Sviker livsmedelsindustrin konsumenterna?

Transkript

1 Nätverket Matvalet Referat från seminarium Sviker livsmedelsindustrin konsumenterna? 6 november 2008 Nätverket Matvalet:

2 Nätverket Matvalets seminarium Sviker livsmedelsindustrin konsumenterna? Cirka 60 personer kom till LRFs lokaler i Stockholm för ett halvdagsseminarium. Såväl livsmedelsindustrin, konsument-, miljö- och djurskyddsorganisationer som myndigheter var representerade. Alla var intresserade av att diskutera hur man kan stödja konsumenter i butik när de vill göra ett medvetet val. Fokus lades på märkning av varor, överdrivna hälsopåståenden och tillsatser i den mat vi köper. Stämningen var god och debatterna livliga. Här sammanfattas dagen både med referat från föreläsarna och från debatterna. Sören Persson, vd för Svenskt Sigill, inleder med att presentera vilka som ingår i Matvalet och varför det startade. Nätverket har funnits i fem år med syfte att göra det enklare för konsumenter att välja mat både i butiker och på restauranger. Hittills är tre undersökningar gjorda. De första två har handlat om hur konsumenter söker information i butik och vad de hittar. Här kan man konstatera att hälsa är det som är näst viktigast för kunden efter pris. Sören Persson berättar även om den tredje undersökningen som handlade om lunchvalet. Här kom det fram att tre av fyra vill ha bättre information om matens innehåll, till exempel näringsdeklaration och/eller nyckelhålsmärkning. Drygt hälften vill också ha uppgift om var råvarorna kommer ifrån. Men många upplever det som svårt att ställa frågor på en restaurang. Så gott som ingen i undersökningen gör det. Moderator för seminariet var Kerstin Eikeland, ansvarig för Göteborgs-Postens konsumentredaktion och vinnare av Sveriges Konsumenters Blåslampa De tidningsläsare som hon kommer i kontakt med har hon delat in i följande kategorier: De som vill veta var maten kommer från, hur djuren behandlats och gärna väljer svenskt. De som har många synpunkter på tillsatser i maten och till exempel undrar var man kan köpa produkter utan glutamat. De som kan mycket om märkning och rekommendationer. De som tycker att pris är viktigast. Tre personer var inbjudna att tala under seminariet. Dessa var Cecilia Gyldén (vd för Movement Consulting), Carina Lundgren (chefredaktör för Råd & Rön) och Louise Ungerth (chef för konsument- och miljöfrågor för Konsumentföreningen Stockholm).

3 Cecilia Gyldén, vd Movement Consulting Ursprungsmärkning Cecilia Gyldén inleder med att presentera en undersökning från i våras om ursprungsmärkning. Enligt lag ska ursprunget anges för nötkött, färsk frukt och grönt, ägg och honung. Men hur är det med den frivilliga överenskommelsen som Livsmedelsföretag och Svensk Dagligvaruhandel uppmanar producenter att använda? Undersökningen har gjorts på 49 butiker från ICA, Coop, Axfood och Bergendahls. De har valt ut köttprodukter och ett antal mejeriprodukter som inte omfattas av den obligatoriska ursprungsmärkningen, som säljs i stora volymer och köttprodukter som kan grillas. Följande bild visar andelen av produkterna som är märkta med ursprung: B la n d f ä rs F lä s k k a r ré ( m a r in e r a d / k r y d d a d ) K y c k lin g b it a r ( f ä r s k ) K y c k lin g d e la r ( f ry s t ) K y c k lin g f ilé ( f ä rs k ) L a m m k o t le t t ( f r y s t ) L a m m k o t le t t ( f ä r s k ) S k in k a ( b it) U t s k u re n b if f ( k r y d d a d ) U t s k u r e n b if f ( m a rin e ra d ) F lä s k k a r r é ( o k ry d d a d ) F lin t a s t e k G r illk o rv K y c k lin g f ilé ( f ry s t ) H a m b u r g a re 9 9 % 9 9 % 9 8 % F lä s k f ilé M a t la g n in g s y o g h u r t H u s h å lls o s t 9 7 % 9 5 % 9 4 % B a c o n 8 0 % 0 % 2 5 % 5 0 % 7 5 % Diagrammet visar att många köttprodukter är ursprungsmärkta. Den enda produkten som avviker är bacon där 20 procent saknar ursprungsbeteckning. Bland dem är Tulip som på sina förpackningar har olika förkortningar som kan vara svåra för konsumenten att utröna.

4 Bilden nedan visar att köttet kommer från Tyskland: Bland de produkter som har otydlig eller ingen märkning i livsmedelsbutikerna är det stor skillnad mellan olika varor. Bäst märkning har kryddad och marinerad biff där endast mellan fem och elva procent har otydlig märkning. Matlagningsyoghurten ligger däremot sämst till med en otydlig märkning på 75 procent av varorna. Man kan dra slutsatsen att den obligatoriska märkningen av nötkött ger positiva effekter även på berett kött som inte omfattas av kraven. Nedan visar några exempel på hur det kan se ut i livsmedelsaffären. Fläskfiléns ursprung visar att den kommer från Danmark, men det kräver att man vet att DK står för Danmark och att symbolen Danish Crown visar ursprungslandet. Men det säger ingenting om var grisen är född, uppfödd och slaktad. Detsamma gäller den turkiska yoghurten som är producerad i Tyskland, men det framgår ändå inte var djuren är uppvuxna. Dessa är exempel på otydlig märkning. Men hur kommer det sig att man är så duktig på att redovisa att varan kommer från Sverige? Det finns undersökningar som visar att det är mer vanligt att visa det land man bor i, vilket visar att detta är en nationell fråga. I Frankrike skulle vi säkerligen hitta samma fenomen. Vi lever i den uppfattningen att det ursprungliga och nationella är lite bättre. Vad gäller de egna märkesvarorna (EMV) så visar undersökningen att ursprungsmärkning generellt sett är otydligare och saknas oftare än på leverantörsvarumärkena. Detta gäller framför allt på grillkorv, bacon, hamburgare och kyckling.

5 När man kommunicerar att varan kommer från flera länder kan det ibland bli mycket information. På förpackningen kan det då stå: Ursprung av köttråvara: Sverige, Finland, Tyskland eller Tillverkat i Sverige för Coop Norden. De svenska konsumenterna är mycket medvetna och vill göra sina val därefter. Men det kan då vara svårt att veta vilket land råvaran kommer från, hur djuret är uppvuxet och var det levt. Här har producenter valt att fylla sin symbol som visar varan kommer från. Exempel på sådana symboler är: Svensk Fågel, Scan Bacon och HotDog samt Piggham. Cecilia Gyldén sammanfattar: Det är stor variation vad gäller tydlighet på ursprungsmärkning. Sämst är den på mejeriprodukterna matlagningsyoghurt och hushållsost. Mest tydlig är utskuren biff, både marinerad och kryddad. Den obligatoriska ursprungsmärkningen av nötkött kan ha gett positiva effekter även på de delar av nötköttssortimentet som inte omfattas. Ursprungsmärkning är otydligare eller saknas oftare för handelns egna märkesvaror (EMV) än för leverantörsvarumärkena. Det är mer ovanligt att ursprungsmärka importerade produkter. Hon anser inte att livsmedelsindustrin sviker konsumenterna eftersom det i denna undersökning visar att företagen är bra på att informera, trots att det inte är obligatoriska regler. Däremot är det enligt henne synd att inte fler livsmedelsföretag vill vara mer tydliga. Hon tror att man kan vinna många pluspoäng på det. Diskussion bland publiken Gunnela Ståhle, från Svenskt Sigill och Djurskyddet, anser att det är olyckligt att det ofta saknas information om i vilket land djuret är fött, uppfött och var det slaktats. LI:s och SDH:s riktlinjer följer inte Kommissionens riktlinjer. Hon vill ha all denna information för att lättare kunna välja. Agneta Dreber, Livsmedelsföretagen, uppger att djur kan förflyttas i den gemensamma marknaden för EU. Därför kan det vara svårt att veta skillnaden mellan fött och uppfött. Men om företaget skulle vinna konkurrensfördelar att ange ursprungslandet så skulle de införa denna information på förpackningarna. Som branschorganisation är det Livsmedelsföretagens strävan att tillmötesgå konsumenternas behov. Men man bör ha i bakhuvudet det inte finns någon annan produktgrupp inom EU som är så reglerad som denna. Birgitta Lund från Livsmedelsverket berättar att de lämnat en rapport till regeringen om förslag till åtgärder när det gäller ursprungsmärkning av nötkött på restaurang, men att de inte hört något. Däremot pågår det en översyn av märkningsregler inom EU där man frivilligt ska ange ursprungslandet. Om man anger ett land ska det ingå var det är fött, uppvuxet och slaktat. Risken finns annars att man vilseleder konsumenterna. Det är extremt viktigt att informera om var varan kommer från, enligt Maria Donis från Svensk Fågel, som vill klargöra vad Svensk Fågel står för. Företaget har informerat om detta via annonser, hemsida och annat material. Ett problem är att man skriver att det är Kajsas Kyckling när den i själva verket kommer från Danmark. Dessutom kan kycklingen i sin tur komma från Thailand, vara förpackad i Tyskland och säljas i Sverige. Men vill vi alltid veta var ett djur är uppfött och slaktat? Louise Ungerth från Konsumentföreningen Stockholm ifrågasätter om det inte är mer intressant att veta hur långt ett djur fraktats, inte minst ur miljösynpunkt? Gunnela Ståhle svarar att det inte är transportsträckans längd som räknas. Det är skillnaden på djurskyddet mellan olika länder. Därför vill hon inte köpa en gris som är uppväxt i Danmark. Lars Hultström, ordförande i Swedish Meats håller med Gunnela om att det inte är resans längd som har betydelse. Det är på- och avlastning som är krävande för djur.

6 Gun Rudquist från Naturskyddsföreningen anser att ursprungsmärkning är viktig och relevant information. Vi vill veta hur djuren haft när de vuxit upp. Men det är att begära för mycket att konsumenten ska veta olika länders regler och lagar. På Max hamburgarrestauranger säljs bara svenskt kött och kyckling. Pär Larshans vet att konkurrenterna inte har det. Om man kan utöka kravet med att ursprungsmärka även restauranger är det en fördel för Max. Tyvärr så tror han att konsumenten antar att alla serverar svenskt kött på hamburgerrestauranger. Sammansatta rätter och ursprung Gunnel Petersson från Naturskyddsföreningen berättar att hon när hon arbetade i storkök beställde hon mat via datorn. Enlig henne har man ingen aning om vilket land köttet kommer från. Elever i skolor och äldre på vårdhem måste även de kunna veta vad de äter. Ellinor Moberg från Hushållningssällskapet instämmer i kritiken och berättar att även hon i sitt arbete möter kokerskor och deras frustration. Som husmor vill man kunna välja råvaror eller sammansatta varor, men det är näst intill omöjligt att få reda på var de kommer från. I vissa varor kan upp till tio olika länder vara inblandade. Dessutom vill man kunna ge information till gästerna. Agneta Dreber medger att de sammansatta rätterna är en komplex fråga. Man hämtar råvaror från hela världen beroende på säsong och var det är billigast. Det går inte att ange alla länderna på etiketten. Däremot kan man gå in på hemsidor för att få veta ursprunget. Eva Callmer från Vi Konsumenter kontrar med att informationen på producentens hemsida inte alltid går att hitta ens för huvudkomponenten som kött eller fisk. Man måste ofta ringa till producenterna och ibland händer det att inte ens de vet direkt utan måste återkomma efter några dagar. Cecilia Gyldén berättar här att det inte finns några regler vad gäller färdigrätter i butik. Man skulle kunna göra fokus på detta, men det är så gott som omöjligt. Svårt att veta var alla ingredienser kommer från. Eva Callmer undrar varför det inte bör vara samma regler som gäller på restauranger såväl som de färdiga rätterna man köper i livsmedelsbutiker? Här är det extremt dåligt med ursprungsmärkning. Dessutom kan man undra varför vi helt plötsligt tappar intresset av att veta var maten kommer från när vi äter på restaurang? Jan Bertoft från Sveriges Konsumenter återkopplar till alla de undersökningar som visar att vi vill veta vad vi köper och ha möjlighet att välja bort vissa länder. Däremot är de sammansatta rätterna ett stort bekymmer. Att ha en produkt som visar flera länder som Sverige/Danmark/Tyskland ger ingen vägledning åt konsumenterna. Här vill man veta vilket av länderna som är det aktuella. Detta borde branschen ta tag i. Pia Lindeskog, hälsosansvarig på Coop, visar med händerna den begränsade yta som informationen ska finnas på. Kanske man får tillhandahålla detta på annat sätt. Louise Ungerth föreslår att streckkoden kan innehålla denna information. Detta går att ordna om man vill!

7 Carina Lundgren, chefredaktör Råd & Rön Råvaruinnehåll och tillsatser Föreläsningen handlar om råvaruinnehåll och tillsatser. Råd & Rön har det senaste året granskat en del livsmedel. De har bland annat inriktat sig på innehåll av tillsatser, azoämnen och annan utfyllnad. Köttbullar och kötthalt Inför julen förra året granskade Råd & Rön 25 sorters köttbullar med hjälp av innehållsdeklarationerna. Här ingick både djupfrysta och vakuumförpackade bullar. Den köttbulle som innehöll mest kött hade en kötthalt på 84 procent och var gjord på nöt och fläsk. I jämförelsen ingick hemlagade köttbullar efter Vår Kokboks recept. Dessa har en kötthalt på 80 procent. Av de köttbullar som jämfördes innehöll tio stycken mindre än 70 procent kött, vilket den expert som anlitades ansåg vara den undre gränsen för vad som är acceptabelt. Oftast är det så att ju lägre kötthalt desto fler utfyllnadsämnen och tillsatser. Som mest hade en köttbullssort fem tillsatser och fyra utfyllnadsämnen. Kötthalten för den köttbullen var 65 procent. Vinnaren som alltså hade en kötthalt på 84 procent innehöll ett utfyllnadsämne och inga tillsatser. Många bullar var också feta och salta. De två nyckelhålsmärkta köttbullarna hade tyvärr låg kötthalt. Godis och azofärger I godis, snacks och bakverk hittades en hel del med azofärger. Flera europeiska konsumentorganisationer kräver ett förbud av azofärger som enligt ny forskning kan skada barn. Eftersom azofärger länge var förbjudna i Sverige är det uppenbart att det finns alternativ till dessa tillsatser. Azofärgerna ger inte konsumenterna något mervärde och vi kan även konstatera att dessa även finns i både medicin till barn liksom i tuggummi som säljs i automater. Kycklingfilé och vatten Redan på 1980-talet publicerade Råd & Rön en artikel om att kyckling innehåller vatten. Då handlade det om fryst kyckling. Nu kan de rapportera att även färska kycklingfiléer är injicerade med vatten. De kallas mörade. Kanske inte precis ett ord som gör att konsumenten förstår vad det rör sig om. Coops informationschef säger i artikeln att anledningen till att Coop Xtras färska svenska kycklingfilé sedan hösten 2006 innehåller 9,5 procent vatten och 0,5 procent salt är att produkten blir lite billigare. När de räknade på kilopriset visade det sig att Xtras kycklingfilé var exakt lika dyr eller billig som annan kycklingfilé om man jämförde pris per kilo kött. En del av de kycklingfiléer som injicerats med vatten innehåller också tillsatser som konserveringsmedel, antioxidationsmedel och stabiliseringsmedel. Grillkorv, bakterier och kött Vad gäller grillkorv kan man konstatera att korv blivit fräschare. Labbet gav bara tre av femton korvar anmärkning på för hög bakteriehalt och det handlade inte om några farliga bakterier. Däremot hittades inte så mycket kött i korven. Många korvar hade en kötthalt på strax över 30 procent. Tre korvar innehöll mer vatten än kött. De dyrare korvarna som innehöll mer kött har överlag en kortare tillsatslista än de billigare köttfattiga korvarna. Smörgåsskinka, bitar och nitrit Rökt eller kokt som smörgåspålägg visar sig inte alls komma från ett helt stycke kött som man kanske skulle kunna tro. Det handlar i stället om pressade och ihoplimmade små bitar av griskött ofta i sällskap med ett

8 antal tillsatser. Titta på innehållsdeklarationen nästa gång ni köper smörgåsskinka så får ni se! Mängden griskött kan vara så låg som 83 procent. För konsumenten är detta inte så lätt att upptäcka. Visst kan man läsa innehållsdeklarationen, men det går knappast att se på skinkan om den kommer från ett helt stycke kött och det finns heller ingen information om detta. I både grillkorv och smörgåsskinka finns nitrit, som hämmar tillväxten av bakterier i synnerhet botulinum. I Kravmärkta livsmedel tillåts ingen tillsats av nitrit. I Danmark har man sedan ett antal år tillbaka en lägre halt av nitrit, men intresse för att göra något liknande i Sverige är lågt, enligt Kött- och charkföretagen. Matkassar och lågpris I augusti jämförde Råd & Rön en matkasse med lågprisvaror med en kasse med premiumvaror. I kassen från lågprisaffär fanns 29 olika e-nummertillsatser jämfört med 23 i premiumkassen. De förekom 94 gånger i lågpriskassen jämfört med 64 gånger i premiumkassen. Carina Lundgrens slutsatser: Hon tycker att livsmedelsindustrin sviker konsumenterna. Att injicera vatten i kycklingfiléer med argument att sälja dem billigare är rent bedrägligt. Kilopriset är detsamma. Att sedan kalla dem för "mörade" är att inte tydligt kommunicera innehållet för konsumenten. Det är cyniskt av producenter, grossister och handel att tillverka och sälja godis och läsk med azofärger eftersom sådant kan vara skadligt och främst konsumeras av barn. Och få föräldrar tror att godiset är fullt av starkt ifrågasatta azofärgämnen. Det är dåligt av livsmedelsindustrin att smörgåsskinka så sällan faktiskt är riktig skinka, nämligen ett helt stycke kött och inte ihoplimmade småbitar, vatten och tillsatser. Att köttbullar och grillkorv innehåller lite kött, men desto mer tillsatser, är uppseendeväckande. Konsumenter ska inte behöva lusläsa innehållsdeklarationer för att vara säkra på att få det som man tror finns i förpackningen. Ingen förväntar sig att en färsk kycklingfilé bara är 90 procent filé och 10 procent vatten. Dessutom ska väl grillkorv innehålla mer kött än vatten? Enligt Carina Lundgren tar inte livsmedelsbranschen sitt ansvar. Branschen försämrar bra livsmedel för att få dem att verka billigare. Men korv som innehåller mycket lite kött är inte billigare, som man kanske skulle kunna tro. Svenska folket har visat att man är villig att betala mer för mat som man upplever håller hög kvalitet. Titta bara på uppgången för ekologiskt producerade livsmedel! Carina Lundgren hoppas att branschen antar utmaningen att ta fram mat med hög kvalitet till bra priser. Med hög kvalitet menar hon mat av bra råvaror som inte drygats ut med vatten, tillsatser och ifrågasatta färgämnen.

9 Diskussion bland publiken Agneta Dreber antar att de produkter som innehåller azofärger är importerade. Det används inget som inte är godkänt i Sverige. Om man inte kan lita på myndigheterna vilka kan man då lita på? Jan Bertoft anser att tillsatser ibland behövs men att de använts slentrianmässigt av industrin. Det behövs ett konsumenttryck för att det ska hända något. Sveriges Konsumenter skrev ett brev till alla de företag som hade azo i sina produkter där de även tog upp att de innehöll ämnet E104. Detta är ett gult färgämne som visserligen inte är ett azoämne, men det har ingått i den studie där man misstänker att det kan ge koncentrationssvårigheter hos barn. Ska de verkligen finnas? Det är visserligen enkelt att märka ut dessa ingredienser, men de har ingen konsumentnytta. Johanna Stiernstedt från ICA meddelar att de håller på att se över charkvaror och försöker ta bort natriumglutamat. Samtidigt har detta med smaken att göra, men hon hoppas bli klar med detta arbete innan våren. Tumlad eller limmad skinka? Gunnel Petersson från Naturskyddsföreningen berättar om när hon beställde strimlad rökt skinka där endast 62 procent innehåll skinka. Det är denna skinka vi får på våra pizzor! En lösning på problemet kan vara att vi måste ha mer utbildning i våra grundskolor. Hem och konsumentkunskap står för 0,75 procent av all utbildningstid i skolan. Det skulle behövas mycket mer. Ella Nilsson från Svensk Köttinformation motsätter sig de ord som används i medier. Ordet skinksmet hör inte hemma i livsmedelsbranschen. Det är bättre att använda tumlade skinkbitar. Louise Ungerth har arbetat med kampanjen Släng inte maten och genom att tillverka tumlad skinka tar man tillvara på köttbitar som är svårt att göra något annat med. Här fyller det sitt syfte. Pia Hedman från Makramé kommunikation undrar varför inte producenterna kan vara ärliga och skriva att det är tumlade skinkbitar?

10 Louise Ungerth, chef för konsument- och miljöfrågor Konsumentföreningen Stockholm Näringsinnehåll och hälsopåståenden Hur informationen om näringsinnehåll ska vara utformad regleras i lag. Men frågan är om det är så lätt att välja det som är mest hälsosamt för oss? Delar av livsmedelsindustrin använder närings- och hälsopåståenden relativt friskt. De bilder hon visar pekar på att de framhåller sina varor mer hälsosamma än de i verkligheten är: Dessa varor har alla antydningar om att inte innehålla vare sig fett eller socker. Har det någonsin tillverkats knäckebröd utan råg och med socker? Juicen från Arlas God morgon säger också att det inte är socker tillsatt, vilket är en självklarhet för de flesta. Även Frebacos Frukosthjärtan har hakat på denna trend och framhäver Kärnvete 45%, vilket är siktat vetemjöl. Dessa påståenden kan vilseleda konsumenter att tro att de är mer hälsosamma än vad de är. Ett annat exempel är antioxidanter, som alla vet är nyttigt och hälsosamt. De skyddar våra celler och vi kan leva längre. Få vet dock hur mycket man bör dricka för att få de goda egenskaper det medför. Det nämns inte i någon av dessa produkter:

11 Även chokladproducenter gillar att framhäva sig som mer hälsosamma. Kinder Maxi säger på sin hemsida att de innehåller mer mjölk och att Kinder Maxi är den enda chokladbit som innehåller en extra portion mjölk. Becel säger i sin reklam att om man äter deras produkter så sänker man sitt kolesterolvärde. De skickar ut dietister och sjuksköterskor i stora detaljhandelskedjor som ICA och Coop. Här erbjuder de kunderna ett gratis kolesterolvärde. Samtidigt säger Louise Ungerth att hon är skeptisk Är inte deras syfte att föra fram en viss produkt som man ska äta för att sänka sitt kolesterolvärde? För henne finns det andra sätt; Man kan ta promenader, äta mer frukt och grönsaker. De nya reglerna och lagarna (Närings- och hälsopåståenden om livsmedel EG nr 1924/2006 och Förslag förordning om livsmedelsinformation till konsumenterna 2008/0028) är tänkta att förhindra dessa hälsopåståenden, men att de får göras på livsmedelsföretagarens ansvar. Reglerna kan sammanfattas med att hälsopåståenden ska vara sanningsenliga, tydliga, pålitliga, användbara, meningsfulla och inte vilseleda. Konsumentföreningen Stockholm var nyfiken på hur deras medlemspanel resonerade kring frågan och gjorde en förfrågan i oktober förra året. På frågan om vad ett sänkt energiinnehåll innebar svarade 51 procent att det var färre kalorier, 20 procent att det var färre kolhydrater och 25 procent visste inte. På frågan om vad tiamin (vitamin B1) är svarade 44 procent att de inte visste, 38 procent att det är ett vitamin och 12 procent att det är ett enzym. Denna undersökning visar att det inte är så lätt att ta till sig alla näringspåståenden. Inte alla vet vad de står för. Många stora internationella företag väljer att redan idag införa mängden näringsämne per portion. De visar här kalorier, socker, fett, mättat fett och salt. Storleken är 100 gram, milliliter eller per portion. De har denna märkning på framsidan så att det ska vara lätt att göra ett snabbt beslut och förhålla sig till det dagliga intaget, det vill säga GDA (Guidelines Daily Allowance). Problem uppstår när man dricker en läsk som innehåller 250 milliliter och GDA visar att näringsinnehåll är baserat 100 milliliter. Här kan det stå att det är 31 procent socker, men eftersom det är baserat på 100 milliliter så blir det drygt 77 procent socker. Här får konsumenten i sig mer än 70 procent av dagsbehovet i en enda läskflaska. Detta kan vara vilseledande för enskilda produkter. När Louise Ungerth var på Underbara barn-mässan på Älvsjö i oktober 2008 så passade hon på att fråga de föräldrar hon träffade. De flesta var positiva till att ha en märkning på framsidan och att det var lätt att urskilja ett intressant näringsvärde. Fullkorn attraherar denna målgrupp, men de hade svårt att begripa sig på GDA. En del av kommentarerna var: 12 procent socker det är ju inte så mycket, procenten är lättare att begripa sig på än 10,6 gram AHA! 12 procent av sockret jag ska få i mig på hela dagen, det var ju inte så mycket! 10,6 gram av en portion på 30 gram jättemycket en tredjedel socker! Louise Ungerth avslutade sitt föredrag med att märkning inte ska vara vilseledande utan ge tydliga signaler. Här är till och med det brittiska Trafikljuset lättare att ta till sig.

12 Diskussion i publiken om Guideline Daily Amount (GDA) Anders Carne från Kraft Food anser att den produkt som Råd & Rön tagit som exempel där man visar mängden energi är en illa vald produkt. Hade de personer man ställt frågan känt till märkningen hade man fått helt andra siffror. En färsk EU-undersökning visar att de konsumenter som vant sig vid detta system kan lättare ta till sig det. Här ansåg man att man fick en snabb information om kalorierna på framsidan och mer utförlig information om näringsinnehåll på baksidan. I dessa länder fungerar denna märkning. Här i Sverige är det nytt och okänt, vilket innebär att det kommer att ta tid. Louise Ungerth instämmer att detta är en intressant undersökning som är gjord i sex länder. Sammanlagt personer i butik har tillfrågats och fyllt ett formulär. Här är det tydligt att man tittar på olika saker vad gäller näringsdeklarationen. I Sverige tittar vi mest på socker och fett. I övriga länder är det antalet kalorier som är det viktiga. Lotta Brinck är frilansjournalist och undrar vilken skillnad det är på portionsbedömningen vad gäller GDA. Det är till exempel en stor skillnad på mig och min son. Är bedömningen av Nesquicks portion av frukostflingor verkligen för en person som är fem år? Inte alla är medvetna om att det baseras på en medelålders stillasittande kvinna. Birgitta Lund från Livsmedelsverket berättar att de har mycket kontakt med livsmedelsindustrin och konsumentorganisationer om GDA-förslaget. Frågan har remissbehandlats och det har framkommit kritik mot att det finns fastställda portionsstorlekar, men inte alla vet att den är räknad på en medelålders stillasittande kvinna. GDA kräver att konsumenten redan har denna information, men det gör ju även nuvarande system som till exempel Nyckelhål och Trafikljussystemet. De sitter i förhandlingar inom EU just nu och för fram den kritik som har framförts till dem. Alla i samlingen instämde om att denna kritik är befogad då inte alla vet att en vuxen kvinna behöver kalorier per dag. Enligt Agneta Dreber bör man däremot komma ihåg att det är stor skillnad på rekommendationer och riktlinjer. Samtidigt anser hon att det inte är meningen att man ska fylla sin dag till 100 procent. Ta till exempel socker där kroppen inte behöver en viss mängd varje dag. En stor fördel är dock att GDA finns i alla länder inom EU. Jan Bertoft tycker det är bra att EU:s krav på märkning av näringsinnehåll infört kravet på tre millimeter så att fler har möjlighet att läsa vad som står, men systemet har för många svagheter. Märkningen ska underlätta för att göra ett snabbt val. Den ska vara så enkel att man inte behöver stanna kundvagnen. Samtidigt börjar Nyckelhålet sprida sig och idag vet 95 procent vad det står för. Sveriges Konsumenter anser att det är viktigt att slå vakt om detta märke. Kanske det kan vara tillsammans med GDA, men risken finns att det i framtiden slår ut Nyckelhålet. Annika Strömberg från Arla Foods pekar på de brister systemet har när man jämför mjölk med läsk. Eftersom det är bara energivärdet som anges och inte vitaminer eller mättade fetter får mjölk sämre egenskaper än läsk. Moderator Kerstin Eikeland poängterar att det behövs information för att välja eller välja bort. Den information vi får på paket är avgörande för vad vi kan förstå. Att ta fram en ny märkning är ingen lätt uppgift. Rapporten visade att en genomsnittlig konsument ägnar 30 sekunder i butiken när den ska välja en vara. Då ska man ta ställning till produktens innehåll, råvara, tillsatser, vitaminer, fullkorn och om den är skonsam mot miljön. Det är mycket information att ta ställning till Nätverket Matvalet tackar alla föreläsare och medverkande för en intressant och givande dag. De hoppas kunna återkomma med fler intressanta seminarier och debatter i framtiden.