Hur miljökvalitetsnormer och Weserdomen påverkar reningsverk

Transkript

1 1(10) Datum , Rev Beteckning Hur miljökvalitetsnormer och Weserdomen påverkar reningsverk Tätortens utsläpp får inte försämra den miljökvalitet som miljökvalitetsnormer (MKN) reglerar. När ett reningsverk ska få tillstånd eller anmälas och vid tillsyn ska MKN tillämpas. Nu har EU-domstolens s.k. Weserdom (C-461/13) påverkat förutsättningarna för tillåtelse för reningsanläggningar. Weserdomen var ett förhandsbesked om tillämpningen av målet God ekologisk status och innebörden av försämring av miljökvalitet. Domen handlade om påverkan på vattenkvaliteten vid muddring i floden Weser. Att observera är att EU-domstolen har tagit ställning till miljöpåverkande verksamheter i vatten men inte till avloppsreningsverk. Avloppsdirektivet kräver att miljöskyddande avloppsreningsverk ska finnas. Verksamheter i vatten regleras sällan i egna direktiv. Men först lite om hur ramdirektivets mål är uppbyggda för att det ska gå att förstå domen och innebörden av våra svenska MKN. Miljökvalitetsnormer I Sverige finns två slags MKN för ytvatten på land och för kustvatten God kemisk status och God ekologisk status. För grundvatten finns också två slags MKN God kvantitativ status och God kemisk grundvattenstatus. En MKN ska vara uppnådd till ett i föreskrifter och för den enskilda vattenförekomsten reglerat årtal. Texten framöver är i huvudsak inriktad på ytvatten. Statusen för vattenkvaliteten i en sjö, ett vattendrag eller ett kustvatten (ytvattenförekomster) är god om både den kemiska och den ekologiska statusen kan betecknas som goda. Kemisk status Normen för kemisk status reglerar vilken högsta halt av s.k. prioriterade ämnen och prioriterade farliga ämnen som får finnas i vattenmiljön. Den är okomplicerat uppbyggd, baseras på gedigna forskningsunderlag och är lätt att förstå och tillämpa jämfört med normen för ekologisk status. Svenskt Vatten arbetar för friskt dricksvatten, rena sjöar och hav samt människors tillgång till långsiktigt hållbara vattentjänster. Våra medlemmar, de kommunala VA-organisationerna, är landets viktigaste livsmedelsproducenter och miljövårdsföretag och tillhandahåller dricksvatten och avloppsvattenrening till 8,5 miljoner kunder. Vi arbetar aktivt för att stödja våra medlemmars utveckling och för att få gehör på nationella och internationella arenor. Svenskt Vatten Box SE Bromma Sweden BESÖK/VISITORS Gustavslundsvägen 12 Bromma PHONE +46-(0) FAX +46-(0) svensktvatten@svensktvatten.se INTERNET VAT NO SE

2 Antingen är den kemiska statusen god eller är den dålig, det finns bara två statusklasser. Kemisk status är en MKN även i EU:s ramdirektiv för vatten. 2(10) Ekologisk status Normen för ekologisk status är desto mer komplex än normen för kemisk status. God ekologisk status regleras som ett mål i EU:s ramdirektiv. Skillnaden mellan kemisk och ekologisk status är att medan MKN för kemisk status reglerar störningsnivåer på naturen så reglerar MKN för ekologisk status ett naturtillstånd som människan inte naturen själv har bestämt. Skulle den rättsligt reglerade ekologiska statusen inte stämma med den verkliga, exempelvis på grund av data- eller kunskapsbrister, så är det den reglerade som gäller och som ska uppnås i åtgärdsarbetet. Härleds från ett teoretiskt tillstånd Begreppet God ekologisk status förklaras i ramdirektivets bilaga V. När statusen är god uppvisar biologin små av mänsklig verksamhet framkallade störningar och avviker endast i liten omfattning från opåverkade förhållanden. För att kunna i föreskrifter lägga fast hur detta lite påverkade naturtillstånd ska regleras har God ekologisk status härletts från en opåverkad vattenkvalitet ett så kallat referenstillstånd. Eftersom i stort sett alla sjöar, vattendrag och kustvatten har påverkats av människor sedan lång tid tillbaka har referenstillståndet fått konstrueras teoretiskt. Detta är statiskt tills det konstrueras om. Osäkra underlag och metoder för att bedöma st atus Ekologisk status är en MKN i Sverige och ett mål i ramdirektivet, men efter Weserdomen ska målet ekologisk status betraktas på samma sätt som en MKN. Miljökvalitetsnormer för God ekologisk status innebär att bindande regler slår fast statiska nivåer, intervall eller krav för många olika typer av parametrar, som har inbördes dynamiska samband med varandra i en ständigt föränderlig natur, och anger hur dessa ska gestalta sig i en ekologi som i rättsligt hänseende ska anses välmående. Havs- och vattenmyndighetens föreskrift som reglerar klassificeringen och hur ekologin ska vara beskaffad är komplex och omfattande (196 sidor). Parametrar som vilar på både gedigna och osäkra vetenskapliga underlag ska enligt den vägas samman med parametrar för en rad typer av s.k. kvalitetsfaktorer. Biologiska faktorer kan påverka de fysikalisk-kemiska och vice versa och i sin tur samspela med de hydromorfologiska. En status som med metoden bedömts vara god, eller sämre än god, får sedan inte förändras till vad man genom metoden kan bedöma blir till det sämre. I tillståndsärenden för reningsverk eller uttag av vatten för dricksvatten ska den som söker tillstånd övertygande visa att utsläppet eller vattenuttaget inte påverkar statusen. Bedömning i praktiken av ekologisk status MKN God ekologisk status är uppbyggd av tre grupper av s.k. kvalitetsfaktorer biologiska, fysikalisk-kemiska samt hydromorfologiska. Varje kvalitetsfaktor (exempelvis närsalter) under respektive grupp består i sin tur av en uppsättning parametrar.

3 Kvalitetsfaktorerna med dess parametrar används för att bedöma om en vattenförekomsts ekologiska status faller in under någon av de fem statusklasserna hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig. Den kvalitetsfaktor som utifrån övervakningsdata om vattenförekomsten ger lägst statusklass bestämmer den ekologiska statusen för hela vattenförekomsten. Metoden kallas one out all out. När biologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer vägs samman fäller den sämsta av dessa utslaget för vattenförekomstens ekologiska kvalitet. I steget därefter beaktas de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna, som reningsverk inte påverkar. Den fortsatta texten ägnas därför åt de två första. De fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna inkluderar exempelvis halt av närsalterna fosfor och kväve, siktdjup, ph etc. samt av ett flertal s.k. särskilt förorenande ämnen (SFÄ). Många aktörer i samhället inkl. tätorter via reningsverk släpper ut närsalter och olika slags SFÄ, exempelvis vissa läkemedel, bekämpningsmedel och andra organiska ämnen. För SFÄ är vanligen bara statusklassen god definierad. Sverige har som enda land inom EU infört de tre läkemedlen diklofenak, 17-beta-östradiol och 17-alfa-etinylöstradiol som SFÄ för ekologisk status. EU och övriga länder avvaktar att reglera dessa ämnen, men då som parametrar för kemisk status. Samtliga kemiska parametrar som avloppsdirektivet reglerar utsläppsnivåer för ingår i ekologisk status. Fosfater och nitrater samt syretärande ämnen såsom COD och BOD 7 är inte reglerade som MKN för kemisk status i ramdirektivet för vatten. 1 Dessa parametrar går inte att undvika utsläpp av där det förekommer mänskligt liv, men närsalterna ingår som tidigare nämnts i ekologisk status som efter Weserdomen fick samma rättsliga styrka som MKN för kemisk status. Den biologiska kvalitetsfaktorn består av parametrar som exempelvis förekomst av fisk av olika slag, plankton, fauna etc. De vetenskapliga underlagen för hur väl och korrekt dessa parametrar beskriver vattenkvalitet är inte lika gedigna som parametarar för andra kvalitetsfaktorer eller för kemisk status, men faktorn ges ändå högst betydelse i bedömningen av ekologisk status eftersom vattenförvaltningen syftar till att biologin ska må bra. De osäkraste underlagen väger således rättsligt tyngst. Bedömning av försämring av ekologisk status Gapet mellan bedömd aktuell status och MKN God ekologisk status ska fyllas ut senast till det föreskrivna årtalet som är antingen 2015, 2021 eller Statusen på kvalitetsfaktorerna påverkas av fler verksamheter än reningsverk, såsom industrier, areella näringar, enskilda avlopp, internationellt nedfall och gamla miljösynder. Tätorter och alla berörda verksamheter ska vidta konkreta fysiska åtgärder mot utsläpp och annan miljöpåverkan så att MKN kan följas. Behovet och fördelningen av konkreta åtgärder ska fördelas mellan olika slags verksamheter och ansvariga aktörer i åtgärdsprogram, men knyts där till administrativa åtgärder i kommuner, såsom fysisk planering och VAplanering, och från myndigheter såsom tillsyn, prövning och föreskrifter. Åtgärder ska leda till förbättringar, men därtill får ett projekt, en fysisk åtgärd eller en verksamhet som leder till en försämring av statusen inte tillåtas. Det följer av det s.k. icke-försämringskravet. Weserdomen skärpte innebörden av det kravet. 3(10) 1 Se ramdirektivets artikel 2.35 som definierar begreppet miljökvalitetsnorm samt bilaga V avsnitt som i sin tur refererar till bilaga VIII avseende vad som punkterna 1-12 utgör miljökvalitetsnormer.

4 Före Weserdomen tolkades försämring som att efter en sammanvägning av samtliga kvalitetsfaktorer enligt principen one out all out sänka den ekologiska statusen som helhet minst en statusklass, exempelvis från god till måttlig eller från måttlig till otillfredsställande. Den tolkningen medgav ökade utsläpp av ett näringsämne eller ett SFÄ även om statusklassen för den kemisk-fysikaliska kvalitetsfaktorn sänktes, exempelvis från god till måttlig, förutsatt att statusen för den biologiska kvalitetsfaktorn redan var måttlig. En sådan situation kan uppstå om kapaciteten i ett reningsverk behöver öka för att kunna utöka verksamhetsområdet, exempelvis när det finns problem med enskilda avlopp, eller för att befolkningen ökar men bättre reningsteknik kan inte kompensera för hela ökningen. Weserdomen innebär nämligen att inga projekt får tillåtas om en enskild kvalitetsfaktor sänks minst en statusklass, oberoende av om statusen för övriga kvalitetsfaktorer påverkas positivt eller inte alls och oberoende av om den sammanvägda ekologiska statusen förblir opåverkad. Förändring till det sämre av en enda parameter kan sänka en kvalitetsfaktor. Efter domen kan ökningar av utsläppen ha blivit förbjudna, förutsatt att domen ska tillämpas på samma sätt på reningsverk som på verksamheter som främst påverkar hydromorfologin i ett vattendrag. Överföring av utsläppen till annan recipient kanske inte heller är möjlig. Haltnivåerna som kan fälla utslaget kan vara mycket låga samtidigt som mätosäkerheten är mycket stor och övervakningen dålig. Samma sätt att bedöma ska göras oavsett om verksamheten är en privat eller en offentlig verksamhet, ett byggprojekt, enskilda avlopp eller är ett anmälningspliktigt eller tillståndspliktigt kommunalt reningsverk. Exempelvis skulle det kunna bli svårt att bygga stugbyar eller ansluta befintliga sådana till ett reningsverk för att lösa problemen med många dåliga enskilda avlopp genom att tillämpa 6 vattentjänstlagen. Tillämpas Weserdomen likadant på reningsverk och avlopp skulle den kunna få konsekvenser för bostadsbyggande, samhällsplanering och utveckling, dagvattenhantering, klimatanpassning m.m. Ännu har inte svenska domstolar haft något mål om reningsverk eller avlopp att döma i varför rättsläget är osäkert. Avloppsutsläpp regleras i ett eget direktiv och det ska också följas. Hur domstolen dömer när två krav står emot varandra avloppet måste renas respektive rening får inte tillåtas - är inte avgjort som följd av Weserdomen. Utredningsbörda som följd av MKN och Weserdomen Den som söker tillstånd ska utreda hur den tänkta verksamheten påverkar möjligheterna att följa en MKN och hur miljön i övrigt påverkas. Det följer av 6 kap. miljöbalken. Även mindre reningsverk kan få utredningskrav. Tätorter släpper ut många slags föroreningar via sina reningsverk som kan påverka biologin. Även konsekvenserna av en alternativ lokalisering eller överföring till annan recipient ska utredas. Eftersom påverkan på MKN efter Weserdomen kan behöva utredas på kvalitetsfaktoroch parameternivå och för fler än en recipient kan utredningsbördan bli omfattande. Åtgärdsprogram och länsstyrelsernas databas VattenInformationsSystem Sverige (VISS) kan ge underlag för hur utredningarna bör avgränsas så att påverkan på det som är relevant för att uppnå MKN eller att inte försämra status prioriteras. 4(10)

5 När det gäller utredningsansvaret är det viktigt att komma ihåg: - vattenmyndigheten ska se till att program upprättas för att övervaka vattenförekomsten (recipienten), men saknar rätt att besluta om recipientkontroll. Myndigheten ska bedöma dess status och klassificera vattenförekomsten samt fastställa MKN för denna. Det följer av vattenförvaltningsförordningen. - verksamhetsutövaren ansvarar för att utreda reningsverkets påverkan på den av vattenmyndigheten gjorda statusbedömningen och klassificeringen samt om reningsverkets utsläpp påverkar möjligheterna att följa en MKN liksom att utreda övrig påverkan på miljön (recipientkontroll). Utredningskrav kan följa av 6 kap. 7 andra stycket i tillståndsärenden och av 26 kap. 19 andra stycket liksom av 26 kap. 22 MB i anmälningsärenden och vid tillsyn. Reningsverket ansvarar således för att utreda de egna utsläppens påverkan på MKN, men har inget ansvar för att göra vattenmyndighetens jobb. Är inte statusen bedömd eller om det saknas data för olika parametrar och kvalitetsfaktorer så har inte sökanden skyldighet att kompensera för att vattenmyndigheten brustit i sitt arbete och ansvar för den generella övervakningen. Det är heller inte reningsverkets ansvar att utreda hur stor reningsverkets andel av påverkan på recipientens MKN är i relation till alla andra verksamheters påverkan. Enligt vattenförvaltningsförordningen ansvarar vattenmyndigheten för källkartläggningen och är skyldig att uppdatera denna löpande. Utredningsansvaret sträcker sig inte hur lång som helst. Det begränsas av samma principer som i 2 kap. MB om exempelvis proportionalitet och rimlighet. Kravet på utredning kan heller aldrig drivas så långt att det får karaktär av forskning om recipienten. Dock är det varje reningsverks skyldiget att bedriva en recipientkontroll som är så upplagd att resultat från den kan användas för att återkoppla till hur det egna reningsverkets utsläpp påverkar MKN för god ekologisk och kemisk status. Detta följer av 26 kap 19 MB. Det är inte givet att medverkan i och finansiering av en samordnad recipientkontroll ger möjlighet till att se ett sådant samband. I sådana fall uppfylls inte lagkravet och i sämsta fall kan bristerna senare leda till problem eller merkostnader i samband med en tillståndsprövning eftersom utövaren av reningsverket har bevisbördan för hur utsläppen påverkar eller inte påverkar miljökvalitetsnormerna. Det är en nödvändig kostnad enligt 30 vattentjänstlagen att utföra sitt eget kontrolloch utredningsansvar, men det är ingen nödvändig kostnad att utföra och att finansiera statliga myndigheters lagstadgade uppdrag. VA-avgifter får inte användas för det senare ändamålet. 5(10) Regler om ekologisk status utgår från tveksamma förutsättningar Innebörden av god ekologisk status är preciserad i detaljföreskrifter. Myndigheter har därmed föreskrivit hur naturens komplexa ekologi ska vara och vilken kvalitet som ska upprätthållas oavsett vad som sker i naturen. De vetenskapliga underlagen ger inte alltid full täckning för detta. Exempelvis är de biologiska indikatorerna bristfälliga och förslag till nya har nyligen presenterats men mer kunskap behövs. 2 2 Ecological assessment of Swedish water bodies - development, harmonisation and integration of biological indicators. Waters, Havsmiljöinstitutet, Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket, september 2016.

6 Men ekologisk status är inget statiskt förhållande som går att nagla fast vid ett bestämt tillfälle. Sjöar, vattendrag och kustvatten förändras naturligt av sig själva. Pågående klimatförändringar driver på tempot. 6(10) Ett varmare klimat medför exempelvis varmare vatten, förändrar syrehalter, vattenfärg och förekomst av cyanobakterier, påverkar fiskbestånd samt förändrar näringstillförsel. Vattennivåer höjs och sänks, flöden förändras m.m. Bara dessa få förändringar slår över samtliga tre kvalitetsfaktorer för ekologisk status. Data om enskilda parametrar kan samtidigt variera naturligt över flera statusklasser. Utan klimatförändringar är det en naturlig men långsam process att näringsfattiga sjöar blir näringsrikare, en del växer igen och omvandlas på sikt till myrar. Kemiska och fysikaliska förhållanden ändras genom naturlig tillförsel av ämnen från land och via vattenflöden. Arter kommer och går. En förändring kan ha inverkan på en annan, samspelen är komplexa. Naturen är komplext sammansatt och föränderlig. Ramdirektivet och miljöbalken utgår ändå från att det är samma sak att uppfylla föreskrifter om MKN God ekologisk status som att nå god ekologisk status i verkligheten. Regelverket förutsätter att MKN för god ekologisk status kan följas genom beslut i enskilda fall om lokala åtgärder, även om det är globala orsaker som kraftfullt pressar kvaliteten irreversibelt och komplext i motsatt riktning. Klimatanpassning inom ramen för nuvarande statiska system förutsätter att de s.k. referensnivåerna ändras återkommande. Referensnivåer är teoretiskt konstruerade tillstånd av en natur fri från mänsklig påverkan. Ur dessa härleds God ekologisk status. Ändras de så ändras MKN och följaktligen kan då åtgärdskraven förändras och nyttan av tidigare åtgärder påverkas. Svagheter vid tillämpning och i dataunderlag I Sverige finns många sjöar och vattendrag och en mycket lång kust. Men hur många som ska regleras och övervakas påverkas av sättet att dela upp eller klustra samman sjöar, vattendrag, kuststräckor och grundvattenmagasin i s.k. vattenförekomster. Sverige har flest vattenförekomster i EU. Dessa är ofta små och kan omfatta en del av en sjö, eller korta och omfatta en del av ett vattendrag eller en kuststräcka. I så små vattenförekomster blir det svårt att undvika påverkan från även mindre verksamheter och att vidta åtgärder som får positivt utslag på vattenförekomstens vattenkvalitet. Detta återverkar på verksamheterna som ska följa miljökvalitetsnormerna. Ett stort antal vattenförekomster innebär höga övervakningskostnader eftersom ramdirektivet reglerar ambitionsnivån per vattenförekomst. Databristen är stor varför underlagen för att klassificera och bedöma miljökvalitet är svaga. Detta försvårar för verksamhetsutövare att utreda hur deras verksamhet kommer att påverka MKN och för myndigheter att genomdriva de åtgärder som åtgärdsprogrammen förutsätter måste till för att MKN ska kunna följas. Framtagningen av data har inte alltid en rättsäker tillämpning av MKN i enskilda ärenden för ögonen. Recipientövervakningen är uppbyggd på traditioner från 1970-talet. Den har Havs- och vattenmyndigheten i en rapport till regeringen bedömt bör ses över.

7 Den svenska övervakningens otillräcklighet och tillkortakommanden jämfört med vad ramdirektivet för vatten kräver är dokumenterad sedan länge. Underlagen har visserligen förbättrats sedan 2009 men har fortfarande kvantitativa eller kvalitativa brister. Ofta saknas övervaknings- eller recipientdata som är så provtagna att de är representativa för vattenförekomsten. Recipientkontrollen är uppbyggd utifrån andra syften även om vissa data från den kan användas även för vattenförvaltningens behov. Det kan försvåra tillämpningen av MKN i tillståndsärenden. I brist på data har vattenmyndigheterna många gånger tvingats bygga klassificeringen på tjänstemäns s.k. expertbedömningar. Se därför upp; - när en enda provtagningspunkt eller få data stödjer bedömningen och klassificering av recipientens status. Punkterna bör vara representativt lokaliserade och data bör finnas i tillräcklig mängd och med spridning över tid för att rättvisande kunna spegla vattenförekomstens vattenkvalitet. - om bedömning och klassificering av recipientens status baseras enbart på data från reningsverkets egen recipientkontroll. Då speglar datan sannolikt inte hela vattenförekomstens kvalitet på ett representativt sätt. Sverige är ett av de länder som inte infört regler om s.k. blandningszoner enligt det s.k. prioämnesdirektivet som listar ämnena som regleras som kemisk status. EU-kommissionen rekommenderar (CIS Guidelines on mixing zones och Guidance on setting mixing zones) för att skilja representativ provtagning och övervakning från annan provtagning och övervakning. - om provtagning och analys gjorts utan ackrediterad kompetens, analysen gjorts med metoder som inte är standardiserade eller när olika slags analysmetoder använts. Detta gäller särskilt när halterna är mycket låga. För exempelvis ett av läkemedlen handlar nivåerna om pikogram (miljondelar av miljondelar av gram), andra ämnen regleras som mikrogram (miljondelar av gram) eller nanogram (tusendelar av miljondelar av gram. Normerna och kvalitetsfaktorernas parametrar är inte knutna till specificerade analysmetoder och det saknas regler om kompetens för provtagning, provhantering och analys för den övervakning som vattenmyndigheterna ska säkerställa. - när vattenförekomstens status bygger på expertbedömningar. För att sökanden ska kunna utreda påverkan på den av vattenmyndigheten expertbedömda statusen är det en minimiförutsättning att dokumentation om tillvägagångssättet gjorts offentlig. 7(10) Beakta att; - de biologiska parametrarna är vetenskapligt osäkra för att bedöma statusen för den biologiska kvalitetsfaktorn. - det är svagt belagt hur den fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorns parametrar påverkar de biologiska och hur dessa återverkar på de fysikalisk-kemiska. Det kan göra det svårt att klara ut vad som egentligen är orsak och verkan. - de vetenskapliga underlagen och ramdirektivet för vatten härrör i huvudsak från tiden före klimatförändringarna. Ett förändrat klimat med varmare vatten och förändrade flöden ändrar spelplanen. Tidigare vetenskapliga underlag får lägre relevans. - ovanstående gör MKN för ekologisk status osäker att tillämpa rättsligt i enskilda ärenden.

8 Förvaltningsplaner och åtgärdsprogram Ramdirektiv för vatten kräver att det ska finnas både förvaltningsplaner och åtgärdsprogram och reglerar dessa båda instruments syfte och innehåll. I 5 kap. miljöbalken finns endast åtgärdsprogram reglerade. Så var miljöbalken utformad redan innan EU beslutade om ramdirektivet för vatten och förblev så när Sverige införde direktivet. 8(10) I Sverige har främst åtgärdsprogrammen getts en viktig funktion. Det är bara dessa som kommuner och myndigheter kan begära att regeringen överprövar. Programmen tvingar kommuner och myndigheter att vidta administrativa åtgärder men ingen tvingas vidta konkreta fysiska åtgärder. De administrativa åtgärderna förutsätts leda till de konkreta. Förvaltningsplanerna har en viss rättslig betydelse i ramdirektivet. Exempelvis är det planerna som ska förklara i vilket avseende direktivets mål inte behöver tillämpas i en enskild vattenförekomst, såsom när dricksvattenuttag behöver tillåtas trots torka. Brister i sådana avseenden kan återverka på myndighetsutövningen i enskilda ärenden, vilket framgår av Mark- och miljööverdomstolens dom i mål M EU-kommissionen använder medlemsstaternas förvaltningsplaner när den utvärderar hur de genomför direktivet och i många länder fastställs dessa politiskt, exempelvis i Storbritannien. I Sverige fastställs vare sig förvaltningsplanerna eller åtgärdsprogrammen politiskt på någon nivå. Lekmän och tjänstemän beslutar under tjänstemannaansvar, trots att besluten får samhällskonsekvenser, påverkar kostnader och finansieringsbehov via skatter och avgifter, samordning med annan miljöpolitik eller behov av nya styrmedel. Det är också myndigheterna som under eget ansvar rapporterar sina beslut till EU-kommissionen, som regeringen i efterhand får stå till politiskt svars inför. Svagheter och oklarheter i rättsläget Det svenska rättsläget är svårhanterligt och osäkert. Weserdomen innebär att MKN God ekologisk status ska tillämpas när ett reningsverk eller avloppsanläggning anmäls eller ska tillståndsprövas. Domen förutsätter att myndigheter, miljöprövningsdelegationer och miljödomstolar kan göra undantag i de enskilda ärendena, beroende på de specifika omständigheterna i ärendena. Samma möjlighet ska finnas i all annan lagstiftning som reglerar projekt som kan påverka miljön, exempelvis plan- och bygglagen (PBL). Detta går inte i dagsläget i någon lag. I Sverige förväntas vattenmyndigheterna att tillämpa de så kallade undantagen när de klassificerar vattenförekomster och beslutar om MKN. Tidsundantag är relativt vanliga. Då har senaste årtal för att följa MKN skjutits framåt. Andra undantag som ramdirektivet ger utrymme för är ovanliga. Att så är fallet beror på HaV:s föreskrifter och på vattenmyndigheternas tillämpning av dem. Weserdomen nämner inget om proportionalitet (att nackdelarna och uppoffringarna för den enskilde står i rimlig proportion till nyttan allmänintresset). Den tar inte upp något om hur uppfyllnad av ramdirektivets mål ska balanseras mot kraven i andra EUdirektiv, exempelvis avloppsdirektivet. Eftersom ett reningsverk skyddar miljön från tätortens utsläpp skulle en tillämpning av Weserdomen utan möjlighet till undantag eller utan eftertanke kunna innebära att reningsverket inte tillåts. Ett sådant beslut skulle försämra miljöskyddet och öka de sociala problemen.

9 Om exempelvis en utbyggnad av ett reningsverk på en inflyttningsort förbjuds blir det svårt att bygga fler bostäder. Fler människor i befintligt bostadsbestånd ökar trångboddheten samtidigt som mer avloppsvatten alstras. Överbelastas det befintliga reningsverket ökar utsläppen och försämrar möjligheten att nå MKN. Reningsverket kan tvingas överskrida gränsen för sitt tillstånd utan att kunna påverka att det sker. 9(10) Läs mer direkt på hemsidan. Svenskt Vattens synpunkter Vattentjänsten avloppsrening är ett offentligt uppdrag som syftar till att skydda miljön. Tuffa relevanta och korrekta krav bör därför tålas. Samtidigt är det viktigt att långsiktiga investeringar blir rätt och att de ställda kraven inte blir orimliga eller beslutas på fel grunder. Godta inte förbud mot reningsverk och vattentjänster. Godta heller inte per automatik orimliga, irrelevanta eller oproportionerligt stränga krav som myndigheter och domstolar motiverar med MKN för ekologisk status och Weserdomen. Sådana kan vara felaktiga. Överväg att överklaga sådana beslut till dess att lagstiftningen ändrats eller det finns prejudicerande domar. Ändra lagstiftning och EU:s ramdirektiv Regeringen bör snarast ta initiativ för att se över miljöbalken. Behovet kan även omfatta andra lagar, exempelvis PBL. Regeringen bör tillsätta den utredning om att se över hur Sverige genomfört ramdirektivet för vatten som Miljömålsberedningen föreslog 2014 (SOU 2014:50, avsnitt 22.2). Den skulle vara tillsatt senast utgången av Utredningen behöver bland annat gå till botten med de vetenskapliga beläggen för klassgränser och lämpligheten av att föreskriftsreglera dessa och om det över huvud taget är lämpligt att reglera ekologi och ekologiska samband i bindande regler, särskilt i ljuset av ett förändrat klimat. Den delen av Miljömålsberedningen förslag om att utreda organisationen för vattenförvaltningen har redan genomförts och Svenskt Vatten stödjer förslaget om att avveckla vattenmyndigheterna och stärka Havs- och vattenmyndighetens och länsstyrelsernas roller. Vi anser att beslutsordningen måste ändras till förmån för politiken. Regeringen och Riksdagen bör verka för att EU ändrar ramdirektivet för vatten i samband med den översyn som EU-kommissionen ska vara klar med senast EU bör bland annat; - integrera anpassning till ett förändrat klimat genom att rikta om målet för ekologi till förmån för ett mål om resiliens och att anpassa direktivet i övrigt efter målet. Vattenkvalitet bör regleras så att naturens dynamik värnas istället för som ett statiskt förhållande. Reglerna för klassificering bör avse vattenförekomsternas resiliens. - skärpa kravet om intressenters aktiva medverkan. Samverkan är grundläggande. Även OECD lyfter fram samverkan i rapporten Principer för vattenförvaltning. Detsamma gör EU:s miljömyndighet i Köpenhamn EEA. - integrera vattenmiljöarbete med övrigt miljöarbete såsom med energi, avfall och resurshushållning. Vatten är en nödvändig beståndsdel i samhället, som i sin tur påverkar vattnet. Vattnets kan inte hanteras isolerat. Målen för vattnet kan bara nås i samspel med andra samhällsmål och övrigt miljöarbete. Det svenska miljökvalitetsmålsarbetet vilar på det synsättet och samma synsätt utgår FN:s globala hållbarhetsmål från.

10 10(10) - sätta realistiska målår eftersom dessa blir juridiskt bindande. År 2027 är för tidigt som slutår. De lokala och snabba tekniska end-of-pipe-lösningarnas tid är förbi. Traditionella styrmedel har inte samma effekt som när de infördes för många decennier sedan. De mycket långsamma och komplexa på makronivå och nationell nivå behöver ta över exempelvis förändrade produktions- och konsumtionsmönster.