Ombyggnad av befintlig 145 kv ledning mellan Munkfors och Kil i Munkfors, Forshaga och Kils kommuner, Värmlands län

Transkript

1 Ombyggnad av befintlig 145 kv ledning mellan Munkfors och Kil i Munkfors, Forshaga och Kils kommuner, Värmlands län MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING Ansökan om ny nätkoncession för linje December 2017 Ellevio AB (publ) Stockholm Säte Stockholm. Org-nr Telefon ellevio.se

2

3 Förord Presentation av ledningsägaren Ellevio är ett av Sveriges största elnätsföretag. Vi ser till att elen kommer fram till cirka hem och arbetsplatser från Halland i söder till Hälsingland i norr och från Smögen i väster till Stockholm i öster. Vi satsar miljarder för att vädersäkra elnätet på landsbygden och förstärka och förnya elnätet i städerna. Vi har drygt 400 anställda och sysselsätter totalt cirka 3000 personer runt om i landet. Ellevio, som har sitt säte i Stockholm, ägs av pensionsförvaltarna Tredje AP-fonden, Folksam, Första AP-fonden och Borealis Infrastructure Management. Läs mer om oss på ellevio.se Ellevios miljöarbete Ellevio har en hållbarhetspolicy som redogör för hur vi ska beakta hållbarhetsperspektivet i våra beslut. Den ska återspeglas i vår affärsstrategi, miljöledningssystem, arbetsmiljöarbete, vår samverkan med intressenter och det dagliga arbetet. När vi bygger och utvecklar våra elnät ska vi sträva efter att hitta en balans mellan ekonomiskt, socialt och miljömässigt ansvar för att motverka negativ inverkan på miljön, människor och samhälle. Självklart ska vi säkerställa att gällande lagstiftning, föreskrifter och tillstånd efterlevs i alla lägen. Ellevio ska bidra till att samhället kan uppnå såväl nationella som internationella målsättningar för hållbar utveckling, samt möjliggöra ett energisystem med betydligt mindre klimatpåverkan. När det gäller den miljömässiga hållbarheten ska vi minska vår påverkan på miljöer och biologisk mångfald genom att: Ställa miljökrav vid inköp, beakta miljöaspekter i affärs- och verksamhetsutveckling samt premiera lösningar som bidrar till minskad miljöpåverkan. Verka för att tillämpa ett livscykelperspektiv i alla våra aktiviteter. I största möjliga utsträckning undvika material och ämnen som kan vara skadliga för människor, djur och miljö. Tillämpa avfallshierarkins principer för att minimera avfall. Tillhandahålla information om och öka medvetenheten om hur vår verksamhet kan påverka miljön. Utgå från hållbarhetsperspektiv vid val av mötesalternativ och transportmedel för resor. 3 (52)

4 Sammanfattning Detta dokument utgör en miljökonsekvensbeskrivning som tillhör ansökan om nätkoncession för ombyggnad av befintlig 145 kv kraftledning mellan stationerna Munkfors i Munkfors kommun och Kil i Kils kommun, Värmlands län. Ledningssträckan är 43 km lång. Bakgrund Ledningen VL1 är en del av det maskade 145 kv-nätet i Värmland som matas från stamstationerna Borgvik och Lindbacka. VL1 är viktig för elleveranserna i norra Värmland och för att transportera elen från de stora vattenkraftstationerna ut till stamnätet. Utan VL1 kan vattenkraften i norra Värmland tidvis tvingas att begränsa produktionen och tillgängligheten i norra nätet försämras. Planerad kraftledning kommer att ersätta den befintliga kraftledningen, VL1, på sträckan mellan Munkfors och Kil. Syftet med ombyggnationen är att den befintliga ledningen är gammal och behöver förnyas för att möta framtida krav på driftsäkerhet och överföringskapacitet. Studerade alternativ Inför en ombyggnad och ny koncessionsansökan görs en studie av berörda intresseområden för att se om det förekommer några tydliga intressekonflikter, såsom bostadshus nära inpå ledningen. Där så är fallet studeras alternativa stråk/sträckningar eller tekniker. Utgångspunkten har varit att hitta alternativ som sammantaget ger så lite påverkan som möjligt på boendemiljöer, kulturintressen, miljöintressen, etc. Ellevio har valt att gå vidare med ett av de alternativa utredningsstråken och inom detta tagit fram en sträckning för vilken koncession nu söks. Alternativet har valts efter att ha hänsyn tagits till inkomna synpunkter i samråden, bebyggelse, natur- och miljöpåverkan. Den nya ledningen kommer att ersätta befintlig ledning och till stor del byggas i befintlig ledningsgata förutom vid ett fåtal passager där sträckan justerats för att undvika bostäder. Genom Munkfors och Deje byggs den planerade ledningen med markförlagd kabel. Nollalternativet i detta fall innebär att koncessionen för den planerade ombyggnationen inte medges. Den befintliga ledningen behöver byggas om för att klara den framtida elförsörjningen i området och om koncession för de planerade åtgärderna inte medges kommer kvalitén på elförsörjningen i området att försämras med tiden då anläggningen föråldras. Detta innebär i sin tur att en ny ledning måste byggas på annat håll för att klara framtida behov Samråd Samråd har genomförts i flera steg och utgångspunkten har varit att inkludera en bred krets där länsstyrelsen, kommuner, fastighetsägare, närboende, allmänheten och övriga berörda myndigheter getts möjlighet att yttra sig angående den planerade ledningen. Samråden har genomförts med möten med länsstyrelse och kommuner, utskick till berörda myndigheter, fastighetsägare och närboende samt genom samrådsmöten med allmänheten. Annonsering i tidning och på hemsida har också skett. Genomförda samråd redovisas i samrådsredogörelsen i bilaga 1. Länsstyrelsen har efter genomfört samråd beslutat att projektet inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan enligt 6 kap 5 miljöbalken. 4 (52)

5 Konsekvensbedömning I MKB redovisas vilka intressen som berörs av planerad ledning samt vilka konsekvenser som bedöms uppstå på dessa. Skyddsåtgärder för att minimera de negativa bedömda konsekvenserna tas även upp. Den nya ledningen ersätter befintlig ledning i huvudsakligen i samma sträckning. En samlad bedömning av miljökonsekvenserna ger att anläggandet av de nya kablarna och byggande av den nya luftledningen medför små konsekvenser och driften medför obetydliga till positiva konsekvenser jämfört med nollalternativet. 5 (52)

6 Innehåll 1 Inledning Bakgrund och syfte Omfattning och avgränsning 8 2 Tillståndsprocessen Nätkoncession för linje Samrådsprocessen Markupplåtelse och ledningsrätt 10 3 Alternativutredning Nollalternativ Alternativa utformningar Studerade alternativ Val av alternativ 14 4 Beskrivning av befintlig ledning Ledningens utformning Byggnation av luftledning Drift och underhåll Markkabel Rivning av befintlig ledning Elektromagnetiska fält Elsäkerhet 29 5 Planförhållanden Konsekvensbedömning Landskapsbild Boendemiljö och bebyggelse Naturmiljö Kulturmiljö Friluftsliv Markanvändning Infrastruktur Utsläpp till mark och vatten 47 7 Samlad bedömning Miljökonsekvenser Påverkan på miljökvalitetsnormer Uppfyllelse av miljöbalkens allmänna hänsynsregler 49 8 Referenser (52)

7 Bilagor: 1. Samrådsredogörelse 2. Karta med intressen för naturmiljö 3. Karta med intressen för kulturmiljö och friluftsliv 4. Länsstyrelsens beslut om icke betydande miljöpåverkan 7 (52)

8 1 Inledning Ellevio AB planerar att ersätta den befintliga 145 kv kraftledningen VL 1 som sträcker sig mellan Munkfors och Kil i Munkfors, Forshaga och Kils kommuner med en ny ledning. Den befintliga ledningen är gammal och i behov av en ombyggnation med bl.a. ökad linarea för att möta framtida krav på driftsäkerhet och överföringskapacitet. Den befintliga ledningen som ska ersättas byggdes ursprungligen 1928 och 1958 fick ledningen det utseende den har idag. Ledningen är uppförd med portalstolpar av svetsat stål med tre faslinor i aluminium. Stolparnas höjd och inbördes avstånd varierar beroende på terräng. Befintlig ledning innehar nätkoncession för linje som gäller tills vidare. Ellevio ansöker nu om ny koncession (tillstånd) för 145 kv ledningen i och med planerad ombyggnation. Rejlers Sverige AB har fått i uppdrag av Ellevio att ta fram koncessionsansökan. 1.1 Bakgrund och syfte Ellevio uppdaterar sitt regionnät för att kunna möte framtida krav på en stabil överföringskapacitet. Aktuell ledning ingår i ett större sammanhang och är en del av regionnätet i Värmland som är uppbyggt av ett flertal större ledningar för att kunna skapa redundans (rundmatning) i systemet om det uppstår ett fel. Ledningen VL1 är en del av det maskade 145 kv-nätet i Värmland som matas från stamstationerna Borgvik och Lindbacka. VL1 är viktig för elleveranserna i norra Värmland och för att transportera elen från de stora vattenkraftsstationerna ut till stamnätet. Utan VL1 kan vattenkraften i norra Värmland tidvis tvingas att begränsa produktionen och tillgängligheten i norra nätet försämras. Den nya ledningens längd blir ca 43 kilometer varav ca 6,7 kilometer utgörs av markkabel. 1.2 Omfattning och avgränsning Syftet med denna miljökonsekvensbeskrivning (MKB) är att ge en samlad bedömning av de miljökonsekvenser som en justering av ledningen medför, d.v.s. vilka konsekvenser ledningsombyggnaden medför i byggskede samt de konsekvenser som det medför i ett driftskede. MKB:n beskriver påverkan på följande intresseområden; landskapsbild, boendemiljö, naturmiljö, kulturmiljö, friluftsliv, markanvändning, infrastruktur, samt utsläpp till mark. Byggskedet omfattar perioden mellan byggstart och idrifttagning av den nya ledningen. Driftskedet omfattar tiden efter byggskedet 8 (52)

9 Figur 1. Utbredningsområde Området inom vilket alternativa sträckningar har studerats har begränsats av att ledningen måste anslutas till stationerna i Munkfors och Kil samt till avgreningspunkten i Deje. Påverkan på luftkvalitet tas inte upp i föreliggande MKB då utsläppen vid framtida underhåll av ledningen kommer vara så små att de inte har någon påverkan i stort. Utsläppen är i storleksordningen av vanlig fordonstrafik och pågår under kort tid. Utsläppen antas därmed inte medföra att någon miljökvalitetsnorm för luftkvalitet överskrids. Figur 2. Befintlig 145 kv ledning genom Apertin öster om Kil. 9 (52)

10 2 Tillståndsprocessen 2.1 Nätkoncession för linje För att bygga och använda en elektrisk starkströmsledning krävs enligt ellagen (1997:857) tillstånd, så kallad nätkoncession för linje (koncession). Det finns två typer av nätkoncessioner; nätkoncession för linje som omfattar en specifik ledning och nätkoncession för område som ger ensamrätt att bygga och driva elnät upp till viss spänningsnivå inom ett geografiskt område. En ledning som har nätkoncession för linje får byggas inom område där annan nätägare har områdeskoncession. Ellevio innehar koncession för område i det berörda området. I en ansökan om nätkoncession för linje ska det enligt ellagen ingå en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Samrådsförfarandet och upprättandet av en MKB sker i enlighet med vad som föreskrivs i 6 kap. miljöbalken (1998:808). Syftet med samrådet är att ge berörda möjlighet till insyn och påverkan samt att förbättra beslutsunderlaget. Koncessionsansökan sänds till Energimarknadsinspektionen som remitterar handlingarna till samtliga berörda instanser. Efter remisstiden beslutar Energimarknadsinspektionen om koncession. När koncession beviljas gäller tillståndet i regel tills vidare med möjlighet till omprövning efter 40 år. 2.2 Samrådsprocessen Innan en MKB upprättas ska verksamhetsutövaren hålla samråd enligt 6 kap. 4 miljöbalken med länsstyrelse, kommun samt de enskilda som kan antas bli särskilt berörda. I samrådsförfarandet ges de som är berörda möjlighet att påverka projektet. Samrådet är en del av processen med att ta fram den MKB som bifogas ansökan om koncession. Samrådsförfarandet och kraven på MKB sker i enlighet med vad som föreskrivs i 6 kap. miljöbalken. Utifrån en samrådsredogörelse, där inkomna synpunkter redovisas och bemöts, fattar länsstyrelsen beslut om huruvida planerad ledning kan antas medföra betydande miljöpåverkan eller inte. Om verksamheten antas medföra betydande miljöpåverkan ska samråd även ske med de övriga statliga myndigheter, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda, om dessa inte redan varit med i samrådsprocessen. Verksamhetsutövaren kan även välja att samråda med en bred samrådskrets direkt Genomfört samråd Samråd enligt 6 kap. 4 miljöbalken har genomförts. En komplett redovisning av samrådets genomförande och en utförlig sammanfattning av inkomna synpunkter redovisas i samrådsredogörelsen som återfinns i bilaga Beslut om betydande miljöpåverkan Länsstyrelsen i Värmlands län har (dnr ) beslutat att den planerade ledningen inte kan anses medföra betydande miljöpåverkan enligt 6 kap 5 miljöbalken, se bilaga Markupplåtelse och ledningsrätt För att få bygga och driva ledningar krävs förutom tillstånd från Energimarknadsinspektionen även tillträde till berörda fastigheter. Tillträde fås vanligtvis genom tecknande av markupplåtelseavtal mellan fastighetsägare och nätägare, servitutsavtal, vilket innebär att marken fastighetsrättsligt upplåtits för ledning. Servitutsavtalen gäller på obegränsad tid. I samband med att ledningarna uppfördes ersattes berörda fastighetsägare med ett engångsbelopp 10 (52)

11 för det intrång som ledningarna utgör. Efter det att koncession beviljats säkras tillträdet till mark med ledningsrätt genom ledningsrättsförrättning hos Lantmäteriet. För fastighetsägaren innebär ledningsrätt att marken förblir i fastighetsägarens ägo men upplåts fastighetsrättsligt för ledning. För denna ledning kommer nya avtal att upprättas för de sträckor som byggs med markkabel och på de sträckor där den nya ledningen avviker från befintlig sträcka för ledningen som ersätts. 11 (52)

12 3. Alternativutredning 3.1 Nollalternativ Nollalternativet i detta fall innebär att koncessionen för den planerade ombyggnationen inte medges. Den befintliga ledningen behöver byggas om för att klara den framtida elförsörjningen i området och om koncession för de planerade åtgärderna inte medges kommer kvalitén på elförsörjningen i området att försämras med tiden då anläggningen föråldras. Detta innebär i sin tur att en ny ledning måste byggas på annat håll för att klara framtida behov. 3.2 Alternativa utformningar När det gäller teknikval så är Ellevios utgångspunkt generellt att anlägga/bibehålla befintliga regionnätsledningar (30 kv 170 kv) som luftledning, då det är en mycket driftsäker och kostnadseffektiv utformning för regionnätet. Ett eventuellt fel på en markkabel tar längre tid att lokalisera och reparera än ett eventuellt fel på en luftledning och regionnätet är mycket känsligt för långa avbrott i och med att det är många elkunder som berörs vid ett eventuellt driftavbrott. Regionnätsledningar anläggs med så kallade trädsäkra skogsgator och drabbas därför inte av stormfällda träd som faller på ledningen, såsom låg- och mellanspänningsledningar inom lokalnätet kan göra. Lokalnätet markförläggs ofta numera för att undvika problematiken med stormfällda träd. Det är dessutom mindre komplext och mindre kostsamt att markförlägga lågoch mellanspänningsledningar. Förutom att högspänningskablar är mycket dyrare att markförlägga än låg- och mellanspänningskablar så krävs även kostsam utrustning för att kompensera för den ökade strömförlust som uppstår vid långa markkabelförläggningar inom regionnätet. Ur ett driftsäkerhetsperspektiv är det inte heller lämpligt att ha flera övergångar mellan markkabel och luftledning på en och samma ledning, då varje övergång innebär en potentiell felkälla. För att uppnå samma överföringskapacitet samt att få liknande driftsäkerhet för en markkabel som aktuell luftledning behöver två oberoende kabelförband anläggas i ett gemensamt kabelschakt, så att ledningen kan vara i fortsatt drift även om det blir driftavbrott på ett kabelförband. Fördelarna med en markförlagd ledning är att den inte ger någon visuell påverkan, den genererar ett lägre magnetfält, samt ger ett mindre markintrång då ledningsgatan blir smalare. Nackdelen är att påverkan på natur- och vattenmiljön liksom kulturmiljön kan bli stor då schaktning av ett 1,2 meter djupt och 2-3 meter brett kabelschakt krävs längs hela sträckan. Vid ytnära eller ytligt berg krävs sprängning. Det är främst inom tätbebyggda områden där det är svårt att anlägga luftledning av utrymmesskäl som ledningar markförläggs inom regionnätet. Det kan även bli aktuellt på andra ställen där det finns uppenbara intressekonflikter som medför att nyttan med en kabelförläggning väger upp merkostnaden. För att en kabelförläggning ska vara ekonomiskt möjlig förutsätts att markförhållandena är gynnsamma för schaktning, dvs. det får inte kräva mycket sprängning. Markkabelalternativ har studerats för denna ledning, se avsnitt Studerade alternativ Vid planering av detta ombyggnadsprojekt har utgångspunkten varit att bibehålla ledningen i befintlig sträckning. På de delsträckor där det finns uppenbara intressekonflikter, såsom närhet till bebyggelse, har det studerats alternativ till befintlig sträckning. 12 (52)

13 Enligt miljöbalken 6 kap 7 ska MKB:n, i det fall verksamheten antagits medföra betydande miljöpåverkan, innehålla en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsammans med en motivering varför ett visst alternativ har valts. I detta projekt valde Ellevio att identifiera och samråda om flera alternativa sträckor och tekniker. Ellevio identifierade tre alternativa stråk för den planerade ledningen. Ett stråk som följer befintlig ledningssträckning till stora delar (Stråk 1), ett stråk väster om Klarälven (Stråk 2) och ett kabelstråk (Stråk 3). På sträckor som bedömdes som svårframkomliga med hänsyn till bebyggelse och andra intressen studerades alternativa lösningar. Nedan redovisas de olika stråken. Ett nollalternativ har beskrivits i avsnitt 3.1. Figur 3 Studerade sträckningar för den nya ledningen. 13 (52)

14 3.3.1 Befintlig ledningssträckning (Stråk 1) Den nya ledningen uppförs till största delen i den befintliga ledningssträckningen. Ledningen följer Klarälven på dess västra sida mellan Munkfors och Ransäter där den korsar älven och följer på dess östra sida till Deje. I Deje korsar ledningen älven och sträcker sig vidare åt sydväst till Norra Hyn där den viker av västerut till Kil. Alternativt stråk Munkfors Från Munkfors och söderut har ett alternativt stråk studerats. Stråket sträcker sig västerut från stationen i Munkfors i en båge till väg 241 som det korsar ca. 1-2 km väster om Munkerud. Stråket fortsätter sedan söderut i ca 6 km för att vika av österut över Klarälven och ansluta till befintlig ledningsgata vid Ransäter. Alternativt stråk Deje Passagen genom Deje är trång och den befintliga ledningen är lokaliserad nära bostadshus i samhället. En alternativ sträcka väster om samhället har studerats. Stråket viker av från den befintliga ledningsgatan norr om Deje i västlig riktning för att passera Deje väster om väg 62. Vägen kommer att byggas om i framtiden och stråket har utformats med hänsyn till de planerna. Söder om Deje återansluter stråket till den befintliga ledningen Västligt alternativ (Stråk 2) Det västliga alternativet sammanfaller med alternativt luftledningsstråk förbi Munkfors söderut till Gersby där det västliga alternativet fortsätter söderut genom skogsmark till Deje för att ansluta till den befintliga ledningssträckningen söder om orten. Ledningsstråket följer därefter den befintliga ledningssträckningen till Kil. Stråkets längd är ca. 45 km Kabel (Stråk 3) Ett markkabelalternativ som till största delen följer den nedlagda järnvägen (Klarälvsbanan) som idag är en cykelväg redovisades i samrådsunderlaget. Stråket utgår från stationen i Munkfors där älven korsas söder om kraftverket. Från den östra stranden söker sig stråket upp till den nedlagda järnvägen och följer denna söderut. Vid passage av broarna i Munkfors avviker kabelstråket något för att kunna korsa vägarna. I Deje följer kabelstråket den befintliga ledningsgatan genom samhället för att ansluta till stationen i Deje. Från stationen i Deje följer kabelstråket befintlig ledningsgata söderut till Norra Hyn där stråket viker av åt sydväst förbi Apertin till stationen i Kil. Stråk 3 följer befintlig infrastruktur men har en del trånga passager, t.ex. tomter som gränsar mot banvallen. Ett kabelalternativ med full redundans för hela sträckan är mycket kostsamt och det har inte bedömts som försvarbart när de andra alternativens genomförbarhet har vägts in. 3.4 Val av alternativ Vid identifiering av stråken har hänsyn till kända intressen tagits samt en anpassning gjorts till planerad exploatering för att minska påverkan på pågående och planerad markanvändning. Inget 14 (52)

15 av de identifierade stråken har bedömts medföra någon större påverkan på berörda intressen i området. Stråk 1 som till stor del sammanfaller med befintlig ledningsgata ger minst påverkan då endast en mindre andel ny mark behöver tas i anspråk. Stråk 2 berör en stor andel orörd skogsmark men bedöms samtidigt beröra färre närboende. Ett kabelalternativ på hela sträckan har valts bort då det inte är ett ekonomiskt rimligt alternativ. Efter en sammanvägning av synpunkter i genomförda samråd, miljömässiga, planmässiga och tekniska aspekter har en justerad variant av Stråk 1 identifierats som det alternativ som Ellevio valt att gå vidare med som huvudalternativ. I Munkfors och Deje finns trånga passager nära bostäder och efter bl.a. förslag från kommun, närboende och markägare studerades ett kabelalternativ genom dessa orter. Ett samråd skedde sedan under sommaren 2016 för att få in synpunkter och upplysa om det nya huvudalternativet. Huvudalternativet illustreras i kartan i figur 4. Den nya ledningen kommer att ersätta befintlig ledning i huvudsak i samma sträckning. En del mindre avvikelser från befintlig sträckning, bl.a. en sidoförskjutning i Västanå (ca 340 m) och Edeby (ca 130 m), kommer att ske för att hålla avstånd till närboende. Sidoförflyttningarna illustreras i karta i figur 18 och figur 19. Där ledningen ersätts med kabel genom Munkerud har ledningssträckan justerats så att kabelstråket följer befintlig väg och inte går över åker och tomtmark. Stolpen där kabelsträckan övergår till luftledning har flyttats ca 40 meter österut från befintlig lednings mitt. Söder om Deje har den planerade stolpen där kabelsträckan övergår till luftledning flyttats ca 50 meter österut från befintlig lednings mitt. 15 (52)

16 Figur 4. Översikt planerad ny 145 kv ledning. Svart streck är luftledning och blått streck är markkabel. Två sträckor med markkabel i Munkfors och Deje kommer att ersätta luftledningen där det är svårt med framkomligheten, se karta i figur 5 och (52)

17 Figur 5. Ledningen markförläggs med kabel (röd linje i kartan) genom Munkfors. 17 (52)

18 Figur 6. Ledningen markförläggs med kabel (röd linje i kartan) genom Deje. 18 (52)

19 4. Beskrivning av befintlig ledning 4.1 Ledningens utformning De befintliga ledningsstolparna planeras att ersättas med motsvarande stolpar, dvs. i huvudsak portalstolpar av stål. I vissa fall kan det visa sig vid detaljprojekteringen att det inte är möjligt att bygga med portalstolpe och då kan högre s.k. gitterstolpar komma att användas. Valet av stolptyp avgörs slutligen vid detaljprojekteringen av ledningen och är beroende av byggbarheten på platsen, t.ex. rådande markförhållanden. Figur 7a. Portalstolpe ca m hög. Figur 7b. Enbent gitterstolpe med faserna i triangelplacering och topplina, ca m hög. Portalstolparna kommer att bli m höga och utförs med hängande isolatorer och tre faslinor med ett fasavstånd om 4-5 meter, se skiss i figur 7a och 7b. Stolparna kommer normalt att placeras med ca m mellanrum. I vissa fall förstärks stolparna med staglinor och vid vinklar kan stolparna behöva förstärkas med ett extra stolpben. Vid nya stolpplatser och stagförankringar krävs schaktning till ca 2 m djup för grundläggning. Beroende på markens beskaffenhet kan staglinorna alternativt förankras med jordankare eller öglor i omgivande berggrund. Portalstolpar är lägre än de enbenta stolparna vilket medför en mindre påverkan på landskapsbilden. Vid grundläggning av portalstolpar krävs på de flesta marktyper inga fundament för trä-, komposit- och stålrörsstolpe. Portalstolpar i stål och de enbenta stålstolparna grundläggs med betongfundament eller stålfundament. Den planerade ledningen kommer att utföras trädsäker, se figur 8, såsom befintlig ledning. Detta innebär att inga träd får bli så höga intill kraftledningen att grenar eller toppar riskerar att växa in i ledningen eller falla på ledningen. Vegetation som når fram till faserna är en potentiell säkerhetsrisk som kan resultera i avbrott på ledningen, det kan även börja brinna och vid en storm kan träd falla på ledningen och orsaka avbrott. Ombyggnadsförslaget innebär att ledningen till största delen byggs i befintlig skogsgata. En ledningsgata består av två delar, skogsgatan och sidoområdena, se figur 8. Marken som utgör skogsgatan inlöses från markägarna i samband med att ledningen byggs. 19 (52)

20 Så kallade farliga kantträd, som finns i sidoområdet, och som framgent kommer att behöva fällas köps vanligen på rot av ledningsägaren när träden behöver fällas, för att bibehålla ledningen trädsäker. Figur 8. Schematisk bild över en trädsäker ledningsgata. Principen är oberoende av typen på stolparna. Syftet är att närliggande träd befinner sig på ett sådant avstånd, att de ej når fram till ledningen om de faller omkull. 4.2 Byggnation av luftledning När ny koncession har erhållits genomförs en detaljprojektering där markens plan och profil dokumenteras och de nya stolpplatserna bestäms. Där ledningen ska byggas utanför befintlig ledningsgata görs en värdering av den skog som behöver avverkas till förmån för den nya kraftledningsgatan och träd aktuella för avverkning mäts och stämplas. När erforderliga nya markupplåtelseavtal är påskrivna avverkas nödvändig skog. De nya stolpfundamenten av betong planeras att anläggas medan ledningen är i drift. Befintlig ledning kommer att kunna tas ur drift vissa tider på året och rivas för att sedan ersättas av den nya ledningen i samma sträckning. Resning av ledningsstolpar sker med hjälp av entreprenadmaskiner. De schaktmassor som uppkommer används om möjligt som återfyllnad. När stolpresningen är klar monteras återstående ledningsutrustning. Under byggskedet uppstår tillfällig lokal påverkan. Det handlar om transportvägar, körvägar i ledningsgatan, tillfälliga upplag och uppställningsplatser för maskiner och material. Avverkning och röjning kan medföra ett tillfälligt hinder i framkomlighet längs stigar och leder innan avverkningsresterna tas bort. Det uppstår också ett visst buller, vibrationer och luftföroreningar i form av dieselavgaser ifrån de arbetsmaskiner som nyttjas för byggnationen av ledningen. Även dammspridning kan uppstå. Ljudstörning uppstår även vid skarvning av faslinor som sker genom så kallad sprängskarvning. Under byggskedet uppkommer tillfälliga skador i skog och mark, diken, på stängsel eller på vägar i samband med anläggningsarbeten. Det kan exempelvis röra sig om körskador. Entreprenören ska återställa dessa till ursprungligt skick så långt möjligt. Denna typ av skador påverkar normalt inte värdet eller avkastningen på marken annat än på kort sikt. 20 (52)

21 Vid rasering av en luftledning kan metaller från stolpar och ledare återvinnas. Materialet i de nya kablarna är till största delen återvinningsbart. Schaktmassor återanvänds så långt det är möjligt till återfyllnad av schaktet. Det är dock inte möjligt att använda massor med större stenar eller dyl. 4.3 Drift och underhåll Starkströmsföreskrifterna ställer krav på omfattningen av ledningens underhåll. I enlighet med föreskrifterna besiktas ledningen en gång per år genom en så kallad driftbesiktning med därpå erforderliga åtgärder. Besiktningen görs vanligtvis med helikopter. Vart åttonde år görs en mer omfattande besiktning (underhållsbesiktning) från marken då linor, stag, stolpar och jordtag med mera kontrolleras. Normalt underhåll för att upprätthålla driftsäkerheten kommer att genomföras för ledningen. Specifika framtida underhållsåtgärder på till exempel stolpar och stag kan inte förutses i nuläget. Det skogliga underhållet omfattar underhållsröjning av skogsgatan (engångsinlösta området) samt avverkning av farliga kantträd i ledningsgatans sidoområden. Detta för att upprätthålla ledningens driftsäkerhet och personsäkerheten. Underhållsröjningen av skogsgatan sker vanligtvis med 6-7 års intervall medan syn och stämpling av farliga kantträd (skogsbesiktning) sker med intervallet 8-10 år. Intervallens längd beror på tillväxtförmågan i skogsgatan och dess sidoområden. Mellan röjningarna ska en röjningsbesiktning utföras vid minst ett tillfälle. Vegetation i skogsgatan som bedöms komma inom säkerhetsavståndet från faslinorna innan kommande röjning sker, röjs bort. Röjning av skogsgatan sker normalt motormanuellt. Avverkning av farliga kantträd i skogsgatans sidoområde sker normalt med hjälp av avverkningsmaskiner. I det fall farliga kantträd står inom sumpskogar/ våtmarker/ strandängar ska avverkning ske utan markskador. Det säkerställs genom att anpassa tidpunkten, maskinval och metoder till gällande förutsättningar. Exempelvis att det sker motormanuellt. Tekniskt ledningsunderhåll, dvs. reparation eller byte av ledningsdel, sker mer sällan. Dessa åtgärder kräver ofta tyngre fordon. Lågväxande vegetation sparas, där detta inte hindrar underhåll och framkomlighet i skogsgatan. I strandzoner vid sjöar och större vattendrag lämnas buskar och lågväxande träd kvar för att bibehålla skuggning i den mån det är möjligt med hänsyn till ledningens säkerhet. Tillfartsvägar och placering av virkesupplag planeras i samband med avverkningen. I första hand används den befintliga ledningsgatan som transportväg. Vid behov kommer större buskar och träd tas ned i en ca 5-6 m bred ledningsgata längs markkabelsträckan för att undvika att större rötter växer ner i kabelschaktet. I det fall underhållsåtgärderna kan antas medföra en väsentlig påverkan på naturen- eller ger en negativ påverkan på kulturmiljön kommer Ellevio att samråda med Länsstyrelsen kring åtgärderna enligt 12 kap. 6 miljöbalken respektive 2 kap. 10 kulturmiljölagen. 4.4 Markkabel Utformning av kabelförband På kabelsträckorna utformas ledningen som två kabelförband med tre enfaskablar i vardera förbandet som buntas ihop i triangelformation. Enfaskabelns ledare består av aluminium eller 21 (52)

22 koppar och isolationen är av plast (polyeten, PEX). Runt isolationen läggs ett lager koppartrådar som en jordad skärm. Ytterst förses kabeln med en mekaniskt skyddande plastmantel av polyeten (PE). De flesta material är återvinningsbara. Figur 9. Enfaskabel med ledare av aluminium, isolation av tvärbunden polyeten (PEX) och en skärm av koppartrådar Markförläggning av kablar Vid markförläggning av kabelförband grävs eller sprängs ett schakt och de överblivna sprängmassorna transporteras bort. På botten av schaktet läggs kringfyllning bestående av finkrossat material (max 4 mm kornstorlek). Därefter läggs kabelförbandet ner, ytterligare kringfyllning läggs runt kabelförbandet och schaktet fylls igen. I samband med återfyllandet läggs kabelskydd och markeringsband på olika djup ovanför kablarna. 22 (52)

23 Figur 10. Schematisk bild över kabelschakt med ett kabelförband bestående av tre fasledare. Schaktets bredd beror bl.a. på hur många kabelförband som markförläggs, hur djupt schaktet är och vilken typ av mark det är. Om två kabelförband markförläggs blir schaktets bredd vid markytan i normalfallet ca 2,5 meter. Under arbetet med markförläggningen ställs normalt arbetsfordon inom ett ca 4 meter brett arbetsområde på schaktets ena sida, medan de uppgrävda massorna tillfälligt läggs upp inom ett ca 4 meter brett område på schaktets motsatta sida. Vid trängre passager kan schaktmassorna transporteras iväg till en annan uppläggningsplats. 23 (52)

24 Figur 11. Kabelschakt 145 kv 0,5 m mellan kabelförbanden. Korsningar av större vägar och järnvägar kan där det är möjligt utföras med schaktfri teknik, t.ex. rörtryckning eller styrd borrning. Vid rörtryckning grävs en tillräckligt djup grop på varje sida om det som ska korsas. Sedan trycks ett rakt rör genom marken under det som ska korsas från den ena gropen till den andra, och kabelförbandet dras genom röret. Styrd borrning innebär att en borr styrs elektroniskt från marken. Först borras ett mindre pilothål som sedan vidgas succesivt till önskad storlek. Därefter dras flera plaströr för kablarna genom hålet. Slutligen dras kablarna genom rören. Om tekniken med styrd borrning används kan det bli aktuellt att innesluta kablarna i bentonitlera för att kyla kablarna under drift. Hammarborrning är en metod som används om det finns berg i marken där schaktfri metod föreskrivs. Likt rörtryckningen så grävs ett hål på vardera sidan om det som ska korsas och därefter borras det genom berget. Borrhålet säkras med ett stålrör och plaströren för kablarna förläggs i stålröret. Vattendrag och diken kan korsas antingen genom konventionell schaktning eller genom schaktfri teknik, beroende på vattenmängd, geologiska förhållanden och biologiska värden på den aktuella platsen. 4.5 Rivning av befintlig ledning Befintlig luftledning är byggd 1958 med stålstolpar vilka har fundament bestående av träslipers ca 3,5x3,5 meter, impregneringsformen är kreosot eller saltimpregnering. Vissa stolpar på berg kan ha gjutna fundament. Stolpplatserna är av typen parstolpe med två stolpben eller vinkelstolpar med tre stolpben nedgrävda ca 2-2,5 meter i marken och en horisontell regel som bär upp ledningens isolatorkedjor och fasledare. Planerad rasering och skadeförebyggande åtgärder 24 (52)

25 På de platser det bedöms nödvändigt kommer stolpbenen med tillhörande slipersfundament att grävas upp vid rivning av ledningen. Schaktgropen blir ca 40 m 2 och synlig kreosotförorenad jord kring slipersfundamenten tas bort och omhändertas enligt gällande lagar och förordningar. Vid planeringen av rivningen görs en bedömning av vilka fundament som kan bli aktuella att avlägsna och om åtgärden riskerar att medföra mer skada än nytta på naturmiljön lämnas stolpplatsen utan åtgärd. Fundament inom t.ex. skogsmark bedöms normalt inte behöva tas upp då nyttan med ett upptag inte överväger den påverkan det innebär att ta upp dem. Vid bergförankrade stolpben bilas fundamenten ned till berget. Stagförankringar i berg kapas bort. Stagförankringar i jord tas bort ned till cm jorddjup. Slipers i stagförankringar, som ligger på 2-2,5 meters djup, tas normalt inte upp då det innebär schaktgropar på m2. Nyttan med ett upptagande bedöms inte överväga den påverkan på natur- och eventuellt kulturmiljön som schaktningen medför. Detta i och med att risken för spridning av ämnen från impregneringen och påverkan på vatten och känsliga miljöer bedöms som mycket liten. Nedtagna stålstolpar, stålreglar, staglinor, isolatorkedjor och övriga fastsättningsdetaljer transporteras bort från ledningen företrädesvis med skogsmaskiner typ skotare försedd med flak. Materialet transporteras till upplagsplatser vid farbar väg där raserat material sorteras i olika fraktioner för att därefter omhändertas enligt Ellevios miljöpolicy samt gällande lagar och förordningar. Vid återställning av mark inom parkmark/jordbruksmark ska den översta metern bestå av finfördelade massor och på ängsmark/gräsmark ska marken besås med gräsfrö. Vid raseringen gäller samma skadeförebyggande åtgärder som vid byggnation och underhåll när det gäller våtmarker och vattendrag: Minsta möjliga grad av körskador ska säkerställas på våtmarker. Det görs genom att anpassa tidpunkten, maskinval och metoder till gällande förutsättningar. Vid passage av vattendrag ska tillfälliga eller permanenta broar användas. Körning i vattendrag får endast ske om det är miljömässigt motiverat. Vid sådan körning ska ris, virke eller annat läggas i vatten eller strandområde till skydd för naturmiljön. När arbetet är klart ska tillfälliga broar och utlagt skydd avlägsnas. Ellevio ställer krav på anlitade entreprenörer med målsättningen att minimera risken för utsläpp och påverkan på vattenmiljöer. Dieseldrivna fordon och arbetsmaskiner som används i entreprenaden skall köras på miljöklass 1 diesel samt använda miljöanpassade, biologiskt nedbrytbara smörj- och hydrauloljor. Motorsågar och röjsågar etc. skall köras på alkylatbensin. Dieseltankar och tankar för spillolja skall uppfylla gällande föreskrifter (från Naturvårdsverket och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) avseende utformning och kontroll. Efter arbetets färdigställande så sker alltid en slutbesiktning av beställaren där även raseringsarbetet besiktas och eventuella markskador dokumenteras och reklameras för åtgärd. 25 (52)

26 4.6 Elektromagnetiska fält Elektromagnetiska fält (EMF) används som ett samlingsnamn för elektriska och magnetiska fält. Elektriska och magnetiska fält uppkommer bland annat vid generering, överföring och distribution samt slutanvändning av el. Fälten finns överallt i vår miljö, kring kraftledningar, transformatorer och elapparater så som hårtork och dammsugare. Det elektriska fältet mäts i kilovolt per meter (kv/m) och beror på ledningens spänning samt avståndet mellan faslinorna (kablarna vid markförlagd ledning) och markytan. Det elektriska fältet minskar proportionellt med avståndet. Vegetation och byggnader avskärmar fältet och därmed orsakar kraftledningar inga höga elektriska fält inomhus. Magnetiska fält mäts i mikrotesla (μt) och styrkan i en angiven punkt beror på faslinornas/kablarnas placering och på avståndet mellan linorna/kablarna. Fälten alstras av strömmen i ledningen och varierar med strömlasten som i sin tur är beroende på variationerna i elförbrukning över tiden. Ju mer ström som flödar i ledningen desto större blir magnetfältet. Magnetfältet avtar normalt med kvadraten på avståndet från ledningen (dubbla avståndet ger en fjärdedel av magnetfältet). Magnetfält avskärmas inte av väggar och tak och därför kan magnetfälten inne i hus nära kraftledningar vara högre än vad som normalt förekommer i bostäder. Strålsäkerhetsmyndigheten arbetar pådrivande och förebyggande för att skydda människor och miljö från oönskade effekter av strålning och är ansvarig myndighet för dessa frågor. På deras hemsida finns bl.a. deras allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält, Folkhälsomyndigheten bildades den 1 januari 2014 och övertog då Socialstyrelsens arbete kring miljöns påverkan på hälsan. Folkhälsomyndigheten är därmed också ansvarig myndighet rörande frågor om hur elektromagnetiska fält påverkar hälsan. Trots mångårig forskning runt om i världen anses det vetenskapliga underlaget fortfarande inte tillräckligt för att ett gränsvärde ska kunna sättas för långvarig exponering av magnetfält från kraftledningar och kablar. Det finns ett referensvärde (rekommenderat maxvärde) för allmänheten avseende kortvarig exponering. Det är 100 μt enligt Strålsäkerhetsmyndighetens allmänna råd (SSMFS 2008:18). Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Strålsäkerhetsmyndigheten har arbetat fram en vägledning vid samhällsplanering och byggande (Magnetfält och hälsorisker, 2009). Följande rekommenderas om det kan genomföras till rimliga kostnader: Sträva efter att utforma eller placera nya kraftledningar och andra elektriska anläggningar så att exponering för magnetfält begränsas. Undvik att placera nya bostäder, skolor och förskolor när elanläggningar som ger förhöjda magnetfält. Sträva efter att begränsa fält som starkt avviker från vad som kan anses normalt i hem, skolor, förskolor respektive aktuella arbetsmiljöer Magnetfält från aktuell ledning För den aktuella 145 kv ledningen har det teoretiska magnetfältsvärdet beräknats vid en årsmedelströmlast genom ledningen på 220 A. Magnetfältets utbredning i sidled från centrum av ledningen redovisas i figurer nedan. Magnetfältet för en kraftledning redovisas normalt i en nivå som motsvarar brösthöjd, d.v.s. 1,5 m ovanför markytan. 26 (52)

27 Figur 12. Magnetfält för portalstolpe. Figur 13. Magnetfält för lätt kompaktstolpe. 27 (52)

28 Figur 14. Magnetfält för kraftig kompaktstolpe. Figur 15. Magnetfält kabelförband. 28 (52)

29 4.7 Elsäkerhet Är en byggnad lokaliserad för nära en kraftledning kan det innebära risk för att någon person, byggnaden, eller ledningen skadas. Elsäkerhetsverkets starkströmsföreskrifter anger regler för minsta avstånd mellan byggnader och kraftledningar. Elnätsföretaget är skyldigt att känna till och ta hänsyn till dessa regler när en ledning byggs. På samma sätt behöver den som uppför, utökar eller ändrar en byggnad, eller ger tillstånd till en sådan åtgärd, känna till och ta hänsyn till avståndsreglerna så att inte någon del av byggnaden kommer för nära en befintlig kraftledning. Minsta tillåtna avstånd mellan en högspänningsledning och närmaste byggnadsdel beror på ledningens spänning. Det horisontella avståndet ska vara minst fem meter vid en ledning för högst 55 kv. Om spänningen (som i detta fall) överstiger 55 kv ska avståndet vara minst fem meter plus ett spänningstillägg utanför detaljplanelagt område och minst tio meter inom detaljplanelagt område. Regleringar av minsta tillåtna avstånd mellan en högspänningsledning och andra anläggningar/verksamheter finns även. Vid byggnads- eller anläggningsarbete nära en kraftledning ska därför elnätsföretaget alltid kontaktas för att få information om vilka minsta avstånd som gäller ur elsäkerhetssynpunkt. Ovan nämnda regleringar gäller minsta avstånd ur elsäkerhetssynpunkt, vid samhällsplanering och byggande ska hänsyn också tas till den vägledning som finns avseende magnetfält, se avsnitt 5.2 nedan Uppfyllelse av elsäkerhetsföreskrifterna (ELSÄK-FS 2008:1) Den nya ledningen har planerats så att den uppfyller kraven i elsäkerhetsföreskrifterna. 5. Planförhållanden Ledningen passerar områden med detaljplan i Munkfors och Deje. Ledningssträckningen omfattas av översiktsplan för Munkfors, Forshaga och Kil kommuner. Den planerade ledningen bedöms inte strida mot några gällande eller kommande planer. Inget har framkommit vid samråden som motsäger denna bedömning. 29 (52)

30

31

32

33 Figur 18. Ledningen sidoförflyttas ca 340 meter i östlig riktning vid Västanå. 33 (52)

34 Figur 19. Ledningen sidoförflyttas ca 130 meter i östlig riktning vid Edeby. 34 (52)

35

36 6.3 Naturmiljö Berörda intressen Nedan beskriv identifierade intressen som berörs. Beskrivningen sker från norr till söder. Intressena återfinns även på karta i Bilaga 2. Vid Nedre Sandtorp passerar ledningen östra kanten av en lövskog som klassats som nyckelbiotop för bolag. Ledningen passerar områdets östra gräns med kabel. Vid Ängsheden söder om reningsverket passerar ledningen ett område som finns upptaget i ängs-och hagmarksinventeringen (Munkfors 3 Hallarna ). Befintlig ledning passerar området med ett luftspann. Ca sex km söder om Munkfors passerar ledningen ett område upptaget i ängs- och hagmarksinventeringen (klass 3). Vid Lillmossheden passerar den planerade ledningen en sumpskog, Klarbäcken, som är en kärrskog klass3. Skogen karaktäriseras av en blandning av löv och barr. Befintlig ledningsgata går genom sumpskogens nordöstra del. Den nya ledningen kommer att uppföras i den befintliga ledningsgatan och ersätta befintlig ledning. I Västanå Tjärdal passerar ledningen en utpekad ängs- och hagmark (880-ZUP). Ledningen kommer att passera områdets södra del som utgörs av öppen mark och gammal välsluten produktionsskog (uppgift från inventering genomförd ). Vid Bråten öster om Ransäter tangerar ledningen östra gränsen till ett område upptaget i våtmarksinventeringen (myr väster Rudshöjden). Norr om Edeby i Dalarna passerar ledningen en nyckelbiotop (N ) bestående av en fuktig ängsmark. Nyckelbiotopen ligger i ledningsgatan och den nya ledningen kommer att passera nyckelbiotopen med ett luftspann. I Edeby passerar ledningsstråket ca meter öster om ett Natura 2000-område (SE ) tillika naturreservat ( ). Området består av ett älvnäs med ett flertal gamla älvvallar och mellanliggande våtmarker som översvämmas med jämna mellanrum. Skogen i området domineras av en lövskog med urskogskaraktär med hög andel död ved och gråal som dominerande trädslag. Området har en hög insektsrikedom vilket är betydande för ett antal mindre fågelarter. Större och mindre hackspett hör till områdets karaktärsarter och har observerats i området. Söder om Edeby passerar ledningen ca 350 m väster om Örtensjöarna vilket är ett område som inhyser ett flertal Natura 2000-områden. Söder om Edeby finns en Nyckelbiotop (Hopabråten N ) lokaliserad väster om ledningsgatan. Vid Västanå finns en skoglig nyckelbiotop lokaliserad väster om ledningen. I Deje passerar den planerade ledningen väster om riksintresset Klarälvens nedre lopp. Vid Norra Hyns västra strand tangeras gränsen till riksintresset Norra Hyn som utgör en del av Klarälvens nedre lopp och området är en representativt välutbildad del av Klarälvens deltaserie. Inom riksintresseområdet finns flera intressanta natur- och kulturmiljöer samlade som t.ex. våtmarker, strandängar, lövskogar och hagmarker. Vid Södra Mon och Igeltjärnen passeras skoglig nyckelbiotop och sumpskogar. Dessa är inte direkt berörda av den nya ledningen men ligger i dess närhet. Ledningen passerar Smårissjön i dess östra kant och i sjöns närområde passeras flertalet intressen, b.la. sumpskogar och område upptaget i ängs-och betesmarksinventeringen. Ett naturvärde finns registrerat väster om befintlig ledningsgata. 36 (52)

37 Söder om Smårissjön passeras Dömlemossen som finns upptagen i våtmarksinventeringen. Ledningen passerar mossen i dess sydöstra kant. Öster om Kil passerar ledningen genom Apertin där den berör område som är upptaget i Ängs- och hagmarksinventeringen. Vattenmiljö Längs sträckan passeras ett flertal mindre sjöar och vattendrag. Ledningen sträcker sig längs med Klarälven, som enligt gällande miljökvalitetsnormer har en god ekologisk status, och korsar denna på ett par ställen. I Ransäter korsar ledningen Klarälven med ett luftspann. Korsningen sker ca 200 meter öster om befintlig ledningssträckning. I Deje föreslås ledningen korsa Klarälven med kabel. Om möjligt förläggs ledningen med styrd borrning under älvens botten. Inledande undersökningar indikerar att detta är möjligt. Om det visar sig att denna metod inte är möjlig kommer ledningen att förläggas som sjökabel på älvens botten. I samband med projektet kommer även den befintliga 10 kv ledningen som korsar älven med ett luftspann att ersättas med kabel vi passagen av Klarälven. Figur 20. Befintlig 130 kv ledning (till höger i bild) korsar Klarälven i Deje. Den nya ledningen och den befintliga 10 kv ledningen (till vänster i bild) planeras att förläggas som kabel under älvbotten med schaktfri teknik. Befintliga ledningar rivs. Söder om Deje passerar ledningen Igeltjärn som är en mindre vattensamling. Den nya ledningen kommer att korsa denna med ett luftspann. I Figur 20 illustreras hur befintlig ledning korsar den aktuella vattensamlingen. 37 (52)

38 Figur 21. Den befintliga ledningen i skogsmark och vid korsande av Igeltjärn. Fotot är taget utanför Deje. Ledningen korsar över utloppet i Smårissjöns sydöstra del. Passagen sker med luftspann. Stora delar av Klarälvens strandsträckor samt stränderna runt Norra Hyn och Visten omfattas av ett utökat strandskydd. Den befintliga ledningen berör det utökade strandskyddet på de ställen där den korsar älven. Delar av Klarälven och Dejemynningen är även klassat som särskilt värdefulla vatten. Norra Hyn är med i Länsstyrelsens förteckning över nationellt särskilt värdefulla och värdefulla natur-, fisk- och kulturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag (Levande sjöar och vattendrag) (Naturvårdsverket S2171). Norra Hyn är även upptagen i våtmarksinventeringen. Generellt om kraftledningars påverkan på fåglar En kraftledning kan påverka fågellivet negativt genom antingen strömgenomgång eller kollision med ledningens faslinor. Strömgenomgång uppstår om en fågel samtidigt kommer i kontakt med två olika faslinor eller strömförande och jordad del på en stolpe. Strömgenomgång förekommer framförallt på kraftledningar med lägre spänningsnivåer, som har korta avstånd mellan faslinorna. Kollision med faslinor är däremot mest förekommande inom högre spänningar då faslinorna sitter glesare och även kan förekomma på flera olika höjder. Risken för påflygningar anses störst för fågelarter med sämre flygförmåga såsom vadare, hägrar, svanar, tranor och hönsfåglar (AEWA, 2012, Bevanger, 1995). Det är dock ont om tillförlitlig statistisk från Sverige vad gäller fågeldödlighet orsakad av kraftledningar. Olyckor med kraftledningar är dessutom förutom artspecifik starkt plats- och årstidsspecifik (Bevanger et al., 2012). Kollisioner är främst förekommande där ledningar korsar tydliga fågelflygstråk eller går intill fågelrika sjöar/våtmarker Skadeförebyggande åtgärder Vid stolpplaceringen kommer hänsyn tas till vattendrag och våtmarker. Stolparna kommer i första hand att placeras i torrmarker. Inga stolpar eller stagförankringar kommer att placeras i vattendrag. Ledningen passerar 500 meter väster om Norra Hyn som är en fågelsjö. Det huvudsakliga fågelstråket i området antas vara i nord-sydlig riktning mellan sjöarna Södra Hyn och Norra 38 (52)

39 Hyn. Detta stråk korsas inte av den planerade ledningen och några skadeförebyggande åtgärder bedöms inte som skäliga. I samband med detaljprojekteringen planeras ledningen på ett sätt som minimerar risken för skador på omkringliggande mark. Upplagsplatser, körvägar, mm planeras i samförstånd med berörda markägare och verksamhetsutövare. I första hand används den befintliga ledningsgatan som transportväg. De markförlagda delarna av ledningen kommer att korsa ett mindre vattendrag söder om kraftstationen i Munkfors samt Klarälven i Deje. Korsningarna kommer att studeras närmare under detaljprojekteringen. I det fall det blir aktuellt med schaktning i vatten kommer en anmälan om vattenverksamhet lämnas in till länsstyrelsen. Skadeförebyggande åtgärder fastställs i samband med det. I det fall schaktfri metod används blir det ingen påverkan på vattenmiljön. Framförande av fordon under byggnationen samt för planerat underhåll, inspektion eller reparation av ledningen får bara ske på våtmarker om minsta möjliga grad av körskador säkerställs. Detta ska göras genom att anpassa tidpunkten, maskinval och metoder till gällande förutsättningar. Om körskador uppstår vid körning på våtmarker ska dessa återställas. Vid passage av vattendrag ska tillfälliga eller permanenta broar användas. Körning i vattendrag eller på stränder får endast ske om det är tekniskt eller miljömässigt motiverat eller vid akuta situationer. Vid sådan körning ska naturmiljön skyddas genom utläggande av t.ex. ris eller virke. När arbetet är klart ska tillfälliga broar och utlagt skydd avlägsnas. Träd och buskar ska i möjligaste mån lämnas kvar i vattenbryn Konsekvensbedömning Byggskedet Kraftledningens huvudsakliga påverkan på naturmiljön sker i samband med byggnationen, då schaktning kommer ske för planerad kabelförläggning samt för nya stolpfundament. Behovet av avverkning blir begränsat i och med att ledningen i huvudsak kommer anläggas inom befintlig ledningsgata. Tillfälliga uppställningsplatser kan behövas utanför ledningsgatan. Tillfälliga skador, t ex körskador, kan uppstå vid schaktning, avverkning, transporter och förläggning. Tillfälliga skador som uppkommer i byggfasen återställs efter att arbetena är utförda. Eventuella kvarstående skador ersätts. Våtmarker och vattendrag är viktiga livsmiljöer för ett stort antal växter och djur och är känsliga för dikning och körskador. Med ovan nämnda skyddsåtgärder (avsnitt 7.3.2) bedöms påverkan på våtmarker och berörda vattendrag bli liten. Byggnationen av planerad ledning bedöms ge relativt liten påverkan och medför små konsekvenser på utpekade områden, speciellt när ovanstående skyddsåtgärder genomförs och områdena redan idag är påverkade av befintlig ledning. Utbyggnadsförslaget för luftledningssträckorna kommer att ersätta befintlig ledning till stor del i befintlig sträckning och ingreppet blir mindre än om en ny ledning byggts genom ett tidigare orört område. Driftskedet Väl i drift har kraftledningen liten påverkan på omgivande natur. Skogsgatan underhållsröjs med jämna mellanrum vilket innebär att området kommer att karaktäriseras av lågväxande buskvegetation med torra kantzoner mot omgivande skogsmark. Denna miljö kommer att gynna vissa arter och missgynna andra arter. Fåglar exempelvis trivs i dessa brynmiljöer som skapas i skogens kantzon. Hävdberoende växt- och djurarter (t.ex. 39 (52)

40

41 Vid Edeby berör ledningsstråket östra utkanten av en Fornlämnings- och bebyggelsemiljö, Övre Ulleruds kyrka. Området finns beskrivet i länsstyrelsens kulturmiljöprogram. Vid Deje finns ett område öster om befintlig ledning med tidstypiska bebyggelsemiljöer från bl.a talets början. Området finns beskrivet i länsstyrelsens kulturmiljöprogram. Öster om Kil korsar ledningen väg 908 som ingår i inventeringen av kulturhistoriska vägar. Figur 22. Den befintliga ledningen inom Apertin-Illberg-Ekenäs. Till höger i bild ses ledningen korsa väg 902. Ett område öster om Kil (Apertin Illberg Ekenäs) utgör riksintresse för kulturmiljövården och omfattas även av länsstyrelsens kulturmiljöprogram och beskrivs som en Fornlämnings- och bebyggelsemiljö med kommunikationshistoriska lämningar samt till 1900-talsbebyggelse i ett öppet och hävdat odlingslandskap. Ledningssträckningen korsar genom detta område. Figur 23. Ledningen sträcker sig över åkermark väster om väg 902 i riksintresset Apertin-Illberg. 41 (52)

42

43

44

45

46 Öster om Ransäter korsas väg 733. Passagen sker med ett luftspann ca 200 meter öster om befintlig ledningssträckning. Väg 812 korsas med ett luftspann vid Olsäter. Väg 733 korsas med ett luftspann söder om Edeby. Väg 734 och Igelstjärnsvägen i Deje planeras att korsas med schaktfri teknik. Söder om Deje korsas väg 62 med ett luftspann. Vid Apertin korsas väg 717 med luftspann vid två tillfällen. Längre söderut korsas väg 714 med ett luftspann. Figur 25. Befintlig 145 kv ledning korsar väg 62 utanför Deje Området öster om Kil omfattas av influensområde för flygtrafik runt Karlstads flygplats. Järnvägen Bersgslagsbanan (Hällefors-Kil) som är av riksintresse korsas söder om Deje och norr om Apertin Skadeförebyggande åtgärder I samband med detaljprojekteringen förs en löpande dialog med Trafikverket, andra väghållare och ägare av andra berörda anläggningar (t.ex. vattenledningar och kraftledningar) för att finna en lösning som minimerar påverkan från den planerade ledningen. Ledningen byggs enligt gällande föreskrifter och riktlinjer för att störningar på övrig infrastruktur inte ska uppstå. Erforderliga tillstånd kommer att inhämtas från Trafikverket. Tydlig information och skyltning sker innan anläggningsarbetena för att minimera påverkan på trafiken. Om det blir nödvändigt med arbete inom vägområdet upprättas en trafikanordningsplan och löpande dialog hålls med Trafikverket. Dialog med Trafikverket kommer även att hållas inför arbetena med att korsa järnvägen och kabelarbeten parallellt med järnväg. 46 (52)

47

48

49

50