100 % ekologiskt foder i mjölkproduktionen

100 % ekologiskt foder i mjölkproduktionen Några gårdar har provat Hur går det? Tips för att klara utfodring med 100 % ekologiskt foder! Ha tillräckligt med areal och lagringsutrymme för foder Grovfoder av hög näringsmässig och hygienisk kvalitet krävs Skörda vallfoder i ett tidigt utvecklingsstadium Använd konserveringsmedel Kombinera vall- och helsädesensilage Komplettera med spannmål, raps, åkerböna och/eller ärter Malning av rapsfrö kräver inblandning av spannmål eller åkerbönor, för att undvika igensättning av kvarnens såll Rapskaka kan utfodras i större mängd än rapsfrö 1

Enkät i Götaland En enkätundersökning gjordes under 2004 på 20 ekologiska mjölkgårdar i Götaland, som redan gått över till eller stod i begrepp att gå över till en foderstat med 100 % ekologiskt foder. Besättningsstorleken i studien varierade från 15 till 390 kor. Resultaten från enkäten finns presenterade i en rapport utgiven av institutionen för husdjurens miljö och hälsa, avdelningen för produktionssystem, SLU i Skara. Lantbrukarnas erfarenheter och intressanta lösningar av kraftfoderhanteringen på gårdarna presenteras i denna broschyr. Dessutom ges en del allmänna råd. Viktiga förutsättningar på gården Arealbehovet per djur är större på en ekologisk mjölkgård än på en konventionell. Det är viktigt att ha en så stor självförsörjningsgrad som möjligt för att säkerställa foderbehovet till djuren. Samtliga gårdar hade mer än 1,5 ha åker per ko och 5 gårdar hade mer än 2,5 ha per ko. Flera lantbrukare hade också andra produktionsgrenar, exempelvis stutproduktion. På gårdarna fanns dessutom naturbetesmarker i varierande utsträckning. 100 % ekofoder I studien var det 8 lantbrukare som redan utfodrade med 100 % ekologiskt foder. Andelen ekologiskt foder varierade mellan 95 och 100 % ekologiskt foder på de övriga gårdarna. Det var 5 gårdar som var självförsörjande på både grovfoder och kraftfoder. Vallfoder Grovfodrets kvalitet och kvantitet är avgörande för hur väl man klarar av att utfodra med 100 % ekologiskt foder och samtidigt nå en hög avkastning. De flesta lantbrukarna använde sig av färdiga vallfröblandningar. Några valde att komplettera de färdiga blandningarna med ytterligare något eller några fröslag. Anledningen var att få en så lämplig sammansättning som möjligt antingen för slåttervall eller betesvall. De flesta lantbrukarna har under senare år minskat andelen rödklöver i fröblandningarna. Tidigare blandningar hade gett för kraftigt rödklöverinslag i förstaårsvallen. De flesta tillämpade treskördesystem. Alla lantbrukare var helt överens om att man ska skörda när gräsen är i begynnande axgång. Några skördade redan i slutet av maj vissa år. Målsättningen var sedan att börja andra skörden 5-6 veckor efter första skörd. Vädret har dock en helt avgörande betydelse för när skörden kan ske. Vid maskinsamverkan mellan gårdar kan det vara problem att få skördat i rätt tid, framför allt gäller det för första skörden. Flytgödselspridning på vall förekom i någon form på i stort sett alla de studerade gårdarna. Ur växtnäringssynpunkt passar stallgödsel bra att sprida på vallen. 3

Helsäd Helsädesensilage var vanligt på gårdarna. Alla lantbrukare som använde fullfoder eller blandfoder hade helsäd i foderstaten. Helsäd är ett bra komplement till ett tidigt skördat vallensilage. Lantbrukarna menade att helsäden fungerar väl som insåningsgröda då det dämpar kvickrotsförekomsten och ger en bra valletablering. Flera olika kombinationer av vårsådda grödor förekom, såväl blandsäd av enbart spannmål (havre, vårvete, korn) som blandsäd av havre eller vårvete i kombination med åkerböna eller ärt. Därutöver förekom blandsäd av havre och blå sötlupin. Även renbestånd av ärt eller vårvete togs som helsäd i vissa fall. Endast förtorkning är inte tillräckligt för att undvika dåligt ensilage. Både bakteriepreparat och syrabaserade ensileringsmedel minskar smörsyraproduktionen och ts-förlusterna i ensilaget. Syrapreparat begränsar proteinnedbrytningen i ensilage mer än bakteriepreparat. Helsäd bör ensileras med tillsatsmedel för att begränsa proteinnedbrytningen och förbättra fermenteringen. God hygienisk kvalitet i ensilaget har positiv inverkan på konsumtionen. I de flesta fall är det lönsamt att använda sig av ensileringsmedel. Lagring av grovfoder Av tabell 1 framgår grovfoderhanteringen på gårdarna. Det vanligaste komplementet till vallensilage var helsäd. Tabell 1. Grovfoderhantering på gårdarna. Grovfoder Antal gårdar Vallensilage 4 Vallensilage+helsädesensilage 11 Vallensilage+hö 5 Summa gårdar 20 Tornsilo, plansilo, limpa, slang och rundbalar förekom som lagringssystem. De flesta lantbrukarna använde sig av mer än ett lagringssystem. Lantbrukarna som hade rundbalshantering framhöll vikten av att lagra balarna hemma på gårdsplanen. Annars är det stor risk att balarna förstörs av fåglar och gnagare. Lagring ute på fälten medför dessutom ofta omfattande körskador. Ensileringsmedel Lantbrukarna använde inte ensileringsmedel generellt. På ekologiska gårdar med hög andel baljväxter i vallen är det dock extra viktigt att använda tillsatsmedel. Ensilering i plansilo. Egenproducerat kraftfoder På gårdarna odlades spannmålsgrödorna havre, korn, vårvete, höstvete, råg och rågvete. Rågvete odlades på 16 av gårdarna och utgjorde en stor del av de höstsådda grödorna. Utöver grovfoder och spannmål odlades raps, åkerböna och ärt samt en liten del lupin. I tabell 2 visas de kraftfodergrödor som odlades på gårdarna. Tabell 2. Grödornas avkastning samt hur många gårdar som odlar respektive gröda. Gröda Avkastning, kg/ha* Odlar Höstraps 2000-3000 10 Åkerböna 2000-5000 11 Ärt 3000-3500 12 Lupin - 4 * Uppgifter från de studerade gårdarna. 4

Några lantbrukare menade att odlingssäkerheten var större för åkerböna än för ärt. Odlingen av åkerböna hade därför ökat på bekostnad av ärtodlingen. Flera av de lantbrukare som hittills inte odlat åkerböna planerade att börja med det. De flesta gårdar odlade någon kraftfodergröda. Inköpt kraftfoder Såväl ekologiska som konventionella kraftfodermedel köptes in. Företagsekonomiska skäl spelade in både vad avsåg valet av fodermedel, men också för valet att eventuellt sälja en hemmaodlad ekologisk gröda för att samtidigt kunna köpa in ett billigare fodermedel på marknaden. Alla lantbrukare uppgav dock att de inte överskred gränsen på maximalt 5 % icke KRAV-godkänt foder. De inköpta icke KRAV-godkända fodermedlen utgjordes av koncentrat, raps, rapskaka, HPmassa, melass, åkerböna, drav och drank. Övriga lantbrukare använde sig av lufttät lagring eller syrabehandling av spannmål. Syrabehandling var bl.a. aktuellt vid höga bärgningsvattenhalter. Olika typer av lagring förekom på gårdarna såsom planbottentorkar, magasinsgolv och/eller lagringsfickor. Foderberedning och mellanlagring Nästan alla gårdarna hade egen utrustning för lagring av foderråvaror samt beredning och mellanlagring av fodermedel. Tio av lantbrukarna odlade och använde också raps (både höstraps och vårraps) i utfodringen. Några som odlade raps sålde hela eller delar av den egna ekologiska skörden. Konventionellt odlad raps, som var billigare, köptes in till utfodringen. Tre av dem som inte hade raps i växtföljden valde att köpa in raps som fodermedel. Utfodringen av rapsfodermedel framgår av tabell 3 (inslag av raps i inköpt koncentrat är ej beaktat). Tabell 3. Raps som kraftfodermedel på gårdarna. Antal gårdar Matning till spannmålskross. Observera skyddslocket ovanpå tratten, med genomföringar för slangarna. Det var 6 av lantbrukarna som köpte in koncentrat. En lantbrukare uppgav att man nu höll på att fasa ut koncentratet till förmån för mer spannmålskross och ärt/åkerböna. På vissa av gårdarna i Västergötland, både stora som små, ordnades gemensamt inköp och transport av rapskaka från Slöinge i Halland. Torkning och lagring På fjorton av de tjugo gårdarna fanns varmluftstork eller kalluftstork med tillsatsvärme. Några gårdar med enbart kalluftstork hade dock tillgång till varmluftstork, eller motsvarande på grannfastighet, för torkning av framför allt ärt och åkerböna. Krossad raps 1 Mald raps 6 Rapskaka 3 Mald raps och rapskaka 3 Ej raps 7 Summa gårdar 20 På gården med krossad raps, skedde krossningen i en nybyggd kraftfoderanläggning med separat rapskross. Anläggning med centralt placerad kross för beredning av kraftfoder. 5

Erfarenheten av rapskrossning var dock begränsad. Man köpte in antingen rapsfrö eller rapskaka till utfodringen och hittills hade huvudsakligen rapskaka valts. Systemet för raps var byggt med en lagringsficka för rapsfrö eller rapskaka. Rapsfrö leddes till krossen som i sin tur matade kraftfoderblandaren. När istället rapskaka användes leddes denna från fickan, förbi krossen via en tvåvägsventil, direkt till blandaren. Efter blandaren skruvades fodret vidare till buffertlagring i foderfickor. På de flesta gårdarna användes hammarkvarn för att mala rapsen. Fördelarna med hammarkvarnen är den enkla konstruktionen, att den tar relativt liten plats och att den väsnas mindre än en kross. Dessutom kan den utrustas med transportfläkt så att det som ska malas kan sugas till kvarnen via rörledningar från exempelvis självtömmande lagringsfickor. Det malda fodret kan blåsas iväg direkt från kvarnen till mellanlagringsfickor eller direkt till blandare via cyklon för avskiljning av damm och boss från det malda. På flera av gårdarna lagrades och maldes foderråvarorna i en angränsande byggnad till djurstallet. Fodret blåstes därefter till mellanlagringsfickor i djurstallet. Material kan blåsas över 100 meter. En nackdel med blåstransporten är att det dammar från exempelvis otäta rörskarvar. Systemen har goda förutsättningar för automatisering av foderberedningen. Det vanligaste var att man tillsatte en mindre del spannmålskärnor/spannmålskross till rapsen före malning. Det förekom också att man blandade raps och åkerböna före malning. Vanligen användes såll med hålstorlek 2,5-4 mm. Blandning av raps, åkerböna, spannmål. Pressning av rapsfrö På två av gårdarna kallpressades rapsfrö till rapskaka och rapsolja. Utöver dessa funderande fler lantbrukare på att själva investera i en press. En fördel med att utfodra rapskaka istället för malet rapsfrö, är att mängden av utfodrad raps då kan öka, utan att mängden fett i foderstaten blir högre. En tumregel är att pressning av 100 kg rapsfrö vanligtvis ger 67 kg rapskaka och 33 kg rapsolja. Hammarkvarn. Rent rapsfrö kan inte malas i hammarkvarn. Anledningen är att kvarnen sätts igen av det fettrika fröet. På de studerade gårdarna hade detta problem lösts på olika sätt. Gemensamt var att något annat kraftfodermedel blandades med rapsen före malning. Rapspress. På gårdarna kördes rapspressen i regel varje vecka och därmed behövde rapskakan inte mellanlagras någon längre tid. De lantbrukare som köpte in rapskaka från exempelvis Lantmännen, uppgav att hållbarheten var god och att man inte hade haft några kvalitetsproblem med partier som mellanlagrats 6

Åkerböna Åkerböna odlades på 12 av de 20 gårdarna. De flesta odlade den till mogen skörd, men det förekom också att åkerböna skördades som helsädesensilage. Dessutom var det 3 lantbrukare som köpte in åkerböna. I helsädesensilage ingick åkerböna tillsammans med exempelvis havre eller vårvete. Utfodringen av åkerböna framgår av tabell 4 (inslag av åkerböna i eventuellt inköpt koncentrat är ej beaktat). Rapspress. i 3-6 månader. Det är emellertid viktigt att lagringen av rapskaka sker i ett torrt utrymme. Fukt minskar hållbarheten. Rapsolja som producerades på gårdarna användes bland annat till traktorbränsle. På en av gårdarna blandades traktordieseln med lika delar rapsolja. Vid användning som motorbränsle visade den sig också lösa upp gamla avlagringar i bränsletanken, vilket kan vara en nackdel i början av användningen. Rapsolja fungerar också bra som rengörare av nedsmutsade och oljiga händer. Därutöver uppgavs den fungera bra som hudsalva på torr hud. Oljan användes också för tillverkning av tvål och hudsalva. Rapsolja kräver mellanlagring i ett antal steg för att skilja från sediment m.m. Vanligen krävs mellanlagring i ungefär 3 månader, med överflyttning mellan olika lagringstankar, för att skilja ifrån tillräckligt mycket sediment. Vid framställning av rapsolja för humankonsumtion (matolja) är de hygieniska kraven högre. Därför måste exempelvis pressen placeras i ett dammfritt utrymme. Tabell 4. Åkerböna som kraftfodermedel på gårdarna. Antal gårdar Krossad åkerböna 6 Mald åkerböna 7 Krossad respektive mald åkerböna 1 Ej åkerböna 6 Summa gårdar 20 Några av lantbrukarna som använde åkerböna i foderstaten, fick den mald på hammarkvarn vid närbelägen kvarnindustri. Åkerböna maldes antingen separat eller tillsammans med annat sädesslag. I vissa fall maldes den tillsammans med det fettrika rapsfröet för att hålla kvarnsållet rent. På gårdarna användes i regel samma såll till spannmål, raps och åkerböna. Rapskaka. Åkerböna. Ärter Ärtodlingen hade minskat på vissa gårdar, till förmån för åkerböna. En anledning angavs vara att odlingssäkerheten är sämre för ärt. En lantbrukare ansåg att såväl proteinskörd som totalskörd blir lägre för ärt 7

än för åkerböna. I de fall plantorna låg platt ned på marken efter mycket nederbörd ansågs inte ärterna ens värda att skörda. Ärterna odlades i renbestånd eller i blandsäd med spannmål. De skördades antingen som mogen gröda eller som helsäd i ett tidigare utvecklingsstadium. Helsädesgrödan utgjordes vanligen av blandsäd havre/ärt och i något fall av ren ärt. Ärt odlades på 13 av de 20 gårdarna. På 15 av gårdarna användes ärt i utfodringen. Utfodringen av ärt framgår av tabell 5 (inslag av ärt i eventuellt inköpt koncentrat är ej beaktat). På de gårdar där korna utfodrades med blandfoder gavs en kraftfodergiva i samband med mjölkning i mjölkgrop eller mjölkningsrobot. På två av dessa gårdar fanns även kraftfoderautomater ute i lösdriften. Fördelen med blandfoder eller fullfoder jämfört med separatutfodring är att korna får en jämn fodersammansättning. Enskilda kraftfodermedel kan också ges i större mängd utan att korna ratar fodret. Tabell 5. Ärt som kraftfodermedel på gårdarna. Antal gårdar Krossad ärt 4 Mald ärt 8 Ej ärt 8 Summa gårdar 20 Det vanligaste sättet att hantera ärterna var att mala dem på hammarkvarn. Lupin Lupin odlades i begränsad omfattning på fyra av gårdarna. Den utfodrades som helsädesensilage (samodlat med havre) eller som en av flera beståndsdelar i en krossblandning med spannmål och trindsäd. Lupin ingick i den aktuella krossblandningen med 5 %. Stall- och utfodringssystem Av tabell 6 framgår gårdarnas olika stalloch utfodringssytem. Tabell 6. Antal gårdar med olika stallsystem och utfodringssystem. Stallsystem Separatutf Blandf Fullf Uppbundet 10 Lösdrift 2 5 3 Utfodringsvagn. Produktionsresultat De flesta lantbrukarna ansåg att mjölkproduktionen minskade när de gick över från konventionell till ekologisk mjölkproduktion. De lantbrukare som hade börjat utfodra med 100 % ekologisk foder och i princip var självförsörjande på foder, hade inte noterat någon avkastningsminskning vid denna förändring utan snarare noterat att avkastningen hade ökat några hundra kg per ko och år. På de 8 gårdar som redan gått över till 100 % ekologiskt foder varierade mjölkavkastningen mellan 7.000 och 9.500 kg ECM per ko och år. Avkastningen på 3 av gårdarna översteg 9.000 kg. De 10 gårdar som fortfarande använde maximalt 5 % konventionellt foder i foderstaten hade en avkastning mellan 7.000 och 9.100 kg ECM per ko och år. Ingen av gårdarna har haft anmärkningar angående lukt i mjölken. Däremot hade några gårdar haft enstaka anmärkningar 8

beträffande smakfel. Oftast hade man inte hittat orsaken och smakfelen hade heller inte återkommit. I ett fall misstänktes E-vitaminbrist i samband med betessläppning som orsak. Detta åtgärdades med E-vitamintillskott och felet återkom ej. Sporer förekom av och till på några av gårdarna. Vissa partier av vallensilage ansågs vara orsaken till detta, vilket understryker vikten av god ensileringsteknik. Förbättrad juverhygien, med noggrann rengöring inför mjölkning, hade också gett positivt resultat. Problemområden Spannmålskrossningen uppgavs generellt medföra mer eller mindre svåra damm- och bullerproblem. I samband med foderberedning finns det vissa riskfaktorer. Damm och fukt kan ge upphov till kvalitetsstörningar och det finns risk för gnist-/värmebildning. Lantbrukarna gav några tips för att förebygga dessa problem: Portionerare för raps. Krossning av åkerböna på trevalskross gav olika fraktioner som separerade. Rensad spannmål ger mindre dammproblem Nyare krossar och fodersystem byggs tätare och mer tillslutna än tidigare Enkla dammutsug kan byggas för att leda bort en hel del av obehagligt damm vid krossning, exempelvis med hjälp av slang med tillkopplad utsugsfläkt Genom inbyggnad av krossen kan buller- och dammproblem begränsas Dammutsug i anslutning till krossarna förekom dock inte på någon av gårdarna. Utrustning för avskiljning av damm och boss. Helsäd med ärt eller åkerböna har kraftiga stjälkar och är svårpackad. Om helsäd rundbalsensileras bör ett par extra lager plast användas för att motverka skador på plasten. 9

10

11

Lästips Bertilsson, J., Cederberg, C. & Emanuelson, M. 2004. 100 % ekofoder vilka konsekvenser innebär det för utfodring, miljö och näringspolitik. Rapport nr 7033-P (red. C. Swensson). Svensk Mjölk Forskning. Frank, B. 2004. Helsvenskt foder till mjölkkor skånska försökserfarenheter. Fakta Nr 2, 2004. Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi, SLU Alnarp. Johansson, B. & Sundås, S. 2002. Mjölkproduktion med enbart grovfoder på Tingvalls försöksgård. Fakta Jordbruk nr 18. SLU Uppsala. Karlsson, S. och Arnesson, A. 2004. 100 % ekologiska fodermedel och deras hantering på mjölkgårdar i Götaland. Avdelningen för produktionssystem, Rapport 3. Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU Skara. KRAV-regler 2004 Olrog, L., Arnesson, A. & Johansson B. 2002. Ekologisk drift på Tingvall 1990-2002. Växtodling och mjölkproduktion. Hushållningssällskapet Göteborg och Bohuslän samt SLU i Skara. Swensson, C. 2004. 100 % ekologiskt foder i ekologisk mjölkproduktion en utmaning! Lätt i söder, svårt i norr. Rådgivningsfolder, Svensk Mjölk. Swensson, C. 2004. Satsa på vallen för att klara 100 % eko-foder. Husdjur nr 8, sid 28-29. Svensk Mjölk. 12

Fullfoder till mjölkkor. Regeringens mål för ekologisk mjölkproduktion är att 10 % av mjölkkorna ska vara ekologiska år 2010. Ekologiska mjölkkor ska ha fri tillgång till grovfoder. Under tre månader efter kalvning är det tillåtet att utfodra korna med upp till 50 % kraftfoder. Därefter får man endast utfodra med högst 40 % kraftfoder. En regel kommer att införas under de närmaste åren, som innebär att ekologiska mjölkkor ska utfodras med 100 % ekologiskt foder. Det är oklart när den kommer att träda i kraft. Informationsbroschyren är framtagen av Stig Karlsson, Annika Arnesson och Jesper Eggertsen i samarbete mellan SLU i Skara och Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Broschyren ingår i det svenska miljö- och landsbygdsprogrammet för jordbruket som finansieras gemensamt av Sverige och EU. Elanders Gummessons tryckeri utgiven januari 2005.