KARTLÄGGNING AV ARBETSRELATERAD STRESS HOS LÄKARE UNDER SPECIALISTTJÄTGÖRING I ALLMÄNMEDICIN Författare: Karin Pokorny ST-läkare Nödinge vårdcentral Rapport 2017
Rapport 2017 FoU i VGR: https://www.researchweb.org/is/vgr/project/202501 Utförd i grundläggande kurs i forskningsmetodik Närhälsan FoU primärvård FoU-centrum Göteborg och Södra Bohuslän Handledare: Kristina Holmgren docent, leg arbetsterapeut, Göteborgs universitet Studierektor: Ann Cecilia Wallin, specialistläkare i allmänmedicin
Sammanfattning Bakgrund: Det är känt att många läkare i primärvården har en belastande arbetssituation och att den psykiska ohälsan ökar bland läkare. Det har tidigare bedömts finnas ett behov av att öka antalet läkare under specialisttjänstgöring (ST) då det finns en brist på specialister i allmänmedicin. Det finns i tidigare studier dokumenterat skillnader i hur kvinnor och män uppfattar stress. Det saknas jämförande studier om arbetsrelaterad stress hos läkare anställda på offentliga respektive privata vårdcentraler. Syfte: Att kartlägga i vilken omfattning läkare under specialisttjänstgöring (ST-läkare) i allmänmedicin upplever arbetsrelaterad stress och kartlägga eventuella skillnader mellan män och kvinnor samt mellan offentlig- och privatanställda. Metod: Studien genomfördes som en kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en enkätstudie innehållande WSQ (Work Stress Questionnaire) som är ett validerat och reliabilitetstestat frågeformulär. Respondenterna var ST-läkare i allmänmedicin i Göteborg och Södra Bohuslän. Enkätsvaren från WSQ dikotomiserades och redovisades i frekvens i en korstabell. Data analyserades i statistikprogrammet SPSS med Chi-2-test. Resultat: Omkring 50 % av ST-läkarna upplevde stress över att de inte bestämde över sin arbetstid och över att deras arbetsbelastning hade ökat. De individuella kraven och det egna engagemanget var en stor stressfaktor, där över 60 % ansåg att det var stressande att de ställde höga egna krav och hade svårt att säga nej trots att de redan hade fullt upp med andra arbetsuppgifter. ST-läkare som arbetade på offentliga vårdcentraler skattade sig som mer stressade än dem på privata vårdcentraler, framförallt i frågor om inflytande över arbetet och kring otydlighet i organisationen (p<0.05). Kvinnliga ST-läkare skattade sig som mer stressade än männen i förhållande till individuella krav och engagemang (p<0.05). 60 % av kvinnorna angav sig vara stressade i förhållande till att de arbetade ut över sin arbetstid, gentemot 40 % av männen (p<0.02). Konklusion: ST-läkarna var till stor del stressade och slutsatsen är att ett arbetsmiljöarbete är relevant och viktigt för att minska den individuella läkarens risk för ohälsa och sjukskrivning, men också för att öka rekryteringen av ST-läkare i allmänmedicin, både på lokal och regional nivå. Framförallt bör fokus läggas på kvinnliga- och offentligt anställda läkare. Sökord: arbetsrelaterad stress, läkare, specialisttjänstgöring, allmänmedicin, genus, privat vård, offentlig vård 1
Innehåll 1. Bakgrund...3 2. Syfte...7 2.1 Frågeställningar.7 3. Metod.....7 3.1 Studiedesign.....7 3.2 Tillvägagångssätt......7 3.3 Urval.....8 3.4 Studiepopulation och externt bortfall...8 3.5 Datainsamling..9 3.6 Databearbetning och analys....10 3.7 Internt bortfall.11 4. Resultat 12 4.1 Undersökningsgruppen...12 4.2 Hur stor del av ST-läkarna upplever stress på arbetet?...13 4.3 Finns det skillnad i upplevd stress mellan offentligt och privat anställda ST-läkare?...15 4.4 Finns det skillnad i upplevd stress mellan kvinnliga och manliga ST-läkare?...17 5.Diskussion...20 5.1 Tänkbar nytta av projektet..20 5.2 Resultatdiskussion.......20 5.3 Metoddiskussion..... 23 5.4 Etisk reflektion....25 5. Konklusion...25 6. Referenslista 26 2
1. Bakgrund Primärvårdens uppdrag och läkarbemanningen i svensk primärvård Enligt Hälso- och sjukvårdslagen 5 skall primärvården svara för befolkningens behov av grundläggande medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering. Lagen säger att befolkningen har rätt att kunna välja en fast specialistläkare i primärvården (1). Enligt Sveriges läkarförbund krävs det en bemanning med minst en fast specialistläkare per 1500 listade invånare för att det ska vara möjligt att leva upp till lagstiftarens krav. Enligt Sveriges Läkarförbund bör denna läkare vara specialist i allmänmedicin, men enligt lagen kan detta vara en specialist med annan inriktning (2). Sveriges läkarförbund genomförde 2012 en stor undersökning för att kartlägga läkarbemanningen inom primärvården i Sverige (2). De två viktigaste resultaten i undersökningen var att antalet specialistläkare i primärvården var otillräckligt och att det dåvarande antalet läkare under utbildning till specialistläkare (ST-läkare) var för få för det framtida behovet (2). En brist på ca 1 400 heltidsarbetande allmänläkare uppskattades (2). I rapporten uppskattades också att antalet ST-läkare bör öka med 50 % (2). För att möta de brister som identifierades vid den stora kartläggningen av bemanningssituationen (2) tog Sveriges läkarförbund fram ett kunskapsunderlag för landstingen "System och strategier för att öka antal ST-läkare i allmänmedicin" (3). Detta kunskapsunderlag påtalar tre nivåer för att öka antalet ST-läkare i allmänmedicin: på nationell nivå, landstingsnivå och slutligen på vårdcentralsnivå. Kunskapsunderlaget sammanfattar att grundprincipen bör vara att ST-tjänster i allmänmedicin enbart fördelas till vårdcentraler som kan erbjuda en välfungerande verksamhet och där de grundläggande kraven på en god utbildningsmiljö med lokal handledning kan uppfyllas (3). Psykisk ohälsa hos professionen läkare Den psykiska ohälsan ökar bland läkare och som befolkningen i övrigt ökar sjukskrivningarna hos läkare (4,5). I AFAs senaste arbetsskaderapport från 2016 kan man se att de långa sjukskrivningarna (mer än 90 dagar) har ökat avsevärt hos läkare de senaste åren, anmärkningsvärt är att enbart kvinnliga läkare står för denna ökning (5). Läkartidningen tog i 2016 del av AFAs statistik och gjorde en kartläggning av sjukskrivningstal i fem landsting vilket visade att läkares långtidssjukskrivningar (mer än 90 dagar) har ökat 40 % mellan 2009 3
och 2014, det är de kvinnliga läkarna som drabbas och de psykiatriska diagnoserna står för ökningen (5). I AFAs statistik ser man en ökning av nya sjukfall med diagnoser F43 (stressrelaterad ohälsa) över 90 dagar per 1000 sysselsatta kvinnliga läkare från 2,7 till 8,6 mellan 2010 och 2015 (6). Allmänläkares arbetsmiljö SCB:s (Statistiska centralbyrån) stora arbetsmiljöundersökning som genomförs vartannat år på uppdrag från arbetsmiljöverket, visar på flera punkter att professionen läkares arbetsmiljö har försämrats (7). Framförallt upplever läkarna att inflytandet över arbetssituationen har minskat. Fler läkare rapporterar att de regelbundet måste hoppa över lunchen, jobba över eller ta med arbetet hem (7). I Läkartidningen debatteras allmänläkarnas arbetsmiljö flitigt (8-10). Det beskrivs att arbetsmiljön ofta är bristfällig och att läkarna finner det svårt att hinna med sitt arbete, raster och obetald övertid används för att utföra arbetsuppgifterna (8). I en enkätstudie från 2010 uppgav mer än 50 % av läkarna i Blekinge att de stannade kvar efter ordinarie arbetstid (8). I en annan enkätundersökning från 2010 från Jämtland rapporterades att hela 30 % av allmänläkarna övervägde att lämna sitt arbete (9). Arbetsmiljöverket har även vid tillfälle gjort inspektion och krävt åtgärd för att förbättra arbetsmiljön (10). Även utländska rapporter kring samma situation går att läsa (11-15). Stress på grund av arbetet verkar således vara vanligt bland allmänläkare. Korrelationen arbetsmiljö och psykisk ohälsa Psykiskt ansträngande arbete, höga krav, låg kontroll, obalans mellan ansträngning och belöning, samt rollkonflikter har i flera studier visat sig öka risken för låg självskattad hälsa och öka risken för sjukfrånvaro (16). En rapport från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) kring arbetsmiljöns betydelse för symtom på depression och utmattningssymtom från 2014 kom med liknande slutsatser kring riskfyllda arbetsmiljöer (17). I denna rapport beskrivs också skyddande arbetsmiljöer där personer upplever goda möjligheter till kontroll och upplever sig rättvist behandlade (17). De två mest omtalade modellerna för arbetsrelaterad stress är Siegrists effort-reward-modell och Karasek och Thorells krav-kontroll-modell (18). I amerikansk litteratur började man på 60-talet använda sig av termen "burnout" för att definiera utbrändhet kopplat till 4
arbetsrelaterad stress (18). Den amerikanska psykologen Maslachs forskning låg till grund för frågeformuläret Maslach Burnout Inventory (MBI) som är välanvänt inom forskningsområdet för arbetsrelaterad stress (18). I början av 2000-talet skapades Work Stress Questionnaire (WSQ) som är ett frågeformulär av självskattad arbetsrelaterad stress (19). WSQ fokuserar kring arbetsklimat och arbetsengagemang, och kombinerar dessa aspekter (20). Aspekt av kvinnligt kön vid arbetsrelaterad ohälsa I statens beredning för medicinsk utvärderings (SBU) rapport kring arbetsmiljöns betydelse för symtom på depression och utmattningssyndrom framkom att män och kvinnor i lika hög grad skattar depressionssymtom och symtom på utmattning vid liknande arbetsvillkor (17). Statistiska centralbyrån genomför på uppdrag av Arbetsmiljöverket vartannat år en större undersökning av arbetsorsakade besvär (21). I den senaste undersökningen från 2016 sågs som tidigare att kvinnor i större omfattning än män, närmare 15 procent av kvinnorna och 8 procent av männen hade besvär till följd av stress och/eller psykiska påfrestningar i arbetet. Denna siffra har för kvinnor varit stigande sedan 2010 (21). Från 2012 är psykiska orsaker till besvären vanligare än fysiska bland kvinnor. Vanligaste besväret var sömnbesvär. När det gäller besvär till följd av stress och psykiska påfrestningar drabbades personer med eftergymnasial utbildning i högre grad än de med förgymnasial utbildning (21). Vård och omsorg samt utbildning är de näringsgrenar med mest arbetsorsakade besvär (fysiska- och psykiska) (21). I en större systematisk forskningsöversikt analyserades över 30 studier som hade tittat på hur män och kvinnor uppfattade psykosociala faktorer på arbetet. Resultat visade att kvinnor rapporterade mer fysisk- och psykisk ohälsa än män (22). I en tysk tvärsnittsstudie från 2016 av läkare med olika medicinska specialiteter framkommer skillnader i hur kvinnliga och manliga läkare upplever stress (23). Mot bakgrund av ovanstående viktigt att undersöka skillnader mellan hur kvinnliga och manliga läkare upplever arbetsrelaterad stress. Aspekten av driftsform i primärvård och arbetsrelaterad ohälsa Vårdval inom primärvård började införas i enstaka landsting 2007, och sedan 2010 måste alla landsting enligt lagen om valfrihetssystem (del av Hälso- och sjukvårdslagen) erbjuda vårdval i primärvården (1). Vårdvalet VG Primärvård infördes 2009 i Västra Götalandsregionen. VG primärvård innefattar både privata och offentliga vårdenheter, totalt 5
ca 200 stycken (24). Den offentliga primärvården i Västra Götalandsregionen utgörs av Närhälsan som är en stor organisation med ca 110 vårdcentraler. Resterande drivs i privat regi (24). VG primärvård strävar efter en konkurrensneutralitet och möjligheter att bedriva vård på lika villkor, med lika uppdrag och ersättning (24). I en FoU-studie från 2013 kartlades de förändringar som hade skett i Kronobergs landsting efter införandet av vårdval (25). I denna studie sågs att antalet privata enheter hade ökat från 11 till 33 % (25). Undersökningen omfattade patienternas, befolkningen och personalens uppfattning om förändringar sedan vårdvalet. På frågan om hur man uppfattade att primärvården fungerade rent allmänt jämfört med innan vårdval infördes så tyckte 11 procent av personalen att det var bättre, 30 procent tyckte att det var sämre och 44 procent att det var oförändrat (25). En mindre enkätundersökning i Östergötland som undersökte distriktsläkarnas uppfattning av arbetsförhållanden före och efter vårdvalet, visade på en tydlig försämring (26). Inga publicerade jämförande studier kring skillnader i arbetsmiljö mellan privat och offentlig arbetsgivare i primärvården hittas. I avhandlingen Arbetsvillkor i privat och offentlig sjukvård (27) presenterades resultat av studier kring driftsformer av privat och offentlig vård på sjukhusnivå. Data som avhandlingen baseras på är dock från 1998-2002. Den visar på att likheterna är större än skillnaderna i förhållande till arbetsvillkoren mellan anställda på privat, bolagiserat eller offentligt sjukhus. I avhandlingen föreslås dock att de skillnaderna som sågs var till nackdel för privata arbetsgivare (27). Jobbarometern är en större nationell årlig undersökning om arbetsmiljö och hälsa som genomförs på uppdrag av Vårdföretagarna, en arbetsgivar- och branschorganisation för privat vård (28). Undersökningen speglar de anställdas syn på jobbet inom vård- och omsorg och den senaste undersökningen för 2015 publicerades i början av 2016. Den visar att medarbetare i privata verksamheter är mer nöjda med arbetsledningen, till viss mån upplever sig som friskare, är mer nöjda med arbetsmiljön och upplever större inflytande på arbetsplatsen (28). ST-läkares arbetsrelaterade ohälsa Sveriges yngre läkares förening (SYLF) har under 2015/2016 gjort en särskild satsning på stressrelaterad psykisk ohälsa hos underläkare och tittat på frisk- och riskfaktorer (29). Baserat på enkätsvar från 2015 års AT-enkät och ST-enkät fokuserade man på 3 kända riskfaktorer för psykisk ohälsa (autonomi, kompetens och social samhörighet) (29). En betydande del av underläkarna angav bristande yrkesmässig autonomi. Inga påtagliga skillnader i risk för psykisk ohälsa mellan män och kvinnor hittades (29). Studien är generell 6
för underläkare (AT/ST-läkare) och oberoende av specialitet. ST-läkare (oavsett ålder eller tid i yrket) upplevde sig mindre autonoma än AT-läkare (29). En studie från 1990 antyder också problem i arbetsmiljön hos FV-läkare generellt (tidigare benämning på ST-läkare) (30). Inga aktuella svenska studier kring arbetsmiljön för ST-läkare i allmänmedicin går att hitta. En av de europeiska studierna kring läkare under utbildning i allmänmedicin som går att finna, visar att den eventuella problematiken inte enbart är svensk (31). Mot bakgrund av de kunskapsluckor som finns kring hur ST-läkarna i allmänmedicin uppfattar sin arbetsmiljö bedöms det finnas ett behov av ökad kunskap och kartläggning av hur ST-läkarna skattar arbetsrelaterad stress och eventuella skillnader i gruppen, med särskilt fokus på könsskillnader och driftsform. Förhoppningen är att en kartläggning kan belysa eventuella brister och i förlängningen förbättra arbetsmiljön för nuvarande ST-läkare, minska sannolikheten för byte av specialitet och slutligen för att öka rekryteringen av läkare som står inför valet av specialitet efter avslutad allmäntjänstgöring. Behovet av fler ST-läkare i allmänmedicin har redan påtalats (2). 2. Syfte Syftet med detta projekt är att kartlägga arbetsrelaterad stress hos läkare under specialisttjänstgöring i allmänmedicin i Göteborg och Södra Bohuslän samt göra en analys avseende kön och offentlig eller privat anställning. 2.1 Frågeställningar Hur stor del av ST-läkarna upplever stress på arbetet? Finns det skillnad i upplevd stress på arbetet hos ST-läkare som arbetar på en vårdcentral i offentlig kontra privat regi? Finns det skillnad i upplevd stress på arbetet hos kvinnliga kontra manliga ST-läkare? 3. Metod 3.1 Studiedesign Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en enkätstudie. 3.2 Tillvägagångssätt I samband med två obligatoriska ST-dagar då samtliga ST-läkare inskrivna inom respektive ST-grupp (Göteborg och Södra Bohuslän) träffades, tillfrågades alla då närvarande ST-läkare om att delta i studien. Det gavs en kortare muntlig presentation av studien innan 7
pappersenkäterna (bilaga 1) delades ut. Det tolkades som informerat samtycke att respondenterna valde att svara på enkäten. Det delades också ut skriftlig information om studien (bilaga 2) där det stod att deltagandet var frivilligt och att deltagandet i studien räknades som informerat samtycke. Alla svar var anonyma vilket gjorde att det inte gick att spåra vem som hade svarat vad. För en valid enkätstudie krävdes att läkarna svarade ärligt kring sin situation. Respondenterna fick efter utdelning av enkäterna välja tidpunkt när under dagen de ville fylla i enkäten. Enkätsvaren lämnades därefter i en försluten låda som projektledaren ansvarade för. Endast författaren och handledaren har tillgång till enkätsvaren och efter inmatning av data i statistikprogrammet SPSS förvaras enkäterna i 10 år i enlighet med gällande regler. 3.3 Urval Urvalet bestod av alla ST-läkare i två utvalda ST-grupper i Västra Götalandsregionen - Göteborg och Södra Bohuslän (Stor-Göteborg). Dessa två ST-grupper hade varsitt tillfälle då det var obligatoriskt för tillhörande ST-läkare att närvara. Dessa två tillfällen låg på olika datum för de två grupperna, men låg båda i oktober 2016. Alla då närvarande ST-läkare, oavsett tjänstgöringsgrad, ombads att svara på enkäten. Varje ST-läkare fick således chans att svara en gång på enkäten. Antalet ST-läkare i dessa två grupper bedömdes innan undersökningens start vara ca 180 stycken. Svarsfrekvensen förväntades bli hög på grund av ett egenintresse för den egna arbetsmiljön. Antal ifyllda enkäter jämfördes mot antal registrerade på en närvarolista för att redovisa bortfall. 3.4 Studiepopulation och externt bortfall Totalt blev 174 ST-läkare tillfrågade att delta i studien, 116 stycken från Göteborg och 58 stycken från Södra Bohuslän. 147 besvarade enkäten. Vid analys av bortfall konstaterades en bortfallsprocent på 16 % (27/174). I Göteborgsgruppen var det 20 % (23/116) och i Södra Bohusläns-gruppen 7 % (4/58) (Figur 1). 8
Figur 1 Utdelade enkäter samt externt bortfall 3.5 Datainsamling Pappersenkäten bestod av tre delar (bilaga 1): Sociodemografiska frågor. Generell hälsofråga från SF 36. Work Stress Questionnaire (WSQ) Första delen av enkäten innehöll frågor som beskrev studiepopulationen genom några sociodemografiska frågor. Frågan kring barn under 18 år i hemmet formulerades så att ett jakande svar gällde om barnet/barnen bodde minst 50 % i hemmet, vilket även inkluderade de barn där man hade gemensam vårdnad. Den andra delen innehöll en fråga som mäter självskattad hälsa genom den generella hälsofrågan från det validerade hälsoformuläret SF-36 (32). Den tredje delen innehöll frågor om upplevd arbetsrelaterad stress genom enkäten Work Stress Questionnaire (WSQ) (20). WSQ består av 21 frågor och har utvecklats från en kvalitativ studie där kvinnor sjukskrivna för arbetsrelaterad stress beskrivit arbets- och personrelaterade faktorers betydelse i förhållande till sjukskrivning (20). Reliabiliteten för WSQ har testats i en test-retest-studie med tillfredsställande resultat. Validiteten för WSQ har utvärderats av en pilotgrupp bekräftande frågorna och dess innehåll (20). WSQ innehåller 21 grupperade frågor i de 4 kategorierna: otydlig organisation och konflikter, individuella krav och engagemang, inflytande över arbetet och konflikt mellan arbete och fri tid. Kategorierna otydlig organisation och konflikter och individuella krav och engagemang består vardera av 7 frågor. Varje fråga har följdfrågan Upplever du det som stressande?. Denna fråga besvaras 9
på en fyragradig ordinalskala ; Mindre stressande; ; Mycket stressande. Kategorierna inflytande över arbetet och konflikt mellan arbete och fri tid består av vardera 4, respektive 3 frågor och besvaras på en fyrgradig ordinalskala Ja, alltid; Ja, ganska ofta; Nej, sällan; Nej, aldrig (20). I tre befolkningsstudier har en modifierad version av WSQ använts i primärvården och har visat på att kombinationen av otydlig organisation och konflikter och höga individuella krav och engagemang har ett samband med låg självskattad hälsa och sjukfrånvaro (33-35). 3.6 Databearbetning och analys De insamlade enkäterna kodades med ett identitetsnummer och varje enkät infördes i statistikprogrammet Statistical Package of Social Science (SPSS). Kodning gjordes för de olika svarsalternativen för demografiska data (kön, ålder, civilstånd (singel, gift/sambo eller särbo), hemmaboende barn under 18 år (ja/nej), år läkarexamen, år legitimation, typ av arbetsgivare (offentlig eller privat arbetsgivare), arbetsgrad (51-74 %, 81-100 %), ST-grupp (Göteborg eller Södra Bohuslän) och en generell hälsofråga). Dessa data var alla nominaldata undantaget för ålder som var kvotdata. Frekvenser undersöktes i procent och redovisas med 95 % konfidensintervall (KI). Data redovisades i form av korstabeller. Work Stress Questionnaire (WSQ) kodades enligt följande: 1. Alla svarsalternativ kodades på en ordinalskala som kunde rangordnas. 2. Dikotomisering av svarsalternativ, så att de kunde kategoriseras till binominalskala med endast två svarsutfall (Se figur 2). Pearsons chi-2 test användes som test för att undersöka signifikanta skillnader i arbetsrelaterad stress mellan kvinnor och män och mellan privat och offentligt anställda. Studiens signifikansnivå sattes till 0,05 (p<0.05 bedömdes som statistiskt signifikant), Pearsons chi-2 test kräver dikotomisering till binominalskala. I de fall att svarsfrekvensen understeg antalet 5 i någon fråga är chi-2 testet inte tillförlitligt utan då användes istället Fisher s exakta test vilket är ett mer precis beräkning av p-värde när urvalet är litet. 10
Figur 2 Dikotomisering av svarsalternativ i Work Stress Questionnaire 3.7 Internt bortfall Medelvärdet av bortfallsprocenten för de deskriptiva frågorna var 4,6 % (min 0 % max 13 %). Lägst bortfallsprocent på 0 % gällde fråga om kön, arbetsgivare och ST-grupp. Högst bortfallsprocent på 13 % gällde frågan om ålder. Medelvärde av bortfallsprocenten på frågorna i WSQ var 1,8 % (min 0,07 % max 5,4 %). Lägst bortfallsprocent på 0,07 % gällde fråga 11, 12, 21, 29, 30, 31. Högst bortfallsprocent på 5,4 % gällde fråga 13 Blir du ofta engagerad i ditt arbete? (Bilaga 1). 11
4. Resultat 4.1 Undersökningsgruppen Deskriptiva data för undersökningsgruppen redovisas i tabell I. Medelåldern i gruppen var 35,6 år (n=130 95 % KI 35-37). 64 % var kvinnor och 36 % män. 56 % arbetade på en offentlig vårdcentral och 44 % på en privat vårdcentral. Majoriteten hade barn hemma. Tabell I. Sociodemografiska data, n=147 % 95 % KI 1 n Kön Kvinna 64 56-71 94 Man 36 29-44 53 Civilstånd (n=145 2 ) Singel/ensamstående 13 8-19 19 Gift/sambo 81 73-86 118 Särbo 6 3-11 8 Barn hemma(<18 år) (n=146 2 ) Ja 63 55-70 92 Nej 37 30-45 54 Arbetsgivare Offentlig 56 48-64 82 Privat 44 36-52 65 Arbetsgrad (n=143 2 ) 51-74 % 3 0-7 4 75-80 % 30 22-37 43 81-100 % 67 57-73 96 ST-grupp Göteborg 63 55-71 93 Södra Bohuslän 37 29-45 54 1 Konfidensintervall för proportioner 2 Varierat antal (n) beror på internt bortfall på enskild fråga 12
Det fanns en viss snedfördelning mellan anställningsform där 36 % av kvinnorna i jämförelse med 59 % av männen jobbade på privata vårdcentraler (P=0.09) (Tabell II). Tabell II. Fördelning av anställningsform mellan kvinnor och män, n=147 Kön Privat anställning % (n) Offentlig anställning % (n) Totalt, % (n) Kvinnor 36 % (34) 64 % (60) 100 % (94) Män 59 % (31) 41 % (22) 100 % (53) Hälsan var generellt god i gruppen. På frågan: I allmänhet, hur skulle du vilja säga att din hälsa är: svarade 67 % att hälsan är utmärkt eller mycket god. Enbart 6 % svarade att hälsan är någorlunda och ingen av respondenterna uppfattade sin hälsa som dålig (Tabell III). Tabell III. Hälsofråga I allmänhet, skulle du vilja säga att din hälsa är: n=147 % 95 % KI 1 n Utmärkt 16 11-22 23 Mycket god 51 42-58 74 God 27 20-34 39 Någorlunda 6 3-11 8 Dålig 0 0-2 0 100 144 2 1 95 % konfidensintervall för proportioner 2 Varierat antal (n) beror på internt bortfall på enskild fråga 4.2 Hur stor del av ST-läkarna upplever stress på arbetet? 56 % skattade upplevd stress på grund av ökad arbetsbelastning. 62 % skattade upplevd stress på grund av att de ställer höga krav på sig själva i sitt arbete. 64 % skattade upplevd stress på grund av att de ofta har svårt att säga nej till arbetsuppgifter trots att de redan har fullt upp att göra. 53 % skattade upplevd stress på grund av att de ansåg att de tog mer ansvar för arbetet än de borde göra (Tabell III). 13
Tabell III Skattad arbetsrelaterad stress i undersökningsgruppen, andel i procent med 95 % konfidensintervall (KI) anges, n=147. För bearbetning av svarsalternativen i WSQ se figur 2. Upplevd stress på grund av inflytande över arbetet % 95 % KI 1 n 2 Hinner inte utföra arbetsuppgifterna 28 21-36 41 Har inte möjlighet att påverka de beslut som fattas 37 29-44 53 Chefen tar inte hänsyn till åsikter 19 13-25 27 Kan inte bestämma över arbetstakten 48 40-56 70 Upplevd stress på grund av otydlig organisation och konflikter % 95 % KI 1 n 2 Ökad arbetsbelastning 56 47-63 81 Otydliga mål på arbetsplatsen 28 21-35 40 Otydliga arbetsuppgifter 17 12-24 25 Otydligt ledarskap 20 14-27 29 Förekomst av konflikter 21 15-28 30 Inblandad i konflikt 7 4-12 10 Chefen ej gjort något för att lösa konflikten 3 16 11-22 23 Upplevd stress på grund av individuella krav och engagemang % 95 % KI 1 n 2 Höga krav på sig själv i arbetet 62 51-67 87 Engagerad i arbetet 48 37-53 66 Tänker på arbete efter arbetsdagens slut 46 36-52 65 Svårt att sätta gränser 64 55-71 93 Tar mycket ansvar för arbetet 42 33-49 60 Arbetar övertid 53 44-60 76 Svårt att sova för att man tänker på arbetet 33 25-40 47 Upplevd stress på grund av konflikt mellan arbete och fri tid % 95 % KI 1 n 2 14
Svårt att få tid för familjen 30 22-37 43 Svårt att få tid för vänner 32 24-39 46 Svårt att få tid för fritidsintressen 36 29-44 53 1 Konfidensintervall för proportioner 2 Varierat antal (n) beror på internt bortfall på enskild fråga 3 Andel baseras på alla som svarade på frågan kring konflikt på arbetet. 4.3 Finns det skillnad i upplevd stress mellan offentligt och privat anställda ST-läkare? Det fanns en skillnad när det gällde upplevelse av stress på grund av inflytande över arbetet där 36 % av de offentligt anställda ST-läkarna i jämförelse med 19 % av privat anställda angav att de inte hann utföra sina arbetsuppgifter (p<0.02) respektive 56 % av de offentligt anställda i jämförelse med 39 % av de privat anställda angav upplevd stress på grund av att de inte bestämde över sin arbetstakt (p <0.04). Det fanns en skillnad när det gällde upplevelse av stress på grund av otydlig organisation där 64 % av de offentligt anställda ST-läkarna i jämförelse med 45 % av de privat anställda (p<0.02) angav att deras arbetsbelastning hade ökat respektive 38 % av de offentligt anställda ST-läkarna i jämförelse med 15 % av de privat anställda angav att de upplevde att målen för verksamheten inte var tydliga (p<0.03). 30 % av de offentligt anställda ST-läkarna i jämförelse med 8 % av de privat anställda svarade att de upplevde det som stressande att de inte visste vem eller vilka som tog beslut berörande verksamheten (P <0.01). Det fanns också en skillnad när det gällde upplevd stress på grund av individuella krav och engagemang där 69 % av de offentligt anställda i jämförelse med 52 % av de privat anställda svarade att de ställde höga krav på sig själva (p<0.04) respektive 54 % av de offentligt anställda i jämförelse med 35 % av de privat anställda att de ofta tänkte på arbetet efter arbetsdagens slut (p<0.03). 67 % av de offentligt anställda i jämförelse med 36 % av de privat anställda svarade att de upplevde stress på grund av att de arbetade utöver arbetstid (p< 0.00). Det fanns skillnader i upplevd stress på grund av konflikt mellan arbete och fri tid där 40 % av de offentligt anställda ST-läkarna i jämförelse med 22 % av de privat anställda ST-läkarna hade svårt att få tid till att umgås med sina vänner (p<0.02) respektive 44 % av de offentligt anställda i jämförelse med 26 % av de privat anställda att de på grund av arbetet hade svårt att få tid till att utöva sina fritidsintressen (p<0.02). Inga övriga skillnader sågs mellan offentligt och privat anställda (Se tabell IV). 15
Tabell IV Skillnader i skattad arbetsrelaterad stress mellan privat och offentlig anställning, n=147 WSQ Total % (n 2 ) Offentlig % (n 2 ) Inflytande över arbetet Privat % (n 2 ) P-värde Hinner inte utföra arbetsuppgifterna 28 % (41) 72 % (104) 36 % (29) 64 % (51) 19 % (12) 81 % (53) 0,02* Har inte möjlighet att påverka beslut som fattas 37 % (53) 63 % (91) 46 % (37) 54 % (43) 25 % (16) 75 % (48) Chefen tar ej hänsyn till åsikter 19 % (27) 81 % (119) 24 % (19) 76 % (62) 12 % (8) 88 % (57) Kan inte bestämma över arbetstakt 48 % (70) 52 % (76) 56 % (45) 44 % (36) 39 % (25) 61 % (40) 0,04* Otydlig organisation och konflikter Ökad arbetsbelastning 56 % (81) 64 % (52) 45 % (29) 0,02* 44 % (65) 36 % (29) 55 % (36) Otydliga mål på arbetsplatsen 28 % (40) 72 % (105) 38 % (30) 62 % (50) 15 % (10) 85 % (55) 0,03* Otydliga arbetsuppgifter 17 % (25) 83 % (120) 21 % (17) 79 % (63) 12 % (8) 88 % (57) Otydligt ledarskap 20 % (29) 30 % (24) 8 % (5) 0,01** 80 % (116) 70 % (56) 92 % (60) Förekomst av konflikter 21 % (30) 79 % (114) 29 % (23) 71 % (57) 11 % (7) 89 % (57) Inblandad i konflikt 7 % (10) 7 % (6) 6 % (4) 93 % (135) 93 % (75) 94 % (60) Chefen ej gjort något för att lösa konflikten 3 16 % (23) 84 % (123) 21 % (17) 79 % (64) 9 % (6) 91 % (59) Individuella krav och engagemang 16
Höga krav på sig själv i arbetet 62 % (87) 38 % (54) 69 % (54) 31 % (24) 52 % (33) 48 % (30) 0,04* Engagerad i arbetet 48 % (66) 53 % (40) 41 % (26) 52 % (73) 47 % (36) 59 % (37) Tänker på arbetet efter arbetsdagens slut 46 % (65) 54 % (78) 54 % (43) 46 % (37) 35 % (22) 65 % (41) 0,03* Svårt att sätta gränser 64 % (93) 69 % (56) 58 % (37) 36 % (52) 31 % (25) 42 % (27) Tar mycket ansvar för arbetet 42 % (60) 58 % (84) 48 % (38) 52 % (42) 34 % (22) 66 % (42) Arbetar övertid 53 % (76) 67 % (53) 36 % (23) 0,00** 47 % (67) 33 % (26) 64 % (41) Svårt att sova för att man tänker på arbetet 33 % (47) 67 % (97) 37 % (29) 63 % (50) 28 % (18) 72 % (47) Konflikt mellan arbete och fri tid Svårt att få tid för familjen 30 % (43) 70 % (103) 35 % (28) 65 % (53) 23 % (15) 77 % (50) Svårt att få tid för vänner 32 % (46) 68 % (100) 40 % (32) 60 % (49) 22 % (14) 78 % (51) 0,02* Svårt att få tid för fritidsintressen 36 % (53) 64 % (93) 44 % (36) 56 % (45) 26 % (17) 74 % (48) 0,02* * P-värde <0,05 ** P-värde <0,01 2 Varierat antal (n) beror på internt bortfall på enskild fråga 3 Andel baseras på alla som svarade på frågan kring konflikt på arbetet. 4.4 Finns det skillnad i upplevd stress mellan kvinnliga och manliga ST-läkare? Det fanns skillnader mellan kvinnliga och manliga ST-läkare där 57 % av kvinnorna i jämförelse med 31 % av männen svarade att de upplevde stress på grund av att de ofta blev engagerade i arbetet (p<0.03) respektive 57 % av kvinnorna i jämförelse med 26 % av männen att de ofta tänker på arbetet efter arbetsdagens slut (p <0.00). 60 % av kvinnorna i jämförelse med 40 % av männen svarade att de upplevde stress på grund av att de arbetade 17
utöver sin arbetstid för att hinna med sina arbetsuppgifter (p<0.02). 42 % av kvinnorna i jämförelse med 16 % av männen uppgav att de upplevde stress orsakat av att de hade svårt att sova på grund av att de tänkte på arbetet (p<0.01). Inga övriga skillnader sågs mellan kvinnor och män (Se tabell V). Tabell V Skillnader i skattad arbetsrelaterad stress mellan kvinnliga och manliga ST-läkare, n=147. WSQ Total % (n 2 ) Kvinnor% (n 2 ) Män % (n 2 ) P-värde Inflytande över arbetet Hinner inte utföra arbetsuppgifterna 28 % (41) 72 % (104) 32 % (29) 68 % (63) 23 % (12) 77 % (41) Har inte möjlighet att påverka beslut som fattas 37 % (53) 63 % (91) 42 % (38) 58 % (54) 29 % (15) 71 % (37) Chefen tar ej hänsyn till åsikter 19 % (27) 81 % (119) 20 % (19) 80 % (74) 15 % (8) 85 % (45) Kan inte bestämma över arbetstakten 48 % (70) 52 % (76) 52 % (48) 48 % (45) 42 % (22) 58 % (31) Otydlig organisation och konflikter Ökad arbetsbelastning 56 % (81) 55 % (51) 57 % (30) 44 % (65) 45 % (42) 43 % (23) Otydliga mål på arbetsplatsen 28 % (40) 72 % (105) 27 % (25) 73 % (67) 28 % (15) 72 % (38) Otydliga arbetsuppgifter 17 % (25) 83 % (120) 17 % (16) 83 % (76) 17 % (9) 83 % (44) Otydligt ledarskap 20 % (29) 22 % (20) 17 % (9) 80 % (116) 78 % (72) 83 % (44) Förekomst av konflikter 21 % (30) 79 % (114) 24 % (22) 76 % (69) 15 % (8) 85 % (45) Inblandad i konflikt 7 % (10) 8 % (7) 6 % (3) 93 % (135) 92 % (85) 94 % (50) 18
Chefen ej gjort något för att lösa konflikten 3 16 % (23) 84 % (123) 19 % (18) 81 % (75) 9 % (5) 91 % (48) Individuella krav och engagemang Höga krav på sig själv i arbetet 62 % (87) 38 % (54) 70 % (63) 30 % (27) 47 % (24) 53 % (27) Engagerad i arbetet 48 % (66) 57 % (51) 31 % (15) 0,03* 52 % (73) 43 % (39) 69 % (34) Tänker på arbetet efter arbetsdagens slut 46 % (65) 54 % (78) 57 % (52) 43 % (40) 26 % (13) 74 % (38) 0,00** Svårt att sätta gränser 42 % (60) 38 % (35) 48 % (25) 58 % (84) 62 % (57) 52 % (27) Tar mycket ansvar för arbetet 53 % (76) 47 % (67) 60 % (55) 40 % (36) 41 % (21) 59 % (31) Arbetar övertid 53 % (76) 60 % (55) 40 % (21) 0,02* 47 % (67) 40 % (36) 60 % (31) Svårt att sova för att man tänker på arbetet 33 % (47) 67 % (97) 42 % (39) 58 % (54) 16 % (8) 84 % (43) 0,01** Konflikt mellan arbete och fri tid Svårt att få tid för familjen 30 % (43) 70 % (103) 34 % (32) 66 % (61) 21 % (11) 79 % (42) Svårt att få tid för vänner 32 % (46) 68 % (100) 37 % (34) 63 % (59) 23 % (12) 77 % (41) Svårt att få tid för fritidsintressen 36 % (53) 64 % (93) 42 % (39) 58 % (54) 26 % (14) 74 % (39) * P-värde <0,05 ** P-värde <0,01 2 n beror på svarsfrekvens på varje fråga. 3 Andel baseras på alla som svarade på frågan kring konflikt på arbetet. 19
5. Diskussion 5.1 Tänkbar nytta av projektet En kartläggning av ST-läkarnas arbetsrelaterade stress kan ge kunskap som möjliggör identifiering av brister som kan leda fram till åtgärder som kan förbättra läkarnas arbetsmiljö. En förbättring av arbetsmiljön förmodas ökar produktiviteten, förbättra kvalitén på vården och därmed minska risken för medicinska fel. En förbättrad arbetsmiljö påverkar läkarens förmåga att hålla sig frisk, undvika egen sjukdom och sjukskrivning. ST-läkaren i allmänmedicin befinner sig under utbildning till specialistläkare och är en stor resurs för samhället. En ohälsa i denna grupp får stora konsekvenserna i det redan trängda läget (2). Behovet av att locka fler läkare till att välja ST i allmänmedicin är av största vikt (2,3). 5.2 Resultatdiskussion I första delen av resultatet redovisas kartläggningen av arbetsrelaterad stress hos ST-läkare i allmänmedicin i Göteborg och Södra Bohuslän. I frågedimensionen Inflytande över arbetet svarade nästan hälften av ST-läkarna att de hade upplevt arbetsrelaterad stress i förhållande till att de upplever att de inte bestämmer över sin arbetstakt. 2013 gjordes en studie för att undersöka om det var möjligt att förutse en senare sjukskrivning vid identifiering av arbetsrelaterad stress (med hjälp av WSQ) hos kvinnor som sökte vårdcentral för muskuloskeletala smärtor och psykiska symtom. I den studien svarade 44 % av kvinnorna att de upplevde stress i förhållande till att de inte bestämde över sin arbetstakt (38). I frågedimensionen Otydlig organisation och konflikter svarade över hälften av ST-läkarna att deras arbetsbelastning hade ökat. I en populationsbaserad tvärsnittsstudie från 2009 som bland annat undersökte prevalensen av arbetsrelaterad stress hos kvinnor i arbete i åldern 38 samt 50 år (med hjälp av WSQ) skattade 38 % av kvinnorna sig som stressade i förhållande till att deras arbetsbelastning hade ökat (39), således lägre än ST-läkarna i vår studie. I vår studie sågs inga signifikanta skillnader mellan hur kvinnor och män skattade sig i denna fråga, men det är viktigt att komma ihåg vid jämförelse att det i båda studierna, (38) och (39) handlar om kvinnliga respondenter. Kvinnor har tidigare visat sig rapportera mer fysisk- och psykisk ohälsa än män (22). I den första omnämnda jämförande studien (38) handlar det också om kvinnor som söker med muskuloskeletala- eller psykiska symtom. I den andra omnämnda jämförande studien är det viktigt att komma ihåg att kvinnorna var en befolkningskohort (39). 20
I frågedimension Individuella krav och engagemang sågs den högsta skattade arbetsrelaterade stressen. Närmare två tredjedelar av ST-läkarna upplevde stress på grund av att de ställde höga krav på sig själva och närmare hälften upplevde stress till följd av att de kände för stort engagemang för sitt arbete. I den prospektiva studien där kvinnor med symtom svarade angav 52 % att de upplevde det som stressande att de ställde höga krav på sig själva samt 33 % att de upplevde det som stressande att de kände för stort engagemang för sitt arbete (38). Viktigt att komma ihåg är att det i den studien handlar om individer som söker primärvård med symtom som kan handla om stressrelaterade symtom (38) men att ST-läkarna i denna studie ändå skattar högre nivåer av arbetsrelaterad stress. Det är visat i tidigare studier att läkare ofta har en stor sjuk-närvaro på arbetet (4). I populationsstudien för kvinnor i åldrarna 38 år och 50 år med arbete, skattade 29 % att de upplevde stress på grund av höga krav på sig själva och 17 % på grund av att de kände för stort engagemang (39). En klar majoritet av STläkarna skattade att de var stressade i förhållande till att de hade svårt att säga nej till arbetsuppgifter trots att de redan hade fullt upp att göra. I populationsstudien nämnd ovan skattade sig 44 % av kvinnorna stressade på samma fråga (39). Således skattar sig STläkarna högre än kvinnorna i den generella populationsstudien (39) i flera frågedimensioner. En majoritet av ST-läkarna upplevde stress då de ansåg sig ta ett större ansvar för sitt arbete än de borde göra. I en tidigare studie har man sett att kombinationen av otydlig organisation och konflikter och höga individuella krav ökar risk för sjukskrivning (33). Det är därför viktigt att se att ST-läkarna skattar hög stressnivå i bägge av dessa kategorier och därmed är i högre risk för senare sjukskrivning. I frågedimensionen Konflikt mellan arbetet och fri tid svarade cirka en tredjedel att de på grund av arbetet hade svårt att få tid för sina närmaste, sina vänner eller sina fritidsintressen. I populationsstudien var siffrorna liknande (39). I andra delen av resultatet redovisas skillnader i upplevd arbetsrelaterad stress hos ST-läkare som arbetar på en offentlig kontra privat vårdcentral. Signifikanta skillnader ses i alla fyra frågedimensioner. ST-läkare på offentliga vårdcentraler skattar sig som mer stressade, inte bara i dimensionerna Inflytande över arbetet och Otydlig organisation och konflikter där det går att föreställa sig att det skulle finnas skillnader på grund av skilda organisatoriska strukturer, men också i kategorierna kring Individuella krav och engagemang och Konflikt mellan arbetet och fri tid. Det bedöms inte som troligt att individer med större egna inre krav skulle söka sig till den offentliga vården i större utsträckning, utan det tolkas snarare som att den ökade stressnivån på grund av de organisatoriska strukturerna spiller över på de andra två frågedimensionerna. De privata vårdcentralerna har olika struktur, där vissa är en del av 21
andra större privata vårdgivare. Det går att anta att de offentliga vårdcentralerna som är en del av en större organisation troligtvis har längre beslutsvägar. Inga jämförande studier av arbetsmiljön i offentligt- eller privat driven primärvård har gått att finna. I Sveriges läkarförbunds undersökning av primärvårdens läkarbemanning från 2012 (2), redovisades att antal listade per specialistläkare (allmänläkare eller av annan specialitet i enlighet med HSL (1) i primärvården skilde sig beroende på driftsform. I Västra Götaland låg snittet på 2077 listade per specialistläkare (omräknat till heltider), snittet i landet var 1942 listade per specialistläkare (2). I landet som helhet hade specialistläkarna på offentliga verksamheterna i snitt 100 personer fler listade än de som arbetade i privat verksamhet (2). I Västra Götaland var skillnaden i snitt 177 fler listade hos specialistläkare i offentliga verksamheter (2). Trots att detta inte direkt speglar arbetsbördan för ST-läkare går det att tänka sig att detta indirekt speglar belastningen på vårdcentralen, som också faller på STläkarna som en del av arbetsstyrkan samt specialistläkarnas möjlighet att handleda underläkare. I tredje delen av resultatet belyses skillnader i upplevd stress på arbetet hos kvinnliga och manliga ST-läkare. Skillnader sågs mellan kvinnor och män i frågedimensionen Individuella krav och engagemang där kvinnorna skattade sig mer stressade än männen. I denna dimension sågs tydliga skillnader där mer än hälften av kvinnorna skattade sig som stressade i förhållande till engagemanget till arbetet. Dessutom svarade mer än hälften att de efter arbetsdagen hade tankar om arbetet som var stressande. Majoriteten av kvinnorna angav sig vara stressande i förhållande till att de arbetade efter ordinarie arbetstid. På frågan kring sömnsvårigheter på grund av stress eller på grund av tankar på arbetet sågs störst skillnad, där närmre hälften av kvinnorna ansåg att detta var stressande till skillnad mot cirka 1/6 av männen. I statens beredning för medicinsk utvärderings (SBU) rapport kring arbetsmiljöns betydelse för symtom på depression och utmattningssyndrom framkom att män och kvinnor i lika hög grad skattar depressionssymtom och symtom på utmattning vid liknande arbetsvillkor (17). I Arbetsmiljöverkets senaste rapport konkluderades att kvinnor i större omfattning än män, hade besvär till följd av stress och/eller psykiska påfrestningar i arbetet (21). Detta har förklarats med att det funnits ojämn könsfördelning mellan olika yrken (21). Vård och omsorg samt utbildning är de näringsgrenar med mest arbetsorsakade besvär (fysiska- och 22
psykiska) (21). I en tysk tvärsnittsstudie från 2016 av läkare med olika medicinska specialiteter framkommer skillnader i hur kvinnliga och manliga läkare upplever stress (23). En fråga att ställa sig är om kvinnliga och manliga läkare står inför samma arbetsvillkor? I denna studie framkom en ojämn fördelning mellan män och kvinnor i förhållande till anställningsform, där kvinnorna var överrepresenterade på de offentliga vårdcentralerna. Det skulle kunna vara en förklaring till att det i denna studie ses en skillnad mellan skattad stress hos kvinnor och män, eller omvänt att det ses högre stressnivå på de offentliga vårdcentralerna. För att kunna besvara frågan om faktorerna kön och driftsform är oberoende behövs vidare forskning. 5.3 Metoddiskussion Studiens syfte var att kartlägga arbetsrelaterad stress hos ST-läkare i allmänmedicin. Dessutom gjordes en gruppanalys av skillnader av arbetsrelaterad stress hos ST-läkare i två på förhand förutbestämda parametrar: anställningsform (privat eller offentlig anställning) samt kön (kvinnor eller män). Dessa parametrar valdes då gruppen för övrigt är relativt homogen, men där skillnaderna i dessa parametrar förutsattes vara större på bakgrund av tidigare forskning. Studien genomfördes i form av en kvantitativ tvärsnittsstudie. En enkät utformades (bilaga 1) utifrån skattningsformuläret WSQ (20) samt deskriptiva data för att beskriva gruppen. Kvantitativ metod valdes då det handlade om en kartläggning och var en undersökning av ett större antal personer. Stickprovet var inte slumpmässigt utvalt och är inte generaliserbart mot huvudpopulation, alla ST-läkare i allmänmedicin i Sverige. Detta innebär att det inte går att dra några generella slutsatser om självskattad arbetsrelaterad stress hos STläkare i allmänmedicin generellt i Sverige, men speglar arbetsrelaterad stress i de undersökta geografiska områdena kring Göteborg och Södra Bohuslän (Stor-Göteborg). Dessa två grupper valdes för att öka antalet respondenter och därmed öka styrkan i studien. Göteborg och Södra Bohuslän speglar vårdcentraler i kommuner i storstads- och stadsområde. En svaghet i studien är att inga ST-läkare i allmänmedicin från kommuner i landsbygd eller gles landsbygd finns representerade. För jordbruksverkets definition av regiontyper var god se deras hemsida (36). För att nå alla ST-läkare i de två grupperna (Göteborg och Södra Bohuslän) valde projektledaren att presentera studien muntligt på plats till två förutbestämda obligatoriska STdagar. Enkäten skulle också besvaras samma dag och lämnas in på plats. Därmed fick alla 23
ST-läkare i tjänst möjlighet att delta till studien och bortfall på grund av borttappade papper, förbisedda email och missade sistadatum minskades eller eliminerades helt således. En risk med förfarandet kunde vara att det inte fanns speciellt avsedd tid för ST-läkarna att svara på enkäten utan att enkäten skulle besvaras under dagen, detta kunde eventuellt upplevas som stressande och att svaren således kunde vara ogenomtänkta. En annan risk kunde vara att deltagarna vid detta tillvägagångssätt kunde uppleva sekretessen som dålig om man valde att svara på enkäten direkt i aula där andra var närvarande. För att motverka detta hade respondenterna resterande tid hela den dagen på sig att besvara enkäten. Work Stress Questionnaire (WSQ) är från början utformat från en kvalitativ studie där kvinnor sjukskrivna för arbetsrelaterad stress beskrev arbets- och personrelaterade faktorers betydelse i förhållande till sjukskrivning (19). Reliabiliteten för WSQ har testats i en testretest-studie med tillfredsställande resultat. Validiteten för WSQ har utvärderats av en pilotgrupp bekräftande frågorna och dess innehåll (20) Viss risk finns att använda WSQ för både kvinnor och män, men frågorna har också i tidigare studier i modifierad form använts för både kvinnor och män (33-35) och bedömdes därför som tillförlitligt. Fördelarna med WSQ i denna studie var att frågorna var få (21 stycken) korta och enkelt formulerade med multiple choice -svar som möjliggjorde kodning och jämförelse. WSQ screenade för arbetsrelaterad stress vilket var syftet med studien. Det interna bortfallet var lågt. Störst bortfallsprocent på 13 % gällde fråga om ålder. Det tolkas som att ålder är en mer känslig variabel att besvara. En anledning till det stora bortfallet kan vara att de som befinner sig längst ut i åldersvariation (de yngsta och de äldsta) skiljer sig ut, och att sekretessen därmed blir hotad varför man avstår att svara på denna fråga. En fördel kunde ha varit att istället för ålder frågat efter deltagarnas födelseår. Det interna bortfallet var lågt. Det kan tolkas som att frågorna i WQS har god validitet och reliabilitet. Det externa bortfallet var relativt lågt, detta tros bero på respondenternas egenintresse för studiens resultat samt på grund av tillvägagångssättet beskrivet ovan. Då enkäten delades ut på plats blev alla ST-läkare närvarande tillfrågade. Undersökningen hade inte aviserats innan dagen då enkäterna besvarades. Det kända bortfallet bestod av ej önskan om att deltaga. I Göteborgsgruppen var bortfallsprocenten högre än i Södra Bohuslänsgruppen. Projektledaren ingår själv i ST-gruppen Södra Bohuslän varför bortfallsprocenten där troligtvis är lägre. 24
Chi2-test användes som statistiskt test för att titta på statistiska skillnader mellan de olika grupperna. För att använda detta krävs ordinaldata och en dikotomisering till binominalskala. Detta innebär att svar klumpas ihop och detaljer i svaren går förlorade. Dikotomisering är dock fördelaktigt då det tydliggör de skillnader som ses i studien. I de fall då svarsfrekvensen understeg antalet 5 i någon fråga är Chi-2 testet inte tillförlitligt utan då användes istället Fisher s exakta test vilket är ett mer precis beräkning av P-värde när urvalet är litet. 5.4 Etisk reflektion Det är möjligt att ifyllandet av enkät kunde skapa en del känslor och funderingar kring arbetsrelaterad stress och arbetsmiljö. Frågorna kunde få respondenterna att fundera över sin arbetssituation och framkalla negativa känslor och även leda till funderingar över yrkesvalet. Det bedömdes ändå som försvarbart att kartlägga arbetsrelaterad stress hos ST-läkarna. I samband med att enkäten delades ut så fick respondenterna information om vad de skulle göra om de upplevde höga nivåer av arbetsrelaterad stress. Studierektorerna för ST-läkarna i de två ST-grupperna att har efter studien informerats om resultatet av studien. 6. Konklusion Studiens syfte var att kartlägga arbetsrelaterad stress hos ST-läkare i allmänmedicin och att kartlägga om det fanns några skillnader mellan de ST-läkare som arbetade på offentliga respektive privata vårdcentraler samt om det finns några skillnader mellan kvinnor och män. Studien hade sina styrkor i förhållande till lågt internt- och externt bortfall. Urvalet var inte randomiserat och därmed inte generaliserbart för ST-läkare i allmänmedicin Sverige. Urvalet saknade också representation av ST-läkare i allmänmedicin i landsbygd eller gles landsbygd. I Sverige finns också regionala skillnader, både i förhållande till hur vårdvalssystemen är uppbyggda i de olika landstingen/regionerna men också demografiska skillnader i landet. Det konkluderas att ST-läkare i allmänmedicin i den undersökta gruppen till stor del upplever hög nivå av arbetsrelaterad stress, över hälften upplevde att arbetsbelastningen hade ökat och att närmare hälften upplevde att man inte bestämde över sin arbetstakt. Framförallt upplevde STläkarna stress i förhållande till individuella krav och engagemang, där omkring hälften skattade sig som stressade i förhållande till egna krav, engagemang, tankar på arbetet efter arbetstid, svårigheter att säga nej till ytterligare arbetsuppgifter och att man tog mer ansvar för sitt arbete än man borde. Det konkluderas att ST-läkare som arbetar på offentliga vårdcentraler i denna grupp är mer stressade än de ST-läkare som arbetar på privata vårdcentraler i förhållande till inflytande över arbetet och organisationens tydlighet samt 25