ENKÄTUNDERSÖKNING AV STUDIEMILJÖN PÅ KTH ARKITEKTURSKOLAN, VT 2010

ENKÄTUNDERSÖKNING AV STUDIEMILJÖN PÅ KTH ARKITEKTURSKOLAN, VT 2010 Hannes Hedvall hanneshedvall@yahoo.se Stefan Strohmayer stefan.strohmayer@gmail.com Handledare: Johnny Hellgren Krister Gerner PSYKOLOGPROGRAMMET 2010 STOCKHOLMS UNIVERSITET PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN

ENKÄTUNDERSÖKNING AV STUDIEMILJÖN PÅ KTH ARKITEKTURSKOLAN, VT 2010 Arkitekturskolan i Stockholm fick genom KTH:s mellanårsenkät: Rapport september 2008 (Statistiska Centralbyrån, 2008) indikationer på att studiemiljön behövde undersökas. I rapporten framgick bl.a. att fler studenter på Arkitektutbildningen i jämförelse med andra utbildningar på KTH upplevde brister i det pedagogiska upplägget på utbildningen samt att studietempot upplevdes som för högt i högre utsträckning än på andra utbildningar på KTH. Arkitekturskolan tog därför i samarbete med Studentsektionen på skolan initiativ till att öka kunskapen om studenternas situation på Arkitekturskolan. Detta arbete påbörjades hösten 2008 med att fokusgrupper från årskurs 1 till 3 djupintervjuades på temat psykosocial miljö. Resultaten från dessa djupintervjuer presenterades i rapporten Studiemiljön på Arkitekturskolan i Stockholm från studenternas perspektiv (Hedvall & Strohmayer, 2009) och utgjorde en grund för arbetsgruppsmöten med både studenter och anställda på Arkitekturskolan under våren 2009. Syftet med arbetsgruppen var att diskutera och utveckla studiemiljön på Arkitekturskolan. Den information som kommit fram i dessa tidigare arbeten har legat till grund för att utforma en enkät för att mäta relevanta aspekter av studenternas studiemiljö på uppdrag av ledningsgruppen på KTH Arkitekturskolan. Metod En personlig inbjudan till att besvara en webbaserad enkät gick ut via mail till alla studenter på Arkitektutbildningens tre första år. Enkäten kunde besvaras endast en gång per student och bestod av 78 frågor och påståenden indelade i fem delar. Genomgående var det en förutsättning att respondenten besvarade alla frågor för att kunna gå vidare i enkäten, vilket syftade till omöjliggöra internt bortfall. Enkätens inledande del bestod av 9 frågor som inhämtade relevant bakgrundsinformation. Informationen har använts för att beskriva den undersökta populationen samt för att göra jämförelser mellan bakgrundsvariabler, såsom årskurs och kön, och om det fanns skillnader utifrån dessa bakgrundsvariabler på hur andra skalor som använts skattades. Studiemiljö Den andra och största delen av enkäten bestod av 12 tidigare utprövade skalor. Vissa av skalorna var ursprungligen utformade för att undersöka arbetsmiljö och andra fanns endast tillgängliga i engelsk version. Skalor på engelska översattes till svenska och de skalor som ursprungligen handlade om arbetsmiljö för anställda, omformulerades för att bättre passa till att besvaras av studenter. Ordningen på frågorna randomiserades för att motverka att liknande frågor hamnade i kluster. Alla frågorna var formulerade som påståenden som skulle värderas från 1 till 5 där 1 betydde Stämmer inte alls och 5 betydde Stämmer helt. 1

Autonomi Studenternas upplevda autonomi mättes med hjälp av en skala utformad av Sverke & Sjöberg (1994). Autonomi är i detta sammanhang definierat som individens känsla av ansvar för sitt eget arbete, eller i detta fall för sina egna studieresultat. Höga värden på denna skala indikerar att en student upplever en hög grad av ansvar för och frihet gällande hur deras studier bedrivs. Belastning Skalan belastning utgår ifrån skalan Role overload som utvecklades av Beehr, Walsh och Taber (1976). Skalan avser att mäta i vilken grad den svarande upplever att det finns tillräckligt med tid för att klara av de uppgifter som förväntas av dem. Höga värden på denna skala indikerar att studenterna upplever att de inte hinner med det arbete de förväntas utföra. Obalans arbete-fritid För att mäta studenternas upplevelse av obalans mellan arbete och fritid användes skalan Work-family conflict scale, en skala som utformades av Netemeyer (1996) utifrån teoretiska definitioner av rollkonflikter. Höga skattningar på skalan indikerar att den tid som studierna upptar står i vägen för att ta det ansvar och ha tid för det som förväntas i privatlivet. Socialt stöd, Studenter, Socialt stöd, Lärare För att mäta studenternas upplevelser av socialt stöd från lärare och medstudenter användes två skalor utvecklade på Stockholms Universitet utifrån Caplan s med fleras (1975) tidigare mätinstrument. Frågorna om socialt stöd behandlar studenters upplevelser av att ställa upp för och hjälpa varandra och i vilken grad lärare finns tillgängliga när problem uppstår. Ansvar för studieresultat För att mäta studenternas upplevelse av eget ansvar för sina arbetsresultat användes en omarbetad version av Hackmans och Oldmans (1975) skala som avser att mäta detta. Begreppet definieras som i vilken mån studenten känner sig ansvarig för de resultat som presteras och vilken grad de upplever att de hålls ansvariga för sitt arbete. Studietrivsel Skalan studietrivsel avser att ge ett övergripande mått på hur nöjda studenterna generellt är med sin utbildning. Skalan har omarbetats utifrån en skala som har utvecklats av Hellgren, Sjöberg och Sverke (1997). Målklarhet Skalan målklarhet är utformad på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Frågorna är delvis hämtade ur två amerikanska skalor från 70-talet (Caplan, 1971, Rizzo, 1970). Skalan behandlar studenternas upplevelse av i vilken grad de vet vad som förväntas av dem, vilka studiemål de ska uppfylla och i vilken grad vilket ansvar de har för sina studier är tydligt. 2

The Student s Evaluation of Educational Quality (SEEQ). SEEQ är en väl använd skala som utvecklades av Marsh (1984) och som har använts i stor utsträckning främst i USA, men också i Storbritannien och andra länder. Skalan avser att mäta 9 aspekter av effektivitet i undervisning. De 9 faktorerna har validerats i en lång rad studier från 80-talet och framåt. En del av skalorna i den urspungliga versionen är direkt kopplade till enskilda kurser och svåra att applicera på en hel utbildning varför endast 4 av delskalorna användes i denna enkät. Skalorna har översatts från engelska till svenska för att användas i denna enkät. Den första delskalan som användes var Kunskapsbredd, där olika aspekter av lärarnas kunskaper skattas, såsom i vilken grad lärare kontrasterar olika teorier mot varandra, väger in åsikter som går emot sina egna och diskuterar ny utveckling inom sina områden. Den andra delskalan, Examination består av tre frågor som i denna enkätrapport redovisas separat; hur värdefull den feedback som ges på examination är, om metoder för utvärdering av studenternas arbete är lämpliga och rättvisa och slutligen om det kursmaterial som lärarna har fokuserat på är det som i slutändan är grund för examination. Den tredje delskalan fick namnet Lärarnas entusiasm. Delskalan mäter lärarnas förmåga att engagera studenterna och i vilken grad lärarna uppfattas som entusiastiska och fulla av energi. Den fjärde skalan Gruppsamverkan mäter i vilken grad studenterna uppmuntras att vara delaktiga i diskussioner, utmana sina lärares åsikter, får meningsfulla svar på sina frågor och uppmuntras att delge sina egna tankar och idéer. Hälsobesvär Den tredje delen av enkäten bestod av tre skalor som avsåg att mäta olika aspekter av fysisk och psykisk hälsa. Alla skalorna har använts av Statens Folkhälsoinstitut i den Nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor som har genomförts varje år från 2004 till 2009. Genom att använda mätinstrument som tidigare använts i nationella hälsoundersökningar kan resultatet från mätningarna på Arkitekturskolan jämföras mot medelvärden för större grupper av svenska folket. GHQ-12 För att mäta psykiskt välbefinnande har frågeinstrumentet GHQ12 (General Health Questionnaire) använts, som är ett validerat och vedertaget instrument som bland annat beskrivits i boken Measuring Health (McDowell och Newell, 1996). De tolv frågorna i GHQ12 är avsedda att mäta två huvudsakliga problem, nämligen svårigheter att upprätthålla normalt välbefinnande samt svårigheter att hantera nya påfrestningar. Möjlig skattning är från 1, frånvaro av symtom, till 4, mycket tydliga symtom. Ju lägre medelvärde på GHQ12, desto bättre psykiskt välmående. Medelvärdet för alla frågor har använts i de statistiska beräkningarna. Utifrån svaren på frågorna räknas ett summaindex fram där varje svar som tyder på psykiskt välbefinnande (svarsalternativ 1 och 2) kodas som 0 och varje svar som tyder på nedsatt psykiskt välbefinnande (svarsalternativ 3 och 4) kodas som 1. Varje individ kan därmed få som minst värdet 0 och som mest värdet 12. Vi har i överensstämmelse 3

med Folkhälsoinstitutets användning av skalan lagt brytpunkten för psykiskt välbefinnande vid 3. Resultat mellan 0 och 2 klassificeras som bra psykiskt välbefinnande, medan resultat mellan 3 och 12 klassificeras som nedsatt psykiskt välbefinnande. Stress Stress mättes med den fråga som folkhälsoinstitutet använder i sin årliga enkät (Boström & Nyqvist, 2008). Frågan Känner du dig för närvarande stressad?, besvaras med ett av 4 alternativ, Inte alls, I viss mån, Ganska mycket eller Väldigt mycket. De respondenter som svarat Ganska mycket eller Väldigt mycket kan klassificeras som mycket stressade vilket möjliggör jämförelser med andra populationer. Healthy days Tre frågor från skalan healthy days (Alfredsson, 2002) som utvecklades vid Center for Disease Control i USA användes för att ytterligare undersöka studenternas hälsa och arbetsförmåga. Den första anger antalet dagar med dålig fysisk hälsa, den andra antalet dagar med dålig psykisk hälsa och den tredje hur många dagar den senaste 30- dagarsperioden då dålig psykisk eller fysisk hälsa förhindrade arbete. Fysisk miljö Den fjärde delen av enkäten bestod av 7 frågor om den fysiska miljön på skolan. Dessa var egenutformade utifrån andra liknande skalor. Frågorna redovisas separat i resultatdelen och behandlar t.ex. belysning, temperatur och arbetsplatsernas utformning. Varje fråga har fem svarsalternativ som kodas från ett till fem; Mycket dåligt, Dåligt, Acceptabelt, Bra och Mycket bra. För att undersöka samband med helhetsupplevelsen av den fysiska miljön och de hälsomått som användes beräknades ett medelvärde för alla delfrågor. Kränkande särbehandling Den femte och sista delen av enkäten bestod av ett antal frågor om sexuella trakasserier och kränkande särbehandling. Frågorna om kränkande särbehandling undersöker i vilken utsträckning studenterna upplever sig ha blivit utsatta för sexuella trakasserier och kränkande särbehandling. Frågorna undersöker också vem som har utsatt studenterna för särbehandling och om de vet av vilken anledning, som t.ex. baserat på kön, sexuell läggning eller etnicitet. Statistiska analyser Cronbachs Alpha beräknades för samtliga använda skalor som bestod av minst tre frågor. Flervägs oberoende ANOVOR utfördes för att undersöka eventuella skillnader mellan dels mellan män och kvinnor, dels mellan de tre årskurserna på alla använda skalor, samt om det fanns interaktionseffekter mellan årskurs och kön. Pearsons korrelationskoefficient beräknades för att undersöka samband mellan studenternas skattningar på studiemiljön med de mått på hälsa som användes i enkäten. Envägs oberoende ANOVOR beräknades för att undersöka om bakgrundsvariablerna högsta utbildning, antagningskvot samt hemmavarande barn påverkade skattningarna på studiemiljöskalorna och hälsomåtten. Tvåsidigt t-test har använts för att jämföra om arkitekturstudenternas svar på hälsoskalorna skiljer sig från jämförbara medelvärden för befolkningen. Chi-Två beräknades för att undersöka om andelen som upplevt negativ särbehandling skiljde sig mellan kvinnor och män samt mellan de olika årskurserna. 4

Resultat Demografi Enkäten gick ut till alla studenter på årskurs 1 till 3 på Arkitekturskolan i Stockholm, sammanlagt 303 personer, 142 personer (47 procent) besvarade enkäten. Av dessa var 54 män (38 procent), 84 kvinnor (59 procent) och 4 definierar sig varken som man eller kvinna (3 procent). Då gruppen som varken identifierade sig som män eller kvinnor bestod av få individer har vi valt att ej redovisa separata resultat för denna grupp, då resultat för en liten grupp blir statistiskt osäkra, samt att det skulle vara möjligt att härleda resultat till enskilda individer. Dessa individers svar finns dock med i beräkningar som ej redovisar grupper utifrån kön. Från de olika årskurserna svarade 42 studenter från första året samt 45 och 55 för år 2 och 3. Antalet respondenter från de enskilda lärarlagen varierade mellan 2 och 15 studenter och statistiska jämförelser mellan lärarlag redovisas inte då det inte fanns statistiskt underlag för att uttala sig om alla lärarlag. Tabell 1. Respondenter per Årskurs och Lärarlag. Lärarlag 1/A Lärarlag 2/B Lärarlag 3/C Lärarlag 4/ D Lärarlag 5/E Totalt Årskurs 1 10 11 7 10 4 42 Årskurs 2 8 8 7 11 11 45 Årskurs 3 11 15 13 14 2 55 Tabell 2. Medelvärde för ålder, antal studietimmar per vecka samt antal timmar förvärvsarbete per vecka presenterat uppdelat efter kön och årskurs samt totalt för alla respondenter. Man Kvinna Årskurs 1 Årskurs 2 Årskurs 3 Totalt Ålder år 26 26 24 26 27 26 Studier h/vecka 48 49 45 49 51 49 Förvärvsarbete h/vecka 6 3 4 6 3 4 Tabell 3. Procent av respondenterna som faller inom de olika kategorierna avseende den högsta utbildningen på minst ett år (frånsett Arkitekturprogrammet), vilken intagningskvot de blev antagna inom samt om de har hemmavarande barn. Man Kvinna Årskurs 1 Högsta utbildning Gymnasium el motsvarande Yrkeshögskola, Kvalificerad yrkesutbildning Årskurs 2 Årskurs 3 Total t 51,9 36,9 45,0 45,5 38,9 42,8 1,9 2,4 0 2,3 3,7 2,2 Folkhögskoleutbildning på eftergymnasial nivå 7,4 11,9 17,5 6,8 7,4 10,1 Akademiska studier på universitet/högskola 31,5 45,2 32,5 40,9 44,4 39,9 Annan utbildning 7,4 3,6 5,0 4,5 5,6 5,1 Intagningskvot Betyg 20,4 38,1 27,5 36,4 29,6 31,2 Högskoleprov 18,5 16,7 17,5 11,4 22,2 17,4 Arkitektprovet 61,1 45,2 55 52,3 48,1 51,4 Hemmavarande barn Ja 5,6 10,7 5,0 9,1 11,1 8,7 Nej 94,4 89,3 95,0 90,9 88,9 91,3 5

Studiemiljö För att kunna bedöma i vilken mån skalornas olika frågor samvarierade och höll ihop beräknades Cronbachs Alpha, vilket redovisas i tabell 5. Alphavärdet för skalan Examination blev endast 0,59 vilket bedömdes som för lågt. Resultaten från denna skala redovisas istället separat för varje fråga. Studiemiljö för kvinnliga respektive manliga studenter Kvinnors och mäns skattningar skilde sig signifikant åt gällande tre aspekter av studiemiljön (se Tabell 4). Obalansen mellan studier och fritid var större för de kvinnliga studenterna. De skattade i genomsnitt 4,0 vilket jämförts med männens medelvärde på 3,5. Kvinnor upplevde även att studierna medförde en högre belastning än vad män gjorde, medelvärde 4,3 respektive 4,0. Slutligen bedömde manliga studenterna sin autonomi i förhållande till studiearbetet som större än vad kvinnorna gjorde, medelvärde 3,8 respektive 3,5. Tabell 4. Medelvärden, F-kvot och alpha-värde för 11 studiemiljöskalor och tre enskilda frågor. M kvinnor M män F 1, 132 M totalt Alpha Obalans studiearbete-fritid 3,98 3,53 5,10* 3,81 0,90 Belastning 4,30 3,96 4,89* 4,16 0,77 Autonomi 3,47 3,77 3,96* 3,58 0,64 Lärarnas entusiasm 3,27 3,31 3,26 0,86 Gruppsamverkan 3,20 3,52 3,30 0,86 Lärarnas kunskapsbredd 2,95 3,05 2,97 0,68 Tillfredsställelse med utbildning 3,56 3,62 3,55 0,88 Målklarhet 2,98 3,02 2,97 0,67 Eget ansvar för studieresultat 4,44 4,40 4,43 0,62 Socialt stöd från studenter 3,78 3,64 3,72 0,72 Socialt stöd från lärare 3,28 3,25 3,24 0,91 Examination, återkoppling 3,69 3,61 3,61 Examination, rättvis/lämplig 2,99 3,17 3,02 Examination, betonat innehåll 3,17 3,13 3,13 * p<0,05 Studiemiljön för årskurserna 1,2 och 3 Det fanns signifikanta skillnader mellan årskurserna för sju skalor och en enskild fråga gällande examination. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan årskurs 1 och 2. Årskurs 3:s skattningar skilde sig från båda de andra årskurserna för tre mått och från en av de andra årskurserna för ytterligare fem skalor. Årskurs 3 upplevde mindre av gruppsamverkan och mindre stöd från lärare än vad årskurs 1 och 2 gjorde. Studenter på år 3 skattade även lägre än de andra årskurserna gällande hur rättvisa och lämpliga metoderna som använts för att utvärdera studenternas arbete varit. Studenterna i årskurs 1 upplevde sina lärare som mer entusiastiska än vad studenterna i årskurs 3 gjorde. Årskurs 1 var nöjdare med sin utbildning än vad årskurs 3 var. Årskurs 2 upplevde mindre belastning än årskurs 3. Årskurs 2 upplevde tydligare målklarhet än vad årskurs 3 gjorde. Första årets studenter ansåg sin autonomi vara högre än vad studenterna på tredje året gjorde. 6

Tabell 5. Medelvärden på studiemiljöskalor för de olika årskurserna samt F-kvot och resultat av post-hoc test. Årskurs Årskurs Årskurs 1 2 3 F 2, 132 Post-Hoc Gruppsamverkan 3,70 3,56 2,80 14,9** 3<1**, 3<2** Scheffe Examination, rättvis/lämplig 3,45 3,29 2,47 13,9** 3<1**, 3<2** Scheffe Lärarnas entusiasm 3,63 3,39 2,88 7,93** 3<1** Scheffe Socialt stöd från lärare 3,46 3,41 2,93 5,9** 3<1**, 3<2* Scheffe Tillfredsställelse med utbildning 3,80 3,68 3,25 5,56** 3<1** Scheffe Belastning 4,05 4,00 4,38 4,00* 2<3* Scheffe Målklarhet 3,02 3,19 2,76 3,75* 3<2* Scheffe Autonomi 3,83 3,55 3,41 3,6* 3<1* Scheffe Examination, återkoppling 3,79 3,42 3,64 Examination, betonat innehåll 2,88 3,42 3,07 Lärarnas kunskapsbredd 3,01 3,07 2,86 Eget ansvar för studieresultat 4,56 4,41 4,35 Obalans studiearbete-fritid 3,64 3,70 4,03 Socialt stöd från studenter 3,83 3,75 3,60 * p<0,05 ** p<0,01 Skillnader i studiemiljö mellan intagningsgrupper, utbildningsgrupper och studenternas barnsituation Beroende av högsta utbildning fanns en signifikant skillnad i hur studenterna skattat grad av autonomi (F 4,137 =2,82, p<0,05) och obalans mellan studier och fritid (F 4,137 =2,88, p<0,05). De studenter som slutfört minst ett års akademiska studier upplever lägre grad av autonomi än studenter vars högsta utbildning är gymnasiestudier, medelvärde 3,33 respektive 3,74 (LSD post-hoc p<0,01). De med tidigare akademisk utbildning upplever även större obalans mellan studier och fritid än de studenter vars högsta utbildning är gymnasiestudier, medelvärde 4,10 respektive 3,62 (LSD post-hoc p<0,01). Det fanns ingen signifikant skillnad i skattningar mellan studenter med och utan barn eller mellan de olika intagningsgrupperna. Fysisk miljö Gällande de enskilda aspekterna av den fysiska miljön är studenterna mest missnöjda med inomhusklimatet och luftkvaliteten som i genomsnitt bedöms som dåligt. Den tekniska utrustningen och ljusförhållandena är aspekter som studenterna bedömer som acceptabla. Resterande delfrågor hamnar mellan dåligt och acceptabelt. De 7 frågorna får vid beräkning av Cronbachs Alpha värdet 0,73. Även om frågorna mäter olika aspekter av Arkitekturskolans fysiska miljö så tyder detta på tillräckligt hög intern reliabilitet för att användas som en skala. Skalvärdet har använts för att uppskatta samband med upplevd hälsa. 7

Tabell 6. Medelvärde för enskilda aspekter av fysisk miljö samt för skalan Fysisk miljö uppdelat för olika grupper samt för samtliga studenter som svarat. Man Kvinna Årskurs 1 Årskurs 2 Årskurs 3 Totalt Inomhusklimat 2,26 1,87 2,31 1,91 1,82 1,99 Luftkvalitet 2,33 1,93 2,36 1,96 1,95 2,07 Ljudförhållanden 2,61 2,46 2,76 2,27 2,51 2,51 Paus/lunchutrymmen 2,69 2,50 2,74 2,42 2,53 2,56 Möbler 2,76 2,58 3,07 2,58 2,35 2,63 Ljusförhållanden 3,15 3,04 3,36 2,96 2,96 3,08 Teknisk utrustning 3,33 3,18 3,64 3,22 2,96 3,25 Fysisk miljö skala 2,73 2,51 2,89 2,47 2,44 2,58 Hälsa Alla hälsomått korrelerade signifikant med varandra vilket tyder på en samstämmig validitet där alla mått mäter aspekter av hälsa. Enligt skattningarna på GHQ12 hade 55 % av studenterna på arkitekturskolans första tre år nedsatt psykiskt välmående. Folkhälsoenkätens resultat för år 2009 var att 18 % av Sveriges befolkning samt 22 % av studerande hade nedsatt psykiskt välmående enligt samma mätinstrument (Psykisk hälsa: resultat 2009). Andelen var signifikant högre för arkitektstudenter jämfört med både befolkningen som helhet (t=8,81 p<0,001) och med studenter som grupp (t=7,86, p<0,001). Av arkitekturstudenterna svarar 60% att de är ganska mycket eller mycket stressade. Det är signifikant mer än Sveriges befolkning (t=11,4, p<0,001) samt för studenter som grupp i landet (t=10,6, p<0,001), där 13% respektive 16% uppger sig vara ganska mycket eller mycket stressade enligt Folkhälsoinstitutets nationella enkätundersökning 2009. Tabell 7. Procent studenter som har nedsatt psykiskt välbefinnande samt som upplever sig vara mycket stressade. Man Kvinna Årskurs 1 Årskurs 2 Årskurs 3 Total Nedsatt psykiskt välbefinnande 44 61 48 47 67 55 Mycket stressad 63 58 45 62 69 60 Kvinnor på arkitektutbildningen hade i snitt 10,5 dagar per månad med dålig psykisk hälsa, vilket var mer än riksmedelvärdet för kvinnor på 6,7 dagar (t=4,32, p<0,001). Manliga arkitektstudenter hade fler dagar med dålig psykisk hälsa än män överlag (t=3,59, p<0.001), 9,4 mot 4,8 dagar per månad. Jämförelsedata hämtades från rapport från Folkhälsoinstitutet (Nyampame, 2010). Antal dagar med fysisk ohälsa samt antal dagar med nedsatt arbetsförmåga ökar för åldergrupper över 45 år och att jämföra med medelvärde för hela befolkningen blir missvisande då arkitekturstudenterna är en grupp med snittålder 26 år. Arkitekturstudenterna skiljde sig inte från gruppen 16-29 år gällande antal dagar med nedsatt fysisk hälsa. Däremot hade både manliga och kvinnliga studenter fler dagar med nedsatt arbetsförmåga jämfört med medelvärde för åldersgruppen 16-44 år. Manliga arkitekturstudenter hade dubbelt så många dagar med nedsatt arbetsförmåga, 6 dagar, än jämförbar åldersgrupp i befolkningen som helhet som hade 3 dagar i snitt med nedsatt arbetsförmåga (t=3,04, p<0,01). Kvinnliga arkitekturstudenter hade också 6 dagar med nedsatt arbetsförmåga under senaste månaden, vilket var 50 % fler än de 4 dagar per 8

månad som var medelvärde för jämförbar åldersgrupp (t=2,87, p<0,01). Jämförelsedata är från en opublicerad rapport från Folkhälsoinstitutet (Wadman, 2006). Det fanns inga signifikanta skillnader mellan kvinnliga och manliga studenters skattningar för något hälsomått. Tabell 8. Medelvärden för hälsomått redovisat efter kön och totalt samt Cronbachs Alpha för GHQ12. M kvinnor M män M totalt Alpha GHQ12 2,28 2,10 2,21 0,92 Stress 2,77 2,85 2,80 Kroppslig hälsa, ej god antal dagar/mån 5,68 4,52 5,27 Psykisk hälsa, ej god antal dagar/mån 10,5 9,44 10,1 Arbetsförmåga, nedsatt antal dagar/mån 6,04 6,20 6,24 Hälsa för studenterna i årskurserna 1,2 och 3 Studenterna på år 1 hade ett bättre psykiskt välbefinnande och upplevde mindre stress än studenterna på år 3. Studenterna i årskurs 2 hade färre dagar per månad då den psykiska hälsan ej var god jämfört med de som läste på tredje året. Tabell 9. Medelvärden på hälsomått för de olika årskurserna samt F-kvot och resultat av posthoc test. Årskurs Årskurs Årskurs 1 2 3 F 2, 132 Post-Hoc GHQ12 2,07 2,16 2,37 4,05* 1<3* Scheffe Stress 2,60 2,78 2,98 3,72* 1<3* LSD Kroppslig hälsa, ej god antal dagar/mån 5,50 4,20 5,96 Psykisk hälsa, ej god antal dagar/mån 9,14 8,62 12,00 3,53* 2<3* LSD Arbetsförmåga, nedsatt antal dagar/mån 6,14 6,02 6,49 * p<0,05 Interaktionseffekt mellan kön och årskurs Det fanns en statistiskt signifikant interaktionseffekt för stress där kvinnor och män bedömde stressnivå olika beroende på vilken årskurs de tillhörde (F 2,132 =3,28, p<0.05). Kvinnor i årskurs 1 och 3 var mindre stressade än män medans det i årskurs 2 var tvärtom. 9

Figur 1. Medelvärde uppdelat på årskurs och kön på frågan om stress. Kränkande särbehandling Av alla respondenter angav 17% att de blivit negativt särbehandlade vid ett eller flera tillfällen. Signifikant fler studenter har blivit negativt särbehandlade i årskurs 3 än i årskurs 1 och 2 (χ 2 =11,2, p<0,01). Det var ingen signifikant skillnad mellan hur stor andel manliga och kvinnliga studenter som uppgett sig ha blivit negativt särbehandlade. De som utsatt studenterna för negativ särbehandling/mobbning var oftast ordinarie personal, vilket angavs av 69%. Näst flest, 31%, hade blivit negativt särbehandlade av andra studenter på utbildningen och nästan lika många, 27%, av gästföreläsare eller gästkritiker. Att ha blivit negativt särbehandlad av annan personal uppgav 8% och lika många hade blivit särbehandlade av någon som inte föll inom någon av dessa kategorier. Ingen uppgav sig ha blivit särbehandlad på grund av etnisk bakgrund, sexuell läggning, religion eller hudfärg. Anledningar till särbehandling var ålder (27%), kön (23%), utseende (8%) samt funktionshinder (4%). Vanligast var dock att anledningen var någon annan än dessa alternativ (62%) och 19% kände inte till anledningen till att ha blivit särbehandlade. Då den som blivit särbehandlad kan ange flera alternativ gällande vem den blivit illa bemött av samt anledning därtill kan den sammanlagda andelen bli mer än 100% på båda dessa frågor. Tabell 10. Procent av grupper samt totalt för alla svarande studenter som blivit negativt särbehandlade. Man Kvinna Årskurs 1 Årskurs 2 Årskurs 3 Total Särbehandling 13 19 5 16 31 17 Sexuella trakasserier Det var ingen student av de 142 som besvarade enkäten som uppgav sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier på utbildningen. Korrelationer Det fanns ett antal signifikanta samband mellan olika aspekter av studiemiljö och mått på studenternas psykiska och fysiska hälsa. Det fanns ett måttligt samband mellan låg bedömning av studietrivsel, av autonomi, av hur rättvisa bedömningar varit och av gruppsamverkan med sämre psykiskt välmående. Det fanns även ett måttligt samband där hög obalans mellan arbete och fritid och hög belastning samvarierar med sämre 10

psykisk hälsa. Svagare samband fanns mellan lägre skattning på socialt stöd mellan studenter, fysisk miljö, målklarhet, återkoppling på examination och socialt stöd från lärare med lägre psykiskt välmående. Låg studietrivsel, låg upplevd autonomi, hög obalans mellan studier och fritid och hög belastning hade måttligt samband med mer stress. Svagare samband fanns mellan lägre skattning av målklarhet, av hur rättvisa och lämpliga bedömningsmetoderna varit, av återkopplingen på examinationer samt av den fysiska miljön och mer självskattad stress. Antalet dagar studenterna upplevt sig ha nedsatt arbetsförmåga eller inte ha haft god kroppslig hälsa hade endast svaga samband med aspekter av studiemiljön. De aspekter som korrelerade med fler dagar med sämre kroppslig hälsa eller nedsatt arbetsförmåga var låg skattning av studietrivsel och av rättvis utvärdering samt stor obalans mellan studier och fritid. Tabell 11. Signifikanta samband mellan mått på fysisk och psykisk hälsa gentemot de skalor som mäter olika aspekter av studiemiljö där Pearsons korrelationskoefficient är större än 0,2. Ett minustecken framför värdet på korrelationen tyder på omvänt samband, exempelvis att ju högre autonomi desto lägre stress. Det totala medelvärdet för årskurs 1-3 visas i kolumnen längst till höger för att underlätta tolkning. GHQ12 Psykisk hälsa Kroppslig hälsa Arbetsförmåga Stress Medelvärde Totalt Tillfredsställelse med utbildninhg -,471 ** -,470 ** -,256 ** -,312 ** -,349 ** 3,55 Obalans studiearbete-fritid,439 **,466 **,226 **,290 **,451 ** 3,81 Autonomi -,403 ** -,400 ** -,360 ** 3,58 Belastning,388 **,391 **,398 ** 4,16 Rättvis/lämplig utvärdering -,366 ** -,356 ** -,286 ** -,258 ** -,261 ** 3,02 Gruppsamverkan -,340 ** -,406 ** 3,30 Socialt stöd studenter -,292 ** 3,72 Fysisk miljö -,270 ** -,246 ** 2,58 Målklarhet -,253 ** -,212 * -,272 ** 2,97 Återkoppling -,248 ** -,217 ** -,203 * 3,61 examination Socialt stöd lärare -,216 * -,244 ** 3,24 * p<0,05 ** p<0,01 Diskussion Ett väsentligt resultat i studien är att så många som 55 procent av studenterna på Arkitekturutbildningen skattar att de har nedsatt psykisk hälsa enligt den skala som folkhälsoinstitutet årligen använder, där riksgenomsnittet för studerande är dryga 20 procent. Detta resultat stöds även av att arkitektstudenterna den senaste månaden haft nedsatt psykisk hälsa så mycket som var tredje dag, vilket för manliga studenter var dubbelt så många dagar och för kvinnor mer än 50% fler dagar än för män och kvinnor som grupper i landet. Andelen arkitekturstudenter som var mycket stressade var nästan fyra gånger så stor, 60%, än bland studenter som grupp. 11

Att många studenter upplever viss ohälsa tycks även påverka arbetsförmågan negativt då studenterna i snitt hade haft nedsatt arbetsförmåga 6 dagar den senaste månaden p.g.a. fysisk eller psykisk ohälsa. Att arkitekturstudenterna skattar fler dagar med nedsatt arbetsförmåga än befolkningen i övrigt kan inte tillskrivas sämre fysisk hälsa då den inte skiljer sig från befolkningens medelvärde. Det tycks istället vara den högre psykiska ohälsan som leder till ytterligare 3 dagar med nedsatt arbetsförmåga för de manliga studenterna samt 2 fler dagar för de kvinnliga studenterna jämfört med befolkningsmedelvärden. Hur kommer det sig att Arkitekturstudenter skattar psykiska problem i så stor utsträckning? En förklaring som kan ha bidragit till den höga frekvensen av ohälsa är att enkäten skickades ut i anslutning till terminsavslut då studenterna är i slutfasen av olika projekt och kanske är mer pressade än vanligt. Det går dock inte att bortse ifrån att det är en markant högre andel på Arkitekturskolan än i folkhälsoinstitutets undersökningar som upplever psykisk ohälsa. Att fullständigt förklara orsaken till psykisk ohälsa och nedsatt arbetsförmåga är svårt då det finns otaliga aspekter som kan påverka. En rad av de faktorer som påverkar psykisk hälsa ligger utanför det som enkäten undersökte som t.ex. arv och familjeförhållanden. För att undersöka vilka aspekter av studiemiljön som samvarierar med ohälsa gjordes korrelationsberäkningar med alla skalor som användes i enkäten och psykisk hälsa. De starkaste sambanden som kunde påvisas var måttliga och förklarade som mest ungefär 20% av variansen i skattningarna. P.g.a. den mängd faktorer som påverkar psykisk hälsa var starkare samband inte att vänta. Resultaten på de skalor som samvarierade med hälsoaspekter visade att flera aspekter av studiemiljön fungerar väl och har en hälsofrämjande effekt. Dessa aspekter var genomgående för alla årskurser ett gott stöd från medstudenter och bra återkoppling på examinationer. För årskurs 1 och 2 fanns ytterligare hälsofrämjande faktorer då studenterna upplevde tillfredställelse med sin utbildning, verkade i en miljö med hög gruppsamverkan samt hade tillgång till gott socialt stöd från lärare. Årskurs 1 bedömde sig även ha en hög grad av autonomi gällande hur deras studier ska genomföras, något som också visade sig ha samband med bättre hälsa. För att kunna använda sig av resultaten från enkäten gäller det att kunna rikta in sig på de aspekter som har starkast koppling till hälsa, vilket visat sig i korrelationsanalyserna. Hänsyn behöver även tas till vilket utrymme som finns för att kunna uppnå en reell förändring till det bättre, insatser kan förväntas göra mer nytta på ett eftersatt område än på ett område där studenterna redan är nöjda, även om båda visar samband med hälsa. Ytterligare en aspekt är att ha som målsättning att alla grupper ska kunna tillgå samma kvaliteter i utbildningen där det motverkar ohälsa. Flera studierelaterade områden vore värdefulla att försöka förbättra med tanke på deras koppling till studenternas hälsa. Dels att försöka minska den ganska stora negativa inverkan som studierna har på studenternas fritid och privatliv. Relaterat till denna obalans är att studenternas belastning gällande studier överstiger den tid de tycker att de har att tillgå, vilket också korrelerar med sämre hälsa. Insatser här skulle kunna komma kvinnliga studenter till nytta då de i högre utsträckning än männen upplever problem med att både uppfylla åtaganden från studier och privatliv. Antal timmar per vecka som kvinnor och män lägger på studierna skiljer sig dock inte åt, båda lägger runt 49 timmar. 12

Det kan vara nödvändigt att diskutera om det är rimligt att studierna kräver 10 timmars arbete per dag om man ska vara ledig på helger eller om studietiden ska korrigeras mot att ligga närmare den i samhället rådande normen med arbetsveckor på 40 timmar. Både studenternas autonomi och gruppsamverkan under utbildningen bedöms överlag som tillfredställande, men skulle möjligen kunna bli än bättre eller åtminstone lika bra för alla grupper oavsett kön och årskurs. Även om bedömningarna av studenternas arbete skulle kunna bli mer lämpliga och rättvisa skulle det gynna studenternas mående. Årskurs 3 var mindre nöjd än de andra årskurserna gällande dessa aspekter vilket kan betyda att det där finns ett större utrymme för strukturella förbättringar. Mer kunskap om varför kvinnliga studenter upplever lägre grad av autonomi än männen vore värdefullt för att kunna korrigera för denna obalans. Studenternas tillfredställelse med utbildningen var generellt ganska hög och även om det fanns skillnader mellan årskurserna så var snittet över 3 för samtliga. Detta mått var det som visade allra tydligast samband med studenternas hälsa men då det är övergripande kan det inte på samma sätt användas som argument för insatser mot specifika områden. Däremot kan det styrka sambandet att ett kvalitetsarbete riktat mot att minska ohälsa går hand i hand med att även göra studenterna mer nöjda och tillfredställda med utbildningen. Den fysiska miljön på skolan bedömdes överlag av studenterna som ganska dålig vilket tyder på att det finns ett utrymme för förbättringar. Då det fanns ett samband mellan den fysiska miljön och dels studenternas psykiska hälsa, dels deras upplevda stress, vore det ett område där insatser skulle kunna leda till ökat välmående för studenterna. På ett antal av skalorna fanns inga statistiskt säkerställda skillnader mellan varken årskurserna eller mellan kvinnors och mäns uppfattning av utbildningen. Två generella tendenser fanns dock på de skalor och mått där skillnader mellan grupperna fanns. Den första tendensen var att på de skalor där skillnader mellan kön fanns, var det genomgående till kvinnors nackdel. Kvinnor på arkitekturprogrammet upplever i högre utsträckning än männen att de har en för stor arbetsbelastning, att studierna har en negativ inverkan på privatlivet och de skattar en något lägre upplevelse av självständighet i studierna. På huvuddelen av skalorna fanns dock inga signifikanta skillnader mellan mäns och kvinnors skattningar. Den andra tendensen var att på de skalor där det fanns skillnader mellan årskurserna så var det genomgående till nackdel för årskurs 3. Ungefär hälften av skalorna som användes för att bedöma studiemiljön skattades sämre av årskurs 3. Detta gällde ibland jämfört med de båda andra årskurserna och ibland i förhållande till en av de andra årskurserna. Skillnaden mellan årskurser fanns för fler aspekter än vad som fanns för mellan kön. Hur utbildningen upplevdes var alltså mer beroende av vilken årskurs som lästes än av vilket kön studenten hade. Detta gällde även hälsa, då det inte fanns någon signifikant skillnad mellan män och kvinnor men där den psykiska hälsan i årskurs 3 var sämre än i årskurs 1 och 2. På skalan eget ansvar för studieresultat skattade studenterna genomgående höga medelvärden, med lägsta och högsta medelvärde på 4,3 respektive 4,7. Resultatet förmedlar att studenterna tar ett högt personligt ansvar för sina studier och inte förskjuter det egna ansvaret på andra. 13

Att ingen student uppgav sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier under sin utbildning är positivt. När de studenter som varit utsatta för negativ särbehandling angav av vilken orsak de blivit särbehandlade var det vanligaste svarsalternativet Annan orsak. Detta tyder på att de alternativ som erbjöds inte var tillräckliga för att täcka in de förklaringar som studenterna själva upplever vara till grund för särbehandling. Det vore därför lämpligt att i framtida liknande studier tillåta studenterna att fritt ange orsak för särbehandling. Denna rapport har kommit till genom att Arkitekturskolan aktivt tagit initiativ till en grundlig undersökning av studenternas studiesituation. Förhoppningsvis har denna rapport givit information som i förlängningen kan komma till reell nytta för de verksamma på Arkitekturskolan. Resultaten från denna undersökning skulle även vara möjliga att använda som jämförelsemått om Arkitekturskolan önskar utvärdera övergripande eller riktade insatser som i framtiden kan komma att göras. 14

Referenser Alfredsson, J. (2002). Dagar med full hälsa i Gävleborgs län - ett försök att mäta hälsorelaterad livskvalitet i befolkningen med hjälp av CDC: s frågebatteri Healthy Days. Rapport från Samhällsmedicin Gävleborg 2002:3. Landstinget Gävleborg. [Elektronisk version] Beehr, T.A., Walsh, J.T., & Taber, T.D. (1976). Relationship of stress to individually and organizationally valued states: Higher order needs as a moderator. Journal of Applied Psychology, 61, 41-47. Boström, G. & Nyqvist, K., (2008). Hälsa på lika villkor: Syfte och bakgrund till frågorna i nationella folkhälsoenkäten. [Elektronisk version]. Statens folkhälsoinstitut, Rapport Nr A 2008:06. http://www.fhi.se/pagefiles/3542/a200806_fragebakgrund_081120.pdf Caplan, R.D. (1971). Organizational stress and individual strain: A social-psychological study of risk factors in coronary heart diseases among administrators, engineers, and scientists. Institute for Social Research, University of Michigan, University Microfilms No. 72/14822, Ann Arbor, Michigan. Caplan, R.D., Cobb, S., French, J.R.P. Jr, Harrison, R.V., & Pinneau, S.R. (1975). Job demands and worker health: Main effects and occupational differences. Washington, DC: U.S. Government Printing Office. Hackman, J.R., & Oldham, G.R. (1975). Development of the Job Diagnostic Survey. Journal of Applied Psychology, 60, 159-170. Hellgren, J., Sjöberg, A., & Sverke, M. (1997). Intention to quit: Effects of job satisfaction and job perceptions, in F. Avallone, J. Arnold, & K. de Witte (Eds.), Feelings work in Europe (sid. 415-423). Milano: Guerini. House, R.J., & Rizzo, J.R. (1972). Role conflict and ambiguity as critical variables in a model of organizational behavior. Organizational Behavior and Human Performance, 7, 467-505. Nyampame, I. (Red.) (2010). Hur mår Sveriges nationella minoriteter?: Kartläggning av hälsosituationen bland de nationella minoriteterna samt förslag till förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. [Elektronisk version] Statens folkhälsoinstitut. http://www.fhi.se/documents/om-oss/redovisadeuppdrag/2010/aterrapportering_regeringsuppdrag_nationella_minoriteters_halsa.pdf Marsh, H.W., (1984). Students Evaluations of University Teaching: Dimensionality, Reliability, Validity, Potential Biases, and Utility. Journal of Educational Psychology. 76(5), 707-754. McDowell I, Newell C. Measuring Health. A Guide to Rating Scales and Questionnaires. New York: Oxford University Press; 1996. Psykisk hälsa: resultat 2009. Statens folkhälsoinstitut, Hämtad 26 maj 2010, från http://www.fhi.se/sv/statistik-uppfoljning/nationella-folkhalsoenkaten/psykisk-halsa/ Sverke, M. & Sjöberg, A. (1994). Dual commitment to company and union in Sweden: An examination of predictors and taxonomic split methods. Economic and Industrial Democracy, 15, 531-564. Wadman, C., Boström, G, & Karlsson, A-S., (2007). Hälsa på lika villkor: Resultat från nationella folkhälsoenkäten 2006. [Elektronisk version]. Statens folkhälsoinstitut, Rapport Nr A 2007:01. http://www.fhi.se/documents/statistik-uppfoljning/folkhalsoenkaten/resultat-arkiv/rapporter/a2007-01-halsa-pa-lika-villkor.pdf Wadman, C, Resultat från nationella folkhälsoenkäten 2006: fysisk hälsa. Statens folkhälsoinstitut. Rapporten är opublicerad och förvärvdes genom mejlkontakt med utredare på Avdelningen för analys och uppföljning, Statens folkhälsoinstitut. 15