Stockholmsregionens internationalisering

Stockholmsregionens internationalisering

Publikationer från Regionplane- och trafikkontoret Rapporter 1995 1 Regionplanering i praktiken 1995 2 Regionplanering i Stockholmsregionen under 1960-, 70-, 80- och 90-talen 1995 3 Trafik och miljö regionala strukturstudier 1995 4 Konsekvenser av en växande IT-pendling 1995 5 Slaget om Stockholmsregionen 1995 6 Teknisk försörjning i Stockholms län 1995 7 Massor av grus 1995 8 Storstockholms sociala geografi 1995 9 Stor- och lågkonsumenterna av trafik i Stockholms län 1995 10 35 år efter EU-medlemskapet 1995 1 1 Ekonomi och arbetsmarknad i Stockholms län år 2010 1996 1 Att handla i framtiden 1996 2 Grönstrukturen 1996 3 Sex röster om Stockholmsregionens framtid 1996 4 Det regionala arvet 1996 5 Rinkebykonferensen 1997 1 Nio gånger i livet 1997 2 Tankar om framtiden 1997 3 Våra näringar 1997 4 Minsta möjliga intrång 1997 5 Sociala konsekvenser 1997 6 Planning of the Stockholm Region 1997 7 Så planeras Stockholmsregionen 1998 1 Rörlighetens värde Layout och sättning Guy Bruno, Explicare ord och bild AB Omslag Kerstin Rundlöf, RTK ISSN 1104-6104 Katarina Tryck AB, Stockholm 1998 Plan Regionplan 1991 Regionplan 1991, bakgrund Regionplan 1991, sammanfattning Regionplan 1991, sammanfattning, engelsk Program & förslag Nr 1-94 Regionala trafiksystem. Skärholmen Flemingsberg. Remiss Nr 2-94 Storstockholms gröna kilar. Remissammanställning Nr 3-95 Kollektivtrafikstråk i Norrort Nr 4-95 Regionala trafiksystem. Skärholmen Flemingsberg. Sammanställning av remissvar Nr 5-95 Den osäkra framtiden Nr 6-95 Nr 7-95 Den osäkra framtiden, studiehandledning Riktlinjer för arbetet på en långsiktig strategi för Stockholmsregionen Nr 8-95 Samråd 1995 Nr 9-96 Möt framtiden med öppna ögon Nr 10-96 En ekonomisk strategi Nr 11-96 Social strategi Nr 12-96 Miljöstrategi Nr 13-96 Regionplan 1991, reviderade grundantaganden 1996 Nr 1-97 Stockholmsregionens framtid Samråds- och remissversion Nr 2-97 Vill du delta i dialog om Stockholmsregionens framtid? Statistik Områdesdata 94 för Stockholms län Årsstatistik 95 för Stockholms landsting Årsstatistik 96 för Stockholms landsting Årsstatistik 97 för Stockholms landsting Publikationerna kan beställas från Regionplane- och trafikkontoret Box 4414, 10269 stockholm Tel 08-737 25 05 Fax 08-737 25 66 e-post rtk@rtk.sll.se

Förord Allt öppnare gränser, marknadsekonomins utbredning över stora delar av världen efter Sovjetunionens fall och informationsteknikens snabba genomslag driver på internationalisering och skärper konkurrensen mellan regioner. Att Stockholmsregionen kan ta till vara de möjligheter som detta erbjuder är avgörande för både regionens och landets framtid. Att främja internationaliseringen är därför ett av de mål som föreslås i Regionplane- och trafikkontorets skiss Stockholmsregionens framtid. I denna rapport beskrivs situationen under den första halvan av 1990-talet, dvs just inför den väntade snabba accelereringen av det internationella ekonomiska utbytet. Den bygger på grundliga undersökningar och ger därför en stabil utgångspunkt från vilken utvecklingen kan följas framöver. Kontoret ser det också som angeläget att sprida kunskaper om internationaliseringen och dess konsekvenser. I rapporten förklaras därför många av de inte alltid så lättillgängliga begrepp som förekommer i den allmänna debatten. Institutet för regional analys har utarbetat rapporten och utfört undersökningarna. Projektledare på Regionplane och trafikkontoret har varit Elisabeth Krausz. Stockholm i januari 1998 Bo Malmsten

Innehåll Sammanfattning 6 Inledning 8 Företagens och arbetskraftens internationella rörlighet 10 Multinationella företag 10 Varför investerar företagen utomlands? 11 Vilka ekonomiska effekter får direktinvesteringar utomlands? 11 Utlandsinvesteringarnas omfattning 11 Svenska direktinvesteringar och direktinvesteringar i Sverige 12 Vilka lokaliseringsfaktorer är viktiga? 13 Det faktiska lokaliseringsmönstret 14 Arbetskraften 14 Vilka faktorer påverkar migrationsbeslutet? 14 Migration och utbildning 15 Internationaliseringen inom Stockholmsregionens näringsliv 18 Exportens omfattning 19 Exportföretagens storlek 20 Verksamhet utomlands 21 Utlandsägda företag 22 Importkonkurrens 23 Internationell konkurrens 24 Utvecklingen under 1980-talet 25 Stockholmsregionens produktionsförutsättningar och konkurrenskraft 26 Produktionsförutsättningarnas betydelse 27 Enkätundersökningen 27 Företagsintervjuerna 29 Betyg på produktionsförutsättningarna 30 Enkätundersökningen 30 Företagsintervjuerna 32 Vad säger utländska företag? 32 Stockholmsregionens konkurrenskraft 33 Regioner i Sverige 33 Regioner i Norden 34 Regioner i Europa 34

Intervjuer med 20 Stockholmsföretag 36 Lokaliseringsmönster 37 Företag med varutillverkning i regionen 37 Företag som mest sysslar med försäljning 37 Företag inom uppdragsverksamhet 37 Tjänsteföretag 38 Viktiga produktionsförutsättningar 38 Marknaden 38 Arbetskraften 38 Kommunikationer 39 Övriga faktorer 40 Skillnader inom länet 41 Lokaliseringsbeslutet 41 Tradition 41 Marknaden 41 Arbetskraft 42 Kommunikationer 42 Övriga faktorer 42 Kan konkurrenskraften förbättras? 42 Intervjuföretagen några bakgrundsdata 45 Om företagsenkäten 50 Källor 51 Tabeller och figurer 52

6 Sammanfattning Internationalisering Sverige tillhör de länder som, jämfört med sin bruttoproduktion, har höga direktinvesteringar i utlandet. Svenska företag har byggt upp omfattande verksamheter utomlands, huvudsakligen genom att köpa upp utländska företag, i mindre utsträckning genom rena nyetableringar. Svenska industriföretag ökade antalet anställda utomlands med närmare 240 000 mellan 1975 och 1990. Samtidigt minskade industrisysselsättningen i Sverige med cirka 85 000 personer. Detta är ett tydligt exempel på företagens internationalisering och på konkurrensen mellan länder och mellan regioner. Många av de stora industriföretagen med produktion och utvecklingsarbete i Stockholmsregionen har liknande verksamheter i regioner utomlands. Internationaliseringen har hittills haft ett väsentligt mindre genomslag på arbetskraftens rörlighet än på kapitalrörelserna. Av de relativt få svenskar som emigrerar har många eftergymnasial utbildning. Många flyttar utomlands för att arbeta några år och sedan återvända. Av dem som flyttade ut i början av 1980-talet hade mer än hälften återvänt till Sverige i slutet av decenniet. Exporten från Stockholms län domineras av högteknologiska produkter. Export är vanligast inom industrin, i storföretag, i företag med verksamhet utomlands och i utlandsägda företag. Drygt en tredjedel av industriproduktionen i Stockholms län går på export. Bland de högteknologiska industriföretagen ligger andelen på cirka 70 procent. Tjänsteföretagen är i större utsträckning inriktade på försäljning på hemmamarknaden. Av tjänsteföretagens totala försäljning går drygt 10 procent till utlandet.. Många företag i regionen har utländska ägare. I industrin har tjugo procent av de anställda utländska arbetsgivare. I partihandeln är andelen cirka 40 procent. Likaså bedriver företag i regionen verksamhet utomlands. Närmare 30 procent av de sysselsatta inom industrin arbetar i företag som också har anläggningar i utlandet. Det förekommer framför allt i de stora industriföretagen. Den internationella konkurrensen är störst inom industrin. Av de industrianställda i regionen arbetar drygt 70 procent i företag som möter utländsk konkurrens antingen i regionen eller utomlands. Den utländska konkurrensen är mindre för tjänsteföretagen i Stockholmsregionen. Närmare 60 procent av de anställda arbetar i företag som saknar utländsk konkurrens i regionen. Internationaliseringen har ökat under 1980-talet. Exportens andel av länets produktion har stigit, importen har tagit en större marknadsandel och företagen har expanderat sina verksamheter utomlands. För ekonomin som helhet dvs inklusive offentlig sektor och privata tjänster av lokal natur spelar dock internationaliseringen fortfarande en relativt liten roll. I början av 1990-talet arbetade mindre än en tredjedel av de sysselsatta i länet i verksamheter som var utsatta för internationell konkurrens. Produktionsförutsättningar Den viktigaste produktionsförutsättningen för företagen i regionen är telekommunikationer. Andra väsentliga faktorer som bedöms som viktiga är tillgången till yrkesutbildad och högutbildad arbetskraft. Vägnätet har stor betydelse inte bara för varuhanteringen inom

7 industri och partihandel. Också för tjänsteföretagen är ett bra vägnät betydelsefullt för en effektiv produktion. Även mjuka faktorer som företagsklimat och kulturoch rekreationsutbud fäster företagen stor vikt vid. Däremot spelar traditionella lokaliseringsfaktorer som närhet till hamn, godsterminal eller järnväg en underordnad roll för flertalet branscher i Stockholms län. Hur ser då företagen på regionens produktionsförutsättningar? Tillgången till bostäder för de anställda samt levnadskostnaderna i regionen är två faktorer som många företag är missnöjda med. Det är också relativt många företag som anser att vägnätet borde vara bättre. Däremot får den viktigaste faktorn telekommunikationerna genomgående höga betyg. Detsamma gäller närhet till flygplats, till universitet och forskningsinstitut. Även tillgången till högutbildad arbetskraft i regionen bedöms som tillfredsställande. En viktig komponent i Stockholmsregionens konkurrenskraft är just det stora utbudet av kvalificerad arbetskraft. Enligt företagen är det också lätt att locka hit arbetskraft genom att regionen har ett mångfasetterat utbud av arbetstillfällen. Tillgången till kvalificerad arbetskraft bedöms av kunskapsintensiva företag som den kanske viktigaste lokaliseringsfaktorn. Det finns flera konkreta exempel på hur just arbetskraften varit styrande för lokaliseringen av företagens verksamheter, både i Sverige och utomlands.

8 Inledning Sammanfattning Begreppet internationalisering brukar, när det används om näringslivet, beteckna en övergång från nationella till internationella marknader. Nationella marknader slås samman till en gemensam marknad. För att internationaliseringen skall kunna öka krävs att hinder för internationella transaktioner avlägsnas. Det kan gälla hinder för handeln med varor och tjänster, för kapitalrörelser och för arbetskraftens och företagens rörlighet över gränser. En viktig utgångspunkt för diskussionen om internationalisering blir därmed frågan om vilka hinder och möjligheter som finns för olika typer av internationella transaktioner. EN ÖKAD INTERNATIONALISERING får gynnsamma samhällsekonomiska konsekvenser som till en del hänger samman med större specialisering och att resurser utnyttjas bättre. Andra effekter är mera indirekta och uppkommer genom den ökade konkurrensen. Dessa indirekta effekter antas ofta vara större än de direkta. Till de indirekta effekterna räknas även dynamiska effekter i form av förbättrad produktivitetsutveckling. Sverige är som liten, öppen ekonomi beroende av världsmarknaden och utvecklingen i den internationella ekonomin. Detsamma gäller Stockholmsregionen. Internationaliseringen tar sig många uttryck. Drygt en tredjedel av industriproduktionen i regionen går på export. Inom högteknologisk industri är andelen cirka 70 procent. Tjänsteföretagen är mera inriktade på den lokala och regionala marknaden och har en exportandel som ligger på i genomsnitt 10 procent. Det finns många exempel på att internationaliseringen ökat under en längre tid. Varuproduktionens importandel i riket har i stort sett fördubblats under de senaste trettio åren. I Stockholmsregionen har exportens andel av produktionen ökat samtidigt som importen tagit en större del av den regionala marknaden. Internationaliseringen spelar en allt större roll inom näringslivet inte bara som följd av det europeiska integrationsarbetet. Internationaliseringen yttrar sig bland annat i form av en hårdare konkurrens. Det är en konkurrens på flera plan, i första hand mellan företag där det enskilda företagets konkurrenskraft blir avgörande. Ofta talar man också om konkurrens mellan länder och om länders konkurrenskraft. På senare tid har man också börjat tala om en konkurrens mellan regioner. Med en regions konkurrenskraft menar man i första hand dess förmåga att i tävlan med andra regioner attrahera och utveckla sådana verksamheter företag eller

INLEDNING 9 delar av företag som inte är bundna till en speciell region för att betjäna en marknad. Det rör sig med andra ord både om att dra till sig nya företag och att skapa förutsättningar för redan befintliga företag att utvecklas. Regionernas konkurrenskraft blir därmed avgörande för deras förmåga att överleva och växa. Regionernas konkurrenskraft bestäms av de produktionsförutsättningar som de kan erbjuda företagen. Några produktionsförutsättningar är geografiskt givna. Stockholmsregionen har t ex ett perifert läge inom Europa. Andra faktorer som är viktiga för företagen, t ex många skatter, bestäms på nationell nivå. Vid sidan av dessa typer av förutsättningar finns ett antal som kan betraktas som regionspecifika. Exempel på sådana är infrastruktur som vägnät, telekommunikationer etc. Andra exempel är tillgången till produktionsfaktorer som högutbildad arbetskraft, mark och lokaler. För många av de regionala faktorerna gäller att de går att påverka av regionen själv som alltså kan förbättra sina produktionsförutsättningar. I rapporten diskuteras först företagens och arbetskraftens internationella rörlighet framför allt från principiella och nationella utgångspunkter. Därpå följer en beskrivning av hur långt internationaliseringen nått inom Stockholmsregionens näringsliv. Avsnittet Stockholmsregionens produktionsförutsättningar och konkurrenskraft bygger huvudsakligen på en enkät till drygt 1 200 företag i Stockholms län, gjord i början av 90-talet, och på intervjuer, gjorda år 1995, med företrädare för 20 Stockholmsföretag som verkar i internationell konkurrens. I rapporten finns även en sammanfattning av dessa intervjuer. Avsnittet ger alltså en bild av Stockholmsregionens utgångsläge inför den snabbt ökande internationaliseringen och internationella konkurrensen som de öppna gränserna i Europa förväntas medföra.

10 Företagens och arbetskraftens internationella rörlighet Sammanfattning Det här avsnittet tar upp frågor som har att göra med företagens och arbetskraftens internationella rörlighet. När det gäller företagens rörlighet har intresset fokuserats på de multinationella företagen och i första hand på frågan: Vilka faktorer bestämmer de multinationella företagens lokalisering? Internationaliseringen innebär som nämnts tidigare även att det blir lättare för arbetskraften att välja arbete utanför hemlandet. Här kommer en del material att presenteras som belyser frågan: Hur har internationaliseringen påverkat arbetskraftsmigrationen? Båda frågorna behandlas dels ur ett principiellt perspektiv, dels med nationella data. Däremot kommer inte situationen i Stockholms län att diskuteras explicit. Förekomsten av internationella företag i Stockholmsregionen tas upp i det avsnitt som fått rubriken Internationaliseringen inom Stockholms näringsliv. Multinationella företag I detta avsnitt tas inledningsvis upp några mera principiella frågor om de multinationella företagens tillväxt och vilka konsekvenser denna kan tänkas leda till. Därefter presenteras några data om vad som brukar kallas internationella direktinvesteringar. Sist i avsnittet diskuteras vilka lokaliseringsfaktorer som avgör var de multinationella företagen förlägger sina enheter. De multinationella företagen expanderar i första hand genom direktinvesteringar. Med direktinvesteringar avses sådana som vidtas för att uppnå kontroll över ett företag i utlandet. Det kan vara genom att bilda ett företag, att köpa ett företag eller en del av ett företag eller genom att ge långfristiga lån till bolag där investeraren äger en del. Man brukar skilja mellan direktinvesteringar och portföljinvesteringar. En direktinvestering innebär att man bygger upp en anläggning utomlands eller köper en redan befintlig anläggning. I båda fallen är syftet att

INTERNATIONELL RÖRLIGHET 11 utnyttja anläggningen för produktion. Portföljnvesteringar, däremot, görs enbart i avsikt att få avkastning i form av t ex ränta. Varför investerar företagen utomlands? Det finns flera skäl för företag att investera utomlands. De flesta företag gör det för att öka sina marknadsandelar. Multinationella företag har ofta investeringar i FoU, patent eller marknadsföring vilka med fördel kan utnyttjas även på utländska marknader. Frågan är då varför man föredrar direkta investeringar utomlands framför export. Ett skäl kan vara att kringgå öppen eller dold protektionism i form av tekniska eller andra handelshinder. Ett annat att överta ett företag med strategiskt viktiga produkter. Ytterligare ett skäl är att produktion i utlandet gör det lättare att anpassa produkten till lokala önskemål. Ett företag som investerar utomlands måste ha en konkurrensfördel i form av t ex en speciell teknik eller know-how på ett område. Den utländska marknaden måste ha fördelar i form av t ex lägre löner eller tillgång till speciell arbetskraft eller infrastruktur. Utöver dessa generella faktorer finns även mera specifika. Som exempel kan nämnas att en av förklaringarna till de kraftigt stigande svenska utlandsinvesteringarna i slutet av 1980-talet var de svenska företagens oro att Sverige skulle hamna utanför EU. Vilka ekonomiska effekter får direktinvesteringar utomlands? Utlandsinvesteringar får ett flertal olika effekter på ekonomin. Diskussionen om effekten av de svenska investeringarna utomlands har i första hand gällt hur exporten påverkats. Frågan har varit om direktinvesteringarna ersatt eller kompletterat exporten. Ofta leder utlandsinvesteringar till att tidigare export ersätts med produktion i den etablerade utlandsanläggningen. Om samtidigt försäljningen i utlandet ökar kan detta emellertid innebära en ökad export av insatsvaror. I andra fall kan utlandsinvesteringen snarare vara ett renodlat komplement till den produktion som bedrivs i hemlandet. I mottagarlandet brukar utlandsinvesteringarna påverka sysselsättning, teknologi och utrikeshandel. Att den sammanlagda effekten antas vara positiv framgår om inte annat av att flertalet regioner och nationer numera lägger ned åtskillig möda på att locka till sig utländska företag. Det är framför allt två typer av effekter man brukar peka på: FÖR DET FÖRSTA medför utlandsinvesteringen ofta en spridning av ny teknik och andra typer av kunnande till mottagarlandet. Detta är i regel själva förutsättningen för investeringen. FÖR DET ANDRA leder utlandsinvesteringen mestadels till en ökad konkurrens i mottagarlandet. Tidigare betraktades detta som negativt eftersom konkurrensen går ut över den inhemska industrin. Numera är man mera benägen att peka på de positiva effekter som konkurrensen får på produktiviteten i mottagarlandets ekonomi. Utlandsinvesteringarnas omfattning Flödet av utländska direktinvesteringar ökade snabbare än världshandeln under 1980-talet. Det var framför allt under andra hälften av 1980-talet som direktinvesteringarna steg kraftigt. Lågkonjunkturen i början av 1990-talet åtföljdes av en viss nedgång. I absoluta tal är världshandeln fortfarande väsentligt större än direktinvesteringarna. Årsgenomsnittet för direktinvesteringarna under perioden 1970 80 uppgick endast till 3 procent av världshandeln med varor och tjänster. USA, Storbritannien och Japan svarade tillsammans för mer än hälften av de totala utgående direktinvesteringarna under 1980-talet Investeringar har på senare tid framför allt gjorts i forsknings- och kunskapsintensiv varuproduktion samt inom tjänster i finanssektorn. Det innebär att tillgång till välutbildad arbetskraft blivit en viktig lokaliseringsfaktor. Enligt uppskattningar av OECD uppgick i mitten av 1980-talet antalet anställda i multinationella företag till 43 miljoner i hela världen varav cirka hälften utanför företagens hemland. De utlandsägda företagens betydelse varierar från land till land. Det är svårt att göra jämförelser mellan länder på grund av diverse ofullkomligheter i statistiken. En grov sammanställning som OECD gjort visar emellertid att de utlandsägda industriföretagens andel

12 INTERNATIONELL RÖRLIGHET 90000 80000 70000 60000 50000 40000 30000 20000 10000 av den totala sysselsättningen inom industrin i slutet av 1980-talet utgjorde: mer än 30 procent i Irland och Kanada mellan 20 och 30 procent i Australien, Österrike och Frankrike mellan 10 och 20 procent i Storbritannien, Portugal, Italien, Sverige, Danmark och USA mindre än 10 procent i Tyskland, Norge, Finland, Turkiet och Japan Bristerna i statistiken betyder bland annat att andelen i USA, Frankrike och Australien har överskattats. Svenska direktinvesteringar utomlands och direktinvesteringar i Sverige Sverige ligger på sjätte plats i världen när det gäller antalet egna, multinationella företag. Flera stora företag har så mycket som 80 90 procent av såväl sina anställda som sin försäljning utomlands. Att de svenska företagen har så stora investeringar utomlands beror i första hand på att hemmamarknaden är mycket liten, samtidigt som avståndet till de stora marknaderna är betydande. De har också velat ta sig förbi handelshinder och komma närmare kunderna och då är utlandsetablering att föredra framför export. De svenska direktinvesteringarna i utlandet domineras av ett litet antal mycket stora industrikoncerner. De tio största utlandsinvesterarna år 1990 svarade för Figur 2.1 Direkta investeringar 1982 95 (löpande priser, mkr) 0 1982 1983 1984 19851986 1987 1988 19891990 19911992 19931994 1995 Källa: Riksbanken Svenska direkta investeringar i utlandet Utländska direkta investeringar i Sverige två tredjedelar av industrins sysselsättning i utlandet. Flödet av direktinvesteringar till Sverige var under 1960-talet av ungefär samma storleksordning som utflödet av investeringar. Senare har utflödet av investeringar kommit att dominera om man undantar några år i början av 1990-talet. DE SVENSKA DIREKTINVESTERINGARNA i utlandet är stora jämfört med den svenska ekonomin. Under 1980-talet utgjorde investeringarnas andel av BNP drygt 2 procent. Det är endast tre länder Storbritannien, Nederländerna och Schweiz som har en högre andel (närmare 3 procent). Utvecklingen av flöden av direktinvesteringar till och från Sverige har (1993) beskrivits på följande sätt (Nya villkor för ekonomi och politik. SOU 1993:16, bilaga 14). De svenska utgående direktinvesteringarna har under 1980-talet ökat betydligt och därmed följt det allmänna mönstret inom OECD. Sedan år 1991 uppvisar Sverige en kraftig nedgång i utgående direktinvesteringar. En sådan nedgång är tydlig även för övriga OECD-länder. I likhet med OECD som helhet gick en allt större andel av de svenska utgående direktinvesteringarna under 1980-talets senare hälft till EG. För Sverige liksom för övriga länder inom OECD är en betydande, och under 1980-talet växande, andel av direktinvesteringarna hänförliga till företagsförvärv. Sverige uppvisar i likhet med de flesta andra OECDländer större utgående än ingående investeringar. Antalet anställda i svenska företag som till 50 procent eller mer ägs av utländska medborgare ökade från 114000 år 1980 till 230000 år 1991. Det motsvarar omkring 10 procent av de anställda inom det privata näringslivet. Den huvudsakliga formen för ingående direktinvesteringar till Sverige har varit företagsförvärv medan rena nyetableringar varit relativt sällsynta. En god illustration av internationaliseringens utveckling är att industrisysselsättningen i Sverige minskade med 84 000 personer mellan 1975 och 1990 medan antalet utlandsanställda i svenska industriföretag (exkl ABB) ökade med 238000.

INTERNATIONELL RÖRLIGHET 13 På motsvarande sätt har utländska investeringar i Sverige ökat snabbare än ekonomin totalt. År 1970 utgjorde antalet anställda i utlandsägda bolag 4 procent. År 1993 hade andelen stigit till 10 procent. Mer än hälften av ökningen ligger utanför industrin. Diskussionen om effekten av de svenska investeringarna utomlands har i första hand gällt hur exporten påverkats. Frågan har varit om direktinvesteringarna ersatt eller kompletterat export. De empiriska studier som gjorts på svenska direktinvesteringar utomlands har visat att effekterna på exporten länge varit positiva eller inga alls. I varje fall fram till mitten på 1980-talet har inga negativa konsekvenser kunnat spåras. Däremot förefaller de investeringar som gjordes under andra hälften av 1980-talet ha haft en annan karaktär än tidigare. Till en del kan detta förklaras med att dessa investeringar betingades av de svenska företagens oro att de skulle hamna utanför EU. Vilka lokaliseringsfaktorer är viktiga? Det finns många undersökningar av vilka faktorer som är viktiga för företagens lokalisering. En studie som ofta citeras utförs kontinuerligt av konsultföretaget Healey & Baker. De har sedan flera år tillbaka frågat företagsledare i multinationella företag om hur de ser på lokaliseringen i olika länder. 500 företagsledare från ett urval bland de största företagen i nio europeiska länder tillfrågas. I urvalet ingår industri, handel och tjänsteföretag. Företagsledarna får frågor om vilka faktorer som är viktiga vid lokaliseringsbesluten och vilka städer som är mest attraktiva. Figur 2.2 Absolut nödvändiga lokaliseringsfaktorer (andel i procent av svarande företag) Närhet till marknaden Transp.förb. med omvärlden Arbetskraft Telekommunikationer Företagsklimat Prisvärda kontorslokaler Framkomlighet inom staden Tillg. till kontorslokaler Språkkunskaper Livskvalitet Yttre miljö % 0 10 20 30 40 50 60 70 Källa: Healey & Baker, European Cities Monitor, Europe s Top Cities, 1995 DET ÄR FEM FAKTORER som legat i topp under alla år som undersökningen utförts. I särklass viktigast är närhet till marknaden. Två tredjedelar av företagen ansåg år 1995 att denna faktor var absolut nödvändig. Därefter följer tre faktorer som har ungefär lika stor betydelse. Två avser tranportinfrastrukturen. Transport av personer och varor är av ungefär samma betydelse som telekommunikationerna. Lika viktig är arbetskraften varmed avses utbud av arbetskraft samt arbetskraftskostnader. Sist bland de fem viktigaste faktorerna kommer företagsklimatet, det vill säga de förutsättningar för företagen som myndigheterna skapar genom till exempel skattepolitik. Bland de faktorer som ligger längre ned på listan återfinns bland andra utbudet av kontorslokaler och tillgången till prisvärda lokaler ( value for money of office space ). Sist bland faktorerna hamnar livskvaliteten för de anställda samt den yttre miljön. Med yttre miljö avses frånvaron av luftföroreningar. En undersökning som bland annat innehåller liknande frågor har gjorts bland utlandsägda företag i Sverige (EG-konsekvensutredningen, bilaga 7). Ett urval på ca 100 företag fick frågor om vilka faktorer som varit avgörande för deras etablering i Sverige. Det rör sig här inte enbart om nyetableringar utan även om förvärv av svenska företag. Av nedanstående tablå framgår några av de viktigaste faktorerna. Företagens svar har graderats efter en skala där 1 motsvarar mycket viktigt och 4 inte alls viktigt. Tillgång till den svenska marknaden 1,49 Tillgång till kompetent arbetskraft 2,01 Det förvärvade företagets produkter kompletterar övrig verksamhet i koncernen 2,31 Stabil politisk miljö 2,39 Det förvärvade företaget har unik teknik eller inriktning 2,57 Tillträde till den svenska marknaden var enligt undersökningen det viktigaste skälet för etablering i Sverige, alternativt för förvärv av svenska företag. Som framgår av svaren spelade dock de förvärvade företagens egenskaper också en betydande roll.

14 INTERNATIONELL RÖRLIGHET På frågan om vilka städer som utgör det bästa lokaliseringsalternativet ( The best cities to locate a business today? ) hamnar London i topp år 1995, följt av Paris, Frankfurt, Bryssel, Amsterdam, Barcelona och Zürich. Rangordningen mellan de fem första har varit densamma under en längre tid. Det rör sig med andra ord om städer som ligger centralt i Västeuropa. De flesta är dessutom relativt stora. Stockholm hamnar ungefär i mitten bland de 30 städerna på listan. Oslo, Aten och Moskva ligger i botten. Detta enligt vad företagen uppgav år 1995. Det faktiska lokaliseringsmönstret De uppgifter som relaterats ovan återger företagens uppfattning om lokaliseringsfaktorer och lokaliseringsalternativ. Hur ser då företagens faktiska lokalisering ut? Huvudkontoren i de största multinationella företagen är i mycket stor utsträckning koncentrerade till de stora städerna. Detta är det entydiga resultatet från flera undersökningar. London och Paris svarar tillsammans för hälften av huvudkontoren i de 300 största europeiska företagen. Ett antal huvudkontor återfinns i nordvästeuropa i städer som Bryssel, Amsterdam och Frankfurt. Däremot är det relativt ovanligt med huvudkontor i södra Europa. Av de verksamheter som de multinationella företagen lokaliserat till andra länder i Europa har flertalet placerats i större städer. En mycket hög koncentration av utländska företag finns i Paris, Milano, Bryssel, Barcelona och London. Dessa städer förefaller att fungera som brohuvuden för utlandsinvesteringar i sina länder. I Tyskland gäller däremot att utländska företag är ungefär lika rikligt representerade i sex olika städer. Vissa verksamheter, som t ex huvudkontor och finansiella tjänster, förefaller vara koncentrerade till mycket stora städer, medan produktion och företag med flera funktioner är mera decentraliserade och spridda till mindre städer. Sammantaget verkar den viktigaste lokaliseringsfaktorn för utländska etableringar i Europa vara städernas storlek. Arbetskraften Den ökade internationaliseringen har också inneburit att hindren för arbetskraftens rörlighet minskat. Frågan är vad den fria arbetsmarknaden i EU kommer att betyda för Sveriges del. Kommer den högutbildade arbetskraften i allt större grad att söka sig till de regioner inom gemenskapen som kan erbjuda de bästa lönerna och de gynnsammaste karriärmöjligheterna? Kan detta på sikt leda till en kompetensförlust netto för Sveriges och Stockholmsregionens del? Det är en viktig principiell skillnad mellan immigration och emigration i det att den förra regleras med politiska och ekonomiska beslut, medan den senare mera anses vara något av en mänsklig rättighet. Arbetsmarknaden är således reglerad endast åt ett håll selektiv immigration. Vid en ökad integration kommer marknadskrafterna i större utsträckning att bestämma immigrationen. Man kan då förvänta en större omfattning av migrationen, liksom ett annat flyttmönster. Historiskt sett har rörligheten mellan olika länder varit mycket låg. Inte heller förefaller det som om internationaliseringen fått några större effekter på migrationen. Rörligheten mellan EU-länderna har hittills varit låg. Endast 1,5 procent av EU-medborgarna arbetar i ett annat land än det egna hemlandet och flyttströmmarna har främst gått från syd till nord eller från de fattiga länderna som gränsar till de rika (från Grekland, Spanien och Portugal). Den absolut största rörligheten hittar man mellan länder med likartad kultur och som ligger i närheten av varandra. Vilka faktorer påverkar migrationsbeslutet? Det är en mängd olika faktorer som påverkar en individs migrationsbeslut. Till de som vanligen brukar nämnas hör inkomster, t ex lön och arbetslöshetsersättningar arbetsmarknaden i form av vakanser och arbetslöshet avstånd tidigare migration demografiska faktorer som ålder och kön utbildning

INTERNATIONELL RÖRLIGHET 15 Inkomstskillnader antas spela en viktig roll för beslutet att flytta. Lönebildningen i Sverige skiljer sig mycket från andra länder bland annat på grund av den solidariska lönepolitiken och starka fackliga organisationer. Detta har bidragit till att Sverige har en, relativt sett, sammanpressad lönestruktur med liten lönevariation. Det betyder att för vissa yrkesgrupper kan löneskillnaderna mellan Sverige och utlandet bli relativt stora. Empiriska studier har visat att arbetslöshetsersättningens storlek har betydelse för benägenheten att flytta. Den danska invandringen till Sverige var låg under senare hälften av 70-talet och 80-talet, trots att arbetslösheten var väsentligt högre i Danmark. Detta förklaras med att arbetslöshetsersättningen i Danmark var hög och därmed inte gav några incitament att emigrera. På liknande sätt har den finska invandringen till Sverige påverkats av den höga arbetslöshetsersättningen i Finland. Det kan i sammanhanget nämnas att den fria rörligheten för arbetskraften inom EU innebär att en person kan vistas i ett annat land i tre månader under den tid han/hon söker ett arbete. Man har då rätt till arbetslöshetsersättning från hemlandet. Därefter måste man kunna försörja sig själv för att få förmånen att bosätta sig där man vill. Arbetsmarknadssituationen i emigrations- och immigrationslandet antas ha betydelse för migrationen. Ett antal studier har visat att av de arbetsmarknadsrelaterade faktorerna vakanser och arbetslöshetsgrad, är det i första hand vakanserna, eller omsättningen av dessa som har det högsta förklaringsvärdet. Migration och utbildning Åren 1981 1989 emigrerade sammanlagt 48 000 svenska medborgare från Sverige. Det motsvarar i genomsnitt endast 0,10 procent av de svenska medborgarna i riket. Av dessa flyttade drygt en tredjedel från Stockholms län. Emigrationen har fluktuerat under 1980-talet, men det finns inte någon tydlig långsiktig trend i utvecklingen. Andelen i olika utbildningskategorier har också varit stabil över tiden. (Uppgifterna i avsnittet är till stor del hämtade från en undersökning av migrationen i de skandinaviska länderna. En sammanfattning finns publicerad i Ekonomisk Debatt 1994:3.) Av det totala antalet emigranter år 1992 var 40 procent personer födda i Sverige. Mer än hälften var sålunda födda utomlands. Dessa hade väsentligt lägre utbildning än de som var födda i Sverige. Av de utlandsfödda emigranterna hade 22 procent en eftergymnasial utbildning. Motsvarande andel bland dem som var födda i Sverige var 51 procent. Den låga andelen högutbildade bland de emigranter som var födda utomlands, motsvarar i stort sett andelen högutbildade bland samtliga utlandsfödda i Sverige. År 1991 hade 19 procent av samtliga utlandsfödda invandrare en eftergymnasial utbildning. De svenska emigranterna hade däremot en markant högre utbildning än samtliga födda i Sverige. Särskilt tydlig var skillnaden för lång eftergymnasial utbildning. De största enskilda utbildningsgrupperna i denna kategori var civilingenjörer och ekonomer. Vart flyttar då de svenska medborgarna? Under åttiotalet var fördelningen följande: Destination Procent Norden 26,1 Övriga Europa 39,3 Övriga världen 34,6 Utflyttningen från Sverige har till mycket stor del varit av temporär karaktär. Man återvänder hem efter några års utlandsarbete. Av de högutbildade som utvandrade år 1981 hade cirka 50 procent återvänt 1989. En mycket stor del av migrationen är med andra ord tillfällig. Detta bör tas med i bilden vid en bedömning av hur migrationen påverkar landets humankapital. De akademiker som flyttar tar erfarenheter och kunskaper med sig hem då de återvänder. Det är missvisande att beteckna denna typ av emigration som brain drain. Snarare rör det sig om att humankapitalet vidareförädlas utomlands och att individen därigenom i vissa fall får erfarenheter och kunskaper som kan vara speciellt värdefulla vid hemkomsten. För att högkvalificerad arbetskraft skall återvända till hemlandet krävs det dock att det finns arbetstillfällen som uppfattas som tillräckligt attraktiva.

16 INTERNATIONELL RÖRLIGHET Figur 2.3 Svenska emigranter från Stockholms län efter utbildningsnivå Figur 2.4 Svenska emigranter 1981 1989 fördelade på utbildningsnivå, procent 2500 2000 1500 Universitet lång utb 1000 Universitet kort utb 500 Gymnasium 0 Grundskola 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Grundskola Gymnasium Universitetk kort utb Sverige Stockholm Universitet lång utb Av undersökningen framgår vidare att De unga och ogifta männen var överrepresenterade bland dem som flyttar. Utvandringsbenägenheten ökade med stigande utbildning. I första hand har den nordiska arbetsmarknaden attraherat invandring av skandinaviska medborgare på de lägre utbildningsnivåerna. Institutionella hinder för invandring till EU:s arbetsmarknad har främst hindrat invandrare med kortare utbildning. En jämförelse mellan de nordiska länderna visar att Norge attraherat de högutbildade. Danskarna, som EU-invånare, i större utsträckning flyttat till EU-länderna än norrmän och svenskar. Sverige attraherar de lågutbildade. Utvandringsbenägenheten hos svenskarna har varit mycket stabil över den undersökta tidsperioden. Intressant är också att de högutbildade svenska medborgarna i större utsträckning flyttade till EU-länderna och övriga världen, medan de lågutbildade flyttade inom Norden. Rörligheten växlar mellan olika yrkeskategorier och åldersgrupper. En grupp med relativt stor rörlighet är människor med förhållandevis låg utbildning och som konkurrerar om de mindre kvalificerade jobben. En annan rörlig grupp är, som nämnts, människor med högre utbildning än genomsnittet. För dem är inte språkbarriärerna så höga. De arbetar ofta inom internationellt orienterade verksamheter och får därigenom ett internationellt kontaktnät. Det gäller framför allt läkare, civilingenjörer och ekonomer med utbildning från universitet eller högskola. En specialbearbetning har gjorts av det statistiska materialet för att belysa förhållandena i Stockholms län. Av resultaten framgår att fördelningen av svenska emigranter emigranter med svenskt medborgarskap, 16 64 år efter utbildningsbakgrund, skiljer sig något mellan länet och riket. Den största gruppen som emigrerar är de med gymnasial utbildning. Andelen är något högre i riket än i länet. Skillnaden är tydligare när det gäller emigranter med lång universitetsutbildning. I länet utgjorde dessa nästan 25 procent av samtliga svenska emigranter i åldern 16 64 år, att jämföra med 20 procent för riket. Att andelen högutbildade emigranter från länet är högre än från riket behöver inte betyda att de högutbildade i länet är mer benägna att emigrera. Det är snarare en återspegling av att utbildningsnivån ligger högre i länet än i riket som genomsnitt. De goda språkkunskaperna bland unga och högutbildade studenter, vilkas utbildning med åren blivit mer internationellt inriktad, leder till att allt fler svenska studenter studerar vid universitet utomlands. Att studera i ett annat land kan på detta sätt fungera som en inkörsport till landets arbetsmarknad och ge upp-

INTERNATIONELL RÖRLIGHET 17 hov till att fler studenter stannar och arbetar i det land de studerat i. Läsåret 1985/86 studerade drygt 1 600 utomlands med svenska studiemedel. Läsåret 1992/93 var utlandsstudenterna drygt 11 000 och 1995/96 närmare 16 000. Det motsvarar ett helt svenskt universitet. Som ett led i en fortsatt europeisk integration har EU-länderna bestämt sig för att ömsesidigt erkänna varandras examina och behörigheter. En trolig effekt av integrationen blir då att högutbildade och personer med specialkompetens blir än mer flyttbenägna. Detta talar för att flyttningarna till utlandet kommer att öka i framtiden. Om nettoeffekten kommer att bli negativ för Sveriges och för Stockholms del är däremot omöjligt att säga.

18 Internationaliseringen inom Stockholmsregionens näringsliv Sammanfattning Det finns inget enkelt mått som beskriver hur långt näringslivets internationalisering gått på olika marknader. För att mäta internationaliseringen brukar man därför använda flera olika indikatorer. En sådan är omfattningen på import och export. En annan är förekomsten av produktion i utlandet. En tredje är storleken på hinder för internationella transaktioner. I stort sett saknas officiell statistik som gör det möjligt att på regional nivå beskriva näringslivets internationalisering. För att i någon mån avhjälpa denna brist genomförde Regionplane- och trafikkontoret i slutet av år 1992 en omfattande enkät till företag i Stockholmsregionen. Ett av syftena med enkäten var att ta in uppgifter som gjorde det möjligt att för denna region belysa hur långt internationaliseringen fortskridit. Undersökningen omfattade större delen av det privata näringslivet. Detaljhandel och andra branscher i tjänstesektorn som endast i mindre utsträckning möter internationell konkurrens ingick inte. Detta avsnitt bygger huvudsakligen på resultat från enkäten. Avsnittet behandlar exportens omfattning, exportföretagens storlek, Stockholmsföretagens verksamhet utomlands respektive utländska företags verksamhet i regionen och importens betydelse. Sist belyses internationaliseringens utveckling under 1980-talet.

ETT INTERNATIONELLT NÄRINGSLIV 19 Exportens omfattning En liten och öppen ekonomi som den svenska är i stor utsträckning beroende av utrikeshandel. Omkring 40 procent av det svenska produktionsvärdet går på export. Andelen låg i början av 1970-talet på cirka 25 procent, men steg fram till mitten av 1980-talet till 40 procent. Närmare 30 procent av varuexporten från Sverige består av produkter från basindustrier som gruvor, massa- och pappersindustri samt järn- och stålverk. Eftersom Stockholms län nästan helt saknar sådan tillverkning har regionen en exportstruktur som markant avviker från riksgenomsnittet. Den fråga som skall besvaras i detta avsnitt är vilken roll exporten spelar för länet och de branscher som ingått i enkäten. Exportens betydelse varierar som väntat mellan branscher. Exportandelen är väsentligt högre för varuän för tjänsteproducerande företag. Bland industriföretagen uppgår andelen till i genomsnitt drygt 35 procent. Inom den branschgrupp som här kallats övriga tjänster ligger andelen på närmare 15 procent medan byggnadsverksamhet och partihandel avsätter endast några procent av produktionen utomlands. (figur 3.1) % 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Figur 3.1 Exportandel i Stockholms län i de fyra huvudbranscherna, procent Industri Bygg Partihandel Övriga tjänster Inom de fyra huvudbranscher, som näringslivet här indelats i, varierar exportens andel av försäljningen mycket mellan olika delbranscher. Inom industrin har högteknologisk industri den högsta andelen, närmare 70 procent. De företag som klassats som mellanteknologisk industri exporterar drygt hälften av produktionen medan företag i övrig industri endast redovisar några få procents utlandsförsäljning. Det är helt naturligt eftersom denna delbransch också betecknats som skyddad industri då den omfattar verksamheter som i stor utsträckning är av lokal och regional karaktär eller skyddas av tullar eller liknande. Inom tjänstesektorn har företag som sysslar med uppdragsverksamhet relativt liten försäljning utomlands. Detsamma gäller företagen inom finanssektorn. Inom uppdragsverksamheten är det de tekniska konsulterna som ligger högst med drygt 10 procents exportandel. Inom bank, försäkring och andra finansföretag svarar utlandsmarknaden för något mer än en tiondel. Här bör infogas en reservation beträffande möjligheten att mäta och jämföra export i olika delbranscher. Inom transportsektorn, slutligen, kommer cirka 30 procent av intäkterna från utlandet. Det kan tilläggas att de redovisade talen över exportens andel av produktionen ligger i nivå med de tal som gäller på nationell nivå. Skyddad varuproduktion i riket har en exportandel på 5 procent medan i konkurrensutsatt varuproduktion andelen ligger på 55 procent. Den höga exportandelen inom högteknologisk industri ger i kombination med den speciella industristrukturen i länet en export som till mycket stor del består av högteknologiska industriprodukter. Däremot är exporten från tjänstenäringarna inte speciellt hög. Det förekommer emellertid att industriföretag exporterar tekniska tjänster. Därför är den sammanlagda exporten av tjänster större än vad som redovisats av de rena tjänsteföretagen. Nu behöver en låg exportandel inte nödvändigtvis innebära att alla företag är inriktade på hemmamarknaden. I själva verket finns inom flertalet av de 16 delbranscher som studerats några företag som nästan uteslutande säljer på export. Även om spridningen inom delbranscherna är hög har branscher med låg exportandel också ett stort antal företag som enbart säljer till den svenska marknaden. Som exempel kan nämnas att cirka 70 procent av företagen i uppdragsverksamhet är helt inriktade på hemmamarknaden. Lika hög är an-

20 ETT INTERNATIONELLT NÄRINGSLIV Figur 3.2 Andel sysselsatta i hemmamarknadsföretag i Stockholms län, procent Högteknologisk ind. Mellanteknologisk ind. Skyddad ind. Byggnadsverksamhet Partihandel Uppdragsverksamhet % 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 delen inom skyddad industri. I övriga delar av industrin är det omkring en tredjedel av företagen som är inriktade enbart på den svenska marknaden. De ovan angivna talen avser andelen företag i olika branscher. Inriktningen på hemmamarknaden kan också beskrivas i termer av andelen av de sysselsatta i olika branscher som arbetar i företag vilka enbart säljer till den svenska marknaden. Figur 3.2 illustrerar denna andel för några av de branscher som ingår i enkäten. DET KANSKE MEST SLÅENDE med figuren är den höga andel av produktionen här mätt i antal sysselsatta som är helt inriktad på hemmamarknaden. För samtliga branscher som ingår i enkäten skulle denna andel uppgå till drygt 50 procent. Om vi gör det antagandet att samtliga branscher som inte ingår i enkäten arbetar uteslutande för hemmamarknaden skulle drygt en femtedel av de sysselsatta i Stockholms län återfinnas i företag som konkurrerar på utlandsmarknader. Detta kan ses som ett av flera mått på hur långt internationaliseringen gått inom näringslivet. Vad som dessutom framgår av figuren är de mycket stora skillnader som föreligger mellan olika branscher. Som nämnts tidigare rör det sig om skillnader mellan varu- och tjänsteproduktion men också mellan företag inom samma bransch. I det hittills redovisade materialet finns det med andra ord inga enkla mönster för internationaliseringsgraden. Vilken är anledningen till att internationaliseringen mätt som utlandsförsäljning varierar så kraftigt mellan företag? Det finns ett flertal faktorer som kan tänkas ligga bakom. I följande avsnitt skall vi ta upp några som går att belysa med hjälp av material från enkäten. Vi börjar med att presentera en faktor i taget och avslutar med ett försök till sammanfattning som tar hänsyn till inverkan av de olika faktorerna samtidigt. Exportföretagens storlek Svensk export domineras av ett fåtal stora exportörer. De 100 största exportföretagen står för 75 procent av den totala svenska varuexporten. Det finns anledning att förvänta sig att export är vanligare i stora än i små företag allt annat lika. Försäljning utomlands kräver en viss volym för att kunna bära de kostnader som i regel är förknippade med avsättning i andra länder. Nu är givetvis inte allt annat lika. Bland annat skiljer sig förutsättningarna mellan branscher. För att ge en grov bild av storleksstrukturen och förekomsten av exportföretag redovisas i figur 3.3 exportföretagen i de fyra huvudbranscherna efter storlek. I enkäten har företagen delats upp i fyra olika klasser: 10 19, 20 99, 100 199 samt 200 och fler anställda. Det gör det möjligt att ta hänsyn till skillnader i storleksstruktur mellan olika branscher. Storleksstrukturen skiljer sig något mellan de fyra huvudbranscherna. Storföretagen de med minst 200 anställda utgör närmare 15 procent av industriföretagen i enkäten. Motsvarande andel ligger inom byggsektorn och bland övriga tjänster på 5 procent och i partihandeln på 2 procent. Här bör dessutom för fullständighetens skull nämnas att vi i enkäten inte har tagit med företag med mindre än 10 anställda. Dessa företag svarar för en mycket stor andel av antalet företag men en väsentligt mindre andel av antalet sysselsatta i regionen. Det finns inget genomgående, tydligt samband mellan företagsstorlek och andelen exportföretag på denna grova branschnivå. Inom övriga tjänster och i viss mån inom byggnadsverksamhet stiger andelen exportföretag med företagsstorleken. Inom industrin är andelen exportföretag densamma i alla fyra storleksklasserna, medan den inom partihandeln sjunker med stigande företagsstorlek. En förklaring skulle kunna vara att det krävs en finare branschindelning för att kunna urskilja den för-

ETT INTERNATIONELLT NÄRINGSLIV 21 Figur 3.3 Andel exportföretag i olika storleksklasser i Stockholms län % 60 50 40 30 20 10 0 Antal anst % 60 50 40 30 20 10 0 Antal anst Industri 10 19 20 99 100 199 200 Bygg 10 19 20 99 100 199 200 % 60 Partihandel 50 40 30 20 10 0 Antal anst10 19 20 99 100 199 200 % 60 Övriga tjänster 50 40 30 20 10 0 Antal anst10 19 20 99 100 199 200 väntade effekten av företagsstorleken. En redovisning på delbranscher ger emellertid liknande resultat. Inom vissa branscher som t ex högteknologisk industri finns en samvariation mellan företagsstorlek och andel exportföretag. Inom andra branscher skyddad industri och tekniska konsulter är två exempel finns inget sådant samband. Slutsatsen blir därför att i många branscher andra faktorer än företagsstorleken är avgörande för förekomsten av export. Ett annat konstaterande är att utlandsmarknaden har betydelse för ett stort antal mindre företag. Verksamhet utomlands Exportförsäljning är inte det enda sättet att betjäna en utländsk marknad. I flera branscher har företagen verksamheter lokaliserade utomlands. Speciellt vanligt är detta inom industrin. Som framgick av föregående kapitel har de svenska företagens investeringar utomlands ökat kraftigt. Dessa investeringar har gjorts av ett relativt litet antal stora företag som köpt upp utländska förtag eller byggt upp egna anläggningar utomlands. Som ett resultat av denna utveckling har de svenska industriföretagens produktion ökat väsentligt snabbare än industriproduktionen i Sverige. De svenska industriföretagens produktion i Sverige och utomlands ökade med 44 procent i volym mellan 1974 och 1990. Motsvarande siffra för industriproduktionen i Sverige är 16 procent. Antalet anställda utomlands utgjorde 1975 27 procent av de anställda i Sverige, en andel som 1990 ökat till 54 procent (exkl ABB). Enkätresultaten visar att det i samtliga huvudbranscher förekommer att företagen i Stockholms län har verksamheter utomlands. Det kan röra sig om tillverkning, om försäljningskontor eller andra funktioner. Den andel av företagen inom respektive huvudbransch som har utlandsverksamhet är bara några få procent. Men det är framför allt de stora företagen som har sådana verksamheter. Den andel av de sysselsatta i de fyra huvudbranscherna som arbetar i företag med verksamhet utomlands är därför väsentligt högre (figur 3.4). Den mycket höga andelen sysselsatta i byggföretag med verksamhet utomlands återspeglar förhållandet