Universitetsstuderande med läsoch skrivsvårigheter och dyslexi

Idor Svensson & Ingrid Tholerus Universitetsstuderande med läsoch skrivsvårigheter och dyslexi Skriftserie, institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap

Denna rapport ingår i skriftserien för Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap vid Linnéuniversitetet. I serien publiceras utvalda arbetsrapporter och uppsatser författade av institutionens studenter, lärare och forskare. Därutöver publiceras andra skrifter av intresse inom våra ämnesområden på institutionen. Redaktionsråd för skriftserien Lena Carlsson (red.), Gunilla Gunnarsson, Marianne Henningsson, Ingeborg Moqvist-Lindberg, Tobias Stark ISBN: 978-91-86983-27-7 Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap, Kalmar/Växjö: Linnéuniversitetet. Tryck: Repro, Växjö 2011

Abstrakt Sammanfattning Syfte: Att undersöka studenter som genomgått en läs- och skrivutredning avseende specifika kännetecken för dyslexi, upplevelse av tidigare och nuvarande studietid och aktuell läsförmåga Metod: Fyrtioen studenter med läs- och skrivsvårigheter och 22 kontrollstudenter har genomgått ett antal läs- skriv- och kognitiva test. Försöksgruppen har dessutom gjort självbildstest och genomgått en intervju avseende upplevelse av tidigare skolgång och upplevelse av universitetsstudier. Resultat: Fonologiskt processande, arbetsminne och rapporterad ärftlighet var tydliga markörer i gruppen med dyslexi. Flertalet upplevde grundskoletiden som problematisk och att det präglat dem avseende självbild, val av studier och arbete. Universitetsstudierna präglades oftast av optimism även om flertalet av studenterna med skriftspråkliga problem hade velat ha mer support och förståelse från lärare. Nästan alla hade använt olika former av stöd på grund av sina svårigheter vid genomförandet av sina universitetsstudier. De lyfte fram betydelsen av textverkstaden, inläst litteratur, anteckningshjälp, talsyntes och rättstavningsprogram. Diskussion: En tydlig definition av läs- och skrivsvårigheter och dyslexi underlättar val av insatser samt ger studenter en förståelse för de oftast oväntade problem de har med att läsa och skriva. Hur dessa svårigheter påverkar studierna är viktigt att förmedla till lärare och studiekamrater, för att studenter med skriftspråkliga svårigheter skall få samma möjligheter att genomföra sina studier som studenter utan dessa problem.

Innehållsförteckning Innehåll Sammanfattning 4 Inledning 6 Bakgrund 7 Dyslexi 9 Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi och självbild 10 Kompensation 11 Vad menas med kompensation? 12 Tidigare undersökningar avseende universitetsstudenter med läs- och skrivsvårigheter 13 Syfte 15 Frågeställningar 15 Metod 15 Deltagare 15 Genomförande 16 Definition av dyslexi 17 Resultat 18 Analys av intervjuer 22 Diskussion 27 Begränsningar med undersökningen 32 Konklusion 33 Referenser 34 Övriga skrifter i serien 39

Förord Inledning Bristande läsförmåga kan i dagens samhälle ses som ett allt allvarligare funktionshinder. I takt med att kraven på läsfärdighet ökar i samhället, ökar även risken för social exkludering i form av permanent arbetslöshet och social utslagning i synnerhet för redan socialt utsatta grupper. Samhällsutvecklingen går mot ökad digitalisering av information och kommunikation. Att vara läsoch skrivkunnig har alltmer blivit en nödvändighet. Att kunna kommunicera skriftligt och att kunna ta del av andras skriftliga kommunikation både på svenska och på andra språk, blir allt viktigare, inte minst ur ett demokratiskt och deltagarperspektiv. Man räknar med att det i Sverige finns ca 700 000 vuxna med sådana svårigheter med att läsa och förstå text att deras möjligheter att delta i det demokratiska livet avsevärt försvåras (Myrberg, 2001). Inte minst påverkar svårigheterna möjligheterna och motivationen till att söka sig till universitets- och högskoleutbildningar. I både nationella och internationella studier har det framkommit att läs- och skrivsvårigheter är ett vanligt problem för universitetsstuderande. Bland universitetsstuderande med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi är det vanligt att studierna upplevs som särskilt krävande, eftersom studenterna har problem med skriftspråket. Detta kan äventyra studieprocessen, med risk för att ett högt antal studerande med dessa svårigheter avbryter av sin utbildning. Flera studier under de senaste åren har beforskat personer som trots sina läs- och skrivsvårigheter och dyslexi ändå påbörjat och genomfört universitetsstudier (Eriksson/Gustavsson, 2007; Mortimore & Crozier 2006; Stampoltzis, & Polychronopoulou 2008, 2009; Tayler, Duffy, & England 2009). I dessa undersökningar framkommer det bl a att de problem som studenterna upplever med sina studier är relaterade till hur utbildningarna anpassar program och kurser för dem. För studenter vid universitet och högskolor i Sverige finns en lag om likabehandling (Lag om likabehandling av studenter i Högskolan, 2001:1286). Lagen betyder att alla studenter har rätt till likabehandling oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. Detta innebär för studenter med läs- och skrivsvårigheter att de skall få samma möjligheter att tillgodogöra sig studier som övriga studenter vid universitet och högskolor. Exempelvis kan studenter med skriftspråkliga problem, förutom en noggrant genomförd utredning, erbjudas inläst litteratur, individanpassade examinationer och kompensatoriska hjälpmedel. För att säkerställa att universitet och högskolor uppfyller denna lag om likabehandling krävs kunskap om de specifika svårigheterna. Samtliga lärare skall ha dessa kunskaper, så att de kan anpassa utbildningar och erbjuda bästa

Inledning och bakgrund möjliga studieklimat för studenter med olika typer av problem. Denna studie inkluderar 41 universitetsstuderande som utretts för skriftspråkliga svårigheter med avsikt att kartlägga vilken typ av läs- och skrivsvårigheter de har och hur de uppfattat att studera vid ett universitet. Bakgrund Vid universitet där undersökningen genomförts har det under mer än 10 år funnits en utredningsverksamhet med uppdrag att utreda studenter med läs- och skrivsvårigheter. Studenter som upplevt svårigheter med skriften och/eller har haft problem under tidigare studiegång har tagit kontakt med en representant för Studenthälsan/studentcentrum, som i sin tur hänvisat dessa studenter till utredningsenheten. Även de studenter som tidigare har genomgått utredningar för läs- och skrivsvårigheter har fått genomgå en ny kartläggning när de påbörjat sina universitetsstudier. Syftet med detta förfarande är att ha en så aktuell bild som möjligt av studentens svårigheter för att kunna anpassa stödet på bästa sätt med avseende på universitetsstudierna. En majoritet av de studenter som sökt stöd för skriftspråkliga svårigheter har varit medvetna om sina problem och haft någon form av läs- och skrivdiagnos. Emellertid är det inte ovanligt att en del av studenterna som utretts har fått en dyslexidiagnos för första gången i livet. De får för första gången en förklaring till de problem med skriften som de oftast upplevt under hela skoltiden. Enligt en undersökning av Stampoltzis och Polychronopoulou (2009) hade 43 procent av studenterna som sökte stöd för sina skriftspråkliga problem inte någon formell dyslexidiagnos. Läs- och skrivutredningarna har genomförts av specialpedagog/lärare och legitimerade psykologer. I utredningen ingår, förutom läs- och skrivtest (avkodningstest, flera fonologiska test, rättstavningstest och läsförståelsetest), test som mäter intellektuell förmåga, kartläggning av självbild samt intervju om upplevelse av tidigare studiegång och arbetslivserfarenhet. Efter utredningen får studenten ett intyg som beskriver vilka svårigheter han/hon har. I intyget till studenten finns också förslag till olika stödåtgärder för att studenterna skall kunna genomföra sina studier. De stödåtgärder som främst har erbjudits är förlängd tid vid tentamina samt olika kompensatoriska hjälpmedel för att stödja läs- och skrivförmågan t ex talsyntes, elektroniska ordlistor, rättstavningshjälp, ordprediktionsprogram, ordigenkänningsprogram (för beskrivning av olika program och utrustning se Jacobson, Björn, & Svensson, 2009). Anledningen till att kompensation oftast föreslås är att det tar för mycket tid för studenterna att träna specifika skriftspråkliga moment. 7

Inledning och bakgrund Studenterna behöver få ta del av den kurslitteratur de har fått så snabbt som möjligt för att hinna med sina studier. Att kompensera för problemen, d v s att använda olika datorbaserade läs- och skrivhjälpmedel, är därför nödvändigt. Cirka 25 studenter per år har genomgått utredningar av läs- och skrivförmågan vid universitet där studien genomförts. Antalet studenter som efterfrågar en utredning tenderar att öka, vilket bekräftas av andra lärosäten (Griffin & Pollak, 2009; Richardson & Wydell, 2003). Antalet heltidsstudenter vid universitet där undersökningen genomförts har varit ungefär 8500. Med tanke på att cirka 15-20% av befolkningen i Sverige beräknas ha någon form av läs- och skrivsvårigheter (Lundberg, 1985), är utredningar av 25 studenter per år procentuellt få och kan tyda på ett mörkertal. Förklaringen till att så förhållandevis få kommer till en utredning har förmodligen flera orsaker. En trolig förklaring är att de som har svårigheter med att läsa och skriva inte söker sig till högre studier. En annan kan vara att de studenter som påbörjar universitetsstudier inte vill berätta om sina svårigheter med att läsa och skriva, t ex för att detta skulle få negativa konsekvenser för hur de uppfattas av lärare och studiekamrater (Stampoltzis, & Polychronopoulou 2009). En tredje förklaring kan vara att informationen om utredningsverksamheten till studenter och lärare har varit bristfällig och därför inte nått ut i den omfattning som varit önskvärd. Många av de studenter som sökt stöd vid utredningsenheten för sina läsoch skrivsvårigheter berättar om hur svårt det är att hänga med i studietakten. Främst beskrivs problem med att hinna läsa all litteratur, inte minst om den är på engelska. Det är också vanligt att de skriftspråkliga svårigheterna orsakat sekundära problem såsom lågt självförtroende och depression. Tyvärr förkommer det också att studenterna väljer att avbryta utbildningen då bördan har blivit för tung. De beskriver också att de inte alltid får det stöd de skulle vilja ha av lärarna på universitetet, ofta beroende på att lärare i allmänhet inte känner till problematiken med att ha läs- och skrivsvårigheter. I flera tidigare studier, både nationella och internationella, beskrivs liknande svårigheter för studenter med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi (Eriksson Gustavsson, 2007; Mortimore & Crozier, 2006; Richardson & Wydell, 2003). Innan vi kommer in på undersökningens upplägg och resultat beskrivs begreppet dyslexi, dyslexi med avseende på genus, kompensation, kompensatoriska hjälpmedel och självbild. En redovisning görs av några tidigare studier som har fokus på universitetsstudenter med läs- och skrivsvårigheter. 8

Inledning och bakgrund Dyslexi Undersökningar (t ex Mortimore & Crozier, 2006; Richardson & Wydell, 2003) har visat att förekomsten av dyslexi bland studenter på universitet är cirka 1-1.5 %. I den allmänna populationen räknar man med att cirka 5 procent har dyslexi. Hur många som har dyslexi beror till stor del på hur begreppet definieras. Trots att forskning inom området dyslexi pågått under många år finns fortfarande ingen konsensus kring en internationellt gemensam definition för att avgränsa dyslexi mot allmänna svårigheter med skriftspråkliga uppgifter. Emellertid är de flesta forskare överens om att en starkt bidragande orsak är fonologiska problem, som ger sig till känna genom svårigheter med att snabbt och korrekt avkoda ord samt att problemen nedärvs mellan generationerna. (Kere & Finer, 2008; Lundberg, 2010). Ett vanligt sätt att definiera dyslexi har följaktligen varit att personen skall ha fonologiska svårigheter. En annan vanlig definition är att det skall finnas en skillnad mellan personens läs- och skrivförmåga och övrig intellektuell kapacitet, vilket brukar kallas för diskrepansdefinition. Denna definition innebär att den intellektuella förmågan skall vara tydligt bättre än de skriftspråkliga, och ofta krävs också att den intellektuella kapaciteten ligger inom normalzonen. Denna definition har på senare år starkt kritiserats, eftersom intelligensbegreppet är diffust och de test som vanligtvis används för att mäta intelligens har inslag av språkligt material. Dessutom finns det inget som talar för att det skulle vara någon skillnad på svaga läsare, oavsett intellektuell förmåga med avseende på t ex ordavkodning och fonologiska aspekter (Gustafson, 2009). När det gäller den fonologiska definitionen finns även där problem med att avgränsa de personer som har dyslexi. I förskolan och de första åren i skolan är de fonologiska problemen tydliga bland barn som är i riskzonen för att utveckla läs- skrivsvårigheter eller redan har konstaterade skriftspråkliga problem (Lundberg, 2010). Även om fonologiska svårigheter ser ut att vara permanenta i ett livsperspektiv (Bruck, 1992; Svensson & Jacobson, 2006) verkar fonologiska problem inte vara enda förklaringen till vad som orsakar dyslexi, i alla fall inte när det gäller vuxna med läs- och skrivsvårigheter. Fortfarande behövs mer forskning för att komma fram till en ännu tydligare definition av dyslexi även om den fonologiska aspekten är en viktig markör för de personer som har specifika svårigheter med att läsa och skriva. För ett djupare resonemang kring dyslexidefinitionen se Lundberg, 2010; Samuelsson, 2009, Snowling, 2008; Svensson, 2009. Är det viktigt att urskilja allmänna läs- och skrivsvårigheter från dyslexi? Ja, utifrån en åtgärdsaspekt är det väsentligt. Beroende på orsaken till problemen skapas anpassade åtgärder och hjälpmedel. Utifrån att åtgärda ett problem är det stor skillnad på att ha svårigheter med att läsa och skriva 9

Inledning och bakgrund därför att man inte varit i skolan under större delen av grundskoletiden, att man har intellektuella brister och/eller att personen har svårigheter att kombinera ljud och bokstäver, vilket är ett av kärnproblemen i dyslexi. Alla dessa tre bakgrundsorsaker kräver specifikt anpassade åtgärder. Med andra ord är det viktigt att göra skillnad på allmänna läs- och skrivsvårigheter och dyslexi eftersom det inte är exakt samma sak och därför kräver olika insatser (Lundberg, 2010; Svensson, 2009). Det är också vanligt att forskningen beskriver en klar överrepresentation av pojkar som har dyslexi (1:4). Detta har också visat sig när gäller frekvensen av dyslexi bland universitetsstuderande med avseende på genus (Snowling, 2005; Richardson & Wydell, 2003). Richardson och Wydell ifrågasätter till viss del de stora genusskillnaderna. Författarna menar att det har betydelse på vilka grundvalar urvalet har gjorts när det gäller att rekrytera personer med dyslexi. I sin egen studie får de en viss överrepresentation av pojkar, men betydligt färre än vad som vanligtvis rapporteras. I en studie av Shaywitz, Shaywitz, Fletcher och Escobar (1990) visade författarna att klassrumsbeteendet hade betydelse för att bli diagnostiserad med läsproblem, d v s pojkar med beteendeproblem fick ibland diagnosen läsproblem trots att det inte var problemet. De visade också att flickor kunde bli underdiagnostiserade gällande läsproblem därför att de hade ett önskvärt klassrumsbeteende. Utifrån detta resonemang är det av betydelse hur personer rekryterats till undersökningar eftersom alla kanske inte har läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi även om de fått denna diagnos. På senare år har flera forskare visat på att skillnaderna mellan könen avseende dyslexi inte är så stor som man tidigare trott (t ex Siegel & Smythe, 2005; Wadsworth, Knopik, & DeFries, 2000). Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi och självbild En vanlig beskrivning bland lärare är att elever med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi ofta riskerar att få en lägre självbild. Flera studier stödjer också detta resonemang (Alexander-Passe, 2006; Humphrey, 2002; McNulty, 2003; Pollak, 2005; Taube, 2007; Undheim, 2003;). Det gemensamma i flera av studierna är att olika typer av inlärningssvårigheter kan leda till en låg självbild. Denna låga självbild etableras dessutom tidigt under skolåren. Enligt Ingessons (2007) upplever elever med dyslexi de första 6 åren i skolan som jobbigast med avseende på hur de mår och den självbild som de har. När eleverna blev äldre, i högstadiet och uppåt, blir det bättre och deras dyslexi försämrar främst självbilden i aktiviteter som involverar läsning och skrivning. I studien framgår det att många har blivit utsatta för mobbing. Även om den akademiska självbilden är låg, är det flera som ser positivt på framtiden, framförallt om de har ett arbete (Ingesson, 2007). 10