Sknsam avvänjning av dikalv Sammanställt av: Anett Seeman & Jhanna Bengtssn, Taurus Köttrådgivning AB Aktiviteten är delfinansierad med EU-medel via Länsstyrelsen i Skåne
Bakgrund En sknsam avvänjning innebär mindre stress för k ch kalv, vilket i sin tur innebär en bättre start i nästa fas. För kns del handlar det m en förberedelse inför nästa kalvning, ch för kalvens del gäller det att bibehålla en hög tillväxt i slutgödningen. Dikalvar sm är födda under våren avvänjs vanligen i augusti-september. Beteskvaliteten är under hösten perfekt för en lågdräktig dik, men alldeles för blött ch näringsfattigt för kalvar sm ska växa. Det är därför lätt att luras av en frdig grön hage i september-ktber, men sanningen är att det är mycket fibrer ch vatten i gräset under denna del av året! För den sm ska sälja sina kalvar till en specialiserad ungnötsuppfödare är det många gånger en fördel att avvänja kalvarna tidigt eftersm tidigt avvanda kalvar fta är mycket efterfrågade ch betingar ett bra pris. Avvänjningen innebär en mställning både för k ch kalv. För kn handlar det m att skiljas från sin kalv, samtidigt sm hn blir sinlagd. För kalven innebär avvänjningen för kalven att den måste kmpensera näringsintaget från mjölken med andra fdermedel, ch kalven skiljs ckså från kn. Vi vill med detta material tydliggöra hur man kan planera ch genmföra avvänjningen av dikalven på ett sknsamt sätt, där man tar tillvara kalvens tillväxtkapacitet ch samtidigt gör övergången till vidareuppfödningen så sknsam sm möjligt. Det är viktigt att hänsyn tas till att avvänjningen ska vara praktisk ch att insatserna är till gagn även för prducenten. Hörby i december 2013 Anett Seeman ch Jhanna Bengtssn Taurus
Dikalvens första halvår Mjölken är den viktigaste näringskällan för kalven under de första levnadsmånaderna. Kalvarna föds enkelmagade ch är därmed helt berende av mjölken under den första månaden. När kalven börjar smaka på fast föda, utvecklas våmmen successivt Betandet i späd ålder har inte speciellt mycket med näringsintag att göra utan ingår i den nrmala utvecklingen från enkelmagad till idisslare. Kalven dricker cirka 8-10 liter per dag fördelat på 4-8 tillfällen. Tillväxten vid fri tillgång på mjölk kan bli över 1 kg per dag. Kalven börjar så småningm äta mer gräs ch då utvecklas kraftiga våmpapiller sm leder till en gd förmåga att ta upp näringsämnen. Den unga kalven föredrar ett spätt grvfder med str andel blad. Ett grvt ch näringsfattigt bete framförallt på hösten kan leda till att kalvarna tappar i tillväxt. Därför är det viktigt att börja tillskttsutfdringen i tid, framförallt m kalvarna hålls kvar på bete efter avvänjning. (Mer m tillskttsutfdring ch övergångsutfdring finns från sida 6.) Snabbväxande kalvar ch ungdjur har ett strt behv av mineraler ch saltsten ch ska ha tillgång till båda under hela betesperiden. Ibland är kns mjölkprduktin låg av lika anledningar. Olika typer av juverprblem med till exempel täta spenar, avläkta eller akuta juverinflammatiner kan minska mjölkprduktinen kraftigt. Kns genetiska förutsättningar att prducera mjölk är betydelsefulla. Genm att avla målmedvetet på mjölkanlag kan krnas mjölkprduktin på sikt öka i besättningen. Kns allmänna hälsläge ch hullet påverkar ckså mjölkprduktinen. Betet har en viktig del i kns förmåga att prducera mjölk. Det är viktigt att betet håller tillräckligt gd näringsmässig kvalitet under hela digivningen, läs mer i avsnitten m bete nedan. Kalven har hög kapacitet att växa Kalvens tillväxtmaximum infaller strax innan djuret blir könsmget, ch då har djuret gd förmåga att sätta muskler. För att uppnå en hög medeltillväxt ch en låg ålder vid slakt måste kalven växa snabbt tidigt. Det är ckså i denna perid sm man traditinellt sett avvänjer dikalvarna. En betydelsefull del i lönsam dikalvsprduktin är naturligtvis att utnyttja betet ch betessäsngen så mycket sm möjligt. Samtidigt sm man vill utnyttja betet bör man ckså sträva efter en hög tillväxt på kalvarna. Betets kvalitet en förutsättning för dikalvens tillväxt En förutsättning för att kunna utnyttja betesmarkerna ptimalt är att ha en gd kunskap m betesmarkernas egenskaper, så sm t ex avkastning ch näringsinnehåll. Detta underlättar både valet av betesdjur ch även valet av antalet betesdjur för att under betesperiden uppnå både önskad prduktin hs djuren ch önskad hävd i betesmarken.
SLU har under flera år studerat ett antal betesmarker utanför Uppsala med avseende på bl.a. avkastning ch näringsinnehåll. De naturbetesmarker sm har studerats har delats in i fem kategrier: Fuktig vegetatin - fuktig mark där grundvattnet står nära markytan. Här trivs t ex lika typer av starr ch tåg samt tuvtåtel, älggräs, humleblmster ch kabbleka. Gammal åker/tidigare gödselpåverkad vegetatin - övergiven åkermark sm tidigare har gödslats. Innehåller t ex skräppr, maskrs, klöver, röllika, grblad ch rödsvingel. Frisk vegetatin - medelfuktig mark med gd tillgång på ljus där t ex rödven, daggkåpa, ängssyra, gullviva, klöver, maskrs ch örter trivs. Trr vegetatin - väldränerad mark där t ex fårsvingel, gråfibbla, gulmåra, tjärblmster ch örter trivs. Skuggpåverkad vegetatin - vegetatin bestående av t ex hundkäx, midsmmarblmster, liljeknvalj, örnbräken ch piprör sm delvis skuggas av buskar ch träd. Naturbetesmarkernas avkastning Enligt resultaten av studierna skiljer sig avkastningen mycket åt mellan de lika vegetatinstyperna, vilket framgår av tabellen nedan. Avkastningen är störst på de fuktiga markerna tätt följt av den gamla åkermarken. Den skuggpåverkade vegetatinen har den lägsta avkastningen. Avkastningen skiljer sig även någt åt mellan de båda åren, vilket bl.a. trs ber på väderleken. Exempel på naturbetets avkastning berende på vegetatinstyp Vegetatinstyp Avkastning år 2007 Avkastning år 2010 (kg ts per hektar & år) (kg ts per hektar & år) Fuktig vegetatin 5 039 6 145 Gammal åker 4 880 4 437 Frisk vegetatin 2 575 3 120 Trr vegetatin 1 134 1 836 Skuggpåverkad vegetatin 927 1 323 Betets avkastning är bl.a. sammankpplat med vilken beläggningsgrad sm är möjlig/krävs att ha på betet. Ett bete med hög avkastning, t ex med fuktig vegetatin eller på gammal åkermark, kräver en hög beläggningsgrad för att man ska uppnå önskad hävd i betesmarken. Betesmarker med lägre avkastning, så sm t ex skuggpåverkad eller trr vegetatin, kräver däremt en lägre beläggning för att uppnå önskad hävd. De flesta naturbetesmarker innehåller dck en blandning av flera vegetatinstyper, vilket innebär att anpassningen av beläggningsgraden måste göras med hänsyn till de lika vegetatinstyperna sm förekmmer på det aktuella betet.
Naturbetesmarkernas näringsinnehåll Resultaten från studien visar ckså att näringsinnehållet skiljer sig åt mellan de lika vegetatinstyperna, se tabellen nedan. Den gamla åkermarken har det högsta innehållet av energi, medan den fuktiga vegetatinen har det lägsta energiinnehållet. För fiberinnehåll gäller det mvända, dvs. den gamla åkermarken har det lägsta fiberinnehållet, medan den fuktiga vegetatinen har det högsta fiberinnehållet. Exempel på naturbetets näringsinnehåll berende på vegetatinstyp ch säsng Energi Råprtein NDF (MJ/kg ts) (g/kg ts) (g/kg ts) Fuktig vegetatin Vegetatinstyp Försmmar Högsmmar Sensmmar Försmmar Högsmmar Sensmmar Försmmar Högsmmar Sensmmar 10,1 8,0 7,7 150 120 120 520 600 600 Gammal åker 10,6 10,0 9,7 160 160 170 400 430 440 Frisk vegetatin Trr vegetatin 10,4 9,5 9,3 150 140 130 500 530 540 10,2 9,2 9,0 120 110 120 500 530 540 Kmmentar [JB1]: Blir inte så snyggt, funderar på ngn förkrtning men prbelem är ju att smmar inte får plats på en rad Betets näringsinnehåll förändras även över betessäsngen ch energiinnehållet sjunker ju senare på säsngen det blir, samtidigt sm fiberinnehållet ökar. Detta gäller avsett vilken typ av vegetatin sm det handlar m. Det är därför viktigt att kmma ihåg att beläggningsgraden bör minskas under senare del av betessäsngen, avsett vegetatinstyp, för att djuren ska ha möjlighet att bibehålla en hög prduktin under hela betessäsngen. Betesdjurens val I studierna har det även framkmmit att betesdjuren helst betar på gammal åkermark, följt av marker med frisk vegetatin, när djuren har möjlighet att välja mellan de lika vegetatinstyperna. Detta trs ber på att dessa vegetatinstyper har det högsta energiinnehållet. För den gamla åkermarken kan även den högre avkastningen ha betydelse för djurens val. Betets avkastning är bl.a. sammankpplat med vilken beläggningsgrad sm är möjlig/krävs att ha på betet. Ett bete med hög avkastning, t ex med fuktig vegetatin eller på gammal åkermark, kräver en hög beläggningsgrad för att önskad hävd i betesmarken ska uppnås. Betesmarker med lägre avkastning, så sm t ex skuggpåverkad eller trr vegetatin, kräver däremt en lägre beläggning för att uppnå önskad hävd. De flesta naturbetesmarker innehåller dck en blandning av flera vegetatinstyper, vilket innebär att anpassningen av beläggningsgraden måste göras med hänsyn till de lika vegetatinstyperna sm förekmmer på det aktuella betet. En generell rekmmendatin för beläggningsgrad på betet vad gäller dik med kalv brukar vara att på ett åkermarksbete (gödslat med 80 kg N) kan betet försörja 3 dikr med kalv/ha under försmmaren, ch under sensmmaren 1,5 dikr med kalv/ha. För naturbetesmark är mtsvarande rekmmendatiner 1,5 dikr/ha på försmmaren ch 0,75 dikr/ha under sensmmaren.
Tillskttsutfdring inte nödvändigtvis samma sak sm övergångsutfdring Djur på näringsmässigt dåliga beten bör tillskttsutfdras, med i första hand bra grvfder, för att säkerställa prduktinen. Ofta är tillskttsutfdring nödvändigt fram på sensmmaren, höstkanten, då näringsvärdet på alla typer av beten sjunker rdentligt. Här kan man då slå två flugr i en smäll genm att tillskttsutfdringen även verkar sm en övergångsutfdring Det kan dck uppkmma behv av tillskttsutfdring även tidigare under betessäsngen t ex vid mycket trr väderlek. Har man inte möjlighet att tillskttsutfdra djuren på betet (t ex pga. gällande miljöersättningsregler) får man istället utöka betesarealen per djur. Planera för att kunna utöka betesareal på sensmmaren genm att t ex beta även återväxt. Utfdring på betet under mjölkperiden Separat utfdring av kalvar under mjölkperiden kan innebära övergångsutfdring i samband med avvänjning eller ch att tillskttsutfdra under en längre perid på bete med syfte att höja avvänjningsvikten. Utfdring av följande fdermedel kan vara aktuellt: Spannmål kmpletterat med kncentrat Pelleterat färdigfder Grvfder Färdigfder är det vanligaste fdermedlet kanske för att det är enklast ch även säkrast. Fdermedlet bör ha en råprteinhalt på minst 140 gram råprtein per kg ts. Det innebär att spannmål måste kmpletteras med någn typ av prteinfdermedel. Det är ckså viktigt att tänka på stärkelsenivån vid utfdring av spannmål, så att den inte blir för hög. Utfdring av vete är därför lämpligt. Smakligheten är en annan viktigt faktr att ta hänsyn till. Utfdring av kraftfder i kalvgömma ska ges i fritillgång, dels på grund av ett begränsat antal ätplatser, men ckså för att undvika överknsumtin m det stått tmt för länge. Krav på utfdringsautmaten Flyttbar Tak sm skyddar fdret mt regn Tillräckligt str behållare sm rymmer för en veckas förbrukning Beräkna 0,1-0,15 m per kalv för bestämning av fderautmatens längd Placera den där krna gärna uppehåller sig, vid till exempel vatten eller skugga
Övergångsutfdring Övergångsutfdringen bör påbörjas 2-4 veckr innan avvänjning ch är psitivt genm att det minskar stressen kring avvänjning för att kalvarna redan är vana vid att äta det kraftfder/grvfder sm de erbjuds efter avvänjning. Precis sm vid alla miljömbyten är det en str fördel m fderbyte inte sker samtidigt. Övergångsutfdring gör att periden sm kalvarna förlrar i vikt i samband med avvänjning blir krtare ch det sänker även eventuell dödligheten. Övergångsutfdring kan med fördel även vara grvfder. Tillskttsutfdring Till skillnad mt övergångsutfdring, där syftet är att vänja kalvarna med stallfderstat ch på så vis minska stressen i samband med avvänjning, så är mtivet till tillskttsutfdring ftast att öka avvänjningsvikterna. Vid förändrat avvänjningsdatum kan avvänjningsvikten höjas genm: Tillskttsutfdring Betesmanagement Höja kns mjölkavkastning Tillskttsutfdring innebär att fdret utfdras under en längre perid jämfört med övergångsutfdring. Det finns frskningsresultat sm visar på att tillskttsutfdring före 4 månaders ålder inte hade någn effekt på tillväxten, medan samma försök visar på ökad tillväxt mellan fem ch 7 månader. En amerikansk studie visade att tillskttsutfdring kan ha psitiv effekt på marmrering vid slakt, speciellt m kalvarna har fått tillskttsutfdring i minst 80 dagar. För att behålla dessa psitiva effekter på marmreringen så krävs spannmålsbaserad utfdring efter avvänjning. Tillskttsutfdring kan även vara mtiverat vid betesbrist ch/eller m krna magrar av för mycket. Det är långt ifrån säkert att tillskttsutfdring lönar sig, men det kan vara intressant m: Höga kalvpriser ch försäljning i samband med avvänjning Låga fderpriser Höstfödda kalvar Tjurkalvar med hög tillväxtkapacitet ch sm ska utfdras intensivt på stall Det finns en efterfrågan på tunga tjurkalvar för att få fram dem till slakt på våren när efterfrågan är str ch därmed ett högre köttpris. Ska man behålla kalvarna för egen uppfödning är det mer tveksamt m tillskttsutfdring lönar sig. Frskning har visat att kalvar sm tillskttsutfdrats får en högre avvänjningsvikt ch visar på en initialt högre tillväxt under stallperiden men att det inte påverkar den genmsnittliga tillväxthastigheten under slutuppfödningsfasen. Däremt är de fta slaktmgna tidigare på grund av den högre insättningsvikten (avvänjningsvikten) men det finns ckså frskningsresultat sm visar på att de kalvar sm inte tillskttsutfdras på bete växer i kapp under stallperiden, de sm har tillskttsutfdrats på bete.
Att tillskttsutfdra kvigr är än mer tveksamt, då det finns frskning sm till ch med visar att tillskttsutfdrade kvigr växer långsammare efter avvänjning. Det kan alltså vara mtiverat att srtera krna på bete efter kalvens kön även i detta avseende. Så länge alla kr ch kalvar behandlas lika i en besättning så ska inte tillskttsutfdring i en avelsbesättning påverka avelsvärdena. Rekryteringskvigr är bara intressant att tillskttsutfdra m kn inte klarar av att prducera det sm krävs för att täcka kalvens näringsbehv, sm till exempel: Ungkr Gamla kr Trka Kvigkalvar sm har exceptinellt bra genetisk tillväxtkapacitet i förhållande till kns mjölkprduktin Höstfödda kalvar Effekt av tillskttsutfdring Om det är lönsamt eller inte berr mycket på effekten av tillskttsutfdring. Är fder/näring den begränsande faktrn för ökad tillväxt talar det för utfdring. Vilken effekt man kan förvänta sig av tillskttsutfdring berr på: Tillgång ch kvalitet på bete Kns mjölkprduktin Kalvens tillväxtptential Kön på kalven Ålder vid avvänjning Typ av fder Längden på tillskttsutfdringsperiden Avståndet till fderautmaten När på året kalven är född Effekten av tillskttsutfdring varierar mellan 2-45 kg tyngre avvänjningsvikt (amerikanska studier) med ett genmsnitt på 18 kg. Det högre värdet, 45 kg tyngre, gäller höstfödda kalvar där kalven är mer berende av kns mjölkavkastning när bete saknas ch det är tufft att klara knkurrensen m fder från krna. En kalv sm är fyra månader ch väger runt 200 kg har ett energibehv per dag på drygt 60 MJ vilket innebär att 10 kg mjölk räcker till ungefär halva energibehvet vid en tillväxt på 1200 gram per dag. När kalven är ca 6-7 månader räcker mjölken till ungefär en tredjedel av energibehvet vid en tillväxt på 1200-1300 gram per dag. Det innebär att det är helt avgörande för tillväxten att det finns tillgång till bra bete eller annat fder.
Lönsamhet Tillskttsutfdring av kraftfder är intressant till tjurkalvar med hög tillväxtkapacitet sm kmmer utfdras för en hög tillväxt även efter avvänjning. Det har ckså betydelse för lönsamheten vilken utväxling tillfört fder ger. Det finns en str variatin i fderutnyttjande vid tillskttsutfdring, både berende på näringsvärde men ckså på grund av management runt utfdring. Ett fder med högt prteininnehåll ger ett fder utnyttjande på ca 4:1 medan ett energifder kan ge så lågt sm 8:1. Exempel på faktrer sm minskar fderutnyttjandet är m: Fder sm blir förstört på grund av väder ch vind Placering av fderautmat, vilket påverkar besök frekvensen ch ttalt fderintag Kr kmmer åt fderautmaten Överknsumtin av högenergifder Nedan följer ett litet räkneexempel förutsatt tjurkalvar med bra tillväxtptential där följande förutsättningar gäller: Kalvpris 22 kr per kg Fderpris 2,38 kr per kg 1,5 kg färdigfder per kalv ch dag 5 kg fder per kg tillväxt 45 dagars utfdringsperid Påfyllning var 7:e dag 30 kalvar per kalvgömma Det innebär en daglig extra tillväxt på 300 g per dag, ttalt 13,5 kg högre avvänjningsvikt, vilket ger en intäkt på 297 krnr. Fderkstnaden blir 161 kr ch kstnaden för påfyllning, avskrivning ch ränta för kalvgömman blir 85 kr. Täckningsbidraget hamnar då på plus 52 krnr per kalv med dessa förutsättningar. Se bilaga 1 Skulle kalvarna istället äta 1 kg per dag ch det behövdes 6 kg fder per kg tillväxt, allt annat lika, så skulle kalkylen landa på -27 kr. Olika avvänjningsstrategier När man så kmmer till tidpunkten för avvänjning finns det lika strategier att välja bland. Vilken metd man väljer avgörs av, precis sm för så mycket annat, gårdens förutsättningar, men ibland ger förutsättningarna mer än en valmöjlighet, ch då är det en fördel att veta vad det finns för alternativ. Ibland kan det ju faktiskt vara lättare än man trr att göra på ett annat sätt, sm dessutm är bättre än hur man gjrt förut. Vilka metder för avvänjning förekmmer? Nedan följer en presentatin av de vanligaste sätten att avvänja dikalvar. Sannlikt finns det varianter på metderna, men vi har valt att presentera de vanligaste sätten. Abrupt Det sm kallas Abrupt avvänjning eller Plötslig avvänjning innebär att kalvarna avvänjs direkt, utan någn utfasning. Detta är sannlikt den vanligaste metden för avvänjning i Sverige. Metden innebär fta att
kalvarna tas hem från betet ch stallas in i slutgödningsstall, antingen på den egna gården, eller att de säljs ch föds upp i en specialiserad slutgödningsbesättning. För att göra övergången till vinterfderstaten mer sknsam kan man ge övergångsfder på betet, antingen i frm av grvfder eller kraftfder, vilket tagits upp i tidigare avsnitt i denna skrift. I mgångar Ett alternativ är att ta hem en tredjedel av krna åt gången; 1/3 av krna tas brt vecka 1, 1/3 tas brt vecka 2 ch sista gruppen tas brt vecka 3. Fördelen är att de krna sm går kvar har en lugnande effekt på de nyavvanda kalvarna, ch när de sista kalvarna tas brt är de kalvar sm avvandes först lugna ch sprider sitt lugn till övriga kalvar. Fenceline weaning Kalvarna har visat en bättre tillväxt m de ser sina mödrar över ett stängsel, än kalvar sm avvänjs helt utan kntakt med kn. (300 kvigkalvar H x A) Avvänjningsålder 7 månader. I försök fick kalvar under en veckas tid ha kntakt med krna över ett kraftigt stängsel där de kunde se ch höra varandra, sedan släpptes kalvarna på bete utan frtsatt kntakt med krna. Kalvarna åt under lika lång tid sm en grupp kalvar sm gick kvar med krna ch tappade inte lika mycket i vikt sm de sm avvandes direkt (I detta försök var skillnaden i genmsnitt 170 g/dag) I försöken gjrde man ckså en bedömning av var kr ch kalvar uppehöll sig dagarna efter separatinen. Kalvarna tillbringade 60 % av tiden inm 3 m från stängslet de första 2 dagarna, mtsvarande tid för krna var 40 % av tiden. Kalvarna låg lika mycket sm de sm låg kvar hs krna, ch gick inte runt mer. Vad gäller råmandet, så låg de kalvar sm såg krna mer än de sm gick kvar hs krna, men mindre än de sm avvandes direkt. Det förekmmer ckså varianter på fence-line-weaning. Ett exempel är att man tar hem kr ch kalvar till stallet, ch efter några dagar separeras krna ch kalvarna genm att grindar mellan grupperna. På detta sätt hinner kalvarna kmma igång ch äta av vinterfderstaten innan krna tas brt. Efter ytterligare några dagar släpps krna åter ut på bete igen, då näringstillgången på betesmarken är fullt tillräcklig för lågdräktiga kr. Silent weaning Den metd sm kallas Silent weaning innebär att kalvarna avvänjs genm att man sätter på en nsbricka på kalven så att den inte längre kan dia på kn. Kalven kan dck beta utan hinder, ch får ckså gå kvar hs kn. Fördelarna med denna metd är att man gör övergången från mjölkutfdring till enbart fast föda sknsam för kalven, men man tar inte brt möjligheten att vara nära kn under denna perid.
Övriga faktrer att ta hänsyn till i avvänjningssammanhang Det finns ytterligare faktrer sm man bör ta under övervägande för att göra avvänjningen så sknsam sm möjligt, både för kr ch kalvar. Installning av dikalvarna - Stressen ch prduktinsraset blir betydligt mildare m kalvarna redan är tillvanda med stallfderstaten när de avvänjs ch stallas in. Ur detta avseende kan även grvfder sm övergångsutfdring vara ett bra alternativ. Är kalvarna tvärtm inte alls vana med stallfderstat ch dessutm stallas in sent så kan mställningen blir tuff för dm. Då kan det vara klkt att vänta några dagar innan man intrducerar kraftfder för att mildra mställningen. Att endast erbjuda kalvarna ett fint ensilage, helst första skörd, med högt näringsvärde, ca 11 MJ ch 140-160 gram råprtein, dm första dagarna kan vara ett bra alternativ m man misstänker att kalvarna har haft sparsam tillgång till bra fder i samband med avvänjning. Men samtidigt gäller det att få igång kalvarna så snart sm möjligt för att kunna tillgd se deras näringsbehv ch ta vara på deras tillväxtptential. Det kan därför vara lämpligt att trappa upp fderstaten vid installning ch förslagsvis ge kalvarna 2-2,5 kg kraftfder per dag under 1-2 veckr i samband med intsallning ch öka sedan givan med 0,5 kg per vecka tills givan enligt fderstaten uppnåtts. Kalvningsperid Det finns många fördelar med att ha en kncentrerad kalvningsperid, ch ur avvänjningssynpunkt är det en fördel med att kalvarna är jämna i ålder m man vill sträva efter ett jämnstra djur, avsett m man ämnar sälja kalvarna eller föda upp dem själv. En kalvningsperid på tre månader innebär ju att det är 3 månaders åldersskillnad mellan del äldsta ch den yngsta kalven, vilket kan betyda drygt 100 kg i viktskillnad. Man bör naturligtvis ta hänsyn till kalvarnas ålder ch strlek vid avvänjning, ch ju större spridning dest svårare är det att göra situatinen ptimal för alla. Dikrnas hull är en viktig faktr för en fungerande dikalvsprduktin. Det är en fördel m hullet är någrlunda jämnt under hela året, ch en grundrekmmendatin är att sträva efter hullklass 3 vid kalvning. Det är bättre med ett ökande hull än ett avtagande hull i vid kalvning. För att reglera krnas hull inför kalvning är det en fördel m man grupperar krna efter hull i samband med avvänjning, ch även i viss mån tar hänsyn till krnas hull när man planerar avvänjningstidpunkt.
Några Nyckeltal I många sammanhang är det en fördel m man håller kll på några nyckeltal, dels för att veta hur man väl man följer sina mål i allmänhet, men ckså för att planera var man behöver göra insatser för att förbättra prduktinsresultaten. Ur avvänjningssynpunkt rekmmenderar vi följande mätpunkter: Avvänjningsvikt = Summan av alla avvänjningsvikter Antalet vägda kalvar Kalvtillväxt = Avvänjningsvikt - Födelsevikt Genmsnittlig ålder vid avvänjning Summering För att lyckas med en sknsam avvänjning av dikalven krävs att man planerar sin avvänjningsstrategi långt före avvänjningstillfället. Man har str nytta av att ha en kncentrerad kalvningsperid så kalvarna är jämna i ålder vid avvänjningen. Vidare bör man planera sin betesdrift så kalvarna ges möjlighet att växa, både genm att beta själva, men ckså ge förutsättningar för krna att prducera mjölk. I materialet presenteras ckså ett antal strategier för avvänjning, där man kan fundera över vilken strategi sm passar bäst i den egna prduktinen. Förutsättningar för tillskttsutfdring är lika, men vi hppas att detta material kan ge ett underlag för beslut, utifrån de beräkningar sm presenterats. Vi hppas att detta material kan inspirera ch ge ökad kunskap i hur man kan planera ch genmföra en avvänjning sm är sknsam för såväl dikalven sm dikn, ch inte minst dikalvsprducenten. Taurus köttrådgivning AB Taurus ska, i nära samarbete med övriga aktörer, stärka svenska nötköttsprducenters lönsamhet genm att utveckla ch förmedla marknadsanpassade prduktinsmdeller samt effektivare prduktinsmetder. För att uppnå detta ska TAURUS ta ett övergripande ansvar för kmpetensutveckling ch kunskapsförmedling till svensk nötköttsprduktin genm att arbeta såväl genm rådgivare sm direkt riktat mt prducent.