TCO-ekonomerna analyserar Svensk ekonomi bättre än sitt rykte! Hur förändras bilden av svensk ekonomi i och med revideringen av Nationalräkenskaperna?
Inledning 1 Den 5 december publicerade Statistiska centralbyrån, SCB, reviderad statistik över svensk ekonomi. Syftet med den här korta rapporten är att skärskåda dessa revideringar och dra slutsatser om den svenska ekonomin under 199-talet. Hela ekonomin nivå och tillväxt I diagram 1 presenteras den svenska BNP-nivån med nya och gamla data samt den absoluta skillnaden mellan dessa. Av diagrammet framgår, för det första, att den nya statistiken genererar en högre BNP-nivå under samtliga år sedan 1993 och att avvikelserna successivt växer i absoluta termer under 199-talet (men med en nedgång mellan år 2 och 21). Den genomsnittliga absoluta höjningen mellan 1993 och 21 uppgår till drygt 7 miljarder kronor. I relativa termer var höjningen som störst under år 2, då den uppgick till 4,9 procent av den gamla BNP-nivån; den genomsnittliga relativa avvikelsen uppgick under samma period till 3,9 procent. 2 Diagram 1. Real BNP-nivå, nya och gamla data, samt skillnaden mellan dessa, 1993-21, källa: SCB och egna beräkningar 25 12 2 1 Miljoner kr 15 1 8 6 4 Miljoner kr 5 2 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 BNP-nivå, gamla data BNP-nivå, nya data nya minus gamla I kronor är avvikelserna betydande. För 21 innebär höjningen om drygt 9 miljarder kronor att BNP per person ökar med 1 kronor från 224 till 234 kronor. 3 I termer av köpkraftsjusterade priser inom EU innebär revideringen att Sveriges BNP per person ökar från 21 4 prisjusterade euro till 22 3 dito, vilket motsvarar en ökning om 4,5 procent. 1 Rapporten har skrivits av TCO-ekonomen Daniel Lind. För ytterligare information kontakta chefsekonom Roland Spånt (7-575 91 47) eller Daniel Lind (7-511 11 98). 2 Med tanke på att avvikelsen för 1993 är betydande kan man misstänka att en kommande revidering av perioden 198-92 kommer innebära en höjning av BNP-nivån för åren närmast före 1993. 3 BNP per sysselsatt ökar med drygt 2 kronor. 2
I termer av real BNP-tillväxt får vi en bild som i diagram 2. Där framgår att den reviderade statistiken ger en högre BNP-tillväxt under alla år utom för 21. Genomsnitten för hela perioden, vilka framgår av sista stapelparet, indikerar att den genomsnittliga BNP-tillväxten ökar från 3 till 3,2 procent per år. Procent 5, 4,5 4, 3,5 3, 2,5 2, 1,5 1,,5, Diagram 2. Real BNP-tillväxt, nya och gamla data, 1994-21, källa: SCB och egna beräkningar 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 1994-21 BNP-tillväxt, gamla data BNP-tillväxt, nya data 3
Näringslivet olika BNP-nivåer Näringslivets reala förädlingsvärde kan beräknas antingen i termer av baspris eller marknadspris. Skillnaden mellan dessa definitioner utgörs av att den förra exkluderar produktskatter och subventioner medan de inkluderas i den senare. I diagram 3 presenteras den absoluta avvikelsen mellan den nya och gamla statistiken för de två olika definitionerna. Av diagrammet framgår att de positiva avvikelserna är mycket större i termer av marknadspriser än i baspriser; det årliga genomsnittet uppgår till nästan 7 i stället för 28 miljarder kronor. Skillnaden mellan dessa genomsnitt utgörs m a o av produktskatter och subventioner; av en genomsnittlig avvikelse om 7 miljarder kronor utgör skatterevideringar klart mer än hälften. Notera också att andelen skatteavvikelse av total var mycket större i början av 199-talet än under senare år avvikelserna har mer och mer att göra med ökad produktion. 12 Diagram 3. Näringslivets BNP-nivå till baspris och marknadspris, skillnad mellan nya och gamla data, 1993-21, källa: SCB och egna beräkningar 1 Miljoner kr 8 6 4 2 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 1993-21 BNP-nivå, näringsliv, till baspris BNP-nivå, näringsliv, till marknadspris OECD menar att ur ett produktions- och produktivitetshänseende är näringslivet till marknadspris den korrekta definitionen. Argumentet är att det är den som bidrar till BNPnivån/tillväxten i hela ekonomin. 4
Näringslivet tillväxt Av det första stapelparet i diagram 4 framgår att näringslivets genomsnittliga tillväxt mellan 1994 och 21 ökar med tre tiondels procentenheter genom revideringen av nationalräkenskaperna 4 i stället för 3,7 procent. Av diagrammet framgår också att den allra största delen av denna ökning kan härledas till den varuproducerande delen av näringslivet. Där ökar genomsnittet från 4,6 till 5,5 procent. För den privata tjänstesektorn uppgår det ökade genomsnittet till två tiondels procentenheter från 3,5 till 3,7 procent. Procent 9 8 7 6 5 4 3 2 1-1 Näringsliv Diagram 4. Genomsnittlig produktionstillväxt i näringslivet och dess olika delsektorer, nya och gamla data, 1994-21, källa: SCB och egna beräkningar gamla data nya data Varusektor Jordbruk och skog Gruv och mineral Tillv.industri El och gas Byggindustri Tjänstesektor Inom varusektorn är det, enligt diagram 4, huvudsakligen tillverkningsindustrin som förklarar varusektorns ökade tillväxt; tillverkningsindustrins genomsnittliga tillväxt ökade från 6,5 till 8 procent. Bland varusektorns övriga delsektorer är det endast el och gas som uppvisar ett (något) högre genomsnitt med den reviderade statistiken. Från ett svagt positivt genomsnitt innebär revideringen att jordbrukets/skogens tillväxten blev negativ under perioden 1994-21. Nästa fråga blir: vilka branscher har bidragit till att industrins tillväxt revideras uppåt så kraftigt (nästan med en fjärdedel). I diagram 5 presenteras de olika industribranschernas skillnad i genomsnittlig produktionstillväxt beräknad med den nya och den gamla datan. 5
Industrin för teleprodukter är, enligt diagram 5, den industribransch inom viklen som den genomsnittliga tillväxten ökar klart mest. Ökningen om 13,9 procentenheter innebär att dess genomsnittliga produktionstillväxt mellan 1994 och 21 uppgår till hela 58,5 procent. Utöver teleproduktindustrin är det transport och annan elektronik som fått se sina genomsnittliga ökningstakter stiga mest. I deras fall rör det sig emellertid om modesta skillnader 3, respektive 2,4 procentenheter. I övrigt kan nämnas att 11 av 15 industribranscher ökar sitt genomsnitt samtidigt som 4 får se sitt genomsnitt sjunka. Dessa fyra branscher utgjorde under år 21 ungefär en tredjedel av industrins förädlingsvärde. Procentenheter 14 12 1 8 6 4 2-2 -4 Teleprodukter Diagram 5. Skillnad i genomsnittlig produktionstillväxt, nya och gamla data, industribranscher, 1994-21, källa: SCB och egna beräkningar Transport Annan elektronik Trävaror Jord och sten Gummi Övrig tillv. Maskin Stenkol och petroleum Kontorsmask och datorer Livsmedel Textil Metallverk Kemi Massa och papper Precision och medicin I den resterande delen av rapporten kommer fokus att ligga på revideringens effekt på ekonomins, näringslivets och olika delsektorers produktivitetstillväxt. 6
Hela ekonomin produktivitetstillväxt I diagram 6 presenteras ekonomins produktivitetstillväxt med den nya och gamla statistiken. Av det sista stapelparet framgår att den reviderade statistiken höjer den genomsnittliga ökningstakten med tre tiondels procentenheter från 1,9 till 2,2 procent. Av övriga stapelpar framgår att den reviderade produktivitetstillväxten ger en lägre ökningstakt under åren 1994 och 21. För övriga år har den legat klart över eller i paritet med de beräkningar som baseras på den gamla datan. 4, Diagram 6. Hela ekonomin. Produktivitetstillväxt, nya och gamla data, 1994-21, källa: SCB och egna beräkningar 3,5 3, Procent 2,5 2, 1,5 1,,5, 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 1994-21 Hela ekonomin, gamla data Hela ekonomin, nya data När det gäller nämnaren i produktivitetsrelationen antalet arbetade timmar innebär revideringen att nivån höjs något samtidigt som tillväxttakten sjunker något. I det förra fallet uppgår det reviderade, genomsnittliga antalet arbetade timmar i hela ekonomin till 6 74 36 i förhållande till 6 652 33 med den äldre statistiken. När det gäller den genomsnittliga ökningstakten mellan 1994 och 21 uppgår den till,97 procent med den nya datan och till 1,5 procent med den gamla. 7
Näringslivet produktivitetstillväxt Avslutningsvis behandlas näringslivets produktivitetstillväxt med den nya och gamla datan. Av diagram 7 framgår att näringslivets genomsnittliga produktivitetstillväxt mellan 1994 och 21 ökar med tre tiondels procentenheter med den reviderade statistiken från 2,1 till 2,4 procent. Denna ökning kan, enligt det andra och sista stapelparet, huvudsakligen härledas till näringslivets varuproducerande sektor. Där ökade genomsnittet från 4 till 5,1 procent. För tjänstesektorn är ökningen bara två tiondels procentenheter från 1,2 till 1,4 procent. Procent 8 7 6 5 4 3 2 1 Diagram 7. Genomsnittlig produktivitetstillväxt i näringslivet och dess delsektorer, nya och gamla data, 1994-21, källa: SCB och egna beräkningar gamla data nya data Näringsliv Varusektor Jordbruk och fiske Gruvor och mineral Tillv.industri El och gas Byggindustri Tjänstesektor Av diagram 7 framgår också att två av varusektorns delsektorer jordbruk/fiske samt byggindustrin uppvisar ett lägre genomsnitt med den reviderade statistiken än med den gamla. Dessutom framgår av det femte stapelparet att den allra största delen av varusektorns ökade genomsnitt kan härledas till tillverkningsindustrin. För denna delsektor uppgår ökningen till 1,6 procentenheter från 5,3 till 6,9 procent. I diagram 8 presenteras avvikelserna mellan gamla och nya data vad gäller industrins genomsnittliga produktivitetstillväxt mellan 1994 och 21. 8
Av diagram 8 framgår att det, i likhet med tillväxten i produktion, är industrin för teleprodukter som förklarar industrins högre produktivitetstillväxt med den reviderade statistiken. Med en ökning om 13,9 procentenheter uppgår telekomindustrins genomsnittliga produktivitetstillväxt till 51,9 procent under perioden 1994-21, och detta trots att den var negativ under 21 (-1,4 procent). Övriga industribranscher som ökar sin genomsnittliga produktivitetstillväxt mest är transport, trävaror och övrig tillverkning. I andra änden av skalan är det fyra branscher som får se sitt genomsnitt sjunka i o m revideringen. Bland dessa utmärker sig branschen för kontorsmaskiner och datorer, vars genomsnittliga produktivitetstillväxt reduceras med 1,5 procentenheter med den nya datan. Procentenheter 16 14 12 1 8 6 4 2-2 -4 Teleprodukter Transport Diagram 8. Skillnad i genomsnittlig produktivitetstillväxt, nya och gamla data, industribranscher, 1994-21, källa: SCB och egna beräkningar Trävaror Övrig tillv. Maskin Jord- och sten Gummi Annan elektro Livsmedel Metallverk Precision och medicin Kemi Textil Massa och papper stenkol och petroleum Kontorsmask och datorer Avslutande diskussion Hur har revideringen av nationalräkenskaperna påverkat bilden av svensk ekonomi under 199-talet? Två tydliga slutsatser växer fram. För det första har den gamla statistiken underskattat den svenska ekonomins utveckling i termer av produktions- och produktivitetstillväxt. Det samma gäller också för BNP-nivåerna i hela ekonomin och näringslivet. Svensk ekonomi gjorde bättre ifrån sig än vad man tidigare trott. Den andra, mycket tydliga, slutsatsen är att revideringarna främst har förbättrat produktionsoch produktivitetstillväxten inom ekonomins varusektor, och då särskilt inom tillverkningsindustrin. Anledningen till industrins förbättringar ligger huvudsakligen i den kraftiga upprevideringen av telekomindustrins reala förädlingsvärde. Kontentan av detta är att svensk ekonomi var ännu mer beroende av telekomindustrin under 199-talet än vad man 9
tidigare kalkylerade med. Med tanke på att telekomindustrin svarade för 2-3 procent av produktions- och 3-5 procent av näringlivets produktivitetstillväxt redan innan revideringen, kan man tänka sig dessa bidrag nu har ökat med ett tiotal procentenheter. Detta beroende av en liten del av näringslivet gör svensk ekonomi mycket känslig för branschförändringar, vilket vi såg under år 21 och fortfarande under 22 lider av. Ekonomisk politik handlar mycket om att belägga teser med objektiv statistik. Vad revideringen av NR visar är att allt för mycket fokus på enskilda data riskerar att förflacka den ekonomisk-politiska analysen. Därför bör ekonomer och andra NR-användare däribland journalistkåren undvika att dra alltför långtgående slutsatser utifrån begränsade datamaterial. Ett helhetsperspektiv kräver ett bredare synfält. Därför gäller det att vid bland annat internationella jämförelser ta hänsyn till schablonantaganden, definitioner och beräkningsmetoder. Under senare år har den hedoniska deflatorn hamnat i fokus för dessa svårigheter, eftersom dess effekt på datorindustrins priser i olika länder är betydande. Ett annat för svenskt vidkommande centralt antagande är det om noll produktivitetstillväxt i den offentliga sektorn. Utan korrigeringar för dessa metod- och schablonskillnader jämför vi äpplen och päron. 1