EXAMENSARBETE. Personer med knäledsartros och deras upplevelser av att deltaga i en BOAartrosskola. En kvalitativ studie. Ida Johnsson Ellen Ogsäter

Transkript

1 EXAMENSARBETE Personer med knäledsartros och deras upplevelser av att deltaga i en BOAartrosskola En kvalitativ studie Ida Johnsson Ellen Ogsäter Sjukgymnastexamen Sjukgymnast Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

2 LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för hälsovetenskap Sjukgymnastprogrammet, 180hp Personer med knäledsartros och deras upplevelser av att deltaga i en BOAartrosskola- En kvalitativ studie Persons with knee osteoarthritis and their experiences of an BOAeducation programme A qualitative study Ida Johnsson Ellen Ogsäter Examensarbete i sjukgymnastik Kurs: S0001H Termin 6: HT 2011 Handledare: Universitetsadjunkt Tommy Calner Examinator: Universitetslektor Inger Jacobson

3 Författarna vill tacka handledaren Tommy Calner för vägledning och uppmuntran under arbetets gång. Författarna vill även tacka legitimerad sjukgymnast Anna Pettersson som hjälpte till i rekryteringsprocessen. Avslutningsvis vill författarna tacka de personer som intervjuades för deras medverkan.

4 Abstrakt Bakgrund: Artros kan utvecklas utan påvisbar anledning eller till följd av en inflammatorisk sjukdom eller ett trauma. Det är framförallt äldre personer som drabbas av artros och kvinnor drabbas oftare jämfört med män. Knä- och höftleder samt stortån- och tummarnas grundleder är de leder som framförallt drabbas av artros men sjukdomen kan även förekomma i ryggradens leder. I åldrarna är 20 30% drabbade av röntgendiagnostiserad knäledsartros. Symptomen vid knäledsartros är smärta, stelhet och krepitationer. Behandlingen är mestadels konservativ, till exempel artrosskola. Det finns få studier publicerade angående artrosskolor, särskilt när det gäller kvalitativa studier. Syfte: Syftet med denna studie var att få kunskap om hur personer med knäledsartros upplever deltagandet i en BOA-artrosskola samt deras upplevelser av sjukdomen innan respektive efter deltagandet. Metod: Detta är en kvalitativ studie. Fyra personer som har genomgått en BOA-artrosskola har intervjuats angående deras upplevelser av deltagandet samt hur det är att leva med knäledsartros. Därefter genomfördes en innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier: Upplevelser av att ha knäledsartros, positiva upplevelser av att träna i grupp och positiva upplevelser av effekterna efter BOA-artrosskolan. Konklusion: Informanterna som intervjuades upplevde smärta och nedsatt knäledsfunktion. Dock förbättrades detta i och med BOA-artrosskolan. Informanterna upplevde att det var motiverande att träna tillsammans med andra men att motivationen sjönk efter det att BOA-artrosskolan hade avslutats. Nyckelord: BOA-artrosskola, knäledsartros, motivation, smärta, träning.

5 Innehållsförteckning Bakgrund... 5 Definition... 5 Primär och sekundär artros... 5 Knäledsartros förekomst... 5 Symptom och diagnostik... 6 Patogenes... 6 Riskfaktorer... 7 Behandling... 7 BOA-artrosskola... 8 Syfte... 9 Metod... 9 Design... 9 Etiska överväganden... 9 Informanter Procedur Datainsamling Analysmetod Resultat Upplevelser av att ha knäledsartros Positiva upplevelser av att träna i grupp Positiva upplevelser av effekterna efter BOA-artrosskola Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Konklusion Referenslista Bilaga 1. Informationsbrev Bilaga 2. Informerat samtycke Bilaga 3. Frågeguide

6 Bakgrund Definition The American College of Rheumatology Diagnostic and Therapeutic Criteria Committee definierar artros som: A heterogeneous group of conditions that lead to joint symptoms and signs which are associated with defective integrity of articular cartilage, in addition to related changes in the underlying bone at the joint margins (Altman, 1986, s. 1039). Primär och sekundär artros Artros kan delas in i primär och sekundär. Primär artros innebär att det inte finns någon påvisbar anledning till att sjukdomen utvecklas (Lindgren & Svensson, 2007). Knä-, höft, handens och fingrarnas leder samt stortårnas grundleder är de leder som framförallt drabbas av artros men sjukdomen kan även förekomma i ryggradens leder (Lindgren & Svensson, 2007). Det är framförallt äldre personer som drabbas av primär artros (Klareskog, Saxne & Enman, 2011) och kvinnor drabbas oftare jämfört med män när det gäller artros i fingrarnas distala interfalangealleder och i knälederna (Lindgren & Svensson, 2007). Ärftlighet, övervikt och fysisk inaktivitet är några riskfaktorer till att drabbas av artros (Klareskog et al., 2011). Människor som har överbelastat lederna i form av till exempel elitidrott eller har haft ett arbete som inneburit många knäledsböjande moment löper större risk för att drabbas av artros (Statens folkhälsoinstitut, 2008). Jordbrukare är den yrkesgrupp där artros är vanligast förekommande (Woolf & Pfleger, 2003). Sekundär artros utvecklas till följd av annan orsak, till exempel artrit eller trauma (Lindgren & Svensson, 2007). Både faktorer hos personen och omgivningen har betydelse för att drabbas av artros och därför läggs det i dagsläget inte lika stor vikt vid att dela in artros i primär och sekundär (Klareskog et al., 2011). Eftersom det finns många olika sätt att diagnostisera artros på är det svårt att påvisa exakt hur många som är drabbade. I åldrarna beräknas 8,5% av Sveriges befolkning vara drabbade av någon form av klinisk diagnostiserad artros (Klareskog et al., 2011). Information om sjukdomen, smärtlindring samt försök till att bibehålla ledfunktionen är exempel på artrosbehandling (Statens folkhälsoinstitut, 2008). Knäledsartros förekomst I åldrarna beräknas 15% ha kronisk knäledssmärta, 1,5% av dessa har även röntgendiagnostiserad knäledsartros. Förekomsten av knäledsartros stiger i takt med åldern och i åldrarna är 20 30% drabbade av röntgendiagnostiserad knäledsartros (Klareskog 5

7 et al., 2011). Symptom och diagnostik I ett tidigt stadium är symptomen vid knäledsartros att patienten är mer medveten om sitt knä men definierar inte sina besvär som smärta. Därefter tillkommer stelhet, smärta, svullnad och nedsatt funktion (Holmström & Moritz, 2007). I ett senare stadium kan det vara svårt att utföra vardagliga aktiviteter såsom städning, promenader, trappgång och bära kassar på grund av knäledssmärtan och den nedsatta knäledsfunktionen (Guccione et al., 1994). Knäledsartros kan röntgendiagnostiseras enligt fem stadier där grad ett innebär måttlig broskreducering och grad fem stor benattrition (Ahlbäck & Rydberg, 1980). Röntgen är dock en opålitlig metod eftersom det som syns på röntgen sällan stämmer överens med patientens symptom (Holmström & Moritz, 2007). The American Collage of Rheumatologys diagnoskriterier för knäledsartros är: knäledssmärta övervägande del av föregående månad, krepitationer vid ledrörelse, stelhet mindre än 30 minuter på morgonen, över 38 års ålder samt pålagringar på knäleden. Dock behöver inte alla dessa kriterier vara uppfyllda samtidigt (Holmström & Moritz, 2007). Patogenes För att människan ska kunna röra på sig är skelettet delat av leder på olika ställen i kroppen. Ledens glidyta, brosket, ska både kunna ta upp och fördela belastningen samt även ha ett litet glidmotstånd för att en bra ledfunktion ska kunna upprätthållas (Holmström & Moritz, 2007). Brosket består till största delen av typ II-kollagen som har till uppgift att bilda ett finmaskigt nätverk. I detta nätverk finns proteoglykaner som tillsammans med andra ämnen bildar broskmatrix som har till uppgift att binda vatten och det är matrixet som ger brosket dess stötdämpande och elastiska egenskaper (Klareskog et al., 2011). När leden utsätts för belastning sker en uppbyggnad av brosket vilket innebär en hög laddningstäthet hos proteoglykanerna som leder till ett högt osmotiskt tryck som i sin tur leder till att vatten sugs in i kollagenet (Holmström & Moritz, 2007). Men leden får heller inte belastas för mycket för då kan det istället leda till att ledbrosket bryts ned. Vid obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av brosket är det först proteoglykaner, sedan matrix protein och sist kollagentrådarna som bryts ned (Klareskog et al., 2011). Detta leder till att broskets elastiska egenskaper försämras (Holmström & Moritz, 2007). Vad denna obalans beror på är ännu oklart men förutom belastning så tycks även genetik, ledfelställning och trauma ha betydelse (Klareskog et al., 2011). Artrosen kan sedan utvecklas så pass mycket att nedbrytningen inte 6

8 bara omfattar ledbrosket utan även menisker, ledens ligament och kapsel (Holmström & Moritz, 2007). Riskfaktorer Risken för att drabbas av knäledsartros ökar för personer som har haft en skada i knäleden (Muthuri, McWilliams, Doherty & Zhang, 2011). Personer som har haft en akut knäledsskada löper nio gånger högre risk för att drabbas av artros jämfört med dem som inte har haft det (Wilder, Hall, Barrett & Lemrow, 2002). Risken för knäledsartros ökar även om benet är bortamputerat nedanför knäleden jämfört med om det inte är bortamputerat (Struyf, Van Heugten, Hitters & Smees, 2009). Muskelsvaghet i nedre extremitet tycks också vara en riskfaktor eftersom knäledsartros hos kvinnor förekommer oftare hos de med sämre muskelfunktion jämfört med de som har bättre muskelfunktion (Slemenda et al., 1998). Sambandet mellan övervikt och knäledsartros är större bland kvinnor jämfört med män (Felson, Anderson, Naimark, Walker & Meenan, 1988). Behandling Eftersom knäledsartros är en kronisk ledsjukdom är behandlingen symptomatisk (Klareskog et al., 2011). En viktig åtgärd är viktnedgång, vid behov (Holmström & Moritz, 2007; Aaboe, Bliddal, Messier, Alkjaer & Henriksen, 2011; Christensen, Astrup & Bliddal, 2005). Enligt statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU, 2006) finns det stark evidens för att knäledsartros med mild till måttlig smärta till viss del kan lindras med hjälp av paracetamol. I början av en träningsperiod, innan träningen ger smärtlindrande effekt kan antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) användas som smärtlindring (Holmström & Moritz, 2007). Akupunktur kan också användas som smärtlindring eftersom standardakupunktur, enligt en litteraturstudie, har bättre effekt jämfört med placeboakupunktur (Ezzo et al., 2001). En randomiserad kontrollerad studie som jämförde triggerpunktsakupunktur, standardakupunktur och placeboakupunktur för knäledsartros patienter kom fram till att triggerpunktsakupunktur var mest effektiv mot smärtan jämfört med de övriga grupperna (Itoh, Hirota, Kitakoji, Katsumi & Ochi, 2008). Ytterligare en behandling för smärtlindring kan vara transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) (Rutjes et al., 2000). Det finns god evidens för att ledsmärtan och den fysiska ledfunktionen förbättras av träning men vilken träningsform som är mest effektiv är ännu oklart (Fransen & McConnell, 2009). Enligt en studie som jämförde styrketräning med konditionsträning fick dock båda grupperna måttliga förbättringar gällande knäledssmärtan och knäledsfunktionen (Ettinger et al., 1997). För att nå 7

9 positiva effekter träningen är det viktigt att patienter vet varför de tränar (Campbell et al., 2001). Både träning som utförs i hemmet och träning som utförs på sjukhus har visat sig förbättra knäledsfunktionen och minska knäledssmärtan för knäledsartrospatienter, bäst resultat fick dock de som tränade på sjukhus (Tunay, Baltaci & Atay, 2010). Vid svåra symptom kan ledprotes vara ett behandlingsalternativ (Holmström & Moritz, 2007). BOA-artrosskola Artrosskola för patienter med knäledsartros har visat sig öka både funktionen samt minska smärtan i knäleden (Bezalel, Carmeli & Katz-Leurer, 2009). Även den självupplevda hälsan kan öka efter deltagandet i en artrosskola (Ekvall-Hansson et al., 2010). En artrosskola innehåller oftast både information om artros och träning samt att patienterna får träna tillsammans. Bättre omhändertagande av patienter med artros (BOA) är en typ av artrosskola för höft- och knäledspatienter (BOA Bättre omhändertagande av patienter med artros, 2011a). Detta är från början ett treårigt samverkansprojekt mellan Västra Götalands Region, Region Skåne, Värmlands landsting och Västerbottens landsting som startade år BOA-artrosskola finns nu på flera orter runt om i Sverige, bland annat inom Norrbottens läns landsting. BOAartrosskola innehåller två informationstillfällen samt sex veckors träning. Innan BOAartrosskola börjar samt tre månader efter att artrosskolan har avslutats genomförs ett individuellt besök hos sjukgymnast (BOA Bättre omhändertagande av patienter med artros, 2011a). Enligt litteratursökning på PubMed finns det relativt få studier publicerade angående artrosskolor, särskilt när det gäller kvalitativa studier. Under den verksamhetsförlagda utbildningen fick författarna erfarenhet av att gruppträning kan vara till god hjälp vid knäledsartros. Författarna vill därmed fördjupa sig i ämnena knäledsartros och knäledsartrosskola eftersom knäledsartros är en vanligt förekommande sjukdom i samhället (Klareskog et al., 2011) och författarna tror därmed att det är en vanligt förekommande patient för sjukgymnaster. Ur ett sjukgymnastiskt perspektiv är det intressant att få kunskap om hur personer med knäledsartros upplever deltagandet i en BOA-artrosskola samt deras upplevelser av sjukdomen, detta för att få kunskap och förståelse för behandlingen samt symptomen. Förhoppningsvis kommer denna studie leda till en ökad kunskap och förståelse för personers upplevelser av att medverka i en artrosskola vilket kan vara till stor hjälp för sjukgymnaster när det gäller utveckling av knäledsartrosbehandling. 8

10 Syfte Syftet med denna studie var att få kunskap om hur personer med knäledsartros upplever deltagandet i en BOA-artrosskola samt deras upplevelser av sjukdomen innan respektive efter deltagandet. Metod Design Denna studie är en kvalitativ studie och baseras därmed på intervjuer. Syftet med kvalitativ metod är att beskriva personers upplevelser (Kvale & Brinkmann, 2009). Det är en metod att använda sig av för att ta reda på, påträffa och begripa personers tankar och känslor (Svensson & Starrin, 1996). Vid kvalitativa intervjuer är det viktigt att frågorna är av öppen karaktär, även miljön under intervjun ska vara öppen (Gilbert, 1993). Enligt Gilbert (1993) syftar öppna frågor till att få fram personers underliggande budskap. Öppna frågor innebär dock inte att den röda tråden saknas (Kvale & Brinkmann, 2009). Vidare menar Kvale & Brinkmann, (2009) att det som intervjuare är viktigt att veta vad som ska framhävas under intervjun och att intervjuns fokus bör ligga på detta. Etiska överväganden Innan denna studie påbörjades fick studiens upplägg godkännande av etikgruppen vid institutionen för hälsovetenskap vid Luleå tekniska universitet. Alla informanter fick innan studien påbörjades ge ett skriftligt informerat samtycke till medverkan. Informanterna informerades även om att personuppgifter inte skulle förekomma i studien och att det endast var författarna och handledaren till studien som skulle ha tillgång till ljudfilerna och de transkriberade dokumenten. Det är enligt Polit och Beck (2011) viktigt att beakta riskerna och nyttan med studier. Att bli intervjuad och att berätta om personliga upplevelser kan väcka känslor och minnen hos informanterna vilket därmed är en risk med denna typ av studie (Kvale & Brinkmann, 2009). Författarna erbjöd därför informanterna möjlighet att vid behov efter intervjuerna kontakta författarna. Om så vore fallet hade författarna bidragit med det stöd de kunnat och i annat fall rekommenderat informanter att uppsöka annan profession. Under intervjuerna var författarna noga med att beakta kroppsspråk, mimik och gester hos informanterna genom att hela tiden ha ögonkontakt med dem. Denna aspekt är viktig att ta hänsyn till för att på så sätt kunna bedöma vilka frågor intervjuaren ska gå vidare med och vilka frågor som måste lämnas utan fullständiga svar (Kvale & Brinkmann, 2009). Om någon 9

11 fråga hade verkat väcka obehag skulle författarna ha lämnat den och gått vidare med en annan fråga. En annan risk med denna typ av studie var att författarna upptog informanternas tid i och med att det tog cirka 30 minuter att genomföra en intervju. Nyttan med denna studie anser författarna är att det som patient kan vara bra att få berätta om sina upplevelser angående symptomen av en sjukdom samt en behandling som har genomförts. Detta får medhåll av Kvale & Brinkmann (2009) som menar att personen vid en intervju ges tillfälle att reflektera över och bearbeta sina upplevelser. Författarna ansåg därför att riskerna uppvägdes av nyttan i denna studie. Informanter Fyra informanter, varav tre kvinnor och en man mellan åldrarna 68 till 75 intervjuades. Tiden som informanterna hade haft besvär i knälederna varierade från cirka 1 till 20 år. Endast en informant hade fått tidigare artrosbehandling och detta i form av tidigare artrosskola. Inklusionskriterier för studien var informanter med radiologisk- och/eller kliniskt diagnostiserad knäledsartros som fullföljt en BOA-artrosskola på en vårdcentral inom Norrbottens läns landsting under början av Exklusionskriterier för studien var om informanterna inte kunde tala svenska eller inte hade fullföljt BOA-artrosskolan. Procedur En sökning på Norrbottens läns landstings hemsida gjordes för att se om det fanns någon verksamhet inom landstinget som hade artrosskola. Vid sökningen framkom att en vårdcentral vid Norrbottens läns landsting hade artrosskola. Denna artrosskola (BOA) består av två informationstillfällen och sex veckors träning fördelat på två träningstillfällen per vecka (BOA- Bättre omhändertagande av patienter med artros, 2011a). Informanterna fick ett individuellt anpassat träningsprogram som de kunde utföra tillsammans med andra samt uppmuntran till att genomföra hemövningar utöver BOA-artrosskolan. Uppföljning genomfördes tre månader efter att BOA-artrosskolan avslutats (BOA- Bättre omhändertagande av patienter med artros, 2011a). Sjukgymnasten på vårdcentralen kontaktades av författarna och ombads att göra en förfrågan hos personer som medverkat i en BOA-artrosskola under våren 2011 om eventuellt intresse till deltagande i denna studie förelåg. Efter att den etiska ansökan godkänts bad författarna sjukgymnasten att skicka ett dokument med de intresserade personernas telefonnummer till handledaren. Författarna ringde sedan upp personerna från handledarens kontor och frågade om de fortfarande var 10

12 intresserade av att deltaga samt berättade mer ingående om studien. Tid och plats för intervju avtalades. När examensarbetet blev godkänt av examinator förstördes samtliga dokumentet med telefonnumren och informerat samtycke i en dokumentrivare. Datainsamling En provintervju genomfördes med hjälp av en frågeguide, för att se hur syftet med studien besvarades, hur tekniken fungerade samt om frågorna var begripliga eller om de behövde kompletteras ytterligare. Personen som intervjuades till provintervjun var en kvinnlig kurskamrat och intervjun ägde rum på Luleå tekniska universitet. Intervjuerna till studien utfördes på en ort i Norrbotten mellan den oktober Rummet var ljudisolerat och därmed fanns ingen risk för spridning av materialet. Innan intervjuerna påbörjades gick författarna igenom informationsbrev, se bilaga 1, samt informerat samtycke, se bilaga 2, med informanterna. Författarna förklarade även syftet med studien, gick igenom eventuella frågor samt informerade att informanterna när som helst och utan orsak fick välja att avbryta intervjun. En diktafon användes för att spela in intervjuerna. Båda författarna var närvarande vid intervjuerna varav en hade huvudansvaret för intervjun medan den andra observerade och kompletterade med eventuella frågor i slutet av intervjun. Författarna genomförde lika många intervjuer, det vill säga två var. Vid intervjuerna användes den bearbetade frågeguiden, se bilaga 3. Intervjuerna tog minuter per person att genomföra. Efter att intervjuerna hade genomförts transkriberades de, då de ordagrant skrevs ned. Intervjuerna kodbenämndes sedan enligt A-D för att författarna skulle kunna särskilja dem. Den transkriberade texten lästes sedan igenom ett flertal gånger innan själva analysen påbörjades. Detta för att få en känsla av texten som helhet (Graneheim & Lundman, 2004). Analysmetod En innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2004) genomfördes. Första steget i denna analys innebar att författarna tog ut meningsbärande enheter. Nästa steg var att kondensera dessa meningsbärande enheter och därefter koda dem. Dessa tre steg genomförde författarna enskilt för att sedan tillsammans enas om vilka koder som skulle ingå i den fortsatta analysen. Författarna delade sedan var för sig upp gemensamma koder i kategorier för att sedan jämföra dessa och tillsammans bilda de slutgiltiga kategorierna och underkategorierna. Exempel på analysens olika steg, se tabell 1. 11

13 Tabell 1. Exempel på analysprocessen. Meningsbärande enhet Jag var ute och promenerade, vi var ett gäng damer som gick varje dag och jag kände att det där vart nästan för mycket, det gjorde ont Kondensering Kod Kategori Underkategori Var ute och Promenader Upplevelser Att promenerade, gjorde ont av att ha knäledssmärtan det var nästan knäledsartros påverkar det för mycket, det dagliga livet gjorde ont 12

14 Resultat Innehållsanalysen resulterade i tre kategorier och sex underkategorier, se tabell 2. Tabell 2. Översikt över kategorier (n=3) och underkategorier (n=6). Kategori Underkategori Upplevelser av att ha knäledsartros Att knäledsfunktionen påverkar det dagliga livet Att knäledssmärtan påverkar det dagliga livet Positiva upplevelser av att träna i grupp Att känna motivation Att känna samhörighet Positiva upplevelser av effekterna efter BOA-artrosskolan Att knäledsfunktionen förbättrades Att knäledssmärtan minskade Upplevelser av att ha knäledsartros I denna kategori ingår underkategorierna att knäledsfunktionen påverkar det dagliga livet och att knäledssmärtan påverkar det dagliga livet. Kategorierna beskriver hur informanterna upplevde att knäledsfunktionen och knäledssmärtan påverkar deras dagliga liv. Att knäledsfunktionen påverkar det dagliga livet Denna underkategori beskriver hur knäledsfunktionen påverkar de aktiviteter och sysslor som informanterna brukar göra. Flera informanter upplevde att det var besvärligt att gå i trappor. En person beskrev att hon var oerhört besviken över att inte längre kunna klara av sina tidigare fritidsintressen som till exempel skidåkning och gymnastik. En annan person beskrev svårigheter med att utföra sysslor i hemmet som till exempel att sätta upp gardiner. Jag kan minnas att jag alltid har haft besvär att gå i trappor, det har varit min väldiga fasa ska jag gå på gymnastik så kommer jag inte ner på golvet. Jag kan ta mig ner med möda men innan jag har hunnit ta mig upp så har de börjat göra något annat, hopplöst 13

15 jag kan inte kliva på en trappstol eller en vanlig stol om man ska kliva upp med gardiner och sånt, jag orkar helt enkelt inte komma upp... Att knäledsmärtan påverkar det dagliga livet I denna underkategori ingår informanternas upplevelser angående smärtan och hur smärtan påverkar dem. Alla informanter upplevde mer eller mindre att smärtan påverkade dem. En person beskrev smärtan i knäet som väldigt skarp. En annan person beskrev att smärtan ofta kom efter längre tids promenader. Jo men det var ju som att sticka jädrar anamma en kniv i leden helt enkelt Jag var ute och promenerade, vi var ett gäng damer som gick varje dag, och jag kände att det där vart nästan för mycket, det gjorde ont. Positiva upplevelser av att träna i grupp Under kategorin återfinns underkategorierna motivation och samhörighet. Att under BOA-artrosskolan träna tillsammans i grupp upplevdes enbart som positivt. Informanterna upplevde att de vid träning med andra kände både samvaro samt motivation till att fortsätta träna. Motivation Informanterna upplevde att de blev motiverade av att träna med andra eftersom de då kunde uppmuntra varandra. En person berättade att denne upplevde motivation eftersom alla i gruppen hade någon form av svårighet och att det därmed var lika för alla. Att se att träningen resulterade i framsteg motiverade en person till att träna under BOA-artrosskolan. Dock framkom det att det var svårt för informanterna att motivera sig till fortsatt träning efter BOAartrosskolan, en person beskrev att det krävs att någon står med piskan bak i ryggen och hejar på för att det ska bli någon träning gjord. En annan person beskrev att denne upplevde det roligare att träna i grupp än ensam och att detta var anledningen till att denne inte fortsatt att träna på egen hand. Ja genom att träna och bli motiverad helt enkelt, man kände att man blev bättre och bättre. 14

16 absolut att jag var motiverad, jag var på alla träningar och försökte träna däremellan också. jag har all tid i världen men någon måste stå med piskan bak vid mig, tyvärr. Samhörighet Det framkom att känslan av att träna tillsammans med andra var positiv. Informanterna upplevde gemenskap och social samvaro när de tränade i grupp. En person beskrev att de inom gruppen var som en familj. En annan person beskrev att de inom gruppen ofta skojade med varandra och hade roligt tillsammans. man vart liksom som en familj kan man säga, en del hade ju höft och en del hade knäartros men det gick bra ändå. Positiva upplevelser av effekterna efter BOA-artrosskolan Denna kategori har underrubrikerna att knäledsfunktionen förbättrades och att knäledssmärtan minskade. Att knäledsfunktionen förbättrades och att knäledssmärtan minskade upplevde informanterna resulterade i att det gick lättare för dem att utföra de dagliga aktiviteterna. Att knäledsfunktionen förbättrades Flera informanter upplevde att rörligheten i knäet förbättrades i och med BOA-artrosskolan. Två informanter berättade att de kände sig starkare i benen efter BOA-artrosskolan. En person beskrev att denne upplevde att vadmuskulaturen hade ökat eftersom byxorna kändes trängre över vaderna. En annan person upplevde en förbättrad balans. och man kanske kan gå lite längre och röra sig lite mer och ja inte vara så stel. nu har inte jag de jeansen på mig men jag märkte på jeansen att de var snäva över vaderna, över musklerna alltså i nedre delen i benet så att man hade stärkt muskulaturen så pass mycket med träning. 15

17 Att knäledssmärtan minskade Flera informanter beskrev att smärtan minskade i och med BOA-artrosskolan. En person beskrev att detta ledde till att trappgången förbättrades avsevärt. Samma person upplevde att denne efter BOA-artrosskolan blivit helt smärtfri. Ja, vi har ju vårt sovrum en trappa upp och utan ledstång då hade det inte gått när det var som jäkligast och då fick jag gå ett steg i taget så att säga men efter skolan var det bara att gå på utan att hålla i sig. mindre ont och tillslut var det ju helt borta. 16

18 Diskussion Metoddiskussion Eftersom syftet med kvalitativ metod är att framhäva personers upplevelser (Kvale & Brinkmann, 2009) anser författarna att valet av denna metod var lämplig eftersom syftet med studien var att få kunskap om personers upplevelser av deltagandet i en BOA-artrosskola samt deras upplevelser av sjukdomen innan och efter deltagandet. Författarna har flerårig erfarenhet av att arbeta med människor och har därmed viss erfarenhet av att samtala med olika typer av personer. Författarna har även varit ute på tre längre praktikperioder och i och med anamnestagande intervjuat flera patienter med öppna frågor. Genom öppna frågor får personen möjlighet att berätta fritt om sina upplevelser (Gilbert, 1993). Författarna är däremot ovana vid att genomföra kvalitativa forskningsintervjuer. Om denna studie hade utförts av en erfaren kvalitativ forskare tror författarna därmed att studiens resultat hade blivit mer omfattande. Kvale och Brinkmann (2009) menar att det krävs mycket träning för att kunna genomföra intervjuer av hög kvalité. Författarna anser dock att det har varit lärorikt och inspirerande att genomföra intervjuerna och känner sig i nuläget betydligt säkrare på metoden. Intervjuerna genomfördes mer än sex månader efter det att informanterna hade medverkat i artrosskolan. Frågorna som ställdes vid intervjuerna var därmed retrospektiva och dessa frågor har enligt Trost (2005) vissa brister. Dessa typer av frågor besvarar hur informanten nu ser på ämnet och inte på hur denne upplevde det hela när det egentligen ägde rum. Att glömma och att omformulera händelser och åsikter är naturligt för människan (Trost, 2005). Författarna anser därmed att svaren angående om hur informanterna upplevde artrosskolan kunde ha blivit mer detaljerade om intervjuerna istället hade utförts i närmare anslutning till då BOA-artrosskolan avslutats. Detta var tyvärr inte praktiskt möjligt. Fördelen med retrospektiva frågor tror dock författarna är att informanterna då har hunnit reflektera över det inträffade och kanske fått en annan synvinkel på ämnet. Intervjuerna ägde rum på en för båda parterna neutral plats. Detta för att varken intervjuaren eller informanten skulle bli störda av omgivningen samtidigt som risken för att någon obehörig skulle kunna ta del av intervjuerna minskade. Enligt Trost (2005) ska miljön som intervjun sker i vara rofylld och endast intervjuaren och informanten skall vara närvarande. Det är av stor vikt att informanterna känner trygghet under intervjun (Trost, 2005). Detta anser författarna uppfylldes. 17

19 För att försöka få fram informanternas underliggande värderingar kan med fördel uppföljningsfrågor användas. Detta benämns inom engelsk litteratur som Probing (Trost, 2005). Författarnas frågeguide innehöll ett flertal uppföljningsfrågor, något som var bra att använda eftersom det vid flera tillfällen uppstod tystnad eller när författarna ville veta mer om någon fråga. Dock kunde författarna ha använt sig av uppföljningsfrågorna i större utsträckning, något som eventuellt kunde ha fört intervjuerna ner på ett djupare plan. Under intervjuerna uppstod, som nämnts ovan, vid flertalet tillfällen tystnad, vilket författarna upplevde som ett stressande moment. Men enligt Trost (2005) kan det vara behagligt med en stunds tystnad både för informanten och intervjuaren. Tystnaden kan även föra intervjun framåt. Vid uppkommen tystnad efter ett svar på en intervjufråga är det mycket möjligt att informanten reflekterar över frågan, något som i vissa fall leder till en komplettering av frågan (Kvale & Brinkmann, 2009). Detta var något som författarna uppmärksammade samtidigt som det var svårt att vara tyst eftersom författarna ville ha fram svar. Ställs nya frågor för snabbt kan det i vissa avseende uppfattas som ett korsförhör (Kvale & Brinkmann, 2009). Författarna tror att intervjuerna hade blivit mer ingående om de hade vågat vara mer tysta och i större utsträckning väntat ut svaren från informanterna. Att bli intervjuad är för många en ovan situation. En risk vid intervjuer kan därför vara att informanten endast uttalar objektiva saker och kvarhåller känslomässiga upplevelser. Är informanten inte van vid att sätta ord på sina känslor är det svårt att delge dem under en intervju (Trost, 2005). Författarna tror på grund av detta att resultatet hade blivit något mer innehållsrikt om fler informanter hade intervjuats. Det är av stor vikt att de frågor som ställs verkligen behandlar det studien ska handla om, alltså att de är av hög validitet (Trost, 2005). Författarna bearbetade frågeguiden noggrant och fick synpunkter på frågorna av en kunnig person inom kvalitativ forskning. En provintervju genomfördes även på en kurskamrat för att se om frågorna var begripliga. Personen som intervjuades vid provintervjun uppfyllde dock inte inklusionskriterierna för studien men om så vore fallet tror författarna att frågorna hade kunnat förbättras ytterligare. Som nämnts i metoddelen genomförde författarna två intervjuer var men båda författarna medverkade vid alla intervjuer. Då materialet analyserades genomförde författarna vissa steg i analysen själva och sammanstrålade sedan för att jämföra resultaten. Detta tillvägagångssätt anser författarna kan vara studiens styrka eftersom båda författarna då fick en uppfattning om 18

20 informanternas upplevelser samt att risken för att betydelsefull information gick förlorad minskade. Författarna tror även att det var positivt för informanterna att få sätta ord på sina upplevelser angående sin sjukdom en tid efter att behandlingen hade avslutats. Resultatdiskussion Denna studie visar tendens till att knäledssmärtan och den nedsatta knäledsfunktionen påverkar informanterna när det gäller de dagliga aktiviteterna. Att till exempel ha svårt att gå i trappor och inte kunna utföra tidigare fritidsintressen upplevde informanterna som mycket besvärande och något som de kände stor besvikelse över. I Maly och Krupas studie (2007) framkom att smärtan är en central del i livet för personer med knäledsartros samt att smärtan leder till minskad rörlighet samt brist på tilltron till den egna kroppen. Trappgång, promenader, trädgårdsarbete och sportaktiviteter var exempel på aktiviteter som patienter uppgav att de hade svårt att utföra (Maly & Krupa, 2007). Sjukgymnasten har en viktig roll för knäledsartrospatienter i och med att denne kan utvärdera rörligheten och muskelstyrkan samt ge anpassade träningsprogram för att förbättra dessa faktorer (The American College of Rheumatology, 2000). I denna studie framkom att alla informanter kände sig motiverade till att träna under den tiden som BOA-artrosskolan pågick. När BOA-artrosskolan avslutades upplevde alla informanter att motivationen sjönk och att det var svårt för dem att motivera sig till att träna på egen hand. Detta stämmer överens med en studie av Campbell et al., (2001) som menar att motivationen sjunker ju längre tiden går efter det att patienter har fått övningarna instruerade och att patienter endast gör den hemträning som de tycker är lättast att genomföra och som passar dem bäst. Vidare beskriver Campbell et al., (2001) att det är vanligt att det finns ovillighet hos patienter att genomföra sina hemövningar. För att patienter ska vara motiverade till fortsatt träning krävs det att de tror att träningen kan resultera i positiva effekter på symptomen samt att de kan införliva träningen i sin vardag (Bezalel et al., 2010; Campbell et al., 2001). Om patienter tror att smärtan, som eventuellt uppstår vid träning, är farlig och kan leda till ökade besvär kan de känna rädsla för att träna (Thorstensson, Roos, Petersson, & Arvidsson, 2006). När informanterna fick berätta fritt om BOA-artrosskolan hade de mycket positivt att säga om hur det var att träna i grupp men däremot hade de inte så många åsikter angående informationen som de fick. Detta tolkar författarna som att informationen inte hade så stor inverkan på dem. En del BOA-artrosskolor samarbetar med artrosombud som är en person som har artros och som själv har upplevt positiva effekter av träning och livsstilsförändringar 19

21 (BOA Bättre omhändertagande av patienter med artros, 2011b). Det kan vara lättare för artrospatienter att ta emot information som kommer från en person som befinner sig i liknande situation (BOA Bättre omhändertagande av patienter med artros, 2011b; Campbell et al., 2001). De informanter som intervjuades till denna studie verkade inte ha fått information från något artrosombud. Med tanke på bristen av motivation efter BOAartrosskolan samt att det är viktigt att personer vet varför de tränar anser författarna att det skulle vara bra att se över den information som ingår i BOA-artrosskola. Dessutom tror författarna att informationen skulle ha upplevts som mer värdefull om den hade förmedlats av ett artrosombud. En annan viktig förutsättning för att patienter ska hålla motivationen uppe och fortsätta med sin träning är att de får support från sjukgymnasten (Campbell et al., 2001). BOA-artrosskolan som denna studie handlar om innehåller endast en uppföljning och den äger rum tre månader efter det att BOA-artrosskolan har avslutats. Därav anser författarna att det vore bra med fler uppföljningstillfällen. Informanterna i denna studie genomförde sex veckors träning och studiens resultat visar tendens till att informanterna upplevde både förbättrad knäledsfunktion samt minskad knäledssmärtan efter att ha deltagit i en BOA-artrosskola. Detta stämmer dock inte överens med Thorstensson, Roos, Petersson och Ekdahl s (2005) studie som också undersökte effekterna av ett sex veckors högintensivt styrketräningsprogram med avseende på den självupplevda knäledssmärtan, knäledsfunktionen och livskvalitet hos knäledsartrospatienter. Deras resultat visade nämligen inte på någon förbättring gällande dessa faktorer (Thorstensson et al., 2005). Författarna undrar, med tanke på Thorstensson s et al., studie (2005) hur det kommer sig att informanterna i denna studie upplevde mindre knäledssmärta och bättre knäledsfunktion. Enligt Moritani och devries (1979) kan den upplevda styrke- och funktionsförbättringen som sker i början av en träningsperiod bero på den neuromuskulära anpassning som då sker. Dessutom finns det tvärtemot Thorstensson et al., (2005) andra studier som menar att det vid knäledsartros finns bevis för att styrketräning är effektivt (Lange, Vanwanseele & Fiatarone-Singh, 2008). Att träna styrketräning ökar muskelstyrkan, minskar den självupplevda knäledssmärtan samt ökar knäledsfunktionen (Lange, Vanwanseele & Fiatarone-Singh, 2008). Dock har den optimala styrketräningsformen ännu inte bevistas (Fransen et al., 2009; Jordan et al., 2003). Flera informanter i denna studie uppgav att de kände att benstyrkan hade ökat efter BOAartrosskola och att detta i sin tur medförde att de vardagliga aktiviteterna som till exempel 20

22 trappgång gick smidigare att utföra. Enligt Fisher et al., (1993) finns det ett samband mellan ökad muskelstyrka och ökad knäledsfunktion. Fischer et al., 1993 menar att muskelstyrkan kan öka redan efter fyra veckors styrketräning som utförs tre gånger i veckan. Muskelstyrkan fortsatte även att öka efter två månaders träning samt när studien avslutades efter tre månader och då hade även trappgången, uppresning från stol och gången förbättrats (Fisher et al., 1993). Författarna tror därmed att den förbättrade knäledsfunktionen som informanterna i denna studie upplevde efter BOA-artrosskolan berodde på den ökade muskelstyrkan. EQ5D index är ett instrument som kan användas för att mäta hälsorelaterad livskvalité. Instrumentet innehåller fem frågor angående rörlighet, hygien, aktivitet, smärta och oro/nedstämdhet som sedan beräknas från 0-1 där 0 betyder död och 1 betyder full hälsa (Fransen & Edmonds, 1999). Ekvall-Hansson et al., (2010) fann en signifikant ökning av EQ5D index för personer som deltagit i en artrosskola. Detta visar även dennas studies resultat tendens till eftersom informanterna upplevde både minskad knäledssmärta samt förbättrad knäledsfunktion. Det finns, genom kvantitativa studier, visst stöd för att träning och artrosskolor är effektiva för knäledsartrospatienter (Bazalel, Carmeli & Katz-Leurer, 2009; Fisher et al., 1993; Fransen & McConnell, 2009; Lange, Vanwanseele & Fiatarone-Singh, 2008; O Reilly, Muir & Doherty, 1999; Tunay, Baltaci & Atay, 2010). Denna studie beskriver dock effekterna på ett djupare plan då den tar upp vad träningen och BOA-artrosskolan har betytt för informanterna. Ur ett sjukgymnastiskt perspektiv anser författarna att det är viktigt att sjukgymnaster inte bara tittar på resultat av en behandling i form av siffror på olika tester utan att sjukgymnasten även får en djupare inblick i hur patienterna upplever det hela. Denna studie kan därmed bidra till en ökad förståelse för hur det är att leva med knäledsartros samt hur det är att deltaga i en BOA-artrosskola. Författarna anser att det, för att få ytterligare ökad förståelse för hur det är att leva med knäledsartros samt hur patienter upplever att det är att deltaga i en BOAartrosskola, behövs vidare kvalitativ forskning angående detta. Enligt författarnas sökning finns det i nuläget endast få publicerade studier inom dessa ämnen. Konklusion Denna studies resultat visar tendens till att informanterna upplevde smärta och nedsatt funktion i knäleden som i sin tur försvårar de vardagliga aktiviteterna. Att under BOA- 21

23 artrosskolan träna i grupp upplevdes som mycket positivt. Informanterna kände stor motivation och samhörighet. När BOA-artrosskolan avslutades upplevde de dock att motivationen sjönk och att det var svårt för dem att träna vidare på egen hand. Efter BOAartrosskolan upplevde flera informanter att knäledssmärtan hade minskat och att knäledsfunktionen hade förbättrats. 22

24 Referenslista Aaboe, J., Bliddal, H., Messier, S. P., Alkjær, T., & Henriksen, M. (2011). Effects of an intensive weight loss program on knee joint loading in obese adults with knee osteoarthritis. Osteoarthritis and Cartilage. 19(7), Ahlbäck, S., & Rydberg, J. (1980). Röntgenologisk klassifikation och undersökningsteknik vid gonartros. Läkartidningen, 77(22), Altman, R., Asch, E., Bloch, G., Bole, D., Borenstein, K., Brandt, W., Wolfe, F. (1986). Development of criteria for the classification and reporting of osteoarthritis: Classification of osteoarthritis of the knee. Arthritis and Rheumatism, 29(8), Bezalel, T., Carmeli, E., & Katz-Leurer, M. (2010). The effect of a group education programme on pain and function through knowledge acquisition and home-based exercise among patients with knee osteoarthritis: A parallel randomised single-blind clinical trial. Physiotherapy, 96(2), BOA- Bättre omhändertagande av patienter med artros, 2011a. [Webbplats]. Hämtad 12 september, 2011, från, boaregistret. BOA- Bättre omhändertagande av patienter med artros, 2011b. [Webbplats]. Hämtad 12 september, 2011, från boaregistret. Campbell, R., Evans, M., Tucker, M., Quilty, B., Dieppe, P., & Donovan, J. L. (2001). Why don t patients do their exercises? Understanding non-compliance with physiotherapy in patients with osteoarthritis of the knee. Journal of epidemiology and community health, 55(2), Christensen, R., Astrup, A., & Bliddal, H. (2005). Weight loss: the treatment of choice for knee osteoarthritis? A randomized trial. Osteoarthritis and Cartilage, 13(1),

25 Ettinger, W. H., Burns, R., Messier, S. P., Applegate, W., Rejeski, W. J., Morgan, T., Craven, T. (1997). A randomized trial comparing aerobic exercise and resistance exercise with a health education program in older adults with knee osteoarthritis. The Fitness Arthritis and Seniors Trial (FAST). The Journal of the American Medical Association, 277(1), Ezzo, J., Hadhazy, V., Birch, S., Lao, L., Kaplan, G., Hochberg, M., & Berman, B. (2001). Acupuncture for osteoarthritis of the knee: a systematic review. Arthritis and Rheumatism, 44(4), Ekvall-Hansson, E., Jönsson-Lundgren, M., Ronnheden, A. M., Sörensson, E., Bjärnung, Å., & Dahlberg, L. E. (2010). Effect of an education programme for patients with osteoarthritis in primary care- a randomized controlled trial. BMC Musculoskeletal Disorders, 11(244), Felson, D. T., Anderson, J. J., Naimark, A., Walker, A. M., & Meenan, R. F. (1988). Obesity and knee osteoarthritis. The Framingham Study. Annals of Internal Medicine, 109(1), Fisher, N. M., Gresham, G. E., Abrams, M., Hicks, J., Horrigan, D., & Pendergast, D. R. (1993). Quantitative effects of physical therapy on muscular and functional performance in subjects with osteoarthritis of the knees. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, 74(8), Fransen, M., & Edmonds. J. (1999). Reliability and validity of the EuroQol in patients with osteoarthritis of the knee. Rheumatolgy, 38(9), Fransen, M., & McConnell, S. (2009). Exercise for osteoarthritis of the knee. Cochrane database of systematic reviews, (4). doi: / CD pub2 Gilbert, N. (1993). Researching Social life. London: Sage Publications. Granheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: Concepts, producers and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2),

26 Guccione, A. A., Felson, D. T., Anderson, J. J., Anthony, J. M., Zhang, Y., Wilson, P., Kannel, W. B. (1994). The effects of specific medical conditions on the functional limitations of elders in the Framingham Study. American Journal of Public Health. 84(3), Holmström, E., & Moritz, U. (2007). Rörelseorganens funktionsstörningar Klinik och sjukgymnastik. Lund: Studentlitteratur. Itoh, K., Hirota, S., Katsumi, Y., Ochi, H., & Kitakoji, H. (2008). Trigger point acupuncture for treatment of knee osteoarthritis a preliminary RCT for a pragmatic trial. Acupuncture in Medicine, 26(1), Jordan, K. M., Arden, N. K., Doherty, M., Bannwarth, B., Bijlsma, J. W., Dieppe, P., Dougados, M. (2003). EULAR Recommendations 2003: an evidence based approach to the management of knee osteoarthritis: Report of a Task Force of the Standing Committee for International Clinical Studies Including Therapeutic Trials (ESCISIT). Annals of Rheumatic Diseases. 62(12), Klareskog, L., Saxne, T., & Enman, Y. (2011). Reumatologi. Lund: Studentlitteratur. Kvale, S., & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Lange, A. K., Vanwanseele, B., & Fiatarone -Singh, M. A. (2008). Strength training for treatment of osteoarthritis of the knee: A systematic review. Arthritis & Rheumatism, 59(10), Lindgren, U., & Svensson, O. (2007). Ortopedi. Stockholm: Liber. Maly, M. R., & Krupa, T. (2007). Personal experience of living with knee osteoarthritis among older adults. Disability and Rehabilitation, 29(18), Moritani, T., & devries, H. A. (1979). Neural factors versus hypertrophy in the time course of muscle strength gain. American journal of Physical Medicine & Rehabilitation, 58(3),

27 Muthuri, S. G., McWilliams, D. F., Doherty, M., & Zhang, W. (2011). History of knee injuries and osteoarthritis: A meta-analysis of observational studies. Osteoarthritis and Cartilage, 19(11), O Reilly, S. C., Muir, K. R., & Doherty, M. (1999). Effectiveness of home exercise on pain and disability from osteoarthritis of the knee: a randomised controlled trial. Annals of Rheumatic Disease, 58(1), Polit, D.F., & Beck, C.T. (2008). Nursing Research Generating and assessing evidence for nursing practice. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins. Rutjes, A.W.S., Nüesch, E., Sterchi, R., Kalichman, L., Hendriks, E., Osiri, M., Brosseau, L., Reichbach, S., & Jüni, P. (2010). Transcutaneous electrical nerve stimulation of knee osteoarthritis. Cochrane Database of Systematic Reviews, (4). doi: / CD pub2. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). (2006). Metoder för behandling av långvarig smärta En systematisk litteraturöversikt. Hämtad 10 september, 2011, från SBU, Slemenda, C., Heilman, D. K., Brandt, K. D., Katz, B. P., Mazzuca, S. A., Braunstein, E. M., & Byrd, D. (1998). Reduced quadriceps strength relative to body weight: a risk factor for knee osteoarthritis in women?. Arthritis & Rheumatism, 41(11), Statens folkhälsoinstitut. (2008). FYSS Fysisk behandling I sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Stockholm: Elanders. Struyf, P. A., Van Heugten, C. M., Hitters, M. V., & Smees, R. J. (2009). The Prevalence of osteoarthritis of the Intact hip and knee among traumatic leg amputees. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, 90(3),

28 Svensson, P.G., & Starrin, B. (1996). Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur. The American College of Rheumatology. (2000). Recommendations for the medical management of osteoarthritis of the hip and knee. Arthritis & Rheumatism, 43(9), Thorstensson, C. A., Roos., E. M., Petersson, I. F., & Arvidsson, B. (2006). How do middleaged patients conceive exercise as a form of treatment for the knee osteoarthritis? Disability and Rehabilitation, 28(1), Thorstensson, C. A., Roos, E. M., Petersson, I. F., & Ekdahl, C. (2005). Six week highintensity exercise program for middle-aged patients with knee osteoarthritis: a randomized controlled trial. BMC Musculoskeletal Disorders, 6(27), Trost, J. (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur. Tunay, V. B., Baltaci, G., & Atay, A. O. (2010). Hospital-based versus home-based proprioceptive and strengthening exercise programs in knee osteoarthritis. Acta Ortophaedica et traumatologica turcica, 44(4), Wilder, F. V., Hall, B. J., Barrett, J. P., & Lemrow, N. B. (2002). History of acute knee injury and osteoarthritis of the knee: a prospective epidemiological assessment. The Clearwater Osteoarthritis Study. Osteoarthritis and Cartilage, 10(8), Woolf, A. D., & Pfleger, B. (2003). Burden of major musculoskeletal conditions. Bulletin of the World Health Organization, 81(9),

29 Bilaga Informationsbrev och förfrågan om medverkan till studie Knäledsartros är den vanligaste formen av artros. Det finns många studier som påvisar att träning är bra som behandling vid knäledsartros. Dock finns det endast ett fåtal studier som handlar om upplevelsen av att deltaga i en artrosskola. Denna studie är ett examensarbete vid Sjukgymnastprogrammet vid Luleå tekniska universitet. Syftet med studien är att beskriva personers erfarenheter och upplevelser av deltagandet i en artrosskola. Vid medverkan i studien kommer tid att bokas in för intervju på en för dig passande plats. Under intervjun kommer frågor att ställas angående dina upplevelser av artrosskolan samt dina upplevelser av dina eventuella besvär före och efter deltagandet under våren Det är upp till dig hur mycket du vill berätta. Intervjun kommer att pågå cirka 45 minuter. Intervjun kommer att spelas in på band och därefter analyseras. Ljudfilen på bandet kommer sedan att raderas. Inga namn eller personnummer kommer att förekomma i rapporten utan endast kön, ålder samt eventuell tidigare artrosbehandling. Endast undertecknade kommer att ha tillgång till intervjuerna och resultatet kommer presenteras på ett sådant sätt att ingen kan identifieras. Studiens upplägg har granskats och fått godkännande av den etiska nämnden på Luleå tekniska universitet, institutionen för hälsovetenskap. Det är frivilligt att deltaga i studien, du får när som helst, och utan att ange orsak, välja att avbryta studien och studien kommer inte att påverka pågående eller framtida behandling. Studiens resultat kommer att sammanfattas i ett examensarbete vid Luleå tekniska universitet. Examensarbetet kommer efter godkännande från examinator att publiceras på Luleå tekniska universitets hemsida, under januari Vid eventuella frågor är du välkommen att kontakta undertecknade. Med vänliga hälsningar Ida Johnsson, sjukgymnaststudent johida-9@student.ltu.se Ellen Ogsäter, sjukgymnaststudent ellogs-9@student.ltu.se Tommy Calner, handledare, universitetsadjunkt (vx) tommy.calner@ltu.se