är knappast mindre än den var förr inför upphandlingar och byte av arbetsgivare, det tyder intervjuerna

2009 Nr 1

är vinjett på de 8 sidor i tidningen som handlar om upphandling. Men den kan också symbolisera alla ärenden som skickats vidare till Arbetsdomstolen som rör alla er som läser Hjulet. Där ligger nu fall som gäller semester, olika problem kring arbetstider, missar som bussbolag gjort när de beställt nya bussar och förbrukningsmaterial läs om fallen för AD på olika ställen i tidningen. Åtminstone i Hjulets historia (snart elva år) har det aldrig förekommit så många fall samtidigt. Har facket blivit tuffare, har arbetsgivarna blivit slarvigare med att informera facket? Eller har bussbolagen lagt så tajta anbud att de inte har råd att till exempel bjuda förarna på den tid det tar att köra till garaget från slutstolpen? Skriv gärna till Hjulet och berätta hur du ser på utvecklingen! är knappast mindre än den var förr inför upphandlingar och byte av arbetsgivare, det tyder intervjuerna vi gjort på. Du kan läsa om folk som provanställs fast de kört buss i 25 år, fackligt aktiva som inte får jobb i nya bolaget, tvätteripersonal som får lönen sänkt med 5 000 i månaden för att entreprenören i sin tur lägger ut jobbet på en underentreprenör som inte går på bussbranschavtalet Upphandlingarna är ett elände, man har tur om man får en seriös arbetsgivare, som Kenneth Hallberg i Västervik säger. Reportage på mittuppslaget. ju ljuspunkter, också i Hjulet. Läs Tina Messings roliga busshållplatskatekes på sidan 15, du kommer att känna igen dig. För att inte tala om sånt som att våren och ljuset är på väg! Läs på sista sidan varför vi får vårkänslor. Den här tidningen är ju faktiskt årstidsbunden den kommer vår, sommar, höst och vinter. Så nästa nummer får du till sommaren; strax före midsommar. Till dess: Ha en trevlig vår! Just nu ligger en sådan tvist hos Kommunal centralt. Det gäller Bergkvarabuss, där vissa förare fått sämre villkor än avtalet säger andraföraren har fått mindre i lön än förstaföraren, vilket arbetsgivaren hävdar är korrekt eftersom han/hon går under utbildning. Det står det inget om i avtalet, konstaterar dock Thomas Jönsson, ombudsman i Kalmar, som fört upp tvisten till Kommunal centralt. Han menar att mindre seriösa bolag utan kollektivavtal försöker dumpa löner och villkor för att hamna i ett bättre läge ofta bolag där Kommunal inte har några medlemmar. Prisdumpningen gör att de större bolagen, som Bergkvarabuss i det här fallet, försöker följa med i den lägre prisnivån för konkurrensens skull. kämpa vidare för att fler ska bli medlemmar, då kan vi lättare påverka bolagen att teckna avtal. Men även de som inte har tecknat avtal måste följa reglerna, det är enda sättet att få alla upphandlingar att bli seriösa och även att få alla förare att ta ansvar. I dag kan det hända till exempel att förare tar vissa jobb mer eller mindre gratis för att de får en semesterkörning utomlands. Sådant blir osund konkurrens, konstaterar Thomas Jönsson. Detta är Susanne Gällhagen, ny ombudsman på Kommunal centralt. Hon tar över som ansvarig för förhandlingarna kring BUA, bussarbetsgivarna Bo Sandholm går i pension under våren. Susanne var tidigare ombudsman på Stockholmsavdelningen. Lalla Lindström lalla.lindstrom@kapsylen.se (OBS ny mejladress) Tidningen Hjulet ges ut av Ansvarig utgivare: David Samuelsson Redaktör: Lalla Lindström, Frilansgruppen, 070-74 222 73 Layout: Olle Sjöstedt AB, Sala Tidningen vänder sig till medlemmar inom kollektivtrafiken. Presslagt i mars 2009. Omslagsfoto: Eva Wernlid Tryck: Sjuhäradsbygdens Tryckeri AB, Borås Telefon: 08-728 28 00, Telefax: 08-728 29 85 Adress: Hjulet, Kommunal Box 19039, 104 32 STOCKHOLM För trafikfrågor kontakta: Tord Almlöf, Peter Larsson, Bo Sandholm, Susanne Gällhagen och Anna-Pia Tikkanen.

Tvätten las ut på en underentreprenör läs på nästa uppslag. Dessa tankar diskuteras i en utredning som presenteras i slutet av april. Det skulle innebära att konkurrensen inom bussbranschen blir ännu friare, med betydligt fler aktörer. I princip skulle varje linje i framtiden kunna trafikeras av olika företag. Ett av de direktiv som regeringen gett utredningen är att forma ett öppnare marknadstillträde. Regeringen vill att resenären ska få större möjligheter att välja mellan olika aktörer resenären ska då genom aktiva val kunna påverka utseendet på kollektivtrafiken. Alla företag som uppfyller vissa krav ska få köra linjetrafik. Man gör helt enkelt en trafikanmälan. Och det gäller då inte stora trafikområden som dagens garage utan enskilda linjer. Det blir företagen själva som bestämmer biljettpriser och var linjerna ska gå. De linjer som ingen tror blir lönsamma kommer dock att läggas ut på anbud och subventioneras av skattemedel, medan privata företag tampas om de lönsamma linjerna. Lokala kollektivtrafikmyndigheter ska ha övergripande ansvar och precisera vilken kollektivtrafik som behövs. Den som ser en kommersiell möjlighet att starta en busslinje, eller att överta en gammal linje som ingen har ensamrätt på, ska helt enkelt anmäla att man vill trafikera den linjen. Om företaget lever upp till vissa grundläggande krav är det sedan fritt fram. Och då ska man bedriva trafiken helt på kommersiella grunder, utan bidrag från det offentliga. Det kan alltså bli fråga om mångfalt fler aktörer och förmodligen också tätare byten av företag som trafikerar linjerna. Hur kommer det att påverka bussförarna och deras anställningstrygghet? Frågan om bussförarnas anställningstrygghet ingår inte i utredningens uppdrag, säger utredningens huvudsekreterare Ann- Cathrine Nilsson till Hjulet. Men hon tillägger att det ju också är tänkbart att bussförare kan starta företag och köra linjer. Ulf Lundin, generaldirektör för Rikstrafiken, ansvarar för utredningen. Lalla Lindström Fotnot: Utredningen läggs fram i slutet av april. Om utredningens förslag småningom blir verklighet kommer det ändå att dröja innan det får fullt genomslag, utredningen föreslår nämligen att förändringarna införs successivt, allteftersom ingångna avtal går ut.

Ann-Sofi Tidlund skulle förlorat en femtedel av lönen om hon stannade kvar i Ekerögaragets tvätthall efter att Caretia AB tagit över den firman går på ett annat avtal. Veteranen Monika Lundin tror att övergången kommer att gå bra. Men det hade kanske varit bra om vi fått provköra Arrivas nya bussar innan vi börjar köra med passagerare. Man tycker ju att det borde finnas regler. Här har entreprenören ändrat förutsättningarna efter att upphandlingen var klar! Så kommenterar föraren Roger Wilhelmsson att tvätteriarbetet lagts ut. Upphandlingen i Ekerö, som ligger inom SLs trafikområde (Storstockholms lokaltrafik), skiljer sig därmed från andra i området där övertagande av all personal är en självklarhet. Kommunal har i förhandlingar i alla fall lyckats driva igenom att personalen får behålla sin lön i 12 månader och att de slipper börja med provanställning när de övertas av underentreprenören Caretia. Men de sju anställda i tvätthallen har alla valt att lämna jobbet. Tre har fått nya anställningar, de övriga går över till att köra buss. Ann-Sofi Tidlund har arbetat i tvätthallen i nio år och började alltså ringa på jobb så snart hon fått veta att lönen skulle sänkas. Om en månad börjar jag hos Swebus i Bromma, säger hon. Hon har blandade känslor inför det inträffade, trots allt har hon ju nu en anställning hos Swebus även i framtiden. Ann-Sofi skulle fått en rejäl lönesänkning om hon stannat kvar, från 22 900 kr till 17 900. Orsaken är att Caretia verkar inom ett annat förhandlingsområde än bussföretagen fastighetsskötsel och där är lönerna lägre. Nu har oron också spridit sig till verkstaden i Ekerö. Micke Beckman, timanställd, har även han lyckats få jobb på Swebus i Bromma. Arriva lovade mig en anställning, men drog sen tillbaka det. De påstod sig ha räknat fel på antalet tjänster. Det är ovanligt rörigt vid den här övergången, menar de anställda som Hjulet talat med. Eftersom upphandlingen överklagades blev övergången försenad. Den skulle skett i augusti 2008 i samband med ett tidtabellsbyte. Men nu tog den nya entreprenören i stället över mitt i säsongen, den 1 mars. I samband med övergången har alla förare fått nya scheman. Jag har fått sämre turer och dessutom längre uppehåll mitt på dagen mellan passen, berättar Roger Wilhelmsson som kört i 22 år. Han har delade pass varenda dag med fem-sex timmar mellan passen. Jag hinner ju hem för att sova, städa eller spela bowling under uppehållen. Men eftersom jag jobbar till 19 varje dag kan jag nog inte längre vara med i korplaget, säger han. Men andra förare tycker i stället att de fått bättre tider, som Anders Nordvall med 26 års erfarenhet: Nu börjar jag i stort sett samma tid varje dag, tidigare var det olika tider hela tiden. Då var det svårt med sömnen. Nettan Jörnsved, som tidigare jobbat på dagis och som nu kört buss i två år, tycker att det är spännande med övergången. Men hon är kritisk mot att informationen varit dålig kring vad som ska gälla. Då blir det en massa ryktesspridning, det är aldrig bra. Monika Lundin, Ekerögaragets veteran med 33 år bakom ratten håller med. Det är litet förvirrat här, nu plockar Swebus ned alla sina saker. Till och med klädskåp, hängare, skruvar och muttrar tar de med sig.

Arriva lovade mig fast jobb, men plötsligt drog de tillbaka löftet, berättar Micke Beckman i verkstan. Vi får ta strulet till en början, man kan ju inte börja med att vara negativ, säger Nettan Jörnsved. Lennart Flinck håller med. Man tycker att SL borde haft gott om tid att göra ordenliga anbudsunderlag, men ändå överraskas vi bara två veckor före övergången med att tvätthallen ska läggas ut på en underentreprenör, säger Roger Wilhelmsson. Övriga på bilden är fr v Anders Nordvall, Ann-Britt Domeier, Sune Myllymäki och Peter Renyi. Överklagandena blir allt fler.

I Örebro har förarna fått vänta ett år på besked om hur det blir med jobben i framtiden. Busslink överklagade nämligen när Swebus vann anbudet våren 2008. Det är Busslink som kör nu. Trots att facket i Örebro anmält Busslink till Arbetsmiljöverket på grund av att de utnyttjar 13,5 timmars arbetsdag fullt ut, tror Edina Isakovic, f d huvudskyddsombud, ändå att det är bäst för förarna om Busslink blir kvar. Vi vet vad vi har, men inte vad vi får. Jag tror inte att vi får bättre villkor med en ny entreprenör eftersom vinstmarginalerna är så knappa. Stämningen bland förarna i Örebro är låg, säger hon. Vi känner oss övergivna, vet ju inte dag från dag vad som ska hända. Överklagandet ligger nu i Kammarrätten och det är oklart när domen meddelas. Trots det måste Busslink säga upp all personal i slutet av mars för att vara säkra på att kunna göra sig av med personalen om domslutet blir till Swebus fördel. Vi vet ju att det kommer behövas förare oavsett vem som kör, men vi kan ju inte vara säkra på att alla får jobb, säger Edina Isakovic. I Göteborg pågår en utredning om att eventuellt avyttra bussarna inom Göteborgs Spårvägar, GS, som har 98 procent av stadstrafiken. Orsaken är den dåliga lönsamheten i bussbranschen. GS som är ett kommunalt bolag kan enligt kommunallagen inte tillföras kommunala pengar för att kompensera för underskott, som kan uppstå bland annat pga dålig indexutveckling. Utredningen väntas bli klar i slutet av mars. Samtidigt är trafiken i Göteborg väster, Mölndal och Partille ute på upphandling och huvudmannen har inte skrivit in övertagande av personal i underlaget. Vi har sedan tidigare muntliga avtal med GS och några andra entreprenörer om att personalen ska få ta med anställningsår till nästa arbetsgivare. Men nu är risken att de väljer och vrakar bland personalen, säger Kent Budd, ordförande i sektion 5 i Göteborg. Vi har precis sett ett skräckexempel. Ale-trafiken med 38 fast anställda övertogs av Swebus. Av dem fick bara 26 fast jobb, en kvinna som arbetat 43 år blev t ex erbjuden timanställning. Att förare som jobbat i 20 år erbjuds provanställningar är kränkande, säger Mona Thoresson, ombudsman i Kommunal Gävleborg. KR-trafik tar över efter Veolia respektive Swebus den 14 juni. En del av dem som kör för Swebus har fått erbjudande om provanställningar respektive timanställningar. Men en del har inte fått något erbjudande alls, däribland några fackligt aktiva. Men vi kan inte bevisa att det är deras fackliga aktivitet som gjort att de inte erbjudits jobb, säger Mona Thoresson. Kommunal i regionen kommer nu att jobba vidare med problemet med osäkerheten för personalen när nya entreprenörer tar över. Dels har man haft samtal med länshuvudmannen X-trafik om att övertagande av personal bör ingå i anbudsunderlaget, dels vill Kommunal pröva om provanställningar är lagenliga. (Läs mer om provanställning på nästa uppslag.)

Det här är som att jobba i ett vakuum, vi kan till exempel inte gå till banken för att få lån till en bostad, säger Tommy Sjölander, huvudskyddsombud. Cirka 200 förare i Nyköping, Trosa och Gnesta lever i ovisshet sedan Orusttrafiken överklagat att den nuvarande entreprenören Busslink vunnit upphandlingen. Det handlar om juridiska spetsfundigheter och det är vi i personalen som får sitta i kläm. Orusttrafiken hävdar att huvudmannen, länstrafiken i Mälardalen, gått ut med förfrågningar till två anbudsgivare Busslink och Veolia efter att tiden var ute. Men Kommunals representanter har sett handlingarna och menar att även Orusttrafiken som kom på tredje plats fick samma förfrågan. Ord står mot ord. Vi är nöjda med Busslink och vill behålla dem som arbetsgivare. Dessutom var de billigast, säger Tommy Sjölander. Med ett nytt bolag blir det uppsägningar och provanställningar. Vi vet ju inte om det nya bolaget vill ha fackliga företrädare eller folk som varit sjuka. Dessutom förlorar vi som jobbat länge semesterdagar om vi blir nyanställda. En del saker har blivit bättre vid upphandlingar: Avtalstiden blir allt längre, man behöver inte byta arbetsgivare lika ofta. Och huvudmännen tar inte alltid det lägsta och mest slimmade erbjudandet. Det konstaterar Peter Larsson, ombudsman på Kommunal. Men det är marginella förändringar för personalen. Så länge man inte alltid skriver in att personalen ska följa med vid upphandlingen finns oron för jobbet där, och det kravet ställs fortfarande vid väldigt få upphandlingar. Det är ett krav vi måste fortsätta kämpa för. Kenneth Hallberg blev provanställd efter 25 år som bussförare. Vi märker att de stora bolagen har mer och mer juristkompetens. De fokuserar på juridiska spetsfundigheter i stället för på trafiklösningar, säger Lars Sjövall, Länstrafiken i Mälardalen. Mälardalen är ett av många trafikområden som drabbats av långa förseningar i sin trafikplanering på grund av överklaganden (se notiser intill). Vi skulle gärna vilja se mer allmänna villkor och gemensamma underlag vid anbuden, säger Lars Sjövall. Mer allmänna villkor finns exempelvis i byggbranschen. Svensk Kollektivtrafik, som är huvudmännens branschorganisation, har dock inte något särskilt arbete vad gäller underlagen på gång, enligt dess vd Charlotte Wäreborn Schultz. Busslink är ett av de drabbade företagen i Sörmland. Orusttrafiken överklagade när Busslink vann trafiken i Nyköping, Trosa och Gnesta. Länsrätten gav Orusttrafiken rätt och Busslink förlorade därmed sitt vunna anbud. Det ökande antalet överklaganden kan bero på att konkurrensen hårdnar, det är låga marginaler nu, säger Conny Edorsson, upphandlingsansvarig vid Busslink. Att det är lagen om offentlig upphandling som är boven bakom problemen, är de flesta överens om. Lagen är svårtolkad och så fort man anar att det inte gått rätt till överklagar man, menar Lars Annerberg, Bussbranschen.

Vi bestämde oss för att inte skriva på provanställning, men det gick bara en dag så började ändå folk skriva under, berättar Kenneth Hallberg. har kört buss i 25 år. Ändå provanställdes han under ett halvår innan han fick fast jobb hos nya entreprenören, Söne Buss. De ville väl se så man inte är socialt hopplös, säger han syrligt. Söne Buss ingår i paraplybolaget Buss i Väst som tog över trafiken i Kalmarregionen i augusti i fjol. Kenneth och alla 35 kolleger i Västervik fick provanställning. I februari anställdes de, allihop. Värre gick det för sju förare i Mönsterås och Oskarshamn som anställts av andra bolag inom Buss i Väst. De blev uppsagda. (Läs mer i rutan på nästa sida.) Ett elände, de ansågs förmodligen för bråkiga, konstaterar Kenneth Hallberg. Han är själv fackligt aktiv, sektionsordförande för Kommunal, men kände sig aldrig orolig för att stå utan jobb efter provanställningen, trots att han drev fackliga frågor. Möjligen sköt jag en del krav på framtiden, det kändes inte riktigt rätt att spänna bågen för hårt när alla var provanställda. Det var under protest som Kenneth skrev på att gå på prov. Facket kallade till möten, alla var stridslystna och tog beslutet att ingen skulle skriva på papperen. Men redan dagen efter var det någon som skrev under på provanställning. Fler och fler skrev på, och när slutdatum kom återstod bara Kenneth och ett par tre stycken, och då skrev de också under. Det är det värsta med att vara fackligt aktiv, suckar han och syftar på att så få är villiga att stå för sina åsikter. Förare vill att han ska ställa krav, men vill inte ställa upp själva. Kenneth går till chefen, som frågar vilka som tycker så, det är allmänt, säger Kenneth, men chefen vill ha exempel. Och så rinner allting ut i sanden... Nu låter det som om Kenneth gnäller. Det gör han inte. Nej, han är lugn, trygg och tillbakalutad med en hel del naturlig auktoritet, långt ifrån en gnällspik. Och även om han tycker att folk kunde ha mer civilkurage, så gillar han sitt fackliga slit som han måste ägna mycket mer av fritiden åt sedan han fick Söne Buss som arbetsgivare. När han var anställd av Veolia hade han som ordförande drygt 20 timmar för sitt fackliga arbete, som företaget alltså betalade för. Idag har han bara fyra timmar i månaden. Gentilt, kommenterar Kenneth ironiskt. Det är märkligt, företaget skulle ju kunna ha stor nytta av mina kunskaper. Och jag arbetar ju för företagets bästa och för att allt ska bli rätt för personalen. Vi träffar Kenneth på en pizzeria i Västervik och talar om facket, sambon, husvagnslivet, de nya bussarna som kom med den nya upphandlingen och om andra nya krav som Kalmar länstrafik ställde. I pressen skrevs att bussföretagen skulle få böta om förarna hade slipsen på sned. Det är överdrivet, kravet är att vi ska ha välskött uniform, annars får arbetsgivaren böta. Jag

tycker nog det är vettigt, det är viktigt att vi har en regelrätt uniform. Om något händer måste vi kunna hävda våld mot tjänsteman. Ett annat krav i upphandlingen var att alla bussar ska vara framkörda fem minuter före avgång. Helt okej, tycker Kenneth, vi får ju betalt för det. Företaget får böta 4 000 kronor om bussen är försenad en enda minut. Vi lämnar pizzerian och hastar upp mot busstorget, vi har bett Kenneth visa oss sin husvagn innan hans pass börjar. En man står intill en bil på torget med ett block i handen. Där är bötespojken! säger Kenneth och vinkar. Det är han som kollar om någon buss är försenad. Kenneth tror att det går ihop sig för huvudmannen, att de får ihop tillräckligt mycket böter för att täcka in bötespojkens lön. Han ler och tittar på klockan. Jag har klarat mig undan böter hittills. Men visst blir cheferna irriterade om någon förare får böter och inte kan förklara varför han kommit för sent. Vi åker ut mot bussgaraget, där Kenneths husvagn står parkerad över vintern. Om ett pass slutar sent och han ska upp tidigt sover han över. På bordet i husvagnen ligger en hel drös med sudokun. Och fackliga papper. Jo, jag gör en del fackligt arbete här under rasterna, säger Kenneth, som ägnar närmare ett par timmar varje dag av sin fritid åt facket. När någon ringer och tackar, då är det värt all möda. Han gillar det fackliga jobbet, och speciellt gillar han att lägga scheman. Kanske är det samma känsla som att lösa sudoku... Vi hade trots allt Läs fortsättningen om tur i upphandlingen med den arbetsgivare vi fick, säger Kenneth Hallberg på nästa Kenneth Hallberg. uppslag.

Husvagnen är Kenneths andra hem: På vintern vid bussgaraget för raster och ibland övernattning, under sommaren på Lysingsbadets camping. Bussen ska vara framkörd fem minuter före avgång, annars får entreprenören böta 4 000 kronor till Länstrafiken i Kalmar, det var ett av villkoren i senaste anbudet. Och så kan man ju fixa bra schema själv också, säger han, lite skämtsamt. Han kör ofta en delad tur som stannar nära Mariannelund där han bor. Då åker han hem med bussen. Och jobbar fackligt fyra timmar innan det är dags köra igen. Hans äktenskap (med tre vuxna barn) sprack, till en del beroende på det fackliga slitet tror han. Nuvarande sambon är som tur är lika fackligt aktiv hon, hon arbetar i äldreomsorgen och är revisor i Kommunals avdelning Jönköping. Det är sambon som fått Kenneth att flytta ut på landet. Men från maj till oktober står husvagnen parkerad på Lysingsbadets camping i Västervik, med yttertält och 100 kvadrat tomt är det ett perfekt sommarställe. Vi har ordnat det bra för oss, säger Kenneth nöjt och låser dörren till husvagnen. Vi hinner precis köra fram till hållplatsen fem minuter före avgången mot Ankarsrum. Bötespojken syns inte till, om han inte ruvar bakom någon buske. På väg ut mot Ankarsrum möter vi en Ukna Buss ett litet företag med bara tre bussar som vann en upphandling. En av de anställda har gått över till Kommunal från Transport och har kollat avtalet med Kenneth. De la anbud utan att ha en aning om vad som står i avtalet. Jag undrar hur de kommer att klara sig, säger han och skakar lätt på huvudet. Upphandlingarna kan ställa till med mycket elände. Hur kände han sig då själv inför upphandlingen? Jag hade inte vett att vara orolig, det är ju brist på förare och reparatörer. Det enda jag fruktade var att vi skulle få en arbetsgivare som inte är seriös, säger Kenneth, som anser att de hade tur som fick Söne buss. Förutom det där med provanställningen och den fackliga tiden känns det bra. Han har samma chefer som förr att förhandla med, de ville bo kvar och sökte sig till Söne buss från Veolia. Och jag lyckades få tre timanställda att få fast jobb. I stället har flera pensionärer fått gå över till timanställning, berättar Kenneth när vi svänger in i Gunnebo. När det fungerar bra är det faktiskt bättre med en liten arbetsgivare. Man vet alltid vart man ska vända sig, vem som bestämmer. Men råker man ut för en oseriös åkare, då kan det bli ett litet helsicke.

i Täby och då tog det mig 45 minuter att komma tillbaka till Åkersberga. Det gick ändå ganska snabbt. Allra värst är det när ett pass slutar i Ropsten. Då tar det en timme och 45 minuter till garaget. Det berättar Rikard Hervidsson, förare i Åkersberga, som i mitten av februari demonstrerade mot avlösningstiderna tillsammans med ett par hundra kolleger. Förr gick det att snickra ihop tider så att vi alltid började och slutade nära garaget. Det är märkligt att de inte lyckas med det längre, säger Rikard Hervidsson, förare i Åkersberga, som här demonstrerar mot avlösningstiderna. Arbetsgivarna säger att alla ju måste åka till sitt jobb, att det inte är någon skillnad för oss. Men då börjar de i alla fall och slutar på samma ställe. Våra nya tider sliter totalt ut oss och det gror ett stort missnöje. Jag har fortfarande orken kvar, men det beror nog mest på att jag inte kör varje dag, säger Rikard, som är skolinformatör och också arbetar fackligt. Lalla Lindström Som Hjulet skrev i förra numret räknades tidigare självklart färden från stolpen till garaget som arbetstid, eftersom kassan skulle lämnas in. Men när kontanterna försvann i Stockholm, slutade Busslink räkna sträckan som arbetstid. I det nya avlösningssystemet kan en förare få avlösa en annan långt bort. Också Swebus förare i Södertälje får ta sig långa vägar mellan busshållplatsen och garaget på sin fritid. Och i Umeå, där kontanthanteringen försvinner till sommaren, förvarnar Swebus om att samma regler kommer att gälla där. Arbetsgivarna hänvisar till att avlösningstiden inte regleras i avtalet. Kommunal i sin tur hävdar att förarna fortfarande måste ta sig tillbaka till garaget för att byta till civila kläder och att det därför Ur Hjulet 4/2008. är arbetstid något som man också fått bekräftat av Arbetsmiljöverket. Risken är att det blir så här överallt där kassorna försvinner. Men vi kan aldrig acceptera att förare kan tvingas resa så långt som en timme efter sin arbetstid för att kunna byta om och hämta sin bil. Därför har vi gått till Arbetsdomstolen, säger ombudsman Bo Sandholm. Varför reglerades då detta inte i förra avtalet? Inför förhandlingarna såg avtalsdelegationen inte att detta skulle bli något problem. När sedan bråken kring tiderna började hade vi redan lämnat in våra yrkanden. Det var helt enkelt för sent att ta upp det. Senare har vi drivit tvisteförhandlingar, men inte nått någon vart. Därför blir det nu i stället prövat i domstol. Vi bedömer att vi kan vinna i AD och åtminstone få en gräns för när förarens tid börjar räknas som arbetstid. Vi behöver veta hur mycket en arbetsgivare kan ta av vår fritid utan att betala för det. I det gamla avtalet fanns en femminutersgräns, säger Bo Sandholm, som tillägger att många arbetsgivare verkar strunta i hur långt bort en förare måste sluta när de inte längre behöver lämna in företagets pengar. LL

Redan 1998 skrev Hjulet om vägbulor. I ett 25-sidigt dokument beskrivs hur guppen ska utformas, mätas och underhållas och hur väghållare, trafikhuvudmän, bussentreprenörer, fack och myndigheter ska arbeta för att inte guppen ska orsaka skador hos bussförarna. De tre centrala målen för arbetet har varit att trafiksäkerheten för gående och cyklister ska öka, att kollektivtrafikens konkurrenskraft ska stärkas och att bussförarnas hälsa inte ska påverkas negativt. Till att börja med konstateras att det finns gupp som klarar högt ställda trafiksäkerhetskrav och säker arbetsmiljö för bussförarna men då måste en lång rad förutsättningar och krav vara uppfyllda. En viktig punkt i överenskommelsen är att trafikhuvudmännen måste beakta arbetsmiljöhastigheten 20 km i timmen när de lägger tidtabellen, säger Kommunals ombudsman Peter Larsson. Samtidigt accepterar Kommunal gupp som inte ger för höga stötvärden, förutsatt att en översyn av guppen gjorts i samverkan med skyddsombud. Tre olika typer av gupp beskrivs: Från december i år blir det stopp för kontanter på bussarna i Trollhättan. Men redan nu har skyddsombud med stöd av Arbetsmiljöverket sett till att kontanterna försvinner ur bussarna mellan 19 och 04 detta efter två rån på bussarna under januari, det ena med pistol, det andra med kniv. Swebus och Västtrafik har överklagat beslutet. Arbetsmiljöhastighet. platågupp, cirkelgupp (bulor) och vägkuddar. Rätt utformade nya gupp sägs klara kraven på låga stötvärden vid 20 30 km i timmen. Det stora problemet med guppen är att de måste underhållas, annars blir vibrationerna för stora, säger Peter Larsson och påpekar att skyddsombuden fortfarande har rätt att begära undersökningar och att göra skyddsstopp enligt arbetsmiljölagen. Överenskommelsen har tecknats av Vägverket, Arbetsmiljöverket, SKL, Svensk kollektivtrafik, Riksförbundet enskilda vägar, Bussarbetsgivarna, Bussbranschens Riksförbund och Kommunal. Busslink menade att bussarna inte skilde sig från tidigare modeller, men det var nya modeller. Av bussarna vi fick var fem prototyper och fem ingick i en förserie, säger Anders Willgård, skyddsombud vid Hornsbergsgaraget i Stockholm. En del fel på bussarna har åtgärdats men förarplatsen är enligt Anders Willgård lika trång som i de ledbussar man tidigare kritiserat. Man hade ju hoppats att Scania hade gjort något åt förarplatsen i de nya bussarna. nu 100 000 kronor i skadestånd och 15 000 till berörda skyddsombud. Närmast ska Kommunal träffa Busslinks vd för att diskutera ADanmälan. Om man inte når en uppgörelse blir det muntliga förberedelser inför AD. Ofta löser man tvisterna då, utan att målet går till huvudförhandling, säger Tord Almlöf, ombudsman i Stockholm. bytt leverantör av förbrukningsmaterial till verkstäderna utan att informera facket, något som också ska upp i AD.

Efter varje olycka har haverikommissionen reagerat på den förhållandevis dåliga säkerheten: Det ställs lägre säkerhetskrav för att köra en fullastad buss än för att flyga ett segelflygplan, säger kommissionens ordförande Göran Rosvall. Efter varje olycka har kommissionen vänt sig till de myndigheter som har ansvar för tillsynen med mera över trafiken i landet exempelvis Vägverket, Vägtrafikinspektionen och Arbetsmiljöverket. I så kallade rekommendationer har kommissionen envist pekat på vad den anser måste göras: Höj kraven för trafiktillstånd för buss. I dagarna väntas Vägverket svara på kommissionens senaste krav på ökad säkerhet efter den svåra olyckan i Rasbo norr om Uppsala för drygt två år sedan. Men om det går som körkortsutredningen vill så blir det verklighet. Utredningen föreslår nämligen att åldern för att ta busskort sänks från 21 till 18 år, men då bara för dem som gått en speciell gymnasieutbildning inriktad på att köra buss. Det är väldigt positivt. Men förutsättningen är att det verkligen inrättas en bra gymnasieutbildning, med en sån utbildning i grunden kan en 18-åring vara tillräckligt mogen för att Roder, roderlinor, durken i planet, fallskärmen allt kollas. Föraren gör regelbundna läkarundersökningar. Molnbasen får vara lägst 300 meter, sikten minst 8 km, vinden bör vara högst 10 sekundmeter. Då först släpps segelflygplanet iväg. Jämför med rutiner för bussar. Det kan inte vara så att det ska räcka att du betalat din skatt för att få driva kommersiell busstrafik. Kommissionen tittar på all trafik flyg, spårbunden trafik, väg och sjöfart. För samtliga trafikslag måste krävas säkerhetsstyrningssystem som ska vara kända och tillämpade. I realiteten innebär det att medan flyg och tåg stoppar trafiken vid exempelvis för dålig sikt eller stormvarning, tekniska små fel som trasiga säkerhetsbälten eller hinder på banan så kör bussarna. Det finns till exempel inte en miniminivå när det gäller väglag eller minsta sikt. ratta en buss, menar Kommunals Peter Larsson, som också tillägger att utbildningen skulle höja bussförarnas status. Förslaget tas emot positivt av hela branschen. Det här öppnar vägarna för en karriär i det serviceyrke som bussbranschen är. Inte minst; här finns det jobb. Och en gymnasieutbildning för buss- och taxichaufförer är lika självklar som utbildning för dem som kör lastbil, säger Lars Askelöf på Bussarbetsgivarna och Anna Grönlund, Bussbranschen, i en gemensam kommentar. Och när vi i utredningar frågat förare vad som krävs för att de ska ställa in sin tur så har de svarat att så länge världen finns så kör vi, säger Göran Rosvall. Kommissionen efterlyser åtgärder från myndigheterna och bussbranschen och vill ha säkerhetssystem som tar hänsyn till både väderlek, teknik och mänskliga förutsättningar. Gösta Elmquist Fotnot: Tidningen Hjulet återkommer i nästa nummer med en artikel om Haverikommissionen. Också fackförbundet Unionen har stämt Busslink inför Arbetsdomstolen, AD. Anledningen är att tre driftsledare i februari 2008 fick delade arbetspass, 05.00 08.00 och 12.00 16.00. Unionen kräver skadestånd på 200 000 kronor och 40 000 var till arbetsledarna. Enligt Busslink finns det inget förbud mot delade arbetspass i kollektivavtalet, skriver Kollega. Martin Wästfält, jurist på Unionen, säger till Hjulet att parterna inte lyckades komma överens vid den muntliga förberedelsen. Därför blir det huvudförhandling i domstolen i september.

och registrerar vad som sker, både i text och bild. Hon bär ofta med sig kameran. De bilder du ser på uppslaget har hon tagit med uniformen på. Småningom planerar hon att ställa ut sina Stockholmsbilder. Tina skriver också krönikor, reflektioner från livet som bussförare. Lilla Hållplatskatekesen härintill är en av de krönikor som hon nu samlat i en bok, Händelser vid ratten. www.tinamessing.se

Lilla hållplatskatekesen Jag vill åka buss. Hur hittar jag en sådan? Du går till närmaste busshållplats och väntar. Förr eller senare kommer en. Vad är en hållplats för något? Det är ett ställe där bussen stannar för att släppa av och på passagerare. Hållplatsen finns ofta invid en trottoarkant och är försedd med en stolpe med en skylt högst upp. Den kan också bestå av en glaskur som förhoppningsvis har rengjorts från klotter. Varför måste jag vänta på bussen vid en hållplats? För att du ska slippa vänta förgäves. Men om jag ser en stillastående buss där det inte är någon hållplats, till exempel vid ett rödlyse, får jag inte åka med den bussen då? Nej. Vad taskigt! Ja. Men i London och Kairo Nästa fråga! Om jag inte vill åka buss, men råkar stå vid en hållplats. Hur kan bussföraren veta om jag ska med eller inte? Det kan bussföraren inte veta. Men om jag vänder ryggen mot bussen? Bussföraren kommer ändå att misstänka att du ska med och stannar till. Varför det? Du står vid en hållplats. Men om jag gömmer mig bakom glaskuren så att bussföraren inte ser mig? Ingenting undgår ett bussföraröga. Bussföraren kommer att sakta in och avvakta ett tecken från dig. Men om jag inte ger något tecken? Då kan man fråga sig vem som är taskig. Är bussföraren dum i huvudet som inte fattar om jag ska med eller inte? Telepati ingår inte i förarutbildningen. Men om jag ser bussföraren rakt i ögonen, skakar på huvudet och håller upp ett plakat med texten NEJ TACK? Nu börjar det likna något! Det du talar om kallas kommunikation, något som alla bussförare är mycket behjälpta av och i sin tur passagerarna. Men skylten kan du lämna hemma. Och om jag ska med? Ögonkontakt då med? Ögonkontakt är alltid bra. Och en liten nick kanske. Kan man vinka? Det beror på. En del viftningar kan tolkas som bortschasningar. Inget flaxande alltså. En uppsträckt hand går utmärkt. Det var nog allt jag ville veta. Men när kommer bussen? I tid. Om bussföraren själv får välja. Tina Messing

Välkommen vår! inte bara inbillning att du har lättare att gå upp på morgnarna och arbetar bättre när ljuset börjar komma tillbaka, det är en del av kroppens kemi. Ljuset styr hormonerna och påverkar våra aktiviteter. Forskning visar att den som jobbar i dagsljus mår bättre än den som vistas i mörker på dagen. Så den som kör buss är förmodligen piggare än den som jobbar i mörkret inne i verkstan Det här beror i mycket på att sömnhormonkurvan rubbas om man får för lite dagsljus. Så ta gärna en lång promenad i dagsljuset på rasten om du jobbar i en mörk lokal, det rekommenderar forskarna. är ute, desto mer sömnhormon, melatonin, tillverkas i kroppen. Det hormonet blockeras av ljus, så när nu solen börjar lysa allt längre och intensivare bildas allt mindre sömnhormon. I stället får vi mer stresshormon, som håller oss vakna och gör oss piggare. Men när hormonerna försöker få oss över till ett mer aktivt liv så kan kroppen också gå i baklås. De allra flesta blir piggare på våren, men för den som är deprimerad är det här den jobbigaste perioden. Det blir helt enkelt mer krävande när kroppen vill att man ska bli pigg. Det är lättare på hösten att lyda hormonerna, eftersom sömnhormonet då börjar ta över och kroppen vill sova mer detta kemiskt? Jo, ljuset kommer in via ögonen, går genom ryggmärgen upp i hjärnan. Ljusimpulserna når sen tallkottkörteln, där sömnhormonet bildas. Och i senare led påverkar ljuset också känslocentrum och de centrum där övriga hormoner bildas, hypothalamus och hypofysen. Ljuset påverkar alltså både dina tillväxthormoner och könshormoner. Även fruktsamheten styrs av ljuset: de flesta av oss är födda på våren och alltså gjorda på sommaren. Och det beror då förmodligen inte bara på att vi är lediga och glada då, utan också på att ljuset stimulerar ägglossningen. ju inte heller så enkelt att bara ljuset styr sömnhormonet melatonin och vår pigghet. Stresshormonerna ökar när vi rör oss, talar eller är aktiva på annat sätt socialt eller fysiskt och det gör att sömnhormonet minskar då. Så hur omgivningen ser ut och hur vi agerar påverkar också jämvikten mellan hormonerna. Men ljuset är enligt forskarna den allra viktigaste orsaken. Så passa på och njut när vi nu med stormsteg närmar oss den ljusaste årstiden. LL