Utbyggnaden av tredje generationens mobila telenät

DATUM VÅR REFERENS 30 maj 2002 02-3357/23 ERT DATUM ER REFERENS HANDLÄGGARE, AVDELNING/ENHET, TELEFON, E-POST Magnus Axelsson Telefrågor 08-678 56 04 magnus.axelsson@pts.se Regeringen Näringsdepartementet 103 33 Stockholm Utbyggnaden av tredje generationens mobila telenät Sammanfattning En framgångsrik utbyggnad av 3G-näten och lansering av tjänster är väsentligt för att Sverige skall hålla sin position som ledande IT-nation. En framgångsrik utbyggnad och lansering av tjänster är vidare, mot bakgrund av konkurrensens betydelse för säkerställande av de övergripande telepolitiska målen, av stor vikt för att alla aktörer skall ges rimliga möjligheter att etablera sig på marknaden. Postoch telestyrelsen (PTS) vill med denna skrivelse göra regeringen uppmärksam på omständigheter som kan komma att försvåra för nya operatörer att etablera sig och riskera att försena 3G-utbyggnaden i Sverige. Det är framförallt två faktorer som PTS anser motverkar en utveckling mot en väl fungerande 3G-marknad, svårigheter att få till stånd avtal om nationell roaming och svårigheter vad gäller samarbete om samnyttjande av infrastruktur. Att avtal om nationell roaming kommer till stånd är väsentligt för konkurrensen på marknaden, nya aktörer på den mobila telemarknaden skall kunna etablera sig och konkurrera med operatörer som har GSM-nät. I förlängningen påverkar detta möjligheten att säkerställa de IT- och telepolitiska målen. Samnyttjande av ny och befintlig radiomastinfrastruktur är på samma sätt väsentligt för att nya aktörer skall ges möjlighet att etablera sig och kunna konkurrera på villkor som är rimliga. Samnyttjande är även av största vikt för bevarande av natur- och kulturvärden. PTS föreslår att regeringen prövar om lagstiftningen nu bör ses över och en skyldighet införas för tillståndshavare att, mot ersättning, uppfylla rimliga krav på tillträde och även användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter. För att effektivt kunna säkerställa att avtal om nationell roaming respektive samnyttjande av infrastruktur träffas bör då tillsynsmyndigheten ges befogenhet och förutsättning att, på motsvarande sätt som gäller för samtrafik, besluta vad som skall gälla mellan parterna i de delar tvisten rör. POSTADRESS Box 5398, 102 49 Stockholm BESÖKSADRESS Birger Jarlsgatan 16 TELEFON 08-678 55 00 FAX 08-678 55 05 E-POST pts@pts.se WEBBADRESS www.pts.se

2(10) Bakgrund Den 14 april 2000 fastställde PTS föreskrifter om urvalsförfarande för UMTS, Post- och telestyrelsens föreskrifter (PTSFS 2000:5) om tillstånd att tillhandahålla nätkapacitet för mobila teletjänster enligt UMTS/IMT-2000 standard. Av dessa föreskrifter framgick att ett urval skulle grundas bl. a. på sökandens utfästelse om geografisk täckning i förhållande till landets yta och befolkning samt spridning över landet. Vidare skulle sökandens utfästelse om utbyggnadstakt för nät samt från vilken tidpunkt UMTS/IMT-2000-tjänster kommer att tillhandahållas inom ett allmänt tillgängligt telenät beaktas. Myndigheten bjöd den 12 maj 2000 in till allmän ansökan. I en till inbjudan fogad Vägledning angavs att det nät sökanden avsåg att bygga till minst 30 procent av den utlovade befolkningstäckningen måste ske med egen radioinfrastruktur. Resterande 70 procent kunde ordnas via samarbete. Vid ansökningstidens utgång den 1 september 2000 hade tio ansökningar kommit in till PTS. Sju av dessa tio sökande utfäste sig att senast från och med den 1 januari 2002 tillhandahålla nätkapacitet för mobila teletjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät samt att i princip täcka hela Sveriges befolkning senast den 31 december 2003. Den 16 december meddelade PTS Europolitan AB (Vodafone), Tele2 AB, Hi3G Access AB och Orange Sverige AB tillstånd att tillhandahålla nätkapacitet för mobila teletjänster enligt UMTS/IMT 2000 standard. Beslutet överklagades men fastställdes i dom av länsrätten den 27 juni 2001. Domen har vunnit laga kraft. På grundval av de utfästelser tillståndshavarna lämnat i sina respektive ansökningar beslöt PTS den 22 mars 2001 om tillståndsvillkor. I dessa villkor anges att tillståndshavarna skall tillhandahålla nätkapacitet för mobila teletjänster enligt UMTS/IMT 2000 (punkt 1.1.1). Nätkapaciteten skall tillhandahållas från och med den 1 januari 2002 (punkt 2). Vidare anges att nätkapaciteten skall ha en täckning på minst 8 860 000 personer i Sverige och att detta täckningskrav skall vara uppfyllt per den 31 december 2003 (1.1.2 samt 1.3). I tillståndsvillkoren (3.1) anges vidare att tillståndshavaren vid utbyggnaden av radioinfrastruktur skall se till att minst 30 procent av den utfästa befolkningstäckningen sker genom egen radioinfrastruktur. En närmare definition av radioinfrastruktur anges i punkt 3.2. Av definitionen kan utläsas att master eller andra lämpliga platser där basstationer kan placeras inte omfattas av kravet på egen radioinfrastruktur, operatörerna får således utnyttja gemensamma master m.m. till 100 procent. Tillståndsvillkoren, som således bygger på tillståndshavarnas utfästelser, har inte överklagats av någon av tillståndshavarna.

3(10) Det hittillsvarande arbetet PTS har noga följt utvecklingen under det första utbyggnadsåret. I januari utfördes mätningar för att kontrollera att tillståndshavarna mötte villkoret i tillstånden om att från och med den 1 januari 2002 tillhandahålla nätkapacitet för mobila teletjänster. Sedan 2001 har fortlöpande kontakter hållits med UMTSoperatörerna. Kontakterna syftar bl.a. till att ge PTS en uppfattning om de hinder som tillståndshavarna möter i uppbyggnaden av nätet. Myndigheten har på olika sätt sökt undanröja dessa hinder, bl.a. genom att söka få till stånd ett samarbete på frivillig grund mellan tillståndshavarna. Som ett exempel kan anföras det förslag till avsiktsförklaring myndigheten utarbetat i samarbete med Boverket och Svenska kommunförbundet, se vidare nedan. Myndigheten har även medlat i fråga om roaming. Medlingen har avslutats, dock utan att avtal kommit till stånd, och myndigheten har inlett tillsyn för att undersöka om berörda mobilteleoperatörer uppfyller den lagstadgade skyldigheten att tillgodose begäran om roaming. Även andra myndigheter har utfört och utför arbete som är av betydelse för utbyggnaden, exempelvis Länsstyrelserna och Boverket. Länsstyrelserna har kartlagt hur samnyttjandet av infrastruktur fungerat under utbyggnaden av tidigare mobiltelenät. Vidare har Boverket utrett utbyggnaden av UMTS-näten och dess inverkan på främst natur- och kulturvärden. Tillsyn Enligt tillståndsvillkoren skall varje tillståndshavare, från och med den 1 januari 2002 tillhandahålla nätkapacitet. Av skälen till tillståndsvillkoren framgår att nätkapaciteten skall tillhandahållas inom ett allmänt tillgängligt telenät för att villkoret skall vara uppfyllt. Under januari 2002 utfördes kontrollmätningar i PTS regi. Myndighetens bedömning var att samtliga tillståndshavare då uppfyllde villkoren i dessa delar. PTS har den 26 mars 2002 med stöd av 57 telelagen begärt in upplysningar från Tele 2 och Vodafone huruvida dessa inlett förhandlingar om nationell roaming och de villkor bolaget i så fall erbjuder. Vodafone har uppgivit att förhandlingar pågår. Tele2, som betraktar sig som ett förhållandevis litet företag med relativt små resurser har angivit att För närvarande är arbetsbelastningen stor på de resurser som sköter dessa förhandlingar. Detta bland annat mot bakgrund av ärenden föranledda av PTS ageranden och beslut. Tele2 måste därför prioritera i vilken ordning ärenden hanteras. Av den anledningen har inte de ovan nämnda förhandlingarna kunnat föras i den takt som motparterna möjligen önskar. I april 2002 blev PTS av Hi3G informerad om att förhandlingarna med Vodafone, som pågått sedan våren 2001, inte har lett till avtal.

4(10) Enskilda möten med tillståndshavarna. PTS har vid upprepade tillfällen sammanträffat med tillståndshavarna. Inför varje möte har respektive tillståndshavare lämnat in lägesrapport över utbyggnaden och de problem tillståndshavarna mött, bl.a. bygglovshanteringen i kommunerna, debatten om strålning samt bristen på avtal om roaming och samnyttjande av infrastruktur. Den information som tillståndshavarna förmedlat till PTS är att tillståndskravet på täckning den 31 december 2003 kommer att uppfyllas. Vissa tillståndshavare har emellertid framhållit att svårigheterna att ingå avtal om samnyttjande av infrastruktur riskerar att starkt påverka utbyggnaden av UMTS-näten. Hi3G har uppgivit att bolaget har för avsikt att lansera tjänster i sitt nät under hösten 2002. Länsstyrelsernas kartläggning Länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Östergötlands län har, efter uppdrag av regeringen, kartlagt hur samnyttjandet av infrastruktur fungerat under utbyggnaden av GSM-näten. Kartläggningen överlämnades till PTS den 30 juni 2001 och PTS rapporterade sedan till regeringen i november 2001 i enlighet med regleringsbrevet. PTS konstaterade då att den konkurrensfördel som UMTSoperatörer med GSM-nät har (Tele2 och Europolitan, men även Telia), gör det svårare för andra UMTS-operatörer (Orange och Hi3G) få till stånd ett samarbete avseende samnyttjande av master. PTS bedömde vid den tidpunkten att det fanns möjlighet att inblandade parter kunde nå en överenskommelse. Så har emellertid inte skett. Boverkets rapport Den 18 januari 2001 gav regeringen Boverket i uppdrag att utreda utbyggnaden av UMTS-näten och vilken inverkan den har på främst natur- och kulturvärden. I en rapport som överlämnades till regeringen den 11 maj 2001 drar Boverket slutsatsen att samordning är nödvändigt för att minimera påverkan på natur- och kulturmiljön. Boverket anför i sin rapport fördelarna med att en kommun behandlar bygglovsärenden från den operatör som först lämnar in bygglovsansökningar i kommunen. Detta ger nästa operatör möjlighet att ta hänsyn till dessa bygglov i sin planering, vilket minskar risken för parallella mastsystem. Avsiktsförklaring I samband med Boverkets uppdrag att utreda utbygganden av UMTS-näten, tog Boverket och Svenska kommunförbundet initiativ till utarbetandet av en gemensam avsiktsförklaring i vilken operatörerna skulle visa att de avsåg att samarbeta om mastutbyggnaden. En överenskommelse om en sådan avsiktsförklaring nåddes inte vid detta tillfälle. Under senare delen av 2001 tog PTS åter upp diskussionen om en avsiktsförklaring avseende ett samnyttjande av mastutrymme mellan GSM- och

5(10) UMTS-operatörena. Diskussionerna med operatörerna och kommunförbundet ledde inte heller den gången till att en överenskommelse nåddes. Telia och Tele2 intog en avvisande hållning och anförde att de förslag som lades fram innehöll formuleringar som kunde uppfattas som prisreglerande 1. Samnyttjande och roaming Under den tid som förflutit sedan operatörerna inledde sin utbyggnad har fokus således hamnat på framförallt två frågor, samnyttjande av infrastruktur och nationell roaming. Nya samarbetsformer har etablerats mellan operatörerna på marknaden. Mellan Tele2 och Telia har ett samarbete etablerats genom bildandet av ett gemensamt ägt bolag, Svenska UMTS-nät AB, som i sin tur äger Svenska UMTS-licens AB. Svenska UMTS-nät AB kommer att bygga och driva ett UMTS-nät gemensamt för de två företagen och kan vid utbyggnaden utnyttja befintlig infrastruktur i Tele2:s och Telias GSM-nät. Vodafone, Hi3G och Orange har inlett ett samarbete om att bygga ett gemensamt nät genom nätbolaget 3G Infrastructure Services AB (3GIS), i den utsträckning som tillståndsvillkoren tillåter detta. Samnyttjande av infrastruktur Kommuner, länsstyrelser och de nya UMTS-operatörerna har till PTS uppgivit att samarbetet avseende utbyggnaden inte fungerar så bra som det skulle kunna göra. Det finns exempel på kommuner där bygglov för master beviljats den operatör som först lämnat in en ansökan. Kommunen har därefter avslagit alla bygglovsansökningar från efterkommande operatör och hänvisat denne till att samarbeta med den som redan beviljats bygglov. Detta förhållningssätt ligger i linje med de rekommendationer Boverket lämnat i samband med utredningen angående samnyttjande av master. Ett sådant förhållningssätt förutsätter dock att den operatör som beviljats bygglov också erbjuder samarbete. Som PTS ovan redogjort kan tillståndshavarna nyttja gemensamma master vid utbyggnaden av UMTS-näten, bestämmelsen i tillståndsvillkoren om 30 procent egen radioinfrastruktur gäller således inte själva masterna eller andra utrymmen. Ur ett samhällsperspektiv är samarbete och hög samnyttjandegrad av stor vikt för att begränsa påverkan på natur- och kulturvärden. Sett ur den enskilde tillståndshavarens synpunkt är ett sådant samnyttjande framförallt betydelsefullt ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Ur PTS synpunkt är det framförallt konkurrensaspekten som gör sig gällande, myndigheten har ju i uppdrag att främja konkurrensen i syfte att säkerställa att de telepolitiska målen kan uppnås. Telelagen ger i dag inte PTS någon möjlighet att tvinga en operatör att upplåta utrymme i sin mast till annan operatör. Frågan regleras i tillträdesdirektivet, Europaparlamentets och rådet direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om 1 Genom förhandlingar verka för att kommersiella avtal med skäliga villkor avseende samlokalisering av utrustning i master, torn och lokaler kan komma till stånd.

6(10) tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter, som skall vara implementerad i svensk lagstiftning den 25 juli 2003. Enligt direktivet (artikel 12) skall den nationella regleringsmyndigheten ha rätt att införa skyldigheter för operatörer som har betydande marknadsinflytande att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter. Frågan om införlivande av direktivet utreds nu av Utredningen om elektronisk kommunikation (N 2001:07). Av betydelse i det här sammanhanget är även den utredning som för närvarande pågår avseende översyn av vissa frågor om ledningsrätt, (Ju 2002:03 Utredningen om översyn av vissa frågor om ledningsrätt), dir. 2002:17. I uppdraget anges att behov finns av att utnyttja utrymme på annans mark för andra anordningar än ledningar, t.ex. för mobiltelefonmaster och radiolänkstationer och att det därför finns anledning att överväga om ledningsrättslagen bör kunna användas för att upplåta utrymme för andra ledningar än dem som nu anges i lagen eller för andra anordningar än ledningar. Bl.a. utreds frågan om andrahandsupplåtelse av ledningsrätt. Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 2003. Eftersom tillståndsdirektivet ålägger medlemsstaterna att införa möjlighet för nationella regleringsmyndigheter att ålägga en tillståndshavare med betydande marknadsinflytande att upplåta exempelvis mastutrymme till annan operatör åligger det riksdagen att införa sådana bestämmelser i den svenska lagstiftningen. I många av EU-medlemstaterna, däribland Danmark och Finland, finns redan lagstiftning som möjliggör för telemyndigheten att ställa krav på samnyttjande. Även den norska lagstiftningen ger sådana möjligheter. Nationell roaming Bestämmelse om roaming återfinns i 23 b telelagen. Den lyder som följer Den som innehar ett telenät för mobila teletjänster och som har tillstånd att tillhandahålla mobila teletjänster eller nätkapacitet skall tillgodose en begäran av en annan tillståndshavare om att på marknadsmässiga villkor låta abonnenter hos denne via detta nät sända och ta emot telemeddelanden. Skyldigheten gäller bara under förutsättning att - den andre tillståndshavaren innehaft tillstånd att tillhandahålla mobila teletjänster eller nätkapacitet i högst sju år, - fråga är om område där telemeddelanden inte kan förmedlas via den andre tillståndshavarens telenät för mobila teletjänster, - fråga är om tjänst som båda tillståndshavarna tillhandahåller, och - fråga är om tjänst för vilken den som skall tillgodose en begäran har innehaft tillstånd i mer än fem år. En begäran enligt första stycket skall tillgodoses på villkor som är icke-diskriminerande i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet och, om det finns flera andra tillståndshavare, är konkurrensneutrala i förhållandet mellan dessa.

7(10) Tillsynsmyndigheten får i enskilda fall medge undantag från skyldigheten enligt första stycket om det finns särskilda skäl. Om flera juridiska personer inom samma koncern beviljats tillstånd skall de anses som en enda tillståndshavare vid tillämpning av denna paragraf. Av övergångsbestämmelserna till 23b framgår att skyldigheten bara tillämpas på tillståndshavare som efter ikraftträdandet beviljas ett tillstånd att tillhandahålla mobila teletjänster eller nätkapacitet. Vidare följer av övergångsbestämmelsen att skyldigheten inte gäller gentemot tillståndshavare som då har bedrivit sådan verksamhet i mer än sju år. Roamingskyldigheten och tillhörande övergångsbestämmelse träffar således Vodafone och Tele2. Huruvida skyldigheten även omfattar Telia efter Svenska UMTS-nät AB:s förvärv av Svenska UMTSlicens AB utreds nu inom myndigheten. 2 I förarbetena till bestämmelsen konstateras att de befintliga operatörer som väljer att ansöka om och som också erhåller UMTS-licenser kommer att ha en betydande konkurrensfördel i förhållande till nytillkommande UTMS-operatörer genom sin redan starka ställning på marknaden och sina redan utbyggda GSM-nät. Bestämmelsen om nationell roaming kommer emellertid, enligt propositionen, att medföra att en ny operatör kan etablera sig snabbt på marknaden och övervinna den konkurrensnackdel det innebär att inte omedelbart ha ett fullt utbyggt nät (prop. 1999/2000:100 s. 133 f.). Inom EU har 10 av 15 medlemsländer krav på nationell roaming i telelagstiftningen. I våra närmaste grannländer har man gått längre än i den svenska lagstiftningen. I Danmark har nya operatörer rätt till nationell roaming till kostnadsbaserade priser. I Finland har regleringsmyndigheten möjlighet att fatta beslut om villkor om parterna inte kan enas vid förhandling om nationell roaming. Norska telemyndigheter har tilldelats möjlighet att föreskriva om villkor för nationell roaming. PTS befogenheter i fråga om roaming är begränsade. Uppkommer tvist angående roaming och som rör tillämpning av lagen skall PTS skyndsamt undersöka förhållandena och, om särskilda skäl inte talar för annat, medla mellan parterna. Myndigheten får i en sådan tvist yttra sig på begäran av en part (58 andra stycket). Om PTS inte skulle lyckas ena parterna inom ramen för sitt medlingsuppdrag, får tvisten föras till allmän domstol enligt reglerna om dispositiva tvistemål. Parterna har också möjlighet att komma överens om att eventuella tvister skall lösas genom skiljeförfarande. PTS får vidare meddela de förelägganden och förbud som behövs för efterlevnaden av telelagen (60 första stycket). Ett sådant föreläggande får förenas med vite (63 första stycket). 2 Telia äger 50 procent av aktierna i Svenska UMTS-nät AB.

8(10) PTS har tidigare föreslagit att myndigheten skulle ges befogenhet att, vid tvist om roamingvillkor, på ansökan av en part kan besluta vad som skall gälla mellan parterna i de frågor som tvisten gäller, i den mån detta är nödvändigt för att lagen skall efterlevas. 3 Regeringen avstod emellertid från att lägga ett sådant förslag och uttalade (prop. 1999/2000:100, s 136) Med hänsyn till den kritik som Lagrådet framförde mot motsvarande förslag till tvistlösning vid upplåtelse av mobil nätkapacitet enligt den föreslagna 23 a (prop. 1999/2000:57) gick regeringen inte vidare till rikdagen med förslaget i den delen. Det finns för närvarande inte skäl att i detta ärende göra en annan bedömning. Såsom uttalades i den förra propositionen kan regeringen emellertid komma att återkomma till frågan i annan sammanhang efter ytterligare övervägande. Särskilt om tillträdesdirektivet Tillträdesdirektivet (Europaparlamentets och rådet direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter) skall vara implementerad i svensk lagstiftning den 25 juli 2003. Direktivet innehåller bestämmelser som ålägger medlemsländerna att införa regler som har bärighet i nu diskuterat avseende. Ett företag som har bedöms ha ett betydande inflytande kan under vissa förutsättningar åläggas skyldighet att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter, bl.a. i situationer då den nationella regleringsmyndigheten anser att ett nekat tillträde eller orimliga villkor med liknande verkan skulle hindra uppkomsten av en hållbar konkurrensutsatt marknad på slutkundens nivå eller att det inte skulle ligga i slutanvändarnas intresse (art. 12 punkt 1). I punkt 2, samma artikel anges att operatörer kan bland annat åläggas (f) att erbjuda samlokalisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande av faciliteter, som t.ex. ledningar, byggnader eller master, och (g) att erbjuda specificerade tjänster som krävs för att säkerställa samverkan mellan tjänster ända fram till slutanvändarna, t.ex. faciliteter för intelligenta nättjänster eller roaming på mobilnät. Myndigheterna får även införa en skyldighet att tillämpa kostnadsorienterad prissättning avseende bl.a. roaming och samlokalisering och andra möjligheter till gemensamt utnyttjande av faciliteter. När myndigheten överväger att införa ovan angivna skyldigheter skall särskilt beaktas bl.a. behovet av att värna konkurrensen på lång sikt. 3 Ärendenr. 99- den 17 december 1999

9(10) Slutsatser och förslag Samnyttjande Eftersom telelagen i dag inte ålägger tillståndshavare någon skyldighet att medge samnyttjande av infrastruktur saknar PTS lagliga medel att, mot en tillståndshavares vilja, driva igenom sådant samnyttjande. Detta förhållande, i kombination med kommunernas krav på samnyttjande, kan komma att resultera i stora svårigheter för nya aktörer på den svenska mobilmarknaden. Utestängs de nya aktörerna från befintlig infrastruktur kan förseningar i utbyggnaden av näten uppstå, förseningar som får återverkningar på dessa aktörers möjlighet att konkurrera på marknaden. En av förutsättningarna för en framgångsrik kommersiell lansering av UMTS-tjänster i konkurrens med redan etablerade operatörer är nämligen konkurrensmässig täckning inom en rimlig tid. Omfattande samarbete och hög samnyttjandegrad medför dessutom att påverkan på natur- och kulturvärden kan begränsas. Eftersom utvecklingen hittills inte tyder på att frivilliga överenskommelser avseende samnyttjande av master för UMTS kommer att träffas, är det önskvärt att förutsättningarna för en reglering i denna fråga snarast ses över. Nationell roaming Bestämmelsen om nationell roaming har tillkommit för att ge nya operatörer möjlighet att snabbt etablera sig på marknaden och övervinna den konkurrensnackdel det innebär att inte omedelbart ha ett fullt utbyggt nät. De befintliga GSM-operatörerna har en betydande konkurrensfördel i förhållande till de nya UMTS-operatörerna genom sin redan starka ställning på marknaden och sina redan utbyggda GSM-nät. Ett roamingavtal innebär för en ny aktör att denne får tillgång till den andra partens hela GSM-nät vilket, enligt PTS bedömning, är en förutsättning för att en lansering skall vara framgångsrik. Avtal om nationell roaming är således en förutsättning för att nya aktörer skall ha rimliga möjligheter att kunna etablera sig på marknaden. Om ett avtal inte kan ingås riskerar de nya aktörerna att slås ut från marknaden och den nuvarande oligopolliknande strukturen bland mobiloperatörerna befästs. Utan nationell roaming kommer Hi3G:s lansering av tjänster under hösten 2002 att inskränkas till Hi3Gs eget nät, som då endast kommer att täcka en mindre del av den svenska befolkningen. Mot bakgrund av konkurrensens betydelse för säkerställandet av de övergripande teleopolitiska målen är det av väsentlig betydelse att nationell roaming ytterst kan framtvingas genom medverkan av myndighet. Med hänsyn till den konkurrenssituation som råder på detta område föreligger även ett starkt samhällsintresse av en effektiv ordning för tvistlösning för att kunna säkerställa de telepolitiska målen. PTS menar därför att frågan om myndighetens befogenhet bör särskilt uppmärksammas i det fortsatta arbetet.

10(10) Förslag PTS föreslår att regeringen prövar om lagstiftningen nu bör ses över och en skyldighet införas för tillståndshavare att, mot ersättning, uppfylla rimliga krav på tillträde och även användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter. För att effektivt kunna säkerställa att avtal om nationell roaming respektive samnyttjande av infrastruktur träffas bör då tillsynsmyndigheten ges befogenhet och förutsättning att, på motsvarande sätt som gäller för samtrafik, besluta vad som skall gälla mellan parterna i de delar tvisten rör. Som ovan redovisas utreds frågan om tillsynsmyndighetens befogenheter inom området för elektronisk kommunikation av Utredningen om elektronisk kommunikation (N 2001:07). Ett delbetänkande kommer att publiceras i juni. PTS föreslår att de nu redovisade frågorna särskilt uppmärksammas i det fortsatta arbetet och därtill samordnas med det arbete som bedrivs i Utredningen om översyn av vissa frågor om ledningsrätt. Nils Gunnar Billinger I den slutliga handläggningen har avdelningschefen Ann-Marie Engvall, biträdande rättschefen Charlotte Ingvar-Nilsson, enhetschefen Hans Brändström, verksjuristen Åsa Möller samt handläggaren Magnus Axelsson (föredragande) deltagit.