5. Den fenomenologiska och konstruktionistiska kunskapssociologin

Transkript

1 5. Den fenomenologiska och konstruktionistiska kunskapssociologin Läsning: P. L. Berger & Th. S. Luckmann: Kunskapssociologi. Hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet: ss ; Tidigare nämndes den kritik av Mannheims kunskapssociologi som framförts av den fenomenologiska skolan. Bestod av två skilda element: 1) KS i Mannheims tappning förblir främmande, konstlad/tillgjord/onaturlig man är inte i stånd att befatta sig med det verkliga sociala livets värld, den som människorna lever i, den som utgörs av vardagslivet * i stället koncentrerar man sig på tankesystem som skapats av de intellektuella * emellertid baserar sig även vardagslivets rutiner på kunskap. Den kan analyseras och ifrågasättas; en sociolog bör inte ta heller den för given, oproblematisk 2) det finns en tendens inom sociologin att betrakta människan som determinerad av samhällsstrukturerna, över vilka hon inte har möjlighet att öva någon kontroll. Så även inom den mannheimska KS: klassintressen bestämmer över människans medvetande * en annan möjlighet som förespråkas av den fenomenologiska och den konstruktionistiska sociologin är att betona betydelsen av människans aktiva handlande som skaparen av sin värld. # de meningar som världen har är inte egenskaper hos de yttre objekten, utan ges av människan själv - hur man ger mening åt sin livsvärld (Lebenswelt; life-world) är för den fenomenologiska (och dess forstättning, den konstruktionistiska) sociologin den centrala frågan. - De viktigaste teoretikerna: Alfred Schütz ( ), Peter L. Berger (1929-), Thomas S. Luckmann (1927-). - Alfred Schütz har också betraktats som filosof. (Var egentligen till yrket försäkringsjurist.) Ville förena Edmund Husserls fenomenologiska filosofi med Max Webers sociologi. * f i Wien 1899, d i New York Deltog i Första Världskriget, studerade juridik och samhällsvetenskaper i Wien. Blev närmare bekant med filosofen Edmund Husserl som han fick inflytanden av * gjorde ingen akademisk karriär. Fick till sist under sin landsflyktighet i New York först en halvtids-, från 1952 en heltidsanställning som universitetslärare. Skrev sina vetenskapliga arbeten på kvällstid och under veckoslut och semestrar. Arbetade som jurist i ett österrikiskt företag som hade sidokontor i utlandet. # när Hitler tog över Österrike (Anschluss 1938), flyttade Schütz först till Frankrike och 1939 till USA, formellt sett inte som flykting - De viktigaste arbeten: * Der sinnhafte Aufbau der sozialen Welt, 1932 (= The Phenomenology of the Social World) ~ Den sociala världens meningsfulla uppbyggnad * fr o m 1940 författade ett stort antal artiklar, gavs ut 1971 som artikelsamlingen Collected Papers. * Parsons Theory of Social Action en kritik av Talcott Parsons teori, som han dock inte publicerade under sin livstid, efter att ha brevväxlat med Parsons

2 * Die Strukturen der Lebenswelt (The Phenomenology of the Life-World) redigerades av Luckmann och publicerades postumt => de senare arbeten är alltså mestadels artiklar, inget större enhetligt teoretiskt verk - Utgick från Husserls fenomenologiska filosofi. Var ett försök att skapa en filosofi som är helt fri från förutsättningar. Descartes: jag tänker, alltså finns jag till. Men i själva verket kan man ju bara tro att man finns till => snarare: jag tänker, alltså tänker jag. * Husserl utgår helt och hållet från förnimmelsen. Man förnimmer (ser, hör osv) något, men filosofen behöver inte ta någon ståndpunkt till frågan, om det existerar i verkligheten. Denna sk ontologiska fråga sas ställs inom parentestecken [kanske på samma sätt som det kan stå i sluttexterna på en film: de i filmen förekommande människorna och händelserna har ingenting att göra med verkliga människor och händelser?] => 1) den fenomenologiska reduktionen: man stipulerar ingenting om verkligheten, utan betraktar medvetandets processer och de objekt som föreställs i medvetandet. Därtill kommer vad Husserl kallar för... => 2) den eidetiska reduktionen: man betraktar inte heller det, hur man uppfattar konkreta föremål i en konkret situation, utan de kategorier med vilkas hjälp man tänker på dem de väsentliga formerna som avgränsar den psykiska erfarenheten - den andra roten till Schütz teori kommer från Webers sociologi. Utgångspunkten är människans sociala handlande, som förutsätter att människan ger ett handlingssätt en mening och handlar därefter. Handlandet är socialt, om det har ett samband med vad andra människor gör * sociologins uppgift är att förstå och därigenom förklara människans sociala handlande => man bör syssla med att tolka de bakomliggande motivationerna - Ett centralt begrepp för Schütz blir livsvärlden. Man bör börja [...] med att forska i den verklighet, som människan utgående från sin naturliga hållning tar för given. (cit. Abercrombie: Class, Structure and Knowledge, s. 135) * livsvärlden blir inte ifrågasatt # består både av objekt och människorelationer # vi har ett aktivt förhållande med den vi försöker ha inflytande på den - Det, hur vi uppfattar vår livsvärld karaktäriseras av följande: 1) uppmärksamheten det vakna tillståndet, som beror på att livsvärldens händelser påverkar oss direkt. Livsvärlden är den mest angelägna/betydelsefulla verkligheten (the paramount reality). Det finns även andra typer av verklighet: drömmar, skådespel man ser på, böcker man läser osv. * Men de andra verkligheterna kan endast uttryckas med symboler som härstammar från livsvärlden. * Också den fysiska verkligheten kan tvinga människan att från en annan verklighet återkomma till livsvärlden: # en författare, en forskare skriver och glömmer livet omkring sig. Men så småningom tröttnar kroppen, man blir hungrig. Eller: bläcket i flaskan tar slut; skrivmaskinens band kilar sig fast. Någon annan rusar in i rummet och stör den skrivande => livsvärlden kan alltid göra intrång i de andra verklighetssfärerna 2) åsidosättandet av tvivlet: man utgår ifrån, att man har den kunskap som behövs för att kunna handla i verkligheten. Livsvärlden förutsätts ha en känd och förutsebar struktur 3) orientationen mot bestämda kända uppdrag: man handlar som enligt en kokbok, med utgångspunkt i typiska situationer, som vi på basen av vår tidigare erfarenhet håller för sannolika. Man behöver inte, och kan inte, ta alla logiskt tänkbara möjligheter i beaktande. En kokbok innehåller recept, man förklarar vilka matvaror man behöver och hur man tillagar

3 dem. Det är allt vi behöver för att baka en äppelpaj, och detsamma gäller när vi sysslar med vardagslivets rutiner. 4) en viss uppfattning om ens identitet: det jag som handlar nu är det enda jaget. Identiteten är tydlig och utan inre motsättningar. 5) en viss form av socialitet: genom kommunikation och socialt handlande har man skapat en gemensam intersubjektiv värld; dvs vi tror oss förstå de andras strävanden och utgår ifrån att de förstår oss. 6) ett visst tidsperspektiv: det väsentliga är den närvarande stunden och den omedelbara framtid, som är förknippad med projektet vid handen. Det förgångna och den mer avlägsna framtiden är viktiga endast i det mån, som de kan tänkas ha betydelse ur de omedelbara uppgifternas synpunkt. - kunskapen om livsvärlden är organiserad enligt vissa principer. Den fördelar sig i olika relevanszoner (eng. zones of relevance) (Schütz: On Phenomenology and Social Relations. Selected writings. Chicago & London: ss ) * det man förstår, formulerar och kommunicerar om en situation omfattar endast en bråkdel av det som är möjligt att förnimmas # vissa faktorer kan man inte låta bli att räkna med: de äger obligatorisk relevans (auferlegte Relevanz) # en del andra faktorer kan individen själv, utgående från sina egna strävanden, bestämma om de behöver beaktas: de har frivillig relevans (freiwillige Relevanz) # det finns faktorer, som saknar omedelbart samband med individens strävanden. De tas för givna. # till slut finns det också faktorer som är fullkomligt irrelevanta och som man varken fäster någon uppmärksamhet vid eller uppfattar medvetet. * på samma sätt uppfattar man människorna. I medvetandets centrum finns individen själv; sedan människorna med vilka man står i direktkontakt; de andra samtida, som man uppfattar som representanter av en viss roll (t ex brevbäraren); till slut de tidigare och de kommande generationerna, som representerar det universalt mänskliga. => verkligheten är alltid en tolkad verklighet. Tolkningen riktas av människans intressen. - genom att hänvisa till intressen som utgångspunkten för medvetandet anknyter sig Schütz till det marxistiska och mannheimska språkbruket. * den bakomliggande tanken är dock mycket annorlunda. Medan M. och M. förknippar intressen med individens position i samhällsstrukturen, betonar Schütz individens autonomi från den. - människan förblir förstås en del av ett nätverk av sociala relationer. Hon erhåller en stor del av sina kunskaper genom att socialisera sig till en verklighet som representeras av de närastående andra människorna. Även språket har skapats i social interaktion, och är samtidigt det mest betydande medlet för tankeverksamheten => den intersubjektivt konstruerade kunskapen är basen för det mänskliga medvetandet - samtidigt som individen aktivt tolkar sin omgivning, är hon själv en produkt av samhället - konflikt mellan olika intressen och maktrelationerna är något som Schütz inte behandlar. Vardagslivet uppfattas som självklart, osäkerhetsingivande faktorer försöker medvetandet åsidosätta => Schütz uppfattar människan som i grunden konservativ, som en som söker trygghet, stabilitet, förutsägbarhet * jf. Gramscis uppfattning om vardagslivet och det sunda förnuftet: det finns en potentiell spänning mellan den härskande ideologin och det sunda förnuftet, som kan omformas till en drivkraft för samhällelig förändring. Schütz behandlar inte den samhälleliga förändringen. - Schütz blev en viktig utgångspunkt för den teoririktning som kallas för socialkonstruktionismen (även konstruktivismen; mig veterligen finns det ingen

4 betydelseskillnad; man borde kanske inte använda samma term som den som avser en viss konstnärlig riktning (Malevitj: svart kvadrat osv)?) - ordet har blivit använt för att beskriva ganska olika riktningar förknippats även med Erving Goffmans och Harold L Garfinkels sociologi * Goffman: den dramaturgiska sociologin : folk interagerar med sin omgivning och sina medmänniskor med hjälp av masker, manuskript och ramar, som är utgångspunkterna för hur deltagarna definierar en social situation. Asylums 1961; Stigma 1964; The Presentation of Self in Everyday Life 1972; Frame Analysis * Garfinkel: etnometodologin: visar hur folk försöker hitta rationella förklaringar i oväntade situationer. Lät studenterna göra skojiga experiment med familj och vänner (t ex luffarschack ; Hur står det till? ) eller experimenterade själv med studenterna ( studierådgivning ). Studies in Ethnomethodology inom studiet av sociala problem har den sk. konstruktionistiska riktningen betonat de offentliga definitionsprocessernas betydelse för att ett (förmodat) fenomen blir betraktat som ett socialt problem. Malcolm Spector & John I. Kitsuse 1977: Constructing Social Problems * finns i en radikalare och i en mer balanserad tappning ( omöjligt att veta någonting om den objektiva verkligheten => man kan bara syssla med diskurs ; < = > definitionsprocesserna äger rum i en verklighet som också måste beaktas ). }=> de nämnda riktningarna har det gemensamt, att de uppfattar den sociala verkligheten alltid som en tolkad verklighet. De brukar dock inte t ex citera det inom kunskapssociologin mest betydelsefulla arbetet, Berger & Luckmanns Kunskapssociologi. Hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet (orig. The Social Construction of Reality: A Treatise in the Sociology of Knowledge 1966, en svensk översättning av Synnöve Olsson kom ut 1979 hos Wahlström & Widstrand, Stockholm) [Förkortningen B & L nedan hänvisar alltså till denna bok!] - författarna: Peter L Berger f Wien Prof i sociologi i USA (New Jersey). Thomas S Luckmann f Jesenice 1927 (numera Slovenien), prof i Konstanz (Andreas H. kan berätta mera!). - båda har sysslat med religionssociologi. Luckmann: The Invisible Religion 1967; The Phenomenology of the Life-World (Alfred Schütz postuma verk) 1974 Berger: The Sacred Canopy: Elements of a Sociology of Religion 1969 (den heliga baldakinen); A Rumour of Angels 1969; The Capitalist Revolution 1986 (om moderniseringen). - B& L har förblivit bådas viktigaste arbete - boken blev inte populär genast, man fäste uppmärksamhet vid dess titel och orden social construction men läste inte så ivrigt. Det stora intresset kom senare. Berger skrev 1992 (cit av Risto Heiskala, s 146): Under tiden för bokens publicerande var det många sociologer som var otillfreds med strukturfunktionalisternas långvariga teoretiska hegemoni och med den snäva positivism som karakteriserade en stor del av deras vardagliga arbete. Det var speciellt de yngre som letade efter någonting nytt. [...] Detta nya blev dock den orgie av ideologi och utopi som erövrade den akademiska scenen vid slutet på 1960-talet. [...] Jag och Luckmann var inte speciellt positivt inställda till denna tidsanda, och till och med om vi hade varit det, var vår typ av sociologi inte det som de självutnämnda revolutionärerna så högljutt efterlyste. Man kan inte spela kammarmusik vid en rockfestival.

5 - numera kan boken betraktas som en modern sociologisk klassiker. - man börjar med frågorna: Vad är verkligt? Hur skall man kunna veta något? (s. 10) * verkligheten är de fenomen som vi erkänner existerar oberoende av vår egen vilja (vi kan inte önska bort dem ) ; kunskap å sin tur är vissheten om att fenomenen är verkliga och att de äger specifika kännetecken. (s. 10) OBS: vid varken det ena eller det andra fallet hänvisar man till fenomenens ontologiska status man talar om hur de uppfattas; jf Schütz och Husserl! Man skulle kunna säga att vad sociologin förstår med verklighet och kunskap ligger någonstans mitt emellan vad mannen på gatan och filosofen inlägger i orden. Mannen på gatan bekymrar sig vanligtvis inte om vad som är verkligt för honom och om vad han vet såvida han inte ställs inför något slags problem. Han tar sin verklighet och sin kunskap för givna. Sociologen kan inte göra detta, om inte annat så på grund av sin systematiska medvetenhet om att männen på gatan tar helt olika verkligheter för givna i olika samhällen. Sociologen tvingas av själva logiken inom sin vetenskapsgren att om inte annat fråga huruvida skillnaden mellan de båda verkligheterna inte kan sättas i samband med olika skillnader mellan de olika samhällena. Filosofen å andra sidan är som sådan förpliktad att inte ta något för givet, och att skaffa största möjliga klarhet rörande hur det ytterst förhåller sig med det som mannen på gatan tror att är verklighet och kunskap. Annorlunda uttryckt tvingas filosofen att avgöra var citationstecknen hör hemma och var de tryggt kan utelämnas, det vill säga att särskilja mellan giltiga och ogiltiga påståenden om världen. Detta kan sociologen omöjligt göra. Logiskt, om inte stilistiskt, är han tvungen att dras med citationstecknen (s. 11). Vad som är verkligt för en tibetansk munk är kanske inte verkligt för en amerikansk affärsman (s. 12). * B & L skiljer alltså inte mellan giltig och ogiltig kunskap: man måste syssla med allt som gäller som kunskap i samhället (24; även 12) => dvs också med föreställningar, kultur, normer, värderingar osv. * KS-s syfte är att ta reda på, hur olika typer av kunskap etableras som verklighet i samhället - De pekar på skillnaden mellan deras och den tidigare KS-s tillvägagångssätt (som främst representeras av Marx, filosofen Max Scheler och Mannheim): de andra sysslade mest med att analysera (politiska) ideologier: Att överdriva betydelsen av det teoretiska tänkandet i samhället och historien är en naturlig svaghet hos teoretiker. Det är alltså så mycket mer nödvändigt att rätta till detta intellektualistiska missförstånd. De teoretiska formuleringarna av verkligheten, de må vara vetenskapliga eller filosofiska eller till och med mytologiska, återger inte uttömmande vad som är verkligt för medlemmarna av ett samhälle. Eftersom det förhåller sig så, måste kunskapssociologin först av allt syssla med vad människor vet är verklighet i det vardagsliv de lever utan eller före alla teorier. Med andra ord måste common sense- kunskap, grundad på vanligt sunt förnuft, stå i centrum för kunskapssociologin i stället för idéer. Det är just denna kunskap som utgör den väv av betydelser utan vilken inget samhälle skulle kunna existera (s. 24f; min kursiv). OBS1: samma utgångspunkt som Schütz hade; B&L hänvisar också till honom

6 OBS2: skulle inte kunna existera : KS sysslar alltså inte med något slags överbyggnad, som man också kunde klara sig utan, utan med fundamentet för hela samhällslivet! Man forskar i hela den mänskliga kulturen; som vi snart kommer att se, är de sociala institutionerna också en del av forskningsobjektet. => KS blir ett speciellt perspektiv för forskning av alla de fenomen som sociologin intresserar sig för! - den centrala frågan blir följande. Durkheim skrev (i Sociologins metodregler): Den första och mest grundläggande regeln är att betrakta sociala fakta som ting. Weber anmärker: sociologin och historien sysslar med en förstående tolkning av socialt handlande. => Å ena sidan har vi alltså subjektets handlande som baserar sig på subjektiva betydelser som ger mening åt ens aktioner, å andra sidan har vi samhällets objektiva fakticitet. Samhället har en dubbel karaktär, men hurdant är förhållandet mellan de båda sidorna? * dvs, Hur kan det ske att mänsklig aktivitet (Handeln) frambringar en värld av ting (choses)? (s. 28) - precis som Schütz, menar B&L att människan förser sin omgivning med mening som har en intention som utgångspunkt. Dvs man inriktar sig på något objekt; medvetandet är alltid intentionellt * på samma sätt som Schütz menar de att det finns en mångfald av verkligheter drömmar osv, men vardagslivet är verkligheten par excellence (s 33) den suveräna verkligheten i vilken man skall handla, den som finns här och nu. # vardagslivet har dock olika delar, som i olika grad finns här och nu. T ex en bilmekaniker intresserar sig mest för det som omger honom i hans bilverkstad. Han intresserar sig mindre direkt för vad som pågår i bilindustrins forskningslaboratorier det kan påverka hans arbete i framtiden. Han kan intressera sig för rymdfärder, men det är då frågan om ett fritt val, det gäller ens fritid och subjektiva intressen - vardagslivet baserar sig på en naturlig attityd : vardagslivets verklighet blir inte ifrågasatt, och man förutsätter att alla andra uppfattar verkligheten på samma sätt som jag * det finns emellertid tillfällen, då verkligheten kan bli problematisk: 1) det uppstår hinder som gör att man inte klarar av sitt projekt med hjälp av de vanliga rutinerna. T ex en amerikansk bilmekaniker behöver befatta sig med en europeisk bil => man använder sina kunskaper på ett nytt sätt, men ens uppfattning om verkligheten blir inte rubbad; 2) när man sysslar med konst, filosofi, vetenskap, där själva syftet med ens sysselsättning är att problematisera. Det handlar sig om ett undantag, inte om regeln! - hur kan man då försäkra sig om att ens verklighet är riktig? Den förvissningen baserar sig på att man delar sitt vardagsliv med andra. Man delar ett gemensamt här och nu, och har möjlighet att i direkt interaktion jämföra sin tolkning av verkligheten med den som de andra har. Verkligheten är intersubjektiv, dvs de subjektiva verkligheterna kan jämföras och likriktas - den direkta interaktionen (face-to-face-interaktionen) är också nyckeln till hur B&L förklarar uppkomsten av institutioner. * utgångspunkten är rutinerna. Även om man skulle leva på en öde ö, förvandlar man snart sina handlingar till vanehandlingar. När han vaknar på morgonen och återupptar sina försök att bygga en kanot av tändsticksved, mumlar han kanske för sig själv: Så var det dags igen (s. 69). Det kan finnas hundra sätt att bygga kanoten, men man har valt ett => man slipper bestämma på nytt varje gång, man sparar på den psykiska kapaciteten som kan användas till att handskas med oväntade, nya situationer.

7 * Om han får en Fredag till kompanjon, eller om personen A blir bekant med personen B (båda kommer från helt olika kulturer och har inga kulturellt förmedlade gemensamma tolkningar av verkligheten) produceras ömsesidiga typifieringar: # B ser A agera och säger till sig själv: Aha, nu gör han det igen. (s. 73). A gör samma sak när det gäller honom. Man har skapat en bakgrund som stabiliserar deras samvaro, gör den förutsebar. Arbetsfördelningen och innovationerna leder till att nya handlingar blir vanemässiga och vidgar ytterligare den bakgrund som är gemensam för båda individerna. Med andra ord konstrueras en social värld som innehåller rötterna till en expanderande institutionell ordning (s. 74). - men om man antar att A och B får ett barn? I så fall ändrar den sociala verkligheten karaktär. (Barnet får det vackra namnet C.) * för A och B är de nya institutionerna sas genomskinliga, deras objektivitet är tunn och lätt föränderlig, A och B vet hur de kommit till och att de kan ändras om man vill. * för barnet blir den institutionella världen mycket mer verklig, objektiviteten tätnar och hårdnar : i st för nu gör vi det igen blir Så här gör man. # det samma sker även med föräldrarna: om man säger så gör man tillräckligt många gånger börjar man också själv tro på det - vid det här laget behöver institutionerna också legitimeras. A och B minns hur de blev till, men C behöver en förklaring. Man skapar legitimiserande formler - Man kan skilja mellan olika nivåer av legitimering (jf Gramsci: nivåer av medvetande!): 1) språklig objektivering. Om det finns ett ord för t ex ett släktskapsförhållande, finns också fenomenet självt till. T ex barnet lär sig att det finns någonting sådant som kusiner. 2) förteoretisk kunskap: ordspråk, trossatser, moralregler, värderingar sådant som alla vet 3) explicita teorier som legitimerar en viss institution med hänvisning till en speciell samling av kunskap 4) symboliska universa: ett symboliskt universum gör anspråk på att förena alla kunskapsområden i en övergripande helhet [jf. Gramsci: filosofin har underordnat sig de andra, lägre medvetandenivåerna]. Förklarar även problematiska situationer och alternativa verkligheter. Tidigare: teologi, numera: vetenskap * har en stark legitimerande verkan, eftersom ett angrepp på legitimiteten av en institution kan tolkas som ett angrepp mot hela det symboliska universet - B&L förklarar olika sätt på vilka det symboliska universet kan värja sig mot angrepp av olikatänkande. 1) De kan förklaras onormala och botas, dvs återinföras till den med andra gemensamma verkligheten med hjälp av individuell terapi. * i vanliga fall innebär en framgångsrik socialiseringsprocess, att människan vill leva i en gemensam verklighet med andra och kan återinföras till gemenskapen * däremot kan det bli problem med terapin, om den avvikande människan kommer från ett annat samhälle och har blivit socialiserad på ett annat sätt. 2) Då kan de olikatänkande bortförklaras som barbarer som inte vet vad de talar om, och man erbjuder en alternativ förklaring till varför det finns några som uppfattar verkligheten på ett falskt sätt - B&L använder påhittade exempel och medger, att det moderna samhället egentligen är pluralistiskt att det finns en för alla samhällsmedlemmar gemensam del av verkligheten ( ett kärnuniversum ), men också olika partiella universa som existerar sida vid sida i ett tillstånd av ömsesidig anpassning (s. 145).

8 - B&L avslutar sin bok genom att peka på de forskningsproblem, som deras teoretiska resonemang kunde hjälpa med att förstå. De är inte desamma som KS traditionellt sysslat med: Vi skulle här bara vilja tillägga att empirisk forskning kring sambandet mellan institutioner och legitimerande symboliska universa enligt vår uppfattning i hög grad skulle öka den sociologiska förståelsen av det moderna samhället. Problemen här är talrika. I stället för att klarläggas blir de dunklare när man talar om det moderna samhället i termer av sekularisering, av en vetenskaplig tidsålder, av massamhället, eller tvärtom av den autonoma individen, av upptäckten av det omedvetna och så vidare. [...] Det är lätt att medge att de moderna människorna i Västerlandet i stort sett lever i en värld som i hög grad skiljer sig från alla föregående. Men exakt vad detta betyder i termer av den verklighet, objektiv och subjektiv, i vilken dessa människor lever sitt dagliga liv och i vilken deras kriser inträffar, är allt annat än klart. Den empiriska forskningen kring dessa problem, till skillnad från mer eller mindre intelligenta spekulationer, har knappast börjat (s. 216). - som sagt, blev boken inte så populär genast. Numera har dock den sociologiska diskussionen egentligen rört sig ganska mycket i den riktning som B & L förespråkade => ökad aktualitet och intresse