Kan ett konditionstest få dig att förändra dina motionsvanor/livsstil?

Kan ett konditionstest få dig att förändra dina motionsvanor/livsstil? Författare: Ingela Lundin AB Previa Skövde Handledare: Mats Hagberg Projektarbete vid Företagssköterskeutbildning 40 poäng, 2003-2005 Örebro Universitet och Yrkes - och miljömedicinska kliniken Örebro

Förord Föreliggande arbete har utförts som projektarbete i utbildning till företagssköterska 40 poäng år 2003-2005 vid Örebro Universitet och Yrkes-och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Örebro. Arbetet har utförts vid AB Previa, Skövde. Handledare vid Yrkes och miljömedicinska kliniken Sahlgrenska Sjukhuset Göteborg, Professor Mats Hagberg. Undertecknad står ensam som ansvarig för innehållet i rapporten. Detta innebär att Yrkes-och miljömedicinska kliniken/arbetslivsinstitutet inte ansvarar för innehållet i rapporten. Skövde 2005-01-01 Företagssköterska Ingela Lundin AB Previa Gamla Kungsvägen 54 541 32 Skövde Telefon: 0500-44 75 60, fax 0500-41 88 97 ingela.lundin@previa.se Kursansvarig: Sofia Loodh Yrkes-och miljömedinska kliniken, Örebro Ansvarig examinator: Carl-Göran Ohlson Yrkes-och miljömedinska kliniken, Örebro Projektarbetets titel: Kan ett konditionstest få dig att förändra dina motionsvanor/livsstil? De som tror att de inte har tid med fysisk aktivitet måste förr eller senare avsätta tid för sjukdom Edvard Stanley (1826-1893)

Innehållsförteckning Sammanfattning... Sid.1 Bakgrund Sid.2 Syfte..Sid.4 Studiegrupp.. Sid.4 Metod Sid.5 Resultat. Sid.7 Diskussion Sid.10 Slutsats..Sid.12 Litteratur.. Sid.13

Sammanfattning Under de senaste 40 åren har det bedrivits en intensiv hälsoupplysning för att förbättra våra levnadsvanor. Trots detta är det bara en mycket liten del av befolkningen som är regelbundet fysiskt aktiva. För att upprätthålla konditionen krävs regelbunden motion. Det räcker med 30 minuter daglig promenad i rask takt för att upprätthålla normalkonditionen. Med andra ord kan en liten livsstilsförändring ge stor hälsoeffekt. Inom företagsvården utförs många gånger en konditionstest i samband med en hälsoundersökning där det också ingår rådgivning inom livsstilsfrågor såsom kost, alkohol, tobak och motion. Med hjälp av ett submaximalt konditionstest på en ergometercykel kan man ta reda på individens fysiska konditionsnivå. Syftet med denna studie var att se om ett korrekt genomfört och utvärderat submaximalt cykelergometertest samt rådgivning angående motion kunde bidra till en förändring av de undersöktas motionsvanor och därmed också en förändring i livsstilen. Studien omfattade 20 personer som utförde en konditionstest i samband med en hälsoundersökning under perioden april-maj 2004. I gruppen fanns både de som tränade på elitnivå och de som inte tränade alls. Konditionstestet och rådgivningen angående de testades motionsvanor utfördes i direkt anslutning till en hälsoundersökning. Före det submaximala konditionstestet fick varje deltagare besvara sju stycken frågor via ett formulär som handlade om deltagarens fysiska vanor. Efter varje konditionstest skedde en uppföljande rådgivning när det gällde deltagarnas motionsvanor. Rådgivningen var varierad då vissa i gruppen behövde mer hjälp för att förändra sina motionsvanor medan andra endast behövde en uppmuntran att fortsätta med sina befintliga motionsvanor. De som deltog i studien blev en månad efter utfört konditionstest kontaktade för en uppföljande telefonintervju. De frågor som ställdes i telefonintervjun var utformade enligt ett i förväg utarbetat formulär och frågorna var utformade till att undersöka om det hade skett någon förändring av motionsvanor/livsstil. Resultatet visade att det var en jämn spridning av konditionsvärdena från en mycket låg kondition till en mycket hög kondition. Undersökningen visade att nio av de tjugo undersökta uppmuntrades till motion av sin arbetsgivare i någon form. Av de tjugo undersökta ansåg åtta stycken att konditionstestet hade haft en betydelse för deras motionsvanor/livsstil. Men det var endast tre av åtta i gruppen med dålig/mycket dålig kondition som vid uppföljningen en månad senare hade förändrat sina motionsvanor. Sammanfattningsvis tyder denna undersökning på att en enskild rådgivning och uppmuntran inte är tillräcklig i de flesta fall utan ytterligare information och uppmuntran är nödvändig för att förändra beteende och vanor.

Bakgrund Dagens folkhälsosjukdomar kan på ett eller annat sätt kopplas till livsstilen. Hjärt - och kärlsjukdomar är ett stort folkhälsoproblem i Sverige och den vanligaste enskilda dödsorsaken. Andra sjukdomstillstånd där livsstilen har stor betydelse är fetma, diabetes, tumörer och sjukdomar i rörelseapparaten och andningsorganen. Minskad ohälsa innebär framförallt minskat personligt lidande såväl som kostnader i form av minskad sjukfrånvaro, produktionsbortfall och sjuknärvaro. En förbättring av livsstilen, vilket innebär en reduktion av några få riskfaktorer, skulle påverka uppkomsten av flera sjukdomar. Kroppen är så sinnrikt konstruerad att den inom rimliga gränser anpassar sig till den belastning man utsätter den för. Om man för ett stillasittande liv, kommer kroppen att anpassa sig efter detta. Kroppen blir då hårt belastad även av att sitta still som t.ex. vid datorarbete. Det finns inga marginaler att utnyttja, efter som man inte tränat sig för några hårdare fysiska ansträngningar [1]. Aktuella beräkningar utifrån befolkningsbaserade undersökningar visar att 20-30 % av den vuxna befolkningen i i-länderna har en fysisk aktivitet som kan beskrivas som stillasittande. En ökning av den fysiska aktiviteten minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar, åldersdiabetes, fetma och osteoporos. Inaktivitet leder till att skelettet urkalkas (osteoporos). Denna benskörhet ökar risken för frakturer. Fysisk aktivitet stimulerar benbildning och gör att hållfastheten i skelettet ökar [2]. Med ökad ålder följer ökad stelhet, framförallt i ryggradens många leder, i höftleden och skulderleden. Enkla rörelser i kroppens alla leder, helst utförda varje dag, är en bra medicin mot den stelheten. Vid regelbunden fysisk aktivitet gynnas både tillväxt av muskelmassa och utveckling av fler blodkärl, vilket förbättrar syretillgången i muskeln. Med ökad ålder sker en förtvining av muskelfibrer och ökad inlagring av fett. En måttlig styrketräning så länge man lever, motverkar inte bara muskelförsvagning, utan också har positiva effekter på muskelmassa, dess styrka och funktion. Blodkärlen har en tendens att får fettinlagringar som stelnar med åren och försämrar kärlens elasticitet. Högt blodtryck blir ofta följden. Denna åderförfettning är till stor del orsakad av fysisk inaktivitet, stress och felaktig kost. Motion kombinerad med vettig kost har en gynnsam och motverkande effekt [2]. Ett lätt förhöjt blodtryck kan t ex normaliseras genom motion. Motion ökar också det goda kolesterolet på bekostnad av det onda. Långvarig fysisk inaktivitet har uppenbarligen många negativa konsekvenser för individ som för samhället i stort. Det bidrar bland annat till nedsatt fysisk arbetsförmåga, ökad allmän sjuklighet, ökad korttids - och långtidsfrånvaro, förtidspensioneringar, för tidig död, ökad belastning på sjukvårdens olika delar, försämrad ekonomi för individ och samhället. I motsvarande grad innebär regelbunden fysisk aktivitet i allmänhet ett större välbefinnande, ökat självförtroende och god fysisk arbetsförmåga, vilket ökar livskvalitén [3]. Under de senaste 40 åren har det bedrivits en intensiv hälsoupplysning för att förbättra våra levnadsvanor. Trots detta är det bara en mycket liten del av befolkningen som är regelbundet fysiskt aktiv. För att upprätthålla konditionen krävs regelbunden motion. Det räcker med 30 minuter daglig promenad i rask takt för att upprätthålla normalkonditionen. Med andra ord kan en liten livsstilförändring ge stor hälsoeffekt. 1

Med hjälp av en konditionstest på cykel kan man ta reda på individens fysiska arbetsförmåga. Denna arbetsförmåga brukar beskrivas i termer av syreupptagning och testvärden. Hos friska personer är det främst den centrala cirkulationen, i själva verket slagvolymens storlek, som avgör storleksordningen på den maximala förmågan till syreupptagning. Avgörande för slagvolymens storlek är bland annat medfödda faktorer och graden av fysisk träning [4]. En fullt frisk fyrtioåring som inte tränar har en syreupptagningsförmåga på knappt 2 liter per minut. En fullt frisk fyrtioåring som är aktiv cirka 30 minuter om dagen, har en syreupptagningsförmåga på drygt 3,5 liter per minut. Även om personen har ett stillasittande kontorsarbete begränsar syreupptagningsförmågan prestationerna. Syre är ju inte enbart till för muskelarbete utan behövs även för hjärnarbete. Men tack och lov är kroppen lättlärd och kan snabbt bli effektivare eller på annat sätt röra sig regelbundet. Undersökningar på GIH: s fysiologiska institution har visat, att om man avsätter 30 minuter för motionsträning i form av löpning, cykling, simning eller skidåkning 2-3 gånger per vecka, har konditionen förbättrats 15-20 % efter ett par månader [5]. Denna submaximala cykelergometertest är en väletablerad metod för att beskriva en individs fysiska prestationsförmåga [6]. Metoden har god reliabilitet vid upprepade undersökningar, den har en mycket låg komplikationsfrekvens, och utrustningen är förhållandevis lätt att använda [7]. Studier har visat att olika personer, kvinnor och män, tränade och otränade, yngre och äldre når ungefär samma energiomsättning vid en given belastning (effekt) och därför är cykling en bra testform [5]. Inom företagsvården utförs många gånger en submaximal konditionstest på ergometercykel i samband med en hälsoundersökning där det också ingår en rådgivning i livsstilsfrågor om kost, alkohol, tobak och motion. För att testet skall ha en bra effekt krävs att testledaren tillsammans diskuterar testvärdet och relaterar detta till den testades livsstil och livssituation. 2

Syfte Kan ett korrekt genomfört och utvärderat submaximalt cykelergometertest visa sig vara ett bra sätt att motivera en person till att ändra motionsvanor/livsstil? Bidrar motionsrådgivningen till en förändring av de undersöktas motionsvanor och därmed också en förändring i sin livsstil? Studiegrupp Studien omfattade de personer som utförde en konditionstest i samband med en hälsoundersökning. Studien begränsade sig till 20 undersökta varav det var 12 män och 8 kvinnor. Åldern i gruppen var från 22 år till 57 år, medelåldern i gruppen var 37,4 år. Gruppen var varierad i sin yrkessammansättning med både administrativa yrken och hantverksyrken. I gruppen fanns både de som tränade på elitnivå och de som inte tränade alls. De som deltog i studien var kallade till hälsoundersökning under tidsperioden april till maj 2004 och i samband med denna blev de undersökta tillfrågade om medverkan i denna studie. Av de tillfrågade var det tre personer som inte kunde delta i konditionstestet då de åt mediciner av typen betablockerare som är en kontraindikation vid denna typ av konditionstest. Övriga 20 tillfrågade accepterade deltagandet. 3

Metod Alla i studien genomgick före konditionstestet en hälsoundersökning med provtagning av blodfetter, blodsocker, blodtryck, längd, vikt och genomgång av övriga livsstilsvanor gällande tobak, alkohol, motionsvanor, hälsa, psykosocialt status samt arbetsmiljöfrågor. Konditionstestet och rådgivningen angående de testades motionsvanor utfördes i direkt anslutning till hälsoundersökningen. Före det submaximala konditionstestet fick varje deltagare besvara 7 frågor via ett formulär. För klassificering av fysisk aktivitet och träning under fritiden (de senaste 3månaderna) användes en 7-gradig skala från ej motionerat men rört mig lite till motion regelbundet mer än 3 gånger i veckan. Dessutom fick deltagarna bedöma hur fysiskt ansträngande deras arbete var enligt en 15-gradig skala den så kallade Borgskalan som beskriver upplevelsen av trötthet. På Borgskalan får den tillfrågade skatta sin upplevda trötthet där det lägsta värdet står för mycket, mycket lätt arbete till det högsta värdet som beskriver ett mycket, mycket ansträngande arbete. Innan testet skattade också deltagarna hur de upplevde sin nuvarande fysiska kondition i en 5-gradig skala från mycket låg till mycket hög. De övriga frågorna som ställdes rörde vardagsmotion, om respektive arbetsgivare uppmuntrade till någon form av motion och i så fall i vilken form. Dessutom tillfrågades testdeltagarna om de skulle vilja motionera mera. För testningen användes en cykelergometer av märket Monark 818 som är en cykel som bromsas mekaniskt med hjälp av fasta vikter. Cykelergometern stod på ett jämt fast underlag och före varje testning nollställdes kp-skalan in så att den sammanföll med pendelvikten. Trampfrekvensen tilläts variera mellan 49 och 53 varv/minut. Efter en kort genomgång av hur testet skulle utföras på ergometercykeln, fick deltagaren arbeta på en submaximal belastning under 6-10 minuter på cykeln. Belastningen valdes efter kön, ålder, vikt och upplevd kondition. Den belastning som valdes var i emellan 75 watt till 150 watt vilket motsvarar 450 kpm/min till 900 kpm/min. När man utför ett konstant arbete på en viss belastning kommer pulsen att öka efterhand. Under förutsättning att arbetet inte är för tungt (submaximalt) kommer pulsen att stabiliseras efter 5-6 minuter. Den nivå som då nås brukar benämnas arbetspulsnivå eller steady state [3]. Pulsen avlästes mot slutet av varje minut. Medelvärdet av pulsfrekvens vid 5: e och 6: e minuten betecknas som arbetspuls Är skillnaden i de sista pulstagningarna > 5 slag/minut, förlängs testet en eller flera minuter så att en konstant nivå fås (steady state). Testet pågår dock max till 10-12 minuter. Det submaximala arbetsprovet på cykelergometer bör vid uppnådd arbetspuls, som bör ligga i emellan130-140 slag per minut, ge en upplevd ansträngning enligt Borgskalan på 13-14, det vill säga upplevas som något ansträngande [3]. För mätning av hjärtfrekvensen användes en pulsklocka (Polar Electro, Finland). Sändardelen bestod av ett elektrodbälte som fästes runt bröstkorgen. I mottagardelen, som fästes runt handleden som ett armbandsur, bearbetas pulssignalerna minut för minut och presenteras digitalt. Förutom mätningen av hjärtfrekvensen registrerades även subjektivt upplevd ansträngning 2-4 gånger under testet enligt en 15-gradig skattningsskala, Borgskalan. Medelvärdet av hjärtfrekvensen som uppmättes de två sista minuterna av testet användes sedan för att beräkna den maximala syreupptagningsförmågan enligt Åstrand & Ryhming [8]. Denna beräkning är olika mellan kvinnor och män. Eftersom maxpulsen sjunker med stigande ålder reduceras också den maximala syreupptagningsförmågan. Den beräknade maximala syreupptagningen måste därför också räknas om enligt en bestämd ålderskorrektionsfaktor. 4

Genom att dividera den nu ålderskorrigerade maximala syreupptagningen med testpersonens vikt erhålls det så kallade testvärdet. Efter denna beräkning konstaterades det i vilken konditionsgrupp deltagaren befanns i, - mycket låg kondition, - låg kondition, - medelgod kondition, - hög kondition, - mycket god/hög kondition [5]. Efter varje konditionstest skedde en uppföljande rådgivning när det gällde deltagarnas motionsvanor. Rådgivningen var varierad då vissa i gruppen behövde mer hjälp för att förändra sina motionsvanor medan andra endast behövde en uppmuntran att fortsätta med sina tidigare goda motionsvanor. De råd som gavs utgick, dels från den motionsnivå som den undersökte befann sig på, dels formulerades råden också efter individens mål beträffande motion. Rådgivningen bestod av enklare motionsråd som promenader, simning, stavgång någon gång/vecka till att påbörja löpträning, styrketräning flera gånger/vecka. Denna rådgivning tog mellan 5 till 15 minuter beroende på tidigare kunskap och erfarenheter av motion, nuvarande motionsvanor och individens målsättning med framtida motionsaktiviteter. De som hade deltagit i studien blev efter en månad av det utförda konditionstestet, kontaktade för en uppföljande telefonintervju. De sju frågorna som ställdes i telefonintervjun var utformade enligt ett i förväg utarbetat formulär. Den första frågan tog upp om det hade skett någon förändring när det gällde motionsvanor/livsstil sedan konditionstestet för en månad sedan. I den andra frågan tillfrågades de medverkande på vilket sätt deras motionsvanor hade förändrats. Svarsalternativen var i skalan från motionsvanor som tidigare till ökade/minskade tillfällen. I nästa fråga fick de intervjuade beskriva varför det hade skett en förändring. Även i telefonintervjun fick de undersökta skatta sin fysiska aktivitet och träning under fritiden efter en 7-gradig skala från alternativen ej motionerat till motionerat regelbundet. De undersökta fick också i telefonintervjun svara på om konditionstestet haft någon betydelse för deras motionsvanor/livsstil. I den sista frågan tillfrågades de undersökta om konditionstestet hade utfallit som förväntat. 5

Resultat Gruppen undersökta hade en varierande grad av fysisk ansträngning i sitt arbete men de flesta upplevde sig att ha det ganska fysiskt lätt på arbetsplatsen. Av de tjugo undersökta uppgav nio personer att de fick uppmuntran till någon form av motion genom sin arbetsgivare, oftast ett ekonomiskt bidrag varav sex personer utnyttjade detta. Sexton personer i gruppen skulle vilja motionera mera om det fanns mer tid, högre motivation och för att det är känt att motion är bra för livsstilen. De flesta undersökta motionerade med en viss regelbundenhet från att röra sig något varje dag med promenader och liknande till att träna regelbundet 2-3 gånger i veckan med motionsövningar (figur1). Som motion räknades i denna studie idrott, konditionsträning eller fysiskt ansträngande fritidsaktivitet, under minst 15-20 minuter per tillfälle, så att personen blev andfådd. Vid telefonintervjun en månad senare var det tre personer som hade ökat antalet motionstillfällen, en hade minskat antal motionstillfällen och de övriga motionerade som tidigare. Hur ofta motionerar du? Antal personer 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 1 2 3 4 5 6 7 Motionsnivå Före Efter Figur1. Motionsnivå före och efter konditionstest. Motionsnivå 1) ej motionerat, men tagit enstaka promenader eller liknande 2) ej motionerat, men tagit promenader eller liknande ungefär varje dag. 3) ej motionerat regelbundet, bara någon gång då och då, samt rört mig ganska mycket varje dag i samband med arbete, promenader, trädgårdsarbete m.m. 4) någon form av motion regelbundet ungefär en gång i veckan. 5) någon form av motion regelbundet 2-3 gånger i veckan. 6) någon form av motion regelbundet mer än 3 gånger i veckan. 7) jag cyklar..km eller promenerar minuter till arbetet varje dag. 6

Sjutton personer i gruppen tog tillvara tillfällena att använda sig av vardagsmotion såsom att nyttja trapporna istället för hissen, cykla/gå till arbetet m.m. Detta resultat visade sig också bestå efter en månad och det fanns med som en vana i livet (Figur 2). Använder du dig av "vardagsmotion"? Antal personer 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Ja Nej Före Efter Figur 2. Användandet av vardagsmotion före och efter rådgivningen. Före konditionstestet uppskattade tio av de undersökta sin kondition till medelgod, en deltagare uppskattade sin kondition till mycket låg, åtta personer upplevde sig ha en låg kondition och en av de undersökta trodde sig ha en hög kondition (figur 3). När konditionstestet var utfört visade det sig att tre av deltagarna hade en mycket låg kondition, fem hade en låg kondition, fem personer en medelgod kondition och fem av de undersökta en hög kondition. Två av deltagarna hade en kondition som var mycket hög (figur 3). Uppskattad kondition / testad kondition? Antal personer 12 10 8 6 4 2 0 Uppskattad Testad Medelgod Nivå Figur 3. Självskattad kondition och testad kondition. a) Hur uppskattar du din nuvarande kondition? b) Resultat av konditionstest? Mycket låg Låg Medelgod Hög Mycket hög 7

För tretton av de tjugo undersökta utföll konditionstestet som de hade förväntat sig men för sju av de undersökta utföll testet inte som de hade förväntat sig. För fem av dessa var resultat sämre än förväntat och för två av dem var resultatet bättre än förväntat. Av de tjugo undersökta var det tre personer som hade en mycket låg kondition, fem personer hade en låg kondition. Efter en månad kontaktades de undersökta via en telefonintervju för att efterhöra om det skett någon förändring av motionsvanor/livsstil. Av de tjugo undersökta angav fyra att de har gjort en förändring gällande sina motionsvanor, dels har det skett en ökning av tillfällena när aktiviteten utförs, dels har det också skett en ökad intensitet vid motionstillfällena. I den gruppen var det två som hade en mycket dålig kondition vid testet, en person hade dålig kondition och den sista hade en god kondition vid konditionstestet. De övriga fem i gruppen med dålig/mycket dålig kondition vid testet hade inte förändrat sina motionsvanor. Av de fyra som angett att de har förändrat sina motionsvanor var det tre personer som angett att det var konditionstestet som fick dem att inse att de borde göra någon förändring av sina motionsvanor. En person hade redan innan testet beslutat sig att förändra sina motionsvanor. Däremot uppger åtta utav de tjugo undersökta att konditionstestet haft betydelse för deras motionsvanor/livsstil. Blev mer medveten om motionens betydelse Konditionstestet bekräftade vilken konditionsnivå jag låg på Har efter konditionstestet börjat träna 2-3 ggr/vecka Gav en eftertanke att börja motionera Har börjat röra mig mer intensivt Skrämmande att konditionen var så dålig 8

Diskussion Idag är det vetenskapligt belagt att regelbunden fysisk aktivitet är en mycket viktig faktor för att förbättra livsbetingelserna för många människor. Ny forskning visar att en otränad men normalviktig person har större risk att dö för tidigt än den som är överviktig men tränad [8]. Det finns ett flertal studier som visar att inaktivitet är en av de största enskilda riskfaktorerna för hjärt- och kärlproblem. Inaktivitet resulterar ofta i övervikt och därmed stigande fettinlagring i blodkärlen med risk för blodpropp. Men även åldrandet i sig tycks öka denna risk. Detta gäller även hjärtats egna kranskärl. Vid studier av fysiskt aktiva har man funnit betydligt färre hjärt-kärl problem. Detta beror bland annat på att tränade personer skaffat sig flera blodkärl (kollateraler), som kan ta över syreförsörjningen till det drabbade området [2]. Vid en kartläggning av syreupptagningen hos byggnadsarbetare var denna förmåga i medeltal 30 % lägre för 65-åringen än för 35-åringen. Hjärtfrekvensen var lägre för 65-åringen än för 35- åringen, men båda utnyttjade ca 40 % av sin totala kapacitet under en arbetsdag. Detta innebär att ansträngningsgraden var densamma oavsett ålder. En äldre person använder inte energi för fysiskt arbete annorlunda än en yngre och resultatet blir således att produktionen blir lägre för den äldre personen [4]. Det har genomförts relativt få studier där man på ett representativt urval av befolkningen undersökt människors levnadsvanor (särskilt motionsvanor), hälsotillstånd och fysiska prestationsförmåga. Människors motionsvanor är heller inte tillräckligt dokumenterade. Därtill kommer att man i flertalet studier saknar en definition av begreppet motion. Man har t.ex. låtit människor själva avgöra huruvida de idrottar/motionerar eller ej utan att närmare definiera vare sig omfattning eller inriktning. Ibland räknas promenader som motionsform, ibland inte. Cykling har visat sig vara en mycket lämplig testform för testning av submaximala arbeten. Att metoden är lämplig beror på [2]: Det är lätt att ställa in cykeln så att förutsättningarna för arbetet blir exakt lika från gång till gång. En jämförelse av arbetsprov från olika tillfällen är därför möjlig. En viss belastning (ej maximal) kräver ungefär samma energiutveckling hos cyklisten vare sig han eller hon är ung eller gammal, tränad eller otränad. Själva tekniken att cykla kommer därför inte nämnvärt att påverka restresultatet. Testmetoden är oberoende av testpersonens kroppsvikt. Överviktiga, som kan ha svårt med andra arbetsformer, klarar ofta cykelarbetet bättre. Det är lätt att välja rätt belastning för alla konditionsnivåer. Det är lätt för testledare att registrera pulsen. När de undersökta fick uppskatta sin kondition före testet angavs i de flesta fall en lägre kondition än vad testet visade. Detta berodde förmodligen på, dels en dålig kännedom om sin kapacitet, dels fanns det nog också en rädsla över att ha en sämre kondition än man angett. I gruppen som undersöktes i denna studie hade tolv av deltagarna en medelgod kondition och där var man inte så förändringsbenägen utan man hade relativt bra motionsvanor och tyckte sig inte finna någon anledning att förändra dessa. Konditionstestet bekräftade att de hade en medelgod/bra kondition. I en studie gjord i Uppsala 2000 visas att efter ha varit på konditionstest och sedan efter ett år på en uppföljande konditionstest att det endast skett en marginell förbättring av konditionen [9]. 9

Vad som är förvånande är att så många som åtta av de tjugo undersökta hade en dålig/mycket dålig kondition. En förklaring till detta kan vara slumpen eftersom undersökningsmaterialet är för litet. Annars finns här ett stort folkhälsoproblem om detta visar genomsnittet av befolkningens fysiska kondition. De som i den här studien trodde sig att ha en låg kondition men som i konditionstestet visade sig ha en låg eller mycket låg kondition var de som var mest förändringsbenägna när det gällde motionsvanor. De hade påbörjat och/eller ökat sin intensitet med olika motionsaktiviteter. Det fanns ingen skillnad i fråga om det var män eller kvinnor och de allra flesta blev överraskade att deras kondition var så låg. I en studie har man funnit att det varit enklare att motivera de som hade dåliga testresultat att börja träna än de med bra resultat [10]. Det är lättare att höja ett dåligt testresultat än ett bra. Det gäller att förändra beteendet hävdas i en studie gjord i Sigtuna Kommun 1996 när man undersökte invånarnas kost och motionsvanor [11]. Vad som för tillfället sker i en människas liv påverkar naturligtvis förhållningssättet till motions - och kostvanor. I en viss tid av livet är t.ex. familjen mycket betydelsefull, men i ett annat skede prioriterar individen sig själv. Vid information och rådgivning bör hänsyn tas till att de befinner sig i olika perioder i livet. De personer som testats är oftast nyfikna på sina resultat och hur dessa kommer att bedömas. Många känner sig också osäkra och tror att de ska få negativ kritik på sitt sätt att leva. Det är därför viktigt att man som testledare hanterar resultatet så att den testade känner självinsikt och att självtilliten ökar. All beteendeförändring måste komma inifrån. Erfarenhet och forskning visar att det är utomordentligt svårt för en människa att ändra sina hälsovanor. Det hjälper alltså oftast inte att du som testledare ger goda välmenta råd [2]. Det som är anmärkningsvärt är att fem personer i gruppen med mycket dålig/dålig kondition inte förändrade sina vanor. Detta trots att de fick råd och uppmuntran om att förändra sina motionsvanor. I gruppen fanns det också personer som uppskattade sin kondition vara sämre än den var och dessa uppgav att vissa motionsförändringar skulle göras men vid telefonintervjun visade det sig att så hade inte skett. Förmodligen var förändringen inte motiverad längre utan man nöjde sig med det resultat som visade sig vid testet, även om intentionen hade varit en förändring. Är då ett konditionstest på 15 minuter tillräcklig intervention för förändring? Förmodligen inte då det ofta krävs en beteendeförändring, en fortlöpande kontakt och uppmuntran till den som skall förändra sina vanor. I början av 1990-talet utfördes studien LIV-90 i 8 län i Sverige [8]. Ett slumpmässigt urval av 300 kvinnor och män i åldrarna 20-65 år genomfördes i varje län när det gällde motionsvanor. Studien visade att valet av motionsform är mycket tydligt relaterat till kön och ålder. Det noterades i studien att fler kvinnor än män uppgav att de fick minst en timmas motion per dag i samband med sina dagliga sysselsättningar, s.k. vardagsmotion. I studien konstaterades det att den som var regelbundet fysisk aktiv hade i jämförelse med den inaktive genomsnittligt bättre fysisk prestationsförmåga, upplevde sitt hälsotillstånd bättre och hade också färre s.k. medicinska riskfaktorer. Studien visade att 1/3 av befolkningen ägnade sig åt motion minst två gånger per vecka på en ansträngningsnivå som för de allra flesta motsvarade snabba promenader eller joggning. Med denna definition av motion är högst 1/3 av den vuxna befolkningen aktiva motionärer och därmed minst 2/3 inte motionsaktiva. Sammanfattningsvis säger studien att den stora majoriteten av befolkningen inte kan definieras som motionärer och att vuxna svenskar får för lite fysisk träning. 10

I denna studie anger 17 av de 20 undersökta att de använder sig av så kallad vardagsmotion, det vill säga att gå/cykla till arbetet, använda sig av trappor istället för hissen. Detta resultat står i motsats till de dagliga signaler vi får från massmedia om att vi rör oss för lite. Säkerligen finns det ett önsketänkande från de undersökta att de utför vardagsmotionen, men man skall nog ställa sig frågan om verkligheten ser ut så. Vad som är positivt är att sexton personer i studiegruppen skulle vilja motionera mera om det fanns mer tid, högre motivation och när familjen tar lite mindre tid. Ur ett företagsperspektiv är det lönsamt att erbjuda träningsmöjligheter och att uppmuntra till all tänkbar fysisk aktivitet, helt enkelt för att arbetseffektiviteten och arbetsmotivationen ökar. En effektiv träning höjer både förmågan till syreupptagning och till att arbeta med viss syreupptagning under lång tid. En förbättring om 10 % av den fysiska arbetsförmågan kan innebära att en person orkar med sitt yrkesarbete och/eller klarar det dagliga livets krav [4]. En person som håller kropp och själ i trim, är i längden effektivare än en person som inte gör det. Varför är det då endast nio personer i studien som blir uppmuntrade av sin arbetsgivare till motion? Det som begränsar möjligheten att dra säkra slutsatser i denna studie är främst att det var för få deltagare samt att uppföljningstiden efter telefonintervjun var för kort. Slutsatser Åtta av tjugo undersökta anger att konditionstestet har haft betydelse för deras motionsvanor/livsstil. Endast tre av de åtta i gruppen med dålig/mycket dålig kondition hade vid uppföljningen en månad senare förändrat sina motionsvanor. Nio av de tjugo undersökta uppmuntrades till motion av sin arbetsgivare. Det var en jämn spridning av konditionsvärdena från en mycket låg kondition till en mycket hög kondition. Sammanfattningsvis tyder denna undersökning på att en enskild rådgivning och uppmuntran inte är tillräcklig i de flesta fall utan ytterligare information och uppmuntran är nödvändig för att förändra beteende och vanor. 11

Litteratur 1. Hälsofrämjande som affärsstrategi. Stockholm: Prevent; 2001. 2. Andersson G, Forsberg A, Malmgren S. Konditionstest på cykel, SISU Idrottsböcker; 1999. 3. Ekblom B, Nilsson J. Aktivt liv, vetenskap och praktik. SISU Idrottsböcker; 2000. 4. Åstrand I. Arbetsfysiologi. Stockholm: Almqvist & Wiksell; 1990. 5. Åstrand P-O. Ergometri. Konditionsprov. Monark. 6. Hagberg M, Hogstedt C. Stockholmsundersökningen 1. Stockholm: MUSIC Books; 1991. 7. Åstrand I. Aerobic work capacity in men and women with special reference to age. Acta Physiol Scand, Suppl 169, 1960. 8. Engström L-M, Ekblom B, Forsberg A, K och v M, Seger J. Livsstil-Prestation-Hälsa: LIV-90. 9. David-Forsanker A-C. Hur påverkas levnads- och motionsvanor av en hälsoprofilbedömning? Stockholm: ALI; 2000-2002. 10. Blomquist C. Ökar konditionstest träningsviljan? Lund: ALI; 1992. 11. Rydström-Wohlin A. Enkätstudie om motions- och kostvanor hos personalen på 21 företag i Sigtuna Kommun; Strategier för beteendeförändringar. Stockholm Karolinska Sjukhuset; 1996. 12