Utvärdering av Hantverkslaboratoriet

Utvärderingsrapporter 2012:07 Regional utveckling Utvärdering av Hantverkslaboratoriet Utvärderingen är genomförd av HUI Research.

Förord Västra Götalandsregionen medfinansierar ett stort antal projekt och verksamheter som syftar till att främja en hållbar regional utveckling. Samtliga projekt och verksamheter som medfinansieras av Västra Götalandsregionen följs upp genom regelmässig och kontinuerlig insamling av information som gör det möjligt att se hur verksamheten utvecklas. Mer djupgående utvärderingar görs av program samt av flera verksamheter och projekt varje år. Hantverkslaboratoriet startades som ett tredje steg för att vårda och utveckla hantverkskunskaper samt vara ett redskap för kulturmiljövårdens praktik. Satsningen är en utveckling av Dacapo, en KY-utbildning som startade 1996 genom ett samarbete mellan Mariestad och Göteborgs universitet. Västra Götalandsregionen har stöttat hantverksskolan Dacapos utveckling från KY-utbildning till universitetsutbildning och dess kompletterande verksamhet Hantverkslaboratoriet. Utvärderingen syftar till uppföljning av regionens ekonomiska stöd till Dacapo och Hantverkslaboratoriet. Vidare ska utvärderingens rekommendationer bidra till Hantverkslaboratoriets utveckling de kommande åren. Utvärderingen visar att Hantverkslaboratoriet är på god väg att uppnå nationell status för kulturmiljöns hantverk. En av utvärderarnas rekommendationer är dock att Hantverkslaboratoriet arbetar fram en målgruppsanpassad kommunikationsstrategi för att bland annat nå ökad kännedom samt stärka Hantverkslaboratoriets nationella status. Detta utifrån att utvärderingen visar att Hantverkslaboratoriet idag inte är känt i samtliga målgrupper som man säger sig vilja nå med kunskapsspridning och dialog. Utvärderingen har genomförts av Sofia Angel, Erika Kern och Camilla Olsson från HUI Research. Västra Götalandsregionens kontaktperson är Monica Emanuelsson. Göteborg 15 oktober 2012 Mats Granér Chef Analys och uppföljning Västra Götalandsregionen

Sammanfattning Hantverkslaboratoriet i Mariestad är ett kunskapscentra som ägs av Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, i samarbete med Mariestads kommun. Verksamheten startade 2009 med utgångspunkt i ett sedan länge identifierat behov av att dokumentera och utveckla hotade traditionella hantverkskunskaper för att även i framtiden kunna vårda kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Hantverkslaboratoriet ska fungera som en kunskapsbank och ett expertstöd för dem som arbetar med eller ansvarar för vården av kulturmiljöer, det ska även vara en förenande länk mellan universitetet och kulturmiljövården. Institutionen för kulturvård fanns redan sedan tidigare i Mariestad med tre grundutbildningar; Bygghantverksprogrammet, Trädgårdens hantverk och design samt Landskapsvårdens hantverk. Göteborgs universitet hade ett väl utvecklat samarbete med Mariestads kommun kring dessa utbildningar under varumärket Dacapo. Regionutvecklingsnämnden i Västra Götaland har under många år stöttat hantverksskolan Dacapos utveckling från KY-utbildning till universitetsutbildning och dess kompletterande verksamhet Hantverkslaboratoriet. Under perioden 2001-2006 utgick sammanlagt 9,2 mkr i utvecklingsstöd och under innevarande projektperiod, 2010-2012, har Regionutvecklingsnämnden och Kulturnämnden vardera bidragit med 500 tkr årligen. När projektmedelsperioden nu löper mot sitt slut har Regionutvecklingssekretariatet beställt en utvärdering av Hantverkslaboratoriets verksamhet utifrån ett antal olika aspekter. Utvärderingen syftar till uppföljning av regionens ekonomiska stöd till Dacapo och Hantverkslaboratoriet. Ett delsyfte för uppdragsgivaren är att via rapportens råd och rekommendationer, bidra till Hantverkslaboratoriets utveckling de kommande åren. Kvalitativa intervjuer i kombination med genomlysning av relevant skriftliga källor bedömdes som lämplig metod för uppdraget. I Regionutvecklingsnämndens underlag för beslut anges mål för stödet mätt i ett antal indikatorer rörande regional utveckling, dessa skall vara uppfyllda under verksamhetens försöksperiod 2010 t.o.m. 2015. I utvärderingen påvisas att de indikatorer på måluppfyllelse som Regionutvecklingsnämnden fastställt för sitt stöd till Hantverkslaboratoriet, redan är uppnådda eller är på god väg att uppnås. Mer övergripande önskar Regionutvecklingsnämnden att Hantverkslaboratoriet skall uppnå en status som nationellt centrum för kulturmiljöns hantverk samtidigt som dess verksamhet skall fungera som en resurs för regionens kulturvårdssektor. Det framkommer i utvärderingen att Hantverkslaboratoriet är på god väg att uppnå nationell status, en utbredd uppfattning bland de primära avnämarna för verksamheten är att Hantverkslaboratoriet har tagit en position som välrenommerad aktör inom sin nisch. Hantverkslaboratoriet är idag inte känt i samtliga målgrupper som man säger sig vilja nå med kunskapsspridning och dialog. Därför är en rekommendation till Hantverkslaboratoriet att arbeta fram en målgruppsanpassad kommunikationsstrategi som syftar till att öka kännedom och stärka Hantverkslaboratoriets nationella status samt även dess anseende i internationella kretsar. Utvärderingen kunde inte på ett fullt tillfredsställande sätt bevisa att Hantverkslaboratoriet fungerat som en resurs för regionens kulturvårdssektor. Delvis beror det på oklarhet rörande vad som avses med att fungera som en resurs och delvis beror det på att endast ett fåtal personer som representerar denna sektor har intervjuats inom ramen för studien. Emellertid har ett stort regionala aktörer inom företag, förvaltning och ideell verksamhet engagerat sig i nätverk initierade av Hantverkslaboratoriet, eller tagit del av kunskapsutvecklande aktiviteter som Hantverkslaboratoriet bedrivit. De slutsatser som dras i utvärderingen rörande Hantverkslaboratoriets bidrag till stärkt attraktionskraft och stärkt varumärke för Mariestad respektive för Västra Götalandsregionen kan summeras som att Hantverkslaboratoriet främst kommer att vara förknippat med Mariestad och kan bidra till stärkt varumärke för kommunen snarare än regionen. Idag fungerar Hantverkslaboratoriet som profilerande för Institutionen för kulturvård i Göteborg och i Mariestad, konkret har det sannolikt lett till att det blivit lättare att rekrytera personal och forskningsresurser till institutionen samt även bidragit positivt till hantverksutbildningarnas attraktionskraft. I intervjuer med företrädare för Mariestads kommun framgick

att Hantverkslaboratoriet inte i någon stor utsträckning har använts för att profilera kommunen gentemot företag eller för att stärka varumärket gentemot kommunens invånare eller potentiella invånare. Det är närvaron av Göteborgs universitet rent generellt som lyfts fram som positivt och som man från kommunens sida anser mest relevant att kommunicera gentemot utomstående målgrupper. I utvärderingen påtalas dock vikten av att göra Hantverkslaboratoriets unika verksamhet och anseende som nationellt centrum mer känt bland kommunens invånare. Först då kan Hantverkslaboratoriet bidra positivt till kommunens varumärke i förhållande till invånare och företag. Slutligen ställdes ett antal utvärderande frågor till intervjupersoner som representerar någon av Hantverkslaboratoriets primära avnämare, vilket jämte en genomlysning av skriftliga verksamhetsplaner, verksamhetsberättelser o.dyl låg till grund för ett antal slutsatser och rekommendationer till Hantverkslaboratoriet inför de kommande verksamhetsåren. Dessa rörde främst finansiering, organisation, styrning samt verksamhetsinnehåll och arbetssätt gentemot olika målgrupper. De låter sig sammanfattas i nedanstående punkter: Finansieringssituationen upplevs som relativt stabil men Hantverkslaboratoriet bör sträva efter en högre grad av långsiktigt säkra medel som ej är uppbundna i särskilda projekt Organisatoriskt har Hantverkslaboratoriet hittat en modell som nu bör valideras under de kommande åren Hantverkslaboratoriet har ännu inte, och kommer även i framtiden ha svårt att fullt ut leva upp till intressenters förväntningar de bör därför avgränsa uppdraget och tydliggöra uppdraget i kommunikationen med skilda målgrupper Hantverkslaboratoriets ledning bör ta fram ett underlag för prioritering samt tydliggöra kopplingen mellan mål och medel Samverkansrelationer som är strategiskt viktiga för Hantverkslaboratoriet eller resurskrävande bör formaliseras och konkretiseras i planer

INNEHÅLL 1. INLEDNING... 4 2. UTVÄRDERINGENS MÅL OCH SYFTE... 5 3. GENOMFÖRANDE... 6 4. HANTVERKSLABORATORIET... 9 4.1 Bakgrund 9 4.2 Uppdrag 10 4.3 Verksamhetsidé 10 4.4 Mål 10 4.5 Målgrupp 11 4.6 Arbetssätt 11 4.7 Utbildningsanläggningen 12 4.8 Nationellt centrum 13 4.9 Kvalitetssäkring 14 4.10 Organisation 14 4.11 Ägarskap, finansiering och styrning 14 4.12 Hantverkslaboratoriet i en internationell jämförelse 15 5. FRÅN ARBETSMARKNADSÅTGÄRD TILL NATIONELLT CENTRUM FÖR KULTURMILJÖNS HANTVERK... 17 5.1 Från arbetsmarknadsutbildning till kvalificerad yrkesutbildning 18 5.2 Från kvalificerad yrkesutbildning till universitetsutbildning 19 5.3 Skapandet av ett nationellt centrum för kulturmiljöns hantverk 20 5.4 Motiv för bildandet av Hantverkslaboratoriet 22 5.5 Framtida utvecklingsprojekt i Mariestad 23 5.5.1 Dacapo högskoleplattform 26 5.5.2 Besöksattraktion 27 6. STÄRKT VARUMÄRKE OCH ATTRAKTIONSKRAFT... 26 6.1 Hantverkslaboratoriets anseende och position 27 6.2 Förstärkt attraktionskraft bland invånare och företag 28 7. MÅLUPPFYLLELSE REGIONAL UTVECKLING... 32 7.1 Företagsutveckling och sysselsättningsskapande 32 7.2 Jämställdhet och mångfald 35 2

7.3 Nätverksutveckling och kompetensutveckling i företag 36 7.4 Kulturarvsresurs för regionen 36 8. ÅTERKOPPLING TILL HANTVERKSLABORATORIET... 39 8.1 Önskemål rörande innhåll i Hantverkslaboratoriets verksamhet 39 8.2 Önskemål rörande Hantverklaboratoriets arbetssätt 41 8.3 Självreflektion 42 8.4 Nationellt centrum 42 8.5 Viktigt för Hantverkslaboratoriet de närmaste åren 43 8.5.1 Finansiering 49 8.5.2 Organisation 51 8.5.3 Verksamhet 53 8.5.4 Samverkan 53 9. ANALYS OCH SLUTSATSER... 49 9.1 Fallstudien Hantverkslaboratoriet 49 9.2 Attraktivitet och varumärke 50 9.3 Regional utveckling 53 9.4 Framgångsfaktorer för Hantverkslaboratoriet kommande åren 54 KÄLLFÖRTECKNING... 56 3

1. Inledning Hantverkslaboratoriet i Mariestad är ett kunskapscentra som ägs av Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, i samarbete med Mariestads kommun. Verksamheten startade 2009 med utgångspunkt i ett sedan länge identifierat behov av att dokumentera och utveckla hotade traditionella hantverkskunskaper för att även i framtiden kunna vårda kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Hantverkslaboratoriet ska fungera som en kunskapsbank och ett expertstöd för dem som arbetar med eller ansvarar för vården av kulturmiljöer, det ska även vara en förenande länk mellan universitetet och kulturmiljövården. Institutionen för kulturvård fanns redan sedan tidigare i Mariestad med tre grundutbildningar; Bygghantverksprogrammet, Trädgårdens hantverk och design samt Landskapsvårdens hantverk. Göteborgs universitet hade ett väl utvecklat samarbete med Mariestads kommun kring dessa utbildningar under varumärket Dacapo. Regionutvecklingsnämnden i Västra Götaland har under många år stöttat hantverksskolan Dacapos utveckling från KY-utbildning till universitetsutbildning och dess kompletterande verksamhet Hantverkslaboratoriet. Under perioden 2001-2006 utgick sammanlagt 9,2 mkr i utvecklingsstöd och under innevarande projektperiod, 2010-2012, har Regionutvecklingsnämnden och Kulturnämnden vardera bidragit med 500 tkr årligen. Hantverkslaboratoriets övriga finansiärer är Göteborgs universitet, Västra Götalandsregionens kulturnämnd, Mariestads kommun, Svenska Kyrkan, Statens Fastighetsverk, Jordbruksverket/Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län/riksantikvarieämbetet, Länsstyrelsen på Gotland/Riksantikvarieämbetet samt Länsstyrelsen i Västernorrland/Riksantikvarieämbetet. När projektmedelsperioden nu löper mot sitt slut har Regionutvecklingssekretariatet beställt en utvärdering av Hantverkslaboratoriets verksamhet utifrån ett antal olika aspekter. Övergripande rör det Hantverkslaboratoriets funktion som regional respektive nationell resurs i kulturvårdssammanhang, dess betydelse för den lokala och regionala utvecklingen samt vilka lärdomar som finns att dra från exemplet Hantverkslaboratoriet/Dacapo. Utredningen skall även peka på utvecklings- och förbättringspotential för Hantverkslaboratoriet. Rapportens inledande kapitel redogör för utvärderingens mål och syfte (kap.2), och hur utvärderingen är genomförd jämte vilka personer som är intervjuade. (kap.3) I det följande kapitlet ges bakgrundinformation om Hantverkslaboratoriets verksamhet. (kap.4) Därefter följer fyra kapitel (kap.5-8) som presenterar undersökningens resultat rörande de fyra deluppdragen som presenterats i kapitlet om utvärderingens mål och syfte. Resultaten är baserade på sekundära källor i kombination med kvalitativa intervjuer. Rapportens sista kapitel (kap.9) innehåller analys, reflektioner, slutsatser och rekommendationer. Bifogat till rapporten ligger en broschyr som ger en mer utförlig bild av Hantverkslaboratoriets verksamhet med exempel på aktiviteter. (bilaga 1) En översikt av utvecklingsprocessen som föregått bildandet av Hantverkslaboratoriet finns presenterat i bilaga 2. Bilaga 3 är ett dokument som ger en konceptuell beskrivning av mathantverk som eventuell högskoleutbildning i Mariestad. I den sista bilagan redovisas svaren från intervjuer med internationella aktörer som Hantverkslaboratoriet önskar samverka med i framtiden. 4

2. Utvärderingens mål och syfte Utvärderingen syftar till uppföljning av regionens ekonomiska stöd till Dacapo och Hantverkslaboratoriet. Ett delsyfte för uppdragsgivaren är att via rapportens råd och rekommendationer, bidra till Hantverkslaboratoriets utveckling de kommande åren. Utvärderingen ämnar besvara följande: 1. Hur har utvecklingsprocessen sett ut från 1996 fram till det som finns idag i form av universitetsutbildningar och Hantverkslaboratorium? 2. Har satsningen på Dacapo och Hantverkslaboratoriet bidragit till stärkt varumärke och attraktionskraft för Mariestad och regionen. Genom vilka mekanismer sker detta? 3. I vilken grad har måluppfyllelse nåtts rörande bidrag till regional utveckling? 4. Hur uppfattas Hantverkslaboratoriet av dess intressenter? Hur bör verksamheten utvecklas de kommande åren? Foto: Lars Heydecke/Hantverkslaboratoriet 5

3. Genomförande Kvalitativa intervjuer i kombination med genomlysning av relevant skriftliga källor bedömdes som lämplig metod för uppdraget. En kvalitativ metod stödjer ett förståelseinriktat kunskapsintresse. Som ett första steg i uppdraget gjordes en genomläsning av ett antal dokument som beskrev Hantverkslaboratoriets verksamhet och organisation, tillika källor som gav en förståelse för utvecklingsprocessen som föregick bildandet av Hantverkslaboratoriet. För att sätta in Hantverkslaboratoriet i Mariestads utvecklingssammanhang, studerades även olika plandokument rörande de utbildningsanläggningar som håller på att byggas i centrum samt planer för den nya högskoleplattformen som man vill skapa i Mariestad. De skriftliga källor som ligger till grund för utvärderingen redovisas i rapportens fotnötter. Verksamhetsledningen på Hantverkslaboratoriet ombads ge förslag på intervjupersoner som skulle kunna företräda någon av nedanstående målgrupper: Hantverkslaboratoriets verksamhetsledning Institutionen för kulturvård Mariestads kommunledning på tjänstemannasidan Hantverkslaboratoriets styrgrupp Målgrupper för Hantverkslaboratoriets verksamhet Programansvariga på hantverksutbildningarna Internationella aktörer som Hantverkslaboratoriet har eller skulle vilja ha utbyte med Intervjuer gjordes med ett urval av de föreslagna personerna. En del av intervjupersonerna stämmer in på mer än en av de ovan nämnda målgrupperna. Urvalet av intervjupersoner har snarare skett utifrån att de ska komplettera varandra i så hög grad som möjligt, dvs bidra med skilda perspektiv så att bilden av utvärderingsobjektet klarnar i takt med att intervjuer genomförs. Sammanlagt har 18 personer intervjuats inom ramen för uppdraget. Se tabell nedan. Påpekas bör att vissa målgrupper för Hantverkslaboratoriet är svagt eller inte alls representerade i intervjuerna. Hantverkslaboratoriet har ett brett spektra av målgrupper; organisationer med kulturvårdsuppdrag, yrkesutövande hantverkare, konsulter, arkitekter, forskare, mfl. I denna utvärdering är det främst de aktörer som har en representation in i Hantverkslaboratoriets styrgrupp som har intervjuats. Dessa kan sägas tillhöra kärnan av intressenter/kunder, de har en förhållandevis god inblick i Hantverkslaboratoriets verksamhet och är därför väl skickade att ge sin bedömning. 6

Intervjudatum Namn Aktör Befattning/funktion 4 juni och 3 juli Gunnar Almevik Hantverkslaboratoriet Verksamhetsledare 5 juni och 13 juni Lars Bergström Institutionen för Viceprefekt kulturvård, GU 7 juni Henrik Lindblad Svenska Kyrkan Kulturarvssamordnare 11 juni Per-Anders Statens Fastighetsverk Kulturarvsspecialist Johansson 12 juni Tomas Olsson Kultursekretariatet, VGR Handläggare 13 juni Jon Brenne NIKU, Oslo Expert och forskare 13 juni Göran Andersson Institutionen för kulturvård, GU 14 juni Bo Magnusson Institutionen för kulturvård, GU 18 juni Pierre Nestlog Institutionen för kulturvård, GU Programansvarig Bygghantverksprogrammet Programansvarig Landskapsvårdens hantverk Programansvarig Trädgårdens hantverk och design 18 juni Monica Valiente Il Centro Universitario Europeo per i Beni culturali, Ravello, Italien 18 juni Michaels Hubertus Freilichtmuseum Detmold, Westfalen, Tyskland 18 juni Björn Ohlén Västarvet Processledare 20 juni Lars Sandström Sveriges murnings- och Kanslichef putsningsentreprenörer 26 juni Ola Wetterberg Institutionen för Prefekt kulturvård, GU 26 juni Birgitta Johansen Samhällsavdelningen, Avdelningschef Riksantikvarieämbetet 26 juni Heather Newton The Cathedral Workshop Fellowship, Canterbury, England 28 juni Clas Göran Mariestads kommun Utvecklingsstrateg Crommert 3 juli Kristofer Svensson Mariestads kommun Planeringschef Tabell 1 Intervjuade personer Det var inget problem med bortfall i någon av målgrupperna frånsett den sistnämnda, internationella kontakter. I denna målgrupp kontaktades, med upprepade försök, drygt 20 kontakter men endast 4 personer svarade på frågor per telefon eller mailledes. När tillräcklig förståelse för utvärderingsobjektet hade uppnåtts påbörjades arbetet med att utveckla frågeställningar till intervjuunderlagen. Frågeställningarna anpassades till den individ som skulle intervjuas. De flesta intervjuer genomfördes via telefon, intervjutillfälle bokades in i förväg och intervjupersonerna fick ta del av sitt frågeformulär i förväg för att kunna förbereda sina svar. Intervjutiden varierade från ca 1 timma till flera timmar, grundfrågeställningarna kompletterades underhand med följdfrågor. När ett antal intervjuer hade genomförts tillfördes frågeställningar som kan sägas syfta till att testa utvärderarens tankegångar och som avstämning. 7

Slutligen kan nämnas att samtliga citat i denna rapport har godkänts av respektive intervjuperson. Citaten syftar till att ge rapporten en hög grad av transparens samt att ge läsare av rapporten en möjlighet att bedöma utvärderingens slutsatser. Bilden nedan beskriver den process genom vilket information från sekundära och primära källor har inhämtats och behandlats. Figur 1 Processbeskrivning utvärderingens genomförande 8

4. Hantverkslaboratoriet 4.1 Bakgrund Hantverkslaboratoriet ägs av Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, i samarbete med Mariestads kommun. Bakom tillkomsten av laboratoriet ligger ett 10-årigt utvecklingsarbete som har inneburit nära samverkan mellan Mariestads kommun och Göteborgs universitet, med stöd från bland andra Västra Götalandsregionen och Riksantikvarieämbetet. Hantverkslaboratoriets syftar till att bevara hantverkskompetens för att kunna vårda kulturmiljöer och äldre byggnader. Hantverkslaboratoriet ska fungera som en kunskapsbank och ett expertstöd för dem som arbetar med eller ansvarar för vården av kulturmiljöer. Dessutom vill Hantverkslaboratoriet vara den förenande länken mellan universitetet och kulturmiljövården. Man betonar vikten av att teori och praktik är inbördes beroende av varandra på så sätt att teoretiska hantverkskunskaper måste omsättas i praktisk mening för att de ska kunna leva vidare och utvecklas. Den praktiska och laborativa aspekten av verksamheten kommuniceras tydligt genom namnet Hantverkslaboratoriet. KULTURMILJÖVÅRDEN PRAKTIK UTVÄRDERING UTVECKLINGSARBETE TILLÄMPAD GRUNDFORSKNING UTBILDNING UNIVERSITETET Figur 2 Hantverkslaboratoriet som länk mellan universitetet och kulturmiljövården 1 1 Almevik & Bergström, Hantverkslaboratoriet ett nationellt centrum för kulturmiljöns hantverk, 2009, reviderad 2012 9

4.2 Uppdrag Hantverkslaboratoriet har ett uppdrag som låter sig delas in i tre deluppdrag. De ska: 1. Dokumentera svaga och hotade hantverkskunskaper. 2. Initiera hantverksinriktad forskning och utvecklingsarbete inom kulturmiljövårdens praktik. 3. Vidareföra och sprida gammal samt nyvunnen hantverkskunskap och därmed bidra till kunskapsutveckling och kvalitetsförhöjande arbete inom kulturmiljövårdens praktik. En beskrivning av Hantverkslaboratoriets verksamhet uppdrag och exempel på dess verksamhet ligger bifogat. Se bilaga 1. Vad kan Hantverkslaboratoriet göra för dig? Dokumentation Forskning Kunskapsspridning Figur 3 Grundstenar i Hantverkslaboratoriets uppdrag 4.3 Verksamhetsidé En grundläggande verksamhetsidé är att utveckla laboratoriemiljöer i samverkan mellan kulturarvssektorn och akademisk forskning. Hantverkslaboratoriet skall vara en nationell resurs för kulturmiljövården och den offentliga kulturarvsförvaltningen, samt för bransch- och intresseorganisationer inom hantverk, kulturmiljö och kulturarv. Hantverkslaboratoriet svarar också mot högskolans tredje uppgift och ger en komplett miljö kring utbildning, forskning och omvärldssamverkan inom ämnesområdet kulturvård. 2 4.4 Mål Hantverkslaboratoriet har ställt upp ett antal målsättningar som stödjer den övergripande verksamhetsidén. År 2015 vill man: 3 1. Vara en långsiktig aktör med en stabil finansieringssituation 2. Ha ett laborativt arbetssätt, realiserat via ett antal fältlaboratorier och andra laboratoriemiljöer. 3. Bedriva verksamhet baserat på vetenskaplig grund, vilket innebär att en viss del av verksamheten ska vara forskning och ha finansiering via forskningsanslag. Det kan även innebära att Hantverkslaboratoriet arrangerar granskningsseminarier. 4. Producera kvalificerad hantverksdokumentation. 5. Vara en aktiv part som främjar det livslånga lärandet, exempelvis genom att arrangera kurser och seminarier för yrkesverksamma hantverkare. 6. Skapa starka nätverk. 2 Almevik & Bergström, Hantverkslaboratoriet ett nationellt centrum för kulturmiljöns hantverk, 2009, reviderad 2012 3 Strategiska mål för 2015, Hantverkslaboratoriet 10

7. Bidra till att kulturmiljön blir ett vidgat arbetsfält. Konkret innebär det att Hantverkslaboratoriets styrgrupp ska representera en bredd av verksamheter, och att man skapar en organisation som når ut i landet via hantverkskoordinatorer. 8. Upprätta och upprätthålla en kunskapsbank samt på olika sätt verka för spridning av kunskap. 9. Vara en internationell aktör som medverkar i internationella projekt, deltar i eller arrangerar internationella seminarier m.m. 4.5 Målgrupp Hantverkslaboratoriets primära målgrupper är myndigheter, utbildningsinstitutioner, företag, fastighetsägare, hembygdsföreningar och andra ideella aktörer som på olika sätt arbetar med och verkar för bevarandet av Sveriges kulturarv. 4.6 Arbetssätt Det laborativa arbetssättet beskrivs som att den eftersträvade kunskapsutvecklingen sker i ett växelspel mellan teoribildning och praktiskt utövande där befintliga kulturmiljövårdsprojekt får tjäna som undersöknings-/forskningsobjekt samtidigt som man under arbetets gång kan tillföra värdefull kunskap. Projekten får därmed karaktär av fältlaboratorier där olika vetenskaper och professionella fackområden får en gemensam uppgift att samverka kring. Exempel på sådana fältlaboratorier finns redovisat i bilaga 1. Hantverkslaboratoriet är vår motsvarighet till ett universitetssjukhus för att kulturmiljövården ska kunna bedriva klinisk forskning. För att på ett systematiskt sätt samla in erfarenheter, processa kunskapen och sedan föra ut den igen. (Wetterberg, 2012) Ambitionen med forskningsverksamheten är i första hand att identifiera metoder som möjliggör utövandet av kulturhantverket och bevarandet av hantverkskvaliteten i det moderna samhället. På Hantverkslaboratoriet bedrivs även kontinuerlig forskning kring teknik och material. Forskningsverksamheten ska ha en tydlig koppling till behoven hos de primära målgrupperna och ambitionen är att forskningsresultat snabbt ska kunna omsättas i praktiken för att ge långsiktiga och kostnadseffektiva lösningar. Genom så kallade hantverksseminarier kan man samla och erbjuda relevant kompetens för olika projekt och därigenom på kort tid lösa de praktiska problem som man i projektet står inför. Hantverkslaboratoriet erbjuder även kulturhantverkare möjlighet att utveckla sina kunskaper och fördjupa sig inom sitt yrke genom en tids anställning som gästhantverkare under vetenskaplig handledning på Hantverkslaboratoriet. 11

4.7 Utbildningsanläggningen Dacapo hantverksskola och sedermera universitetsutbildningarna inom hantverk har byggt upp sina egna utbildningsanläggningar i Johannesbergsområdet i Mariestad. År 2005 påbörjade Mariestads kommun och Göteborgs universitet samtalen om att förlägga universitetsbyggnaden med tillhörande övningsanläggningar till centrala Mariestad. År 2007 flyttades verksamheten till Trädgårdens skola som ligger vid Tidans östra strand. Bild 1 Trädgårdens skola i Mariestad Persson/Hantverkslaboratoriet Foto Christina Hösten 2013 ska utbildningsverksamheten flytta permanent från Johanneberg till anläggningen i centrum. Vid Tidans västra strand håller nu flera olika övningsanläggningar på att växa fram. I juli 2012 invigdes det senaste tillskottet i form av Murgården och nästa år ska Trädgårdsmästeriets verksamhet starta. En Timmermansgård planeras i Humleparken men det är ännu inte beslutat när den anläggningen ska kunna tas i bruk. Projektägare för den nya anläggningen är Statens Fastighetsverk, Göteborgs universitet, Mariestads kommun och länsstyrelsen i Västra Götalands län. 12

Bild 2 Murgården. Foto Christina Persson /Hantverkslaboratoriet 4.8 Nationellt centrum Hantverkslaboratoriet har som ambition att fungera som ett nationellt centrum för kulturmiljöns hantverk. Det som de själva lägger i epitetet nationellt centrum är: Hantverkslaboratoriet är en nationell aktör och en gemensam resurs som kan bistå och bidra till utveckling och utbyte dels mellan de många aktörer som redan finns och arbetar med hantverk och kulturmiljövårdens praktik, dels mellan praktiker och forskare med gemensamt intresse. 4 De s.k. hantverkskoordinatorerna som finns kontrakterade runt om i landet säkrar Hantverkslaboratoriets lokala/regionala förankring och stödjer därmed det nationella uppdraget och arbetssättet. Hantverkskoordinatorerna är hantverkskunniga personer som verkar inom privata företag eller inom offentlig förvaltning. Dessa ska på basis av att de verkar nära utövare av traditionellt hantverk fungera som en slags receptorer som fångar in kunskapsbehov och lämpliga forskningsobjekt. 4 Almevik, G., & Bergström, L. (2011). Hantverkslaboratoriet - Ett centrum för kulturmiljöns hantverk. i Hantverkslaboratorium (s. 9). 13

4.9 Kvalitetssäkring Verksamheten kvalitetssäkras av ett nationellt hantverksråd som ska garantera att verksamheten går både på bredden och på djupet i det man gör. Hantverksråden är temporärt sammansatta grupper bestående av personer som kan bidra med kunskap och referenser till ett specifikt forskningsuppdrag. Kvalitetssäkring är också en central byggsten i Hantverkslaboratoriets verksamhetsidé. 4.10 Organisation Under åren 2010-2012 har organisationen vuxit från att omfatta ca 4 helårstjänster 2010 till 7,25 helårstjänster 2012. Dessa tjänster fördelar sig dock på många fler anställda som följaktligen har deltidssysselsättning vid Hantverkslaboratoriet. 2012 var det 23 personer som var anställda alternativt arvoderade på längre konsultuppdrag. Organisationen förväntas vara fullt utbyggd till år 2015 och då omfatta ca 10 helårstjänster. Verksamhetsledaren för Hantverklaboratoriet ser gärna att dessa tjänster fördelas på något färre personer än dagens 23. Han vill främst att hantverksexperterna och hantverkskoordinatorerna får halvtidstjänster på Hantverkslaboratoriet istället för som idag en tjänstgöringsgrad motsvarande 20-25 procent. Målsättningen är att stärka upp organisationen i Mariestad genom att anställa en forskningsledare, flera doktorandtjänster, ett par koordinatorer med ansvar för olika delar av verksamheten samt experter på slöjd respektive maritimt hantverk. LÄNSANTIKVARIEFÖRENINGEN VÄSTRA GÖTALANDSREGIONEN NÄMNDEN FÖR HEMSLÖJDSFRÅGOR SVERIGES HEMBYGDSFÖRBUND Figur 4 Hantverkslaboratoriets organisering 4.11 Ägarskap, finansiering och styrning Hantverkslaboratoriet tillhör Göteborgs universitet genom ett samarbetsavtal med Mariestads kommun. Grunden i samarbetsavtalet är att organisationerna vill samverka för att utveckla verksamheten vid 14

Kulturvård i Mariestad med dess speciella profil. För att uppnå det syftet, att främja utveckling och undanröja onödiga hinder, har det bildats en strategisk samverkansgrupp med medlemmar från fakultetens och kommunens ledningar. Gruppen har regelbundna möten i vilka olika frågor lyfts såsom exempelvis hyresavtal, köp av tjänster, personalfrågor osv. Budgetramar för verksamheten har under åren 2010-2012 uppgått till 4.4 mkr 2010, 6.4 mkr 2011 och 7,8miljoner 2012. Göteborgs universitet, Mariestads kommun samt Västra Götalandsregionen genom Regionutvecklingsnämnden och Kulturnämnden, finansierar verksamheten med ett basanslag som gemensamt uppgår till 3 mkr kronor. Övrig finansiering har skett via projektmedel från främst Riksantikvarieämbetet, Länsstyrelser, Svenska Kyrkan och Statens fastighetsverk, samt medel ur fonder och stiftelser. En styrgrupp av finansiärer och ytterligare några viktiga intressenter medverkar som rådgivande instans i den strategiska styrningen av Hantverkslaboratoriet. I styrgruppen sitter representanter för Göteborgs universitet, Riksantikvarieämbetet, Länsantikvarieföreningen, Svenska Kyrkan, Statens Fastighetsverk, Sveriges Hembygdsförbund, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Västra Götalandsregionen och Mariestads kommun. Bland finansiärerna som inte medverkar i styrelsen finns Grevillis fond och John Hedins stiftelse. 4.12 Hantverkslaboratoriet i en internationell jämförelse Som bakgrundsinformation till analysen rörande Hantverkslaboratoriets unicitet ges här en kort redogörelse för Hantverkslaboratoriet i en internationell jämförelse. Stycket är baserat på ett av kapitlen i antologin Hantverkslaboratorium. 5 Här följer en kortfattad genomgång av verksamheter i Europa som äger störst likhet med Hantverkslaboratoriet, samt redogörelse för hur de skiljer sig från Hantverkslaboratoriet. Det finns några internationella organisationer som verkar för teori- och metodutveckling och främjande av vetenskapliga tekniker. De har alla det gemensamt att de vänder sig till personer med akademisk utbildning vilka företrädesvis arbetar med forskning och undervisning, administration eller som konservatorer. De har inte samma självklara koppling till den praktiskt arbetande hantverkssektorn som Hantverkslaboratoriet har. I Lillehammer i Norge ligger Norsk Handverksutvikling (NHU) som arbetar med att bevara, utveckla och föra vidare hantverkskunskap med syfte att säkerställa hotade hantverksyrken. NHU har utvecklat en 3- årig högre utbildning baserad på den traditionella mästare-/gesällrelationen och verksamheten har stora likheter med verksamheten som bedrivs vid Hantverkslaboratoriet i Mariestad. En viktig skillnad är dock att verksamheten vid Hantverkslaboratoriet är kopplad till en utbildning på högskolenivå där stipendiaterna är inskrivna som doktorander vid Göteborgs universitet, vilket de inte är vid NHU. Vidare finns det åtskilliga exempel på verksamheter kopplade till större restaureringsprojekt i Europa där en fast medarbetarstab av specialister och hantverkare för sina kunskaper vidare i en form som liknar lärlings, gesäll och mästarutbildningens. Exempel på sådana s.k. byggnadshyttor är den vid Kölnerdomen, Canterbury Cathedral eller Alhambra och Generalife i Granada. The National Heritage Training Group (NHTG) är en brittisk oberoende specialistgrupp inom byggsektorn och deras verksamhet har klara likheter med den verksamhet som bedrivs av Hantverkslaboratoriet. NHTG stödjer rekrytering och arbetar samtidigt med utbildning och kvalificering av byggsektorns arbetskraft. Någon laborativ verksamhet av det slag Hantverkslaboratoriet har, bedrivs dock för närvarande inte. 5 Hantverkslaboratoriet i internationellt perspektiv ur antologin Hantverkslaboratorium, 2011 15

I förhållande till ovan nämnda aktörer som är verksamma inom kulturvård av byggnader, finns det ännu färre exempel på liknande verksamhet vad gäller trädgårdskonst och landskapsvård. Intressant är då att ett av bästa exemplen ligger på Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp som bedriver forskning och utbildning krig landskapsvård. Det finns även en tysk motsvarighet i Institut für Gartenkünst und landschaftskultur. Slutligen kan nämnas att paralleller går att dra till delar av den verksamhet som många friluftsmuseer bedriver. Många friluftsmuseer runt om i världen arbetar kontinuerligt med att försöka upprätthålla eller återskapa äldre hantverk. 16

5. Från arbetsmarknadsåtgärd till nationellt centrum för kulturmiljöns hantverk Som vi kommer att se längre fram har det varit en lång utvecklingsprocess som har lett fram till att Institutionen för kulturvård idag driver tre universitetsutbildningar i Mariestad samt att där finns ett nationellt centrum för kulturmiljöns hantverk. I följande avsnitt görs en beskrivning av den process som föregått Hantverkslaboratoriets bildande. Den faktamässiga redogörelsen är kompletterad med några intervjupersoners egen bild av vad som har varit avgörande händelser samt vilken roll olika aktörer haft i denna utvecklingsprocess. Intervjuerna har fokuserat på i huvudsak två frågeställningar: 1. Vilka individer och handlingar har varit avgörande i utvecklingsprocessen? 2. Vilka organisationer och händelser har varit av avgörande betydelse för utvecklingsprocessen? Dessa frågeställningar baseras på grundläggande föreställningar rörande samhällelig och organisatorisk utveckling. Mycket kortfattat kan dessa sammanfattas i nedanstående punkter. 1. Vårt samhälle består av människor och strukturer/system. Exempel på strukturer är organisationer, institutioner, trossystem, kulturer, regelverk, hierarkier osv. 2. Handlingar utförs av individer. Hur människor handlar beror på en mängd olika faktorer såsom tolkning av en situation, tidigare erfarenhet, sociala konventioner, individens egna värderingar, social ställning eller maktposition m.m. 3. Människors handlingar begränsas av de strukturer de är satta att verka i. Strukturer och system är dock inte opåverkbara, de är skapade av människor och kan också påverkas av individer. Det är ett begränsat antal människor som har intervjuats och bilden av vad som skett och vad som varit avgörande för utvecklingsprocessen hade troligtvis både djupnat och klarnat om fler personer fått ge sin version. Men inte desto mindre finns det en relativt hög grad av samstämmighet bland de som faktiskt intervjuats och bedömningen är att fler intervjuer snarare hade kompletterat bilden än genomgripande reviderat den. 1994 Dacapo Arbetsmarknadsprojekt 1997 KY-utbildning in om hantverk 2004 Institutionen för kulturvård startar universitetsutbildning 2010 startar Hantverkslaboratoriet sin verksamhet Figur 5 Verksamheter som föregått och legat till grund för Hantverkslaboratoriet Genom hela processen från 1994 till idag har varumärket Dacapo ensamt eller i kombination med olika tillägg använts av Mariestads kommun som namn på verksamheter som innehållsmässigt har utvecklats från att vara ett projekt för arbetslösa byggnadsarbetare till att vara namn på utbildningar; uppdragsutbildning, KY-utbildning, universitetsutbildning. I rapporten används för enkelhetens skull namnet Dacapo för alla de verksamheter som haft detta ord som en del av sitt varumärke. Inget av varumärkena Dacapo eller Hantverkslaboratoriet är i dagsläget registrerade. I bilaga 2 återfinns en översikt över utvecklingsprocessens fortskridande i kronologisk ordning. 17

5.1 Från arbetsmarknadsutbildning till kvalificerad yrkesutbildning 1994 startade Mariestads kommun ett projekt för arbetslösa byggnadsarbetare som kallades för Dacapo. Projektet genomfördes inom det nationella programmet Gröna jobb och dess konkreta innehåll var åtgärder för att demontera byggnader, återvinna och sälja vidare material från dessa. Tidigt påbörjades ett samarbete med Institutionen för kulturvård i Göteborg som bidrog med utbildningsinsatser kopplat till projektet. Efter några års erfarenhet av uppdragsutbildningar för byggnadsarbetare skrevs så en ansökan om att starta en kvalificerad yrkesutbildning i bygghantverk inom den statliga försöksverksamheten. Jag kom till Mariestad 1996 för att arbeta med projektet Dacapo. Då hade jag sedan 1994 genomfört arbetsmarknadsutbildning inom byggnadsvård i teori och praktik som var en uppdragsutbildning som Mariestads kommun beställt från Göteborgs universitet. När jag anställdes fanns det redan en kontinuitet med arbetsmarknadsutbildningar. Jag startade några projekt, bland annat ett som Riksantikvarieämbetet drev. Sen så skrev jag en ansökan om en KY-utbildning som blev beviljad 1997. På så sätt blev Dacapo en hantverksskola och jag blev dess rektor. (Almevik, Verksamhetsledare Hantverkslaboratoriet, 2012) Artikel 1 Göteborgsposten 1997-12-20 En ansökan om att få bilda KY-utbildningar beviljades 1997 och då startade först ett program med bygginriktning 1997 och därefter ett program med inriktning på trädgårdsskötsel 1998. Vidare skapades en nationell påbyggnadsutbildning i landskapsvård. Man knöt till sig personal med hög kompetens som kunde påbörja ett forsknings- och utvecklingsarbete som stöd för utbildningarna. KY-utbildningen sågs då som ett mål i sig men utvecklingen mot en högskoleutbildning i Mariestad påbörjades redan 1996 i och med att ett intentionsavtal tecknades mellan kommunen och Göteborgs universitet. Ytterligare ett intentionsavtal upprättades i samband med EUprojektet 2001 som därefter har följts av flera samarbetsavtal mellan kommunen och universitetet, det senaste i raden rör de nya utbildningsanläggningarna i centrum. Inom KY-formen fanns det inga resurser för att driva pedagogisk utveckling eller forskning. Men tack vare Peter Sjömar6 fick vi tillgång till forskningsmedel och medverkade gemensamt med forskningsaktörer. Det bidrog till att vi kunde lyfta vår egen ambitionsnivå och identifiera brister i kunskapsbygget där vi hade något att bidra med. Om vi inte redan hade ställt oss dessa frågor och varit så pass självreflekterande så tror jag inte att vi hade lyckats med föresatserna att bli en högskoleutbildning. Det byggde på att våra lärare hade en vana vid att formulera utvecklingsprojekt. (Almevik, Verksamhetsledare Hantverkslaboratoriet, 2012) 6 Peter Sjömar tekn.dr., docent och lektor vid Institutionen för kulturvård. Som disputerad forskare med mångårig erfarenhet av hantverksfrågor och kulturmiljövård rekryterades han för att medverka i uppbyggnaden av hantverksskolan Dacapo. 18

5.2 Från kvalificerad yrkesutbildning till universitetsutbildning Åren 1999-2000 fick alla KY-utbildningar bidra till en utvärdering som Utbildningsdepartementet beställt. I denna framkom att när det gällde hantverksutbildningarna var förutsättningarna att bedriva god utbildning i KY-formen otillräckliga och olämpliga. 7 Därför genomfördes först en förstudie som finansierades med hjälp av EU:s mål 2 medel för att se vad som skulle krävas av Dacapo-utbildningarna för att uppnå en universitetsnivå. Därefter beviljades medel från samma EU-fond till de investeringar som var nödvändiga för ombildningen till universitetsutbildningar. De tillskjutna medlen användes bland annat till att bygga nödvändiga lokaler, upprättandet av ett bibliotek, inköp av datorer, kompetensutveckling för personalen m.m. Idén om att skapa något rörande hantverk i praktik och teori hade funnits länge på både Chalmers och Institutionen för kulturvård. Så när man hade dragit igång utbildningarna i Mariestad så gick utvecklingen mot universitetsutbildningar mycket snabbt och det berodde förstås på att idébakgrunden om sådana redan fanns sedan tidigare. (Wetterberg, 2012) I processen för att ombilda KY-utbildningarna till universitetsutbildningar kontaktades Riksantikvarieämbetet för att få deras syn på att skapa en mer långsiktig aktör i Mariestad som skulle bedriva forskningsbaserad utbildningsverksamhet inom kulturmiljövårdens hantverk. Riksantikvarieämbetet genomförde då en utredning för att se över statusen rörande hantverkskunskap och utbildningar inom praktiskt hantverk, vilken låg till grund för deras beslut att stödja processen för universitetsutbildningar i Mariestad. Vi gick igenom alla utbildningar, deras ambition och kompetens, och fick ett entydigt svar på att det inte fanns någon motsvarighet till Dacapo i Mariestad någon annanstans i Sverige och vår rekommendation blev att gå vidare med spåret att skapa universitetsutbildning i Mariestad. (Wetterberg, 2012) 8 Under den period som vi var en KY-utbildning var vissa politiskt aktiva personer mycket viktiga för att driva fram beslut på utbildningsdepartementet och investeringsbeslut på regionnivå och kommunnivå. Det var nämndbeslut där enskilda politiker spelade en viktig roll. Det fungerar ju så att krafter med ett starkt kommunalt engagemang kan bidra till att öka intresset på regional nivå, liksom ett starkt regionalt engagemang kan bidra till att intresse på nationell nivå. (Almevik, Verksamhetsledare Hantverkslaboratoriet, 2012) 7 Almevik och Sjömar, Hantverksskolan i Mariestad Redovisning av förprojekt inom EU Mål 2 2002 8 Ola Wetterberg var vid denna tid anställd på Riksantikvarieämbetet men anställdes som professor på Institutionen för kulturvård 2002. 19

Artikel 2 Mariestads tidning 2003-11-28 Av de 33 anställda på skolan idag är ca 20 anställda av Mariestads kommun. Lärarna har allteftersom validerats som lektorer och anställts av universitetet. Men basen har varit kommunens engagemang. Idag är 9 av lärarna anställda av universitet direkt. Att successivt gå från att vara ett icke-universitet till att vara ett universitet har krävt gemensamma lösningar och ett ömsesidigt förtroende för varandra. Det har varit en positiv erfarenhet från bägges sidor tror jag att jobba med varandra. Kulturvården har t.ex. fått stöd från Mariestadspolitiker på riksnivå för att försöka få upp utbildningspengen för hantverksutbildningarna. (Crommert, 2012) 5.3 Skapandet av ett nationellt centrum för kulturmiljöns hantverk En av de intervjuade personerna på Mariestads kommun arbetade som utvecklingsstrateg under åren då idéerna om ett Hantverkslaboratorium konkretiserades i olika skrivelser och ansökningar. Han berättar att åren 2007-2008 skrevs en ansökan till kulturministern om att man ville starta ett Hantverkslaboratorium i Mariestad. Bakom skrivelsen stod Peter Sjömar, Ola Wetterberg och Gunnar Almevik på Institutionen för kulturvård i Mariestad, liksom kommunchefen Lennart Bergkvist som av flera intervjupersoner beskrivs som djupt involverad och engagerad i etableringen av universitetsutbildningarna och sedermera Hantverkslaboratoriet. Regionen var också inblandade genom dåvarande ordförande i kulturnämnden liksom ordföranden i regionutvecklingsnämnden. 20

Min bild är att om det inte hade funnits en politisk stabilitet, samfällighet och mod så hade det aldrig blivit något annat än en arbetsmarknadsutbildning (Svensson, 2012) Som en följd av skrivelsen utverkades medel från Kulturdepartementet indirekt via Riksantikvarieämbetet och Svenska Kyrkan. Vi som jobbade i verksamheten visade politiker och tjänstemän på olika nivåer att det fanns en arena som inte var tagen, nämligen hantverksutbildning för kulturarv. Vi påvisade att detta skulle gagna kommun och region, samtidigt som vi visade för aktörer som Riksantikvarieämbetet, Svenska Kyrkan och Statens Fastighetsverk att det finns ett behov av yrkesutbildade hantverkare. På så vis sökte vi finansiärer bland dessa aktörer och strävade mot att uppnå breda partnerskap men ändå med prioriteringar som inte splittrade medlen på för många områden. (Almevik, Verksamhetsledare Hantverkslaboratoriet, 2012) Det nära samarbetet mellan institutionen för kulturvård i Mariestad och olika personer på Kulturdepartementet liksom Riksantikvarieämbetet rörande utbildning av hantverkare för kulturvård, lyfts fram som viktigt i processen för att bilda Hantverkslaboratoriet. Kulturdepartementets direkta intresse av adekvat kompetens till stöd för kulturarvsförvaltningen resulterade i ett aktivt arbete för att påverka andra statliga aktörer att stödja Hantverkslaboratoriet. Det tog lång tid att skapa förståelse för vad vi ville göra och det var många berörda parter. Till slut fick vi medel och ett brev från Riksantikvarieämbetet där de krävde olika klargöranden. Det bidrog till att verksamheten anpassades något mer till den omvärld vi ville samarbeta med. Vi fick ta ett steg tillbaka och låta andra påverka oss mer, det rörde bland annat val av arbetsområde. Det bidrog till att utveckla verksamhetsidén, det var jobbigt men också positivt. (Wetterberg, 2012) Vi hade aldrig varit där vi är idag om det inte hade varit för Mariestads kommuns mod och engagemang i processen. Tillbaka i tiden, så har det framförallt varit det politiska engagemanget och de lokala politikernas nätverk, som haft betydelse för processen, tillsammans med ett fåtal högre tjänstemän, i första hand kommunchefen. I takt med att det ekonomiska engagemanget från kommunen har ökat, från 2006 med hyresavtalen i Trädgårdsskolan och 2011 med starten av anläggningsprojektet, så har kommunens tjänstemän fått större inflytande i processen (Almevik, 2012) Det framkom även i intervjuerna att det var omtvistat huruvida det nationella centrat för kulturmiljöns hantverks skulle ligga i Mariestad. Men med den starka kunskapsorganisation som redan fanns uppbyggd i Mariestad med Dacapo, och med direktkoppling till Institutionen för kulturvård som redan ansågs som ledande i Sverige på området kulturmiljövårdens praktik, ansågs Mariestad vara den lämpligaste etableringsorten. Det är givetvis mycket intressant för en region och en kommun att ha ett centrum med nationell status men det var inte av regionalpolitiska skäl som Hantverkslaboratoriet hamnade i Mariestad. Drivkraften fanns lokalt i Mariestad med en verksamhetsledare som hade starka idéer och politiker som drev på. Det fanns de som undrade varför vi skulle göra detta i Mariestad, varför inte i Stockholm t.ex. Men man ska ta chansen och göra det där kompetens, drivkraft och idéer finns. (Wetterberg, 2012) 21

5.4 Motiv för bildandet av Hantverkslaboratoriet I intervjuerna har de olika aktörernas motiv till att skapa eller stötta Hantverkslaboratoriet undersökts. Mariestads kommun har varit en aktiv och drivande part under hela processen från det att man från Företagscenter köpte in uppdragsutbildningar och med utgångspunkt i dessa bildade hantverksskolan Dacapo med KY-utbildningar, till beslutet att utveckla dessa till universitetsutbildningar och låta dem inlemmas i Institutionen för kulturvårds programutbud. Under många år har kommunen investerat, först i anläggningen i Johannesbergsparken, och därefter i de nya anläggningarna i centrum. Dessutom har kommunen tagit driftskostnader för en del av personalstyrkan på skolan och på laboratoriet. Engagemanget ska, enligt de intervjuade representanterna på kommunen, ses mot bakgrund av den negativa utveckling som Mariestad erfarit gällande antal högskoleutbildade, medelinkomstnivå, natalitet, osv. Det har setts som odelat positivt för kommunen att få en etablering av högskoleutbildningar och forskning därtill. Studenter genererar ett ekonomiskt tillskott till kommunen så länge de stannar kvar på orten och förhoppningen har varit att en del av dem ska stanna kvar i kommunen även när de studerat färdigt. Det har varit en väldig enighet på kommunen rörande att detta är bra för Mariestad. Alla verkar ha förstått dimensionen av utvecklingen och vad det kan få för positiva effekter. (Crommert, 2012) Att det blev universitetsutbildningar med inriktning mot just hantverk verkar inte ha varit en medveten strategi från kommunens sida utan mer ett resultat av att de som arbetade på hantverksskolan Dacapo varit så starkt drivande i frågan om att utveckla dessa till universitetsutbildningar. Det har under de snart 20 år som gått från att det första arbetsmarknadsprojektet genomfördes, blivit naturligt för Mariestads politiker och tjänstemän att lyfta fram hantverk som profilerande för kommunen samt att låta det bli en av grundstenarna i kommunens vision för Mariestad år 2030. Ola Wetterberg har i denna fråga haft två perspektiv utifrån sina roller som prefekt på Institutionen för kulturvård och f.d. medarbetare på Riksantikvarieämbetets kunskapsavdelning. Som representant för Institutionen för kulturvård nämner han följande motiv till varför institutionen vill ha ett Hantverkslaboratorium: Genom Hantverkslaboratoriets verksamhet får institutionen tillgång till fler intressanta objekt att forska på och ett aktivt gränssnitt mot dem som utövar kulturmiljövården i praktiken. Hantverkslaboratoriet ska bidra till att höja hantverkskunnandets status i branschen och bland kulturmiljövårdande aktörer. Hantverkslaboratoriet ska även bidra till att höja hantverkskunnandets status i den akademiska världen, så att man kan få tillgång till samma resurser som andra vetenskaper. Institutionen för kulturvård kan nyttja vissa resurser gemensamt med Hantverkslaboratoriet. Hantverkslaboratoriet ska möjliggöra kunskapsöverföring på ett mer modernt sätt än det traditionella sättet som var muntligen från en person till en annan. Dokumenterade kunskaper kan distribueras till många fler. Hantverkslaboratoriet är ett verktyg för institutionen att hantera nätverksarbetet mellan olika parter med skilda förutsättningar, nätverksarbete som syftar till gemensam problemlösning. Hantverkslaboratoriets ska verka för att ge yrkesutövande hantverkare ökad makt över sin egen yrkessituation genom att legitimera dennes kunskap. 22