Kan syrgasmättnad, fysisk funktion och självupplevda symtom förbättrats hos personer med KOL, stadium 2, efter träning av bålstabilitet i kombination med sluten läppandning? Författare: Louise Andersson, VT 2017 Handledare: Lars Nyberg, professor i fysioterapi Anette Forsberg, docent i fysioterapi
Syfte Att studera effekten av träning mot ett mer aktivt belastningsmönster, med medveten aktivering av bålstabiliserande muskulatur
Bakgrund - KOL Kronisk bronkit och olika grad av emfysem - ger en luftflödesbegränsning som gör det svårare att snabbt tömma ut luft Patofysiologi - progressiv inflammatorisk systemsjukdom Viktigaste fysioterapeutiska interventionerna: - fysisk träning (förbättrar bla ventilationen genom frisättning av syreextraherande enzymer) - motståndsandning
Bålstabilitet Förmåga att kontrollera stabiliserande muskler i buk-, länd- och bäckenbottenregionen Bålkontroll/andning God bålkontroll ger positiv effekt på diafragmas funktion., framförallt vid fysiskt ansträngande arbete. Bålkontroll/balans God bålkontroll ger effektivare rörelse- och andningsmönster samt minskade skaderisker Många KOL patienter har passivt hållningsmönster, delvis till följd av att de arbetar med hjälpandningsmusklerna
Metod SSED - single subject experimental design med AB-design (baslinje undersökning intervention) - Studiedeltagarna utgör sina egna kontroller - Upprepade tester görs i varje delfas med några dagars mellanrum A1 10-12 tester, 2-3 tester under 3-4 v B1 12 tester, 2 ggr/v i 6 veckor innan träning Metoden är hypotesprövande, det vill säga att det är möjligt att utgå från en teori och utifrån resultatet formulera en hypotes
Urval Deltagarna rekryterades via vårdcentralens Astma/KOL- mottagning Patienter med KOL stadium 2 erbjöds deltagande i studien via brev och därefter telefonkontakt Sex personer inkluderades i studien. Fyra personer föll bort (en pga. exacerbation; en pga. ryggsmärtor efter fall; två pga. tidsbrist Ytterligare två personer rekryterades - det krävs minst tre deltagare för att kunna dra slutsatser från datamaterialet.
Intervention Träning i rodd 3 ggr/v under 6 v med fokus på aktiv bålkontroll och sluten läppandning Lågintensiv träning - fokus på att träna in ett nytt, mer aktivt, motoriskt rörelsemönster (motorisk kontroll) och undvika positiva effekterna från aerob träning på bla förbättrad ventilation Kroppen placerades så att lokalt- och globalt stabiliserande muskulatur skulle få förbättrad möjlighet att aktiveras Handgreppet växlades var 5:te minut (två/vä/hö)
Utfallsmått Primärt utfallsmått syremättnaden under ansträngning (6MWT) Sekundära utfallsmått gångsträcka (6MWT) balans (enbensstående balans) benmuskelstyrka (CS-30) självupplevda lungfunktionsbesvär (CAT)
Analys - Lägsta saturation vid 6MWT - Gångsträckan vid 6MWT - CS-30 - Lägsta värdet av tre försök vid enbensstående balans analyseras visuellt med stöd av 2SDbandanalys och celerationslinjeanalys - CAT förändring i procent
Exempel på analys: Variabilitet: Ökar mot slutet av interventionen. Nivå: Klar förändring, 3 mätningar väl utanför SD-band Trend: Bryter baslinjetrenden positivt mot slutet av interventionen. Effekt: Ja. /+ 25 23 21 19 17 15 13 11 9 7 5
Resultat, I t. Deltagare A Deltagare B Deltagare C Deltagare D Effekt av lägsta O2, 6MWT (+) 0 0 0 Effekt av gångsträcka, 6MWT Effekt av enbensstående balans hö (+) 0 (+) (+) (+) 0 (+) 0 Effekt av enbensstående balans vä (+) 0 (+) 0 Effekt av CS-30 0 + 0 (+)
Resultat II, CAT Deltagare A Deltagare B Deltagare C Deltagare D Förändring CAT % + 31 % + 31% - 17 % + 55 % Mätvärden CAT 13p - 9p 13p - 9 p 16p - 21p 18p 6p - Från höga till medelhöga besvär. - Från höga till medelhöga besvär. - Fortsatt höga besvär. - Från höga till medelhöga besvär.
Konklusion Det finns en möjlig positiv effekt av bålstabiliserande träning för personer med KOL stadium 2 avseende: - gångsträcka - balans - funktionell benstyrka (uppresning)