Internationellt nätverk för skolgårdsutveckling The International School Grounds Alliance (ISGA) är ett internationellt nätverk bestående av organisationer som alla arbetar för att berika barns och ungas lek och lärande genom utformningen och användningen av skol- och förskolegårdar. Både forskare och utförare från organisationer med flera olika perspektiv som utbildning, planering och design finns representerade i nätverket. ISGA har hittills arrangerat två konferenser, om man räknar den då nätverket grundades 2011 som den första, och uppföljaren 2013 som den andra. Båda konferenserna har ägt rum på den nordamerikanska kontinenten, närmare bestämt i San Francisco, USA och Toronto, Kanada. Många av delegaterna är också från Nordamerika, men även Japan, Australien, Tyskland, Storbritannien och Sverige är representerade. Det saknas således fortfarande en stor del av världen, men den globala expansionen har startat! Det finns en uttalad vilja att utöka ISGA med fler länder och kulturer. Kontakter har nyligen etablerats med bland annat Pakistan och Nigeria. Det finns många viktiga frågor som får både bredd och djup av att dryftas i ett internationellt perspektiv. En av de mest aktuella just nu är odling av mat på skolgårdar. En annan het fråga är hur man kan bygga in så kallat kalkylerat risktagande i barnens utomhusmiljöer för att gynna deras motoriska och fysiska utveckling. Skolgården som arena för mer praktiskt lärande är en tredje fråga som ligger i tiden. Utomhuspedagogik i alla ämnen kan med fördel bedrivas på gården. Den fysiska miljön behöver ibland anpassas för att fungera som ett förlängt klassrum. Dessutom behöver pedagoger utbildning kring hur man på enkla sätt kan använda skol- och förskolegården för att uppnå målen i läroplanerna. Alla dessa frågor är mycket aktuella även i vårt land och ISGA har redan inspirerat till åtgärder på hemmaplan i form av forskningsprojekt och kunskapsspridning både lokalt och regionalt. Behovet av att nätverka finns även nationellt i Sverige. I augusti 2013 möttes för första gången fem olika kommuner i landet som alla har ett nystartat eller pågående utvecklingsarbete som syftar till att utveckla sina skol- och förskolegårdar. Det internationella nätverket menar att skolgården bör ses som en del av det lokala samhället, inte som en separat och isolerad ö endast tillhörande skolan. I vissa länder, kanske till viss del även i Sverige, kan detta vara en stor utmaning. Vid konferenserna i USA och Kanada har det diskuterats mycket kring hur gårdarna avgränsas i olika länder och kulturer. I vissa fall sker det med staket och låsta grindar. I samband med konferenserna har det också visats fina
exempel på skolgårdar utan staket som verkligen är resurser för de boende i skolans och förskolans närområde. ISGA tog initiativ till anordnandet av en internationell skolgårdsmånad i maj 2013. I olika länder runt om på jorden var barn och elever ute på skol- och förskolegårdar hela månaden för att uppmärksamma utomhusmiljön med olika arrangemang som lektioner utomhus, planteringsprojekt, fixardagar och fester på sina gårdar. De skolor och förskolor som medverkade fick en härlig känsla av tillhörighet i en globalt växande rörelse. Många andra internationella samarbeten har blomstrat en kort tid för att sedan åter tyna bort. Det känns annorlunda med ISGA. Ett aktivt samarbete under drygt två års tid med olika arbetsgrupper som både haft regelbundna webbmöten och personliga möten i olika länder tyder på att nätverket kommer att kunna leva och utvecklas ett bra tag framöver. Fortfarande söker ISGA en fastare organisatorisk form, men The International School Grounds Alliance har förutsättningar att bli en betydelsefull pådrivare av skolgårdsutveckling i framtiden. Välkommen att vara med i nätverket. Det är enkelt och kostar inget. Läs mer om hur det går till på www.greenschoolyards.org Skolträdgårdens möjligheter På Nature School Conference i Toronto, Kanada, september 2013, lyssnade vi till människor från Kanada, Australien och USA som talade om begreppen eco literacy, food literacy och health literacy, här översatt till ekologisk kompetens, matkompetens och hälsokompetens. Begreppen används för att inspirera till och möjligöra byggandet av ett mer hållbart samhälle. Dessa tre begrepp är inte något vi kopplar lika tydligt till undervisning och odling i Sverige men det är kanske dags att göra det nu? Att odla är att skapa, vilket alla elever ska få lov att göra enligt Lgr 11 s. 10. Alla ämnen ska innehålla skapande inslag. Att så, sköta om och sedan skörda är att skapa. Elever ska på många olika sätt kunna utveckla och synliggöra sitt utforskande och lärande. De ska också ges många olika verktyg för sitt kunskapande och här kan skolträdgården vara ett viktigt hjälpmedel. Även själva planeringsprocessen är en kreativ process, förhoppningsvis tillsammans med andra, och ger då bra möjligheter till ämnesövergripande arbete. I Ontarioområdet, Kanada, pågår flera odlingsprojekt bland annat Imagine a Garden in Every School, Food Share, School Grown. Där finns även olika exempel på tematrädgårdar: medelhavsträdgård, salsaträdgård, kryddträdgård, fjärilsträdgård, för att underlätta för barn och elever att utveckla mat-, hälso- och ekologisk kompetens. Målet är att genom odling ge fler barn mer kunskap om hållbar utveckling och hur man kan få våra resurser att fördelas mer
rättvist och räcka till alla. Några av dessa projekt handlar om att odla i större kvantiteter för att både tillgodose elevernas matbehov i skolan, ge möjlighet till att sälja eller ge bort till grannar samt eventuellt även ge och se möjligheter för att som vuxen försörja sig med kunskaper om ekologisk odling. Dessa initiativ liknar andra strömningar i västvärlden, inte alltid kopplat till skolan utan ibland föräldra- eller volontärdrivet, som vi även kan se i Sverige. Goda exempel på detta är föreningen ABCs projekt i Lund, Ett grönare Lund, som arbetar med odling och integration. Även Stadsjord i Göteborg och Malmös Barn i stan arbetar på liknande sätt. Exemplen ovan är lite större utomhusprojekt men om det inte finns möjlighet eller om man har svårigheter att se hur man ska göra när man odlar utomhus, kan pedagoger börja med att odla i mellanrummet, mellan ute och inne, i fönstret. Leslie McBeth berättade om The Indoor Farm Project. Vi såg också ofta Three sisters på förskolor och skolor, ett enkelt odlingssätt som ger god utdelning på liten yta. Så ett majskorn i mitten, bönor runt majsen och squash runt bönorna. Majsen ger klätterstöd åt bönorna och squashen kan breda ut sig på marken. Små projekt kan vara starten till något större, att till en början ge känslan av att mäkta med, att ha kontroll över en mindre odling. Vinsterna blir inte lika stora som när man odlar utomhus och i samspel med skolans grannar men startar i alla fall en process där elevernas ekologiska kompetens ökar vilket i förlängningen kan leda till mer medvetna samhällsmedborgare och ett mer hållbart samhälle. Raymond Isola, San Francisco, USA, rektor i kommunal skola med i första hand immigrantelever, talade mycket om att involvera föräldrar och närsamhället i skolan. Isolas huvudbudskap, att odling i skolan ger ett mer hållbart samhälle är universellt intressant. Han visar på stora förbättringar från sin skola, inte bara när det gäller kunskap om mat och hälsa när man odlar, utan även på att skolträdgårdsprojekt är samhällsekonomiskt fördelaktigt och bygger upp ett mer hållbart samhälle. Isola menar att odlingen har gett betydligt fler elever och familjer en chans till ett bättre liv genom att odla mat i skolan. Skolträdgården har inte bara givit kunskaper om hur man odlar utan också kunskaper om biologi, matematik, språk och samverkan med omgivande samhälle. Elevernas hälsa och familjernas känsla av samhörighet har ökat. Familjerna känner att de förstår samhället de lever i och känner att de är en del av detta på ett mer inkluderande sätt. Många föräldrar har också med sig kunskaper om att odla från sitt ursprungsland och kan på så sätt stötta barnen och skolan i odlandet. De får lov att visa sina kompetenser och vara stolta över sin bakgrund. Enligt Isola är skolledningen oerhört viktig för att eleverna ska kunna lyckas, speciellt i en skola med elever med sämre utgångspunkt än de flesta. Rektorn blir inte bara den pedagogiska ledaren utan
också en viktig länk till det omgivande samhället. Isola anställde en person som särskilt skötte kontakterna mellan skolan, föräldrarna och grannar för att skapa förståelse och interaktion med närsamhället. Grannsamverkan var viktig vid skapande och spridande av skolvisionerna samt att man ville lära från närsamhället. Projektet bör vara så inkluderande och välkomnande som möjligt för att få förståelse och uppbackning. Detta hjälper också till att stävja eventuell skadegörelse. Trots det kan en viss grad av inhägnad behövas. Isola citerade stolt sin elev Luis, 8 år: - I m planting vegetables for people and the environment, och menade att detta är ett tydligt tecken på att odling ökar förståelsen för samband i samhället. Raymond Isola pratade om att utvecklingen mot en mer hållbar skola bör ske i flera steg. Första steget: Att skapa en mer naturlig läromiljö. Det kan innebära att man anlägger en instruktiv, ätbar trädgård, rabatter, upphöjda bäddar och om man har möjlighet, ett grönt utelaboratorium. Andra steget: Öka tillgången till hälsosam mat. I första hand öka ytan av odlingsbar mark i skolan, till exempel genom gröna väggar. Anordna och handla med Bondens marknad eller liknande samt ha skolmåltidsprogram. På konferensen talades det om flera exempel på matmarknader där elever hade odlat, tillagat och sålt mat, ibland tillsammans med föräldrar. Tredje steget: Möjligheter till vuxenutbildning, öka kunskapen och intresset hos föräldrar och grannar. Detta kan ske på skolan som till exempel i skolträdgård, skolkök med matlagningskurser, bibliotek, laboratorium och klassrum. Utanför skolan kan vuxna få kunskap via seminarier och samhällelig utbildning. Vi kan inte se motsvarande tendenser och tankar om att utbilda föräldrar kring mat och odling i Sverige ännu men det är kanske dags att börja tänka i dessa banor? Carolie Sly, Centre for Ecoliteracy, Berkeley, USA, berättade om erfarenheter från ett odlingsprojekt motsvarande Isolas. Personerna som höll i projektet kom från Centre for Ecoliteracy och engagerade enbart eleverna. Föräldrar och grannskap involverades inte i projektet. Hennes erfarenheter var radikalt annorlunda jämfört med Isolas. Odlingar hade förstörts, föräldrar ville inte att deras barn skulle delta och att odlingsprojekt ska finnas i skolan ifrågasattes. De två exemplen ovan visar att ett odlingsprojekt där initiativet kommer utifrån och där föräldrar och grannar hålls utanför projektet inte alltid faller i god jord. För att lyckas visade det sig att kommunikationen med föräldrar och närsamhälle är oerhört viktig. Genom att aktivt skapa förståelse för idéerna kan projektet växa och fortleva, blir en positiv del av omgivande samhälle, inte bara skolans tillgång och stolthet. Skolans odlingar kan bli en viktig samlingspunkt för många runt skolan, öka samhörigheten och kunskapen om att man kan förändra, påverka och vara stolt över sin insats i samhället. Tankar och metoder från Isolas skola i USA kan självklart även tillämpas i Sverige. Att på detta vis bygga upp strukturer som ökar integration och delaktighet ger även en vinst för den enskilda individen på det personliga och ekonomiska planet. Att människor ges ökad möjlighet till odling ger också staden och dess miljö mer grönska. Görs detta medvetet kan staden även bli mer hållbar, inte bara på det ekologiska planet. Genom att främja grannsamverkan, att visa på möjligheten att odla i större skala och inte bara för personligt bruk, kommer också de sociala och ekonomiska delarna av hållbar utveckling med.
Sunt förnuft borde råda i större utsträckning än vad det gör idag. Varför är vi så rädda för att utsätta våra barn för risker när vi vuxna utsätter oss för det mest hela tiden? Vuxna hoppar bungyjump, skärmflyger, klättrar i berg mm. Det ser vi som självklara utmaningar och risktaganden. Hela livet gör vi val när vi ska vara aktiva, är det exempelvis ok att spela ishockey eller? Lisa Howard och Sharon Danks, Bay Tree Design San Francisco, USA samt Bernard Spiegal, PLAYLINK, London, England pratar om vikten av bra utmanande utemiljöer för barn. Trenden bland många föräldrar är att slå in barnen i bubbelplast med en skylt AKTAS klistrad på. Ett sådant agerande kan verkligen vara farligt! Sharon har funnit att detta fenomen finns på många platser i världen och har fått olika namn: Sverige Curlingföräldar USA Helicopter parents Kanada Bubble-wrapped children Storbritannien Children wrapped in cotton wool Taiwan Greenhouse flowers (barn som växer upp i en kontrollerad miljö) eller Strawberry tribe (barn och tonåringar som inte klarar fysisk utmaning eller stress särskilt bra, en jordgubbe ser bra ut men klarar inte av något tryck) Japan Ka-ho-go (överbeskyddande föräldrar) Vad är det egentligen vi gör mot våra barn om vi agerar så? Om vi ser barnen som ömtåliga, inkompetenta, oförmögna att göra bedömningar, oftast oförsiktiga, oförmögna att lära sig samt som personer som kastar sig in i situationer som de inte kan hantera då behöver de verkligen skyddas. Om vi däremot ser barn som tåliga, kompetenta personer som är försiktiga och kan göra egna bedömningar så begränsar vi istället barnets möjligheter till motorisk utveckling och lärande. Vågar vi inte ta risken att barnen får ett blåmärke eller en bruten arm? Risker är ofrånkomliga, världen är full av risker. Varje individs liv, från födelse till död, är mättat med risker. Barn leker inte lika mycket utomhus idag som när vi som idag är 50 år var små, varför? Tycker barn att det är tråkigt att vara utomhus eftersom de inte har någonting att göra? Skillnaden idag mot hur det var för 50 år sedan är stor då det gäller lekmiljöer samt var vi tillåter barn att leka. Förr fanns det i större utsträckning vilda naturliga platser som barnen samlades på och där leken utvecklades. Alla barn på gatan träffades och lekte utomhus. Även idag behövs den typen av platser där barnen kan få utlopp för sin nyfikenhet och kreativitet samt möjlighet att lära av sina erfarenheter. Har du ingen erfarenhet av att slå dig kan du inte heller förstå och förklara hur det känns och upplevs. Vissa saker kan vi inte lära sig genom undervisning. Det lär vi oss bara genom egen erfarenhet som till exempel självförtroende, nyfikenhet, försiktighet, lämplighet och preferens, motståndskraft, smärta och
meningen med smärta, att göra välgrundade val, konsekvenser av de val man gör. Vi lär och utvecklas genom att själv få göra och uppleva! Allting innebär en potentiell risk men är samtidigt en potentiell möjlighet för lärande. Barnen bör därför få ta och uppleva välgörande risker på de platser de vistas mest på, skoloch förskolegården. Vi som har dessa åsikter och tankar om utmanande lek måste kämpa för alla barns skull mot numera invanda mönster kring hur farligt risktagande är. Ingen vill medvetet utsätta någon annan för fara men lite risktagande är utvecklande för alla. Vi behöver gå från att risk alltid är dåligt till att risker kan vara välgörande. Utmaningar är att ta välgörande risker! Vårt jobb är att skapa och tillåta acceptabla nivåer av risktagande. Det är viktigt att få vara aktiv när man vill inte bara på speciella tider när vi går iväg till sportträningen. Standarder för lekutrustning utomhus som formulerats både i USA och inom EU har ökat marknaden för färdiga lekredskap samtidigt som de har tonat ner vikten av naturliga utrymmen för barns utelek. Lisas Howard visar att kvinnor i de västra och östra delarna av USA i genomsnitt har högre utbildning är kvinnor i de centrala delarna. I öst och väst föder kvinnor oftare barn senare i livet, 35-40 årsåldern medan kvinnorna i mellersta USA fortsatt föder barn tidigt, 20-25 årsåldern. Finns det något samband mellan att vänta med att föda barn och sedan behandla barnet/barnen med bomullshandskar? Ja, det tror i alla fall Lisa. Är det samma trend vi upplever i Sverige? Den länk som finns mellan barns lek och vuxnas farhågor för ansvar intresserar sig producenterna av lekredskap för. Här finns chans att tjäna pengar. I USA kan det innebära höga kostnader och få stora konsekvenser om man låter bli att rätta sig efter standarden. Lekredskapen ska vara certifierade efter de standarder som företagen själva skapat. Ryggen fri! All lekutrustning som anses osäker avlägsnas. Särskilt skolor i USA med låg budget handlar utifrån rädsla och beställer oftast den prefabricerade lekställningen som har lågt lekvärde men känns säker. I USA är det vanligt att föräldrar stämmer skolor och lekutrustningsfirmor om deras barn skadas på något sätt. Däremot är det inte vanligt att privatpersoner stäms eftersom chansen att få skadestånd är mycket större om man stämmer företag än privatpersoner. Politiker både på riks -och kommunal nivå behöver informeras om vad som håller på att ske samtidigt som skolor och förskolor behöver stöd och uppmuntran att våga integrera välgörande risktagande i skolans lek och lärande. Skolan och förskolan behöver också ge barnen mer tid som möjliggör fri lek. Enligt Dr. Ko Senda, Environment Design Institute i Tokyo finns det inga regler, standarder eller rekommendationer för skol och förskolegården i Japan. Gårdarna är oftast små men i princip alla förskolor har en pool på sin gård så barnen kan svalka sig varma dagar. Poolen placeras närmast byggnaden så att de vuxna har uppsikt över poolen både inifrån byggnaden och från gården. Poolen omgärdas av staket så barnen kan inte hoppa i poolen utan att där är någon vuxen som har uppsyn. Är det möjligt i Sverige? USA? Vad är en risk? Vad är säkert? Peter Kells, Grace-Kells Consultant Inc. från Ottawa, Kanada menar att allt beror på situationen och använder fickkniven som exempel. Hopslagen och liggande i fickan utgör kniven oftast ingen risk i vardagen men om du kommer med den till säkerhetskontrollen på flygplatsen uppstår en helt annan situation. Han anser att vi måste titta på hur lekredskapen används och inte bara på vad standarden
säger. Barnen kanske inte alls använder lekredskapet som vi vuxna tänkt. Målet är att hantera risker utifrån en acceptabel nivå inte att eliminera alla risker! Upplevelse från konferensen är att pedagogerna accepterar de standarder och regler som finns. Istället för att ifrågasätta reglerna vill de veta hur de ska göra för att uppfylla allt så att de har ryggen fri! Vi behöver bli medvetna om hur vi använder orden och skilja på risk och fara för allvarlig skada. Vilken risknivå kan vi acceptera? Peter Kells visade på en skala med fyra nivåer. Nivå 1 livshotande eller permanent invaliditet Nivå 2 allvarlig icke invalidiserande skada Nivå 3 kan eventuellt orsaka lättare skada Nivå 4 liten ingen risk för skada Peter Kells menar också att det går att planera och designa utemiljön för risktagande bara man tänker på följande: Var systematisk och ha goda motiv för designvalet, tänk särskilt på acceptabla risker Dokumentera de gjorda valen, därför valde vi att göra så här. Ha en motiverad strategi men förvänta er inte att allt blir perfekt när det gäller att balansera risktagande mot säkerhet. Lek anses av många synonymt med lekutrustning och lekplatser. Det är emellertid ett mycket begränsat sätt att se det på. Efter att ha forskat i 40 år om barns lekmiljö har Prof. Mitsuro Senda från Japan utvecklat en teori kring sex olika typer av platser för barns lek: play structure space, open space, hide out space, street space, anarchy space och nature space. Finns alla dessa platser på svenska skol- och förskolegårdar? Naturskolan i Lund menar att naturen är världens bästa lekplats. Naturen ger barn intryck för alla sinnen och fullt med utmaningar utan att vara farlig. Ett bra exempel på att en skol eller förskolegård också kan ge detta är utemiljön på uteförskolan Vinden i Lund. De erbjuder barnen en gård helt utan hårdgjorda ytor, utan gungor eller andra färdigköpta lekredskap. På gården finns istället jord, sand, vatten och frodig vegetation samt massor av begagnat virke, donerat av föräldrar och företag. Barnen interagerar verkligen med sin förskolegård och personalen följer barnens lek utan att ingripa. Personalen försöker förstärka barnens lek genom att lyssna in vilket slags löst material och vilka verktyg som barnen kan tänkas behöva för att utveckla sin lek För att få till en gemensam syn på utomhusmiljön behövs en dialog mellan barnens hem, planerare och leverantörer av lekutrustning om vad välgörande risktaganden och fri lek innebär för barnens utveckling. Det är ett första steg för att ge barnen en bra utomhusmiljö. Aktörerna behöver mötas och lära av varandra. Hur ska den ena eller andra veta vad som är viktigt att ha kvar eller ta bort om dialogen saknas? Vad är farligt? Vad är utmanande och lite riskfyllt men inte farligt? Vad behövs för barns utveckling? Lisa Howard pekade på några saker att ta upp i en sådan dialog: Risk är en viktig komponent
av lek och lärande, barn har inneboende kompetens som utvecklas över tiden, vuxna behöver kunskap om riskerna barnen behöver ta. I Lund finns Samverkansgruppen för Lunds skol- och förskolegårdar som bildades 2003 och som är ett sätt att försöka hålla dialogen levande mellan olika aktörer som är involverade i utemiljön. Gruppen består av representanter från barn- och skolförvaltningarna, serviceförvaltningen, tekniska förvaltningen, stadsbyggnadskontoret samt kultur- och fritidsförvaltningen. Gruppen har tagit fram en målbeskrivning för skolans och förskolans utomhusmiljö som består av sju mål. Att vara med i International School Ground Alliance (ISGA) ger en möjlighet att hålla dialogen levande mellan olika aktörer runt om i världen som på olika sätt är intresserade och involverade i utemiljön runt våra skol- och förskolegårdar. Anna Ekblad, Eva Persson och Anders Wånge Kjellsson Naturskolan i Lund Hösten 2013