#jämställdhet Temarapport om kvinnor och män i kollektivtrafiken
#jämställdhet temarapport om kvinnor och män i kollektivtrafiken Trafikförvaltningen, Stockholms läns landsting Strategisk utveckling, Analys Karolina Pamp-Sandgren och Johanna Pettersson Oktober 2013
Förord Kvinnor förlorare när pendeln är sen. Den rubriken gick nyligen att läsa i media och syftade till de ökade förseningar som drabbat kollektivtrafiken. Enligt Länsstyrelsen, som gjort undersökningen, är förseningarna en jämställdhetsfråga då kvinnor reser mer kollektivt än män. Under hösten 2012 genomförde Trivector Traffic på uppdrag av SL en inventering av aktuellt kunskapsläge om jämställdhet i kollektivtrafiken och i hela transportsystemet, samt tog fram rekommendationer för hur planeringen av kollektivtrafiken i Stockholms län kan bidra till ökad jämställdhet. Denna temarapport grundar sig på ovan nämnda arbete och vi har här valt att belysa några av de aspekter som rör jämställdhet och de skillnader som finns i mäns och kvinnors resmönster. Vår förhoppning med denna rapport är att synliggöra de samband som finns mellan kollektivtrafik och jämställdhet i dagens samhälle.
Innehåll Jämställdhet i Sverige 3 Lika för alla 3 Vad handlar det här med genus egentligen om? 3 Hur ser det ut idag? 3 Resmönster 4 Större region=större klyftor? 4 Vem är det som bestämmer? 5 Tyck till! 5 Jämställdhet i kollektivtrafiken 6 Jämställdhet i Stockholm 6 Genusskillnader i SL-trafiken 6 Trygghet 6 Fler kvinnliga busschaufförer i Skåne 7 Malmö stads projekt Hållbar jämställd i kollektivtrafiken 7 Göteborgsregionen 7 Konsekvensanalys 8
Jämställdhet i Sverige Lika för alla Målet för den svenska jämställdhetspolitiken är att alla kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Till det övergripande jämställdhetsmålet har fyra mer konkretiserade delmål kopplats. Dessa är: Genusbegreppet innebär att kvinnor och mäns möjligheter och beteenden inte beror på biologi. De formas istället utifrån samhällets förväntningar om vad män och kvinnor är, kulturella och sociala villkor och förutsättningar. Genom att använda begreppen kön och genus görs en skillnad på vad som är kopplat till biologiska skillnader och vad som baseras på föreställningar om manligt och kvinnligt. Kön står för det som har med vår biologi att göra, medan begreppet genus används för att förtydliga att vad som anses vara manligt eller kvinnligt ofta är skapat av samhället vi lever i. Hur ser det ut idag? Idag utbildar sig kvinnor i högre grad än män, men har i genomsnitt lägre lön. Oavsett ålder tjänar män mer än kvinnor. Kvinnor arbetar mer deltid och tar även ut mer av föräldraledigheten. Endast var tionde arbetande man arbetar deltid medan motsvarande andel bland kvinnor är en tredjedel. När det gäller könsfördelning i styrelser har män oftare rösträtt medan kvinnor i högre utsträckning är suppleanter. Transportpolitikens övergripande mål är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Förutom det övergripande målet finns funktionsoch hänsynsmål med ett antal prioriterade områden där jämställdhet ingår. I grund och botten tar kvinnor sammantaget mer ansvar för hemarbetet och familj. Ju fler barn, ju mindre betald arbetstid för kvinnor. Över tid går det att se att män tar mer ansvar i hemmet, men utjämningen går långsamt. På 20 år har kvinnor minskat hemarbetet med drygt en timme medan männen ökat motsvarande arbete med 8 minuter. Vad handlar det här med genus egentligen om? Jämställdhet och genus handlar om fördelningen av makt och resurser. Jämställdhet utgår från alla människors lika värde och begreppet omfattar förhållanden mellan kvinnor och män. Bildkälla bild: Gunnar Lundmark/Scanpix 3
Enligt EqualClimate som är en nordisk kunskapsoch idéportal, finns följande skillnader mellan kvinnor och män när det gäller resor: Bildkälla: dn.se Resmönster Det är viktigt att poängtera att skillnader i resmönster inom könen är stora och skiljer mycket beroende på ålder, inkomst, utbildning etcetera och dessa skillnader är ofta större än de mellan könen. Men för kvinnor och män som grupp kan det konstateras att det finns genomgående skillnader. Män reser exempelvis längre och mer med bil än vad kvinnor gör. Om kvinnor och män arbetar heltid gör de lika många arbetsresor, men eftersom en större andel kvinnor arbetar deltid gör de totalt sett färre arbetsresor. Kvinnor har körkort och tillgång till bil i mindre utsträckning än män och kvinnor reser mer med kollektivtrafiken. Det finns en skillnad i attityder till miljö och bilanvändning. För kvinnor är det viktigare med funktionalitet och miljövänliga transportmedel. För män är det viktigare med prestanda och motorkapacitet och de har högre potential för ett ökat bilanvändande. Männens resor är längre, vilket delvis kan förklaras av att de i högre utsträckning har tillgång till bil. Det kan också förklaras med att de har högre position på arbetsmarknaden och därmed reser längre. Kvinnorna gör fler resor i närområdet. De vanligaste resorna för män är till och från arbetet medan kvinnor oftare gör kedjeresor med flera på varandra följande mål. Männen reser oftare i rusningstid än kvinnorna. Utöver skillnader i resmönster finns också skillnader mellan män och kvinnor när det gäller ägande av fordon. Männen äger fler bilar än kvinnorna och detta förändras i mycket långsam takt. År 2000 ägde kvinnor 33,1 procent av de privatägda bilarna i trafik; motsvarande siffra år 2010 var 34,6 procent. Större region = större klyftor? Regionförstoring är ett geografiskt begrepp som betyder att arbetsmarknadsregioner växer samman. Högutbildade är mer benägna att pendla långt. Det beror bland annat på att de ger bättre ekonomisk utdelning. Detta gäller dock främst för män medan kvinnor i hög grad befinner sig på andra arbetsmarknader. Kvinnor jobbar ofta inom traditionellt kvinnliga områden som vård och omsorg, där sannolikheten är rätt liten att de genom att pendla långa sträckor skulle få tillgång till motsvarande jobb med väsentligt högre lön. Regionförstoring är inte lika positivt för kvinnor som för män då par verkar anpassa sig mer till männens karriärmöjligheter än till kvinnornas. Forskning visar att den ökande arbetspendlingen 4
kan motverka jämställdhet, eftersom männen i regel pendlar mer och längre sträckor än kvinnor. Kvinnor söker oftare arbete i närhet av hemmet om mannen i samma familj arbetspendlar till en annan kommun. Pendlingen är tidskrävande vilket kan medföra ökad stress och för barnfamiljers del att mannen tar ett minskat ansvar för barnen. Långa resor och arbetsdagar innebär ett begränsat socialt liv, även för den som inte har familj. För barnfamiljer blir det ännu svårare att få ihop vardagen, och ansvaret för hemarbetet förskjuts till den förälder som arbetar närmare hemmet i regel kvinnan. Enligt rapporten Regionförstoring och regionminskning? Individers räckhåll - platsbundenhet, rörlighet och kön skriven av Heldt Cassel, Håkansson och Isacsson är en konsekvens att män och kvinnor har olika stor tillgång på arbeten då kvinnor är mindre benägna att pendla än män. Detta leder till ojämn fördelning av manlig respektive kvinnlig arbetskraft i Sverige och skapar sämre förutsättningar för kvinnor på arbetsmarknaden. Tyck till! Samråd är ett sätt att genom medborgarnas deltagande få fram fler alternativ i samhällsplaneringen, där medborgarna får komma till tals. Idag är kvinnor, liksom ungdomar och nysvenskar, underrepresenterade vid samråd i trafikplanering. Ett annat sätt att se på detta är att infödda svenska män med hög medelålder idag är överrepresenterade i samråd. Detta medför uppenbara risker för att samhällsplaneringen baseras på en för snäv bild och erfarenhetsvärld, och att den även fortsatt kommer att baseras på en norm som utgår ifrån den traditionella kärnfamiljebilden. Det vill säga med mannen främst som familjeförsörjare och den mest aktive i arbetslivet, och med kvinnan som bärare av familjelivet och det obetalda hemarbetet, på bekostnad av det produktiva arbete som traditionellt värderas samhällsekonomiskt. Vem är det som bestämmer? För att kunna uppnå ett mer jämställt samhälle måste både kvinnor och män finnas representerade i branschens olika delar inom transportpolitiken. Jämställd representation (och i ett vidare perspektiv, att alla grupper i samhället är representerade) är en av flera viktiga förutsättningar för ökad jämställdhet. De flesta transportmyndigheter arbetar aktivt med jämställdhetsfrågor och med att uppnå en jämn könsfördelning. De senaste åren har andelen kvinnor och män i transportmyndigheternas styrelser och ledningsgrupper ytterligare närmat sig en jämn fördelning. När det gäller transportsektorn klarar i princip alla myndigheter målet om minst 40 procent kvinnor i ledningsgrupper och styrelse. Undantaget var Sjöfartsverkets styrelse där endast drygt en tredjedel av ledamöterna var kvinnor. I ett jämställt samhälle bör transportbranschens mansdominans minska. I de tio största busstrafikbolagen är andelen anställda som är kvinnor i genomsnitt tolv procent. I fyra bolag saknades helt kvinnlig representation i styrelserna och i de övriga bolagen var den kvinnliga representationen mer än 20 procent. 5
Kvinnor uppskattar konsten i tunnelbanan i högre grad. Majoriteten av både män och kvinnor anser att det är lagom mycket reklam i SLtrafiken. En större andel av männen anser dock att reklamen kan utökas. Män ser allvarligare på biljettfusk. Jämställdhet i kollektivtrafiken Män har inte behov av tryckta tidtabeller i samma utsträckning som kvinnor. Tas de tryckta tidtabellerna bort är det fler kvinnor än män som kommer att sakna dem. Jämställdhet i Stockholm JämKom var ett omfattande samarbetsprojekt som genomfördes 2007 mellan Länsstyrelsen i Stockholms län, SL, Regionplane- och trafikkontoret, Vägverket region Stockholm och Banverket. Projektets syfte var att ta fram en strategi för ett jämställt transportssystem i Stockholmregionen. Där underströks att de flesta resor i Stockholm skedde med bil. Enligt JämKom är bil det vanligaste färdmedlet för både kvinnor och män i Stockholms län. Fler män har körkort och tillgång till bil och fler kvinnor nyttjar kollektivtrafiken. I JämKom dras slutsatsen att skilda resmönster bland annat kan förklaras av samhällskulturen och traditionella könsroller. Genusskillnader i SL-trafiken SL har sammanställt marknadsanalyser av kollektivtrafik ur genusperspektiv. Syftet har varit att se om det finns skillnader mellan kvinnor och män och i så fall vilka skillnaderna är när det gäller olika aspekter av kollektivtrafik och SL. Uppmätta skillnader mellan män och kvinnor är att: Trygghet Av kvinnor i åldern 16-24 år är det 29 procent som ofta eller ganska ofta tar en annan väg eller färdsätt därför att de är oroliga för att utsättas för våld. I åldern 25-44 år är det 22 procent av kvinnorna som gör på detta sätt. För män i samma åldrar är motsvarande andel bara 5 procent. När det gäller trygghet i kollektivtrafiken visar SL:s marknadsanalyser att kvinnor känner sig mer otrygga när de reser utan sällskap i kollektivtrafiken på kvällar och nätter; endast 58 procent av kvinnorna känner sig trygga då jämfört med 73 procent av männen. Kvinnor känner sig också mer otrygga när de går till respektive från sin hållplats på kvällar och nätter, än vad män gör. Kvinnor reser mer med SL än män och har därmed högre kunskap om kollektivtrafiken. 55 procent av kvinnorna i Stockholms län reser minst två gånger per vecka jämfört med 45 procent av männen. 6
Fler kvinnliga busschaufförer i Skåne År 2007 genomförde Skånetrafiken en kampanj tillsammans med trafikentreprenörerna med syfte att rekrytera fler kvinnliga bussförare. Kampanjen blev framgångsrik och utgjorde en del i Skånetrafikens arbete att locka fler kvinnor till verksamheten. Bland annat bjöds kvinnor in till en så kallad Buss-tjej-kväll. Där fick de träffa kvinnliga busschaufförer och provköra en buss. "Många tror nog att man måste vara stor och stark för att köra en buss, men det är gamla förutfattade meningar - dagens bussar är mycket lättmanövrerade", säger Sven Tufvesson vid Skånetrafiken. kvinnor ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter att forma samhället och sina egna liv. Malmö stad har i anknytning till detta arbete låtit utreda vilka konsekvenser mäns och kvinnors resmönster har för miljö, krav på ytbehov samt inverkan på samhällsekonomi. I utredningen ingick beräkningar av vad effekten skulle bli om män hade samma resmönster som kvinnor, och vice versa. Studien visar att männens resmönster i genomsnitt ger betydligt större miljöeffekter än kvinnors resor eftersom kvinnor oftare väljer kollektivtrafik än männen. Om kvinnorna i Malmö skulle börja resa som männen så skulle nästan hälften av alla resor i Malmö ske med bil. Om kvinnorna i Malmö skulle resa som männen så skulle: Utsläppen av koldioxid öka med 31 procent Utsläpp av luftföroreningar från trafiken öka med 20-35 procent Andelen bilresor öka med 17 procent Ytanspråken för transporter och för bilparkering skulle öka med 12 respektive 14 procent. Det motsvarar en yta av cirka 200 Möllevångstorg. Bildkälla: svd.se Malmö Stads projekt Hållbar jämställdhet i kollektivtrafiken Gatukontoret i Malmö Stad har 2009-2010 bedrivit projektet Hållbar jämställdhet i kollektivtrafiken. I detta projekt har fokus legat på vad ett jämställt transportsystem innebär och också vad jämställdhet kan innebära i form av effekter för miljön. Det övergripande målet var att män och Göteborgsregionen Västtrafiks resandestatistik visar att 57 procent kvinnor och 43 procent män står för det totala resandet med kollektivtrafiken. Det skiljer även vid vilken tidpunkt män och kvinnor reser. Kvinnor reser mer under helgerna och på vardagarna sker resorna i ett större tidsintervall jämfört med männens resor. Det är även konstaterat att kvinnor i större utsträckning än män undviker att resa med kollektivtrafiken under kvällstid på grund av otrygghet. Mot denna bakgrund har Västtrafik arbetat med frågor kring säkerhet och trygghet för att öka antalet resor som sker på kvälls- och nattetid. 7
Konsekvensanalys Även om skillnaderna inom könen är stora, så finns det skillnader mellan män och kvinnor som grupp när det gäller hur man reser. Dessa skillnader beror inte enbart på socioekonomiska faktorer utan även skillnader i värderingar. De faktiska värderingsskillnader som finns mellan män och kvinnor när det gäller resmönster har betydelse för mäns och kvinnors efterfrågan och val i transportsystemet. För att fånga in sådana skillnader så är ett jämställt deltagande i beslutsfattande och planering av central betydelse. I transportsammanhang refereras ofta till begreppet transportbehov. Detta är problematiskt eftersom begreppet behov leder tankarna till något förutbestämt och slutgiltigt. I själva verket handlar det om en transportefterfrågan, eller ibland snarare önskemål om transporter. Dessa styrs av demografiska och socioekonomiska faktorer liksom det transportutbud som erbjuds. Män och kvinnor har olika erfarenhetsvärldar och förutsättningar, baserade på förväntningar och normer i samhället, snarare än olika behov. Det centrala för att uppnå jämställdhet är att inte utgå från att män och kvinnor har olika behov, utan att män och kvinnor ska ha samma makt. En person med möjlighet att utbilda sig och försörja sig har lättare att komma till tals och få inflytande på samhällets olika arenor och bättre möjligheter att påverka sin egen situation. Ekonomisk jämställdhet är därmed en nyckel till att nå de övriga jämställdhetsmålen. Traditionellt har samhällsplaneringen baserats på bilden av en kärnfamilj, där mannen har rollen som familjeförsörjare medan kvinnan tar det större ansvaret för familj och hemarbete. Samhället förändras och utvecklas och dess invånare har olika efterfrågan avseende transportsystemet. Det är viktigt att samhällsplaneringen inte slentrianmässigt förhåller sig till den invanda stereotypen och normen av kärnfamiljen. Genusperspektivet, det vill säga vad som baseras på föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt, behöver medvetandegöras och finnas med i planeringsprocessen. Både män och kvinnor bör uppmuntras att göra kortare resor, cykla mer och gå oftare samt använda kollektivtrafiken vid fler resor. För att möjliggöra detta måste städer och transporter planeras med avseende på detta och integreringen mellan arbetsplatser och bostadsområden bli bättre. Det är av central betydelse att minimera restidskvoten mellan kollektiv- och biltrafik och att skapa smidiga, trygga och attraktiva bytespunkter som möjliggör snabba byten och minimerade väntetider. Samhällsplaneringen ska vara till för alla medborgare. Att utforma transportsystemet så att det är användbart för alla, oavsett om det rör sig om könstillhörighet eller funktionsförmåga, innebär i slutändan ett bättre system för alla. 8