Bemötande och medicinskt omhändertagande av människor med funktionsnedsättningar

Mellersta, Nordost, Nordväst, Sydost och Sydväst Bemötande och medicinskt omhändertagande av människor med funktionsnedsättningar Agneta Schultze, Stabsläkare Primärvården Skåne Sydväst Tel.040-32 44 18

Innehåll 2 Bemötande av människor med funktionsnedsättning 3 Tre nivåer 3 Den kollektiva nivån 3 Den organisatoriska nivån 3 Den individuella nivån 4 Kunskap är viktig 4 Kommunikation 4 Funktionshinder/funktionsnedsättning 4 Handikapp 5 Bemötande vid olika funktionsnedsättningar 5 Autism 5 Aspergers syndrom 5 Cerebral pares 6 Downs syndrom 7 Flerfunktionshinder 9 Förvärvade hjärnskador 9 Patienter med ryggmärgsbråck 10 Psykisk utvecklingsstörning 11 Personer med förståndshandikapp och demens 12 Slutord 13

Bemötande och medicinskt omhändertagande av människor med funktionsnedsättningar 3 För att underlätta för primärvårdens läkare och mottagningar att utföra sitt uppdrag som familjeläkare även för funktionshindrade, har jag på uppdrag av primärvårdsledningen Sydväst gjort följande sammanställning. Den gör på inga sätt anspråk på att vara fullständig och kommer naturligtvis att behöva kompletteras. Vid ett möte träffas två eller flera människor för att göra något tillsammans. Bemötande innebär att en person uppträder mot en annan person på ett visst sätt. Den funktionshindrade är beroende av yrkespersonen och det innebär en maktrelation. Detta innebär ett ansvar hos den som har makten. Sören Kierkegaard har sagt: Om jag vill lyckas föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå vad det hon förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan eller vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrar av den andre i stället för att hjälpa honom. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte att vilja härska, utan att vilja tjäna. Kan jag inte det så kan jag heller inte hjälpa någon. Astrid Lindgrens Pippi Långstrump har sagt: Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll. Tre nivåer Bemötande av människor med funktionsnedsättningar sker på flera plan samtidigt men man kan se tre övergripande delar. 1. Den kollektiva nivån Det grundläggande bemötandet skapas av politiken. Handikappolitik och handikapplagstiftning anger ton och förutsättningar för bemötande av den funktionshindrade individen på offentliga verksamheters alla nivåer. 2. Den organisatoriska nivån Denna del berör hur enskilda förtroendevalda, tjänstemän, handläggare, behandlare uppfattar och tolkar rådande handikappolitik och handikapplagstiftning och de värderingar de bygger på. Dit hör sådana praktiska detaljer som tillgänglighet till vårdcentraler, behandlingsrum, liftar för att kunna genomföra utredningar och

behandlingar osv. Dit hör också möjlighet att göra hembesök på boende, att ha tillräcklig tid avsatt för besök, tid för samverkan med andra parter kring patienten som försäkringskassa, sociala myndigheter, vuxenhabilitering, specialistkliniker osv. 4 3. Den individuella nivån Denna del rör den enskilde behandlarens (läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, psykolog, kurator ) egen syn på individer med sjukdom, svaghet, funktionsnedsättningar, egna etiska värderingar, eget intresse och engagemang. Som en del i detta finns också den egna kunskapen och för att underlätta det egna kunskapsinhämtandet har jag gjort följande sammanställning. Den är på inget sätt komplett men för fördjupningar finns det mycket att hämta på Internet. Jag har funnit att för ytterligare hjälp är www.google.com, www.sos.se/smkh (små och mindre kända handikappgrupper) och www.agrenska.se är mycket användbara. Kunskap är viktigt I bemötandet är kunskap om funktionshinder mycket viktigt. Ansvaret för inhämtande av kunskap ligger på två nivåer. Den organisatoriska nivån har ansvar för att det ordnas utbildningar, ges tid, pengar och uppmuntran till egen utbildning osv. Det är också den organisatoriska nivåns ansvar att bestämma om alla skall ha samma kunskap eller några skall specialisera sig och få en djupare kunskap. På individnivå ligger det egna ansvaret och intresset att hålla sig uppdaterad, skaffa sig ny kunskap. Kommunikation Kommunicera alltid med patienten och tänk på att det finns alternativa kommunikationshjälpmedel som Blisstavlor osv. Om du inte förstår så fråga patienten om medföljaren kan fungera som tolk. Patienter som bor på kommunala boende skall ha en kommunikationspärm, kräv att den skall följa med på läkarebesök Tänk på att en mycket konkret språkförståelse påverkar kommunikationen. Funktionshinder/ funktionsnedsättning Är den direkta följden av att människans organsystem fungerar annorlunda i vissa avseende. Detta kan vara medfött eller förvärvat senare.

5 Handikapp Kan följa på funktionshindret och är de sociala följderna av funktionshindret. Handikappet kan ses som en relation och ett samspel mellan individ och miljö. Omfattningen beror mycket på hur den enskilde bemöts i sin vardagsmiljö Egenvård Egenvård utförs på den behandlande läkares ansvar och efter vederbörande lärt upp föräldrar eller annan närstående att utföra vissa medicinska åtgärder som att dela medicin, sköta sondmat eller suga en trach. Det går alltså inte att överflytta egenvården till andra personer utan att ansvarig läkare förvissat sig om att de har nödvändig kunskap Bemötande vid olika funktionsnedsättningar Autism Autism är ett allvarligt funktionshinder som beror på en medfödd eller tidigt förvärvad hjärnfunktionsnedsättning. Det förekommer ofta men inte alltid tillsammans med andra funktionsnedsättningar som förståndshandikapp, epilepsi, syn- och hörselskador. Symtomen kan delas in i tre huvudgrupper: *svår begränsning av förmågan till ömsesidig kontakt *svår begränsning av förmågan till ömsesidig kommunikation *svår begränsning av fantasi, beteende och intressen Symtomen ställer stora krav på bemötande av de här patienterna. De har i grunden ett annat sätt att tänka och uppfatta omgivningen. Deras perceptionsförmåga är annorlunda, de kan ofta inte skapa en helhetsbild utan fastnar i detaljer. Deras förmåga till fantasi och föreställningsförmåga är nedsatt. De har ofta ett annorlunda sätt att uppfatta sinnesintryck framför allt känsel och ljud. Därför krävs det i bemötandet en lugn miljö utan störande moment. Det krävs en förutsägbarhet, patienten skall kunna få svar på frågor som: Vad skall jag göra?, Var skall jag vara?, Hur skall jag göra?, Hur länge?, När?, Vad händer sedan?. Att låta en patient med autism vänta kanske i ett rörigt väntrum, kan ge en situation som blir omöjlig att hantera. På grund av den nedsatta förmågan till kommunikation är det lätt att förbise kroppslig sjukdom hos de här patienterna. Förändring av beteendet - t ex ökad aggressivitet - kan orsakas av även banala kroppsliga åkommor som förstoppning och cystit. Bedömningen av de psykiatriska symtomen bör göras av psykiatrispecialist. Ofta består emellertid behandlingen av de psykiska symtomen till stor del av pedagogisk handledning i stället för medicinsk insatser.

Aspergers syndrom 6 Den som har autism och normal till hög intelligens har Aspergers syndrom eller högfungerande autism. Tillståndet är livslångt men stabilt, blir inte värre och det går att lära sig strategier för att kompensera vissa av sina svårigheter. Inlärning sker via logik, inte via känsla och intuition. Gemensamt för patienter med Aspergers syndrom är: kommunikationen är annorlunda, rak, bokstavlig och ärlig de har ett annorlunda tankemönster, konkret, ofta visuellt, logiskt annorlunda känsloliv, uttrycker känslor på andra sätt. annorlunda socialt samspel, förstår inte vad som sägs mellan raderna starka specialintressen, något med mycket detaljer i vanligen en förmåga till djup koncentration på intresseområden ofta exekutiva svårigheter och kan t ex allt om datorer men kan inte knyta skorna. Cerebral pares Uppfattningen om vad cerebral pares beror på har varierat genom tiden. Dr Little var i mitten 1800-talet av den uppfattningen att skadan berodde på syrebrist vid födseln och att syrebristen förstörde hjärnvävnad som styrde rörelserna. Sigmund Freud (då barnläkare) hade uppfattningen att skadan hade sin grund tidigare än vid födseln. Han hävdade att skadan uppstått under fosterstadiet då hjärnan var i stark utveckling. Trots Freuds observationer så var uppfattningen att CP var en förlossningsskada med enbart motoriska funktionshinder förhärskande fram till 1980-talet då amerikanska undersökningar visade att endast 6-10 % av CP kan härledas till skador i samband med förlossningen, resterande 90-94 % härrör från skador som inträffat tidigare i utvecklingen. Cerebral pares har sitt ursprung i en hjärnskada och påverkar då individens hela funktionsprofil. Den inträffar övervägande mellan graviditetens vecka 26 och 32. För att få en rätt insatsstrategi och bemötande måste man ta hänsyn till helheten och inte enbart fokusera på det motoriska handikappet. Funktionshindret kan delas upp i tre karaktäristiker: Motorisk karaktäristik Bristande förmåga att styra rörelser och/eller balans. Specifika fysiska svårigheter ex påverkat tal, nedsatt syn, dysfagi m m. Nedsatt kroppsmedvetenhet. Ringa eller ingen motorik förståelse. Kognitiv karaktäristik Nedsatt koncentrationsförmåga. Påverkad kombinations- och struktureringsförmåga.

Svårigheter att slutföra en uppgift eller ett projekt. Försvagat närminne. 7 Social karaktäristik Svårigheter med aktivt deltagande. Nedsatt självkontroll. Ringa eller bristande förmåga att ta initiativ. Ökad tendens till isolering. Att tänka på 1 Hjärta kärl Hypertoni förekommer hos 10 % av CP patienter. Bensvullnad, missfärgning av benen vanligt. Viktigt med kompressionsstrumpor, bra skor samt hud och fotvård för att förebygga komplikationer. 2 Lungor - andningsvägar Skolios kan försämra andningsfunktionen. Aspiration till följd av sväljningssvårigheter och/eller försämrad magsäckstömning. Råd av logoped och dietist. 3 Gastrointestinalsystemet Kräkning och förstoppning är vanligt. Kräkningen beror ofta på försämrad tömning av magsäcken. Förstoppning kan bero på onormal autonom kontroll av tarmen, stillasittande, dietfel, förlängd colonpassage. 4 Muskuloskeletala systemet Skolios är vanligt. Abnormiteter i fötter, anklar, knä och höfter är också vanligt. Bör följas för att förhindra ytterligare deformitet och ökande handikapp. Obs tänk på smärta, mycket vanligt hos CP-patienter. Kan lätt missas dels på grund av att patienten kan vara svår att förstå, dels på eventuella kognitiva svårigheter hos patienten. Osteopeni och låg bentäthet har visats. 5 Urinvägarna Dålig blåsfunktion kan ge infektioner och inkontinens. Neurogen blåsa förekommer i upp till 15% av fallen. 6 Epilepsi Förekommer i ca 30% av fallen. 7 Nutrition Var observant på nutritionsproblem. För lågt BMI ger sämre allmäntillstånd och ökad risk för tryckskador. Downs syndrom Downs syndrom beror på en trisomi hos kromosom 21. Det föds årligen 100-130 barn med Downs syndrom i Sverige. Mortaliteten är ca 20 % under de första levnadsåren beroende framför allt på missbildningar i mag-tarmkanal och hjärta. Medianöverlevnaden har ökat markant och är nu cirka 57 år.

Alla patienter med Downs syndrom har ett begåvningshandikapp. Detta kan ha en stor variation, från grav till lindrig utvecklingsstörning. Dessutom har alla över 35 år neuropatologiska förändringar som är identiska med dem man ser vid Alzheimers sjukdom. Dessa förändringar beror på trisomi för kromosom 21. Även om man har dessa neuropatologiska förändringar utvecklar inte alla demens. Även i övrigt finns det ett ökat vårdbehov beroende på att ett förtidigt åldrande föreligger från många olika organ hos patienter med Downs syndrom. Flera av dessa förändringar är dock behandlingsbara och det är viktigt att vara observant på dem då patienten har svårt att redogöra för sina behov. Medfödda hjärtfel är vanliga och förekommer hos cirka 40 % av de nyfödda barnen. Det finns emellertid också en kraftigt ökad risk för mitralisklaffsprolaps och aortaregurgitation hos vuxna. Detta beror sannolikt på avvikelser i bindväven hos patienter med Downs syndrom. Det finns en kraftigt ökad risk för hypothyreos hos patienter med Downs syndrom och symtomen kan förväxlas med en begynnande demens. Män med Downs syndrom kan i praktiken betraktas som infertila medan kvinnor är fertila. Hälften av deras barn kommer att födas med Downs syndrom. 8 Att tänka på Riktlinjer för medicinskt omhändertagande av vuxna med Downs syndrom med kontroll vartannat år: 1. Kontroll av thyreodeafunktion (TSH,T3, T4). 2. Synkontroll och bedömning av katarakt. 3. Hörselbedömning inklusive öronstatus (presbyacusis, ledningshinder). Ökad vaxproduktion med vaxproppar. 4. Ortopedisk bedömning av rörelseförmågan och besvär från höfter (luxationer, femurhuvudepifysiolysis), knän (luxation), fötter (plattfothet, hallux valgus) och halsrygg (ev röntgen halsrygg med bedömning ökad atlanto-axialt avstånd) på misstanke om instabilitet. Viktigt att veta vid tandläkarbesök, narkos och vid viss idrottsutövning. Patienter med Downs syndrom upplever samma smärta vid ortopediska sjukdomar som kromosomfriska men kan ibland ha svårare att uttrycka den adekvat. 5. Bedömning av tandstatus, tandlossning muntorrhet, ragader runt läpparna vanligt. 6. Bedömning av behov av preventivmedelsrådgivning hos kvinnor. 7. Kardiell bedömning med hänsyn till mitralisklaffsprolaps och aortaregurgitation samt därvid behov av antibiotikaprofylax vid kirurgi eller tandsanering.

8. Bedömning, framför allt hos yngre, av tecken till depression (förändring av sömnmönster, apati, ökad rädsla, fientlighet). 9 9. Bedömning av tecken till begynnande demens hos individer äldre än 40 år. För hjälp med bedömning kan man ta kontakt med demensteamet, neuropsyk (gäller Malmö). Patienter med Downs syndrom har samma rätt och nytta av bromsmediciner som kromosomfriska. 10. Hudproblem med torr hud som ger sprickbildningar. 11. Autoimmuna sjukdomar är vanligare vid Downs syndrom. Flerfunktionshinder När flera funktionshinder uppträder samtidigt och förstärker varandra uppstår ett flerfunktionshinder. Det innebär en svår funktionsnedsättning som innefattar utvecklingsstörning och stora motoriska begränsningar. Patienter med flerfunktionshinder har ofta begränsad kommunikationsförmåga, svårigheter med perception och koncentration. Hjärnskadan har oftast uppstått under fostertiden eller i samband med förlossningen men kan också bero på en fortskridande hjärnsjukdom eller en allvarlig skallskada. Gruppen är naturligtvis inte enhetlig men de enskilda funktionshindren förefaller förstärka varandra så att den sammantagna effekten blir större än summan av funktionshindren. Gruppen har många olika medicinska behov med och behov av kontakt med olika specialistverksamheter. Familjeläkaren har sin roll som samordnare av dessa insatser och som medicinsk kontaktperson. I mötet med patienter med flerfunktionshinder måste vara särskilt uppmärksamma på kroppsspråk, mimik, ljud, andhämtning osv. Det är också viktigt att få möjlighet att inhämta information från dem som är närmst patienten i vardagen. Även banala kroppsliga åkommor kan ligga bakom beteendeförändringar. Man får aldrig glömma att även om patienten har stora funktionsnedsättningar så lider hon/han lika mycket av smärta och andra obehag som andra patienter. I vården av patienter med flerfunktionshinder så ställs man inför existentiella och etiska perspektiv. Förvärvade hjärnskador En hjärnskada som inte är medfödd eller har uppstått under de första levnadsåren kallas en förvärvad hjärnskada. Orsakerna kan vara yttre våld eller olycka eller bero på olika sjukdomstillstånd. Demenssjukdomar som Alzheimer sjukdom eller Parkinsons sjukdom räknas inte dit Ca 70000 personer per år drabbas av förvärvade hjärnskador.

10 Funktionsstörningar till följd av hjärnskada kan delas i fyra kategorier: Perceptuella funktionsstörningar Detta innebär att varseblivningen av impulser från omvärlden eller kroppens inre miljö blir störd till följd av skador på ledningsbanor eller ett eller flera tolkningsområden i hjärnan som tar emot information från våra olika sinnen. Dit hör synrubbningar, hörselstörningar, störning på smak och lukt, störning i upplevelse av smärta, beröring, vibration, tryck och temperatur, störning i kroppsuppfattning och upplevelse av olika kroppsrörelser eller störning i förmågan att integrera intryck från olika sinnen. Motoriska funktionsstörningar Förlamningar, apraxier, ataxier, dyskinesier, dysartrier m m. Det vill säga försvagningar i förmågan att styra muskler eller utföra ändamålsenliga muskelrörelser i hela eller delar av kroppen. Kognitiva funktionsstörningar Dit räknas störningar som påverkar den intellektuella förmågan. Hit hör uppmärksamhets- och koncentrationsförmåga, olika typer av minnes- och inlärningsstörningar, störningar på vakenhet och initiativförmåga, störningar i förmågan till planering och brister i insikt och omdöme. Emotionella funktionstörningar Störningar på emotionella funktioner med förändrat känsloläge eller störningar i kontrollen av känslor och impulser. Detta kan ge omgivningen upplevelsen av en förändrad personlighet med exempelvis depressioner, aggressivitet, hämningslöshet, avflackning, blödighet. Tänk på att motoriska funktionshinder ger ofta uppenbara handikapp medan de emotionella och kognitiva skadorna är svårare att upptäcka men kan ge väl så stora handikapp i vardagen. Mer att läsa om detta finns att läsa på www.hjarnkraft.nu/skador.htm. Ryggmärgsbråck Det föds allt färre barn med ryggmärgsbråck, sannolikt dels pga en bättre fosterdiagnostik men också medvetenheten hos fertila kvinnor om folsyras eventuella preventiva betydelse. Av de som föds överlever dock en större andel till vuxenåldern och ca 45-50 individer per år kommer att överföras till de vuxenmedicinska klinikerna. Patienter med ryggmärgsbråck får förlamningar/kraftnedsättning i nedre delen av kroppen med olika grad av motoriska svårigheter, allvarligare ju högre upp bråcket sitter.

Känselnedsättning/bortfall ger risk för sår. Ungefär 80-90% av barnen med ryggmärgsbråck får hydrocephalus. En bättre shuntteknik och shuntkontroll har förbättrat prognosen. Den neurogena blåsrubbningen ger problem med tömning av blåsan med utvecklade njurnjurkomplikationer. Där har intermittent blåskatetrisering RIK minskat njurkomplikationerna och inkontinensproblemen. Det kvarstår dock en ökad risk för njurkomplikationer som det är viktigt att vara observant på. 11 Bemötandet av patienter med ryggmärgsbråck och shunt kan kompliceras av att många ger ett mycket kompetent intryck trots sina motoriska svårigheter men lider av ett dysexekutivt syndrom dvs nedsatt planeringsförmåga. De har också andra kognitiva svårigheter, som dåligt minne, svårt att se konsekvenser. Många har ett stort ordförråd men en låg språkförståelse. Deras kognitiva svårigheter innebär att de glömmer kontroller, glömmer katetriseringar, ringer samma dag som katetrar och medicin är slut osv. Från att ha varit mycket väl omhändertagen på barn- och ungdomshabiliteringen så skall den vuxna patienten själv ta ansvar för specialistkontakter, kontroller, katetrar, mediciner osv. Primärvårdsläkaren blir där en viktig sammanhållande funktion. Att tänka på Njurkomplikationer Dysexekutivt syndrom Trycksår (nedsatt sensibilitet) Motoriska problem Kontrakturer Degenerativa förändringar kan utvecklas tidigare Läs mer på www.rbmminneapolis.doc Psykisk utvecklingsstörning Ett tillstånd med fördröjd eller inkomplett utveckling av förståndet som främst karaktäriseras av en nedsättning av de färdigheter som mognar under utvecklingstiden och som bidrar till den generella utvecklingsnivån, som kognition, språk, motorik och sociala färdigheter. Utvecklingstörning kan föreligga med eller utan andra fysiska och psykiska tillstånd. Man brukar mäta graden av utvecklingsstörning med standardiserade intelligenstest som kan ge en ungefärlig indikation på nivån av den psykiska utvecklingsstörningen. Dock är det viktigt med en helhetsbedömning av den intellektuella funktionsnivån och även under vilka omständigheter testen är utförda. Det är väl känt att psykiska sjukdomar ex schizofreni, depression, allvarliga somatiska sjukdomar, medicinering, framför allt med psykofarmaka samt droger, alkohol kan för längre eller kortare tid försämra den intellektuella funktionsnivån utan att patienten skall bedömas som utvecklingsstörd. För

att ställa diagnosen räcker det alltså inte med resultatet av tester utan det krävs en helhetsbedömning. 12 Man kan dela in utvecklingstörningarna i tre nivåer: Lindrig psykisk utvecklingsstörning IQ i intervallet 50-69, vilket hos vuxna motsvarar en mental ålder från 5-7 till 10-12 år. Medelsvår psykisk utvecklingsstörning IQ i intervallet 35-49, vilket hos vuxna motsvarar en mental ålder från 11/2 2 till 5-7 år Svår psykisk utvecklingsstörning IQ i intervallet < 20 till 34, vilket hos vuxna motsvarar mental ålder mellan 0 till 11/2 2 år. Patienter med lindrig utvecklingsstörning kan i många fall lära sig läsa och skriva. De har svårt med abstrakta ord och resonemang och kan behöva ett tydligt och konkret tal. Kan ha svårt att följa instruktioner i flera led, kan ha svårt att bedöma om något är dyrt eller billigt osv. Det är lätt att dessa patienter utsätts för överkrav, har ju mycket svårt att själv klara av att beställa återbesökstider, komma ihåg laboratoriekontroller etc. Patienter bör ha anhöriga eller personal med som stöd då de själva ofta inte visar att de inte förstått informationen. Tänk på att de har en intellektuell mognad som maximalt motsvarar en 10-12 åring Patienter med en medelsvår eller måttlig utvecklingsstörning behöver hjälp att förstå sammanhang och göra verkligheten begriplig. De talar och förstår tal men kan inte läsa eller skriva. Kan eventuellt ramsräkna. Har svårt att uttrycka känslor verbalt och har svårt att beskriva sina upplevelser. Är mycket beroende av stöd av anhöriga eller personal vid undersökningar. Tänk på att deras intellektuella nivå maximalt motsvarar en genomsnittlig 5-7 åring Patienter med svår och grav utvecklingsstörning kommunicerar med ljud, mimik och kroppsspråk. Kan inte sätta ord på känslor, agerar ut och är helt beroende av att omgivningen förstår deras sätt att kommunicera.det är lätt att misstolka deras uttryck som beteendestörningar och missa att det kan bero på smärta eller infektion. I bemötandet av utvecklingsstörda är det viktigt att ta sig tid, har ofta fördröjda reaktioner. Man skall sätta enkla ord på det man gör så att patienten blir beredd. Ha ögonkontakt för att se att patienten är med. Det kan förenkla att tänka ålder för att förmedla information på rätt sätt. Patienten är vuxen med ett livs erfarenhet men behöver frågor och information som till en i yngre ålder. Har svårt med val, behöver i så fall vara enkla och tydliga. Personalen i gruppboendet och på dagcenter är inte sjukvårdsutbildad. Skicka med skriftlig information om vad som bestämts. Tänk på vad begreppet egenvård innebär.

Förståndshandikapp och demens 13 Den kliniska bilden talar för att förståndshandikappade har en ökad risk för tidig demensutveckling. Den mest kända gruppen är patienter med Downs syndrom där demensutveckling startar cirka15 år tidigare än vid normalt åldrande. Grava förståndshandikapp leder ofta till en tidigare åldrandeprocess. Huvudtrauma och ärftliga faktorer anses ibland också som riskfaktorer. Det är viktigt med en tidig demensutredning för att utesluta andra bakomliggande orsaker till en demensliknande sjukdomsbild såsom depression, hormonella förändringar (t ex hypothyreos), anemi osv. Det är ofta svårt att ställa en demensdiagnos hos en förståndshandikappad. Neuropsyk kan bidraga med hjälp och på www.vardalinstitutet.net finns det bra material att läsa. Det är också viktigt med en demensutredning så att anhöriga och personal lättare kan förstå patienten och anpassa boende och sysselsättning till en lämplig nivå. Det är också viktigt med ställningstagande till medicinering med bromsmediciner. Slutord Tänk på att Du behandlar inte ett funktionshinder utan en människa med funktionshinder. Förutom sitt funktionshinder drabbas denna människa av samma sjukdomar, krämpor bekymmer och elände som alla andra. Skillnaden är att denna patient har kanske sämre möjligheter att klara och förstå sina besvär och därför kräver mer fantasi och omtanke av sin doktor