STUDIER ÖVER GRAN BARKBORRE N s: l MASSFÖRÖKNING. I DE AV DECEMBER~ STORMEN 1931 HÄRJADE SKOGARNA I NORRA UPPLAND

Medföjer Svenska skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1941. Håje 2. STUDIER ÖVER GRAN BARKBORRE N s: MASSFÖRÖKNING. I DE AV DECEMBER~ STORMEN 1931 HÄRJADE SKOGARNA I NORRA UPPLAND STUDIEN OBER DIE MASSENVERMEHRUNG VON Ips typagraphus IN DEN VOM DEZEMBERSTURM 1931 HEIMGESUCHTEN WALDERN VON NORD-UPPLAND AV VIKTOR BUTOVITSCH KULTURFÖRSÖK MED TYSK GRAN AV FÖRSTA OCH ANDRA GENERATIONEN KULTURVERSUCHE MIT DEUTSCHER FICHTE. UND 2. GENERATIONEN AV OLOF LANGLET Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år 1939 Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år 1940 Innehåsförteckning ti häfte 32 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFöRSöKSANSTALT HAFTE 32 N:r 8-9 (SL UT) Centratr., Essete, Sthm 41. 142708

MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HÄFTE 32. 1940-41 MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANST AL T SCHWEDENS 32.HEFT REPORTS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL FORESTRY N;o 32 BULLETIN DE L'INSTITUT D'EXPERIMENT A TION FORESTIERE DE SUEDE N;o 32 CENTRALTRYCKERIET, ESSELTE, STOCKHOLM 1941

REDAKTÖR: PROFESSOR HENRIK PETTERSON

INNEHÅLL: LANGLET, OLOF: Om utveckingen av granar ur frö efter sjävbefruktning och efter fri vindpoinering.................. I Uber die Entwickung von teis nach kunsticher Sebstbestäubung, teis nach freier Windbestäubung entstandenen Fichten...,.... 2 I BJöRKMAN, ERIK: Om mykorrhizans utbidning hös ta- Och granpantor, odade i näringsrika jordar vid oika kvävetiförse och justigång................................. 2 3 Mycorrhiza in Pine and Spruce Seedings gtown under varied Radiation Intensities in rich Sois with or without Nitrate added.... 69 NÄsLUND, MANFRED: En ny metod för bätesbreddens uttagande vid injetaxering........................................ 75 A New Method for Determining of the Strip-breadth in Line Surveying................................................. 85 NÄsLUND, MANFRED: Funktioner och tabeer för kubering av stående träd. Ta, gran och björk i norra Sverige.......... 87 Funktionen und Tabeen zur Kubierung stehender Bäume. Kiefer, Fichte und Bir k e in N ordschweden.......................... I 3 2 RoMELL, LARs-GuNNAR: Kvistningsstudier å ta och gran... I43 studies on Pruning in Pine and Spruce...................... I 89 TIREN, LARs: Ti frågan om hyggesmognadens betydese vid skogsoding............................................ I 95 Contributian to the Discussion on the Importance of the Ripening of the Humus in cear-cut Areas prior to Reafforestation.... 252 BjöRKMAN, ERIK: Mykorrhizans utbidning och frekvens hos skogsträd på askgödsade och ogödsade dear av dikad myr.... 2 55 Die Ansbidung und Frequenz der Mykorrhiza in mit Asche gediingten und ungediingten Teien von entwässertem Moor........ 286 BuTOVITSCH, VIKTOR: studier_ över granbarkborrens massförökning - i de av decemberstormen 1931 härjade skogarna i norra Uppand... 297 Studien iiber die Massenvermehrung von Ips ~ypographus in den vom Dezembersturm 1931 heimgesuchten Wädern von Nord-Uppand 347 LANGLET, OLOF: Kuturförsök med tysk gran av första och andra generationen........................................... 36 I Kuturversuche mit deutscher Fichte 1. und 2. Generation... 377 Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år 1939 (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im J ahre 1 939; Report on the W ork o f the Swedish Institute of Experimenta Forestry in I 939) Amän redogörese av HENRIK PETTERSON... 38I I. skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Forestry Division) av HENRIK PETTERSON... 382 Sid.

IV II, Naturvetenskapiga avdeningen (Natnrwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica Division) av CARL MALMSTRÖM 385 III. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; Entomoogka Division) av IvAR TRÄGÅRDH...... 387 Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år 1940. (Bericht tiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im Jahre 194o; Report on the Work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry in 940) Amän redogörese av HENRIK PETTERSON... 390 I. skogsavdeningen (Forstiche Abteinng; Forestry Division) av HENRIK PETTERSON................................ 390 II. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica Division) av CARL MALMSTRÖM 393 III. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; EntomoogicaJ Division) av IvAR TRÄGÅRDH... 394

=====o= =L=O=. =F==L==A=N= =G=L==E=_T=.====~ KUL TURFÖRSÖK MED TYSK GRAN A V FÖRST A OCH ANDRA GENER A"" TIONEN. ETT BIDRAG TILL BELYSANDE A V PROVENIENSSKILLNADERS' BEROENDE AV ARV RESP. MILJÖ.. At sedan betydesen av skogsträdens geografiska härk. omst började. uppmärksammas och >>proveniensfrågam> uppstod, har det diskute. rats om skinaderna mean oika provenienser äro ärftiga eer bero på att moderträden vuxit och fröet mognat under oika yttre förhåanden. Denna fråga kan icke ösas genom att draga upp endast en första generation träd av oika proveniens. Skinader, som därvid framträda (särskit kvantitativa sådana) kunna nämigen ha orsakats av oikheter mean ursprungsorternas mijöförhåanden (jfr TuRESSON I936, sid. 428-429). En sådan påverkan kan åtminstone väntas framträda hos het unga pantor (jfr LANGLET I938, sid. I66). Vid försökskuturer med ettåriga växter har det nämigen visat sig; att en och samma rena inje (d. v. s. ett ärftigt enhetigt pantmateria) kan giva oika avkastning beroende på i viken de av andet utsädet skördats.1 Det är i dyika fa fråga om samma sags skinader som mean skördar efter utsäde erhået efter goda och dåiga somrar. Det är därför nödvändigt att draga upp en andra generation ur frö från en första generation moderträd av oika geografisk härkomst, som fått växa upp i samma mijö. Vid dyika försök har det i åtskiiga fa visat sig, att i andra och även i tredje (MuNCH I924) generationen mer eer mindre tydigt åter-. kommit sådana skinader, som typiskt uppträda i den första (jfr sammanstäningen hos LANGLET I938, sid. IOI-Io8 resp. I64-I6g). Därmed är 1 Vegakorn - en för övre Norrand ämpad och där använd sort - ger såunda bättre,avkastning, om utsädet skördas i Sydsverige än i Norrand. Det i Sydsveriges gynnsammare kimat mognade fröet visar nämigen högre I ooo-kornvikt och är bättre utveckat (Sm:EN 1934). 27. M<dde. fr!n Safens Skogsförsöksansat. Häft. 32.

362 OLOF LANGLET. det ådagaagt, att proveniensskinaderna icke enbart bero på oika mijöpåverkan under frömognaden, utan på ärftiga anag- om de äro utesutande eer endast devis ärftiga är emeertid därmed icke avgjort. Förädragenerationens mijöförhåanden kunna ändock spea en ro, men frågan är nu om de göra det och i så fa i viken utsträckning. Även för att beysa detta probem måste man undersöka en andra generation, men detta under sådana förhåanden, att den kan kvantitativt jämföras med en första generation. Äro därvid skinaderna i andra generationen ungefär ika stora som i den första, så äro de tydigen ärftiga och någon mijöpåverkan har icke åstadkommit dem. Äro skinaderna däremot mindre utprägade i andra generationen så tyder detta på, att de bott ti en de äro ärftigt betingade, medan den utjämnade deen av skinaderna berott av oikheter mean mijöförhåandena under mognaden av de fröpartier, som en gång införts och givit upphov ti den första generationen. En annan tänkbar möjighet skue vara, att proveniensskinaderna enbart vore modifikationer atefter resp. ursprungsorters mijö, men att dessa modifikationer på något sätt vore så )>fast inducerade)> ()>Dauermodifikationem>), att det skue behövas fera generationer ienhetig mijö för att de skue het försvinna. Enigt det förra aternativet skue proveniensskinaderna såedes bi konstanta från och med andra generationen, medan det senare aternativet skue förutsätta att de gradvis avtoge med varje nytikommande generation, för att sutigen het försvinna. Sådana kvantitativa undersökningar, som erfordras för att ösa probemet, har DENGLER (r938, r939) utfört på några taprovenienser vid Eberswade. Han jämförde mätningar å pantor av andra generationen med tidigare mätningar å den 20 år ädre första generationen (moderträden). skinaderna mean de undersökta provenienserna visade sig därvid vara minst ika påfaande i andra generationen, som de tidigare varit i den första. De framstå såedes i dessa försök såsom utesutande betingade av ärftiga anag. Vid försöken använde sig DENGLER av frö erhået efter såvä fri avbomning som kontroerad konstbefruktning. Hittis ha icke framagts några ika exakta försök med oika provenienser av gran. Kuturförsök med en andra generation ur frö efter fri avbomning ha dock utförts både i Schweiz (ENGLER rgr3, jfr även BuRGER rg26, FLURY r927) och i Danmark (BoRNEBUSCH I935). I båda dessa försök, särskit i det sistnämnda, visade sig en tendens ti utjämning av proveniensskinaderna i andra generationen. Det råder atså en viss motsägese mean DENGLERS resutat i fråga om ta och resutaten av de hittis föreiggande motsvarande försöken med gran. Jag har därför ansett det vara av intresse att framägga resutaten av en de studiet å ett pantmateria, som givit goda möjigheter att bedöma i vad mån

KULTURFöRsöK MED TYSK GRAN 363 skinader mean gran a v sydsvensk och a v meaneuropeisk proveniens - >>tyskgram- äro betingade av arv resp. oikheter mean de i hemanden rådande mijöförhåandena. Innan jag övergår ti att redogöra för försöksresutaten, ber jag att här få framföra mitt tack tiänsjägmästaren i Haands än, friherre GusTAF PFEIFF, för väviigt tihandahåande av pantmateria samt ti godsägare NIELS TRESCHOW, Hjueberg, som sänt mig frö från tysk gran vid Sannarp; båda tackar jag för en de uppgifter rörande nämnda tyska granbestånd. Jag tackar även skogsmästare GösTA MELLSTRÖM, som anskaffat granfrö från Tönnersjöhedens försökspark och skött grankuturerna där. Jämförese mean pantor ur frö från haändsk gran och tyska granbestånd vid Sannarp i Haand. Vid Sannarp i Arstads socken, Haands än, finnas rätt stora kuturbestånd av meaneuropeisk gran. Proveniensen är icke närmare känd, men enigt uppgift äro de uppkomna ur frö från Tyskand. Någon anedning att betviva denna uppgift finnes icke. Bestånden äro av mycket växtig typ, såsom ju är karakteristiskt för bestånd av tysk gran. En år I938 gjord uppskattning (PFEIFF I938) av en provyta om z ar inom ett av Sannarp-bestånden gav vid handen, att det då 38-åriga beståndet hade en medehöjd av I6,5 m, en medediameter vid brösthöjd av I7,5 cm och med I 8oo stammar per ha en kubikmassa av 383 fm3 med en årig tiväxt av I9,5 fm3 eer 5,6 %- Ungefär samma goda tiväxt kännetecknar angränsande såvä ädre som yngre bestånd av tysk gran. Från det nämnda 38-åriga tyskgranbeståndet kunde frö erhåas I938, varav en de utsåddes i skogsvårdsstyresens i Haands än pantskoa i Hamstad. Fröets I ooo-kornvikt var 7,3 g. Samtidigt såddes där även frö ur kott insamad från naturbestånd av gran. Då detta frö utgjordes av bandfrö från bestånd spridda inom hea änet, torde det kunna anses vara rätt representativt för gran av >>Haands-proveniens>> i amänhet; dess I ooo-kornvikt var 6,5 g. I pantskoan i Hamstad uppdrogas såunda sida vid sida pantor ur des frö av spontan haändsk gran, des frö av tysk gran, växande i Haand, d. v. s. en andra generation av tysk gran i Sverige. Det frö, som erhåits från Sannarp-beståndet, har visserigen uppkommit efter fri avbomning, varför ingen garanti finnes beträffande faderträdet-poeneverantören, men man

364 OLOF LANGLET Tab. x. Jämförese mean Arspantor ur frö fran tysk gran vid Sannarp i Haand och ur granfrö av Haand proveniens (bandfrö). Anförda matt äro medevärden erhana genom mätningar av 200 pantor av vardera proveniensen. Pantmateria fran pantskoa i Hamstad, H.aand. Vergeich zwischen einjährigen Pfanzen aus Samen von deutscher Fichte bei Sannarp in Haand und aus Fichtensamen von.haand-provenienz (Mischsamen). Die angefuhrten Masse sind Mittewerte, erhaten durch Messungen von 200 Pfanzen von jeder Provenienz. Pfanzenmateria von der Pfanzschue in Hamstad, Haand. Pantor ur frö från Samenprovenienz Tysk gran vid Sannarp Deutsche Fichte bei Sannarp Skinad Haand-gran i förhåande Unterschied t Haand Fichte ti Haand- mm' mm mm gran im Verhätnis zu Haand-Fichte % stamängd ovanför översta sidorot.... 45.6 ± 0,46 57,5 ± 0,6o 127 11,9 ± 0,76 15,6 Stammänge oberhab der abersten Seitenwurze stamängd ovanför hjärtbaden... 1I,o ± o,r8 17,3 ± 0,36 157 7,3 ± 0,4I!8,3 Stammänge oberhab der Keimbätter stamängd nedanför hjärtbaden... 35,6 40,r II3 4.5 - Stammänge unterhab der Kembätter Barrängd vid barr bärand e stamdeens mitt 8,88 ± 0,084 g, go ± 0,099 II2!,02 ± 0,r30 7,8 N adeänge in der Mitte des benadeten Stammteis kan dock med visshet utgå från att det icke innehåer korsningsprodukter med spontan haändsk gran i nämnvärd utsträckning. Anedningen härti är, att tyskgranbestånden vid Sannarp äro rätt stora och att det i grannskapet icke förekommer någon spontan gran. En viss teoretisk möjighet finnes ju atid ti fjärrpoinering, men den torde i detta fa vara mycket iten, och särskit var detta faet under tiden för granens bomning våren 1937. Vinden var nämigen då mest sydig- västig, d. v. s. i riktning från Sannarp-bestånden mot det haändska skogsandet och mot de närmaste förekomsterna av spontan haändsk gran. Genom skogsvårdsstyresens i Haands än benägna försorg erhö jag årspantor av de nämnda båda provenienserna ti jämförande undersökning. En de av pantmateriaet bevarades och utskoades våren 1939. Genom mätningar å zoo pantor uttagna utan va ur osorterat materia av vardera proveniensen bestämdes stamängd ovan översta sidorot, stammens ängd ovanför och nedanför hjärtbaden och barrängden å den barrbärande stam-

KULTURFöRSöK MED TYSK GRAN 365 deens mitt (tab. r). Efter mätningarna fördeades pantorna i partier om vardera zo stycken, vika fingo igga 3 dygn nedsänkta i vatten, så att deras vattenupptagning kunde anses avsutad. Med undantag för vattenäggningstiden behandades proven så som vid mina tidigare torrsubstansbestämningar (LANGLET 1936, sid. zzs). Pantorna avkipptes omedebart under hjärtbaden, varefter barrbärande stamdear (nedan benämnda pantornas kronor) och stamdearna under hjärtbaden vägdes var för sig, des i vattenmättat tistånd, des efter torkning vid 65a (tab. z). I tabeerna har angivits värdet t, d. v. s. hur många gånger större en differens är än dess medefe, och i en de fa även P, som angiver sannoikheten av att det motsvarande t-värdet skue kunna uppstå av ren tifäighet om föreiggande anta prov härrörde från samma popuation. De i tabeerna redovisade skinaderna torde icke kräva några utförigare kommentarer. Pantorna ur frö från det tyska granbeståndet vid Sannarp äro större än pantorna ur frö från haändsk gran. Såsom framgår av t-värdena är denna oikhet utan tvive säkerstäd. Skinaderna i torrvikt fya visserigen icke det konventionea kravet på >>3 gånger medefeet», men även för den minst säkert faststäda differensen - beträffande kronans torrvikt - är sannoikheten för att den skue uppstått av ren sump icke större än IZ på I 000. När Sannarp-pantorna i friskt tistånd visa en större kronvikt än haandspantorna, beror detta icke endast på deras större kronängd, barranta per krona (viket anta icke faststäts) och barrängd, utan i väsentig grad också på barrens förhåandevis stora vattenhat eer, om man så vi, deras åga torrsubstanshat. Ta- och granpantor av nordigare proveniens utmärkas i rege av högre torrsubstanshat än paraet uppdragna pantor av sydigare härkomst (LANGLET 1934 a). Det är såunda icke överraskande, att Sannarppantorna vid undersökningstifäet i början av februari 1939 i vattenmättat tistånd innehöo i det närmaste 1/ 5 mera vatten än haandspantorna, räknat på samma viktsmängd torrsubstans. Av tab. z synes ytterigare, att skinaden i vattenhat mean de båda provenienserna har kunnat faststäas med avsevärt mycket större säkerhet än någon av de övriga viktsdifferenserna, såsom framgår av t-värdet i tabeen. Detta sammanhänger med, att de oika provens vattenhat visar mycket mindre spridning kring medevärdena än deras pantvikter. Vattenhaten - eer torrsubstanshaten - har såunda här visat sig vara anmärkningsvärt oberoende av pantstoreken och bättre än denna beysa skinaderna mean de båda undersökta proveniensernas fysioogiska instäning. Det är amänt bekant, att tysk gran visar. kraftigare tiväxt än svensk gran, även sådan av sydsvensk härkomst (t. ex. WIBECK I9IZ, CARBONNIER

366 OLOF LANGLET Tab. a.. Jämförese mean årspantor ur frö från tysk gran vid Sannarp i Haand och ur granfrö av Haand-proveniens {bandfrö). I varje prov ingå 20 pantor. Angivna värden äro medeta per panta. Pantmateria från pantskoa i Hamstad, Haand. Vergeich zwischen einjährigen Pfanzen aus Samen von deutscher Fichte bei Sannarp in Haand und aus Fichtensamen von Haand-Provenienz (Mischsamen). Jede Probe enthät 20 Pfanzen. Die angegebenen Werte sind Mittewerte je Pfanze. Pfanzenmateria von der Pfanzschue in Hamstad, Haand. Haand-gran Haand-Fichte mm Pantor ur frö från Samenprovenienz Anta prov om 20 pantor... Zah der Proben zu 20 15 19 Pfanzen Tysk gran vid Sannarp Deutsche Fichte be Sannarp mm Friskvikt i mg av: Erischgewicht in mg: Kronan............ 54,3 ± 3,03 75, ± 4, 27 Krone stamdeen nedanför hjärtbaden... 13,o ±o, so 15,9 ± o,7o Stammtei unterhab der Kembätter Hea pantan ovan översta sidorot... 67,3 ± 3,47 91,2 ± 4,92 Ganze Pfanze oberhab der obersten Setenwurze Torrvikt i mg av: Trockengewicht in mg: Kronan... 18,3 ± 0,95 22,7 ± 1,36 Krone stamdeen nedanför hjärtbaden....... 5, 6 ± o, 2 z 6, 7 ± o, 30 Stammtei unterhab der Keimbätter Hea pantan ovan översta sidorot... 23,9 ± 1,15 29,4 ± 1,65 Ganze Ffanze oberhab der obersten Setenwurze Vatten i mg i: Wasser in mg: Kronan.... 36,o ± 2,08 52,5 ± 2,93 Krone stamdeen nedanför hjärtbaden... 7,4 ± 0,28 9,2 ± 0,39 Stammtei unterhab der Kembätter Hea pantan ovan översta sidorot.... 43,4 ± 2,33 61,7 ± 3,28 Ganze Pfanze oberhab der obersten Setenwurze i förhåande ti Haandgran im Verhätnis zu Haand-Fichte % 122 135 124 I9 123 q6 p < 0 1 001 c:ao,oo3 < o,oox 2,69 C:aO,OI2 c:ao,oo8 2,75 c:ao,oxo < o,oo2

Tab. 2 (forts.). KULTURFöRSÖK MED TYSK GRAN 367 Pantor ur frö från Samenprovenienz Tysk gran vid Sannarp Deutsche Fichte bei Sannarp - Haand-gran i förhåande t p Haand-Fichte ti Haandmm mm gran im V erhätnis :Zu Haand-Fichte % Vattenhat i % av torrvikten i: Wassergehat in % des Trockengewichts: Kronan... 196,8 ± 1,5o 232,9 ± 2,57 II8!2, 14 - Kron e stamdeen nedanför hjärtbaden... 132,5 ± 0,59 138,4 ± 0,78 104 6,or - Stammtei unterhab der Keimbätter Hea pantan ovan översta sidorot... 181,7 ± 1,28! 211,2 ± 1,99 II6 Ganze Pfanze aberha b der abersten Seitenwur- z e 12,5 I - 1937). Den undersökning, för viken ovan redogjorts, visar att tyska granar ämna denna egenskap i arv ti sin avkomma, oberoende av att de vuxit upp och satt frö i Sverige, atså avsevärt nordigare än deras hemtrakt. Detta bestyrker de erfarenheter om ärftigheten av skinader i växtighet mean oika granprovenienser, som rent kvaitativt erhåits i ENGLERS och BoRNE BUSCHS försök (jfr ovan). Vidare bestyrkes BoRNEBUSCHS försöksresutat, att granbarrens torrsubstanshat är en ärftig egenskap. Jämförese mean pantor av svensk och meaneuropeisk proveniens. I en pantskoa å Tönnersjöhedens försöksfät i Haand såddes våren 1938 b. a. frö av 36 oika granprovenienser, ingående i en serie av internationea proveniensförsök, som anordnats av Internationea skogsvetenskapiga unionens kommitte för skogsträdens frö- och rasfrågor. Band dessa granprovenienser ingår en från Drängsered, som igger rätt centrat i Haand och torde kunna anses rätt vä representera den haändska granen; gran har sedan gammat förekommit spontan i dessa trakter (jfr MALMSTRÖM 1939). Av speciet intresse för denna studie är vidare, att Drängsered igger endast ett

368 OLOF LANGLET Tab. 3 Jämförese mean årspantor av gran av haändsk och av meaneuropeisk proveniens. Pantmateria från Tönnersjöhedens försökspark. Haand. Vergeich zwischen einjährigen Pfanzen der Fichte von haändischer und roitteeuropäischer Provenienz. Pfanzenroateria aus dem Versuchsrevier Tönnersjöheden, Haand. Vattenhat i kronan Kronans torrvikt i förhåande ti per panta Proveniens torrvikten I 000- Kronentrockengewicht Wassergehat der Krone je Pfanze kom- im Verhätnis zu vikt TTockengewicht Höjd I 000- i förhåande i förhåande Nordig ö. h. Korn- Hemort gewicht ti Haand- ti Haand- bredd Höhe g mg gran % gran Heimatort ii. d. I,atitud im Verhätnis zu im Verhätnis zu Meer Haand-Fichte Haand-Fichte m % % Drängsered.. 57 5'!65 5,8 r8;o (roa) r98 (roa) (i Haand) (in Haand, Siidschweden) Pförten... 5! 0 45' 70 8,3 I9,9 III 238!20 Panice... 49020' 7oo-8oo 8,3 20,3 II3 223 II3 Srinosice... 49 30' 300-400 - 23,6 I3I 235 II9 st. Basien.. 47 45'!000-!200 -!7,8 99 222 II2 Garroisch... 47 30' 750 - r8,o!00 24!!22 Medeta för de 5 ovanstående meaneuropeiska provenienserna... I9,9 III 233 rr8!fittewerte fiir die 5 obenstehenden mitteeuropäischen Provenienzen par mi från de tyska granbestånden vid Sannarp. Vidare ingår i försöksserien ett ferta provenienser från Meaneuropa, vika rätt vä torde kunna anses representera sådana provenienser, som kunna ha införts ti Sverige såsom >>tyskh granfrö; möjigen äro de något för >>sydiga>> i jämförese med det ti Sverige i amänhet införda granfröet, som ti avsevärd de torde ha kommit från Harz. Frö har emeertid med säkerhet införts även från Schwarzwad, vars höjdägen äro representerade av en proveniens i det här medtagna materiaet. I pantskoan å Tönnersjöheden uppdrogos såunda sida vid sida pantor ur des frö av spontan haändsk gran vid Drängsered, des frö av tysk resp. meaneuropeisk gran erhået från resp. hemorter, d. v. s. en första generation av»tyskgran» i Sverige. Å detta pantmateria har enigt internatione överenskommese bestämts friskvikt och torrvikt för att faststäa torrsubstanshaten i årspantorna i enighet med tidigare angiven metodik (LANGLET rg36), modifierad med avseende å tiderna för provens vattenäggning, torkning och vägning. Vid vägningarna fördeades pantorna av varje proveniens i två dear, den ena omfattande i huvudsak de större, den andra i huvudsak de mindre pan-

KULTURFöRSöK MED TYSK GRAN 369 torna. I tab. 3 ha angivits medevärden för torrvikten per panta samt vattenhaten i förhåande ti torrvikten i procent. Värdena äro oberoende av pantornas fördening å de båda paraet behandade proven, men ha icke medgivit faststäande av några medefel Viktsbestämningarna utfördes i början av december 1938. Det framgår av tabeen, att de haändska pantorna äro mindre än vad de meaneuropeiska i medeta äro. Pantorna av sydtysk högandsproveniens äro dock ungefär jämnstora med Drängseredpantorna. Vid samtidigt utförda kuturförsök vid Experimentafätet erhös i stort sett samma resutat: medevikten hos pantor av Drängsered-proveniens var 50 mg, hos provenienserna St. Basien och Garmisch resp. 51 och 6r mg. -Även kronans vattenhat visar hos den haändska, atså nordigaste proveniensen det ägsta värdet (d. v. s. den högsta torrsubstanshaten) i fu överensstämmese med resutaten av tidigare undersökningar av gran (LANGLET 1934 b, 1938, BoRNE BuscH 1935). Redogörese för vissa kontroförsök jämte sammanstäning av försöksresutaten. De båda kuturförsök, för vika ovan redogjorts, möjiggöra jämföreser des mean andra generationen >>tyskgram i Sverige och gran av haändskt bandfrö, des mean första generationen >>tyskgram och gran av Drängseredproveniens. Avsikten var emeertid att jämföra första och andra generationerna av >>tyskgram för att studera, om proveniensskinaderna mean tysk och svensk gran bibehåas från generation ti generation eer om något sags anpassning ti de svenska mijöförhåandena skue visa sig. Nu ha de båda deförsöken emeertid utförts å oika orter, i Hamstad och å Tönnersjöheden. För att erhåa en uppfattning om förhåandena vid kutur å samma stäe såddes våren 1939 vid Experimentafätet des frö från Sannarp-beståndet, des ett par av de å Tönnersjöheden uppdragna provenienserna och des en de icke förut prövat granfrö från Tönnersjöheden. Å det så erhåna pantmateriaet har å intakta pantor uppmätts des panthöjden ovan markytan, des barrängden å skottets mitt. På samma sätt mättes 2-åriga (1/1) pantor av Sannarp-gran och haändsk gran, vika erhåits från Hamstad och som ovan nämnts utskoats vid Experimentafätet våren 1939. Mätningsresutaten äro sammanstäda i tab. 4 Det framgår omedebart av tabeen, att Sannarp-pantorna vä överensstämma med den meaneuropeiska proveniensgruppen, i det att skinaderna

370 OLOF LANGLET Tab. 4 Jämförese mean ett- och tvååriga pantor ur granfrö av oika härkomst, uppdragna i pantskoa vid Experimentafätet. V ergeich zwischen ein- und zwei j ährigen Pfanzen a u s Fichtensamen verschieden er Provenienz, erzogen in der Pfanzschue bei Experimentafätet. % % Ettåriga pantor: Einjährige Pf!anzen: Haand: Haand,: Siidschweden: Drängsered... 208 15,2 ± 0,47 (1oo) 9,2 ±O, II (IDo) Eriksköp... 255 14,4 ± 0,34 95 8,9 ± o;os Tönnersjöheden... 232 17,6±0,43 II6 9,9 ±o, ro 97 108 Meaneuropa: Mitteeuropa: Pförten... 191 25,6±0,64 168 10,5 ±o, r :r II4 Schwarzwad 500 m ö. h... 209 24,8 ± 0,65 163 10,8 ±O, II II7 soo m ii. d. M. Poen... 75 26,3 ± 1,04 173 IO,g ± 0,21 II9 Barrängd vid kronans resp. Panthöjd över markytan årsskottets mitt Anta Pfanzenhöhe iiber dem Boden Nadeänge in der Mitte der mätta Krone bzw. des Maitriebs pan- i förhåande i förhåande Härkomst to r ti Haand- ti Haand- Samenherkunit Anzah gran från gran från gemessen er mm Drängsered mm Drängsered Pfan- im Verhätnis zu im Verhätnis zu z en Ha!and-Fichte Haand-Fichte von Drängsered von Drängsered Tysk gran i Haand: Deutsche Fichten in Ha and, Siidschweden: Sannarp... 446 24,3 ± 0,42 16o 10,4 ± o,og II3 Tönnersjöheden... 288 20,6 ± 0,44 136 9,8 ±o, ro 107 i förhåande i förhåande ti Haand- ti Haandgran (band- gran (band- Tvååriga pantor: frö) frö) im Verhätnis zu im Verhätnis zu Zweijährige Pfanzen: Ha!and-Fichte Haand-Fichte (Mischsamen) (Mischsamen) Haand (bandfrö).. (Mischsamen) II7 35,6 ± 1,o8 (IDo) 9,7 ± o,r6 (IDo) Sannarp, tysk gran. 175 66,8 ± 1,89 188 11,g±O,I7 123 deutsche Fichte i panthöjd i intet fa uppgå ti z gånger resp. medefel Även barrängderna överensstämma rätt vä, fastän differenserna där förefaa vara mera reea. skinaderna mean Sannarp-pantorna och granpantorna av haändsk proveniens äro däremot utprägade. Aa äro större och ej säan avsevärt större än 3 gånger resp. medefe; särskit märkes detta beträffande pantstoreken.

KULTURFöRSöK MED TYSK GRAN 371 Tab. S SammanstäJning av jämförbara data i tabejerna 2 och 3 beträffande års pantor av hajändsk gran och mejaneuropeisk resp. tysk gran ur des frö från hemorten ( = första generationen i Sverige), des frö från tysk gran i Haand ( = andra generationen i Sverige). Zusammensteung von vergeichbaren Angaben aus den Tabeen 2 und 3 beztigich der einjährigen Pfanzen von haändischer Fichte sowie mitteeuropäischer resp. deutscher Fichte, teis ans Samen vom Heimatort (= I. Generation in Schweden), teis aus Samen von deutscher Fichte in Haand (= 2. Generation in Schweden). Pantskoa vid Pfanzschue bei Proveniens Provenienz Kronans torrvikt per Vattenhat i kronan iförpanta håande ti torrvikten Kronentrockengewicht Wassergeha t der Krone im je Pfanze Verhätnis zu Trockengewich t i förhåande i förhåande ti resp. Ha- ti resp. Haand-prove- and-provemg nienz % ni ens im Verhätnis im Verhätnis zur betr. Ha- zur betr. Haand-Provenienz and-provenienz % % Tönnersjöheden. (Haand) Haand: Drängsered... I8,o (IOo) I98,2 (10o) Medeta för 5 meaneuropeiska provenien-. ser (ta b. 3)... I9,9 III 233,0 n8 Mittewerte f ii r die 5 mitteeuro- päischen Provenienzen Haand (bandfrö)... I8,3 (10o) I96,8 (10o) (Mischsamen) Hamstad... Tysk gran vid (Haand) Sannarp i Haand... 22,7 I24 232,9 n8 Deutsche Fichte bei Sannarp in Ha- and Vidare jämföreser ge vid handen, att i Hamstad var Sannarp-pantornas barrängd c:a nz % av haandspantornas, medan deras barrängd vid Experimentafätet utgjorde c:a II3 % av Drängsered-pantornas. I fråga om pantstoreken voro motsvarande värden c: a I27 % (pantängd ovan översta sidorot) resp. c:a I6o % (panthöjd över markytan). Sannarp-pantorna ha såedes visat sig vara minst ika överägsna Drängsered-pantorna vid Experimentafätet som de voro överägsna haandspantorna i Hamstad och detta beträffande såvä pantstorek som barrängd. I tab. 5 ha sammanstäts data rörande kronans torrvikt och dess vattenhat i förhåande ti torrvikten, des för Sannarp-pantorna och de haändska granpantorna i Hamstad, des för Drängsered-pantorna och (medevärden) för 5 meaneuropeiska granprovenienser å Tönnersjöheden.

372 OLOF LANGLET Innan värdena diskuteras ska här understrykas, att de båda pantskoorna igga endast ett par mi från varandra, att de båda igga på sandmark samt att de haändska granpantorna utveckat sig nästan fuständigt ika i båda faen - skinaderna uppgå såunda icke ti z % beträffande kronans torrvikt och icke ens ti I % i fråga om dess vattenhat. Resutatet av den jämförande kuturen vid Experimentafätet styrker även det berättigade i att direkt jämföra de resutat, som erhåits vid undersökning av pantorna från de båda nämnda pantskoorna. Av i de båda tabeerna 4 och 5 meddeade värdena framgår, att Sannarp-pantorna skija sig på samma sätt och minst ika mycket från de haändska granpantorna i Hamstad, som 5 meaneuropeiska granprovenienser i genomsnitt skija sig från den haändska Drängseredproveniensen å Tönnersjöheden; att de haändska granpantorna i Hamstad äro praktiskt taget het ika Drängsered-pantorna å Tönnersjöheden; att Sannarp-pantorna vid Experimentafätet skija sig minst ika mycket från Drängsered-pantorna, som de i Hamstad skide sig från pantor av bandat haändskt granfrö; att Sannarp-pantorna vid Experimentafätet visat sig vä överensstämma med granpantor ur frö av meaneuropeisk proveniens; att skinaderna mean Sannarp-pantor och pantor av haändskt bandfrö framträda icke endast första året utan tvärtom bi ännu mera framträdande föjande år. Då Sannarp-pantorna utgöra en andra generation av tysk gran i Haand, bir sutsatsen av detta, att andra generationen av tysk gran överensstämmer vä med den första generationen ur direkt från hemorten infört frö vad angår pantutveckingen under första vegetationsperioden och vattenhaten i kronan efter första vegetationsperiodens sut. Föreiggande data stödja såunda den uppfattningen, att skinaderna mean sydsvensk och meaneuropeisk gran, )>tyskgram, bi bestående i oförminskad grad i andra generationen, oberoende av att första generationen vuxit upp i Sverige och att dess frön mognat under sydsvenska mijöförhåanden. Dessa sutsatser överensstämma fuständigt med DENGLERS inedningsvis nämnda erfarenheter beträffande ta av oika proveniens. Inedningsvis omnämndes även undersökningar med gran utförda i Schweiz och i Danmark, vika visat tendens ti utjämning av proveniensskinaderna i andra generationen, detta såedes i motsats ti resutaten av den här fram-

KULTURFöRSöK MED TYSK GRAN 373 agda undersökningen. Det möter emeertid icke någon svårighet att förkara de tidigare undersökningarnas resutat. I det första faet jämförde ENGLER avkomma av i höjdägen panterad tysk gran med schweizisk ågandsgran istäet för med gran från Schwarzwad, varifrån fröet ti högandskuturerna sannoikt anskaffats (BuRGER Igz6). I det senare faet anskaffade BoRNE BuscH frö ti andra generationen av ett ferta provenienser från en kutur, där de oika provenienserna växa parcevis bandade om varandra. Han framhåer även, >>at der har vreret stor Muighed for Fremmedbest0vning, som sandsynigvis viibidragetiat forminske Forskeen meem de forskeige Proveniensen> (I935 sid. 363); en de av provenienserna å den danska försöksytan buro för övrigt endast sparsamt kott, varför det i dessa fa icke heer är säkert att de kottbärande träden representerade resp. popuationers genomsnitt. Korspoinering torde även vara förkaringen ti de intermediära värden, vika erhåits vid uppmätning av granpantor ur frö från >>tyskgram å Tönnersjöhedens försökspark (jfr tab. 4), och kan kanske även ha bidragit ti att pantorna ur frö från inhemsk gran därstädes äro förhåandevis stora i jämförese med Drängsered-pantorna. Här må även framhåas, att vid tidigare utförda undersökningar ha pantor ur frö av >>tyskgram å Tönnersjöheden visat något större vattenhat i krondeen än pantor ur frö från svensk gran sammastädes, men även denna skinad har varit avsevärt mindre än den motsvarande skinad mean >>tyskgram-pantorna ur Sannarp-frö och haändsk gran, för viken redovisas i tab. 5. Det igger också nära ti hands att förutsätta korspoinering, då SYLVEN (I940) meddear, att»vid uppdragning i pantskoa vid Wrams-Gunnarstorp i Skåne>> av >>avkommor från oika svenskodade moderträd av meaneuropeisk eer tysk gram har >>gran av syd~meansvenskt ursprung... i pantmedehöjd kommit den 'tyska' granen tämigen nära>>. Korspoinering torde ikaedes vara anedningen ti att jag vid ett tifäe fann en mycket ångt gående utjämning av proveniensskinaderna i andra generationen, då frö anskaffats från en taproveniensyta, där de nordigaste och sydigaste härkomstema gränsa inti varandra, iksom i ytterigare ett fa, då frö insamats från ett bestånd, där ta av haändsk och jämtändsk proveniens växa bandade (LANGLET I936, tab. 34 resp. sid. 370). De av ENGLER och BoRNEBUSCH meddeade försöksresutaten, som tyda på en utjämning av proveniensskinaderna, taa såedes i sjäva verket icke emot de resutat, som här ovan framagts. Dessa senare bekräfta däremot de 1 På dyik indirekt väg kunna givetvis mijöförhåandena under tidigare generationer påverka de föjande, meri i så fa genom förändring av arvmassan - beståndets»gesamtgenotypus>>. Det är emeertid icke sådan seektiv mijöpåverkan, som här diskuteras.

374 OLOF LANGLET nämnda forskarnas sutsatser, att skinaderna mean granar av oika proveniens beträffande tiväxthastighet, frövikt och barrens vattenhat under höst och vinter äro ärftiga. I det nu undersökta faet har det varit möjigt att draga ytterigare den sutsatsen, att tiväxten och vattenhaten i barren under höst och vinter bero he t av ärftiga anag i samspe med rådande mijöförhåanden, men äro utan samband med direkt1 mijöpåverkan på en föregående generation. Undersökningen är utförd å I-åriga pantor. Man kan förvänta, att en eventue efterverkan av moderträdens modifiering efter ytterförhåandena ska göra sig kraftigare gäande ju yngre pantorna äro; efter hand som de växa ti måste ju deras egna modifikationer efter rådande mijöförhåanden i at starkare grad göra sig gäande. Detsamma gäer eventuea >>Dauermodifikationem>. Försöksresutat, som bestyrka frånvaro av varje infytande av moderträdens modifikationer - mer eer mindre >>fast inducerade>> -, synas mig bäst bevisa att ärftighet föreigger. En förutsättning för att kunna erhåa ett dyikt resutat är, att samtiga jämförda provenienser haft möjighet ti fugod frömognad. Det är därför icke atid nog att draga upp en andra generation från moderträd i samma mijö, utan denna mijö måste erbjuda även de extremaste och mest krävande provenienserna möjighet att åstadkomma fugott frö. I annat fa införes trots enhetiga yttre förhåanden en mijöpåverkan, som genom att verka oika på fysioogiskt oika instäda provenienser möjigen kan minska de proveniensskinader, som naturigen svara mot de ärvda reaktionsnormerna (jfr även RASMUSSON I926, sid. 733, LANGLET I938, sid. I66). Det vid undersökning av I-åriga pantor erhåna resutatet bestyrkes ytterigare, ifa proveniensskinaderna, såsom här är faet, ett föjande år bi ännu mera framträdande (jfr tab. 4) och ifa de iksom i ENGLERS kassiska materia förbi bestående under årtionden (jfr ENGLER I9I3, fig. 37 och 38 med LANGLET I938, fig. 32). De här ovan framagda resutaten ha visserigen direkt bärkraft endast i fråga om ett fa, även om detta är ett från svensk praktiskt skogig synpunkt så viktigt speciafa som >>tyskgranem> är i Sydsverige. Med hänsyn ti framför at DENGLERS motsvarande undersökningar av ta förefaer det dock sannoikt, att det nu undersökta faet är ett exempe på en rege med vidsträckt gitighet. 1 Jfr noten sid. 309.

KULTURFöRSöK MED TYSK GRAN 375 Sammanfattning. Vid jämförese mean pantor ur granfrö från Meaneuropa, pantor ur frö från >>tyskgran» i Haand och pantor ur haändskt granfrö har det visat sig, att avkomman av >> tyskgram i Haand ( = andra generationen >>tyskgran» i Sverige) i oika avseenden, b. a. beträffande pantstoreken, vä överensstämmer med pantor ur meaneuropeiskt frö ( = första generationen). Därav sutes, att proveniensskinaderna i detta fa - i överensstämmese med vad DENGLER faststät beträffande av honom undersökta taprovenienser - äro ärftigt betingade. De ha såedes icke heer i första generationen framkommit ti föjd av att resp. proveniensers frö mognat under skida mijöförhåanden.

376 OLOF LANGLET Anförd itteratur. BoRNEBUSCH, C. H.,!935 Proveniensfors0g med R0dgran (Ein Provenienzversuch mit Fichte). - Det forstige Fors0gsv<esen i Danmark, 13. BuRGER, H., 1926. Untersuchungen uber das Höhenzuwachs verschiedener Hozarten. - Mitteiungen der schweizerischen Centraanstat fur das forstiche Versuchswesen, 14. CARBONNIER, H., 1937. Ett bidrag ti granproveniensens betydese. - Skogen, 24: II. DENGLER, A., 1938. Fremde Kiefernherkunfte in zweiter Generation. - Zeitschift fur Forst- und J agdwesen, 70. 1939. Uber die Entwickung kunsticher Kiefernkreuzungen. - Ibidem, 71. ENGLER, A., 1913. Einfuss der Provenienz des Samens auf die Eigenschaften der forstichen Hozgewächse. Zweite Mitteiung. - Mitteiungen der schweizerischen Centraanstat fiir das forstiche Versuchswesen, 10. FLURY, PH., 1927. Zur Frage der Samenprovenienz. - Schweizerische Zeitschift fur Forstwesen, 78. LANGLET, 0., 1934 a. Om variationen hos taen (Pinus sivestris L.) och dess samband med kimatet [Uber die Variation der Kiefer (Pinus sivestris L.) und deren Zusammenhang mit dem Kima]. -Svenska skogsvårdsföreningens tidskrift, 32. 1934 b. Proveniensfrågan i ny beysning. - Skogen, 21. -- 1936. studier över taens fysioogiska variabiitet och dess samband med kimatet. Ett bidrag ti kännedom om taens ekotyper (Studien uber die physioogische Variabiität der Kiefer und deren Zusammenhang mit dem Kima. Beiträge zur Kenntnis der Ökatypen von Pinus sivestris L.).- Meddeanden från statens skogsförsöksanstat, 29. 1938. Proveniensförsök med oika trädsag. Översikt och diskussion av hittis erhåna resutat (Provenienzversuche mit verschiedenen Hozarten. Eine Zusammenfassung und Diskussion der bisherigen Ergebnisse). - Svenska skogsvårdsföreningens tidskrift, 36. MALMSTRÖM, C., 1939. Haands skogar under de senaste 300 åren. En översikt över deras utbredning och sammansättning enigt officiea dokuments vittnesbörd (Die Wäder Haands während der etzten 300 Jahre. Eine Ubersicht uber deren Verbreitung und Zusammensetzung nach amtichen Angaben).- Meddeanden från statens skogsförsöksanstat, 31. MuNcH, E., 1924. Verhaten der Nachkommen fremder Kiefernrassen in zweiter Generation. - Forstwissenschaftiches Centrabatt, 46. (PFEIFF, G.), 1938. Haands äns hushåningssäskaps utfärd den 22 jui 1938. Anordnad av skogsvårdsstyresen. - Hamstad 1938. RAsMussoN, J., 1926. Fröets ivskraft och den ur detsamma uppkommande pantans utvecking. - Nordisk Jordbrugsforskning rgz6 h. 4-7. SIDEN, J. E., 1934 Något om betydesen av utsädets härstamning vid utförande av sortförsök med korn i Norrand. - Sveriges Utsädesförenings tidskrift, 44 SYLVEN, N., 1940. Lång- och kortdagstyper av de svenska skogsträden (Longday and shortday types of Swedish forest trees). -Meddeanden från Föreningen för växtföräding av skogsträd. Särtryck ur Svensk Papperstidning, Nr 17-19, 1940. TuRESSON, G., 1936. Rassenökoogie und Pfanzengeographie. Einige kritische Bemerkungen. - Botaniska Notiser 1936. WIBECK, E., 1912. Ta och gran av sydig härkomst i Sverige (Uber das Verhaten von Kiefern und Fichten von ausändischem, besonders deutschem Saatgut in Schweden). -Meddeanden från statens skogsförsöksanstat, g.

KUL TURFöRSÖK MED TYSK GRAN 377 ZUSAMMENFASSUNG. KULTURVERSUCHE MIT DEUTSCHER FICHTE I. UND 2. GENERATION. Ein Beitrag zur Beeuchtung der Frage der Abhängigkeit der Provenienzunterschiede von Vererbung bzw. Miieu. Vergeichende Versuche zur Erziehung der 2. Generation fremder Fichtenprovenienzen zusammen mit einheimischer Fichte zur Untersuchung der Erbkhkeit der Provenienzunterschiede sind friiher von ENGLER (1913, vg. auch BuRGER 1926, FLURY 1927) und BORNEBUSCH (1935) ausgefiihrt worden. Die Versuchsergebnisse zeigten, dass die Unterschiede zwischen den untersuchten Provenienzen in der 1. Generation beziigich Wuchsschneigkeit, Periodizität und des agemeinen Uberwinterungsvermögens sowie des Trockensubstanzgehats auch in der 2. Generation auftraten und mithin erbiche Eigenschaften sind. Die Unterschiede in der 2. Generation waren hierbei von geicher Art wie in der 1. Generation, aber durchweg geringer. Nach diesen Versuchsergebnissen zu urteien, sote aso eine Ausgeichung der Provenienzunterschiede stattgefunden haben (vg. auch die Zusammensteung von Vererbungsversuchen mit Kiefer und Fichte bei LANGLET 1938, s. 22]-231, 259-262). Inbezug auf den schweizerischen Versuch erkärt BURGER, dass diese Ausgeichung mögicherweise nur scheinbar ist, indem nämich die mit der schweizerischen Tiefandsfichte vergichene 2. Generation der deutschen Fichte wahrscheinich von den Schwarzwäder Höhenagen herstamrote und eigeiitich der Fichte von mittieren Höhenagen der Schweiz entsprechen sote. BöRNEBUSCH wiederum hebt hinsichtich seiner Ergebnisse hervor, dass zwischen verschiedenen Parzeen wahrscheinich eine ergiebige Kreuzbefruchtung stattgefunden habe und mögicherweise eine Seektion entstanden sei, so dass nur Bäume von gewisser Beschaffenheit Zapfen trugen. In keinen von diesen Fäen kann aso die Ausgeichung der Provenienzunterschiede as sichergestet angesehen werden. Die Erbichkeit der Provenienzunterschiede bei Kiefer ist bei einigen Provenienzen durch Versuche von DENGLER (1938, 1939) kargesteit worden. DENGLER konnte nachweisen, dass die studierten Provenienzunterschiede in.der 2. Generation in unvermindertem Grade erhaten bieben. Zwischen den Ergebnissen, zu wechen DENGLER bei seinen exaden Untersuchungen geangt ist, und den friiheren Untersuchungen der Fichte iegt mithin ein gewisser Widerspruch vor. Dies war auch die Veranassung, weshab ich die Vererbungsverhätnisse bei der Fichte zum Gegenstand eines erneuten studiums wähte. Nachstehend ege ich die Ergebnisse einiger diesbeziigichen Studien vor; das gepriifte Pfanzenmateria ieferte gute Mögichkeiten zur Beurteiung der Frage, in wechem Masse die Unterschiede zwischen Fichten siidschwedischer und mitteeuropäischer Provenienz durch Vererbung bzw. Miieu bedingt sind.

378 OLOF LANGLET Vergeich zwischen der 2. Generation deutscher Fichte in Si.idschweden und der si.idschwedischen Fichte. An verschiedenen Orten in Siidschweden gibt es Kuturbestände der deutschen Fichte, die sich durch ein im Vergeich mit der Heimatprovenienz stärkeres Wachstum auszeichnen (WIBECK 191z, CARBONNIER 1937). Von einem sochen starkwiichsigen (PFEIFF 1938), jungen Bestand deutscher Provenienz bei Sannarp (Provinz Haand) wurde 1938 Samen gesammet. Der fragiene Bestand ist verhätnismässig gross, und der Abstand bis zum nächsten Bestand mit natiirich entstandener Fichte ist so gross, dass die Gefahr des Z ustandekommens von Kreuzungsprodukten in nennenswerter Anzah nicht beriicksichtigt zu werden braucht. Aus diesem Samen wurde in der Pfanzschue in Hamstad (Haand) die z. Generation der deutschen Fichte erzogen. Geichzeitig wurde Fichtensamen von gemischten Zapfen aus zahreichen, iiber ganz Haand zerstreuten Orten ausgesät. Im fagenden Winter wurden die Pfanzen von diesen beiden Provenienzen untersucht. Die Untersuchungsergebnisse sind in Tab. I und z zusammengestet. Die erste Tabee enthät Angaben iiber gewisse Messungen, die andere iiber gewisse Gewichtsverhätnisse. Ganz unten in Tab. z werden Angaben iiber den Wassergehat im Verhätnis zum Frischgewicht mitgeteit. Das Frischgewicht wurde im wesentichen in Ubereinstimmung mit friiher bekanntgemachten Vorschriften (LANGLET 1936, S. 434) bestimmt, jedoch mit der Änderung, dass man die Pfanzen vor der Abtrocknung und Frischgewichtsbestimmung 3 Tage im Wasser versenkt iegen iess. Die Tabeenwerte bediirfen keiner ausfiihrichen Eräuterungen. Die Nachkommen der deutschen Fichten sind jenen der siidschwedischen Fichten sowob in Abmessungen as Gewicht iiberegen. Ihr grösseres Frischgewicht beruht nicht nur auf grösserer Kronenänge, zahreicheren und ängeren Naden, sondern in bedeutendem Masse auch auf grösserem Wassergehat der N aden. Der vv'assergehat war im Febrnar 1939 ungefä.hr zo % grässer as bei den einbeimischen Fichtenpfanzen. Beachtenswert ist, dass der Wassergehat der beiden Provenienzen mit hedeutend grösserer Sicherheit as die iibrigen Werte festgestent werden konnte. Der Wassergehat (oder wenn man es vorzieht: der Trockensubstanzgebat) erwies sich bier aso as in bemerkenswertem Grade unabbängig von den Variationen der Pfanzengrösse und mehr as die Pfanzengrösse geeignet, die Unterschiede zwischen der physioogiscben Einsteung der beiden untersuchten Provenienzen zu beeuchten. Die Versuchsergebnisse bestätigen die friiberen Edabrungen von ENGLER und BORNEBUSCH beziigich der Erbichkeit der Wuchsschneigkeit bei verschiedenen Provenienzen sowie die Feststeung BoRNEBUscHs, dass der Trockensubstanzgebat der Fichtennaden erbich ist. Vergeich zwischen Fichtenpfanzen si.idschwedischer und mitteeuropäischer Provenienz. Geichzeitig mit den ebenerwähnten Kuturversuchen wurde im Versucbsrevier Tönnersjöheden ein Teiversucb des internationaen Provenienzversucbs, der vom Ausschuss fiir forstiche Samen- und Rassenfragen des InternationaenVerbandes

KULTURFöRSÖK MED TYSK GRAN 379 forsticher Versuchsanstaten angeordnet warden war, ausgefihrt. Unter den ansgesäten Provenienzen findet sich eine von Drängsered, nicht weit von Sannarp. Ferner wurde eine Anzah Provenienzen aus Mitteeuropa ausgesät, die recht gut jene Samenprovenienzen repräsentieren können, weche seinerzeit as >>deutscher Fichtensamen>> nach Schweden eingefihrt wurden. Bei diesem Versuch konute aso die einheimische Fichte aus Haand mit einigen mitteeuropäischen Fichtenprovenienzen vergichen werden. Die Ergebnisse der ausgefihrten Untersuchungen werden in Tab. 3 mitgeteit. Aus den Tabeenwerten ist zu ersehen, dass die einheimische Fichte keiner as die siidicherer Provenienzen ist; eine Ausnahme biden die Pfanzen aus Samen von St. Basien (Schwarzwad), die ebenso kein sind wie die erstere. Inbezug auf den Wassergehat zeigt die einheimische Fichte niedrigere Werte as die iibrigen. Da sie die nördichste Provenienz ist, war dieses Ergebnis, das mit den fruher erzieten Resutaten (LANGLET 1934 a und b, 1938, BoRNEBUSCH I935) vo iibereinstimmt, nur zu erwarten. Weitere Kuturversuche mit verschiedenen Fichtenprovenienzen. Die oben geschiderten Kuturversuche ermögichen einen Vergeich zwischen einerseits der 2. Generation der deutschen Fichte und der haändischen Fichte, anderseits der I. Generation mitteeuropäischer Fichtenprovenienzen und der haändischen Fichte. Beabsichtigt war jedoch ein Vergeich zwischen der r. und 2. Generation der mitteeuropäischen Fichte zwecks Feststeung, ob die Unterschiede zwischen der mitteeuropäischen Fichte und der siidschwedischen Fichte unverändert erhaten beiben, oder ob irgendweche Arrpassung an die schwedischen Miieuverhätnisse eingetreten sei. Es war daher wiinschenswert, einen Kontroversuch in ein und derseben Pfanzschue auszufiihren. Ein soeer Versuch wurde auch im nachfogenden Jahre bei Experimentafätet gemacht. Die Versuchsergebnisse gibt die Tab. 4 wieder. Sie zeigen, dass die 2. Generation der deutschen Fichte von Sannarp mit den mitteeuropäischen Provenienzen woh iibereinstimmt, sich aber von den einheimischen siidschwedischen Pfanzen deutich unterscheidet. Die Tabee zeigt ferner, dass die Unterschiede zwischen den Sannarp-Pfanzen und den haändischen Fichtenpfanzen im 2. Lebensjahr sichtich zunehmen. Zusammensteung der Versuchsergebnisse. U m die Ergebnisse eichter vergeichen zu können, werden in Ta b. 5 die Angaben ii ber das Trockengewicht und den Wassergehat des benadeten Stammteis (Krone) der untersuchten Fichtenprovenienzen zusammengestet. Aus dieser Tabee sowie Tab. 4 ist fagendes zu entnehmen: Die Sannarp-Pfanzen unterscheiden sich in geicher \Veise und mindestens ebenso stark von den Fichtenpfanzen aus gemischtern haändischem Samen in Hamstad, wie die 5 mitteeuropäischen Fichtenprovenienzen sich im Durchschnitt von den haändischen Drängsered-Provenienzen in Tönnersjöheden unterscheiden. Die Fichtenpfanzen aus gemischtern haändischem Samen in Hamstad sind praktisch geich den Drängsered-Provenienzen in Tönnersjöheden; die Differenz im Trockengewicht ist unter 2 % und im Wassergehat nicht einma I %

380 OLOF LANGLET Die Sannarp-Pfanzen bei Experimentafätet unterscheiden sich in geichem Masse von den Drängsered-Provenienzen, wie jene in Hamstad von den Fichtenpfanzen aus gemischtern haändischem Samen. Die 2. Generation der deutschen Fichte von Sannarp stimmt hinsichtich der Pfanzenentwickung in der ersten Vegetationsperiade sowie des Wassergehats der Krone nach dem Abschuss der ersten Vegetationsperiade mit der ersten Generation aus direkt von den Heimatorten eingefiihrtem Samen woh iiberein. Die Unterschiede zwischen der 2. Generation der dimtschen Fichte in Haand und der einheimischen haändischen Fichte nehmen in der zweiten Vegetationsperiode zu. Die Untersuchungsergebnisse stehen mithin in bester Ubereinstimmung mit den von DENGLER fruher gernachten Erfahrungen beziigich vers.chiedener Provenien~ zen der Kiefer. Die von ENGLER und BoRNEBUSCH gefundene Ausgeichung der Provenienzunterschiede in der 2. Generation ist dadurch enkärich, dass ENGLER nicht geeignetes Vergeichmateria hatte (vg. BuRGER 1925), und dass die Fichtenpfanzen BORNEBUSCHS seiner eigenen Aussage nach sicherieb in bedeu.tende~ Masse Kreuzungsprodukte waren (vg. BoRNEBUscH 1935). -Die Abkömminge der >>deutschen>> Fichten in Tönnersjöheden (vg. Tab. 4) sind wahrscheinich auch Kreuzungsprodukte mit einheimischen Fichten. Da die Untersuchung an einjährigen Pfanzen ausgefiihrt wurde und. eine etwaige >>Nachwirkung» der Modifikationen der Mutterbäume - auch etwaige >>Dauermodifikationen>> - umso deuticher zum Vorschein treten muss, je jiinger die Pfanzen sind, diirften die gewonnenen Versuchsergebnisse den besten Beweis dafiir abgeben, dass in den voriegenden Fäen keine soche Modifikationen an dem Zustandekommen der Provenienzunterschiede mitgewirkt haben, sondern dass diese durch innere, erbiche Anagen bedingt sind.