Matte på burk En studie om hur förskollärare väcker, stimulerar och utmanar talbegreppens olika funktioner hos barn i förskolan

Examensarbete Matte på burk En studie om hur förskollärare väcker, stimulerar och utmanar talbegreppens olika funktioner hos barn i förskolan Författare: Caroline Isaksson Termin: HT 11 Ämne: Matematikdidaktik Nivå: Grundnivå Kurskod: GO7483

Matte på burk En studie om hur förskollärare väcker, stimulerar och utmanar talbegreppens olika funktioner hos barn i försklolan Matte på burk a swedish teaching method in mathematics A study about how teachers in preschool arouse curiosity, stimulate and challenge the child s development and awareness of numbers. Abstrakt Grundläggande taluppfattning är en viktig utgångspunkt i barns matematiska utveckling. Syftet med studien var därför att ta reda på hur förskollärare arbetar med materialet Matte på burk för att väcka, stimulera och utmana barns utveckling och förståelse för tal. Genom kvalitativa intervjuer med tre förskollärare samt observationer av samlingar där man använder Matte på burk kom jag fram till att materialet Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barnens grundläggande taluppfattning under förutsättning att förskollärarna kan göra samlingarna med Matte på burk till erfarenheter av tal för barnen. En förutsättning för detta är att förskollärarna lyckas förena lek, socialt samspel och utforskande. Barns erövrande av taluppfattning kräver medvetna förskollärare som får möjlighet till kompetensutveckling i matematik och matematikdidaktik för att kunna utmana barnen i deras upptäckande av tal. Nyckelord Förskolan, Lärande, Material Matte på burk, Talbegrepp, Taluppfattning. Abstract An important basis of a child s development of mathematics is number sense. The purpose of the study was to find out how teachers in preschool are working with the Swedish teaching material Matte på burk to arouse curiosity, stimulate and challenge the child s development and awareness of numbers. Through qualitative interviews with three teachers in preschool and observations of meetings where they are using Matte på burk. I come to the conclusion that the teaching material Matte på burk arouse curiosity, stimulate and challenge the child s development of number sense. One important condition for this is that the teachers in preschool bring together play, social interaction and research. For the child s learning of number sense it needs teachers in preschool who get qualifications in mathematics and didactics so that they can challenge their development of numbers. Keywords Learning, Number concepts, Number sense, Preschool, Teaching material Matte på burk Caroline Isaksson Antal sidor: 29

Innehåll 1. Inledning... 3 1.1 Bakgrund till intresset för materialet Matte på burk... 3 1.1.1 Presentation av Matte på burk en arbetsmetod för förskolan... 3 1.2 Bakgrund till syftet... 4 2. Syfte... 5 2.1 Frågeställningar... 5 3. Teoretisk bakgrund... 6 3.1 Hur barn utvecklar förståelse för tal... 6 3.2 Talbegreppets olika funktioner... 6 3.3 Gelman och Galistels fem räkneprinciper enligt Löwing... 7 3.4 Laborativt arbetssätt... 8 3.5 Barn lär genom samspel... 9 3.6 Förskollärarens roll... 10 4. Metod... 11 4.1 Urval... 11 4.1.1 Presentation av förskolan och förskollärarna... 11 4.2 Forskningsetiska principer... 11 4.3 Datainsamlingsmetod... 11 4.4 Genomförande... 12 4.5 Validitet och reliabilitet... 12 5. Resultat... 14 5.1 Vilka erfarenheter av tals olika funktioner berättar förskollärarna att barn tränar genom arbetet med Matte på burk?... 14 5.1.1 Sammanfattning... 15 5.2 Hur anser förskollärarna att Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barns intresse för tal?... 15 5.2.1 Hur väcker Matte på burk barns intresse?... 16 5.2.2 Hur stimulerar Matte på burk barns intresse?... 17 5.2.3 Hur utmanar Matte på burk barns intresse?... 18 5.2.4 Sammanfattning... 19 6. Analys... 20 6.1 Vilka erfarenheter av tals olika funktioner berättar förskollärarna att barn tränar genom arbetet med Matte på burk?... 20 6.2 Hur anser förskollärarna att Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barns intresse för tal?... 21 7. Diskussion... 23 7.1 Resultatdiskussion... 23 1

7.1.1 Vilka erfarenheter av tals olika funktioner berättar förskollärarna att barn tränar genom arbetet med Matte på burk?... 23 7.1.2 Hur anser förskollärarna att Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barns intresse för tal?. 23 7.2 Metoddiskussion... 24 7.2.1 Validitet och reliabilitet... 25 7.4 Fortsatt forskning... 25 7.5 Slutsatser... 25 Referenslista... 26 BILAGA 1... 28 BILAGA 2... 29 2

1. Inledning I detta examensarbete har jag valt att undersöka hur förskollärare i förskolan arbetar med materialet Matte på burk: en arbetsmetod för förskolan. Enligt förlaget som ger ut materialet är tanken att metoden ska väcka, stimulera och utmana barnens grundläggande taluppfattning. Jag kommer först att introducera hur mitt intresse för materialet väcktes, därefter ge en kort presentation av det och slutligen beskriva syftet med min studie. 1.1 Bakgrund till intresset för materialet Matte på burk Intresset för Matte på burk väcktes vid en workshop under min verksamhetsförlagda utbildning. En förskola hade då en utställning kring hur de arbetar med materialet Matte på burk med barnen. Jag tyckte att deras arbetssätt gav inspiration till hur förskollärare kan lyfta fram tal på samlingar. Min tidigare erfarenhet från arbete i förskolan är att förskollärare kan ha en rädsla för att hamna i skolmatematiken och därför undviker att fokusera på matematik. Under kursen Läs-, skriv- och matematikutveckling för verksamhet i skolans tidiga skolår förstod jag vikten av att ge barnen erfarenheter av tal i förskolan. Jag blev intresserad av hur lärare i förskolor arbetar med grundläggande taluppfattning. 1.1.1 Presentation av Matte på burk en arbetsmetod för förskolan Materialet Matte på burk: en arbetsmetod för förskolan är utgiven av Sveriges utbildningsradio 2007. Matte på burk är en del av utbildningsradions satsning i matematik som inleddes 2004. Utbildningsradions satsning riktar sig till både barn och vuxna och vill presentera olika arbetssätt för matematikundervisningen (Utbildningsradion [www]). Matte på burk är en arbetsmetod som är utarbetad av Annika Thisner. Hon har arbetat i många år som förskollärare och har en vidareutbildning i specialpedagogik. Idén till materialet föddes då hon ville att barnen skulle få lära sig matematik på ett lekfullt sätt (Thisner 2007). Materialet Matte på burk går att arbeta med i en hel barngrupp, men även enskilt med ett eller flera barn. Burkarna kan användas på olika sätt utifrån barnens ålder och kunskapsnivå. Thisner (2007) påpekar att materialet måste användas tillsammans med en vuxen eftersom det annars förlorar sitt pedagogiska värde. Det är även viktigt att materialet står på en hylla väl synligt för barnen. Matte på burk handlar inte i första hand om siffror och räkning, utan om att i lekens form träna taluppfattning och lära sig grundläggande begrepp. Metoden bygger på att lek och lärande hör ihop. Barnen måste få leka sig fram och det är viktigt att visa att det finns flera sätt som är rätt. Matte på burk bygger på kommunikation som ett lärande samspel (Thisner 2007). Thisner (2007) har arbetat fram två olika laborativa arbetsmaterial som ska ge barnen erfarenheter och möjligheter att utforska tal i olika situationer. Författaren poängterar att det är viktigt att ge barnen möjligheter att uppleva tal genom alla sina sinnen. De ska få känna, rita och samtala om tal. Det ena arbetsmaterialet består av tolv matteburkar, en för varje antal 0 10, och en burk med sången En liten båt blir aldrig våt. Varje burk ska symbolisera ett tal och i burken ligger det lika många föremål som talet burken ska symbolisera. I exempelvis burk fem ligger det fem kulor i olika storlekar. Till varje burk finns det ramsor, sånger, lekar och aktiviteter som ska stimulera och ge barnen möjlighet att upptäcka tal. Det andra arbetsmaterialet är en talrulle. Talrullen är en lång smal duk med talen 1-10 och kan användas till ramsräkning, matcha tal med burk och lägga rätt antal saker vid varje tal. Matte på burk är enligt Thisner (2007) en metod för att barn ska utveckla sin taluppfattning. Thisner (2006) själv anser att det hon har skrivit kan ses som exempel på hur förskollärare kan arbeta. Materialet kan varieras och det är förskollärarens fantasi som sätter gränser. Matte 3

på burk kan ses som en inspirationsbok för förskollärare som visar på hur man kan arbeta med barns taluppfattning i förskolan. 1.2 Bakgrund till syftet Matematik i förskolan är ett högaktuellt ämne. Förskolan har fått en reviderad läroplan som fokuserar mer på matematik. För barn är matematik en del av vardagen. De använder sig spontant av matematik när de leker och samspelar med varandra. De räknar för att kunna ta reda på mängder, för att kunna tala om hur mycket eller hur många det är. Barn kommer också i kontakt med olika matematiska begrepp i vardagen. Viktiga begrepp för att utveckla en god taluppfattning är antal, ordningstal, räkneramsa och mätetal (Doverborg & Pramling Samuelsson 1999). Jag anser därför att det är viktigt att ge alla barn en stabil taluppfattning som grund redan i förskolan. Barnens nyfikenhet och intresse ska uppmuntras så att deras egen vilja och lust att lära väcks. (Skolverket 2010). Erövrandet av matematiken är en ständigt pågående process mellan lyhörda lärare och barn som är intresserade eller som blir intresserade när de upptäcker matematiken tillsammans (Doverborg & Pramling Samuelsson 1999). Barn ska få möta matematiken i meningsfulla sammanhang, där de får möjlighet att utveckla sin förståelse för grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp (Skolverket 2010). Förskolans verksamhet ska genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande i matematik. Förskollärarna ska med hjälp av ett varierat arbetsätt stimulera barns olika sätt att lära och tänka. Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera (Skolverket 2010). Det är förskolans lärare som ska utmana barns nyfikenhet och begynnande förståelse för matematiken. För att kunna stödja och utmana barn i deras lärande i matematik behövs kunskap om varje barns tidigare erfarenheter, kunnande och intresse. (Skolverket 2010). Hur kan materialet Matte på burk användas i detta syfte? Det är något som jag tänker undersöka och delge resultatet av i detta arbete. 4

2. Syfte Syftet är att undersöka hur förskollärare arbetar med materialet Matte på burk för att väcka, stimulera och utmana barns utveckling och förståelse för tal. 2.1 Frågeställningar Vilka erfarenheter av tals olika funktioner, exempelvis räkneramsan, räkneord i räkneramsan, antal, ordningstal, mätetal samt tal som identifikation, berättar förskollärarna att barn tränar genom arbetet med Matte på burk? Hur anser förskollärarna att Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barns intresse för tal? 5

3. Teoretisk bakgrund Den teoretiska bakgrunden inleds med en skildring av hur barn utvecklar förståelse för tal. Därefter beskrivs talbegreppets olika funktioner, Gelman och Galistels fem räkneprinciper, vad ett laborativt arbetssätt innebär, hur barn lär genom samspel och slutligen förskollärarens roll. 3.1 Hur barn utvecklar förståelse för tal För att barn ska kunna utveckla en god taluppfattning måste de förstå några grundläggande begrepp som antal, ordningstal, mätetal, räkneramsan och tals egenskaper. Precis som barn måste erövra språket måste barn även erövra och utveckla en förståelse för tal. Barn kommer i kontakt med tal i olika sammanhang där talen kan ha olika betydelse. Erfarenheter av tal gör det möjligt för barnen att upptäcka de bakomliggande idéerna med räknande långt innan de möter den formella matematikundervisningen (Doverborg & Pramling Samuelsson 1999). Barn måste få tillfällen att skaffa sig erfarenheter av tal på många olika sätt och i olika sammanhang för att utveckla en förståelse för tal (Johansson & Wirth 2007). Långt innan barnen kan uttala räkneord kan de urskilja antal. Detta brukar benämnas subitzing (Doverborg & Pramling Samuelsson 1999). Enligt Johansson och Wirth (2007) är subitzing en färdighet som innebär att människor direkt ser, hör och uppfattar ett exakt antal. Enligt Löwing (2008) har forskningen visat att barn redan kort efter födseln kan skilja mellan ett, två eller tre föremål. Barn kan lära sig känna igen större antal från mönster exempelvis tärningsmönster. Vuxna kan uppfatta ungefär 4-5 föremål om de inte ligger i ett mönster. Det som Johansson och Wirth (2007) anser karaktäriserar denna kunskap är att föremål kan uppskattas samtidigt och inte i tur och ordning. Kunskapen är oberoende av språket eftersom den finns långt innan barnet kan tala. 3.2 Talbegreppets olika funktioner Tal har enligt Malmer (1990) olika funktioner. För att förstå betydelsen av räkneord behövs kunskaper om räkneramsan, räkneorden i räkneramsan, antal, ordningstal, mätetal samt tal som identifikation. För att dessa olika betydelser skall synliggöras krävs det att barnet kommer i kontakt med räkneorden i många olika sammanhang (Björklund 2007). Talbegreppet har olika funktioner och beskrivs av Malmer (1990) i följande steg: När barnet har utvecklat språket har det möjlighet att säga talorden i ordning, det vill säga ramsräkning. Ramsräkning är att lära sig en ramsa som vilken som helst. Ordet ramsa antyder att barnets räknade endast är en mekanisk färdighet. Barnet kan då endast säga orden i bestämd ordning och det måste börja med att räkna på ett (Malmer 1990). Nästa steg som barnet kommer till är räkneord i räkneramsan. Barnet kan lösgöra ramsans delar från varandra. Det ser ett, två och tre som egna tal och inte som ett-två-tre. Det förstår även att olika tal har olika värden. Barnet kan nu börja räkna från ett godtyckligt tal och säga vilket tal som kommer före eller efter. När barnet kan räkna baklänges har det lyckas att lösgöra räkneorden från varandra (Malmer 1990). Att ha en stabil räkneramsa är viktigt för att barn ska kunna utveckla en god taluppfattning (Doverborg & Pramling Samuelsson 1999). Ytterligare ett steg är att förstå räkneorden som antal eller kardinaltal. Detta förutsätter att barnet behärskar talets namn och ordningsföljd samt att det vid uppräkning av föremål alltid startar på talet ett. Barnet kan då med hjälp av pekräknade eller ögonkontakt tilldela varje föremål ett räkneord och förstå att det sist sagda talet anger antalet (Malmer 1990). 6

Barnet möter räkneorden som mätetal. Vi människor mäter tid, volym, längd etc. Mätetal är svåra att se eller ta på (Malmer 1990). Doverborg och Pramling Samuelsson (1999) anser att det är viktigt att barn i förskolan får bekanta sig med icke standardiserade mått för att förstå mätetal. Barnet ska få tillfälle att mäta och jämföra. Exempelvis hur många hinkar vatten går det åt för att fylla lådan. Barnet möter räkneorden som ordningstal. Ordningstalen svarar på frågan, vilken i ordningen. Ordningstalen anger den ordning ett föremål kommer i förhållande till referenspunkten. Vi använder oss av ordningstal bland annat vid angivning av datum, våningsplan och när vi beskriver vem som kom först, sist osv. i sport och lekar (Malmer 1990). Doverborg och Pramling Samuelsson (1999) anser att vi i dag inte använder oss av ordningstal särskilt ofta. Det gör det därför svårare för barnet att upptäcka dem. Barn möter även räkneord som identifikation. Räkneord har inte alltid ett numeriskt innehåll. Vi använder oss av nummer på hus, bussar, tåg, idrottare etc. Då använder vi räkneord som identifikation och beteckning. För att räkneordens betydelse ska bli synliga måste barnet få tillfälle att möta dem i olika sammanhang (Malmer 1990). 3.3 Gelman och Galistels fem räkneprinciper enligt Löwing Enligt Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) tror många vuxna att barn kan räkna bara de kan räkneramsan. Men för att kunna säga att de har förståelse för räknandets idé måste de behärska Gelman och Galistels fem principer; abstraktionsprincipen, ett-till-ett-principen, principen om godtycklig ordning, principen om talens stabila ordning och antalsprincipen. Enligt Gelman och Galistel (citerad i Löwing 2008) utvecklas dessa räkneprinciper med stigande ålder. Enligt Löwing (2008) är Gelman och Galistels fem principer nödvändiga för att barn ska bygga upp en taluppfattning. De tre första av principerna är genetiskt nedärvda och utvecklas i mycket tidig ålder. Men för att barnet ska utveckla dem krävs en miljö som stimulerar till att principerna används. Den fjärde och femte av principerna utvecklas i sociala kontexter och kräver mycket övning (Löwing 2008). Abstraktionsprincipen innebär att det är möjligt att bestämma antalet föremål i en grupp som ska räknas, oberoende av föremålets egenskaper (Löwing 2008). Ett- till- ett- principen innebär att barnet genom att ordna föremålen parvis, kan avgöra om två mängder innehåller lika många eller olika många föremål. Detta förutsätter inga kunskaper om räkneord eller räkneramsa, men lägger grunden för att förstå hur ett räkneord kopplas samman med ett räknat objekt. Principen innebär också en strategi för att jämföra och uppskatta antal (Löwing 2008). Principen om godtycklig ordning innebär att resultatet blir samma oavsett i vilken ordning föremålen räknas (Löwing 2008). Principen om talens stabila ordning innebär att räkneorden har en bestämd ordning och ska paras ihop med ett föremål vid räkning av antalets mängd. För att kunna ange antalet föremål i en mängd krävs det en parbildning mellan räkneord och föremål. Detta kräver att barnet lärt sig talens namn i ordningsföljd och säger räkneorden i samma följd varje gång. Ordningsföljden förändras inte (Löwing 2008). 7

Antalsprincipen innebär att det sist nämnda räkneordet vid en uppräkning anger antal föremål i den uppräknade mängden (Löwing 2008). 3.4 Laborativt arbetssätt Enlig Rystedt och Trygg (2010) är det viktigt att i den begynnande matematiken utgå från ett laborativt material för att barnet ska få möjlighet att bygga upp språk och skaffa sig erfarenheter. Avsikten är att konkretisera talen. Redan naturliga tal är en abstraktion. Att två äpplen och två päron är fyra är exempel på en konkret situation medan 3+5 är en abstraktion och kan användas i alla situationer oavsett om det är klossar, planeter eller pannkakor. Att lära matematik är därför en process där målet är att upptäcka och använda abstrakta strukturer och relationer (Rystedt & Trygg 2010). Laborativa aktiviteter fungerar inte bara som en länk från det konkreta till det abstrakta utan även som en hjälp för barnet att använda det abstrakta i konkreta vardagssituationer. (Rystedt & Trygg 2010:28) Malmer (1991) anser att ett laborativt arbetssätt förutsätter samtal och diskussioner mellan förskollärare och barn och mellan barnen. Det är även viktigt att barnen dokumenterar sina tankar genom att exempelvis rita. Laborativa material är material som man kan vrida och vända på, plocka isär, omfördela och ordna. Malmer (1990) poängterar att en av vinsterna med att arbeta med laborativa material är att barn får använda alla sinnen. Laborativt material kan vara allt från pennor, kottar, leksaker, kulor, tiostavar, miniräknare, datorer, gps m.m. Det är viktigt att tänka på att barn kan bli engagerade av tilltalande leksaker, men att det kan hindra dem från att uppfatta det matematiska innehållet. Det laborativa materialet i sig ger inte eleverna matematiska insikter. Matematiken är ett värde som förskolläraren måste lyfta fram eller tillföra (Rystedt & Trygg 2010). I de tidiga åren finns det stora möjligheter att utgå från barnens egna aktiviteter och förståelse (Ahlberg 2000). Laborativt material används både för att stimulera och för att inspirera till lärande. Enligt Rystedt och Trygg (2010) innebär ett laborativt arbetssätt att undervisningen tar avstamp från den informella nivån där barnen befinner sig. Alla barn deltar men kan arbeta med olika innehåll beroende på vilken förståelse de har för det aktuella begreppet. Laborativt material ska vara ett stöd för att bygga upp tankeform och språk och något att gå tillbaka till när man glömt en tankeform. All konkretisering måste ingå i en plan för hur man kan bygga upp ett språk och tänkande på längre sikt (Rystedt & Trygg 2010). Från den informella nivån med laborativt arbete fortsätter sedan arbetet i den takt som passar barnet till den formella och symboliska nivån. Enligt Rystedt och Trygg (2010) ser gången från konkret till abstrakt ut enligt följande: I. Konkret. Arbete med laborativa material. II. Halvkonkret. Den halvkonkreta nivån är en representation av en verklig situation. Laborativa material byts mot bilder. III. Halvabstrakt. Den halvabstrakta nivån medför en symbolisk representation av konkreta föremål, men symbolerna ser inte ut som föremålen utan består av informella symboler som t ex ringar eller streck. IV. Abstrakt. Bilder och informella symboler ersätts med formella symboler, räkneregler, räknelagar och andra konventioner. (Rydstedt och Trygg 2010:30) 8

Enligt (Rystedt & Trygg 2010) varierar förskollärares inställningar till laborativt material och arbetssätt. Det är förskollärarens intresse, vad de tycker om det laborativa materialet som påverkar materialets tillgänglighet för barnen. 3.5 Barn lär genom samspel Björklund (2007) anser att barn lär sig matematik i samspel med andra människor som ingår i samma sociala sammanhang. I samspelet och kommunikationen med vuxna kan barnet ta del av gruppens förståelse och kunskap om ett fenomen. Socialt samspel är viktigt för barnens lärande. Det är i aktiviteterna tillsammans med andra människor som innehållet upplevs som meningsfullt (Solem & Reikerås 2004). Barn behöver inte motiveras till matematik. De tycker att matematik är spännande och roligt. Deras intresse och lärande ökar när de blir engagerade i meningsfulla aktiviteter i lek, samspel, utforskande och skapande (Bergius & Emanuelsson 2008). I leken väcks barnets intresse, vilket blir till erfarenheter som sedan utvecklas till kunskap. I leken lär barn av varandra. Lärandet utmanas av barnens olikheter och ålder. I dag ses leken och det lustfyllda lärandet som en dimension i barns lärande, vilket gör att man inte kan skilja lek från lärande. Barnet lär när de i leken utforskar sin omvärld och sig själva (Johansson & Pramling Samuelsson 2007). Barn upptäcker tal när de får tillfälle att uppfatta och uttrycka tal. När barnen väl har upptäckt tal blir det en självklar del av deras värld och genom att de använder sig av matematik i för dem meningsfulla sammanhang skapar det nya utmaningar. Verksamheten ska utgå från barnens erfarenheter, intressen och behov. Barnens tankar ska tas till vara och skapa mångfald i lärandet (Doverborg 2000). Språket är avgörande för matematisk begreppsbildning och därför är det viktigt att tala matematik i förskolan (Björklund 2008). I samtalen får barnen formulera och prova sina tankar och resonemang. De egna, kamratens eller lärarens frågor hjälper barnen att reflektera över situationen för att upptäcka och lära matematik (Bergius & Emanuelsson 2008). Barn vill förstå och de vill upptäcka samband. Språket är det viktigaste instrumentet för att nå kunskap. Det talade språket ger barnen möjlighet att förstå andra och att själv göra sig förstådd. Genom att barnen uttrycker sig i ord får förskolläraren tillgång till hur barnen tänker och förstår och kan då utmana barnens tänkande (Björklund 2007). När de talar matematik stödjer språket och matematiken varandra. För yngre barn är teckningar en naturlig utgångspunkt för att samtala om tänkande. Utifrån bilden kan förskolläraren ställa frågor som hjälper barnet att fokusera på det som är viktigt (Malmer 1990). Enligt Malmer (1992) är det viktigt att försöka förstå det barnet säger. När ett barn säger tol tolkar vi det självklart till stol, men när det gäller barns matematiska språk tolkar vi inte lika självklart. Vygotsky (citerad i Malmer 1990) anser att språket har stor betydelse för all inlärning. Det är språket som leder barnets utveckling framåt och att språk och tanke utvecklas tillsammans. Det är de sociala samspelen i interaktioner mellan människor som är avgörande för barns begreppsutveckling och förmåga att skapa nya tankestrukturer. I samspel med andra möter barn kommunikation som fungerar som tillfälliga byggnadsställningar som stöttar och riktar lärandet under uppbyggnaden. Barn lär sig matematiska begrepp såsom talbegrepp, ordningstal och mätetal först som bundna till ett sammanhang. Erfarenheter generaliserar innebörden som ett ord har och gör att barnet förstår vilken innebörd som gäller i olika sammanhang (Björklund 2007). Barn använder sig av olika språkuttryck när de ska beskriva tal. Alla har någon gång mött ett barn som visar hur 9

gammalt det är med hjälp av fingrarna. Det språk som barn själv uttrycker brukar benämnas som språk av första ordningen (Solem & Reikerås 2004). Språk av första ordningen är det språk vi spontant tolkar och uttrycker. Andra ordningens språk är det språk som inte känns naturligt för oss att uttrycka och tänka genom (Solem & Reikerås 2004). För barn kan ett andra ordningens språk vara att uttrycka sin ålder i ord. För att få den andra ordningen som är abstrakt, att bli konkret, gäller det att förskolläraren tar sig tid att verkligen förstå varje barn och lista ut hur barnet tänker. Översättningsledet innebär att förstärka och praktisera andra ordningens språk så att det kan bli första ordningens språk. För att underlätta och ge barnen erfarenheter kan barnen använda sig av laborativt material. Barnen får en förståelse för orden och en inre bild av hur det ser ut och då blir även dessa ord första ordningens språk. Solem och Reikerås (2004) tar även upp att om ett språk är av första eller andra ordningen beror på våra tidigare upplevelser och erfarenheter. Det ett barn uttrycker sig lätt genom kan för ett annat barn vara helt oförståeligt. 3.6 Förskollärarens roll Förskollärare spelar en nyckelroll i barns lärande i matematik. Det är förskollärarna som planerar och genomför verksamheten för att väcka, stimulera och utmana barns utveckling och förståelse av tal. De har ett ansvar att ge barnen varierade möten med tal som ger dem möjligheter att tillägna sig förståelse (Björklund 2007). Förskollärarens barn- och kunskapssyn påverkar barnets lärandeprocesser. Kompetenta barn kräver en kompetent förskollärare som handledare (Björklund 2008). Om barnen ska kunna upptäcka matematiken måste förskollärarna synliggöra den. Det gör de genom att sätta ord på matematiken. Förskollärarna måste sätta på sig matteglasögon och se matematiken som sker i verksamheten (Doverborg & Pramling Samuelsson 1999). När förskollärarna gör det ser de det matematiska barnet. Förskolläraren måste vara klar över vad barnen i barngruppen kan och hur de tänker annars blir det svårt att lyfta fram matematiken så att den blir synlig för barnen. Genom att förskolläraren synliggör en mångfald av sätt att tänka som finns hos barnen kan det hjälpa dem att utveckla sitt tänkande (Doverborg 2000). Förskollärarens roll är att skapa förutsättningar för barnen att upptäcka och utforska. Barnen kommer till förskolan med erfarenheter och kunskaper som förskolläraren ska vara lyhörd för. Barnens upptäckarglädje, fantasi och forskariver ska tas som utgångspunkt för verksamheten. Björklund (2009) anser att förskollärarnas roll är att stödja barnen i utforskandet. För att barnens förståelse för antal och mängder ska få tillfälle att växa i den vardagliga verksamheten på förskolan krävs det lyhörda förskollärare. Det är ett samspel där både förskollärare och barn är lika viktiga. Det behövs en förskollärare för att guida barnet mot att utveckla förståelse men utan barnets intresse leder inte guidningen någonstans (Doverborg & Pramling Samuelsson 1999). 10

4. Metod I metodavsnittet beskrivs vilka metoder som har använts för att få svar på syftet och frågeställningarna samt varför de valdes. Metodavsnittet inleds med urval. Där presenteras förskolan och de förskollärare som deltagit i intervjuer och observationer. Efter urval beskrivs de forskningsetiska principer som råder vid ett examensarbete. Vidare presenteras datainsamlingsmetoder och genomförande. 4.1 Urval Enligt Bryman (2002) är det viktigt att först välja en lämpig plats för sin undersökning. En viktig förutsättning vid val av förskola var att de arbetade med materialet Matte på burk. Det var därför naturligt att ta kontakt med förskolan som jag hade mött på workshopen. När jag hittat en plats måste jag sedan göra ett urval av vilka personer som ska ingå i undersökningen. Jag kontaktade förskolan och frågade om det fanns förskollärare som var intresserade av att delta i min studie. Det fanns tre förskollärare som var intresserade och som jag därför valde att intervjua. Jag valde även att göra en observation på en av förskolans avdelningar för att få en grundläggande förståelse för hur de arbetar med materialet och få bakgrund till de efterföljande intervjuerna 4.1.1 Presentation av förskolan och förskollärarna Förskolan ligger i en mellansvensk stad. På förskolan finns tre åldersindelade avdelningar. Förskolan är Reggio Emilia inspirerad. Enligt förskollärarnas beskrivning försöker de skapa en miljö som lockar barnen till lek, kreativitet och nyfikenhet. Förskollärarnas mål är att arbeta medvetet med matematik. Förskollärarna arbetar regelbundet med materialet Matte på burk i verksamheten. De intervjuade förskollärarna är alla kvinnor och har tagit sin förskollärarexamen under 1980- talet. Förskollärare 1 arbetar på en avdelning med barn i åldrarna 3,5-5 år, förskollärare 2 arbetar på en avdelning med barn i åldrarna 2,5 3,5 år och förskollärare 3 med barn i åldrarna 1-2,5 år. Ingen av förskollärarna har någon form av utbildning i förskolebarns lärande i matematik. Observationerna är gjorda på avdelningen där förskollärare 2 arbetar. Personalen på den avdelningen var villig att visa upp sitt arbetssätt. 4.2 Forskningsetiska principer Examensarbetet måste bygga på respekt för de människor som deltar. Vetenskapsrådet (2008) har utarbetat anvisningar för forskningsetik. De har tagit fram fyra krav som är viktiga att ta hänsyn till. Dessa krav är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Det är forskarens ansvar att informera undersökningsdeltagare om vilka villkor som gäller för deras deltagande. Alla förskollärare som deltagit i undersökningen har informerats om syftet och samtyckt till medverkan. De har även informerats om att det är frivilligt att medverka och de har rätt att avbryta sin medverkan när de vill utan att vara oroliga för konsekvenser. Det ska vara omöjligt för utomstående att identifiera de medverkande i examensarbetet. Under examensarbetets gång ska insamlat material förvaras aktsamt och efter slutfört examensarbete ska alla dokument och inspelningar förstöras. 4.3 Datainsamlingsmetod Jag har valt att använda mig av en kvalitativ metod eftersom mina frågeställningar handlar om att få förskollärarnas bild av hur Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barns intresse för tal. Kvalitativ metod passar bra när man vill få en bild av hur människor tänker och upplever ett material (Bryman 2002). Johansson och Svedner (2010) anser att för att få en allsidig och djupare förståelse av det man ska undersöka är det bra att använda sig av 11

observationer och intervjuer tillsammans. Det minimerar risken för vilseledande och ensidiga slutsatser. Därför har jag valt att använda mig av dessa två metoder. Metoderna kommer att bidra till förståelse för hur förskollärare arbetar med Matte på burk. Genom observationer vill jag få en bild av hur förskollärarna arbetar med materialet Matte på burk. Jag har valt att vara en deltagande observatör. Detta innebär enligt Bryman (2002) att man deltar i verksamheten men engagerar sig inte till hundra procent, vilket gör att man kan fungera som forskare samtidigt. Fördelarna med deltagande observationer är att jag kan studera händelser i ett naturligt sammanhang i samma stund som de inträffar. Den kvalitativa observationen är en metod för att fånga erfarenheter i barnens värld. Det är frågeställningarna som styr vad som ska observeras. Observationerna skall vara detaljerade och exakta och de ska inte innehålla några egna värderingar eller tyckande (Patel & Davidsson 2003). Till stöd för mina observationer har jag därför använt mig av ett observationsunderlag. Syftet med kvalitativa intervjuer är att få så utförliga svar som möjligt av de personer som intervjuas (Bryman 2002). Jag har valt att ha en semi-strukturerad intervju. Enligt Bryman (2002) innebär det att man har en intervjuguide med öppna frågor. Frågorna kan variera i intervjun beroende på de svar man har fått av deltagarna. I semi- strukturerad intervju har intervjupersonen utrymme att fritt utforma sina svar. Både intervjuare och deltagare är medskapare av intervjun som sker. Intervjun sker i form av ett samtal (Patel & Davidsson 2003). Enligt Johansson och Svedner (2010) finns det risk att kvalitativa intervjuer glider över till en strukturerad intervju. Detta kan enligt författarna inträffa om man inte lyssnar och försöker förstå vad den intervjuade säger utan istället försöker att ställa de förutbestämda frågorna. 4.4 Genomförande Efter val av förskola kontaktade jag förskollärarna som arbetar på förskolan. Jag berättade att jag läser till förskollärare vid Linnéuniversitet i Växjö och att jag nu skriver mitt examensarbete och att jag ville intervjua och observera förskollärare när de arbetar med materialet Matte på burk. En förskollärare på varje avdelning var intresserad av att bli intervjuad och en förskollärare var villig att ställa upp på observationer. Inledningsvis observerade jag hur förskollärare arbetade med materialet Matte på burk i verksamheten. Jag hade arbetat fram ett observationsunderlag som hjälp vid observationen. Mina observationer rörde förskollärarens agerande och val av aktiviteter. Observationen genomfördes genom att jag fick vara med på en samling där materialet Matte på burk användes. Samlingen varade i ca 30 minuter. Jag deltog i aktiviteterna som genomfördes i arbetet med Matte på burk men fokus låg på det jag ville undersöka. Jag informerade de utvalda om undersökningens syfte och om de etiska krav som gällde för intervjuerna och observationerna. Jag avtalade tid och plats med förskollärarna. Jag informerade deltagarna om att de skulle avsätta en timme för intervjun. Jag bad även om en lugn plats att genomföra intervjuerna på. Jag hade i förväg arbetat fram en intervjuguide med relevanta frågor i förhållande till syftet med undersökningen. Intervjuerna spelades in med hjälp av videokamera som låg på bordet. Genom att spela in intervjuerna fick jag med deltagarnas egna formuleringar. Intervjuerna transkriberades sedan ner på papper. 4.5 Validitet och reliabilitet Validitet beskrivs som att man diskuterar om resultatet ger en sann bild av det som undersöks (Bryman 2002). Enligt Bryman (2002) är den interna validiteten en av styrkorna i den 12

kvalitativa undersökningen eftersom de ger en bild av verkligheten på den plats där undersökningen är genomförd. Jag anser att observationerna tillsammans med intervjuerna ger en relativt korrekt bild av hur man arbetar med Matte på burk på den utvalda förskolan. Bryman (2002) anser att ett av problemen med kvalitativa undersökningar är att de inte kan generaliseras till andra sociala miljöer och situationer, vilket gör den externa validiteten låg. Undersökningens resultat kan inte generaliseras utan gäller endast på den undersökta förskolan. Reliabilitet betyder enligt Bryman (2002) noggrannhet vid mätning. Därför handlar reliabilitet om hur stor tillförlitlighet den valda metoden ger. Reliabiliteten kan i praktiken aldrig bli perfekt eftersom observatörens/intervjuarens uppmärksamhet kan variera och ses ur olika synvinklar. Bryman (2002) anser dock att den interna reliabiliteten är högre om det är samma person som genomför intervjuerna och observationerna och tolkar det som ses och hörs. Den interna reliabiliteten är därför högre eftersom jag själv intervjuade/observerade och tolkade det insamlade materialet. Enligt Bryman (2002) så är den externa reliabiliteten alltid låg i kvalitativa studier eftersom det svårt att upprepa undersökningarna. Det är omöjligt att återskapa sociala miljöer som samlingar och intervjuer. 13

5. Resultat 5.1 Vilka erfarenheter av tals olika funktioner berättar förskollärarna att barn tränar genom arbetet med Matte på burk? De tre förskollärarna berättar att Matte på burk uppmuntrar till ramsräkning och att det finns många förslag på olika ramsor till varje tal. En del av ramsorna är sånger och lekar. Förskollärare 1 och 2 nämner att de tycker att det är viktigt med ramsräkning både fram- och baklänges. De tre förskollärarna säger att de ofta använder ramsräkning. Detta gör de både för att barnen tycker det är roligt och för att de anser att barnen ska få lära sig i vilken ordning talen kommer och på sikt få en stabil räkneramsa. Även min observation visar att barnen använder ramsräkning i arbetet med Matte på burk. Förskollärare 2: Det är viktigt att barnen får testa att både räkna fram- och baklänges. När vi arbetar med 0:an (burk noll) brukar vi göra raketen ( 10, 9, 8, 0) och barnen tycker det är jättespännande att räkna baklänges. Förskollärare 1: Det är viktigt att barnen lär sig i vilken ordning talen kommer. Förskollärare 3: Med de minsta barnen ramsräknar vi mycket, men vi ser det som vilken ramsa som helst. Det viktigaste är att de lär sig ramsan. De tre förskollärarna berättar att de använder Matte på burk när de arbetar med antal. De säger att det är viktigt att ge barnen många olika erfarenheter av antal och de upplever att barnen tycker om att räkna saker. Förskollärare 1 och 2 berättar att barnen kommer i kontakt med antal när de tillsammans tar reda på vilken burk de har tagit fram. De räknar alltid hur många saker det är i burken både när de öppnar den och när de stoppar tillbaka den. Förskollärare 2 nämner att Matte på burk gör barnen nyfikna på att räkna. Materialet stimulerar till att räkna andra saker. När de pratar om hur många ben djur har är det naturligt att också undersöka hur många ben de tillsammans har på avdelningen. Förskollärare 1 säger att Matte på burk ger henne idéer till hur hon kan ge barnen möjlighet att uppfatta antal på olika sätt, exempelvis när de bestämmer antal genom att bilda par, pekräkna fram ett antal, dela antalet och börja räkna från olika ställen, vilket ger barnen fler erfarenheter av antal. Förskollärare 1 och 2 säger att vissa barn har svårt att förstå att antalet är det som man sist har sagt utan istället säger barnen 1,2,3,4,5 när de menar 5. Förskollärare 3 säger att många av de minsta barnen endast kan räkna till tre och sedan blir det många. Förskollärare 1 och 2 berättar att barnen genom att arbeta med Matte på burk får erfarenheter av mätetal t.ex. genom att diskutera ålder. Förskollärare 2 säger att de inte arbetar lika mycket med mätetal med barnen som med antal och räkneramsor. Förskollärare 1 säger att de försöker att ge barnen någon upplevelse av mätetal till varje tal. Just nu arbetar de med talet nio och då arbetar de med hur många år barnen är. Förskollärare 1: Vi har låtit barnen bygga sin ålder i mjölkkartonger. 14

Förskollärare 2 säger att när de arbetar med talet 1 får barnen tillfälle att bekanta sig med klockan och då brukar de mäta tid, exempelvis hur många hopp de kan göra på en minut. Förskollärare 3 säger att barnen får jämföra längd och vikt och då utgår de från ostandardiserade mått. Barnen kan då upptäcka att spaden är lika lång som två kottar och att stenen är tyngre än spaden. Förskollärare 1 säger att de för diskussioner med barnen om hur det kan komma sig att 10 fjädrar är lättare än en klocka. Observationen visar också att barnen genom att diskutera vilka byxor som är dyra och billiga kommer i kontakt med kronor. De tre förskollärarna berättar att arbetet med Matte på burk ger barnen erfarenheter av ordningstal. Förskollärare 1 och 2 säger att de tycker att det är viktigt att barnen genom lek får prova på att använda ordningstalen på olika sätt och de arbetar medvetet med att barnen ska få erfarenheter av ordningstal. Förskollärare 2 tycker att almanackan är bra när man ska arbeta med ordningstal och det gör man i burk 7. Förskollärare 1: Man kan leka med ordningstalen. Man kan ställa skorna på en rad och sedan kan man öva på ordningstalen. Vilken sko är först? Kan du byta plats på den fjärde och femte skon? Förskollärare 1 berättar att barnen gärna säger etta och tvåa i stället för första och andra när de leker men att hon själv medvetet använder sig av ordningstalen. Förskollärare 3 säger att hon endast använder ordningstalen själv för att lära barnen begreppen genom att sätta ord på dem, exempelvis vill du ta upp den första saken ur burken. Ingen av förskollärarna vet vad tal som identifikation innebär. Efter att de har fått en kort information säger samtliga förskollärare att de inte medvetet arbetar med detta. Förskollärare 1 och 3 är osäkra på om Matte på burk tar upp siffror som identifikation. Förskollärare 2 säger att det kan gå att arbeta med denna typ av tal och att det låter spännande, men hon måste först själv skaffa sig mer kunskaper. Förskollärare 1 säger att hon märker att vissa av de äldsta barnen har upptäckt tal som identifikation själva men att hon som förskollärare inte medvetet hjälper barnen att upptäcka det. Förskollärare 1: Några barn har upptäckt att mobilnummer inte är något tal utan siffrorna är bara symboler. 5.1.1 Sammanfattning Intervjuerna visar att de tre förskollärarna inte medvetet arbetar med alla talbegreppens olika funktioner i arbetet med Matte på burk. De är medvetna om att det är viktigt att ge barnen många erfarenheter av att ramsräkna och att bestämma antal. Detta arbetar de mycket med. Tal som mätetal och ordningstal får barnen också utforska medan barnens erfarenhet av tal som identifikation är begränsade i arbetet med Matte på burk. Förskollärarna ger uttryck för att ökad kunskap skulle leda till att man arbetar mer medvetet med talbegreppen i förskolan och ger barnen möjlighet att möta de olika talbegreppen i olika situationer. Detta tyder på att förskollärarna skulle behöva mer utbildning i matematik. 5.2 Hur anser förskollärarna att Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barns intresse för tal? I resultatet delbesvaras frågeställnigen för att tydligare visa på hur förskollärarna berättar att de arbetar med Matte på burk. Mina delfrågor är; Hur väcker Matte på burk barns intresse? Hur stimulerar Matte på burk barns intresse? Hur utmanar Matte på burk barns intresse? I sammanfattningen av resultatet och i analysen kommer jag sedan att behandla hela frågeställnigen. 15

5.2.1 Hur väcker Matte på burk barns intresse? De tre förskollärarna berättar att materialet Matte på burk inte i sig själv väcker barns intresse. Det handlar istället om vad man gör med materialet tillsammans med barnen. Det är personalen tillsammans med barnen som gör materialet levande. Ett levande och roligt material väcker barnens intresse för tal. Förskollärare 1 Det spelar ingen roll om det är Matte på burk eller balansgång. Barn älskar alla aktiviteter som vi gör tillsammans. De suger åt sig och blir intresserade Förskollärare 3 ser sin egen roll som viktig för att barnens intresse ska väckas. Förskollärarens roll är att låta barnen i meningsfulla situationer och samlingar få upptäcka att tal är något roligt och lustfyllt. Förskollärare 1 och 2 menar att en intresserad och nyfiken förskollärare smittar barnen. Om de tycker att det är roligt och spännande att arbeta med Matte på burk kommer barnen också att göra det. Förskollärare 3 säger också att det är viktigt att barnen får vara engagerade och själva delta i aktiviteter med Matte på burk. Förskollärare 1 Vi måste ha ut mattetentaklerna då det är vi pedagoger som måste bli inspirerade och väckta för att kunna väcka barnens intresse Förskollärare 1 säger att alla barn är olika och deras intresse väcks på olika sätt. Förskollärare 2 och 3 säger att det gäller att skapa många inkörsportar för att fånga alla barnens intresse. Det är viktigt att utgå från barnens intressen och sådant som barnen tycker om att göra. Det kan vara sjunga, måla eller något som de vet att barnen gärna gör. De väljer den burken som de tycker passar bäst att arbeta med just nu och på så sätt väcker de barnens intresse för tal. Förskollärare 3 säger att många barns intresse för räkneramsan väcks av roliga och lite tokiga räkneramsor som exempelvis ett, två, tre, fyra alla byxor äro dyra, den som inga byxor har han får gå med rumpan bar. Förskollärare 1 anser att barnens nyfikenhet väcker deras intresse till att vilja lära sig mer om tal. Att öppna en burk är oftast väldigt spännande och spänningen gör att barnen blir nyfikna på tal och siffror. Barns nyfikenhet är det som gör att de vill utforska för att få reda på mer. Nyfikenheten gör att de vill utforska och upptäcka tal. Det gör de genom att ställa frågor och själva undersöka. Förskollärare 1 Nyfikenheten hos barnen är det som väcker deras intresse Förskollärare 2 och 3 berättar att leken är viktig för att barnens intresse ska väckas. Barnen gillar att leka med ramsor, ordna tävlingar m.m. De båda förskollärarna menar att Matte på burks arbetssätt bygger på att barnen får leka fram kunskaper om tal. Genom att barnen själva får delta i leken och vara aktiva så väcks intresset för tal hos barnen. Förskollärare 1 anser att det lustfyllda lärandet väcker barnens intresse. I det lustfyllda lärandet lyfter hon fram leken, samtalen och utforskandet som viktiga beståndsdelar. Hon menar att det är viktigt att ha bra och kreativa samlingar där det finns mycket material som barnen kan utforska och leka med både själva och i grupp. Barnen väcker i samtalen och lekarna varandras intresse. Förskollärare 3 Vi måste ge barnen möjlighet att utforska och undersöka själva och tillsammans med andra. 16

Förskollärare 2 berättar att drivkraften som väcker barns intresse för tal är när de själva förstår att de kan. Det ögonblicket sporrar barnen att vilja lära sig mer. För att de ska upptäcka detta är det viktigt att dokumentera det som sker i samlingarna med Matte på burk så att de har något att visa och prata med barnen om så att de kan upptäcka sin egen utveckling. 5.2.2 Hur stimulerar Matte på burk barns intresse? Förskollärare 3 berättar att hennes intresse för matematik i grunden avgör om hon skapar en stimulerande mattemiljö på förskolan där barnen får uppleva tal på olika sätt med hjälp av hela kroppen. Hon tycker att Matte på burk materialet ger henne som förskollärare idéer på hur hon kan arbeta med materialet på samlingar och aktiviteter. Barnen ska få tillfälle att förstå tal på många olika sätt. Detta är något som de måste göra hela tiden inte bara under samlingarna utan Matte på burk måste prägla hela verksamheten. Förskollärare 1 säger att Matte på burk ger henne teman att arbeta med både ute och inne. Hon berättar att de har varit i skogen där barnen fick tillfälle att hitta saker som var tunga och lätta. Hon relaterar till ett barn som tar två ungefär lika tunga stenar och blundar och väger med händerna vilken sten som är tyngst. Förskollärare 2 Matte på burk ger mig inspiration om hur jag kan arbeta med varje siffra länge och ge barnen olika erfarenheter Förskollärare 1 Vi måste lyfta matematiken i många olika sammanhang och vara medupptäckare med barnen när barnen upptäcker tal Förskollärare 2 och 3 betonar att förskolans miljö är viktig för att stimulera taluppfattning med Matte på burk. Förskollärare 1 och 2 berättar att för att Matteburkarna ska inbjuda till aktivitet måste de se attraktiva ut och vara på en plats där barnen ser dem. Barnen ska vilja jobba med burkarna. På samma sätt är det med talrullen. Både förskollärare 2 och 3 berättar att de använder sig av talrullen som ett material som barnen får leka med i den fria leken. Men även talrullen måste se rolig ut att leka med och vara på en plats som passar denna sorts lekar. Förskollärarna säger att det är viktigt att barnen själva och tillsammans med andra får leka med talen både under samlingar och i den fria leken. Förskollärare 1 berättar att hon tycker att Matte på burk stimulerar taluppfattning eftersom barnen får bekanta sig med tal och siffror på olika sätt och där hela kroppen är involverad. Ett varierat arbetssätt med sånger, lekar, ramsor, skapande och aktiviteter stimulerar barns taluppfattning. Förskollärare 2 säger att det är viktigt att vid planering av samlingar och aktiviteter tänka på att barnen får många tillfällen att lyssna, titta, känna och prova. Förskollärare 1 berättar att barnen brukar få göra siffrorna med kroppen. Förskollärare 2 berättar att det är viktigt att alla barnen kan vara i arbetet med Matte på burk. Det gäller att stimulera barnens olika sätt att lära sig. Hon säger att det därför är viktigt att arbeta med burkarna och talrullen både i storgrupp, liten grupp och med ett barn. Mindre grupper gör att barnen får vara mer delaktiga och vissa barn tycker det är lättare att uttrycka sig i mindre grupper. Förskollärare 1 berättar att hon upplever att barnen tycker att materialet Matte på burk är konkret och hjälper dem att utforska och upptäcka tals olika funktioner. Förskollärare 3 Det är viktigt att alla barn kan vara med på sina egna villkor 17

5.2.3 Hur utmanar Matte på burk barns intresse? Förskollärare 2 berättar att för att kunna utmana barnen genom Matte på burk krävs det att förskolläraren reflekterar och funderar på var barnen befinner sig och hur de kan utmana dem. Matte på burk kan aldrig ses som ett färdigt material utan blir levande tillsammans med barnen. Det blir ingen utveckling för barnen om de som förskollärare inte reflekterar över vilka reaktioner de får från barnen. Om de inte reflekterar över reaktionerna är det svårt att som förskollärare utmana barnen. Förskollärare 1 Det är ju bara att följa med och kunna känna av vart det bär av och när det är dags att ta nästa steg Förskollärare 2 Om vi inte någon gång tänker utvecklande eller ser barnens behov utan gör som det står i boken är det svårt att utmana barnen. Alla tre förskollärarna säger att materialet i sig inte alltid utmanar barnen utan det är samtalen och samspelen som sker när man arbetar med ett konkret material såsom Matte på burk som skapar utmaningen. Barn har många föreställningar om vad tal är och därför krävs det lyssnande förskollärare som förstår vad barnen menar och kan undersöka och sätta ord på barnens kunskaper och frågor. Förskollärare 3 tycker att det är viktigt att samtala för att utmana barnen. Det gäller att se barnen som kompetenta. De kan så mycket mer än vad förskollärarna kanske tror. Inget är för svårt för barnen. Förskollärare 2 Det är frågorna som utmanar barnens tankar Barnets språk ser förskollärare 3 som mycket viktigt när man ska utmana barnen. Språket är en förutsättning för förståelse av tal. Förskollärare 1 och 2 berättar att de låter barnen samtala och uttrycka sina tankar för att de ska förstå hur barnen tänker. Förskollärarna 1 och 2 låter barnen själva illustrera talen som de arbetar med på något sätt. Samtliga förskollärare poängterar att det går att med hjälp av materialet utmana barnen oavsett kunskapsnivå. Det är fantastiskt att man kan använda samma material med ettåringar som femåringar. Det gör att alla barnen kan vara med i samma aktiviteter och i samspelen utmanar de varandra. Många barn blir lockade av de barn som kan mer än de själva. Därför gäller det att skapa ett lärande samspel mellan barnen så att de kan lära av varandra. Förskollärare 2 berättar att upprepning av samma aktivitet är ett sätt att kunna utmana barnen. Det ger barnen möjlighet att befästa sina kunskaper samtidigt som de får en ny chans att utforska och samtala om sina upptäckter. Förskollärare 1 Barnen är mycket bättre än vi på att förklara för varandra så att de förstår. Förskollärare 3 Det finns många sätt att lösa uppgifter på, tänka och lära sig. Förskollärarna dokumenterar det barnen gör med hjälp av foton, barnens egna bilder och det barnen säger. Dokumentationen gör att de kan visa barnen olika sätt att tänka och lösa problem. Förskollärare 2 Dokumentationen gör barnens lärande synligt både för barnen och oss. 18