Resa till Piemonte 7 14 maj 2011 med Munskänkarna i Helsingborg Lördag den 7 maj Vårt glada gäng samlades vid bussuppställningsplatsen bakom Knutpunkten och alla 28 höll utsatt tid och vår gemensamma buss kom iväg mot Kastrup redan 07.15. Det var vackert resväder och vi kunde hämta upp våra reseledare Björn och Andreas på Svågertorp i god tid. På flygplatsen checkade alla in snabbt och lätt och vi hade gott om tid till att ev. äta lite frukost innan det var dags att ta sig till gaten som låg så långt bort man kunde komma. Det var Easyjet som stod för transporten i luften. Vi landade tidigare än beräknat och fick vårt bagage smidigt och lätt. Utanför väntade en nätt liten buss på oss och vi gav oss iväg på den 3 timmar långa resan från Milano, Malpensa till Montforte di Alba i Barolo-området. Byn såg ut precis som en liten italiensk by ska se ut och hotellet såg mycket lockande ut. Det var bara det att vi skulle bo i ett annex uppför en backe som hade en närmast livsfarlig lutning. Men det var värt allt besvär att ta sig upp när vi kom in och såg våra rum ja egentligen lägenheter som var mycket trevliga och det bästa av allt hade en fantastisk utsikt över nejden och de näraliggande alperna. Det blev uppackning och en stunds vila innan alla drog sig neråt byn för att ta en fika och bekanta sig med omgivningen. Strax var det dags att samlas i hotellets trädgård för ett glas mousserande och små goda aptitretare. Det var rikligt tilltaget och stämningen steg efterhand.
Middagen avnjöts inne på hotellet och vi satt vid vackert dukade bord. Rätterna var många kanske sju och vinerna därtill var njutbara. Det blev en riktigt trevlig kväll som lovar gott inför fortsättningen. Vid midnatt tog vi oss upp för den mördande backen för att sova efter en lång dag. Söndag den 8 maj Lite sovmorgon blev det allt innan vi tog oss ner för backen för att inta en riktigt bra frukost på restaurangen Da Felicin. Vi äntrade vår buss därefter och det blev sightseeing i Barolo-distriktet. I La Morra promenerade vi upp till utsiktsplatsen, varifrån man hade en bedövande vacker utsikt. Nästa stopp var på slottet Grinzane Cavour, som låg mycket vackert på en kulle. Även därifrån kunde man se långt. Vi blev guidade runt i slottet som en gång ägts av greve Camillo di Cavour (1810-1861). Han var på sin tid mycket engagerad i Italiens enande, som slutligen skedde 1861. Greve di Cavour avled strax därefter. I slottets restaurang blev vi serverade en 6-rätters lunch med goda viner till. Vi fortsatte med bussen till byn Barolo, där vi besökte vinproducenten Barale. Provningen bestod av 7 st viner som presenterades på ett trevligt sätt. De viner vi provade var: Langhe Arnais 2010 Dolcetto d`alba, Bussia 2009 Barbera d Alba, Castellero 2009 Barbera d Alba, Breda 2007 Barbaresco, Bricco d Neive, Serra Boella 2007 Barolo Monteforte d Alba, Bussia 2006 Barolo Castellero 2003
Då vi var tillbaka på hotellet vid 18-tiden hade alla tid att antingen ta en stunds siesta eller ge sig ner i byn innan det var dags för kvällsaktiviteter på egen hand. Måndag 9 maj Den här dagen var det tidig uppstigning och frukost och sedan gav vi oss iväg med bussen. Måndag förmiddag begav vi oss upp till den lilla byn Verduno i Barolos nordvästra hörn. Byn har först på senare år blivit ansluten till de fyra ursprungliga Barolobyarna. Men Burlotto har en historia som går tillbaka till 1800-talet då en anfader kallad il Commendatore, var hovleverantör av vin till huset Savoyen (det blivande Italiens kungahus) i Torino. Vi fick en fin genomgång av deras viner av Fabio Alesandria, som är ättling i femte led. Vinerna i Verduno utmärker sig mindre av kraft utan mer av elegans, vilket Burlotto gav fint prov på. Huset har 13 hektar vinmark där barolo står för 1/4 av produktionen. Vi blev först presenterade för två av områdets mindre kända druvor. Pelaverga ett mycket ljust, bärigt och aromatiskt vin. Trevlig bekantskap. Det andra Freisa, även detta bärigt men bjöd på förvånansvärt kärva tanniner, och krävde tydligt en bit mat. Vi hade sedan möjligheten att prova två av hans toppbarolo nämligen Acclivi och vingårdsvinet Monvigliero, bägge av årgång 2007. Båda bjöd på en stor komplexitet och elegans, och med en viss Pinot känsla. Det sistnämnda vinet stod dock ut som förmiddagens stora upplevelse. Tillgängligt redan nu.
Fabios entusiasm och miljön i det forna kapellet gav en stämningsfull inramning till denna charmfulla provning. Måndagens lunch intogs på charmiga och lite rustika Le Torri i Castiglione Faletto. Därefter buss till Renato Ratti. Efter omfattande renoveringar och ombyggnader är verksamheten tillbaka i Frazione Annunziata ( La Morra ) där verksamheten en gång grundades 1965 av Renato Ratti. Efter dennes bortgång 1988 drivs verksamheten av sonen Pietro Ratti. Efter en guidad tur i vineriet tog Pietro Ratti själv emot i det vackra provningsrummet med vidsträckt utsikt över vingårdarna i La Morra. Vi provade följande viner: - Nebbiolo d Alba Occhetti 2009 - Barolo Marcenasco 2007 - Barolo Rocche 2005 - Barolo Rocche 2007 Marcenasco och Rocche dell Annunzialta som är en delappelation inom Marcenasco är gammal odlingsmark. Odlingar av Nebbiolo på platsen kan enligt uppgift återfinnas i gamla dokument redan från 1200-talet. Vinerna jäses på temperaturkontrollerade ståltankar. Efter malolaktisk jäsning antingen i ståltank eller stora ekfat så macereras viner under två år på ekfat, 1 år på stora botti av slovensk ek och 1 år på mindre ekfat varav en stor del är äldre fat. Därefter fortsatt mognad på ståltank innan vinerna buteljeras. Försiktigheten med användandet av ekfat motiveras av önskan om att bevara vinernas aromrikedom och fruktighet. Barolo-området som helhet kan ju delas i två delar, väster och öster om gränsen som i princip följer floden Tanaro som här flyter ifrån nord nord-öst mot syd syd-väst. Den östra halvan av området ligger på en jordart som kallas Helvetian och består av lös, kalkaktig, gråbeige märgellera uppblandad med rödaktig vittrad sandsten, rik på järn. Marken ger kraftigt färgade viner med stor kropp, fyllighet, rejäla tanniner och stor lagringspotential.
Renato Rattis vingårdar ligger i den västra delen av området med en jordart som kallas Tortonian. Det är en mörkt färgad jordart med inslag av blått i färgen och består av en mera kompakt, kalkhaltig märgellera uppblandad med sand. Resultatet blir ljusare, lättare, elegantare, aromatiska viner med mjukare tanniner som lämpar sig för tidigare konsumtion. Kvällen ägnades åt att umgås med sina vänner, ta ett glas vin och kanske en liten matbit trots den rikliga lunchen. Tisdag 10 maj Vi vaknar till ännu en strålande dag. Utsikten från balkongen är helt vidunderlig och väl värd besväret att knata upp och ner för backen. Dagen börjar med den första ruschen ner mot frukosten och upp igen för att göra oss klara för dagens utflykt. Många av oss har haft besvär med varmvattnet, men ingen har kommit sig för att tala om det för krögaren förrän nu. Det visade sig vara enkelt att åtgärda det var helt enkelt en knapp som slagits ifrån av en hantverkare, och den hade sedan inte blivit tillslagen igen. Så det skulle finnas massor av varmt vatten till oss när vi kom tillbaks från dagens provningar blev vi lovade. I dag skall vi först ta oss till trakten av Asti. Det första vingårdsbesöket blir nämligen hos Braida i Rocchetta Tanaro lite sydost om Asti. Som disciplinerade svenskar är vi i god tid och anländer samtidigt med guiden som släpper in oss genom de låsta grindarna till den prydliga och välordnade vingården. Företaget är relativt ungt och grundades av Giuseppe Bologna, farfar till dagens ägare. Den som gjorde namnet riktigt känt var hans son, Giacomo Bologna, som dessvärre dog alltför tidigt och lämnade över vingården till sin hustru Anna och deras två barn Raffaella och Beppe. Båda barnen är utbildade oenologer och driver företaget vidare i sin fars anda. Raffaella ansvarar för den kommersiella delen medan Beppe trivs bäst i vinfälten och i vineriet. Organisationen har utökats genom att en österrikisk läkare kom på besök till vingården och förälskade sig, inte enbart i vinet, utan även i Raffaella! I dag är han gift med Raffaella, exportchef och sjunger vinets lov som bl a medicin och refererar då till de gamla grekerna. Egendomen består av 56 hektar från vilka man producerar DOCG vinerna Barbera, Moscato och Branchetto samt DOC på Grignolino, Monferrato Rosso, Langhe Bianco och Lange Chardonnay. Vår värd och guide för besöket är en otroligt duktig och charmig ung kvinna från Tyskland, Nadine Weihgold. Nadine har en gedigen utbildning inom vinområdet och är utbildad på Wine&Spirit Education Trust i London. Hon har arbetat flera år som sommelier i London och pratar flytande tyska, engelska, italienska och franska. Kärleken har fört även henne till Italien så det tycks vara temat för dagen. Att Nadine dessutom är en riktig snygging gör ju inte saken sämre och hon får all den uppmärksamhet hennes kunskaper förtjänar. Visserligen
darrar Björn Lindell betänkligt på handen då han skall fästa Munskänksnålen på den kroppsnära tröjan men beledsagad av uppmuntrande tillrop så lyckas han, med vackert rodnande kinder, utföra sitt uppdrag. Provade viner: 1. La Monella, Barbera del Monferrato DOC, 2010 Gjord på 100% Barbera med en alkoholhalt på 12,5% och till allas förvåning mousserande! Nadine berättade att det är väldig vanligt att bli tillfrågad om man vill ha mousserande eller stilla vin då man beställer ett enkelt rödvin på restauranger i trakten. Vinet hade hög syra, var pepprigt och en smak av svarta vinbär. 2. Montebruna, Barbera d Asti DOC, 2009 Bokstäverna på etiketten representerar alla de mycket små åkerlappar som man köpt för att bygga upp den fina vingården Montebruna. 100% Barbera, två veckor i ståltank och därefter ett år på stora ekfat. Alkoholhalt normalt 13,5% men kan vara högre. Den hade en bra balanserad syra och en fin struktur med smak av röda bär och en kryddig, lite pepprig ton. Denna årgång hade en typisk alkoholsötma eftersom den var ganska alkoholstark. 3. Bricco dell Uccellone, Barbera d Asti DOC, 2006 100% Barbera och kommer från en av de bästa vingårdarna på Rochetta Tanarosluttningarna. Den är namngiven efter en gammal, ganska storvuxen, dam som bodde utanför byn och alltid gick klädd i svart. Hon verkade lite skrämmande för barnen och hon kallades l uselun som betyder den stora fågeln. Tydligen skall hon ha rört sig så att man fick intrycket av en stor svart fågel som flaxade!
Vinet är ganska alkoholstarkt 14-14,5% har en fin, god syra kombinerat med fina tanniner (ekfat). Det är ganska komplext och vinner på att luftas i glaset då det kommer fram chokladtoner och ek. 4. Ai Suma, Barbera d Asti DOC, 2007 1989 var en extraordinär årgång och Giacomo Bologna utropade Ai Suma som betyder Vi har gjort det. Vinet marknadsfördes under detta namn och produceras bara vid exceptionella årgångar. Även här är det 100% Barbera och en alkoholhalt på 14.5-15,5%. Vinet har en mycket hög intensitet, är rubinrött och nästan ogenomskinligt. En stor doft av torkad frukt, choklad, mörka bär och en ton av bittermandel. Den har en fin syra kombinerad med ektanniner. Provningen var mycket välorganiserad och avhölls i ett mycket tilltalande provningsrum strax intill det vackra fatlagret. Ingen dum början på dagen som sedan fortsatte med färd till Piazza Duomo i Alba där vi avnjöt ännu en härlig lunch med bl a Vitello Tonnato. Efter den goda lunchen i magen, inmundigad på Piazza Duomo i Alba, kom vi fram till det mäktiga komplex där viner med ursprung FONTANAFREDDA och MIRAFIORE produceras. Sa. Ornella Gallo från exportavdelningen gav oss en ingående beskrivning av verksamheten från det att Kung Vittorio Emanuele II skänkte slottet till sin Rosa Vercellana och hennes barn fram till dagens läge.
Förutom framställningen av Barolo-, Barbera- och Barbaresco-viner finns där hotell och möjligheter att vandra i den skog som ligger i anslutning till slottet. Efter vederbörlig rundvandring i produktionslokalerna och källarna där vinet lagras fick vi möjlighet att gå ut i vingården och bekanta oss med behandlingen av stockarna. Avslutningsvis kom vi till höjdpunkten provning av vinerna. 1. Langhe Nebbiolo Fontanafredda 2009 2. Barbaresco D.O.G.G. Coste Rubin 2007 3. Barolo Serralunga dàlba 2006 4. Barolo Vigna La Rosa 2006 Vinerna 1 och 3 finns på Systembolaget Dagens vingårdsbesök var därmed slut och vi kördes tillbaka till vårt hotell. Där bjöd krögaren på mousserande vin med trevlig tilltugg som kompensation för att inte varmvattnet hade fungerat som det skulle.
Kvällen avslutades med att man samlades på balkonger och på uteplatser och på olika sätt avnjöt den ljumma kvällen. Onsdag 11 maj Det var dags att packa och äta god frukost för sista gången på detta utmärkta hotell. Allt packades in i bussen även vi och så bar det av till dagens första provningsställe, som här refereras av en nöjd besökare: Smultronstället vid Alpernas fot Vid vår första europeiska vinresa med Munskänkarna i Helsingborg hade vi lyckan att hitta vår pärla bland italienska vingårdar - vingården Malvira. Malvira, mal viré dvs felvänd, har fått sin namn från att den ursprungliga vinodlingen låg i nordligt läge och inte i traditionellt sydligt. Bröderna Massimo och Roberto Damonte övertog, i mitten av sjuttio-talet, vingården från deras far och har sedan dess successivt byggt varumärket Malvira. Odlingen omfattar idag 42 hektar, fördelat på olika odlingsområden, som producerar 380 000 flaskor vin årligen. Vill i nedan dela med mig av mina upplevelser vid detta besök. Efter några dagars fantastiska provningar av underbara röda viner har vi denna dag förväntningarna inställda på Piemontes vita viner. Vår engagerande guide Björn Lindell har valt att dirigera bussen mot utkanterna av staden Canale. Vi munskänkare är fyllda av förväntan - en förväntan som byts i betänksamhet när vi ser den byggarbetsplats där bussen stannar. Som vinamatör hade jag förväntat mig något som liknade en vingård och nu stod vi istället framför en vinkelbyggd souterräng-villa belägen i anslutning till en bortglömd italiensk byggarbetsplats. Vi tas emot på ett mycket välkomnande sätt av Roberto Damonte - men trots detta varma mottagande sitter känslan kvar av att detta inte kunde vara den högklassiga vingården som jag förväntat mig. Speciellt inte när vi erbjuds att gå in i souterrängvillan och ingången kantas av terrakottakrukor med pelargoner. Detta kan inte vara entrén till en av de främsta företrädarna för de vita vinerna i Piemonte! En känsla som dock börjar ändras redan när vi går ner för trappan till källaren. På en trappavsats möts vi av en stor tarot som poster på väggen, och nere i källaren av modern estetik blandad med ett flertal tarot - posters. Överallt finns det där lilla extra. Ett ex är att rätt luftfuktighet upprätthålls genom att dagvattnet tillåts rinna ner längs väggarna och samlas upp i 3-4 olika rader av stenbäddar. Detta är verkligen ett utmärkt sätt att utnyttja naturens egna möjligheter. Efter denna, till stor del traditionella presentationen, bjuds vi att åter gå upp till ljuset - via en underbart elegant järntrappa. Estetiken igen i högsätet. Efter besöket i vinkällaren väntar en kort och näst intill vertikal promenad till Villa Tiboldi som ligger några hundra meter upp på närliggande vinkulle - och denna villa har inte mycket av villastatus utan är en majestätisk byggnad med restaurang och ett mindre antal
hotellrum. Och som det lilla extra - ett utsökt extra hotellrum i en egen stuga lite längre bort på vinfältet. Naturligtvis erbjuds bilskjuts som alternativ för de som inte känner sig vilja eller kunna promenera upp till Villa Tiboldi. Med milsvid utsikt över de kuperade kullarna njuter vi av ett urval av vita viner med karakteristiskt inslag av citron, äpple, persika och med just lagom inslag av bitterhet. Guide för avsmakningen är Roberto som beskriver sina viner på ett mycket målande sätt. De viner vi provade var bla: Langhe Favorita DOC, 2009, 100% Favorita som vuxit på kalkrik lera - lagrad 4-8 månader i ståltank. Visst kunde även jag som nybörjare känna fruktdoften med inslag av ananas och lite honung. Hade passat utmärkt till både fisk och varför inte till lite färskost. Roero arneis Renesio DOCG, 2009, 100% Arneisdruvan. växer på högre höjd - Pouilly fumé typ - inslag av citron och fortsatt underbar färsk frukt doft. Breddar mig här till skaldjur. Roero Arneis Saglietto DOCG, 2008, 100% Roero Arneis och växt på kalkrik lera.och lagrad på 50% i stålfat och 50% i franska ekfat ( 10 månader ) - påminnande om en Châteauneuf-du-Pape. Doftar honung, nötter, vanilj och smakar äpplen, honung och nötter. Langhe Bianco TREUVE DOC, 2006, på 40% Chardonnay, 40% Savignon blanc, 20% Arneis - mognar var för sig i franska ekfat 10-12 månader och sedan 12 m i flaska. Chardonnay odlas på norrsidan av sluttningarna. Den skilda hanteringen av druvorna gör att varje druva särart kan utvecklas optimalt. Renesium avslutade provningen dvs som sig bör en höjdare till ostbrickan. Renesiumen, 90% Arneis och 10% andra aromatiska druvor är en blandning av tre olika årgångar som
efter 2-3 års lagring blandas på flaska och ligger 6-7 år på flaska. Efter vinprovningen så bjöds vi på en underbar lunch i samma höga klass. Lunchen inleddes med ett knyte tillagat i ugnspåse innehållande en näst intill rå äggula tillsammans med lite vin, sparris och getost. En blandning för omrörning och avnjutning. Underbart gott. Som huvudrätt gnocchis och som efterrätt nyplockade jordgubbar. Naturligtvis visar Roberto sin gästfrihet genom att äta med oss, vilket inte bara är trevligt, utan ger oss möjlighet att få svar på de frågor som vi missat att ställa. Till jordgubbarna serveras Birbet det vin som du skall erbjuda din kära som morgondryck För mig var detta ett besök som började i betänksamhet och som övergick i fascination vartefter jag såg mer och mer av Malvira. Ett besök som jag korade till en av höjdpunkterna vid vår resa. Gästfrihet. Engagemang. Professionell vinmakare som är lojal till de gamla metoderna och erbjuder ett underbart vinsortiment. Vid mitt nästa besök på Malvira ser jag inte bara fram emot att njuta av vinerna och restaurangens underbara mat utan även mot att testa det där lilla extra hotellrummet, som ligger ensamt ute på vinfältet, och där väckas av min käre med ett glas Birbet! Efter lunch tog oss bussen till La Spinetta i Castagnole Lanze. La Spinetta som på senare år fått stor uppmärksamhet i Sverige för sina högklassiga rödviner är ett relativt ungt vinhus i Piemonte.
Verksamheten grundades 1977 av Guiseppe och Lidia Rivetti och verksamheten var till en början helt inriktad på tillverkningen av söta Moscato-viner. Först 1985 kom det första rödvinet, en 100%-ig Barbera med namnet Cá di Pian, ett vin som man fortsatt att tillverka sedan dess. 1985 lanserades det vin som blev det stora genombrottet, Pin som är en blandning av Nebbiolo och Barbera och blivit ett internationellt kultvin. Verksamheten har hela tiden expanderat och 1995 kom det första Barbaresco-vinet och 2000 köpte man den första klassade Barolo-vingården. Man har också byggt nya vinerier och har idag 3 st i Piemonte. Vårt besök avsåg den ursprungliga anläggningen i Castagnole Lanze där vi provade följande viner: - Barbera Cá di Pian 2007 - Barbera dálba Gallina 2007 - Barbaresco Bordino 2007 - Barolo Garetti 2006 - Barbaresco Starderi 2006 - Moscato Bricco Quaglia Generellt för rödvinerna är att vinerna efter jäsning på temperaturkontrollerade ståltankar sker malolaktist jäsning i ekfat och därefter elevage under 1-3 år på franska ekfat följt av 3-6 månader på ståltank och slutligen för Barolo och Barbaresco-vinerna 1 år på flaska innan vinerna släpps.
Moscato vinerna är en helt annan sak med jäsning i autoklav under låg temperatur och avsedda för direkt konsumtion. Efter provningen tog bussen oss till vårt nya boende i Santa Maria vid La Morra. Det var också ett bra hotell, men inte i samma klass som Da Felicin. Många hade tänkt sig att ta sig till La Morra för en bit mat på kvällen, men det visade sig att ortens krogar hade stängt. Det hela slutade med att nästan hela gruppen åt en kvällsmåltid i hotellets restaurang. Även detta hotell hade en skön balkong eller uteplats till sina rum och där satt man och summerade dagen innan det var sängdags. Torsdag 12 maj Vi skulle inte iväg så tidigt denna morgon och det var skönt att ta det lugnt vid frukosten innan det var dags att påbörja dagens provningar. Vi började dagen med att besöka det kända och traditionsrika vinhuset Borgogno i Barolo/Piemonte. Det var ett av de sista vinhusen, som vi besökte, under vår lyckade vin och mat resa till Piemonte i Italien. Omedelbart tänkte väl de flesta Munskänkare på Bourgogne i Frankrike? Namnlikheten är ju slående och vi trodde att det fanns en koppling. (släktrelation??) Så är emellertid inte fallet. Borgogno och Bourgogne har ingenting med varandra att göra. Vi blev mottagna i det ganska lilla gästrummet (vinprovarrummet) av en kort, liten och ärtig italienska, som talade den typiska Engelitaliano.= (Engelsk-italienska) Som någon i sällskapet påpekade, blev våra vinguider kortare och kortare för varje besök. I vilket fall som helst gjorde hon ett bra jobb och visade oss runt i bl.a. vinkällaren. Borgogno- vinerna mognar i slovenska ekfat och man använder kork från Sardinien. Vinflaskorna har ett Borgogno-sigill ingraverat, som är typiskt för huset! Dessutom håller de ett stort lager vinflaskor bakom stängsel, som bevaras i tio år. I vinhuset finns också en modern italienskdesignad hiss, som förde oss upp på vinhusets tak. Från takterracen hade vi en fantastisk utblick över det vackra Piemonte-landskapet. Vi fick prova två viner: A) Borgogno Barolo 2006, DOCG (Pris 29) (Nebbiolodruvan) B) Borgogno Barolo 1998, Riserva (Pris 56) ( ) Båda var utsökta! Personligen tyckte jag nog att Borgogno-vinet blev mitt favoritvin. Kraftigt och balanserat! De äldre årgångarna (vinerna) är ganska dyra, ca 200-300. Borgogno exporteras mycket till USA, där det är väldigt omtyckt.
Man kan fråga sig om amerikanerna har en aning om skillnaden mellan Borgogno och Bourgogne. Jag menar, Frankrike eller Italien? Det är i alla fall Europa(EU)! (Over-there) Jag håller med. Det spelar ingen roll, eftersom båda viner är lika utsökta. En smaksak! Det är som att välja mellan Messi och Zlatan eller hur? Efter denna provning fortsatte vi till en höjd med vacker utsikt över det piemontesiska landskapet. Det fanns bord och bänkar och här skulle vi traditionsenligt ha en pick-nick-lunch som Andreas och Björn trollade fram. Det fanns allt vad man vill ha på en pick-nick i Italien och vi njöt av maten och utsikten och förstås av det glada sällskapet. Torsdagseftermiddagens besök var hos Paolo Scavino i Castiglione Falletto där vi togs emot av den vänligt svansviftande labradoren Hector och Elisa, den ena dottern i huset. På den vackra innergården berättade hon om egendomens historia och filosofi. Vi är på klassisk mark och här i Barolo har man bevarade flaskor med etiketter från 1792. Paolo Scavino är grundare av vinhuset och gjorde sitt första vin här 1921. I början gjorde han som alla andra, dvs han sålde druvorna till andra producenter eller något lokalt kooperativ. Med årgången 1964 lanserade den första flaskan med Scavino på etiketten, en logisk följd av att man redan 1955 hade börjat vinifiera en del av skörden själva. Enrico Scavino är son till Paolo och har gått i hans fotspår sedan tidig ålder. Det är han och hans båda döttrar Enrica och Elisa som nu delar arbetet i vingården och i källaren.
Scavinos filosofi bygger på övertygelsen att vinerna görs i vingården. Det färdiga vinet kommer att påverkas av det som är specifikt för väder, jordmån, läge, årgång och andra faktorer som redan i vingården påverkar druvan. Allt detta kommer till uttryck i det färdiga vinet. Man tillhör modernisterna i Barolo och det syns i källaren. Utrustningen är ytterst modern med mycket rostfritt och man behandlar eken varsamt. Man använder sig av små franska fat på 225 liter (barriques) och större franska fat som kan rymma från 500 till 2000 liter. Man påverkas inte av rådande kommersiella trender hur man skall tillverka och lagra sina viner. Utgångspunkten är så mycket mer vad som ger det bästa resultatet och som är bäst för vinet. Så var det dags att stiga in i det nybyggda vineriet, en vacker välstädad och imponerande anläggning med mycket rostfritt och mycken modern teknik. I stora ståltankar får vinet jäsa en första gång under noggrann temperaturkontroll. I den katederalliknande källaren sker den malolaktiska jäsningen och lagring på franska barriques i tolv månader. Sedan på stora franska ekfat i ytterligare tolv månader för att därefter tappas på flaskor för ett års lagring innan det släpps på marknaden. Vinprovningen gjorde vi i ett annat rum i den vackra källaren, ett imponerande konstverk i tegel och murarkonst. Där lotsade Elisa oss genom de fem följande vinerna:
Barbera d Alba 2010 Från fyrtiofem år gamla stockar. Ungt, friskt och rent vin med omogen röd frukt, mint, karamell, jordgubbsgodis, låg syra och med en blåaktig ton. Maceration och jäsning i ståltank i några månader före buteljering. Langhe Nebbiolo 2008 Kort maceration och jäsning i ståltank följd av malolaktisk jäsning i ekfat. Lagring tolv månader i franska barriques före buteljering. Ek i näsan, frukt och massor med vassa tanniner. Fortfarande ungt och friskt med röda bär, citrus och någon tobakston. Ett rent och fint vin där man kan ana en underliggande komplexitet. Barolo 2007 En blandning av druvor från topplägena Castiglione Falletto, Barolo och La Morra. 2007 var ett feminint år som ger viner med fin syra, fina tanniner och parfymerad doft. Komplext, fruktigt, viss ekton, runt och fint och med fina tanniner. Maceration och jäsning i temperaturkontrollerade ståltankar. Ett vin rakt på som känns runt i munnen. Vinet är stort och man kan ana en närvarande komplexitet. Barolo Monvigliero 2007 Monvigliero är ett nytt område som införskaffats nyligen och 2007 är första årgången som producerats. Jordmånen är märgel med kalkhaltig lera med inslag av kalksten. Fin struktur, koncentration och arom med mörk frukt, rosor, mint och kryddor. Inte fläskigt och vidlyftigt utan elegant och feminint. Eldig ton med fina och ibland lite vassa tanniner. Mycket typiskt för Monvigliero och årgången. Bric del Fiasc 2007 Fiasc har fått sitt namn efter områdets konturer det liknar en flaska. Det var 1978 som man producerade den första årgången av detta vin, något som också var starten på den internationella berömmelsen. Leran finns i väster och den ger kraftfulla viner av maskulin karaktär. Den sandigare jordmånen i öster producerar mer feminina viner. Bric del Fiasc kommer från ett läge i mitten med både blåaktig märgel och sand. Ännu slutet men kommer att öppna upp om det får luftas. Klassisk struktur med körsbär, kryddor och imponerande komplexitet. Kraftiga tanniner och en lång kryddig smak.
Så småningom kom även pappa Enrico medförande en lokalt producerad salami som sällskapet lät sig väl smaka av. Björn tackade därefter för oss och delade under sedvanlig fotoeld från närvarande paparazzi ut munskänksnålen. Läs mer om Paolo Scavino på deras innehållsrika hemsida www.paoloscavino.com När vi kom tillbaka till hotellet hade vi ca en timma på oss innan bussen tog oss till den charmiga staden Alba. Där hade var och en kvällen på sig att utforska staden och dess restaurangutbud. Åskan hängde i luften, men vi klarade hela kvällen utan så mycket som en droppe regn på oss och när det var dags för bussen att ta oss tillbaka till hotellet var det alldeles klart och en vacker halvmåne vakade över oss. Fredagen 13 maj Så var det då dags att packa för hemfärd och efter frukost sattes allt in i bussen och vi gav oss iväg på resans sista provning. Vi hade nått finalen för vår härliga vecka i Piemontes vingårdar. En vecka av ständigt nya besök och goda luncher och middagar. Vi har verkligen varit med om det bästa av det goda. Finalen skall av hävd vara bäst, men det är svårt att efter denna vecka välja vilket som är bäst. Vi har kommit till en vingård Ceretto i Alba - som lyser av framgång och av kunskap. Ta t.ex. den stora ramp som de har byggt för att beskåda den vackra vindalen. Den är unik och
visar också hur viktigt det är att kunna marknadsföra företaget. Historia. Det är 80 år sedan Riccardo, grundaren, planterade de första vinstockarna i den unika regionen Alba och startade företaget med den första vingården i regionen. Under 60 talet kom den framtida utvecklingen genom två söner. Bruno, ansvarig för ekonomi och Marcello som teknisk direktör. Bröderna blev kända över välden som Barolobröderna. Kvalitén var mycket bra för deras produkter. De köpte mer än 150 hektar mark för att utveckla produktionen av unika druvor. År 1999 kom den tredje generationen in i företaget. Lisa och Alessandro samt Roberta, Bruno s förstfödda, och hennes broder Federico. Vi fick ett mycket intressant och personligt föredrag av en familjemedlem gällande företagets historia. Därefter serverades följande viner för provsmakning. Namn Druva Smak Första prod. Systembolaget/Pris Blangé 100 % Arneis Spritsig 1985 201.00 Arbarei 100 % Riesling Årgång 2008/test Monsordo 50 % Carbernet Sauvignon, 30 % Merlot, 15 % Syrah och 5 % Nebbiolo 1997 289.00 Bricco Asili 100 % Nebbiolo Årgång 2006/test 599.00 Bricco Rocche 100 % Nebbiolo Årgång 2006 /test 639.00 Framtiden. Den senaste tiden har Kina köpt tre stora vingårdar I Frankrike. Den framtida produktionen skall till 100 % levereras till Kina. Det går att köpa allt för pengar men vi hoppas att ägarna till vingårdarna i Europa kan säga nej tack. Vi vill gärna njuta av deras
viner även i framtiden. Efter avslutad provning tog oss bussen till Treiso och den stjärnbeströdda krogen Ciau del Tornavento. Vi blev mottagna som celebriteter och den fantastiska lunchen började på altanen med mousserande Ca del Bosco och ett otroligt bord med små aptitretare av den exklusivare sorten. Vid de festligt dukade borden bjöds den ena smaksensationen efter den andra och servicen var naturligtvis av högsta klass. Det blev mycket närproducerat som serverades t ex rätter med kalv och nötter, men också kanin och killing. Alla rätter ackompanjerades av utsökta viner. Medan vi satt vid borden avtackades våra reseledare Björn och Andreas för ett härligt ledarskap och ett enastående program. Det var en glad grupp som förevigades på altanen innan vi gav oss av emot Milano och Linate-flygplatsen. Dit kom vi vid 19-tiden och inkvarterades på Sheraton för natten. Det var ett enormt hotell med kilometerlånga korridorer kändes det som i alla fall. Men för en enda natt var det bra och många av oss nöjde sig med att besöka baren innan man drog sig tillbaka. Lördag 14 maj Uppstigning i ottan för att hinna äta frukost innan det var dags för incheckning. Planet lyfte ca kl 9 och landade i Köpenhamn strax före kl 11. Alla fick sina väskor och skyndade mot tåget, där det blev stort puss- och kramkalas innan tåget tog oss vidare hemåt.
Så var ytterligare en välarrangerad vinprovningsresa med Munskänkarna i Helsingborg över och de nöjda deltagarna skyndade iväg mot nya mål.