Radiolyssnandet bland allmänheten i Sverige omfattar ungefär två timmar och

Transkript

1 OCH RADION BARA STÅR PÅ OM RADIOVANORNA 1999 JAN STRID Radiolyssnandet bland allmänheten i Sverige omfattar ungefär två timmar och tre kvart. Det är något mer jämfört med för tio år sedan. En genomsnittlig dag lyssnar ungefär 80 procent av allmänheten på radio (Mediebarometern 2000). Inget annat massmedium ägnas så mycket tid, men samtidigt sker radiolyssnandet mer än annan mediekonsumtion parallellt med andra sysselsättningar. Detta gör det svårt att bedöma kvaliteten i lyssnandet eller att få en exakt bild av vilka olika program som de svarande lyssnar på: dels vet de svarande ofta inte vad det speciella programmet heter, dels delas programmen inte in lika tydligt som t ex när det gäller television. Mot denna bakgrund har SOM-undersökningarna från starten tagit sikte på vilka kanaler som allmänheten brukar lyssna på. I och med att mätningen avser lyssnarvanorna kan siffrorna inte direkt jämföras med undersökningar som mäter vad man lyssnade på under gårdagen eller den gångna veckan. Eftersom människors vanor är tämligen stabila och radiolyssnandet i huvudsak äger rum i hemmet, på arbetet/i skolan och/eller i bilen, så kan människor lättare svara på vilka kanaler de brukar ta del av. En vanefråga riskerar visserligen att missa de kanaler som man mera tillfälligt råkar lyssna på, t ex i varuhus eller annan offentlig miljö men eftersom vi är mera intresserade tendenser över tid är brukarfrågan om vad man brukar göra bättre. Syftet med följande framställning är att följa upp de tidigare undersökningarna gällande radiolyssnandet för att utröna om de nya kanalerna innebär någon utveckling i lyssnandet eller om vi nu har nått den stabilitet som tidigare undersökningar givit en antydan om. En grundläggande fråga har alltsedan 1994 varit vad som händer med radiolyssnandet när antalet kanaler ökade så kraftigt vid införandet av lokala privata radiokanaler Med tanke på att kunna studera långsiktiga förändringar har vi varje år använt samma indikatorer på radiovanorna, varför framställningen har samma uppläggning som tidiagre redovisningar (Strid 1996, 1997, 1998). Radiolyssnandet 1999 Flest lyssnare har P4 i Sveriges Radio 40 procent lyssnar på kanalen minst fem dagar per vecka, andelen är nästan tre gånger så stor som den kanal som har näst 163

2 Jan Strid flest lyssnare P1 med 15 procent (tabell 1). Men P4 är egentligen inte en kanal utan rymmer inom sig Sveriges Radios hela lokala programutbud och innehållet varierar med sändningsorten. Förutom det lokala programutbudet sänds gemensam sport, gemensamma nyheter och nationella program på kvällstid och veckoslut. Lite tillspetsat kan man säga att det är större variation inom kanalen P4 än vad det är mellan de kommersiella lokalradiostationerna, eftersom de snarast har utvecklats till musikkanaler. I och med att dessa ingår i nätverk och inte är lokala blir variationen mindre framför allt inom samma nätverk (Lundberg 1999). Dessutom skall tilläggas att inget av nätverken täcker hela Sverige på samma sätt som P4 och Sveriges Radios övriga kanaler, utan deras verksamhet är koncentrerad till städerna. Tabell 1 Andel som brukar ta del av olika radiokanaler mer eller mindre regelbundet, hösten 1999 (procent) Summa Station Dagl 5-6 d/v 3-4 d/v 1-2 d/v Mer sällan Aldrig procent P1 i Sveriges Radio P2 i Sveriges Radio P3 i Sveriges Radio P4 i Sveriges Radio Radio Rix Radio City NRJ/Radio Energy Mix Megapol Annan privatkanal Närradio Anm: Antal svar är 3503 Störst av de kommersiella kanalerna är Radio Rix och Radio Energy med elva respektive nio procents lyssnande minst fem dagar i veckan. Vid bedömningen av de kommersiella lokalradiostationernas genomslagskraft måste vi hålla i minnet att det dels rör sig om olika många stationer, dels att varje nätverk har olika antal stationer som dessutom sänder inom områden med olika stora befolkningsunderlag. Mix Megapol som var nummer två 1998 ligger 1999 liksom City något efter de två stora. Det som i tabell 1 kallas annan privatkanal är en blandning av flera stationer och är därför svår att värdera. Intressant att notera är att samtliga musikkanaler har en större andel som lyssnar 1-2 dagar i veckan jämfört med andelen som lyssnar varje dag (inklusive P2 och P3 i Sveriges Radio). Kanalerna har med andra ord många strölyssnare. De i huvudsak talade kanalerna (P1 och P4) har däremot en övervikt av regelbundna lyssnare. Om vi jämför SOM-undersökningens mått på lyssnande minst fem da- 164

3 gar i veckan, vilket erfarenhetsmässigt visar sig motsvara daglig spridning, med RUAB:s siffror på räckvidden en genomsnittlig dag så ligger också SOM:s siffror något högre för P1 och P4. Detta torde vara en följd av att dessa är de mest regelbundet och därmed vanemässigt använda kanalerna. I övrigt finns inga avvikelser mellan de båda undersökningarna som överstiger 2 procentenheter. Vanorna ligger fast På samma sätt som numera en stabilitet tycks har inträtt på ägarsidan har lyssnandet sedan några år stabiliserats: radio verkar bara stå på. Samtliga förändringar mellan 1998 och 1999 ligger inom ramen för den statistiska felmarginalen. Detsamma gällde också mellan 1997 och Tabell 2 Andelen dagliga lyssnare på de olika radiokanalerna (procent) Station P1 i Sveriges Radio P2 i Sveriges Radio P3 i Sveriges Radio P4 i Sveriges Radio Radio Rix Radio City NRJ/ Radio Energy Mix Megapol Annan radiokanal Närradio Antal svar Det förefaller således som om det finns en betydande vanemässighet i lyssnandet som nu har tagit över. Även om vi jämför med 1996 finner vi inga signifikanta förändringar möjligen med undantag för Radio Rix. Det behövdes således tre år med lite turbulens för att radiolyssnandet skulle stabiliseras. Eftersom vanor normalt är tämligen stabila blir också lyssnandet stabilt. Liknande fenomen har sedan länge observerats på dagstidningsmarknaden (Weibull 1983). Om vi ser det i ett längre perspektiv kan vi nu fastslå att den enda grupp som egentligen förändrade sina lyssnarvanor när de kommersiella kanalerna kom 1993 var ungdomarna. Förklaringen låg i att de nya kanalerna hade en musikprofil som tog sikte på en ung publik, samtidigt som yngre människor överlag har mindre fasta medievanor och därmed är mer bytesbenägna. I och med att de kommersiella musikkanalerna har etablerat sina profiler har det också inträtt stabilitet i ungdomsgenerationen. Det är visserligen inte helt stabilt i gruppen mellan 15 och 19 år men variationen 165

4 Jan Strid mellan åren minskar betydligt 1998 hade t ex Radio Energy 13 procent dagliga lyssnare i denna grupp medan årets siffra är 19 procent medan skillnaden mellan 1998 och 1999 i gruppen mellan år är tre procentenheter och i gruppen ingen alls. Fokusering på få kanaler Vad många förväntade sig när utbudet av radiokanaler ökade i början av talet var att det svenska folket skulle lyssna till flera olika kanaler. Mångfalden i utbudet skulle öka och då borde också mångfalden i lyssnandet öka. Så är emellertid knappast fallet utan det totala antalet kanaler som genomsnittspersonen lyssnar har legat på på samma nivå de senaste åren (tabell 3). I genomsnitt lyssnade svensken 1999 på 1,7 kanaler om vi utgår från lyssnandet minst tre gånger per vecka. Siffran är lägre än 1997 och ungefär lika med siffran från 1996 och om man jämför med siffror från Göteborg så förefaller antalet avlyssande kanaler vara ungefär densamma som före den stora kanalökningen i och med den privata lokalradions introduktion 1993/94. Tabell 3 Andel personer som lyssnar respektive inte lyssnar till olika antal kanaler minst tre gånger per vecka (procent) Antal kanaler Ingen kanal En kanal Två kanaler Tre kanaler Fyra kanaler Fem kanaler eller fler Summa procent Antal svarande De som lyssnar till fler än tre kanaler 1999 är 10 procent. Det är lika många som lyssnade till tre eller fler 1996 och Samtidigt skall sägas att de som inte lyssnade till någon kanal 1999 är lika många som 1996 men fler än Slutsatsen är således att publiken som helhet har spritt sig över fler kanaler, men att de enskilda lyssnarna håller sig till ett fåtal kanaler i sitt lyssnande. Om mångfalden därmed har ökat kan diskuteras men klart är att de yngre lyssnar till fler kanaler (i huvudsak musikkanaler) medan de äldre lyssnar till färre kanaler (i huvudsak talade kanaler). 166

5 Också ålderssegregationen i lyssnandet är ett stabilt fenomen En konsekvens av att publiken inte lyssnar till fler kanaler regelbundet är att de nya kanalernas publik i huvudsak kommer att bestämmas av omfördelningar i lyssnandet mellan kanalerna. Eftersom detta alltså i första hand gäller den yngre publiken blir musikprofilen avgörande. När det däremot gäller omfördelningen mellan talade kanaler och musikkanaler förefaller åldern och inte generationen vara avgörande vilket skulle innebära att mönstret i stort blir detsamma såvida inte kanalerna drastiskt skulle komma att ändra sitt format. Konsekvenserna av ungdomsgruppens förändrade lyssnarinriktning är att radiolyssnandet blivit än mer segregerat än vad det var före 1993 då endast Sveriges Radios fyra kanaler samt närradion fanns att tillgå. Hur starkt uppdelat lyssnandet är på olika åldrar framgår i tabell 4. Tabell 4 Andelen dagliga lyssnare på olika radiokanaler efter ålder, 1999 (procent) Station P P P P Rix City Energy Megapol Annan kanal Närradio Antal svar Av lyssnarna upp till 29 år har Sveriges Radios kanaler ungefär en tredjedel dagliga lyssnare medan de av gruppen mellan 30 och 50 år har nästan två tredjedelar och av gruppen över 50 år har över 90 procent. Utöver P3 är Sveriges Radios andel i den yngsta gruppen endast ca 10 procent. Resultatet kan tolkas så att det finns tre ganska distinkta åldersgrupper de som lyssnar till musik (15-29) den blandade gruppen (30-49) och gruppen som lyssnar till talade program (50 och över). Uttryckt med andra ord så liknar gruppen mellan 20 och 29 i sitt kanalval mera de mellan 15 och 19 år än de mellan 30 och 39 år vilka i högre grad liknar de mellan 40 och 49 år. De som är över 50 år liknar mera varandra i sitt kanalval än de liknar de som är under 50 år. Om vi jämför med lyssnandet i tidigare undersökningar så är de tre ålderskohorterna ungefär lika distinkta. Överlag är stabiliteten i radiolyssandet anmärk- 167

6 Jan Strid ningsvärd. Om vi indexerar public-service- och privatradiolyssande och studerar hur respektive typ av radio nyttjas i olika åldersgrupper 1996 och 1999 är mönstret nära på identiskt (figur 1). Trots att den privata lokalradion utvecklats under denna tidsperiod har den inte ökat märkbart bland äldre, även om det möjligen finns det en svag tendens till ökning i åldersintervallet år. Figur 1 Andelen lyssnare på public-service- respektive privatradiokanaler 1996 och 1999 (index) Index 120 Public service Public service Privat år år år år år år år år Privat 1996 Ålder Kommentar: Indexet är gjort som en enkel addition av lyssnande på public-service-kanaler (P1- P4) resp. privatradiokanaler utan hänsyn till dubbellyssnande inom kategorin. Möjligen kan bilden av stabilitet modifieras då vi ser till enskilda kanaler. P2 i Sveriges Radio har idag nästan inga lyssnare under 25 år. Här kan man möjligen ana en generationseffekt. År 1997 hade P2 en procents lyssnade i gruppen mellan 15 och 19 år och en procent mellan 20 och 24 år, 1998 hade P2 0 procent i gruppen men fortfarande en procent mellan 20 och 24 år medan P2 i år år har 0 procent i båda grupperna. Denna kanal är en kanal för i huvudsak klassisk musik kompletterad med invandrarprogram. Att kanalens musikprofil inte passar ungdomen är tydligt. Mera oväntat är möjligen att andelen lyssnare är ännu lägre bland invandrare. Däremot lyssnar invandrargruppen i högre grad än infödda svenskar på närradion troligen som en följd av att invandrargrupperna där kan lyssna på den egna gruppens program (jfr Wadbring och Weibull 1999). 168

7 Publiken kombinerar likartade kanaler En av de frågor som ställdes vid införandet av de nya lokala privatradiostationerna var om dessa skulle bli komplement eller konkurrenter till Sveriges Radios kanaler. Som vi har sett blev de nya privata lokalradiokanalerna främst en fråga om musik, nyheter, tävlingar och reklam. Bland Sveriges Radios kanaler kan två sägas vara talkanaler P1 och P4 medan P3 är mera blandad liksom P2 med kultur, klassisk musik och invandrarprogram. Även om vi redan observerat att publiken normalt håller sig till ett fåtal olika kanaler är det ändå intressant att studera hur olika kanaler blandas. Frågan är alltså hur mångfalden utnyttjas. Analysen kan göras i två steg: först gäller det vilka kanaler som har högsta andel unika lyssnare, sedan vilka kanaler som oftast används i kombination. När det gäller unika kanalval håller sig ungefär en tredjedel av lyssnarna sig till endast en radiokanal. Med detta menas att de bara lyssnar på en kanal minst tre gånger per vecka. Samtidigt är det en stor skillnad mellan de olika kanalerna i hur stor andel exklusiva lyssnare de har. Tabell 5 Andel av respektive kanals lyssnare som enbart lyssnar på denna kanal, 1999 (procent av lyssnarna minst tre gånger per vecka) Mega Annan När- P1 P2 P3 P4 Rix City NRJ pol kanal radio Andel unika Antal lyssnare Störst andel unika lyssnare har de två Sveriges-Radio-kanalerna P4 och P1. Dessa är fullservicekanaler för en stor del av publiken. Bland de lokala privatkanalerna har Rix och NRJ något högre andel än City och Megapol, men andelarna är klart lägre än för P4 och P1. Lägst andel egna lyssnare har P2. De två kanalerna som har den ojämförligt största andelen egna lyssnare (P1 och P4) är också de som tillsammans med P2 har de äldsta lyssnarna så troheten verkar inte ha med enbart åldern att göra utan snarare i kombination med komplement. Tanken är då att ju mera lik andra desto färre egna lyssnare och ju mera olik desto fler egna lyssnare givet då att man inte lägger sig i en nisch där publikintresset är mycket litet, dvs det som är utmärkande för P2. För att kunna ge en bild av hur övriga lyssnare kombinerar olika kanaler måste vi ta hänsyn till antalet lyssnare på varje kanal. Det visar sig då att den vanligaste kanalkombinationen är den mellan P3 och P4 och därnäst mellan P4 och P1 medan den vanligaste kombinationen för de lokala privatkanalerna är den mellan NRJ och Mix Megapol. 169

8 Jan Strid Tabell 6 Andel av respektive kanals lyssnare (minst tre gånger per vecka) som också lyssnar på de övriga kanalerna, 1999 (procent av respektive kanals samtliga kombinationer) Mega- Annan När- P1 P2 P3 P4 Rix City NRJ pol kanal radio P P P P Rix City NRJ Megapol Annan kanal Närradio S:a procent Antal svarande Sveriges Radios kanaler P1 och P2 kan betraktas som de mest exklusiva kanalerna. Analysen berättar att deras lyssnare kombinerar med färre kanaler än övriga. Dessa två kanalers lyssnare tillhör också de äldsta inom radiopubliken. Däremot kan vi också se att de lokala privatkanalernas lyssnare generellt har lättare att kombinera dem med andra kanaler. Förklaringen till detta ligger till stor del i att de har en yngre publik som har mindre fasta vanor och oftare byter kanal. Denna tendens har klart påvisats i fråga om yngres TV-vanor (Jansson och Wadbring, 1997). Men i huvudsak är tendensen samma som tidigare dvs att Sveriges Radios kanalers lyssnare helst kombinerar med andra SR-kanaler medan de privata lokalradiokanalernas lyssnare hellre kombinerar med andra lokala privata kanaler. Samtidigt skall dock sägas att musikkanalerna ökar kombinationen med P4 medan P1 minskar i kombination med P4. Men alla förändringar jämfört med 1997 och 1998 är små. Fortsätter radion att stå på som nu? Av de senaste årens undersökningar av svenska radiovanor är det rimligt att dra framför allt en slutsats: lyssnarna beter sig inte alltid som beslutssfattare förväntat. Även när utbudet ökar räknat i antal kanaler så fortsätter publiken ändå att hålla sig ett fåtal. Men publikens beteende kan i ljuset av andra studier av medievanor knappast betraktas som oväntat. Sociala vanor tillsammans med upplevd nytta verkar bestämmande på val av medier. I praktiken innebär det att åldern ofta är en avgörande faktor, eftersom livssituationen skiljer sig märkbart mellan människor i olika åldrar. 170

9 Bilden av stabilitet förstärks av det faktum att etablerade medievanor ändras endast långsamt. En äldre publik byter inte kanal lika ofta som en yngre och uppmärksammar därför inte heller det nya. Det överraskande som skett under talet är mot denna bakgrund att P4 relativt snabbt lyckades ta över den äldre publiken från P3 (Strid, 1997). Att de äldre inte nås av de nya kanalerna är också en naturlig följd av att dessa huvudsakligen har vänt sig till yngre åldersgrupper. Även om det givetvis är väl tidigt att bedöma vari ålderseffekten består tyder ändå resultaten på att det mera är en fråga om livscykel än om generation. Ett tecken är att de nya, nationella musikkanalerna endast i marginell utsträckning verkar följa med upp i åldrarna. Istället är de lokala nyheterna en viktig förklaring till exempelvis P4:s attraktionskraft högre upp i åldrarna. Men den kan givetvis komma att ske förändringar. Vikten av att sända trafiknyheter för bilister på morgonen vilket tidigare endast förekom i P4 har uppmärksammats av de lokala privatkanalerna, vilket troligen kan betraktas som ett tecken att de söker att nå medelålders, som också är intressantare för annonsörer än vad de yngsta är (Hadenius och Weibull, 2000). På sikt kan detta förändra situationen, men ännu så länge har inte mycket hänt utan radion verkar bara stå på som förr. Referenser Hadenius, Stig, Weibull, Lennart (2000) Massmedier. Stockholm, Albert Bonniers Förlag Jansson, André, Wadbring, Ingela (1997) TV-tittande mer än bara TV. I Nilsson, L (red) Nya landskap. Göteborg, SOM-Institutet vid Göteborgs universitet Lundberg, Dan (1999): Hur lokal är den lokala radion? Granskningsnämndens rapportserie Rapport nr Mediebarometern 1999 (2000) Nordicom-Sverige, Göteborgs universitet. RUAB Rapport nr SOU 1997:92 Medieföretag i Sverige Strid, Jan (1997) Radiolyssnandet i Göteborg. I Nilsson, Lennart (red): Nya landskap. Göteborg. SOM-institutet, Göteborgs universitet Strid, Jan (1997). Radiolyssnandet i Sverige från turbulens till stabilitet. I Holmberg,Sören och Weibull, Lennart (red): Opinionssamhället. Göteborg. SOM-institutet. Göteborgs universitet Strid, Jan (1998) Radiovanor en fråga om ålder. I Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (red): Ljusnande framtid. Göteborg. SOM-institutet, Göteborgs universitet. Wadbring, Ingela & Weibull Lennart (1999). De nya svenskarna och de svenska massmedierna. Institutionen för Journalistik och masskommunikation, Göteborgs universitet. Weibull, Lennart (1983) Tidningsläsning i Sverige. Liber. Stockholm 171