Granskning av sjuksköterskors omvårdnadsdokumentation rörande urininkontinens hos äldre personer

Granskning av sjuksköterskors omvårdnadsdokumentation rörande urininkontinens hos äldre personer Camilla Fäldt RN Ann Hansson RN Maria Emilsson RN, PhD student Inger Sandén RN, PhD EXAMINATION OF NURSES DOCUMENTATION ACCORDING TO URINARY INCONTINENCE IN OLDER PEOPLE ABSTRACT Aim: The purpose with this study was to examine the nurses documented assessment, investigation, treatment and evaluation of urinary incontinence in older people living in a nursing home. Background: The incidence of urinary incontinence in older people living in a nursing home is a problem worldwide. To achieve a good and safe care, careful nursing documentation is necessary. According to previous studies there are imperfections in the nurses records of urinary incontinence. Method: The study examined the quantity and quality of 67 nursing records implemented on the basis of the Cat-ch-ing model. Findings: The outcome was that nurses records of urinary incontinence were deficient. Documentation of investigation and assessment of urinary incontinence were rare in the nurses records. The result showed that the documented treatment usually offered to the older person was made up of testing and prescription of absorbent incontinence products. Conclusion: Weakness in the documentation of urinary incontinence could for the older person lead to persisted disorder or worse. The imperfections in the nursing records influence the possibility, for the older person, to receive a good and safe care. KEYWORDS: Assessment, elderly, incontinence, nursing, nursing home 20 Introduktion Urininkontinens, ofrivilligt läckage av urin, är ett problem som förekommer hos cirka 50 miljoner kvinnor och män världen över (1, 2). Antalet personer som besväras av urininkontinens ökar med stigande ålder (1) och förekomsten är tre gånger vanligare hos kvinnor jämfört med män upp till 70 års ålder (3). Efter 70 års ålder ökar förekomsten av urininkontinens hos män markant och skillnaden mellan könen minskar (3). I Sverige beräknas mellan 70 80 % av äldre personer inom särskilt boende besväras av urininkontinens (4), i USA berörs cirka hälften av äldre personer inom särskilt boende (5) och i Storbritannien berörs två tredjedelar av de äldre personer som bor på vårdhem (6). För att en framgångsrik individuell behandling av urininkontinens skall kunna utformas och genomföras skall den föregås av en dokumenterad bedömning och undersökning utifrån individens behov och förmågor (1, 4). För äldre personer inom särskilt boende är det den patientansvariga sjuksköterskan som primärt ansvarar för bedömning och viss utredning av urininkontinens. Sjuksköterskan ansvarar för att leda och initiera flera former av behandling samt att dokumentera och utvärdera vidtagna åtgärder (4, 7). Utredning och bedömning av urininkontinens har som syfte att undersöka och fastställa vad som orsakar besvären, hur det påverkar individen i vardagen och att identifiera faktorer som är möjliga att påverka för en förbättrad kontinens (1, 8, 9). Det är den äldre personens upplevelse av urinläckagebesvären och i vilken omfattning de påverkar personens vardag som ska vara grunden för utredning och behandling (7, 8). Studier har visat att äldre personer inom särskilt boende sällan utreds avseende urininkontinens (10) och i sjuksköterskans dokumentation saknas uppgifter om vad inkontinensproblemet innebär för den äldre personen och den äldre personens kognitiva status i förhållande till besvären (11). Trots att två av tre äldre personer inom särskilt boende är urininkontinenta har sjuksköterskan hos enbart tre procent av dessa identifierat det som ett problem i vårdplaner (6). Bristande dokumentation sätts av sjuksköterskor inte i samband med kvaliteten på omvårdnaden men det som ej dokumenterats har i juridisk mening inte hänt (12). Studier har dock visat att det finns skillnader mellan vad sjuksköterskan dokumenterar i journalen och vad som utförs i verkligheten (12). I stort sett alla äldre personer med urininkontinens inom särskilt boende använder inkontinenshjälpmedel i form av blöjor (10), någon annan form av behandling är ovanlig (13). Tidigare forskning visar att kontinensbedömning, utförda av sjuksköterskor, på vårdhem, fokuserar mer på vilken blöja som passar den äldre personen bäst snarare än vilken behandling som kan vara lämpligast (6). Urininkontinenshjälpmedel i form av blöjor skall endast användas när det bedöms som en lämplig strategi i förhållande till urininkontinens och om de förskrivs felaktigt kan det leda till försämring av den äldre personens kontinens (9). Vård och omvårdnad av äldre personer inom särskilt boende Äldre personer inom särskilt boende har högre förekomst av fysiska och kognitiva nedsättningar och behöver mer hjälp och stöd i vardagliga situationer i förhållande till dem som bor inom ordinärt boende (10). Inom särskilt boende upplever äldre personer många gånger att det är brist på personal i samband med att de har behov av toalettbesök vilket kan leda till att de inte får möjlighet att gå på toaletten vid rätt tidpunkt (14). Personal som arbetar på vårdhem ser ofta urininkontinens som något normalt hos äldre personer, ett allmänt förekommande problem, något som inte behöver utredas eller behandlas (6, 15). Detta leder till att urininkontinens hos äldre, av personal, hanteras utifrån rutiner snarare än individanpassad behandling (15). Bristen på individanpassning kan bidra till att äldre personer vid inflyttning på sjukeller vårdhem som besväras av tillfällig urininkontinens utvecklar urininkontinens inom ett år, trots att de vid inskrivning egentligen var urinkontinenta (14). Att leva med urininkontinens Äldre personer på sjuk- och vårdhem upplever besvären i samband med urininkontinens olika bland annat beroende på kognitiv och fysisk funktionsförmåga samt att de ofta tar urininkontinens för givet, en ofrånkomlig del av att bli äldre (9, 16). För den äldre personen kan att leva med urininkontinens innebära en känsla av att förlora egenkontrollen och vara ett hot mot självkänslan. Den enskilde personen har utformat strategier för att hantera sina besvär och skydda sin integritet utifrån tidigare erfarenheter och nuvarande situation (17). Carnevali (18) förklarar att individens möjlighet att hantera en situation

och kunna uppleva en känsla av att leva ett gott liv, påverkas av balansen mellan de krav som uppkommer i det dagliga livet och de resurser som finns tillgängliga i individens funktionella hälsotillstånd. I begreppet dagligt liv innefattar Carnevali bland annat vardagliga krav, händelser, förväntningar, tro och värderingar. Individens funktionella hälsotillstånd inbegriper det som inverkar på det dagliga livet såsom bland annat funktionsförmåga, styrka, vilja, kommunikation och yttre resurser. I vilken mån besvären med urininkontinens påverkar individens möjlighet att uppleva en känsla av att leva ett gott liv är beroende av om den strategi eller det stöd och behandling med vilken individen hanterar besvären stämmer överens i balansen mellan krav och resurser (18). Sjuksköterskan inom särskilt boende har en nyckelfunktion i att identifiera och dokumentera besvär relaterade till urininkontinens hos äldre personer samt att identifiera äldre personer med risk att utveckla urininkontinens (17). Att dokumentera urininkontinens Omvårdnadsdokumentationens främsta syfte är att nå en hög kvalitet inom vården genom dokumentation av de uppgifter som behövs för en god och säker vård (3). Inom olika vårdområden används en modell som grund för sjuksköterskans omvårdnadsdokumentation som står för Välbefinnande, Integritet, Prevention och Säkerhet (VIPS) (19). I en väl dokumenterad omvårdnadsjournal framgår tydligt vad som är planerat, genomfört samt effekter som uppnåtts (19, 20). Utvärdering har visat på att det är ovanligt med vårdprogram, riktlinjer och skriftliga rutiner för inkontinensvården inom särskilt boende i Sverige. I de kommuner där riktlinjer finns känner inte alla sjuksköterskor till dessa. Riktlinjer för förskrivning av inkontinenshjälpmedel förekommer i högre omfattning än riktlinjer för bedömning och behandling av urininkontinens (10). En av förutsättningarna för att den äldre personen inom särskilt boende med urininkontinens skall erhålla en god vård är adekvat omvårdnadsdokumentation. Bristande dokumentation kring urininkontinens hos dessa äldre personer kan leda till försämrad eller utebliven bedömning och behandling vilket kan bidra till försämrad fysisk och psykisk hälsa hos den äldre personen. Den äldre personens möjlighet att hantera situationen och leva ett gott liv kan också påverkas. Av tidigare forskning framgår att det föreligger brister i sjuksköterskors dokumentation kring urininkontinens hos äldre personer inom särskilt boende. Syfte Syftet med studien var belysa hur sjuksköterskor dokumenterar kring urininkontinens hos äldre personer inom särskilt boende genom att granska sjuksköterskors dokumenterade bedömning, utredning, behandling och utvärdering. Metod Studien bestod av en kvantitativ och kvalitativ retrospektiv deskriptiv journalgranskningsstudie. Dokumentation kring urininkontinens granskades i omvårdnadsjournaler tillhörande äldre personer > 65 år inom särskilt boende i en kommun i Sverige. Omvårdnadsdokumentationen granskades kvantitativt och kvalitativt utifrån granskningsmallen Catch-ing (20). Granskningsperioden var 1 januari, 2006 till 31 december, 2007. Inklusionskriterier var att den äldre personen skulle vara nyinskriven och inflyttad på särskilt boende under perioden 1 januari, 2006 till 30 september, 2007. Exklusionskriterium var om den äldre personen avlidit två månader efter inskrivning. En journal föll bort då den äldre personen fanns med som inskriven på boendet enligt listan från assistent men enligt omvårdnadsjournalen aldrig flyttade in. Omsorgsförvaltningens chef kontaktades och gav skriftligt tillstånd för journalgranskning inom särskilt boende i kommunen. Forskningsetiska kommittén vid Högskolan Väst meddelade skriftligen att de inte hade någon erinran angående studiens genomförande. Medicinskt ansvarig sjuksköterska samt berörda sjuksköterskechefer informerades av förvaltningschefen om förestående studie. Författarna informerade därefter sjuksköterskecheferna muntligt och skriftligt om studien. Författarna kontaktade assistenten vid ett särskilt boende vilken tog fram listor med namn och personnummer på personer som skrivits in på särskilt boende under aktuell period. Antalet journaler som granskades var 67 stycken. Datainsamlingen gjordes av båda författarna tillsammans. Data ur journaler har behandlats konfidentiellt och endast författarna samt studiens handledare har haft tillgång till insamlat material. I studien användes granskningsmallen Cat-ch-ing (21) vilken modifierades för att bättre stämma överens med studiens syfte. Björvell, Thorell- Ekstrand och Wredling (22) angav att varje vårdenhet eller specialitet själva kunde avgöra vad som skulle gälla som minimistandard i Cat-ch-ing mallen, relevant för situationen. Instrumentet utgick från omvårdnadsprocessens olika steg vilka var bedömning, diagnos, mål, planering av åtgärd, genomförande av åtgärd och utvärdering (21, 22). Modifieringen av Cat-ch-ing mallen innebar att frågeställningar kring uppdaterat status vid utskrivning eller förekomst av omvårdnadsepikris ej behandlades då det inte var relevant. Förekomst av datering och signering samt namnförtydligande gällande dokumenterande sjuksköterska eller om texten i journalen var läslig behandlades ej då det inte var relevant i förhållande till att det var data journaler som granskades vilka daterades och signerades automatiskt. Uppdaterade omvårdnadsstatus och omvårdnadsplaner granskades enbart i förhållande till sökordet elimination. Den sammanlagda poängen kunde bli 58 poäng efter modifiering i förhållande till 80 poäng i originalet av Cat-ch-ing mallen. I den kvantitativa granskningen av dokumentationen bedömdes omfattningen av anteckningar utifrån VIPS sökord. Poängsättningen kunde variera mellan noll poäng, då anteckning saknades, till tre poäng, då anteckningen var fullständig utifrån VIPS sökord. I den kvalitativa granskningen av dokumentationen bedömdes anteckningarnas kvalitet under VIPS sökord. Poängen som utdelades varierade mellan noll, då språket överlag var otydligt och inkorrekt, och tre poäng, då alla anteckningarna var tydliga och korrekta. Då det fanns dokumentation kring ansvarig sjuksköterska med både för- och efternamn utdelades fyra poäng, då enbart förnamn fanns dokumenterat utdelades två poäng och då uppgift kring ansvarig sjuksköterska saknades utdelades noll poäng. Granskningsmallen var enkel att använda och omfattade, i modifierad form, 19 frågeställningar samt en förklarande granskningsmanual. Validitet och reliabilitet Cat-ch-ing instrumentet bedömdes ha hög reliabilitet och hög överensstämmelse vad gäller interbedömarreliabilitet. (21). Cronbach s alpha, i föreliggande studie var α = 0,766. Instrumentet ansågs ha en god validitet både gällande innehålls- och kriterierelaterad validitet. Validiteten kunde dock påverkats av att 32 % av poängen utifrån den ursprungliga Cat-ch-ing mallen erhölls genom korrekt datering och signering, datoriserad dokumentation och korrekt användande av sökorden enligt VIPS modellen (21). Interbedömarreliabilitetstest genomfördes med 10 % av journalerna, n = 7 och visade på 96 % överensstämmelse. Validiteten påverkades positivt av att varje journal granskades mycket strukturerat utifrån huvudsökorden och sökordet elimination av båda författarna tillsammans, vilket medförde att risken för subjektiv felbedömning minskade. Analys I analysen av underlaget har centralmåttet medelvärde (M) angetts i förhållande till kvantitativa värden på kvotskalnivå samt spridningsmåttet standardavvikelse (SD). Åldersfördelning i hela urvalet har även beskrivits procentuellt. I analys av kvalitativa variabler på ordinalskalnivå har högsta respektive lägsta värde samt centralmåttet typvärde (T) och i ett fall median (Md) redovisats (23). Mann Whitney s test användes för att undersöka om det förelåg skillnad i dokumentationen kring urininkontinens i äldre kvinnors och mäns omvårdnadsjournaler (24). Wilcoxon Signed Ranks Test användes för att beräkna om skillnader förelåg mellan sjuksköterskors dokumentation kvantitativt och kvalitativt (24). För att förtydliga delar av resultatet redovisas data i frekvenstabeller eller stolpdiagram. Statistiska beräkningar har gjorts i SPSS version 14 och grafisk illustration i EXCEL. 21 CAMILLA FÄLDT, ANN HANSSON, MARIA EMILSSON OG INGER SANDÉN

Resultat Journalgranskningens resultat visade på att det förelåg brister i sjuksköterskors dokumentation kring urininkontinens hos äldre personer inom särskilt boende. I omvårdnadsjournalerna fanns sällan dokumentation kring utredning och bedömning av urininkontinens. När dokumentation kring behandling av urininkontinens förekom handlade det i de flesta fall om vilket inkontinenshjälpmedel som ordinerades och användes. Antalet (n) journaler som granskades var 67 och av dessa journaler tillhörde 43 (64 %) kvinnor och 24 (36 %) män. Kvinnornas och männens åldrar varierade mellan 62 till 100 år. Medelvärdet för kvinnornas och männens åldrar var 85 år, SD = 6,95. Urininkontinens förelåg hos 42 äldre personer varav 25 av dessa var kvinnor och 17 var män (Fig.1). Åldrarna hos de urininkontinenta kvinnorna varierade mellan 72 till 100 år och medelvärdet var 86 år, SD = 6,7. De urininkontinenta männens åldrar varierade mellan 65 till 93 år och medelvärdet var 84 år, SD= 6,3. Figur 1 visar åldersfördelning. Kvantitativ bedömning av omvårdnadsdokumentation i journaler tillhörande äldre kvinnor och män med urininkontinens Dokumentation av omvårdnadsanamnes, omvårdnadsstatus och uppdaterat status förekom med varierande kvantitet i journalerna. En omvårdnadsplan fanns dokumenterad i en journal. Bedömning kvantitativt av sjuksköterskors dokumentation i journaler tillhörande äldre kvinnor med urininkontinens visade att anamnes, ankomststatus och uppdaterat status fanns dokumenterat i de flesta journaler. Där framgår att omvårdnadsanamnes fanns dokumenterad i 20 av de urininkontinenta kvinnornas journaler och poängen varierade mellan två till tre poäng, T = två. Ankomststatus fanns dokumenterat i alla kvinnors journaler och poängen varierade mellan två till tre poäng och T = två. Uppdaterat status kring elimination fanns dokumenterat i 22 av de urininkontinenta kvinnornas journaler och poängen varierade mellan en till tre och T = två (Fig. 2). Bedömning kvantitativt av sjuksköterskors dokumentation i journaler tillhörande äldre män med urininkontinens visade att anamnes, ankomststatus och uppdaterat status fanns dokumenterat i de flesta journalerna. Omvårdnadsanamnes fanns dokumenterad i alla utom en av de urininkontinenta männens journaler och poängen varierade mellan en till tre och T = två. I alla männens journaler fanns ankomststatus dokumenterat och poängen varierade mellan två till tre poäng och T = tre. Uppdaterat status kring elimination fanns dokumenterat i 16 av de äldre männens journaler och poängen varierade mellan en till tre och T = två (Fig. 3). Figur 3 visar poängbedömning kvantitativt för äldre män. 22 Resultat av journalgranskningen Den sammanlagda poängen utifrån Cat-ch-ing mallen för respektive journal i hela urvalet av äldre män och kvinnor inom särskilt boende varierade mellan nio till 46 poäng (Tabell I). Full poäng erhölls inte i någon journal då omvårdnadsdokumentationen inte bedömdes vara helt komplett med bra kvalitet. Typvärdet var något högre än medianen, T= 21 poäng och Md = 18 poäng. Alla journaler innehöll dokumenterade uppgifter kring ansvarig sjuksköterska, med för- och efternamn, vilket gav fyra poäng. Tabell I Poängbedömning enligt Cat-ch-ing mallen, hela urvalet. Poäng 9 16 p 17 24 p 25 32 p 33 40 p 41 48 p Antal journaler 18 45 2 1 1 Figur 2 visar poängbedömning kvantitativt för äldre kvinnor. Kvalitativ bedömning av sjuksköterskors dokumentation i omvårdnadsjournaler tillhörande äldre kvinnor med urininkontinens Enligt den kvalitativa bedömningen av sjuksköterskors dokumentation i journaler tillhörande äldre kvinnor med urininkontinens framgår det att omvårdnadsanamnes fanns dokumenterad i 20 journaler och saknades i fem. Poängen på kvalitet varierade mellan en till tre poäng och T = ett. Språket och innehållet var mindre bra i 13 av anteckningarna vilket bland annat innebar att det inte fanns dokumentation under alla sökord. I anamnesen rörde dokumentationen i förhållande till elimination och urininkontinens oftast förekomst av och upprepad urinvägsinfektion. Kommentarer kring om urininkontinens förelåg och dess orsaker förekom inte i någon journal. Ankomststatus kvalitativt förekom i alla journalerna. Poängen på kvaliteten varierade mellan en till tre poäng och T = ett. I 15 av journalerna saknades dokumentation under relevanta sökord och språket bedömdes som mindre bra samt i 10 av journalerna bedömdes anteckningarna som bra. I ankomststatus dokumenterades i åtta journaler att den äldre kvinnan använde inkontinenshjälpmedel och i 15 journaler angavs vilken typ av inkontinenshjälpmedel. Anteckningar kring att den äldre kvinnan var urininkontinent förekom i 10 journaler och i sex journaler fanns det dokumenterat att den äldre kvinnan var i behov av toaletträning eller skötte toalettbesöken själv. Bedömning av uppdaterat status kring elimination, kvalitativt visade att det saknades i tre av journalerna och inga var kompletta, poängen varierade mellan en till två och T = två. Ingen dokumentation bedömdes vara komplett då det dokumenterades under fel benämning såsom att omvårdnadsstatus, åtgärd och resultat till exempel fanns beskrivet under status, ej åtskiljt i åtgärd och resultat. En omvårdnadsplan fanns dokumenterad i förhållande till en kvinna med urininkontinens. I omvårdnadsplanen fanns diagnosen bra beskriven, målet beskrevs mindre bra, planerade åtgärder fanns tydligt beskrivna och resultatet bedömdes som bra men ej komplett (Fig. 4).

Figur 4 visar poängbedömning kvalitativt för äldre kvinnor. Figur 6 Jämförelse av den sammanlagda poängen kvantitativt och kvalitativt för hela urvalet. 23 Kvalitativ bedömning av sjuksköterskors dokumentation i omvårdnadsjournaler tillhörande äldre män med urininkontinens Bedömningen kvalitativt av sjuksköterskors dokumentation i journaler tillhörande äldre män med urininkontinens visade att omvårdnadsanamnes fanns dokumenterad i 16 journaler och saknades i en. Poängen på kvaliteten varierade mellan en till tre poäng och T = ett. Kommentarer kring om urininkontinens förelåg och dess orsaker förekom inte i någon journal. Kvalitativ bedömning av ankomststatus visade på att det förekom anteckningar under ankomststatus i 16 av journalerna och saknades i en. Kvalitetspoängen varierade mellan en till tre poäng och T = ett och två. Kvalitativ bedömning av uppdaterat status kring elimination visade på att det förekom i 16 av journalerna samt saknades i en. Poängen varierade mellan en till två poäng och T = ett. En omvårdnadsplan fanns dokumenterad i förhållande till en man med urininkontinens. I omvårdnadsplanen fanns diagnos bra beskrivet, målformulering bedömdes kvalitativt som mycket bra och planerade åtgärder samt resultat fanns ej beskrivet i någon journal (Fig. 5). Figur 5 visar poängbedömning kvalitativt för äldre män. Jämförelse mellan dokumentation kvantitativt och kvalitativt Det förelåg en skillnad mellan hur sjuksköterskorna dokumenterade kvantitativt och kvalitativt. Den sammanlagda poängen kvantitativt gav högre poäng än den sammanlagda poängen kvalitativt. Granskningen visade att det fanns en högre frekvens på poängen fem, sex, sju och åtta vad gällde den kvantitativa poängen i förhållande till den kvalitativa. Det förelåg samtidigt en högre frekvens på poängen två, tre och fyra vad gällde den kvalitativa poängen i förhållande till den kvantitativa (Fig. 6). Det förelåg en statistisk säkerställd skillnad mellan hur sjuksköterskorna dokumenterade kvantitativt och kvalitativt i hela urvalet då p = 0,00. Granskning av sjuksköterskornas dokumentation kvantitativt gällande anamnes, ankomststatus och uppdaterat status visade inte på någon skillnad mellan kvinnors och mäns journaler då p = 0,209. Granskningen av sjuksköterskors dokumentation kvalitativt gällande anamnes, ankomststatus och uppdaterat status visade inte heller på någon skillnad mellan könen då p = 0,546. Diskussion Metoddiskussion Journalgranskningen gjordes utifrån en mall, Cat-ch-ing, vilken modifierades utifrån syftet med studien. Genom modifieringen av granskningsmallen anser författarna att den i än högre grad mäter det som den avsett att mäta då Cronbach s alpha visade på god intern reliabilitet. Mallen har begränsningar då 32 % av poängen utifrån den ursprungliga Cat-ch-ing mallen kan erhållas utan att omvårdnadsprocessen följs och dokumenteras (21). Den modifierade granskningsmallen bidrog till en hög validitet i studien då bedömningen blev strukturerad och mallen var enkel att följa. Ett interbedömarreliabilitetstest genomfördes som visade på hög överensstämmelse mellan granskarna. Journalerna granskades av författarna tillsammans vilket ytterligare stärkte validiteten och reliabiliteten. Vid analys av kvantitativa variabler på kvotskalnivå användes medelvärde och standardavvikelse för att beskriva utfallet då medelvärde är det medelsnittsmått som ger mest information och skall användas då det är möjligt samt standardavvikelse som är det vanligaste spridningsmåttet (23). Typvärde samt högsta och lägsta värde användes för att beskriva utfallet av kvalitativa variabler på ordinalskalnivå. Då möjliga variabelvärden var få ansåg författarna att typvärde gav en tydligare bild av urvalet. Användbara centralmått i förhållande till ordinaldata är typvärde vilket betecknar det vanligaste förekommande variabelvärdet men används relativt sällan för att beskriva variabler (23). Median användes vid ett tillfälle för att beskriva poängsummans mellersta värde. Författarna anser att median kan vara värdefullt att använda då det i detta fall beskrevs i förhållande till typvärdet. Studiens resultat är, enligt författarna, inte representativt för sjuksköterskors dokumentation inom särskilt boende i hela Sverige då granskningen utförts på ett mindre antal journaler på särskilt boende inom samma kommun. Författarna anser dock att studiens resultat kan vara representativt inom den kommun där journalgranskningen genomförts. Resultatdiskussion Resultatet visade på att dokumentation kring urininkontinens förekom i 67 % av journalerna, vilket styrks av tidigare rapporter (3) där förekomsten beräknas till mellan 70-80 %. Medelåldern på personerna i studien var 85 år vilket överensstämmer helt med en tidigare studie (3). Medelåldern för kvinnorna med urininkontinens var något högre än för männen men urininkontinens förekom i högre grad hos männen. Tidigare studier visar att förekomsten av urininkontinens ökar markant hos män efter 70 års ålder och skillnaden mellan könen minskar men förhållandet blir inte det omvända (1, 3) såsom studiens resultat visade. Orsaken till denna skillnad kunde vara att antalet journaler som granskades var relativt få eller så kan det ha påverkats av att äldre personer inom denna kommun beviljats insatsen särskilt boende i relation till grad av funktionsnedsättning och behov av stöd och hjälp i vardagen. Resultatet visade på att utifrån Cat-ch-ing mallen var sjuksköterskornas dokumentation inte komplett med god kvalitet i någon journal. De låga poängsummorna innebar att de uppgifter som skulle ligga till grund för vård och behandling ej dokumenterats eller var av mindre bra kvalitet. I sjuksköterskans omvårdnadsansvar ingår att dokumentera de uppgifter i journalen som krävs för att patienten skall erhålla en god och säker vård (20, 25). Bris- CAMILLA FÄLDT, ANN HANSSON, MARIA EMILSSON OG INGER SANDÉN

24 terna i sjuksköterskornas dokumentation kring urininkontinens kunde tyda på att de inte såg det som ett problem för den äldre personen utan något som hör till normalt åldrande. För den äldre personen kan brister i dokumentationen leda till att allvarliga tillstånd inte upptäcks och behandlas samt att den behandling som erhålls inte är individuellt anpassad utifrån personens behov och situation (7, 8, 20). Anamnes och ankomststatus fanns dokumenterat i de flesta journalerna men anteckningar kring om urininkontinens förelåg eller dess orsaker saknades vid inflyttning. I flera journaler fanns dokumentation om att urininkontinens förelåg eller vilket typ av inkontinenshjälpmedel som användes vilket överensstämmer med tidigare studie (10). Dokumentation kring den äldre personens upplevelse av besvären kring urininkontinens återfanns inte i någon journal och utredning av besvär med urininkontinens fanns beskrivet i en journal. Förhållandet att äldre personer inom särskilt boende ej erhåller utredning rapporteras om i tidigare studier (6, 10). Resultatet visade på brister i dokumentationen kring utredning av urininkontinens men detta förhållande kan ej med säkerhet tyda på att det också fanns brister i den omvårdnad och behandling som den äldre personen erhållit, då studiens syfte ej varit att granska vilken vård den äldre personen erhållit. En tidigare studie visar på att det föreligger skillnader mellan vad sjuksköterskan dokumenterar och vad som utförs i verkligheten (12). Resultatet visade på att omvårdnadsplaner kring urininkontinens sällan fanns dokumenterade. För sjuksköterskan kan bristen på omvårdnadsplaner innebära svårigheter att följa upp och utvärdera vidtagna åtgärder. Kvalitetsutveckling av vården försvåras då det inte finns någon dokumenterad strategi för hur ett problem ska hanteras. En förutsättning för att en trygg och säker vård ska kunna utföras är att sjuksköterskornas omvårdnadsplaner är tydliga och tillgängliga (5). För den äldre personen kan bristande omvårdnadsdokumentation få konsekvenser i det dagliga livet genom att kontinuitet i omvårdnad och behandling brister. Omvårdnadspersonalens möjlighet att logiskt följa ett förlopp eller genomföra rätt behandling försvåras. För sjuksköterskan kan brist på relevant dokumentation i omvårdnadsjournalen innebära att omvårdnaden, av andra, bedöms som bristfällig. Sjuksköterskorna själva sätter inte kvaliteten på omvårdnaden i samband med bristande dokumentation (6). Resultatet visade inte på något samband mellan att en bra dokumentation kvantitativt följdes av en bra dokumentation kvalitativt. En omsorgsfullt dokumenterad omvårdnad bidrar till att patientvården utvecklas samt att säkerhet och kvalitet ökar (25). Konklusion Dokumentation kring urininkontinens hos äldre personer inom särskilt boende har stora brister då väsentliga uppgifter för att en god och säker vård ska kunna erbjudas saknas. Bristen på hänvisning till vårdprogram och riktlinjer kan tyda på att de saknas eller att de inte är anpassade för äldre personer inom särskilt boende vilket medför att sjuksköterskan har svårt att använda dem, eller inte känner till dem. Brister i dokumentationen kan för den äldre personen leda till att besvären med urininkontinens kvarstår eller förvärras genom att det uppstår en obalans mellan den äldre personens inre och yttre resurser och det dagliga livets krav i samband med blåstömning. En förbättrad dokumentation skulle kunna erhållas genom återkommande utbildning avseende omvårdnadsdokumentation. Vidare skulle en utveckling av lätthanterliga och tydliga vårdprogram riktade mot äldre personer inom särskilt boende som besväras av urininkontinens kunna bidra till en ökad förekomst av dokumenterad utredning, bedömning, behandling och utvärdering av urininkontinens. Vidare forskning genom en intervjustudie av sjuksköterskor inom särskilt boende skulle kunna bidra till ökad förståelse för vilka hinder och möjligheter som föreligger avseende dokumentation av urininkontinens. Kontaktperson: Ann Hansson* RN, Mimosavägen 32, SE 461 44 Trollhättan. E-mail: ann.hansson@trollhattan.se Camilla Fäldt* RN, Gullregnsvägen 17, SE 461 43 Trollhättan. E-mail: camilla.faldt@student.hv.se Maria Emilsson** RN, PhD student, University West, SE 461 86 Trollhättan. E-mail: maria.emilsson@hv.se Inger Sandén** RN, PhD, Hälsouniversitetet, SE 581 83 Linköping. E-mail: inger.sanden@liu.se *Dessa författare bidrog med lika arbete i denna artikel. **Dessa författare bidrog med handledning och kritisk läsning av artikeln. Referenser 1. Norlén, L., & Siltberg, H. (2003). Hålla tätt en bok om urininkontinens och överaktiv blåsa. Täby: Pfizer AB. 2. Hellström, A- L., & Lindehall, B. (2006). Uroterapi. Lund: Studentlitteratur. 3. Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2003). Evidensbaserad äldrevård, en inventering av det vetenskapliga underlaget. (SBU-rapport, 163). Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering. 4. Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2000). Behandling av urininkontinens. (SBU-rapport, 143). Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering. 5. Thompson, D. (2004). Geriatric Incontinence: The long term care challenge. Urologic Nursing, 24 (4), 305 314. 6. Mangnall, J., Taylor, P., Thomas, S., & Watterson, L. (2006). Continence problems in care homes: auditing assessment and treatment. Nursing Older People, 18 (2), 20 22. 7. Broddeskog, L., Granström, G., Fjellström, M., Ögren, L-O., & Lauritzen, M. (1997). Kvalitetssystem i inkontinensvården inom särskilda boendeformer en arbetsmodell. Stockholm: Socialstyrelsen. 8. Dmochowski, R. (2005). Urinary Incontinence: Proper assessment available treatment options. Journal of Womens Health, 14 (10), 906 916. 9. Wilson, L. (2003). Continence and older people: the importance of functional assessment. Nursing Older People. 15(4), 22 28. 10. Socialstyrelsen. (2003). Inkontinensvården i ordinärt och särskilt boende. (Socialstyrelsens rapport ). Stockholm: Socialstyrelsen. 11. Schnelle, J., Cadogan, M., Grbic, D., Bates-Jensen, B., Osterweil, D., Yoshii, J., & Simmons, S. (2003). A standardized quality assessment system to evaluate incontinence care in the nursing home. Journal of the American Geriatrics. 51, 1754 1761. 12. Schnelle, J., Bates-Jensen, B., Chu, L., & Simmons, S. (2004). Accuracy of nursing home medical record information about care-process delivery: Implications for staff management and improvement. Journal of the American Geriatrics Society. 52, 1378 1383 13. Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Socialstyrelsen. (2006). Inkontinensvård. Tillsyn av insatser inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården (Socialstyrelsens rapport Nr. 2006:91). Stockholm: Socialstyrelsen. 14. Lekan-Rutledge, Deborah. (2004). Urinary incontinence strategies for frail elderly women. Urologic Nursing, 24 (4), 281 302. 15. Norheim, A., & Guttormsen Vinsnes, A. (2005). Ansatte på sykehus sine holdninger til eldre och patienter med urininkontinens. Vård i Norden, 25 (1), 21 25. 16. Du Beau, C. E., Simon, S., & Morris, J. N. (2006). The effect of urinary incontinence on quality of life in older nursing home residents. Journal of the American Geriatrics Society, 54, 1325 1333. 17. Norton, C. (2006). Nursing older people: independence, autonomy and selffulfilment: Eliminating. In S. Redfern., & M. Ross (Eds.), Nursing Older People. (4 th ed., pp. 315 338). London: Churchill Livingstone. 18. Carnevali, D. (1996). Handbok i omvårdnadsdiagnostik. Stockholm: Liber AB. 19. Ehnfors, M., & Ehrenberg, A. (2007). Kvalitetsindikatorer för omvårdnadsdokumentation i patientjournalen. I: E. Idvall, (Red.), Kvalitetsindikatorer inom omvårdnad (ss.30 44). Stockholm: Gothia Förlag. 20. SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. Stockholm: Riksdagen. 21. Björvell, C., Thorell Ekstrand, I., & Wredling, R. (2000). Development of an audit instrument for nursing plans in the patient record. Quality in Health Care, 9, 6 13. 22. Björvell, C. (2001). Sjuksköterskans journalföring En praktisk handbok. Lund: Studentlitteratur. 23. Ejlertsson, G. (2003). Statistik för hälsovetenskaperna. Lund: Studentlitteratur. 24. Brace, N., Kemp, R., & Snelgar, R. (2006). SPSS for psychologists: a guide to data analysis using SPSS for Windows (3. ed ). Basingstoke: Palgrave Macmillan. 25. SFS 1985: 562. Patientjournallagen. Stockholm: Riksdagen. 26. Ehnfors, M., Ehrenberg, A., & Thorell-Ekstrand, I. (2005). VIPS-boken. Stockholm: Vårdförbundet.