Inledningsvis : Varför ta upp ett tema som kunskapssociologi inom ramen för kursen i fördjupad sociologisk teori? Förklaring 1: En inte så liten del av sociologiska undersökningar i dag använder sig av begrepp som konstruerandet av det ena och det andra, om diskurser och diskursiv ordning, om hegemoni och även (fast kanske inte så mycket just nu) om ideologi. Forskning i kultur, kön, politik, etnicitet... Alla begreppen har en bakgrund i kunskapssociologin (KS) genom att känna till den blir man kanske säkrare (och å andra sidan kanske t o m mer sparsam!) i sin användning av nämnda begrepp Förklaring 2: Ett begrepp till, som (precis som de föregående) är både aktuellt och centralt är reflexiviteten: att man reflekterar över vad, hur och varför man gör något. Det sägs av bl a Ulrich Beck, Anthony Giddens och Scott Lash (1992: Reflexive Modernity) vara kännetecknande för den nutida människan - sociologi, inkl. skrivandet av sociologiska texter och avhandlingar, handlar (bl a) om att skapa kunskap; och också om att göra anspråk på att det man gör faktiskt handlar om att skapa kunskap. Båda är sociala handlingar. - enligt Weber (andra definitioner finns) sysslar en sociolog med att försöka förstå och genom förståelsen förklara socialt handlande. - KS handlar om varifrån kunskapen kommer, hur den påverkas av de sociala omständigheterna => det hela handlar också om vad det är som vi gör som sociologer. Vad är det för status som kan tillskrivas den kunskap som vi skapar? Hur objektiv är den? Och vilket slags objektivitet kan/bör vi förutsätta av sociologisk/vetenskaplig kunskap/av kunskap över huvudtaget? * s.k. epistemologiska (kunskapsteoretiska) frågor = frågor om kunskapens natur. Ur grekiskans έπίστήµη (episteme) = kunskap, vetenskap Förklaring 3: en sociolog sysslar med att försöka förstå och förklara socialt handlande. FRÅGA: Vad är skillnaden mellan handlande och beteende? Skillnaden mellan att man säger att människan X beter sig på ett visst sätt eller att samma människa X handlar på ett visst sätt? SVAR: Beteendet är någonting man ser utifrån. Att beteckna någonting som en handling betyder att man tillskriver beteendet en mening av något slag. * T ex en människa står på trottoaren. Bredvid honom finns t ex en busshållplats. Beteende = man står. Handlande = man väntar på en buss. Eller: man väntar på sin vän. Eller: man väntar på att bageriet invid skall öppna. Eller: man är trött och vilar ett tag. Eller: man kommer hit varje år just på den här dagen och vid det här klockslaget, för att det var här man för sista gången skildes från en människa man älskade. }=> att förstå någonting som en handling, måste man veta vad den har för mening för den som handlar. (T o m beskrivningen av ett fysiskt objekt som trottoaren förutsätter att man tillskriver de medverkande samhällsmedlemmarna vissa föreställningar: att de uppfattar det som en trottoar som förstås förutsätter att de över huvudtaget gör en åtskillnad mellan trottoar och övrig gata. Busshållplatsen... Att älska någon... osv.) OBS: inte nödvändigt att den handlande har rätt i sin föreställning - men varifrån kommer det, att folk tillskriver vissa sätt att bete sig en viss mening? Kulturen? men varifrån kommer den då? }}=> de 3 första orsakerna för att jag tar upp just kunskapssociologin: 1) teoretisk och teorihistorisk betydelse; 2) metodologisk betydelse; 3) att den finns inbyggd i nästan allt sociologiskt resonemang Den fjärde orsaken? Kommer att uppdagas så småningom.
1. Kunskapssociologin som sociologins delområde och som teoretiskt perspektiv - Sociologin själv har blivit till som disciplin som en förgrening av samhällsteorin: filosofi => empirisk samhällsforskning (1700-talet; men i viss mån redan Niccolo Machiavelli 1469-1527) => samhället som forskningsobjekt (som någonting fristående från närstående forskningsområden som ekonomin, lagar, staten, det individuella psyket) - på ett likadant sätt har förgreningar uppstått inom själva sociologin, och utvecklingen ser ut att fortsätta. Bindestreckssociologin : Sociologiencyklopedin av Abercrombie o.a. nämner åtmistone: utvecklings-, utbildnings-, familje-, könssociologin; hälso-, medicin-, arbets-, rätts-, masskommunikationssociologin; ras- och religionssociologin (samt kunskapssociologin). Dessutom ännu t ex: stads-, brotts-, mat-, kultur-, konsumtionssociologin; sociologin av droger, sociala problem, avvikelse, politik, professioner, sociala rörelser, mode osv. => listan består av på olika sätt avgränsade företeelser, som betraktas med hjälp av sociologiska teorier, begrepp och metoder. Peter L. Perger (1963: Invitation to Sociology, s. 23): den i akademiskt liv rådande kampen om prestige och arbetsplatser tvingar forskarna i allt smalare fack och leder ofta till en forskningsintressenas ömkansvärda provinsialism - kunskapssociologin kan uppfattas som ett resultat av en dylik specialisering, och som sådan ett ganska marginellt forskningsfält - Å andra sidan tillhör den nämnda Berger (f. 1929 i Wien) de mest centrala teoretikerna av den förmenta subdisciplinen. Han uppfattar kunskapssociologin emellertid inte som sådan, utan som ett perspektiv utifrån vilket det är möjligt att betrakta hela samhället. * definition (boken Berger & Thomas S. Luckmann: Kunskapssociologin = The Social Construction of Reality, 1966, s. 12 (p. 15)): Och i samma mån som all mänsklig kunskap utvecklas, vidarebefordras och bevaras i sociala situationer, måste kunskapssociologin söka att förstå de processer varigenom detta sker så att en verklighet som-tas-för-given får fast form för mannen på gatan. Vi hävdar med andra ord att kunskapssociologin sysslar med analysen av den sociala konstruktionen av verkligheten. * i ett annat i sammanhanget centralt arbete finns en annan definition. Karl Mannheim (1893-1947) som även betraktats som en av kunskapssociologins grundare, framförde följande (i boken Ideology and Utopia, på tyska 1929 och i en omarbetad upplaga på engelska 1936, p. 237): Å ena sidan är kunskapssociologin ute efter kriterier som lämpar sig för beskrivning av förhållandet mellan tanke och handling. Å andra sidan, genom att begrunda problemet på ett radikalt och fördomsfritt sätt från början, försöker kunskapssociologin att utveckla en med tidens krav förenlig teori, som analyserar de icke-teoretiska faktorerna som påverkar kunskapen. }=> vad vi ser är 1) att forskningsobjektet inte är entydigt fastställt (kanske typiskt för sociologiska teorier?). Forskningen kan handla om politiska ideologier, vetenskapliga teorier, samt om de tankekonstruktioner som människorna leds av i sina vardagssysslor => 2) ordet kunskap har fått en bred tolkning: man forskar i allting som av samhällsmedlemmarna uppfattas som kunskap, dvs i även sådana fenomen som i andra sammanhang kanske benämns trosföreställningar, kultur, symboler osv. => 3) programförklaringen är ganska pretentiös. Om man utgår från Webers definition: sociologin forskar i människans sociala handlande (handlande = meningsfullt beteende) => allt som sociologin handlar om, tillhör ävenså kunskapssociologins gebit. KS = ett perspektiv på hela samhället, inte på en bestämd del av det.
- KS kan vara marginell i det avseendet, att det finns relativt få forskare som uttryckligen sysslar med den. Å andra sidan är de tankemönster som är typiska för KS även bekanta för alla från politisk debatt: motståndarens argument avvisas med motiveringen att de är sas ideologiskt betingade * man vill göra gällande, att motståndaren påstår det som han gör pga att det är förmånligt (ur politisk/ekonomisk synpunkt) # t ex arbetsmarknadsförhandlingarna: i medierna talar arbetsgivarens representanter om den nationella konkurrenskraften; arbetstagarna talar om rättvisa. Alla vet, att det som de båda parterna egentligen bryr sig om är att få stöd för sina förhandlingspositioner. * Sådana ställningstaganden kan sägas vara ideologiska. Karl Mannheim hänvisade till en sådan användning av begreppet ideologi, när han talade om det partikulära ideologibegreppet. Ett påstående tolkas som en mer eller mindre medveten förvrängning av den objektiva sanningen i en för en själv förmånlig riktning. Genom att ställa argumenten mot varandra kan det lyckas att bestämma vem som har rätt * det kan även handla om mer omfattande tankemönster, som sammanfaller med de objektiva intressen av en social grupp. # T ex de som bor på landet, i landets perifera delar, betonar vikten av att hela landet är bebott; de som bor i Södra Finlands tätorter har sas råd att peka på att lantbruksstödet förvränger marknadsmekanismerna, att det är fult att hålla minkar, svin och kor i fångenskap osv. # Låginkomsttagarna och de offentligt anställda är mer benägna att värna om välfärdsstaten, höginkomsttagarna och privatföretagarna pläderar för lägre beskattning och större frihet för marknadskrafterna. # De arbetstagare som konkurrerar med invandrarna om lågavlönade arbeten kan vara mer fientligt inställda mot invandrare osv. => det blir redan en aning svårare att se igenom ideologierna, att komma fram till en gemensam, förment objektiv ståndpunkt eftersom meningsskiljaktigheterna inte endast har att göra med en enskild fråga, utan handlar om existensvillkorna för hela den sociala gruppen - Ännu svårare och principiellt annorlunda blir situationen, när man jämför tankemönster som omfattar hela samhällen med dem från andra samhällen som är historiskt eller kulturellt avlägsna. * Samuel P. Huntington (1996): The Clash of Civilizations - civilisationernas sammandrabbning. De olika civilisationerna (t ex den västerländska och den islamska) har olika syn på framsteg, förhållandet mellan individens frihet och hennes skyldigheter, moralen, rätten. # T ex japanernas syn på förhållandet mellan individ och kollektiv som kommer till uttryck t ex i hedersbegreppet, i förhållandet arbetsgivare arbetstagare (och därför också i socialpolitiken som i mångt och mycket baserat sig på den förvärvsarbetande mannens beroende på storkorporationen och på den icke förvärvsarbetande kvinnans beroende på mannen) osv. # T ex den västerländska synen på framsteg fr a som ekonomisk tillväxt, som människans växande herravälde över naturen osv. * sådana ideologiska utgångspunkter för ens tänkande blir mycket svåra att uppfattas av den som befinner sig inne i en kultur kan däremot ses utifrån. * Mannheim: sådana tankemönster kan analyseras med hjälp av det totala ideologibegreppet: inte bara vissa påståenden, utan hela ens tänkande är ideologiskt, dvs icke-objektivt pga att det påverkas av de sociala villkoren. De olika tankemönstren hos olika civilisationer, under
olika historiska tidevarv är sas inkommensurabla, saknar gemensamt måttstock. Det går inte att hitta för alla gemensamma kriterier för vem som har rätt eller fel. - i vanlig politikanalys berör man knappast den nivån. Inte heller varje gång i kunskapssociologin. * men Mannheim: att begrunda problemet på ett radikalt och fördomsfritt sätt från början => man bör kunna analysera även sådana tankekonstruktioner som verkar självklara, den verklighet som-tas-för-given av mannen på gatan (Berger & Luckmann) - Enligt Mannheim har emellertid möjligheterna ökat för en sådan analys: Det är ingen tillfällighet, att tänkandets grundvalar i det sociala livet och i det sociala handlandet uppdagats av vår generation. (Med vår generation syftar M. på de människor som upplevde Första Världskriget och de därpå följande revolutionerna och revolutionsförsöken samt undergången av de gamla europeiska multinationella monarkierna.) # En av de grundläggande postulaterna för KS är, att de kollektiva, omedvetna motiven inte blir medvetna under varje historisk epok, utan endast i speciella situationer. * social stabilitet är en grundläggande förutsättning för en enhetlig tolkning av verkligheten. Om samhället inte förändras snabbt ur samhällsmedlemmarnas synpunkt, blir inte heller förändringarna i dess tolkning omedelbart uppenbara för dem, eftersom de sker gradvis. De förblir obemärkta inom levnadsloppet av en generation. * det väsentliga är den tilltagande sociala mobiliteten, som för ihop människor med olika typer av socialisering och med olika livserfarenheter och som ger handgripligt bevis på, att en olikhet i levnadsförhållanden kan hänga samman med en olikhet i tänkandet. # den horisontala mobiliteten (horisonten ): det finns andra folkslag som tänker på ett annat sätt. Deras tänkesätt kan emellertid uppfattas rätt och slätt som felaktigt. Vildarna, hedningarna. # den vertikala mobiliteten skapar däremot en situation, där människan kan även bli osäker angående riktigheten av sitt eget tänkesätt. Ett avvikande tänkesätt som företräds av ens gelikar kan inte direkt avfärdas, fast de skulle härstamma ur en annan miljö. # de olika samhällsskikten bönderna, hantverkarna, borgarna, aristokraterna, de intellektuella hade givetvis utvecklat sina egna sätt att tänka, men de hinder som fanns framför vertikal mobilitet hindrade även kommunikationen mellan olika samhällsskikt. * En avgörande omvandling äger rum då en individ under sitt levnadslopp kommer att bli delaktig i två olika tankesystem. # i ett stabilt samhälle leder den härmed ådagalagda skillnaden i tankesätt inte till, att de ledande samhällsskikten skulle komma att betvivla sin egen position eller i värdet av det som man hittills åstadkommit. Den som representerar ett annorlunda tankesystem kommer att socialiseras om. # demokratiseringsprocessen förser emellertid även de tidigare underlydande skiktens tänkande med status och mening => en i viss mån jämbördig konkurrens mellan olika tankesätt uppstår => då uppstår även frågan, hur till synes likadana människor kan komma att uppfatta den till synes gemensamma världen på till synes olika sätt. Kan det finnas många olika, men jämbördiga sätt att tänka? * T ex de gamla grekernas filosofi: den traditionella religion som anammades av aristokraterna tvingades kämpa med det mer analytiska tankesätt som var karakteristiskt för hantverkarna => sofism, epistemologisk skepticism [epistemologi = kunskapsteori = läran om vad man kan uppnå kunskap om, och hur]. Sokrates ( = Platon): ännu mer radikalt ifrågasättande av verklighetens natur (Platons idélära om verkligheten som skuggbilder ).
- varje samhälle äger även en intelligens, som i den samhälleliga arbetsfördelningen erhållit uppgiften att syssla med tolkningen av verkligheten * i ett statiskt samhälle bildar intelligensen en särskild kast eller en från andra skild ståndsklass: braminerna, det medeltida prästeståndet. Utövar ensamrätt för bedömandet av världsåskådningar; har befogenheter att godkänna, vidareutveckla eller förkasta de tolkningar av verkligheten som framförts av andra skikt. * ju mer slutet samhälle, desto mer brukar intelligensen syssla med skolastik : med dess hjälp bygger ståndet upp en enad front mot de utomstående => sambandet med det praktiska livet blir mer avlägset - Den medeltida intellektuella traditionens avbrytning var betingad av att det vid sidan om det slutna ståndet av intellektuella uppstod en grupp av fria intellektuella (upprätthållen av stadsborgarna, av de världsliga furstarna som den redan nämnda Machiavelli) => konkurrens mellan de olika värdlsåskådningarna om publikens gunst => en pluralism av tankekonstruktioner * resultatet blir ett epistemologiskt problem: vad kan vi över huvudtaget vara säkra på, och varför? => Francis Bacon (1561-1626): den empiristiska filosofen, en tidig representant av den brittiska empiristiska filosofitraditionen: vetenskapens uppgift är att befria människan från de icke-vetenskapliga fördomarna, eller idolerna, som förvränger vår uppfattning av verkligheten. # En typ av idoler är allmänmänskliga och har att göra med hur våra sinnen förnimmer verkligheten. De är som en falsk spegel, som tar emot ljusstrålar ojämnt och förvränger därmed tingens rätta form och färg, medelst den blandar sitt eget väsen med tingens väsen [idola tribus]. Bacon räknar benägenhet att inlägga en ordning och harmoni i naturen (som egentligen inte finns där), benägenhet att se ändamålsenlighet i naturen, dess förmänskligande osv. # En annan typ har att göra med individuella egenskaper, med medfödda anlag och uppfostring (socialisering) osv [idola specus]. # Den tredje typen beror på språket: det har makten över tanken och förvränger dess innehåll [idola fori]. # Den fjärde typen av fördomar beror på en blind tro på auktoriteterna [idola theatri]. => Rene Descartes (1596-1650): cogito, ergo sum (jag tänker, alltså finns jag till) = endast det kan vi vara säkra på att finns till, som vi kan försäkra oss om med våra sinnen. - Upplysningen, den franska revolutionen: 1) den religiösa världsåskådningen förlorade sitt monopol; 2) en konkurrens mellan olika politiska ideologier uppstod. Å ena sidan blir en större del av verkligheten underordnad teoretisk analys, å andra sidan blir teorierna uttryckligen lierade med politiska grupperingar * det är i samband med politiska motsättningar som man för första gången pekar på sambandet mellan tänkande och (dels omedvetna) politiska intressen - Mannheims epok: den snabba industrialiseringen, den politiska demokratiseringen, uppkomsten av totalitära rörelser. Nödvändigheten av att ifrågasätta mycket av det som tidigare tagits för givet; av att förklara varför och hur politiska ideologier blir till. - Insynen om kunskapens osäkerhet har blivit en ny inspirationskälla för samhällsteorin: * att granska de föreställningar som anammas av en viss social grupp och att förbinda dem med gruppens existensvillkor och objektiva intressen;
* att förstå idéer och ideologier utgående från sociala och historiska förändringar; * att tänka på nytt på grunderna för vad man vet och inte vet. } => KS innebär en systematisering av den epistemologiska osäkerhet som uppstått. - Den centrala frågan blir, om det i princip är möjligt att uppnå sådan kunskap, som är oberoende av kunskapsproduktionens sociala villkor. Det blir tal om olika förslag gällande möjligheterna att handskas med osäkerheten som frågan lett till.