Bilaga 1 TRV2011/8314 Europeiska kommissionens grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling med sikte på en effektivare europeisk upphandlingsmarknad Ver 2011-03-29_1.0 1. Vad handlar upphandlingsreglerna om? 1.1 Inköpsverksamhet 1.2 Offentlig upphandling Fråga 2. Den nuvarande strukturen är fungerande och Trafikverket anser inte att det finns något som pekar på behov av omstrukturering. Fråga 3. Trafikverket anser att nuvarande förteckning är ändamålsenlig. Fråga 5. Vi ser det som mindre troligt att upphandlingsdirektiven skulle tillföras ett så flexibelt normalförfarande att en åtskillnad mellan gränsöverskridande och icke-gränsöverskridande tjänster inte skulle behövas. Det är möjligt att vissa av tjänstekategorierna i förteckningen av B-tjänster skulle kunna vara av gränsöverskridande natur. Vi anser dock att exempelvis juridiska tjänster inte är av gränsöverskridande natur eftersom olika rättsordningar i olika länder försvårar anlitande av jurister
från andra länder. Fråga 6. I och med att ett regelrätt upphandlingsförfarande är administrativt betungande för upphandlande myndigheter är det önskvärt att höja tröskelvärdena vad avser varor och tjänster. Trafikverket anser att tröskelvärdet, som i dag gäller för upphandlande myndigheter och enheter i försörjningssektorerna, skulle gälla för upphandlande myndigheter även i klassiska sektorn, när det gäller varor och tjänster. Trafikverket anser det inte motiverat att ha olika tröskelvärden för varor och tjänster samt att det högre bör gälla samtliga myndigheter och enheter. Fråga 7. Trafikverket anser att vissa kontrakt måste vara undantagna. Eftersom undantagsbestämmelser ska tolkas restriktivt är det dock värdefullt att de är så tydliga som möjligt. Trafikverket anser att undantaget som avser förvärv av fastighet måste förtydligas. Det finns en osäkerhet kring bedömningen om huruvida det är fråga om förvärv/hyra av en befintlig byggnad eller upphandling av byggentreprenadkontrakt, då vissa anpassningar i en befintlig byggnad behöver göras för myndighetens behov. 1.3 Offentliga upphandlare Fråga 9. Angående delfråga två: Det finns ett behov av att om möjligt förändra skrivningarna utifrån den praxis som vuxit fram. Detta för att underlätta den svåra och detaljerade analys som krävs för att avgöra om en verksamhet är att beteckna som ett offentligrättsligt organ.
2. Att förbättra de upphandlande myndigheternas verktygslåda Fråga 14. I vissa fall är detaljeringsgraden för hög, exempelvis när det gäller tidsfrister för mottagande av anbudsansökan och anbud. Här anges minimifrister som sedan kan förkortas med olika antal dagar med hänvisning till olika situationer. I något fall är det otydligt när fristen får förkortas, t.ex. Artikel 38.4, där anbudstiden får förkortas till 36 dagar, dock under inga omständigheter till under 22 dagar. Frågan är när tidsfristen får förkortas till 22 dagar? I vissa fall måste man läsa tre till fyra bestämmelser för att komma fram till vilken den lägsta tillåtna tidsfristen är. Trafikverket anser att det vore tillräckligt att ange grundförutsättningarna för tidsfristerna enligt Artikel 38.1, möjligen med angivande av absoluta minimitider, och här undvika detaljreglering. Det ligger i den upphandlande myndighetens eget intresse att sätta tillräckliga tidsfrister för att få bra anbud. Ett annat exempel är regleringen av förnyad konkurrensutsättning av ramavtal som är väldigt detaljreglerat. Här finns stort behov av ett mer flexibelt förfarande. 2.1 Att modernisera förfaranden Fråga 15. Trafikverket anser att möjligheterna till förhandling ska utökas. De skyddsmekanismer som finns i gällande upphandlingslagstiftning är tillräckliga för att undvika icke-diskriminering. En omfattande upphandling ställer stora krav på anbudsgivarna att inkomma med uppgifter och handlingar. Det är i det sammanhanget lätt hänt att det saknas någon uppgift eller att lämnade uppgifter ibland framstår som otydliga. Vår erfarenhet är att vi alltför ofta är skyldiga att på formell grund förkasta anbud som är konkurrenskraftiga. Möjligheten för en upphandlande myndighet att begära att anbud kompletteras är begränsade. Gällande baseras på generaladvokatens uttalande i mål C-87/94 där det fastslås att med komplettera och förtydliga i artikel 51 får förstås: Med termen precisera måste förstås att lämna detaljuppgifter som gör det möjligt att mer klart beskriva föremålet det handlar om, eller att med större exakthet definiera föremålet. Med termen komplettera avses att komma in med kompletterande uppgifter som tidigare inte varit tillgängliga. De två termerna har det gemensamt att det inte handlar om att ersätta tidigare uppgifter, utan tvärtom att konkretisera dem på ett eller annat sätt.
EU-domstolen fastställde i domen att det inte är möjligt att utvärdera för sent inkomna kompletteringar från en anbudsgivare eller sådant som inte fanns med i förfrågningsunderlaget (C- 87/94 Wallonska bussarna). Enligt Trafikverkets uppfattning är de formella reglerna som ska borga för transparens och likabehandling alltför tongivande. Andra syften med lagstiftningen, främst att de offentliga medlen ska användas effektivt, får en alltför begränsad betydelse. Det är otillfredsställande att en anbudsgivare som har lagt ner ett omfattande arbete och resurser på att ta fram ett konkurrenskraftigt anbud får beskedet att en viss uppgift eller bilaga har kommit in för sent eller saknas och att anbudet därför inte kan beaktas. I de fall en komplettering till ett anbud inte har någon betydelse för själva utvärderingen av anbuden måste detta få göras, oavsett om det är fråga om nya uppgifter till anbudet eller endast en konkretisering av tidigare lämnade uppgifter. Fråga 16. Trafikverket anser att denna fråga har stor potential som bör studeras närmare. Fråga 18. Se svar fråga 14. Fråga 19. Ja, se ovan under fråga 15.
Fråga 20. Alla typer av kontrakt Fråga 21. Nej, se svar på fråga 15. Fråga 23. Den möjligheten som Sverige införde den 15 juli 2010 att göra en s k begränsad kontroll, dvs. pröva urvalskriterierna endast för den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet eller anbudssökande som ska bjudas in att lämna anbud/förhandla (11 kap. 17 LOU), kan i vissa upphandlingar förenkla förfarandet betydligt och minska administrationen både hos anbudsgivare och upphandlande myndighet. Fråga 24. Ja, i vissa fall är kvaliteten på anbudet så nära förknippat med en anbudssökande eller anbudsgivares
sätt att utföra arbetet att det är nödvändigt att kunna beakta sådana kriterier i tilldelningsfasen. De skyddsmekanismer som idag finns bör kunna omhänderta och garantera rättvisa och objektiva tilldelningssystem även med en sådan förändring. Fråga 25. Ja, det vore bra om möjligheten uttryckligen skulle framgå av direktiven. För att förhindra diskriminering bör den upphandlande myndighetens tidigare erfarenhet av anbudsgivare jämställas med andra uppdragsgivares erfarenheter (externa referenser). Finns inte möjligheten riskerar den upphandlande myndigheten inte kunna beakta de fall en leverantör upprepade gånger misslyckats med uppdrag m.a.p. tid, kostnad eller innehåll. 2.2 Särskilda instrument för små upphandlande myndigheter Fråga 29. Frågan är inte direkt aktuell i Sverige eftersom vi lagstiftat även för upphandlingar under tröskelvärdena och vid upphandling av s k B-tjänster i princip i enlighet med direktiven. Reglering av upphandlingar under tröskelvärdena bör inte ske på EU-nivå. 2.3 Samarbete mellan offentliga myndigheter (offentlig offentligt samarbete) Fråga 30. När det gäller frågan om i vad mån upphandlingsregler är tillämpliga vid samarbete mellan offentliga
myndigheter är det en mycket komplex frågeställning. Trafikverket har dock svårt att se att lagbestämmelser skulle underlätta sådana bedömningar eftersom lagregler sannolikt måste hållas på en mycket övergripande nivå för att inte omedelbart bli inaktuella och kanske därför i praktiken inte skulle vara så klargörande i de enskilda fallen. Dock vore det önskvärt att man på EU-nivå tar fram vägledning för dessa bedömningar Fråga 31. Enligt Trafikverkets uppfattning måste det först klargöras om upphandlingsreglerna är tillämpliga på det offentlig-offentliga samarbetet. Är upphandlingsreglerna inte tillämpliga saknas behov av reglering. Se i övrigt svar på fråga 30 angående formen för utveckling av gemensamma kriterier för samarbetsformer som är undantagna för upphandlingsreglerna. När det gäller vilka komponenter som bör vara de viktigaste komponenterna har Trafikverket ingen uppfattning. Dock kan det påpekas att det för Trafikverkets del kan vara aktuellt med samarbeten med andra statliga myndigheter och kommuner vid exempelvis gemensamma projekt. Fråga 32. Se ovan. En vägledning på området bör klargöra också vad som gäller för olika samarbetsformer. Fråga 33. Se ovan svar. En vägledning bör även klargöra vad som gäller i detta hänseende.
2.4 Lämpliga verktyg för samlade inköp/gemensam upphandling Fråga 34. Redan idag finns på det statliga området stora möjligheter till inköpssamordning. Samma möjlighet finns även på andra områden. Trafikverket ser inget behov av att stärka detta. Fråga 35. Ett hinder kan vara att det är svårt att samlat upphandla för exempelvis statens behov av vissa varor/tjänster bland annat av följande anledningar. Dels kan det vara svårt att i en upphandling tydligt fånga in olika myndigheters olika behov och dels kan det vara svårt och tungt att administrera så stora upphandlingar och få till giltiga kontrakt. Vid gemensamma upphandlingar kan det röra sig om väldigt stora volymer och det är därmed även mycket stor risk för att upphandlingar överprövas och kanske får lov att avbrytas. Konsekvenserna för en upphandlande myndighet, som avvaktat en gemensam upphandling, kan i dessa lägen bli stora. Upphandlingar som avser stora volymer för flera myndigheters behov riskerar också att slå ut små och medelstora företag som inte har möjlighet att lämna anbud på sådana volymer. Fråga 36. Det är naturligtvis stor risk att större gemensamma upphandlingar kan innebära negativa konsekvenser för små och medelstora företag då dessa inte har möjlighet att klara av de stora kvantiteter som sådana erfordrar.
Fråga 37. Rent generellt är det enklare att upphandla varor och tjänster av mer standardiserad karaktär om upphandlingen sker för flera upphandlande myndigheter eftersom det då är lättare att definiera upphandlingsföremålet. Fråga 38. Gränsöverskridande gemensam upphandling är väl, även om det förekommer, i dagsläget inte alltför vanligt. Definitivt bör dock klargöras vad som gäller beträffande tillämplig lagstiftning och prövningsförfaranden (rättsmedel). 2.5 Hantering av problem som rör fullgörande av kontrakt Fråga 39. Trafikverket anser att upphandlingsdirektiven, som är procedurregler, är mindre lämpliga för att klargöra denna fråga. Sådana bestämmelser skulle inte kunna vara annat än övergripande och inte ge någon vägledning i de enskilda fallen. Frågan om väsentliga förändringar är också prövad och till vissa delar utförligt belyst i EU-domstolens praxis. Det kan tilläggas att det måste avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet om det är fråga om väsentliga förändringar och att det även av den anledningen inte är lämpligt att reglera denna fråga i direktiven.
Fråga 40. Ja, Trafikverket förordar att det tillskapas ett mer flexibelt förfarande för vissa typer av stora, komplexa projekt, såsom infrastrukturprojekt, där det inte är rimligt att då arbetet har kommit en bit på väg få lov att behöva börja om från början med en ny upphandling pga. att förändringar måste göras som kan betecknas som väsentliga. Så länge det inte blir fråga om ett annat kontraktsföremål bör arbeten som blir nödvändiga av sådana förändringar få förhandlas med befintlig entreprenör. Här avses således förändringar och arbeten som går utöver möjligheten att enligt 4 kap. 8 första och andra punkten beställa tilläggsarbeten av befintlig entreprenör. Alternativt att dessa bestämmelser görs mer flexibla och att beloppsgränsen som gäller för första punkten sätts till hela det ursprungliga kontraktets värde och att tidsgränsen för andra punkten endast begränsas till det ursprungliga kontraktets löptid (jämför ramavtal). Genom att begränsa det föreslagna förfarandet till endast vissa mycket speciella entreprenadprojekt blir påverkan på de grundläggande principerna endast marginell. De begränsade möjligheter som finns idag avseende tilläggsbeställningar pga. ändringar av pågående projekt är inte samhällsekonomiskt försvarbart och står ej i proportion till skyddet av konkurrens. En annan angelägen fråga är denna. Rör det sig om mindre ändringar av och tillägg till ett kontrakt, som enligt branschpraxis (entreprenader) är godtagbara och där det av många skäl är mindre lämpligt att anlita annan leverantör än den som har det ursprungliga kontraktet, bör det istället anges att nytt anbudsförfarande inte krävs (inte heller enligt 4 kap. 8 punkterna 1 och 2) utan att sådana ändringar får hanteras inom befintligt kontrakt i enlighet med gällande branschvillkor. Fråga 41. Nej, Trafikverket ser inte något behov att införa sådana regler i direktiven. Fråga 42.
Trafikverket ser inget sådant behov. Trafikverket har också svårt att se på vilket sätt och i vilken lag detta skulle lagstiftas i Sverige eftersom det i Sverige i princip saknas regelverk om genomförande av kontrakt såsom torde finnas i andra länder. I Sverige löses sådana frågor i avtalet mellan parterna. Fråga 43. Nej, Trafikverket anser inte att regler avseende kontraktets genomförande skapas på EU-nivå. Fråga 44. Trafikverket ser inget behov av öka inflytandet över användningen av underentreprenörer. När det gäller det kontraktuella åtagandet är det tillräckligt att säkerställa det gentemot entreprenören. Denne får sedan i sin tur säkerställa att eventuella underentreprenörer fullgör sitt åtagande i enlighet därmed. I annat fall kan Trafikverket vidta de sanktioner som följer av kontraktet. Trafikverket anser att denna ordning är tillfredsställande. 3. En mer tillgänglig Europeisk upphandlingsmarknad Fråga 45. Trafikverkets uppfattning är att regelverket i och för sig möjliggör för de ekonomiska aktörerna att dra nytta av upphandling på en europeisk marknad. Eventuella hinder för anbudsgivare från annan del av den inre marknaden är med största sannolikhet av annan karaktär, exempelvis i form av språkproblem och liknande.
3.1 Bättre tillträde för små och medelstora företag och nystartade företag Fråga 46. Det är rimligt att anta att reglerna kring offentlig upphandling kan vara komplexa för småföretag som kanske saknar exempelvis upphandlingsrättslig kompetens. Trafikverket har dock svårt att se att ändringar i direktivet kan främja deras deltagande. Såvitt avser de upphandlande myndigheterna är det viktigt att dessa säkerställer att de krav som ställs i upphandlingen är proportionella och därför inte onödigt medför att småföretag utesluts. I den svenska lagen finns möjlighet att begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet, så vitt avser öppet förfarande till den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att tilldela kontraktet och såvitt avser selektivt och förhandlat förfarande till de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud, respektive förhandla med. Detta är en förenkling och en möjlighet som den upphandlande myndigheten äger rätt att tillämpa. Möjligheten bör utnyttjas då så är lämpligt, exempelvis då anbud med lägst pris ska antas (se också svar på fråga 23). Fråga 47. Trafikverket anser inte att det ska införas obligatoriska krav av detta slag. Det måste vara upp till respektive upphandlande myndighet att utifrån affärsmässiga och andra överväganden bedöma hur en upphandling ska planeras och genomföras. Upphandlande myndigheter har också ett intresse av att upprätthålla tillräcklig konkurrens och därmed också intresse av att möjliggöra även för små och medelstora företag att delta i upphandlingar och tilldelas kontrakt. Fråga 48.
Se svaret på fråga 47. Fråga 49. Se svaren ovan. Den upphandlande myndigheten bör ha en valfrihet om man önskar utnyttja möjligheten att begära in styrkande handlingar i ett senare skede. Det är också lämpligt att den upphandlande myndigheten självt får bedöma om en eller flera anbudsgivare ska inkomma med handlingarna. Vid en eventuell rättelse av upphandlingen på så sätt att utvärderingen ska göras om kan det vara viktigt att anbud är kompletta och att ytterligare handlingar inte behöver begäras in. Fråga 50. En försäkran om att urvalskriterierna uppfylls räcker i anbudsskedet (avser artiklar 45 till 50). Endast anbudsgivare som är kvar i slutomgången eller den anbudsgivare som tilldelas kontraktet ska sedan lämna in styrkande handlingar. Att inte ta in några handlingar utan hel och hållet gå på den försäkran som skickas in med anbudet riskerar på sikt att urholka de krav som ställs i upphandlingar. Enligt svensk lag har myndigheten ansvaret för att begära in vissa typer av intyg och handlingar som finns hos andra myndigheter. Ett komplement kan vara att de två mest fördelaktiga anbudslämnarna ombeds komplettera i det fall det vinnande anbudet inte uppfyller ställda krav vid kontroll av insända handlingar (riskreducering för att inte tappa tid i processen). Den upphandlande myndigheten ska ha rätt att ange vad som gäller i förfrågningsunderlaget.
Fråga 51. Det måste vara upp till varje enskild upphandlande myndighet att fastställa vilka urvalskriterier som ska tillämpas, naturligtvis med beaktande att kriterierna är proportionella. Att lagstifta om dessa krav ser Trafikverket inte som en lämplig lösning. Det är heller inte rimligt att alltid relatera kravet på finansiell kapacitet till kontraktsvärdet. Även andra parametrar har betydelse. Fråga 52. Trafikverket anser inte att det är en lämplig lösning. Leverantörer/entreprenörer måste själva få göra dessa överväganden om och i så fall i vilken utsträckning underleverantörer/entreprenörer ska anlitas. Det kan inte heller uteslutas att en sådan reglering skulle påverka konkurrensen på ett sätt som den upphandlande myndigheten har svårt att förutse. 3.2 Säkrad effektiv konkurrens på lika villkor Fråga 53. En upphandlande myndighet både kan och ska påverka marknadsstukturen med målet att åstadkomma sund konkurrens. Detta genom faktabaserade strategier. Stora myndigheter som Trafikverket har här en mycket viktig roll.
Fråga 54. För att kunna skydda sig mot dominerande leverantörer, konkurrensbegränsande strukturer eller oönskade ageranden hos marknadens aktörer kräv djup kunskap om företagande och hur branscher fungerar. Det gäller även att förstå hur det egna agerandet och valda strategier påverkar enskilda företag och den aktuella branschen i sin helhet. Utan denna kompetens och en stark vilja till att utveckla ett helhetstänkande vid upphandling kommer direktiven att få mycket begränsad effekt. Fråga 55. För att små och medelstora företag ska kunna överleva och växa krävs det djup kunskap om kunder, företagande och hur branschen fungerar i det egna landet. Avser företagen dessutom arbeta på utländska marknaden krävs det motsvarande kunskaper om förhållandena i det eller de aktuella länderna. Företagen behöver bland annat följande information: Vilka är etableringshinder, hur stark är konkurrensintensiteten, tillgång till underleverantörer, material, maskiner - kunskap om beställare privata såväl offentliga. Det gäller även för företagen att hitta sin nisch/position på marknaden. Det här kräver resurser, kompetens och en stark vilja att expandera utomland. Det krävs en medveten strategi, inte enbart lämna anbud i enstaka upphandlingar. Upphandlande myndigheter bör förstå företagens situation för att kunna anta rätt nivå på sitt förfrågningsunderlag så att bland annat kvalifikationskriterier ska vara tydliga, och icke-diskriminerande och stå i proportion till det aktuella kontraktet. Det krävs initiativ i form av olika kanaler som innehåller information om det egna landet marknadsförhållande inom olika delbranscher. Stora beställare och inköpscentraler kan här få en viktig roll. Kanalerna kan vara webbsidor och som innehåller personliga kontaktuppgifter. Fråga 56.
Nej. Ett förkvalificeringssystem kommer troligen att bli mycket svårt att administrerar samt att det är risk för meningsskiljaktigheter när det gäller kvalificeringskrav. Fråga 57. Upphandlande myndigheter bör inte vara skyldiga att ta fram anbudsspecifikationer på ytterligare ett språk för större kontrakt. Den upphandlande myndigheten ska själva förstå värdet inför varje specifik upphandling. Det man kan tänka sig är att annonsen görs obligatorisk på ytterligare ett språk, vilket medför att potentiella utländska leverantörer snabbt ska kunna avgöra om kontraktsföremålet är intressant eller ej. Fråga 58. Regelverken för upphandling och konkurrensrätt bör hållas renodlade varför regler som ska skydda marknaden mot dominerande leverantörer bör finnas inom den konkurrensrättsliga lagstiftningen. Generellt kan sägas att ju fler krav som införs i upphandlingslagstiftningen och ju mer komplext regelverket blir desto större blir bördan på anbudsgivarna vilket leder till att färre aktörer har möjlighet att lämna anbud. För att motverka framväxten av dominerande leverantörer bör man alltså sträva efter att upphandlingslagstiftningen ska vara så enkel som möjligt. Se även svar på fråga 54. Fråga 59. Nuvarande regelverk avseende konkurrensbegränsande metoder bör räcka.
3.3 Upphandling när det inte förekommer någon konkurrens eller vid ensamrätt 4. Strategisk användning av offentlig upphandling som svar på nya utmaningar 4.1 Hur ska man köpa in för att Europa 2020-målen ska uppnås Fråga 63. Trafikverket anser att det inte ska vara obligatoriskt. Däremot är det en fördel att det är möjligt att välja på det sätt man kan idag. Det har visat sig att det i många fall inte varit möjligt att hitta mätbara prestanda för funktions och prestandakrav och i de fallen måste det finnas möjlighet att fortsatt använda mer detaljerade krav. Fråga 70. Bristande kvalitet leder till högre totalkostnader. För att på ett bra sätt kunna beakta detta i en upphandling måste bättre metoder för utvärdering av kvalité och kompetens tas fram. I många fall kan det emellertid vara nog så ändamålsenligt att endast beakta pris och utforma kraven i förfrågningsunderlaget för att uppnå önskat resultat. Fråga 70.1.2.
Sådana begränsningar bör enligt Trafikverkets mening inte göras, se svar på föregående fråga. Fråga 70.1.3. Uppräkningen i upphandlingslagarna av möjliga tilldelningskriterier är inte uttömmande och det saknas därför enligt Trafikverkets mening skäl att ta fram ytterligare kriterium. Fråga 71. Erfarenheten av att använda miljörelaterade, sociala eller innovativa kriterier verkar vara begränsad. Det torde således inte finnas någon risk att miljörelaterade, sociala eller innovativa krav ges så stor tyngd i utvärderingen att prestanda och kostnad negligeras. Fråga 72. Som sagts på föregående fråga är det Trafikverkets uppfattning att dessa kriterier används sparsamt, men det är vanskligt att uttala sig om det beror på att reglerna är otydligt formulerade.
Fråga 73. Förvisso vore det ur ekonomisk synvinkel troligen positivt. Å andra sidan skulle det ställa ytterligare krav på kompetens hos anbudsgivarna vilket missgynnar små och medelstora leverantörer med begränsade resurser för annat än sin verksamhet. 4.2 Vad ska man köpa in till stöd för Europa 2020-målen 4.3 Innovation Fråga 91. Ja, Innovation bör i vissa fall främjas av offentlig upphandling. Upphandlingar inom innovationsområdet och teknisk utveckling har dock stora skillnader i förutsättningarna jämfört med t ex byggentreprenader och byggprojektering. Detta beror i första hand på att det i inom innovation och utveckling är så mycket svårare att beskriva uppdraget. Likaså genom att uppdraget som regel inte har utförts tidigare vilket ju ofta är fallet med byggentreprenader och byggprojektering som till stor del vilar på etablerad kunskap. Fråga 92. Tveksamt. Många leverantörer torde inte vara intresserade av att avslöja sina innovationer och tekniska lösningar för att därefter tävla om uppdraget att producera föremålet med flera andra anbudsgivare. Det sätt leverantören är garanterad ersättning för sin innovation är i dessa fall om
leverantören får betalt för att delta i dialogen. 4.4 Sociala tjänster 5. Garantera sunda förfaranden 5.1 Förebyggande av intressekonflikter Fråga 98. Nej, i de fall intressekonflikter leder till bristande likabehandling hanteras detta av upphandlingslagarnas rättsmedel. För övrigt bör frågan uttolkas av rättspraxis. Fråga 99. Nej, anser inte detta vara nödvändigt då det redan finns tillfredsställande lagstiftning och rättsmedel. 5.2 Insatser för att motverka favorisering och bestickning Fråga 100. En risk för bestickning och favorisering finns naturligtvis, men det bör vara medlemsländernas sak att åtgärda.
Fråga 101. I fastställande av kontraktsföremålet och utarbetande av förfrågningsunderlaget finns risk för att föremålet anpassas till en viss leverantörs produkt. Denna situation hanteras dock av befintlig upphandlingslagstiftning. I urvalsfas och tilldelningsfas finns risk att alla anbudsgivare och anbud inte behandlas objektivt. Även för denna situation finns effektiva rättsmedel i upphandlingslagarna. Vid genomförande av kontraktet finns risk att förutsättningarna ändras väsentligt genom omförhandling av kontraktsvillkoren. Fråga 102. Trafikverket anser inte att några regler kring detta ska införas i direktiven. Se i övrigt svar på föregående fråga. 5.3 Uteslutning av oseriösa anbudsgivare Fråga 108. Nej, detta bör hanteras av medlemsstaterna.
5.4 Undvika orättvisa fördelar Fråga 109. En anbudsgivare som deltagit i utformningen av det projekt upphandlingen gäller kan ha erhållit en otillbörlig konkurrensfördel. Detta är dock en situation som måste bedömas från fall till fall i enlighet med befintlig rättspraxis. Några specifika bestämmelser på EU-nivå torde inte behövas. Fråga 110. Att etablerade anbudsgivare har vissa fördelar är naturligt och måste godtas. Den upphandlande myndigheten har dock ett ansvar att utforma förfrågningsunderlaget på ett sådant sätt att eventuella fördelar minskar och jämnas ut, t.ex. genom att utforma de tekniska specifikationerna i funktionella termer och ge tillräckligt lång tidsfrist för att lämna anbud. 6. Tillträde till EU-marknaden för leverantörer från tredjeländer