Mentorskap 2012-2013 Utvärdering och förslag för framtiden

Mentorskap 2012-2013 Utvärdering och förslag för framtiden

Innehåll Sammanfattning... 3 Programteori... 4 Bakgrund... 4 Målgrupp... 5 Mål... 5 Aktiviteter... 6 Egen utvärdering... 7 Arbetsmiljö... 7 Arbetssätt... 7 Målgrupper för Mentorskapet... 8 Nätverk och Samverkan... 9 Diskussion... 10 Berättelsen om Björn... 12 Första mötet med Mentor... 12 Utredning via arbetsträning... 12 Förslag på utveckling av processen... 13 Kartläggning/ arbetsförmågebedömning/ utredning/ arbetsträning... 13 Studiebesök... 15 AMA-projektet... 15 Aktiva 4... 16

Sammanfattning Trots omfattande information om Mentorskapet och hur vi jobbar så uppstår ofta missförstånd och irritation hos våra samverkansparter. Detta kan bero på flera delar men främst tror vi att det är det för att denna process startade utan egentlig organisation och styrning. Programteori och syfte saknas och gör det svårt för mentorerna som ofta upplever sig få direktiv ifrån olika håll. Oberoende på vem vi möter så har alla olika synsätt på vad Mentorskapet gör eller borde göra. Det som fungerar bäst i Mentorskapet är metoden, Supported Employment, som mentorerna har fått utbildning i. Utbildningen sker via Arbetsförmedlingen i dess kvalitetssäkrade metod Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd. För att kunna ta del av den metoden som deltagare krävs en viss funktionsnivå. Detta har inte uppnåtts hos deltagarna innan och/eller efter PULS utredning. Som en del i Mentorskapets metodutveckling presenterar vi förslag på hur processen kan läggas upp för en smidigare övergång mot arbete för vår målgrupp. Stegen är kartläggning, arbetsförmågebedömning, utredning och arbetsträning. Dessa steg kommer förhoppningsvis ge en lång, lugn men stadigt framåtdrivande rörelse i individens rehabilitering mot arbete. Processen bör ta minst 12-24 månader och kontinuerliga samtal med individernas nätverk är viktiga. Då hinder dyker upp bör nätverket lösa dessa för att individen i ett senare skede ska kunna komma tillbaka och fortsätta resan framåt. De fyra stegen bör finnas i samma organisation med en gemensam ledning för överblick och god styrning. SLUTSATS: Mentorskap enligt Supported Empyemen har saknat ledning, styrning och viljeinriktning under processens gång. Detta har lett till svårigheter i metod, arbetssätt och samverkan. Ansvaret har legat på mentorerna själva att lösa problem och konflikter som dykt upp. Detta är en ledningsfråga som inte ska belastas enskilda medarbetare. Det som är viktigt att tänka på framåt är att ledningen bör vara densamma för hela processen. En diskussion om samverkan och samsyn på arbetsförmåga bör föras för att bedömningarna mellan olika professioner ska överensstämma. Vi tycker att grundtanken på Rehab Landskrona- Svalöv och Mentor är bra. Vi har målgruppen som behöver denna samordning. Men samverkansparter måste ta sitt ansvar för individerna hela vägen och fortsätta jobba med dessa personer samtidigt. Rapporten består av tre delar: Programteori, Utvärdering och Förslag inför diskussioner framåt. Vi hoppas att detta dokument kan verka både som ett lärande av vad som har varit och som förslagsunderlag för vägen framför oss. Trevlig läsning!

Programteori Mentorskapet kom till i maj 2011 efter PULS och VALS start. Där uttrycktes behov av arbetsträningsplatser kopplat till den arbetsförmågeutredning PULS bedriver. 2012 förändrades målgruppen för Mentorskapet och mentorerna efterfrågar en mer tydlig projektbeskrivning. 2012-09-18 hade vi en seminariedag kring Mentorskapet. Många reflektioner handlade om att processen bör bli mer tydlig t.ex. genom att utveckla en programteori. Bland annat har vi sett att processen saknar målgrupp och har inte angivna tidsramar för resultat och effektmål. Detta dokument är ett förslag på projektbeskrivning, så som processen ser ut idag. Bakgrund Mentorskapet skapades dels som ett komplement till PULS och VALS. Men också efter långa diskussioner om att det finns ett behov av mellanarbetsmarknad för personer som inte är redo för den ordinarie arbetsmarknaden. Det saknas en arbetsträningsplats där man kan testa och förbereda individer för den ordinarie arbetsmarknaden samt ge möjlighet att ge individuell, oavbruten och tidsobegränsat stöd mot och på arbetet. Vidare har det också funnits glapp och väntetider mellan olika åtgärder vilket inneburit att det som byggts upp i ett program (motivation, uthållighet, arbetskapacitet m.m.) hunnit raserats i väntan på att få komma in i nästa åtgärd. Man har ofta fått starta om från ruta ett varje gång vilket är tidskrävande, kostsamt och frustrerande för individen.(projektansökan Mentorskap 2010) Mentorerna jobbar enligt Supported Employment-metoden för att på bästa sätt stötta individer i början av sin rehabilitering mot arbete. Mentorerna har genom god kontakt med arbetsgivare hittat bra arbetsträningsplatser där individer i sin egen takt kan utmana sig själv och testa hur mycket de klarar av att jobba och vilka hinder de har. Denna metod passar de som är motiverade, har basala komptenser och är redo för arbetsträning i skarpt läge. Under pågående insats med mentorer hålls individernas nätverk uppdaterade och oftast sker en smidig övergång med Arbetsförmedlingens handläggare redan innan Mentorskapet är avslutat. Mentorerna har möjlighet att jobba tidsobegränsat med deltagarna. Medellängd för insatsen har hitintills varit sex månader för en deltagare. Men deltagare har också varit i processen upp till 12 månader efter behov.

Behovsbeskrivning Behov av meningsfulla och individanpassade arbetsträningsplatser Individen ska skrivas in på Arbetsförmedlingen när denne börjar i Mentorskapet. Detta för att individen ska få en handläggare och arbetsträningen initieras via Arbetsförmedlingen direkt. På detta sätt undviks avbrott i rehabiliteringskedjan för en smidigare övergång in i myndigheten. Komentar: I projektansökan 2010 står det i behovsbeskrivningen att Mentorskapet ska tillhandahålla arbetsförmågeutredning. Då mentorerna är arbetsförmedlare i grunden har de ingen möjlighet att utföra utredning av detta slag. Det görs vid behov av Arbetsförmedlingens specialister. Målgrupp Målgruppen är, liktydig med villkoret för att vara aktuell för åtgärder inom FINSAM, individer som har kontakt med minst två av myndigheterna och är i behov av att myndigheter långsiktigt samverkar genom att det tas ett helhetsgrepp för att de ska ha rätt försörjning. (Projektansökan Mentorskap 2010) Målgruppen är deltagare i PULS som är i behov av arbetsträning som en del i sin arbetslivsinriktade rehabilitering. Det har visat sig att deltagarna ifrån PULS står längre ifrån arbetslivet än de som var i VALS. Detta betyder att Mentorskapet kan vara ett för stort steg för många deltagare. Denna målgrupp har ofta svårt att gå direkt ut i arbetsträning, även med stort personligt stöd av mentor. Mål Målet för projektet ska vara att ge deltagarna stöd på väg mot och på arbetsmarknaden så länge det behövs. Alla deltagare har individuella planeringar och dessa bestämmer syfte och mål för var och en. Mentorskap får som helhet ses som en del i arbetsrehabiliteringskedjan som stödjer personer på deras resa från bidragstagare till arbetstagare.

Resultat- och effektmål 70 % får förlängd arbetsträning, eller går vidare mot studier och arbete Deltagarna börjar närma sig arbetsmarknaden Aktiviteter Jobba enligt Supported Employment metoden. Mentorerna har fått SIUS-utbildning (Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd) via Arbetsförmedlingen som är en kvalitetssäkrad metod inom myndigheten. Stöd att finna arbetsträningsplatser Handledning på arbetsträningsplats Stöd på plats, på telefon eller mail Stöd åt arbetsgivaren Nätverkande med arbetsplatsambassadörer Samverkan med individens nätverk

Egen utva rdering (mellan 201201 201305) Arbetsmiljö Mellan januari och maj 2012 har en Mentor jobbat ensam i projektet. Förutsättningarna var inte de bästa eftersom det inte fanns några riktlinjer hur Mentorn skulle lägga upp sitt arbete. Någon direkt ledning i arbetet fanns inte heller då Mentorn fick söka sitt stöd inom det andra projektet Puls. Där kom de fram till att här fick alla hjälpas åt för att Mentorn skulle komma i gång och arbeta och få verktyg för att hitta rätt arbetsformer. Arbetsmiljön för Mentorn kändes ohållbar och det var svårt att lägga fokus på rätt saker. Det som var ohållbart var att Mentorn inte fick klara och tydliga riktlinjer från lednings håll samt att Puls inte heller hade någon struktur i hur Mentor och Puls skulle samverka. I maj 2012 anställdes ytterligare en Mentor. De två Mentorerna kom snabbt igång i arbetet med att profilera arbetsmetoder och arbetssätt. Detta för att berörda parter skulle ha vetskap om hur projektet fungerade. Mentorerna saknade ledning och styrning. De hade ingen närvarande chef att rådfråga. 120918 samlades styrgrupp, styrelse och Mentorer för att diskutera avsaknaden av ledning och programteori. Utifrån diskussioner som framkom denna dag tog man sedan beslut om att utse en projektledare för Mentorskapet. Under sensommaren 2012 ökade inflödet av deltagare till Mentorskapet. Fler och fler blev slussade till projektet, och arbetssituationen blev ohållbar. Rent tidsmässigt så hann Mentorerna inte med att få ut deltagarna i arbetsträning/praktik innan nästa grupp av deltagare strömmade in i projektet. Mentorerna signalerade till deras ledning att det behövdes en Mentor till som kunde stötta upp. En tredje Mentor rekryterades men inte förrän januari 2013. Arbetssätt Mentorerna har arbetat efter Supported Employmentmetoden i projektet. Metoden har hela tiden varit utgångspunkten för att Mentorskapet skulle lyckas i processen. Mentorerna har fått SIUSutbildning via sin egen organisation (Arbetsförmedlingen). Tillsammans med en bra metod och gott samarbete med Arbetsplatsambassadörer har mentor varit mycket lyckat. De flesta deltagare som kommit till mentor har fått bra arbetsträningsplatser och kunnat få fortsatt arbetsträning eller jobb på den platsen. Andra har efter arbetsträning gått vidare in i Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet och fått fortsatt bra stöd utifrån den förmåga och livskvalité de byggt upp i processen. Ofta har deltagarna för mycket kvar att lösa i sin sociala situation som gör att de inte är redo för mentor. Vi ser att det saknas antingen en utökning av mentorerna uppdrag eller ett mellansteg för dessa individer. Långsiktighet är nyckelordet och mentorerna har med dagens upplägg inte kunnat

jobba lika länge med deltagarna som önskat. Dels så är deltagarna i behov av mer stöd och flödet in av deltagarna har kommit i för strid ström som gör att helheten har riskerats på vägen. På det stora hela så har mentorerna varit mycket duktiga på att anpassa sitt arbetssätt efter den deltagargrupp som funnits. Men i diskussionen framåt måste detta belysas mer. Mentorerna uppfattar att det inte finns någon förståelse ifrån samverkansparter om vikten av att deltagarna är redo för reell arbetsträning. Då PULS och mentor jobbar nära varandra och ska vara delaktiga i samma team runt bedömning av arbetsförmåga ser mentorerna det som en självklarhet att PULS kollegorna rådfrågar mentorerna i arbetsmarknadsfrågor. Detta sker oftast inte alls eller tas inte med i slutbedömningar av deltagarna. Ledningen har varit rådfrågad när det gäller både PULS och mentors arbetssätt. Båda processerna har fått direktiv på mandat och arbetssätt. Direktiven har dock inte diskuterats så att samsyn finns bland de anställda. Inte heller har ledningen följt upp att direktiven följs. Målgrupper för Mentorskapet Här nedan beskrivs de tre målgrupper som mentorerna jobbat med sedan januari 2012 och fram till maj 2013. Viktigt att belysa gällande målgrupperna är att sedan det beslutades att Vals skulle läggas ner i september 2012 så har Mentorernas arbete försvårats avsevärt. Vals innehöll mycket motiverande och vägledande insatser, som då gjorde att deltagarna var mer motiverande och förberedda då de kom över till Mentorskapet. Har arbetsförmåga Denna målgrupp är den målgrupp som varit mest framgångsrik att jobba med. Deltagarna har genomgått utredning och motivation samt vägledning i Vals. När deltagare kommer till Mentorskapet är de motiverade och förberedda för vägen ut till en reell arbetsmarknad. Mentorerna är ett bra stöd i deltagarnas process. Som individ tar man mer ansvar för att lösa sin situation och det är en framgångsfaktor med eget ansvar och delaktighet. Har arbetsförmåga men inte nu Inom denna målgrupp har inflödet av deltagare till Mentorskapet varit en utmaning av olika slag. Här har det blivit väldigt tydligt att det är många deltagare som av Puls bedöms ha en arbetsförmåga men själva beskrivningen av hur mycket har varit väldigt otydlig. Detta har ibland satt käppar i hjulen för arbetet med att motivera en deltagare att komma ut i arbetsträning. Varför? Jo, deltagaren är inte motiverad och känner att man är för sjuk för att gå vidare, helt enkelt. Mentorerna kan konstatera att det finns ett mönster bland de deltagare som har en arbetsförmåga men inte just nu. När mentorerna fått ut deltagare i arbetsträning på ett företag, så är deltagaren intresserad inledningsvis, men det intresset dalar snabbt. Varför? Kraven som ställs på deltagarna

upplevs då som höga, de basala kompetenserna som till exempel: passa tider, hantera sin hygien, meddela frånvaro m.m. Det mäktar man inte med i ett skarpt läge. Skillnaden mellan deltagarna i Vals och Puls är stor. Valsdeltagarna är oftast de deltagare som gärna vill komma ut på arbetsmarknaden, men är i behov av stöd. Pulsdeltagarna är inte där än, de har ofta kvar utredningar inom vård som inte är avklarade och deras sociala situation är oftast inte heller i balans. Mentorerna blev helt enkelt tvingade att ändra sitt arbetssätt med att försöka skapa sociala träffpunkter för deltagarna, för de behövde socialiseras. Har ingen arbetsförmåga Då Puls bedömer att denna målgrupp inte har arbetsförmåga blir de inte aktuella för att ingå i Mentorskapet. Nätverk och Samverkan Mentorerna har jobbat hårt för att ha en öppen dialog i de nätverk som finns runt en deltagare. I nätverken sitter alla berörda parter (Försäkringskassa, Arbetsförmedlingen, Kommunen, Vården m.fl.) som har ett samröre med deltagaren. Här ska all information kring deltagaren delges, alla ska få samma information. Nätverken är till för att samverka kring de insatser som är de bästa för den enskilde deltagaren. Puls ger ofta rekommendationer i sina utredningar där de har observerat insatser som den enskilde deltagaren kan vara i behov av för att komma vidare framåt. Dessa rekommendationer delges i nätverksmötena där alla berörda parter sitter med inklusive deltagaren. Exempel på insatser kan vara: ta tag i en läkarkontakt inom vården, samtalsstöd inom psykiatrin, boendestöd, hygieniska behov m.m. När en deltagare går vidare i processen från Puls till Mentorskapet har det oftast legat på mentorerna att ta ansvar för de insatser som ska ordnas för den enskilde. Detta har i sin tur lett till att mentorernas arbete har försvårats och försenats. Den enskilde deltagaren blir lidande eftersom all tid har gått åt till att ordna upp alla de sociala delarna som fattas i pusslet kring den enskilde deltagaren. Det måste tydliggöras i dessa processer vilka olika roller man har i ett nätverk, annars är det omöjligt att få till en bra samverkan. I samverkan finns det olika yrkesroller och dessa yrkesroller ska man ta tillvara för att satsa åt rätt håll för de enskilda deltagarna.

Diskussion Sedan hösten 2012 har vi förgäves försökt få till en dialog om den stora grupp individer som remitteras via PULS men som inte är redo för Mentorskap. Till detta måste tilläggas att mentorerna inte lägger någon värdering i individernas förmåga till arbete på sikt. Men de som remitteras är oftast inte färdigutredda och/eller redo för Mentorskap. Ibland går deltagarna in i PULS med långsiktiga planeringar, mot vård, och ibland så uppmärksammar PULS att individen behöver utredas inom vården innan riktig arbetsträning kan sättas igång. Mentorerna upplever då att PULS och nätverken har svårigheter att komma överens om vems ansvar det är för individernas fortsatta rehabilitering. Därför lägger man över ansvaret på mentorerna, som istället för att arbeta med individen ut mot arbete måste invänta utredningar och läkarutlåtande. För att sedan samla individens nätverk och där ställa frågan- vem gör vad? Frågan som måste ställas är: Är det rimligt att mentorerna ska underhålla individernas nätverk och se till att de kommer till rätt instans istället för arbetsträning? Mentorerna tycker att metod och inriktning bör förtydligas. För att komma till rätta med detta problem så har vi försökt förtydliga vilka uppgifter vi har och var personer bör befinna sig i sin rehabiliteringsprocess för att kunna tillgodogöra sig insatsen. Detta för att individerna ska kunna klara arbetsträning och inte få ytterligare ett misslyckande och hamna mellan stolarna. Trots omfattande information till samverkansparter om metod och målgrupp upplever vi att det inte är någon som lyssnar och deltagare fortsätter remitteras som inte är redo. Anledningen att samverkan inte fungerat mellan PULS och Mentorskapet är för att det inte har funnits någon i ledningsposition som har följt upp arbetet och överenskommelser. Där konflikter uppstått har dessa tagit lång tid att lösa och en spiral av negativa händelser har färgat arbetet. Samverkan är svårt, särskilt mellan olika organisationer. Organisationer som inte har samma synsätt och arbetssätt på den deltagargrupp vi har. Konflikter som uppstått på personligt och strukturellt plan är beklagliga men ej oundvikliga. Med en närmre och tydligare styrning behövde inte den negativa spiralen leda till att mentorerna hoppar av processen i förtid. Målgruppen är mycket komplex och framför allt så är de inte färdigutredda. Mentorerna upplever att denna målgrupp bara växer och de är absolut inte job ready. Sedan deltagarna kommit till Mentorskapet, så har mentorerna insett och upptäckt att det som framkom av Pulsutredningarna inte alltid stämde. Exempelvis har inte heller vissa personlighetsdrag uppmärksammats i PULS som i arbetsträning har resulterat i dåligt resultat- för individ, arbetsgivare och mentor. Supported Employmentmetoden har fungerat bra för deltagare som genomgått Vals, men inte Puls. Är deltagaren motiverad och delaktig i processen att gå vidare mot ett arbete, då når de till slut sitt mål. De deltagare som inte är motiverade att lösa sin egen situation kommer inte heller så långt i processen. Här har mentorerna ändå försökt att lägga fokus på att motivera och engagera deltagare så mycket som möjligt, men deltagarna är inte där än. Svårigheten har varit att deltagarna fokuserar för mycket på sina egna hinder och ser inte möjligheterna. Mentorerna har under projektet erbjudit

alla deltagare att ta del av de tjänster och insatser som finns att tillgå om de skriver in sig på Arbetsförmedlingen, till exempel. Här har mentorerna stött på kraftigt motstånd från enskilda deltagare. Deltagarna anser att Arbetsförmedlingen inte är rätt instans att få stöd ifrån. Mellan Puls och Mentorskapet saknas ett led, det vill säga en motiverande och vägledande insats! Viktigt att påpeka är också att det är en svår balansgång rent generellt mellan PULS och Mentor. Mentorerna lägger sig inte i bedömningarna av arbetsförmåga men vi skulle vilja bli lyssnade på när vi rekommenderar andra insatser än mentorskap i första läget. Detta för individens bästa- men tyvärr verkar det glömmas bort i samverkan. SLUTSATS: Mentorskap enligt Supported Employment har saknat ledning, styrning och viljeinriktning under processens gång. Detta har lett till svårigheter i metod, arbetssätt och samverkan. Ansvaret har legat på mentorerna själva att lösa problem och konflikter som dykt upp. Detta är en ledningsfråga som inte ska belastas enskilda medarbetare. Det som är viktigt att tänka på framåt är att ledningen bör vara densamma för hela processen. En diskussion om samverkan och samsyn på arbetsförmåga bör föras för att bedömningarna mellan olika professioner ska överensstämma.

Bera ttelsen om Bjo rn Under processens gång har vi sett att det saknas vissa pusselbitar för att våra deltagare ska lyckas komma närmare arbetsmarknaden. Som en del i vår metodutveckling kommer vi att presentera en deltagares resa samt ge förslag på hur Mentorskap och även PULS kan utvecklas. Första mötet med Mentor Mentor träffar Björn under hans tid i PULS. Björn är en ung man som har smärtproblematik samt personlighetsstörning med långvarig sjukskrivning. Han har med sig en månads sommarjobb i arbetslivserfarenhet. Vid mentors första möte uppger Björn att hans främsta önskan är att bli sjukpensionär. Men vid närmare samtal och motivationsarbete så hittar vi olika saker som inspiration för Björn och hans vilja att delta i samhället. Björn uppger att han har social fobi och har i stort sett endast vänner via datorn. Då individernas nätverk är aktiva och involverade i både PULS och Mentorskap kan vi använda dem och deras kunskaper i dialogen om vad som är ett bra nästa steg. I Björns fall blev bedömningen ifrån PULS att han måste börja mycket långsamt och succesivt i sin rehabiliteringskedja. Då detta är en person som ej var redo för mentor där han befann sig i rehabiliteringskedjan, blev det genom samtal i nätverket beslutat att han bör börja i kommunens regi, på deras arbetsträningsplatser. Kompetensforum får då främsta ansvar för handledning och uppföljning. Mentor är med på uppföljningsmöten och stöttar Björn vid inskrivning och kontakt med Arbetsförmedlingen. Detta för att förbereda eventuella insatser i anslutning till då han är klar med utredning/ arbetsträning. Utredning via arbetsträning Björn har haft många svårigheter med det sociala under sin arbetsträningstid. Han fick i början mycket stöd av handledare med det sociala, speciellt om hur han bör uppför sig mot kollegor och kunder. Björn har också svårt att ta egna initiativ och behöver mycket uppmärksamhet och stöd i arbetet. Då mentor följer upp Björn på arbetsträningsplats visar sig fler och fler framsteg vid varje nytt möte. Vid första mötet börjar Björn bli mer varm i kläderna och tar lite större utrymme. Vid andra mötet, efter ungefär två månader, är Björn en fullfjädrad arbetskollega som tar stort ansvar och som är uppskattad av kollegorna. Via en anställd i PULS får mentor höra att Björn uttryckt att han ej har social fobi längre. Vidare visar det sig i hans privatliv då han vågar befinna sig i publika sammanhang som mataffärer och biografer på ett sätt som han inte har kunnat tidigare. Björn är nu redo för att bli inskriven på Arbetsförmedlingen. Stöd via Mentor och arbetsträningen kommer att fortsätta några månader till då Björns resa mot arbete behöver få ta tid.

Förslag på utveckling av processen 2 Insatserna inom den finansiella samordningen skall avse individer som är i behov av samordnade rehabiliteringsinsatser och skall syfta till att dessa Uppnår eller förbättrar sin förmåga att utföra förvärvsarbete. ( SFS 2003:1 210, Lag om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser mellan allmän försäkringskassa, länsarbetsnämnd, kommun och landsting) Målgruppen som mentorerna jobbar med kan generellt kategoriseras som de som står långt ifrån arbetsmarknaden och vars arbetsrehabilitering är lång och komplex. Det krävs att flera verksamheter samverkar kring dessa individer och oftast krävs också enskilda och individuella lösningar för denna grupp. Mentorernas mål får i förhållande till lagtexten ses som att individerna i processen förbättrar sin arbetsförmåga. D.v.s. börjar närma sig arbetsmarknaden. Nuvarande mentorer har genom samverkan, intervjuer av samverkansparter och studiebesök hos andra processer fått många bra förslag och idéer på hur processerna kan utvecklas. Mentorerna kommer därför som en del i metodutveckling presentera en möjlig väg för deltagarna från remissteamet och mot arbetslivet. Kartläggning/ arbetsförmågebedömning/ utredning/ arbetsträning Personer som stått utanför arbetsmarknaden i flera år har ofta en multipel sjukdomsbild. PULS och Mentorerna ser ofta smärta och psykisk ohälsa i kombination. De som remitteras till är de som samhället behöver ta ett samlat grepp om och där ordinarie verksamhet bör ha uttömt sina möjligheter till fortsatt rehabilitering. Handläggare och vårdpersonal har oftast fastnat och behöver nya infallsvinklar för att kunna fortsätta hjälpa och stötta dessa individer. Då kan PULS och Mentorskapet vara bra processer att använda sig av och som ibland kan synliggöra nya lösningar eller hjälp att fokusera på andra resurser och hinder hos individen. Kartläggning- Mentorerna har under sitt studiebesök på Aktiva 4 i Ystad (se bilaga) fått ny inspiration och förståelse för den målgrupp vi jobbar med. Detta då de jobbar med en likvärdig målgrupp (se bilaga). Deras tanke med processen är att göra en djupgående och grundläggande kartläggning över individernas liv och inom alla livsområden. Såsom social/psykisk/ fysisk/medicinsk/ familj/ skola och arbetsliv. De pratar om motivation och vilja och hur individerna ska närma sig egen försörjning. För personer som varit borta länge ifrån arbetslivet och med den komplexa bakgrund vi stöter på så verkar denna kartläggning vara viktig och noggrann att göra. Här bör också klargöras vad personerna kan och vill jobba med för att lättare kunna anpassa arbetsförmågebedömningen.

Arbetsförmågebedömning (PULS)- Efter en noggrann och omfattande kartläggning kan en arbetsförmågebedömning ge en större bild av vilka behov individerna har. Denna bedömning kan ge förslag på vilka hjälpmedel personen behöver för att utföra specifika uppgifter. Utredning via träningsplats- Landskrona kommun har utredningsplatser som är optimala för målgruppen. Att gå ifrån en mycket lugn och trygg miljö till ett riktigt företag (om så väl anpassat) är en stor förändring för målgruppen. Många får återfall och mår sämre då steget är för stort. Kommunens utredningsplatser kan vara mellansteget som ställer samma krav som det riktiga arbetslivet fast med större flexibilitet. Arbetsuppgifternas utformning bör öka allteftersom individerna presterar bättre och på så sätt kan en mer reell arbetsförmåga fastställas. Viktigt är att fokusera på basala kompetenser och motivation genom att vara noggrann med närvaro och socialt samspel. Denna utredning ska pågå så länge personen behöver detta. Arbetsträning på reell arbetsplats(mentor)- När individerna är motiverade och utredda får de prova på att arbetsträna ute i det reella arbetslivet. Arbetsplatserna tillhandahåller riktiga arbetsuppgifter och individen får känna sig behövd och uppskattad. Arbetsplatserna ska så långt det vara möjligt ha utbildade handledare i form av arbetsplatsambassadörer. Metoden som används är Särskilt introduktions och uppföljningsstöd är en kvalitetssäkrad metod hos Arbetsförmedlingen. Dessa steg kommer förhoppningsvis ge en lång, lugn men stadigt framåtdrivande rörelse i individens rehabilitering mot arbete. Processen bör ta minst 12-24 månader och kontinuerliga samtal med individernas nätverk är viktiga. Då hinder dyker upp bör nätverket lösa dessa för att individen i ett senare skede ska kunna komma tillbaka och fortsätta resan framåt. De fyra stegen bör finnas i samma organisation med en gemensam ledning för överblick och god styrning.

Bilagor Studiebesök Mentorer har under våren 2013 gjort två studiebesök för att finna inspiration för hur Mentorskapet och även PULS kan utvecklas. Vi har besökt två FINSAM- projekt: AMA-projektet i Malmö och Aktiva 4 i Ystad, som vi sammanfattar här. AMA-projektet Målgrupp Personer i åldern 19-29 år som har en funktionsnedsättning och är beviljade aktivitetsersättning av Försäkringskassan. Deltagarna ska inte ha för många medicinska hinder. Antal platser: 200 i Malmö från februari 2012 t.o.m. juni 2014. Syftet är att bryta utanförskapet för unga med aktivitetsersättning, samt skapa en ny gemensam arbetsprocess hos Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Dessutom ska alla deltagare ha en framtidsplanering, ökat antal aktiviteter, samt 35 % av deltagarna ska gå ut i arbete eller studier. Arbetssätt AMA-projektet arbetar med metoder som bygger på coachning och supported employment (SIUSmetodik). Coacher från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har möjlighet att använda alla tjänster från myndigheternas tjänsteutbud som behövs för att individen ska uppnå målet och även använda sig av några av kommunens tjänster. Exempel på sådana tjänster är Resa, Work for you, Stegen (Malmö stad), arbetsförmågebedömning, hjälpmedel, arbetspsykolog, socialkonsulent, gruppkonsultationer, lärlingsutbildning för personer inom särvux. Aktiviteter Deltagarna får hjälp och stöd med att komma igång med aktiviteter (exempelvis kurser eller träning), sätta upp personliga mål, hitta en praktikplats, ett arbete, påbörja studier. Deltagarna träffar sina coacher och har telefonkontakt med dem några gånger i månaden. Samverkan Individen har två coacher samtidigt, en från Försäkringskassan och en från Arbetsförmedlingen. Dessa två arbetar tillsammans för individens bästa och samarbetar med individens andra kontaktpersoner, exempelvis från kommun, sjukvården, god man m.fl.

Aktiva 4 Målgrupp Målgruppen är vuxna personer bosatta i Ystads kommun med psykisk ohälsa, lång eller återkommande arbetslöshet, personer med låg skolunderbyggnad, funktionshinder eller personer med annan komplex problematik som lett till att de inte lyckas ta sig in i arbetslivet eller har svårt att hålla sig kvar där. Antalet platser är 20 individer samtidigt. Tiden i projektet är 6 till 12 månader. Syftet är att individen kommer närmare en permanent lösning till egen försörjning, förbättrar sin förmåga till arbete eller studier. Aktiva 4 gör en Kartläggning av individens behov inom alla livsområden: social/psykisk/fysisk/medicinsk/familj/skola/arbetsliv. Arbetssätt och aktiviteter Aktiva 4 har 2 coacher som arbetar med deltagarna. Tillsammans med deltagaren görs en kartläggning och planering inför framtiden. Aktiva 4 börjar med Kartläggning av behov som genomförs med hjälp av strukturerad intervju och innefattar både gruppaktiviteter och enskilda samtal utifrån Motiverande Intervjuteknik. Syftet är att skapa en struktur i vardagen och en bra grund att stå på inför en förändring av den nuvarande situationen. Ämnen i grupper kan vara: Motivation och självkännedom, Friskvård/kost & hälsa, Kultur och Arbetsliv/Samhällsinformation. Coacherna arbetar med deltagarnas sociala kompetens, samarbete, närvaro, smärtpåverkan, planering. Coacherna visar även individens grad av motivation till eventuella livsstilsförändringar, samt individens måluppfattning och hur realistiska dessa är. Hur aktiv och realistisk är arbetsförmågan och anställningsbarheten? Metod Metoden går ut på att skapa allians, synliggöra negativa/positiva beteenden, attityder, konsekvenser och ifrågasätta dessa genom spegling och konfrontation, enskilt och/eller i grupp, sträva efter att deltagaren ska vara med i sin egen process. Samverkan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Vården och Socialförvaltningen remiterar till projektet. Alla parter samlas på ett gemensamt möte två gånger per år. Det är samverkans, inte projektets ansvar att föra deltagaren vidare mot arbetsmarknaden. Efter kartläggningen är gjord väljs en utförare i samverkan på ett 3-4 parts möte med handläggare från alla samverkande myndigheter. Även

behovet av eventuella vidare utredningar aktualiseras i samverkan. Processen för individen ser ut på följande sätt: Kartläggning Utredning Arbetsprövning. Sammanfattningsvis, har Aktiva 4 som mål att kartlägga individernas behov. Stort fokus läggs vid att vara realistisk vid uppsättning av mål för individer och bedömning av deras arbetsförmåga. Bland annat besvaras frågan om arbetsförmågan är aktiv och realistisk. Coacherna arbetar med deltagarna under en längre period, 6 till 12 månader. På så sätt blir kartläggningen mer djupgående. Coacherna har dessutom stor erfarenhet av livsstilsförändrade processer och bland annat arbetat med frågor inom alkohol- och narkotikamissbruk. Instrument och tekniker de använder kommer därför ifrån dessa kunskapsområden och är anpassade till målgruppen.