Radio i kris. Jan Strid

Transkript

1 Radio i kris Radio i kris Jan Strid N är SOM-undersökningarna startade 1986 och det där ställdes frågor om hur ofta man lyssnade på olika radiokanaler behövde ingen tveka. Lyssnandet gällde antingen på P1, P2, P3, P4 eller närradio. Det var naturligtvis också möjligt att lyssna på utländsk radio men detta var ett marginellt fenomen. Tekniken för mottagningen rymde inte heller så många alternativ: Apparaten kunde vara stationär eller bärbar och man kunde spela in programmen på någon typ av bandspelare. Fram till 1993 hade vi i Sverige endast Sveriges Radio med historiskt sett en, två, tre, tre och en halv (ett lokalt fönster i P3). Detta år fick SR fyra kanaler (Hadenius och Weibull, 2005). I ordning var det P1 den seriösa, talade kanalen, P2 med sin klassiska musik, P3 med ungdomsmusik samt P4 den (mellan 06 och 18 på vardagar med riksinslag) lokala kanalen. År 1993 släpptes radion fri för privata kanaler. Det auktionerades ut olika många tillstånd för lokala platser i Sverige eftersom den privata radion var tänkt som en lokal radio. Men eftersom politikerna hade svårt att definiera vad som skulle vara lokalt blev resultatet att några större nätverk köpte upp tillstånden och det enda som blev lokalt var att någon satt lokalt och spelade centralt producerad musik. Idag har vi i princip bara tre ägargrupper inom svensk radio: Sveriges Radio med P1, P2, P3 samt P4, SBS Radio med Mix Megapol och The Voice samt MTG Radio med Rix/City, Lugna favoriter samt NRJ. Därtill kommer några få kanaler med andra ägare (Radio- och TV-verket 2007). De privata kanalerna har således inte blivit särskilt lokala vare sig till innehåll eller ägande utan är liksom Sveriges Radio centraliserade till Stockholm. Detta har skett trots förändrade regelsystem med intentionen att stärka det lokala och mångfalden. Visserligen finns en mångfald inom musiken, men då samtliga privata kanaler blev musikkanaler blev det kanske inte den mångfald som vi förespråkades. Dock skall påpekas att det på senare tid förekommer några nyhetsinslag och en något större andel talade inslag i dessa musikkanaler. Trots att antalet kanaler ökat kraftigt under de senaste tio åren har det ändå blivit vanligt att kalla radion för det glömda mediet. Radion finns sällan med i mediedebatten och hamnar vanligen i skuggan av televisionen när det gäller genomslag i opinionen och i skuggan av den nya tekniken när det gäller medieframtiden. Ändå är radion det medium som svenskarna ägnar mest tid med, 2 timmar och tio minuter per dag. (Mediebarometern 2007). Men tiden representerar inte alltid ett aktivt lyssnande utan radion fungerar ofta mest som ljudtapet där lyssnarna inte lägger märke till programpunkter, i den mån de existerar utanför Sveriges Radios kanaler P1 och P4. 367

2 Jan Strid Idag är det därför svårt att ställa frågor om det faktiska radiolyssnandet. Det finns förutom Sveriges Radios fyra kanaler, fem privata lokala kanaler som ingår i nätverk, ett antal fria privata lokala kanaler med likartat musikutbud, en närradio med reklam och utökad räckvidd som kan vara svår att skilja från privata lokala kanaler samt den gamla föreningsägda närradion. Dessutom har med all säkerhet lyssnandet på utländska kanaler ökat bl a beroende på invandringen. Därtill har tekniken fullkomligt exploderat genom den digitala tekniken med datorer, mobiltelefoner, ipod, MP3 och liknande. Detta gör bl a att man kan skapa sin egen radio genom att ladda ner framför allt musik vilket ju är det utbud i radio som ökat mest under perioden. För att få en översiktlig bild av lyssnandet på de olika kanalerna har vi valt att ställa en så kallad vanefråga, alltså en fråga inriktad på vilka kanaler allmänheten brukar lyssna på. En vanefråga missar däremot de kanaler som man mera tillfälligt råkar lyssna på, t ex i varuhus eller annan offentlig miljö. Vi får därför snarast en bild av hur lyssnarna orienterar sig i mediesystemet. Med tanke på att vi är intresserade av tendenser över tid är brukarfrågan om vad man brukar göra bättre. Det bör dock tillfogas att vanor kommer med åren och ungdomars vanor är inte lika stabila som vuxnas något som möjligen kan göra att frågan uppfattas lite olika av unga människor jämfört med äldre. Radiolyssnandet 2007 Den fråga som gällde radiolyssnandet var vilka kanaler som de svarande brukar lyssna på och hur ofta de brukade lyssna. De fick ta ställning till de olika kanaler vi ställt upp, vilka är de någorlunda riksspridda samt en restkategori (annan radiokanal). Vilka kanaler som undersökts kan utläsas av tabell 1 där även svarsalternativ anges. Den radiokanal som har flest lyssnare är P4 i Sveriges Radio. Det bör betonas att P4 egentligen inte är en kanal utan rymmer inom sig Sveriges Radios hela programutbud och innehållet varierar med sändningsorten. Förutom det lokala programutbudet sänds gemensam sport, gemensamma nyheter och nationella program på vissa tider mitt på dagen, på kvällstid och veckoslut. Sveriges Radios kanaler P1 och P4 avviker också genom att ha nästan lika många dagliga lyssnare som lyssnare resten av veckan. Det torde innebära att andelen trogna lyssnare hos de övriga kanalerna är mycket få och att dessa kanalers andelar har större möjlighet att variera över tid. Endast en annan kanal kommer över 10 procents dagligt lyssnande nämligen P1 med 13 procent. Om vi jämför P1:s dagliga lyssnare med dem som lyssnar någon gång under veckan så är andelen lika stor. Det är alltså den kanal som har den största andelen trogna lyssnare av sina lyssnare totalt under veckan. Det är också den vanligaste kombinationen att kombinera kanalen P1 med P4. Intressant är att ingen annan kanal än P1 och P4 har nått över 10 procentenheters dagligt lyss- 368

3 Radio i kris nande sedan 1994 då de privata lokala kanalerna gjorde sina intåg i etern (med undantag för P3 som nådde över 10 procentenheter 1994 och 1995 men som därefter successivt tappat lyssnare). Tabell 1 Andel som brukar ta del av olika radiokanaler mer eller mindre regelbundet, hösten 2007 (procent) Mer Antal Summa Kanal Dagligen 5-6 d/v 3-4 d/v 1-2 d/v sällan Aldrig svar procent P1 i Sveriges Radio P2 i Sveriges Radio P3 i Sveriges Radio P4 i Sveriges Radio Rix FM Mix Megapol/Radio City NRJ (Radio Energy) Lugna Favoriter The Voice Annan privat radio Närradio Kommentar: För Sveriges Radios del gäller dubbla urval (se metod) och felmarginalen är för de båda urvalen vid fördelning 2,3 respektive 1,7 procent. Av de privata lokalradiokanalerna är RixFM den största med de sammanslagna kanalerna Mix Megapol och Radio City på andra plats. Endast dessa två samt Lugna Favoriter når över tio procents lyssnande om vi ser till hela veckan. Summerar vi procenttalen för det dagliga lyssnandet blir det 71 procent vilket då är den andel som maximalt brukar lyssna på radio dagligen. Maximalt därför att ju några kan lyssna på fler än en kanal dagligen. Siffran sjunker dessutom, år 2000 var samma siffra 78 procentenheter. På en direkt fråga i undersökningen 2007 svarar 22 procent att de inte lyssnar någon gång per vecka. Nu kan man ju lyssna på Webben men det är endast en procentenhet som svarar att de dagligen lyssnar på andra kanaler där. Här kan emellertid finnas ett litet metodproblem men som jämförelse kan nämnas att Mediebarometern som mäter lyssnandet en genomsnittlig dag redovisar 77 procents lyssnande (Mediebarometern 2007). Sedan den stora förändringen på radiomarknaden med de privata lokalradiokanalernas intåg 1993 kan vi konstatera att Sveriges Radios samtliga kanaler har tappat lyssnare. Värst blev det för P3 vilket inte är förvånande då denna kanal var den mest populärmusikinriktade av Sveriges Radios kanaler och därmed fick direkt konkurrens av de nya kanalerna. Dessutom gjordes en del förändringar inom Sveriges Radio som drabbade P3 till exempel att sporten lades över i P4. Eftersom P1 och P2 i huvudsak avlyssnas av äldre personer blev inte tappet särskilt stort även 369

4 Jan Strid om P2 har halverats med måttet minst fem dagar i veckan. Dagligt lyssnade för P2:s del kan knappast sjunka mer i våra undersökningar då felmarginalen ligger mellan 1 och 2 procentenheter. Även P4 har drabbats av det överlag minskade radiolyssnandet även om inte nedgången i regelbundna lyssnare är särskilt stor. Eftersom en stor del av lyssnandet på radio sker i bilen så kan man tänka sig att P4 fick en del konkurrens då några privata kanaler började sända trafikinformation vilket tidigare endast P4 gjorde. Möjligen har också de privata kanalerna börjat satsa något mer på äldre personer vilket vi skall återkomma till. Figur 2 Andelen lyssnare minst fem dagar per vecka på enskilda radiokanaler P1 P2 P3 P4 Rix/FM Mix/City NRJ Kommentar: 1994 fanns endast City Därefter är det Mix Megapols siffror och 2006 de båda sammanslagna. Bland de privata kanalerna har efterhand RixFM ökat sin lyssnarandel medan de övriga minskat eller ligger tämligen still. NRJ (Energy) som startade med relativt höga siffror direkt vid starten framför allt bland de allra yngsta har gått kraftigt tillbaka. Tillstånd att sända i närradion innehas av lokala ideella föreningar, församlingar och kyrkliga samfälligheter och studerande vid universitet och högskolor. Det finns idag april 2007 ca 1030 föreningar fördelade på 156 sändningsområden (Radio- och TV-verket, 2007). Andelen lyssnare på närradion har under perioden varit tämligen konstant. Eftersom de flesta föreningar inte sänder dagligen och lyssnarna troligen är mera intresserade av en eller några få föreningar som sänder blir det något orättvist att jämföra lyssnandet på närradion med lyssnandet på de övriga kanalerna. Förhoppningen när närradion startade var att stärka det lokala föreningslivet. Det har visat sig vara svårt på grund av det låga lyssnandet men en viss utveckling har 370

5 Radio i kris skett och sker. På grund av att reklam blev tillåten i närradion samtidigt med de privata kanalerna har man på några ställen anammat detta och sänder mycket musik och reklam (om än i begränsad mängd) för ett lokalt område. Detta har på en del orter ändrat närradions karaktär och på några ställen bidragit till ett ökat lyssnande. En potential finns också bland flera invandrarföreningar men man skulle då sannolikt behöva ingå nätverk som de privata kanalerna. Det finns ett sådant förslag från Radio- och TV-verket, ett förslag som säkert kan gynna närradion om det går igenom. Färre kanaler per person Före 1994 då vi endast hade Sveriges Radios fyra kanaler att tillgå lyssnade vi i genomsnitt på två kanaler minst tre gånger per vecka (Strid 1993). År 1996 lyssnade vi i genomsnitt på 1,7 kanaler och ,3 kanaler (Strid 2006). Resultatet är i linje med Mediebarometern, som redovisar 1,3 kanaler per lyssnare vid dagligt lyssnande (Mediebarometern 2007). Vad som är intressant är att debatten vid lagändringen som tillät privata lokalradiostationer handlade i stor utsträckning om att vi skulle kunna lyssna på fler kanaler och att mångfalden för individerna skulle öka. Tabell 2 Andel personer som lyssnar på en, två eller fler kanaler minst tre gånger per vecka i procent av samtliga 1996, 2006 och 2007 Antal kanaler kanaler kanal kanaler kanaler kanaler kanaler eller fler Antal svarande Även när det gäller mångfalden kom förhoppningarna på skam. Visserligen kan man hävda att det finns en mångfald i populärmusiken men det var nog inte det som våra politiker menade. Det visar sig nämligen att vi kombinerar kanalerna som liknar varandra, exempelvis en talad kanal med en annan talad kanal - i praktiken P1 med P4, och musikkanaler med musikkanaler. Kanalkombinationerna bestäms delvis av lyssnarnas ålder som är den mest avgörande faktorn när det gäller radiolyssnande. 371

6 Jan Strid Den avgörande faktorn Åldern är den i särklass viktigaste faktorn då vi skall förstå radiolyssnandet. Unga människor vill ha musik i radion medan äldre också vill ha talad radio eller endast talad radio. Men det är tydligen position i ålderscykeln som spelar roll. Lite tillspetsat kan vi säga att vi har två vattendelare i lyssnandet: en vid ca 30 år och en vid ca 50 år. Under 30 år nästan enbart musik, mellan 30 och 50 år musik och tal medan efter 50 dominerar talet i lyssnandet. Tabell 3 Andelen lyssnare minst fem dagar per vecka på olika radiokanaler efter ålder, 2007 (procent) Kanal P P P P RixFM Megapol/City NRJ (Energy) Lugna Favoriter The Voice Närradio I princip är Sveriges Radios kanaler åldersrelaterade på så sätt att ju äldre desto högre lyssnande med undantag för P3 som mera följer de privata lokalradiokanalerna med ju äldre desto lägre lyssnande. Men vi kan också se att RixFM, Megapol/ City samt Lugna Favoriter går lite högre upp i åldrarna jämfört med tidigare. Om vi jämför med år 2000 så hade t ex City 2 procent bland åringar, Megapol 7 procent och Rix 7 procent. Lugna Favoriter hade procent bland åringar och har nu 10 procent. Att härav dra slutsatsen att det skulle föreligga en generationseffekt i radiolyssnandet är dock vanskligt då vi inte kan konstanthålla innehållet (eller för den delen kanalerna). En annan faktor som torde spela in är kanalernas ålder. Om vi ser till siffrorna för The Voice så kan vi konstatera att så såg åldersfördelningen ut för de flesta privata kanaler när de startade så det är möjligt att äldre tar längre tid på sig att upptäcka nya kanaler. Vi såg att det var framför allt Sveriges Radios kanaler som tappade lyssnare och det kan därför vara av intresse att fokusera på just deras problem. Tydligast märks det kanske i Figur 2 där P1:s och P4:s lyssnare delats i två grupper de över 60 år och de under 30 år. 372

7 Radio i kris Figur 2 Andel lyssnare minst 5-7 dagar per vecka p P1 och P4 bland personer under 30 år och personer över 60 år P1 över 60 år P1 under 30 år P4 över 60 år P4 under 30 år Från 1996 ser vi en gradvis nedgång för P4 bland personer över 60 år och en något tydligare nedgång i denna grupp för P1. Vi ser också att klyftan ökar något mellan de två kanalerna. Båda kanalerna minskar också bland personer under 30 år men här har klyftan nästan suddats ut. Eftersom P2 har ytterst få regelbundna lyssnare minst fem dagar per vecka bland personer under 30 år kan man väl förstå Sveriges Radios problem. Även när det gäller att lyssna på radio överhuvudtaget spelar åldern en stor roll. Sålunda lyssnar 39 procent av de mellan 15 och 30 år inte på radio någon gång per vecka mot 18 procent bland år och 13 procent bland de mellan 61 och 75 år. Om vi jämför med mediebarometern säger 35 procent bland åringar att de inte lyssnat den aktuella dagen. Denna icke-lyssnarsiffra bland ungdomar är dessutom i stigande Radiolyssnandet skiktas socialt I tidigare SOM-undersökningar har vi kunnat visa att radion varit ett såväl jämställt som jämlikt medium. Vi har knappast funnit några skillnader i radiolyssnandet mellan män och kvinnor eller skillnader beroende på utbildning ( jfr Strid 1998). Dock har det funnits antydningar till skillnader t ex gällande P3 där männen lyssnat i högre gard. I undersökningarna från 2005 och framåt har vi sett skillnader som visat en liten men bestående skillnad: sammantaget lyssnar män i högre grad på Sveriges Radios kanaler medan kvinnor i något högre grad lyssnar på de privata kanalerna. 373

8 Jan Strid Tabell 4 Andel dagliga lyssnare bland män och kvinnor på de olika kanalerna 2005 och Kanal Kvinnor Män Kvinnor Män P1 i Sveriges Radio P2 i Sveriges Radio P3 i Sveriges Radio P4 i Sveriges Radio RixFM Mix(City NRJ Lugna Favoriter Närradio Om vi summerar får vi procents lyssnande på Sveriges Radios kanaler bland kvinnor mot 52 procent bland män. I undersökningen 2007 är motsvarande siffror 44 mot 48. När det gäller de privata kanalerna lyssnar kvinnor till 21 procent mot männens 13 och 2007 är motsvarande siffror 20 mot 16. Detta skulle möjligen delvis kunna förklaras av att när lyssnandet går ner så ökar selektiviteten och detta ger utslag. Men det är också så att de små skillnader mellan män och kvinnor som finns förklaras så gott som helt av unga lyssnare mellan 15 och 30 år. Utbildningsskillnader finner vi endast i lyssnandet på Sveriges Radios kanaler P1 och P4. Högutbildade finner vi till 20 procent gällande P1 mot 10 procent bland lågutbildade. P4 har 47 procent bland lågutbildade mot 14 procent bland högutbildade. Samtliga siffror är lägre än 2006 men skillnaden är nästan exakt densamma. Vidare är det så att det är färre högutbildade som lyssnar på radio överhuvudtaget och de som lyssnar gör det kortare tid. Enligt Mediebarometern är skillnaden i tid 178 minuter för lågutbildade mot 112 minuter för högutbildade (Mediebarometern 2007). Fler högutbildade väljer också endast en kanal vilket kan bidra till det lägre lyssnandet. Det är också så att vanorna i hemmet spelar roll för radiolyssnandet. Om vi tar hänsyn till ålder (31-60 år) och barn i hushållet (barn mellan 7 och 15 år) så lyssnar personer med barn i högra grad på de privata musikkanalerna medan personer utan barn lyssnar på Sveriges Radios kanaler. Troligen av samma skäl lyssnar ensamstående i högre grad på Sveriges Radios kanaler medan gifta/sammanboende lyssnar på musikkanalerna. Skälen torde vara sällskap i de talade kanalerna för dem som är ensamstående medan barnen torde påverka kanalvalen i de hushåll som har barn. Tyvärr har SOM-undersökningen alltför få frågor rörande radions funktioner för att det skulle vara möjligt att mer ingående förstå mekanismerna bakom radiolyssnandet. 374

9 Radio i kris Inför framtiden På flera sätt kan det påstås att radion befinner sig i kris. För det första är det problematiskt vad vi menar med att lyssna på radio. Tidigare var det tämligen oproblematiskt då vi hade en apparat och en eller två kanaler att lyssna på samt att innehållet var uppdelat i olika programpunkter så att människor också viste vad programmen hette som de lyssnade på. Numera finns en mängd apparater som sänder ut radioprogram analogt och digitalt, man kan spela in och spela upp vid skilda tidpunkter, vi har ett tiotal radiokanaler i vissa apparater och några hundra i datorn. För det andra kan man säga att radion är i kris därför att lyssnandet oavsett apparater faktiskt minskar. Det är dessutom framför allt bland ungdomar som lyssnandet minskar. Det är inte bara så att andelen som lyssnar blir färre, bland dem som lyssnar minskar tiden som de lyssnar. Dessutom lyssnar vi på allt färre kanaler per person. För det tredje är radion i kris på grund av att radions funktion har förändrats. För allt fler blir radion ett medium för musiklyssnande. Samtliga nya kanaler som startade efter 1993 har som huvudsakligt utbud just musik. Båda de två talade kanalerna P1 och P4 har ett minskat lyssnande. Båda dessa kanaler skulle säkert kunna utvecklas men Sveriges Radio förefaller mera vara intresserat av att göra även dessa kanaler mera glättade så att de kan nå en yngre publik och mera försöka likna de kanaler som konkurrerat ut dem bland de unga. Ett lovvärt förslag har kommit från Radio och tv-verket som innebär att man vill stärka närradion och därigenom det lokala inslaget i Radio (Radio- och TV-verket 2007). Att stärkas det lokala inslaget var ju en av tankarna med den privata lokalradion som startade 1993 men som av olika anledningar inte blev lokal särskilt inte innehållsligt. Trots att Sveriges Radios kanal P4 är den mest avlyssnade kanalen har den varit styvmoderligt behandlad av Sveriges Radio jämfört med Sveriges Radios övriga kanaler. Eftersom televisionen också är centraliserad till Stockholm finns det ett stort utrymme för lokalt material eftersom den enda konkurrenten finns bland dagstidningarna om ens där. Referenser Hadenius, Stig, Weibull, Lennart (2005) Massmedier. Stockholm: Albert Bonniers förlag Mediebarometern 2007 (2008). Nordicom- Sverige, Göteborgs universitet. Radio- och TV-verket (2007): Närradio & när-tv i focus. Edita, Västerås Strid, Jan (1993): Radiolyssnandet i Göteborg. I Nilsson,L (red): Västsverige i focus. Göteborg: SOM-institutet vid Göteorgs universitet. Strid, Jan (1998): Radion det jämställda mediet. I Nilsson, L (red): Region i omvandling. Göteborg: SOM-institutet vid Göteborgs universitet. 375

10