Det finns flera lyckade exempel under det senaste decenniet på att folkbildning kan bedrivas med levande intensiva samtal på nätet. Man höjer inte längre lika mycket på ögonbrynen då man hör talas om flexibla cirklar eller kurser. Lärgemenskapen är däremot något nytt inom folkbildningen, även om den till sin natur har mycket gemensamt med den flexibla studiecirkeln. Människor träffas, ställer frågor, söker kunskap och delar erfarenheter. I artikeln nedan förklarar Bergenholtz och Axelsson vad lärgemenskaper är och, varför och på vilket sätt folkbildningen kan använda sig av sådana. Folkbildningen och nätbaserade lärgemenskaper Lars-Erik Axelsson, Josefin Bergenholtz Det är knappt mer än ett tiotal år sedan folkbildningen på allvar började pröva nätburna studier med moderna verktyg. De första stapplande stegen gällde frågan om det gick att bedriva folkbildning i flexibla former med större eller mindre distansinslag och speciellt om det gick att föra ett levande samtal på nätet i klassisk folkbildningsanda? Den nära och personliga dialogen i den lilla gruppen lyftes i det sammanhanget fram som något av folkbildningens pedagogiska kärna och man sökte markera sitt avståndstagande från de mer individualiserade distanskurser som florerade på nätet. Efter minst ett decenniums experimenterande kan vi i dag svara ja på frågan. Det finns i dag väl etablerade kurser och cirklar som i praktiken visar att det går att föra ett mötesbaserat lärande på nätet i folkbildningens anda. Det finns numera också en rejäl erfarenhetsbank att ösa ur i form av litteratur och projektrapporter i ämnet, huvudsakligen producerat av praktiserande folkbildare: antologin folkbildning. net, rapportserie från Nationellt centrum för flexibelt lärande, CFL, och olika aktörers projektrapporter från flera projektomgångar. Det är inte svårt att konstatera att framtidens lärmiljöer och mötesplatser kommer att finnas både i det fysiska och det digitala rummet och man kommer att använda sig av nya digitala verktyg, med ständigt nya tillämpningar, för kommunikation och dialog. Den digitala kommunikationsteknologin vävs alltmer in i våra liv och skapar nya gränslösa kommunikationsmönster, som på sikt också kommer att påverka våra sociala umgängesformer och beteenden. För ett antal år sedan aktualiserades ett nytt fenomen på nätet på engelska net communities eller på svenska nätgemenskaper. De är i första hand intressegemenskaper som fungerar som moderna marknads- och mötesplatser på nätet. En nätgemenskap är ett nätforum där man söker kontakt, uttrycker sig och samtalar med likasinnade genom ord, bild och ljud och de bygger i mångt och mycket på att deltagarna är aktiva och formar samtalet på nätet.
En intressant underkategori, speciellt för folkbildningen, är lärgemenskaper med fokus på erfarenhetsbaserat lärande; på intresse- eller yrkesgruppers behov av erfarenhetsutbyte och gemensamt kunskapsbygge på nätet. Kvalitativt är detta något nytt och annorlunda jämfört med vanliga cirklar och kurser på nätet en både pedagogisk och organisatorisk utmaning för folkbildningen. En ny typ av sociala umgängesformer och en ny typ av lärmiljö. Antalet nätgemenskaper växer i dag snabbt och för den intresserade finns det snart en uppsjö av olika nätgemenskaper för olika intressen och ålderssegment - stora och små, lokala och globala, ideella och kommersiella. För att nämna några populära; Apberget, LunarStorm, MySpace, YouTube, Second Life, facebook, SeniorNet, Lektion.se, Familjeliv, Sockerdricka, Fattiga.nu, TakingITGlobal Om man betänker det faktum att det idag redan finns tusentals befintliga nätgemenskaper, gratis communityverktyg och en hel generation som kan använda och utveckla dem för sina syften - kan man fråga sig: Varför ska folkbildningen ägna sig åt nätbaserade gemenskaper? Vilken roll har folkbildningen i det här? Vi tror att i konkurrensen om användarnas uppmärksamhet kommer folkbildningen att kunna erbjuda fördelar genom sin vana av att ordna sociala mötesplatser och att använda en mötesbaserad pedagogik där individens erfarenheter tas tillvara. Folkbildningen har en viktig roll i att arbeta för att minska de digitala klyftorna och genom fokuserat arbete skulle folkbildningen kunna erbjuda nätbaserade mötesplatser för alla. Poängen med en lärgemenskap? Poängen med en lärgemenskap är att skapa en ny informell lärmiljö som komplement till den mer klassiska formella lärmiljön i form av kurser, cirklar och seminarier. Därigenom vidgas de lärande arenorna och vi får en syntes av erfarenhetsbaserat vardagslärande och ett mer strukturerat, i tiden avgränsat och fokuserat lärande i form av kurser, cirklar och olika studieaktiviteter. Det mer formaliserade lärandet i kurser och studiegrupper kan på så sätt kompletteras med det mer informella vardagsbaserade samtalet på nätet. Teoretiskt vetande kan kombineras med praktiskt kunnande. Det blir möjligt för intresse- eller yrkesgrupper att kontinuerligt uppgradera sina kunskaper och följa med i utvecklingen inom sin bransch. Lärgemenskapens idé vilar på förankring i deltagarnas vardagsproblematik och aktuella behov av information och kunskap Lärgemenskapens idé vilar på förankring i deltagarnas vardagsproblematik och aktuella behov av information och kunskap. Metodiken vilar därför självklart på deltagarstyrning och dialog mellan likar; att deltagarna styr samtalets innehåll och i viss mån också samtalsform utifrån sina behov. Moderatorns uppgift är vanligen att organisera lärplattformen, stimulera samtalet, stimulera till aktivitet så alla kan vara med, sammanfatta diskussionerna, introducera nya medlemmar etc. I en förening eller intressegrupp som skapar sig en lärgemenskap kan deltagarna kommunicera och bedriva studier oberoende av geografiska gränser. Medlemmarna kan uttrycka åsikter, lyfta frågor, ge varandra tips och råd, tillsammans lösa problem och om behovet finns
bilda en lärgrupp runt en specifik fråga. Man kan också forma cirklar eller kurser inom ramen för gemenskapen för att bearbeta ett visst ämne eller fråga. Sammanfattningen av diskussioner, och olika studieaktiviteter kan också leda till att man stegvis bygger upp en kunskapsbank inom gemenskapen. Många organisationer och ideella rörelser har i dag redan en hemsida för information och marknadsföring, ibland också ett nätforum för kontakt, frågor och diskussion. Många har också egna intranät med konferenssystem eller interna nätforum. Vad är då naturligare än att bygga vidare på den konstruktionen med en lärgemenskap? Där man mer konsekvent bygger upp en lärande organisation genom att fokusera också på lärandet, det kollektiva problemlösandet och kunskapsbygget? Folkbildningens ödesfråga och stora utmaning är om man kan förvalta sitt stolta arv från den industriella epoken och forma bildande samtal, delaktighet och folkligt engagemang också i nya digitala lärmiljöer Folkbildningens ödesfråga och stora utmaning är om man kan förvalta sitt stolta arv från den industriella epoken och forma bildande samtal, delaktighet och folkligt engagemang också i nya digitala lärmiljöer. Det handlar om folkbildningens ursprung och nära historiska koppling till folkrörelsesverige och den ideella sektorn. Vad vore naturligare än att folkrörelser och föreningar, både gamla och nya, använde sig av folkbildningens unika kompetens för att bygga upp och stödja nätgemenskaper för sina behov och medlemsgrupper. Vi kommer i följande avsnitt ta upp de fördelar och kvaliteter som folkbildningen kan eller till och med borde utveckla i relation till nätbaserade lärgemenskper. Tid och resurser: Är folkhögskolor och studieförbund redo att avsätta resurser och tid för det utvecklings- och fortbildningsarbete som krävs? Finns det eldsjälar i organisationen eller utifrån som kan åta sig uppdraget, helst ett team av engagerade som kan åta sig rollen av sociala entreprenörer. Är ledningen beredd att stödja det arbetet med tid och resurser? Gemenskaper som samverkansprojekt mellan folkbildningen och den ideella sektorn Här har folkbildningen av tradition varit och är fortfarande en naturlig samverkanspartner när det gäller studier och bildning. Men det krävs att folkbildningen återigen knyter banden med sina medlemsorganisationer och aktivt söker samverkan för att bygga nätverk med intressegrupper, föreningar och ideella sektorn. Det borde vara en naturlig uppgift att gå in och stödja speciellt små föreningar och intressegrupper med folkbildningens organisatoriska och pedagogiska kompetens, så att även de kan utnyttja fördelarna med en nätgemenskap. Här måste också folkbildningen förfina sin förmåga att fånga upp behov och intressen bland de nya rörelser och idéströmningar som finns i samhället.
Gemenskaper med tydlig pedagogisk ledning som bär folkbildningens traditionella kännetecken Folkbildningens pedagogik som bland annat bygger på verklighetsanknytning, dialog, samarbetslärande och förändringsarbete passar utomordentligt väl ihop med lärgemenskapens pedagogiska grundtankar. Men det krävs ändå pedagogiskt nytänkande. Att leda samtalet i en nätbaserad gemenskap/lärgemenskap skiljer sig en hel del från den vanliga lärar- eller cirkelledarrollen. Det handlar dels om storleken på gemenskapen och dels om det fria och ostrukturerade samtal som äger rum i det öppna landskap som nätgemenskapen utgör. Att stödja lärande och skapa goda relationer på nätet bör ses som en dynamisk process där lyhördhet och kontinuerlig dialog kring mål och behov förs med deltagarna/medlemmarna. I gemenskaper som inte är begränsade i tid eller deltagarantal pågår aktiviteter på flera nivåer samtidigt. Beredskap för att möta nya deltagare är centralt om gemenskapen ska kunna växa och utvecklas. Deltagare kan också ha olika behov under olika perioder. I lärgemenskaper utan tidsbegränsning måste vi kunna erbjuda deltagare möjlighet att under en period vara intensivt aktiva i en mer strukturerad gruppaktivitet för att senare under en period ligga lågt och endast använda gemenskapen som en resurs där man t.ex. utbyter erfarenheter och information eller rent av är allmänt social i en caféavdelning. Det handlar alltså om att tillåta, planera för och erbjuda aktivitet på flera nivåer. Lärgemenskaper utan tidsbegränsning ska inte ses som en enda lång kurs utan slut, utan som en resurs som ger deltagaren möjlighet till aktivitet med olika intensitet och kunskapsdjup under olika skeden i arbetsliv och/eller vardag. Deltagandet i en lärgemenskap bygger på en hög grad av gemensamt ansvar och en viktig uppgift för folkbildaren är att utveckla dialogkompetensen bland gemenskapens medlemmar. Organisationerna ska i sin tur bädda för denna delaktighet och stimulera olika aktiviteter. Det handlar väldigt mycket om en attitydförändring bland deltagarna, som ofta bär med sig ett arv av passiv kurskonsument. För pedagoger och moderatorer handlar det om att ytterligare utveckla och förfina metodiken för det goda samtalet. Här krävs vidare försök och experiment för att samla mer erfarenhetsbaserad kunskap om samtalsmetodik och dialogkompetens på nätet. Kan folkbildningen utveckla detta mer flexibla pedagogiska ledarskap i de nya digitala lärmiljöer som skapas? Och i den rollen bli en pedagogisk tillgång och efterfrågad resurs för olika communityägare? Gemenskaper som inkluderar alla och som använder teknik som kan användas av alla Det är naturligtvis av största vikt att folkbildningen når alla människor. Deltagare med funktionshinder utgör en särskilt viktig målgrupp för folkbildningen. Därför måste de programvaror och webbplatser som används i folkbildningens tjänst vara tillgängliga för alla. Nu är det emellertid inte så enkelt att det finns färdigpaketerade lösningar (kommunikationssystem och forumvertyg) som är tillgänglighetsstämplade. Det krävs idag kompetens på olika nivåer för att man ska försäkra sig om att webbinnehåll och kommunikationsverktyg kan användas av alla. Teknisk tillgänglighet är oftast inte tillräckligt. En webbplats kan vara otillgänglig för användarna genom att den är svårnavigerad och rörig och det gäller även för personer utan funktionshinder. Alla har således att vinna på att tillgänglighetsaspekter ständigt står i fokus!
Att rikta stor uppmärksamhet mot och lägga energi på hur vi kan arbeta med att göra tekniken bättre för alla är en väsentlig del i strävan att minska den digitala klyftan. Ofta när man talar om den digitala klyftan så tänker man på människors tillgång till teknik/bredband samt deras färdigheter i att använda den. Den digitala klyftan utgörs dock även av det faktum att tekniken många gånger inte är designad för alla. Där har vi ett stort problem. Men vi har mycket att vinna på ökad tillgänglighet och användbarhet. Tillgänglig teknik är inte bra endast för personer med funktionsnedsättningar, den är oftast även mer användbar för alla användare. Därför ska vi ställa krav på tekniken. Tekniska specialtillämpningar för personer med funktionshinder krävs på kort sikt, däremot får det inte ses som en långsiktig strategi. Här krävs ett seriöst arbete som måste få kosta pengar. Vi är inte där idag, men med ett målinriktat och seriöst arbete kan tillgänglig teknik bli en av folkbildningens stora fördelar. Vad kan man göra? Studieförbund och folkhögskolor kan ge tekniker, webb-, informations- och marknadsföringsansvariga på alla nivåer utbildning i tillgänglighet. Alla folkhögskolor och studieförbund kan få sina webbplatser och konferenssystem/ lärplattformar granskade ur tillgänglighetssynpunkt och vidta åtgärder därefter. Hjälpa folkbildare att skapa tillgängligt material (information, studiematerial etc.) genom att utveckla riktlinjer och lathundar Anställa en expertgrupp av brukare som kan utveckla och sammanställa goda exempel på tillgängliga nätbaserade gemenskaper Gemenskaper som är fria från reklam och andra kommersiella intressen och dolda agendor Dagens nätgemenskaper, speciellt de stora och internationella, är ofta starkt kommersialiserade och översvämmas av reklambudskap, vilket inte förvånar eftersom de nästan undantagslöst ägs av mäktiga mediebolag eller andra ekonomiska intressen. Annonser och betaltjänster står för större delen av inkomsterna och många är väldigt lönsamma. Delaktigheten och interaktiviteten, som hyllas så, vävs skickligt ihop med marknadens logik. Varor och tjänster marknadsförs alltmer som upplevelser, identiteter och livsstilar; där man är aktiv och delaktig i själva köphandlingen, men ändå utsatt för en dold agenda. Kan folkbildningen erbjuda ett alternativ - sociala mötesplatser befriade från reklam och kommers? Gemenskaper för gårdagens ungdomar när de träder in i vuxengenerationen? Vilken nätkultur kommer dagens ungdomar att utveckla och ta med sig in i framtiden? Det de gör på nätet idag, är inte det de kommer att göra om 20 år. Däremot är de internetvana, de har en förståelse för vad som är möjligt, de kommer att förvänta sig smarta och effektiva lösningar på allt
från betaltjänster till nätgemenskaper och variationsrikedom i informations- och kommunikationsverktyg. De kommer att vara beställare av system som ska underlätta deras vardag. De kommer att kräva andra lärmiljöer och att få använda en större spännvidd av verktyg än vad dagens vuxengeneration är van vid. Här krävs att pedagogerna lär sig agera på de arenor och med de verktyg som målgruppen själv använder i sitt dagliga liv. I folkbildningens framsyn står att folkbildningen ska använda innovativa metoder för att möta människors behov av lärande. Folkbildningen ska forma tidsenliga och lockande lärmiljöer. Hur sådana lärmiljöer kan/ska se ut blir till syvende och sist folkbildarnas uppgift att utveckla i mötet med människor. När det gäller utveckling av innovativa metoder med hjälp av samtida teknik så kan folkbildaren börja med att undersöka målgruppens IT-användning. Utvecklingen kanske ibland ter sig gå så fort att det är svårt att veta vad som kommer gälla imorgon, särskilt då det gäller ungdomars användning av nätbaserade tjänster. Men, om man funderar på att starta en lärgemenskap blir det inte desto mindre viktigt att tänka i banor som: Hur passar den tänkta lärgemenskapen in i individernas liv? Hur kan vi möta individerna och deras behov? Ett första steg är att försöka förstå hur målgruppens informations- och kommunikationsmönster ser ut. Vilka artefakter (dator, mobil, ipod, mp3-spelare med mera.) använder målgruppen och vilka nätbaserade tjänster (informations- och kommunikationsverktyg) passar in i deras vardag? Mobila tjänster - Vi vet redan idag att mobiltelefonen är en artefakt som används i stor utsträckning, särskilt bland ungdomar. Mobila tjänster kommer sannolikt att utvecklas och efterfrågas i allt större utsträckning i framtiden. RSS - Informationsöverflöd är idag ett ofta använt begrepp och det är inte så överraskande att verktyg skapats för att hjälpa oss hantera det faktum att vi har tillgång till mycket information via Internet och webben. En sådan lösning som är populär just nu är prenumeration av såkallade feeds RSS. Finessen med att prenumerera på RSS är att man inte aktivt behöver söka upp de webbsidor man är intresserad av utan man får uppdateringar av innehållet i sin RSS-läsare. Som förvaltare av en lärgemenskap kan det vara aktuellt att se om lärgemenskapens deltagare skulle ha behov av att kunna prenumerera på innehållet i forumet/hemsidan via RSS. Blogg eller Webblog är ett annat fenomen som är intressant ur ett lärgemenskapsperspektiv. Bloggen är som en dagbok där en användare periodiskt skriver inlägg relaterade till intresse, arbete, vardag, familj osv. Bloggens besökare kan kommentera varje inlägg och därmed skapas en form av kommunikation mellan bloggägaren och dess besökare. Det är också vanligt att bloggare länkar till andra bloggare som behandlar samma ämnesområde. Därmed kan man som besökare leta sig vidare till andra nyckelpersoner inom ett visst ämne. Poddradio (engelska: podcast eller podcasting) är en metod för att sända ljudfiler (t.ex. radioprogram) och film via nätet. Som användare kan man prenumerera på materialet som automatiskt laddas ner till en Ipod (speciell bärbar mediaspelare) eller till en programvara i en vanlig dator. Det finns stor potential att hitta smarta lösningar som kan bidra till ökad tillgänglighet av både innehåll och dialog i en lärgemenskap. Poddradio, poddtv och bloggar är även intressanta ur den aspekten att de möjliggör för privatpersoner att skapa och publicera innehåll till andra över hela världen och bortsett från att man behöver dator och Internetuppkoppling så är det teoretiskt sett möjligt att göra det helt gratis.
Ekonomin - en nöt att knäcka Hur skall då engagemanget i communities finansieras? Genom statsbidrag, reklamintäkter, försäljning av e-tjänster, medlemsavgifter eller på något annat sätt? De ekonomiska lösningarna är naturligtvis beroende av vilken roll och vilka arbetsuppgifter folkbildningen åtar sig. Går man in i en existerande nätgemenskap och använder dess lärplattform blir det naturligtvis billigare än om man skall utveckla en egen lärplattform. Samverkar man med en rörelse/förening borde väl lärplattformen ägas och drivas av rörelsen. De vanliga statsbidragen kan bara användas i begränsad omfattning för de mer formella aktiviteterna i en nät- och lärgemenskap: cirklar, kurser, kvällsaktiviteter, avgränsade i tid och rum. Men något hållbart statligt eller kommunalt bidrags- och regelsystem som gör det möjligt att direkt finansiera det mer informella ostrukturerade samtalet finns inte. Om man bedriver nät/lärgemenskapen som ett samverkansprojekt med någon förening eller rörelse borde det vara naturligt att de också svarar för gemenskapens kostnader i form av lärplattform, moderatorskap etc. Folkbildningen kan då bidra med sin studieverksamhet inom ramen för gemenskapen, utifrån gällande regler och statsbidrag. Samtidigt kommer inte studieförbunden undan att de normalt måste finansiera cirklar med kursavgifter (statsbidraget och kommunala bidrag räcker inte). Bättre lyss till den sträng som brast Folkbildningen har alltså ett flertal goda skäl för att engagera sig i nätbaserade gemenskaper. Men var ska man börja? En av de första frågorna är naturligtvis med vad och med vem? Ska man gå in och samverka med en existerande community, samverka med en förening/rörelse för att skapa en ny eller skapa en alldeles egen etc. Det finns flera vägar att gå och det finns olika roller folkbildningen kan åta sig helt eller delvis. Samverka med en existerande community För marknadsföring/rekrytering och komplement till egen existerande studieverksamhet (kurser/cirklar/kulturprogram) För att stödja formandet av nya kurser/ cirklar med gemenskapens medlemmar Bidra med pedagogiskt ledarskap och utvecklingsarbete i gemenskapen Skapa en nät-/lärgemenskap tillsammans med en intressegrupp, organisation eller förening Bygga upp gemenskapen tillsammans Erbjuda kurser/cirklar inom ramen för gemenskapen Erbjuda teknisk plattform och support Bidra med moderator Bidra med pedagogiskt ledarskap och utvecklingsarbete Utvidga en kurs/cirkelverksamhet med en nät-/lärgemenskap Bygga upp gemenskapen Forma teknisk plattform/support Moderator Pedagogiskt ledarskap och utvecklingsarbete
Detta är naturligtvis bara några vägar att gå bland ett otal möjligheter och kombinationer. Folkforum är till exempel ett mycket intressant experiment med ett lokalpolitiskt debattforum. Inom folkbildningsfamiljen finns sedan en tid tillbaka Folkbildningsnätet, Lokaladminkonferensen och Lärtorget, som goda exempel på nätbaserade yrkesgemenskaper. Det finns också exempel på hur folkrörelser, studieförbund och folkhögskolor tillsammans bygger nätverk med ambitionen att forma framtida lärgemenskaper. De första stegen Hur kan man då förbereda sig på och projektera ett engagemang i communityfrågan? Finns det några strategiska framgångsfaktorer, viktiga steg på vägen, man bör tänka på? I rapporten Lärgemenskaper i folkbildningen tar vi upp flera konkreta exempel på hur man kan börja engagera sig, bland annat några kritiska steg på vägen i planeringen av förberedelsearbetet; hur man kan hämta inspiration forma en målbild skapa projektgrupp/nätverk/allianser förankra internt, marknadsföra externt Omvärldsanalys Fortbildning. I rapporten utvecklas ovanstående steg och följs av tips och idéer om hur man kan skapa förutsättningar för och stödja den pedagogiska processen i nätbaserade lärgemenskaper. Slutord Erfarenheten säger oss att formandet av nät-/lärgemenskaper inom folkbildningen oftast följt högst slingriga vägar. Vissa processer, som att bygga nätverk mellan olika parter, tar lång tid och kan snurra runt sin egen axel ett bra tag innan det lossnar. Det måste finnas plats för improvisation. Generellt kan vi säga att framgång kräver fyra T: Tid - processer och förankring tar tid Tålamod droppen som urholkar stenen Träffar fysiska träffar behövs, inte för alla men för många målgrupper Teknik enkel, lätt, hanterbar och pålitlig teknik är ett måste Det är naturligtvis alltid bra att pröva på i liten skala innan man ger sig i kapp med ett fullskaligt experiment. Vidare att ta del av de erfarenheter och de försök som andra folkbildare gjort. Samtidigt måste vi inse att det finns någon färdig kokbok eller något färdigt recept som håller för alla situationer och praktiker. Det gäller att ha tålamod, vara envis och flexibel och kunna ändra metoder och arbetssätt efter hand utan att därför förlora folkbildningens övergripande värden och uppdrag ur sikte. Folkhögskolor och studieförbund ska i framtiden forma tidsenliga och lockande lärmiljöer. Möjligheten att nå framgång i denna ambition vilar inte minst på folkbildningens förmåga att snabbt, flexibelt och med innovativa metoder möta människors behov av lärande. (ur Folkbildningens framsyn)