Barn som bråkar. En tidning om hem, vård och behandling Maj >> Våld och utagerande ett komplext problem. >> Om det händer. >> Grynings statistik

En tidning om hem, vård och behandling Maj 2007 >> Våld och utagerande ett komplext problem >> Om det händer >> Grynings statistik >> Undvik smittoeffekter >> Jessica och hennes Henrik >> Forskarbesök Proffessor Eric Trupin från Seattle >> Nöjda kunder och stabilt resultat 2006 Barn som bråkar www.gryning.se

I ENGAGERAT maj 2007 Ledare 2-3 Den goda institutionsvården Om det händer 4-5 stödsamtal i grupp Smittoeffekter 6 Götateamet 7 öppenvård för unga missbrukare Barn som bråkar 8-9 Jessica 10-11 till slut en solskenshistoria ART 12-13 Agression replacement training Eric Trupin, forskare 13 Förhindra smittoeffekter 14-15 ungdomsinstitutionen Bergiusgården Mer om Gryning Vård AB får du på vår hemsida www.gryning.se. Där finns mer att läsa om vårt uppdrag och våra verksamheter. Blir du intresserad av att arbeta inom Gryning finns det även en rubrik med Lediga tjänster. ges ut av Gryning Vård AB Box 5154 (Gårdavägen 2), 402 26 Göteborg tel: 031-703 39 50, fax: 031-703 73 49 internet: www.gryning.se e-post: förnamn.efternamn@gryning.se Redaktör: Jan Bennet, 031-703 39 50 Ansvarig utgivare: Marianne Forslund, 031-703 73 40 Redaktionskommitté: Alf Bengtsson, Inge Olofsson Produktion: Progressive Marketing AB, www.promarketing.se Fotografier: Om ej annat anges är fotografi er tagna av personer inom Gryning eller redaktionen. Tidningen trycks på Profi Matt 150/170g (Svanenmärkt). * Avbildade personer i berättande artiklar har vanligtvis inget samband med de verkliga personerna i artikeln. Den goda institutionsvården De senaste veckorna har media uppmärksammat situationen på ett behandlingshem i Göteborgsområdet. Utan att gå in på de påstådda bristerna, där jag varken kan eller vill bedöma en annan vårdgivare, kan den efterföljande diskussionen bli en nyttig väckarklocka för oss alla. Medan mediarapporteringen pågår möter jag en f d styrelseledamot som säger att något liknande aldrig skulle kunna hända i Gryning. Ni har ju så välutbildad personal och så hög kvalitet! Jag blir naturligtvis glad över omdömet, men är samtidigt fullt medveten om att även Gryning skulle kunna hamna i skottlinjen. Många av de barn och ungdomar som kommer till Gryning har en historia av våld och utagerande. Våra medarbetare utsätts dagligen för stora påfrestningar och utan stöd och ledning fi nns det risk för att icke-professionella kulturer utvecklas. Vi kan aldrig gardera oss helt, men det finns oerhört mycket som vi kan göra för att minska riskerna för att klienter och för den delen också personal - far illa. Inga enkla lösningar på komplexa problem När det gäller komplexa problem tenderar vi att antingen tillgripa enkla lösningar eller fokusera på en fråga i taget. Jag tror att vi måste acceptera komplexiteten och inse hur faktorer på olika nivåer ömsesidigt påverkar varandra. Det handlar både om

klientens vårdtyngd och personalens kompetens. Det handlar både om arbetsmiljö och behandling samt om processer i elevgrupper och personalgrupper. Dessutom har det stor betydelse hur vården organiseras och vilka resurser som tillförs. Fokus på unga utagerande Under 2007 pågår i Gryning ett projekt som vi kallar Uppdrag Unga Utagerande. Syftet är att bättre kunna möta och hantera barn och ungdomar som agerar ut genom ett våldsamt beteende samt att minska risken för att anställda utsätts för hot och våld. I grunden handlar projektet om att säkerställa att vi erbjuder god institutionsvård. Inom ramen för Uppdrag Unga Utagerande genom för vi 10 delprojekt som handlar om allt från forskning, lagstiftning, metoder, rekrytering och utbildning till säkerhet och larm. Ett av de viktigaste delprojekten är de intervjuer vi genom för med ungdomar som uppvisat ett våldsamt beteende. Vi vill få ungdomarnas bild av händelserna och deras syn på vad som hade kunnat göras annorlunda. Många av artiklarna i detta nummer av Engagerat behandlar temat hot och våld. I en av artiklarna beskrivs ART, som är en metod att träna upp förmågan att hantera sin egen eller andras ilska mm. I en artikel om Bråkiga Barn beskrivs en doktorsavhandling om utagerande unga och det samarbete vi inlett med forskaren Ulf Axberg. Vi får också en inblick i verksamheten vid Bergiusgården, som är en av de institutioner som medvetet försöker tillämpa de kunskaper om smittoeffekter som framkommit i aktuell forskning. Artikeln om gruppsamtal för medarbetare som utsatts för hot och våld visar hur starkt sådana händelser påverkar den anställde. Det är inte ovanligt att man känner skam, skuld och bristande tilltro till sin egen kompetens. Att få hjälp med att bearbeta det som hänt ger möjlighet att bibehålla sin professionalitet och att i förlängningen undvika distansering och bristande empati för klienten. I verksamheter som möter utagerande beteende är det avgörande vilken behandlingskultur som utvecklas och vilka attityder som får fotfäste. Det är min övertygelse att ledningens och chefernas bemötande av medarbetarna har betydelse för vilken empati och professionalitet dessa kommer att visa i mötet med klienten. Åtgärder för att minska hot och våld har relevans för hur vi utvecklar en god institutionsvård i allmänhet. Det viktigaste är att åstadkomma en kultur där våra anställda känner yrkesstolthet, har en grundläggande etisk inställning och uppträder professionellt. I en sådan kultur reagerar medarbetarna snabbt på eventuella övertramp, vilket ger chefer och ledare möjlighet att ta tag i problemen innan de hinner växa. Våldsamt utagerande barn och unga tenderar att bli ett allt större samhällsproblem. Vid våra enheter tar vi emot unga, där det våldsamma beteendet bidrar till att de inte längre kan vara kvar i sin skola eller sitt hem. I Gryning fi nns både erfarenhet och kunskap om dessa frågor men vi måste bli ännu bättre rustade inför framtiden. Genom att belysa svåra problem i Engagerat vill vi visa att det finns en transparens inom Gryning och i förhållande till vår omvärld, som utgör en trygghet för klienter och uppdragsgivare. Marianne Forslund VD marianne.forslund@gryning.se Notiser Porträtt av Grynings samarbetskultur Som vi tidigare berättat är Gryning ett av fem företag som ingår i ett forskningsprojekt kallat Robusta samarbetskulturer. Forskningsledaren Thomas Jordan har utifrån enkäter med alla anställda samt intervjuer med nyckelpersoner och fackliga organisationer samman ställt ett porträtt av Grynings samarbetskultur. Porträttet visar att Gryning är en ickehierarkisk organisation med förhållandevis god samstämmighet om målen för verksamheten. På de allra fl esta enheter är konfl iktnivån låg, men det förekommer enheter med mer spänningar. Stödsystemen med ledar utveckling, handledning, utbildning, arbetsplats träffar, samarbetssamtal mm är väl utvecklade i bolaget. Då detta är ett pilotprojekt, och Gryning är enda vårdföretaget i projektet, är det svårt att utifrån porträttet sätta betyg på vår samarbetskultur. Intrycket är dock att vi inte utmärker oss negativt på något sätt. Porträttet har nu presenterats för Grynings styrelse och alla verksamheter. Samman taget är reaktionerna på projektet mycket positiva. 3

Om det händer stödsamtal i grupp Hot och våld är ett samhällsfenomen, det förekommer i skolan, på gator och torg och, inte minst, i hemmen. Då Gryning tar emot många barn och ungdomar med ett utagerande beteende, är vi inte förskonade från detta. Som ett led i arbetsmiljöarbetet erbjuder Gryning anställda som varit utsatta för hotsituationer en möjlighet att tillsammans reflektera över sina erfarenheter. Stödsamtal i grupp är ett sätt att ge möjlighet till bearbetning, erfarenhetsinsamling och organisatoriskt lärande, det vill säga att erfarenheterna skall gå att sammanställa och ligga till grund för det fortsatta arbetsmiljöarbetet. Sedan fl era år erbjuder Gryning anställda som varit utsatta för våld och hot enskilt samtalsstöd hos extern handledare/psykoterapeut. Gruppsamtalen är ett komplement till detta och ett sätt att utveckla nya former av bearbetning. Den första gruppen började träffas i maj 2006. Jag träffade Elisabeth Sjöstedt, som var den som ledde gruppen, för att höra hennes reflektioner och erfarenheter. Elisabeth är psykoterapeut vid Centrum för familjerådgivning och psykoterapi i Göteborg och anlitas av Gryning för både enskilda stödsamtal och gruppsamtal. Elisabeth och de fem gruppdeltagarna bestämde inledningsvis att var och en skulle dela med sig av sin berättelse, medan resten av gruppen lyssnade för att sedan ge feedback. Det var starka känslor som återuppväcktes hos deltagarna. Ett gemensamt drag var att deltagarna var mer berörda av de andras berättelser än av sin egen. På något sätt var det lättare att identifi era sig med andras upplevelser än med sina egna, ett slags distanserande försvar. Ett återkommande tema var vilken stor kränkning hotet eller våldet innebar och hur ensamma de hade känt sig; sänkt självkänsla, skam och tvivel på egen kompetens var återkommande känslor. Det individuella samtalsstödet hade varit viktigt för deltagarna, men stödet i gruppen fördjupade och breddade denna erfarenhet. Elisabeth: Det är en sak att om jag som terapeut berättar att du inte är ensam om den här upplevelsen, och något helt annat om någon som varit med om samma sak berättar. Gruppmötena fi ck medlemmarna att förstå att de inte var ensamma om sina känslor och att det går att ta hjälp av gruppen för att gå vidare. Linda Dalenius som arbetar på Ramnås i Borås var en av gruppmedlemmarna: Det var ett trivsamt och gott klimat i gruppen, det var en känsla av gemenskap, man vågade lämna ut sig och det var ett konstruktivt sätt att arbeta. Jag uppfattade att alla var nöjda med gruppen och det vi uppnådde i form av erfarenhet och bearbetning. Linda hoppas att grupper av det här slaget kommer att erbjudas alla som varit utsatta för händelser som varit hotfulla eller våldsamma. Elisabeth poängterar chefens roll vid olika typer av hot- och våldsincidenter. Samtliga i gruppen beskriver chefens stöd som avgörande för hur de kunnat bearbeta det inträffade och lämna det bakom sig. Det är viktigt att chefen är receptiv och tar den drabbade på allvar. En inledande debriefing och ett forum för detta är faktorer som har stor betydelse för hur den enskilde kan gå vidare. På en institution kan det utvecklas olika kulturer och kollektiva försvarsstrategier, som gör att det blir svårare att på ett konstruktivt sätt förebygga hot och våld. Arbetssättet på institutionen kan frambringa olika former av splittingmekanismer. Parallellprocesser är ett annat fenomen som negativt kan inverka på institutionens möjlighet att arbeta med olika former av destruktiva fenomen. Förnekande, distansering och egen splitting är faktorer som även de påverkar i negativ riktning. Det händer att en våldscirkel utvecklas och trappas upp om strukturen på institutionen brister. Störst risk för strukturfall brukar det vara vid chefsbyte. 4

Perioden efter ett chefsbyte är sårbar. Det är inte ovanligt att fl era i personalen slutar och söker sig vidare vid ett chefsbyte. Bristen på hållande strukturer gör att personalen kan tappa greppet mer och mer, vilket kan leda till oro på institutionen, som i sin tur kan leda till hot som kan leda till våld. Denna upptrappning kan i sin tur leda till en successiv tillvänjning av våld. Här är det viktigt att chefer och ledning är uppmärksamma och agerar innan det gått för långt. En personalgrupp som tappat greppet upplever sig som vanmäktig inför klienterna och behöver tydligt och konkret stöd i form av debriefing, handledning, samtalsstöd; såväl i grupp som enskilt, säger Elisabeth. Jag kontaktade Lars-Johan Johansson på behandlingshemmet Tallbacken. Lars-Johan var en av dem som deltog i de fem gruppsammankomsterna. Det var ett bra initiativ från Gryning med denna grupp, alla var jättenöjda och jag hoppas att blir fl er grupper. Lars-Johan säger att det var ett större behov av en sådan här grupp än han kunde föreställa sig innan. Lars-Johan efterlyser även en renodlad mansgrupp där mansrollen och institutionsarbetets krav på männen i olika kris- och våldssituationer belyses och diskuteras. Sammanfattningsvis säger Elisabeth att när det gäller hot och våld är det viktigt att den drabbades upplevelse tas på allvar och att stödinsatser sätts in så tidigt det är möjligt för att undvika ohälsa och sjukskrivning. För att förebygga hot och våld är det viktigt med en chef som tar tag i strukturfall och andra negativa tendenser på ett tidigt stadium. Extra viktigt är detta vid chefsbyte då strukturen kan vara svag och det kan vara behov av ytterliggare stöd. Gryning har ett ständigt pågående arbetsmiljöarbete där frågor om hot och våld är i fokus. Att ge anställda stöd är ett mål i sig, men det är också en kvalitetsfråga i behandlingsarbetet. Stöd till anställda som drabbats av hot och våld ger dem möjlighet att behålla sin empati och sitt professionella förhållningssätt i arbetet med klienterna. Är ni intresserade av Elisabeths sätt att arbeta så fi nns information på: www.familjeradgivning-psykoterapi.se Alf Bengtsson alf.bengtsson@gryning.se Statistik över hot- och våldstillbud i Gryning 2006 Under året inrapporterades 148 tillbud eller arbetsskador som var relaterade till kraftigt utagerande av barn, ungdomar eller vuxna klienter. Av dessa inträffade 78 på ungdomsinstitution, 69 på barn- och familjeenhet och 1 på en missbrukarenhet. Exakt 100 anställda har lämnat in en tillbuds- eller arbetsskadeanmälan som rör hot och våld. Samma klient kan vara inblandad i fl era händelser. Fyra ungdomar står för 20% av alla inrapporterade fall. De vanligaste rapportorsakerna är verbala hot, följt av slag, sparkar och övrigt våld. I fl ertalet fall betecknas de fysiska eller psykiska skadorna som lindriga eller inga alls. I fyra fall angavs grov skada. Under året har endast en sjukskrivning initierats i anslutning till ett tillbud eller en arbetsskada, men den psykiska belastningen kan komma till uttryck i ett senare skede. 5

Smittoeffekter ett nytt ord i det sociala behandlingsarbetet Att ungdomar påverkar varandra både i vardagslivet och när de befinner sig i behandling är väl känt. Att det ungdomarna lär ut till varandra kan få skadliga effekter och stärka en antisocial identitet är heller ingen nyhet. Under senare år har detta fenomen, som kommit att kallas smittoeffekter, lyfts fram i diskussionen om institutionvården. På en föreläsning med den norske forskaren Tore Andréassen uppehöll han sig vid vad han menar vara god institutionsvård. Ett tema han pratade om handlade om smittoeffekter och han hänvisade till ny amerikansk forskning I en metastudie av Dodge, Dishion och Lansford publicerad 2006 görs en genomgång av forskning om olika behandlingsmetoder och hur dessa fungerar i perspektivet smittorisker / smittspridning (eng. Deviant Peer Infl uences). Forskarnas slutsatser är inte särdeles positiva för många av de undersökta behandlingsinsatserna. Generella principer för behandling av ungdomar på institution och i öppenvård för att undvika smitta. 1. Lågriskungdomar får inte blandas med högriskungdomar. 2. Tiden i grupp begränsas. 3. Tillfällen till ostrukturerad samvaro begränsas. 4. Program- och behandlingsansvarig skall skapa och upprätthålla en prosocial ungdomskultur. 5. Gruppsittningar skall vara väl strukturerade och ledas av välutbildade gruppledare. Dishion, Dodge Lansford Deviant Peer Influences in Intervention and Public Policy for Youth, Duke University, University of Oregon 2006 MST, MTFC, FFT och ytterligare några modeller får godkänt, medan det i övrigt är dåliga resultat. Det som är mest intressant för oss inom Gryning är att forskargruppen ger tydliga rekommendationer för hur smittspridning kan undvikas i vård- och behandlingssammanhang (se faktaruta). Smittspridning är ett allmänt problem i både öppen- och slutenvård om man inte organiserar verksamheten enligt deras rekommendation. Ett observandum i detta sammanhang är att Martin Lardén, forskare inom SiS och svensk projektledare för Multifunc, vid olika tillfällen har framfört att kommunala ungdomsboenden är en mycket tveksam insats ur detta perspektiv. Kommunala ungdomsboenden är sällan medvetet organiserade så att smittoeffekter undviks. Slutsatserna stämmer väl med erfarenheter som finns inom Gryning. Sedan vi tagit del av den nya forskningen har vi fokuserat ytterligare på dessa frågor. Resultatet är att våra behandlingsinsatser har individualiserats ännu mer än tidigare, att ostrukturerad samvaro i grupp minimeras osv. Vi uppfattar denna kunskap som mycket viktig, både för oss som säljer vård- och behandling och för de kommuner som köper vården. Inge Olofsson Utvecklingschef inge.olofsson@gryning.se 6 Notiser Vilka regelförenklingar är möjliga för företag? Gryning har fått möjlighet att lämna förslag till Socialdepartementet gällande regelförenklingar för företag. Utgångspunkten i vårt remissvar är att de skärpningar som genomförts i lagstiftningen för att skydda klienter enbart är av godo, även om det medför merarbete för oss. Exempel på detta är skärpt tillsyn, högre krav för att få driva HVB samt möjligheter att kräva polisregisterutdrag vid nyanställning. Däremot föreslår vi att förenklingar genomförs när det gäller upphandlingsförfarandet, förmånsbeskattningen av måltider, samt att enklare krav införs på systematiskt brandskyddsarbete och livsmedelshantering när det gäller enheter med ett fåtal platser. Vi föreslår även att det skall vara möjligt att få dubbeltillstånd som både HVB-hem och LSS-boende, för ungdomar vars problematik finns i gränszonen mellan lagstiftningsområdena.

Götateamet öppenvård för unga missbrukare Götateamet är i startgroparna för att ta emot sin första klient. Sedan förra artikeln skrevs (Engagerat december 2006) har fyra familjebehandlare anställts, samtliga är socionomer med olika vidareutbildningar. Verksamheten är inrymd i nya lokaler på Östra Sjukhuset, granne med Unga Vuxna, där klienterna kommer att avgiftas innan de går vidare till exempelvis Götateamet. Jag träffade teamet en hektisk torsdag för att fråga hur arbetet fortlöper. Maria Jonsson är socionom och har arbetat med missbruk på institution och inom socialtjänsten: Det skall bli intressant att arbeta med ungdomar ur ett annat perspektiv på ett mer intensivt sätt. Vi är väl förberedda och ser fram emot att börja arbeta med våra klienter. Teamet har tagit fram ett informationsmaterial där verksamhetens olika delar beskrivs: utredning, motivation och behandling, primärt i familjen. De håller för närvarande på och besöker olika socialkontor i Göteborgs Stad, som abonnerar på tjänsterna, för att informera och presentera sig. Parallellt med klientarbetet har teamet i uppdrag att utveckla ny metodik. Bland annat skall den kunskap som finns i Gryning när det gäller ungdomar, familjebehandling och missbrukarvård integreras. För närvarande går teamet på föreläsningar och deltar i olika typer av specialutbildning, bland annat träffar de en psykolog som metodhandleder dem på missbruks/ beroendeproblematik och preparatkaraktäristika varje vecka. Johnny Jantunen är en av familjebehandlarna i Götateamet: Det skall bli spännande att arbeta i hemmet, med den unge och familjen. Det fi nns fl era olika och framgångsrika behandlingar för ungdomar med missbruksproblem i Göteborg, men jag tror att vi är ensamma om att bedriva ett intensivt familjearbete hemma hos den unge. Johnny betonar att arbetet i grunden är ett samtalsstöd för den unge och resten av familjen. Det kommer att vara stödjande samtal, motiverande samtal och samtal av bearbetande karaktär. Vi kommer att utforma uppdragen med avseende på innehåll och längd tillsammans med vår uppdragsgivare, socialtjänsten, säger Johnny. Wolanza Anthony har tidigare arbetat inom socialtjänst och öppen narkomanvård: Vi kommer att arbeta med en grupp människor i stort behov av hjälp och stöd. Vi kommer att fånga upp den unge, försöka bryta destruktiva mönster och ge möjlighet till ett liv utan missbruk. Ju tidigare insatserna sätts in, desto större chans att det går bra säger Wolanza. Den fjärde medlemmen i Götateamet, Marin Berger, börjar arbeta i slutet av april. Martin har tidigare arbetat som kurator på sjukhus och inom socialtjänsten. Jag lämnar Götateamet som är på väg ut för att ge information till socialtjänsten någonstans i Göteborg. Alf Bengtsson alf.bengtsson@gryning.se 7

Barn som bråkar spännande att jobba med Vi möter de utagerande barnen både i skolan, på BUP och i socialtjänsten och använder olika etiketter för att beskriva dem. Många av dem har diagnoser och stora svårigheter i sitt liv. I sitt arbete och i sin forskning har Ulf Axberg funderat mycket över dessa barn. För att vända på perspektivet började han leta efter vad de har gemensamt och han har mer och mer kommit att använda begreppet Barn som bråkar. Ulf Axberg är psykolog och psykoterapeut och har nyligen doktorerat på Psykologiska institutionen i Göteborg med en avhandling som fritt översatt från engelskan heter Bedömning och behandling av tre- till tolvåringar med beteendeproblem. Ulf och Gryning har nyligen inlett ett samarbete kring utveckling av metoder i öppenvård för barn och deras föräldrar. När Ulf och jag möts för ett samtal om hans forskning berättar han att det har varit en ganska lång väg dit. Han jobbade med barn som bråkar och deras familjer i många år och började alltmer känna ett behov av att formulera sig. Som praktiker kom han in i forskningssammanhang 1996 när det Marte Meoprojekt han arbetade med i Skövde skulle beforskas. 2000 skrev ha in sig på doktorandutbildningen på Psykologen i Göteborg och på den vägen är det. Ulf kan prata länge om detta skattningsformulär som har visat sig fungera mycket väl i Sverige. ECBI består av 36 frågor och är ganska enkelt. Det ger skalor både när det gäller förekomst av problem och deras intensitet. En spännande slutsats är att vissa bråkiga beteenden faktiskt är helt normala, medan andra barn sticker ut tydligt, genom att de slåss, stjäl och ljuger mycket och tidigt. Genom att hitta dessa barn i ett tidigt skede kan vi göra mycket nytta. ECBI är utprovat i Sverige för 3-10 åringar. Ulf menar att det går utmärkt att använda i ett utvärderingsperspektiv, exempelvis som ingångsformulär i en föräldrautbildning, eller i en behandling. Formuläret bör också kunna fungera utmärkt som riskbedömningsinstrument. I sin avhandling har Ulf genomfört fyra olika delstudier. Den första handlar om utveckling och implementering av en systematiserad skolbaserad insats byggd på Marte Meo och samordningsmöten, där lärarna dessutom utbildas i att klara de bråkiga barnen. Ulf säger att modellen visar lovande resultat inte minst utifrån att lärarna tar med sig sin kunskap till andra elever med liknade bekymmer. Den andra delstudien handlar om implementering och utfall av föräldrautbildnings-programmet The incredible years, (de otroliga åren på svenska). Studien visar att programmet har ungefär samma goda resultat i Sverige som internationellt. I delstudie tre och fyra har Ulf tillsammans med sin handledare professor Anders Broberg översatt, standardiserat och normerat ett skattningsformulär Eyberg Child Behaviour Inventory (ECBI), till svenska, eller som Ulf med glimten i ögat säger, skaraborgska förhållanden. 8

går att göra något för att hjälpa de bråkiga barnen, att det fi nns möjligheter om vi lär oss att använda fungerande metoder. Då måste vi satsa på föräldraträning, multisystemiska insatser och ha tydligt fokus på barnens beteende. Kan vi dessutom komma in tidigt under barnens utveckling så ökar möjligheterna ytterligare. Ulf är en förespråkare för tydliga och målstyrda insatser, men han menar att vi måste vara beredda på att behandlingen inte alltid går att styra direkt mot de mål vi satt upp. Vi måste alltid anpassa oss efter individerna och deras förutsättningar. Här använder Ulf begreppet vingelmån för att beskriva hur det kan bli på väg mot målet. Om han har myntat begreppet själv framgår inte, men jag uppfattar det som en bra spegling av verkligheten. Vårt samtal fortsätter kring vad Ulf har för tankar om metoder och arbetssätt generellt i behandling av bråkiga barn och hur vi sätter mål för våra insatser. Ulf lyfter fram att det fi nns modern forskning som visar att uppåt 85% av barnen vi pratar om har psykiska problem parallellt med att de är definierade som bråkiga och besvärliga. Trots detta är behandlingsdiskussionen mer positiv nu än på länge. Det börjar sprida sig en viss optimism kring att det faktiskt Vårt samtal avslutas med att vi är överens om att det skall bli mycket spännande nu när Ulf skall utveckla en öppenvårdsmodell tillsammans med två enheter i Gryning. Modellen är tänkt att så småningom kunna manualiseras för att vi på ett enklare sätt kunna bedöma resultatet av insatserna. Detta kommer vi att återkomma till i senare nummer av Engagerat. När vi skiljs och Ulf tar sin ryggsäck och går, har han gett en bild av sig själv som en person vi inom Gryning kan se fram emot att få samarbeta med. Inge Olofsson Utvecklingschef inge.olofsson@gryning.se Notiser Nöjda kunder även 2006 Förra året inkom 362 s.k. nöjdkundenkäter. Enkäterna skickas till handläggaren i kommunen i samband med att ärendet avslutas. De socialsekreterare som besvarat enkäten är mycket nöjda med de insatser de köpt från Gryning. 88% är nöjda eller mycket nöjda med hur institutionen utfört sitt uppdrag, 91 % är nöjda eller mycket nöjda med kompetensen och 95% har svarat ett de är nöjda med service och bemötande. 96% av alla socialsekreterare som besvarat enkäten kan tänka sig att använda sig av institutionen igen. Detta är siffror som vi har all anledning att vara nöjda över! Stabilt årsresultat 2006 I dagarna skickas årsredovisningen för 2006 ut. Årsresultatet slutar på -125 tkr, vilket med en årsomsättning på 289 mkr är så nära ett nollresultat man kan komma. Den ekonomiska situationen för företaget som helhet är stabil, trots att många institutioner, främst på ungdomssidan, genererade underskott. Som vanligt ger årsredovisningen en bred inblick i Grynings verksamhet. Antalet inskrivna klienter uppgår till 1 515 personer, vilket är en ökning med 55% de senaste fyra åren. Andelen klienter som deltar i olika öppenvårdsinsatser utgör nu 25%. Två ungdomsenheter avvecklades under 2006 men i gengäld utökades öppenvårdsverksamheterna och skyddsboendet. En milstolpe var starten av vårt första LSS-boende, Kinnegatan i Lidköping. 9

Den första vuxna som någonsin trodde på mig var min socialsekreterare. Och då var jag sjutton år! När jag gick ur hissen på sjunde våningen hade Jessica redan öppnat sin ytterdörr. - Jag har ju ett annat efternamn nu. Under hela vårt samtal återkommer Jessica ständigt till att hon nyss gift sig med sin Henrik. Hur förvånade alla blev, och att nästan ingen hon känner är gift. När jag försöker prata om hur hon hade det för tre, fyra år sedan är det svårt för henne att koncentrera sig. Flera gånger blir hon bara sittande tyst tittande på sina ringar. Plötsligt tittar hon på mig som om hon kommit på varför jag hade kommit. Så säger hon - Henrik kommer snart När väl Henrik har kommit hem, går det lättare. De pratar båda två om hur det var, och hur det är nu. Henrik var visserligen inte med under de dryga två år som Jessica hade kontakt med oss på Gryning, men han har hört alla historier, upplevt den ilska som hon då och då visade mig, och känt den förtvivlan som hon periodvis var inne i. Han har inte alltid haft det så lätt själv, men tycker det är bra att det är just Jessica som nu får möjlighet att berätta sin historia. - Börja med att berätta hur förbannad du var när du träffade Jan första gången! Jessica ser på mig och ler. Det är en historia hon berättat många gånger. Hon satt inlåst på en sluten avdelning och trodde inte på ett enda ord av vad jag sa. Hon rusade ut ur rummet, men lyckades övertyga någon i personalgruppen att få vänta på mig på parkeringsplatsen när jag skulle åka därifrån. Hon fi ck inte följa med den gången, men någon vecka senare kom hon med sin socialsekreterare till institutionen och pratade om sig själv i över en timme utan att vare sig bli förbannad eller sur. Jag skulle vilja ha haft med just den socialsekreteraren vid vårt samtal idag också. Tyvärr har hon fl yttat och arbetar i en annan kommun. Men Jessica ringer henne då och då, säger att det var hon som räddade hennes liv. Det var, säger Jessica idag, den första vuxna som trodde på henne. Den första vuxna som lyssnade och förstod. Och som gav henne chansen. Gav henne chansen att bryta den negativa spiral av våld och droger som började redan den dag hon fyllde tolv. 10

På en och samma dag rökte hon sin första cigarett, fi ck sin första lilla gula tablett med smilemärke på, och blev påtvingad sina första sexuella erfarenheter. Den dagen fanns inga föräldrar närvarande, ingen socialsekreterare tillgänglig. Det fanns överhuvudtaget ingen vuxen där. Jessica får fortfarande tårar i ögonen när hon pratar om den dagen. Det blir Henrik som får fortsätta berättelsen. Han faller för frestelsen att höja mig, och den personal som under drygt två år stod Jessica så nära, till skyarna. Då blir han avbruten av Jessica som säger att hon skulle kunna fylla hela den här artikeln med exempel på hur fel vi tänkte och hur många gånger hon lyckades lura oss. Ibland, säger hon, var vi bara lättlurade och ibland alldeles onödigt hårda. Det viktigaste var att hon fick chansen att visa att hon klarade sig själv. Och att hon tog den chansen. Som sjuttonåring fick alltså Jessica chansen att bevisa att hon kunde ta ansvar. Hon fi ck en lägenhet att sköta själv, hon fi ck en praktikplats, och hon fi ck lova att träffa personal fem dagar i veckan. Hon fi ck stå ut med vårt tjat, och hon fi ck fi nna sig i att vi några gånger gick in i hennes lägenhet med vår nyckel när hon vägrade svara i sin mobiltelefon och inte heller öppnade dörren själv. Hon fi ck genomlida (hennes eget ordval) åtskilliga samtal med oss där hennes pappa var med, och hon fi ck fi nna sig i att vi hämtade henne hos polisen den enda gång hon druckit sig redlöst berusad. Allt detta kan hon idag prata om med ett leende på läpparna. Så har det inte alltid varit. Vare sig när hon bodde hos oss, eller efteråt. Både Jessica och jag vet att när hon efter att ha bott i institutionens lägenhet, fick sitt första egna kontrakt i en helt annan del av stan, så dröjde det inte länge innan hon blev tvungen att fl ytta igen. Den gången var det hennes nya klasskamrater som tyckte det var häftigt att hon hade en egen lägenhet utan föräldrar som la sig i. Kompisar som inte brydde sig om att grannarna ville kunna sova på nätterna. Den gången var det ingen räddande socialsekreterare som kom. Istället fanns Henrik som en räddande ängel. Tillsammans vågade de berätta vad som hänt och tillsammans tog de emot hjälp. Den här gången behövdes det inga två år; efter några veckor hade de själva skaffat en ny lägenhet. Och, säger Jessica, den här gången litade vi på att det fanns vuxna som verkligen ville hjälpa. Innan vi träffades idag var det över tre år sedan vi sågs, Jessica och jag. Allt skulle kunna vara, och är till en viss del, en solskenshistoria. Men, säger Henrik, när jag går ut i trappuppgången för att ta hissen ner igen, glöm inte att Jessica verkligen fått kämpa för det här. Det är lätt att bara se den fi na lägenheten, Jessicas leende ögon och långa vackra hår. Själv är jag övertygad om att Jessica verkligen fått kämpa. Men efter vårt samtal idag är jag också övertygad om att hon lyckats komma en lång bit på väg. Hon tror på att det fi nns någon som älskar henne och, framför allt, hon vågar visa att hon tror på sig själv. Jan Bennet jan.bennet@gryning.se Notiser Handledningens roll och syfte Gryning har nu genomfört en upphandling av handledare. Vi har ingått ramavtal med ett sextiotal handledare och tar nu nästa steg, genom att i maj inbjuda handledarna till ett informationsmöte, där det ges möjlighet att möta cheferna för samtliga verksamheter i bolaget. Samtidigt kommer frågor om handledningens roll och syfte samt våra förväntningar på handledarna att tas upp. Samma dag kommer Staffan Höijer, som forskat på området, att presentera sin forskning om handledningens roll för Grynings chefer. 11

ART AGGRESSION REPLACEMENT TRAINING ART är en metod som används allt mer inom Grynings olika verksamheter och i socialtjänsten. De som arbetar med ART är genomgående nöjda med metoden. I Engagerat har ART tidigare nämnts i artiklar om olika verksamheter, men metoden har inte fått något eget utrymme. Engagerat bad därför Martin Berger som arbetar i Götateamet att beskriva ART. Martin kommer närmast från Frölunda SDF, där han har varit med att starta upp ett ART-team 2005. ART är en metod som formats av den amerikanske professorn Arnold P.Goldstein. Hans centrala utgångspunkt är att aggressivitet är ett inlärt beteende som är mycket svårt att förändra. Detta beroende på att det har lärts in tidigt, ofta kommit till användning, sällan blivit bestraffat och fungerat förhållandevis bra. Därtill vet många aggressiva barn och ungdomar inte heller vad de ska göra istället. De saknar de sociala färdigheter som behövs för att kunna relatera till andra och leva ett fungerande socialt liv. ART-metoden är utformad så att i stort sett alla grupper kan ha nytta av den. Men i första hand riktar den sig till barn och ungdomar som uppvisar brister och behöver träna upp: Sina sociala färdigheter Förmågan att hantera sin egen och andras ilska Förmågan att stå emot grupptryck Moraluppfattning Koncentrationsförmåga Självförtroende och självkänsla I ART-träningen ingår gruppdiskussioner, värderingsövningar, känslokonfrontationsövningar och framför allt rollspel. I rollspelen ställs ungdomarna inför kniviga situationer som de ofta möter i sin vardag. Målet är att deltagarna ska tänka till över hur de fungerar i de olika situationerna och lära sig metoder för att ersätta beteenden och tänkesätt som är mindre bra med bättre alternativ. Uppmärksamma och belöna För att ändra icke önskvärt beteende uppmärksammar och belönar tränarna konsekvent gruppmedlemmarna när de gör eller säger något som är bra, exempelvis när ungdomarna visar prov på att be om lov eller ursäkt, hanterar konfl ikter, står emot grupptryck, ger eller tar emot kritik på ett konstruktivt sätt, för att bara nämna några av alla de teman som förekommer i ett ART-tränings program. Det räcker inte om positiva beteenden uppmärksammas i träningsmiljön. För att ART-träningen ska ge en varaktig effekt bör också personer i nätverket runt om kring de ungdomar som ingår i gruppen vara delaktiga i processen. Det är i samspel med hemmet, skolan och ibland jämnåriga som den verkliga träningen sker. Ett ART-träningsprogram varar under minst 10 veckor. 50 % av träningarna tar upp sociala färdigheter, 25 % ilskekontroll och 25 % ägnas åt moralträning.ett viktigt mål när man tränar ART är att det ska vara roligt. När ungdomarna känner igen sig i olika iscensatta situationer i övningar och rollspel är skratten både många och långa. Alltid två tränare När gruppen skall rollspela en färdighet, till exempel att be om ursäkt, visar tränarna (man är alltid två tränare i en grupp) först hur det kan gå till genom en s.k. modellering.därefter får alla ungdomarna i gruppen öva på färdigheten. Det är vanligast att två och två rollspelar under tiden som övriga ungdomar får observationsuppgifter att refl ektera över. Under rollspelet ser tränarna till att observatörerna riktar hela sin uppmärksamhet på de båda aktörerna och att det inte ges utrymme för opassande kommentarer. Efter rollspelet får aktörerna en applåd för sin prestation. Observatörer och tränare ger sina respektive synpunkter på rollspelet i form av beröm och konstruktiv kritik, varpå tränarna frågar aktörerna hur de upplevde rollspelet. Tydliga regler, uppmuntran och belöning. Viktigt i ART I ART-träningen är strukturen mycket viktig. För att träningstillfällena ska bli så givande som möjligt och för att alla ska känna sig trygga, enas gruppen redan vid första träningstillfället om några få men 12

Spännande forskarbesök från USA Evidensbaserad institutionsvård, finns det? Det går inte att hitta många exempel, men i Washington State i nordvästra USA har forskare och behandlare under ledning av Professor Eric Trupin utvecklat två modeller som visar goda resultat. Gryning hade under två dagar i mars besök av Eric Trupin. Han är professor vid University of Washington School of Medicine, Seattle, Washington. Eric är en stark förespråkare för insatser som baseras på forskning och beprövad erfarenhet. Vid sitt besök hos Gryning deltog Eric i samtal om vård- och behandling i Sverige respektive USA. Eric besökte Bergiusgården i Ljungskile som arbetar med MSMT (Multisystemisk miljöterapi). Han genomförde också en mycket uppskattad föreläsning på Hotel Novotel, som besöktes av ett 50-tal personer från Gryning och socialtjänsten. Eric Trupin har i motsats till flera av sina amerikanska, och för den delen även svenska, forskarkollegor ägnat tid åt att undersöka vad som krävs för att uppnå en god institutionsvård. Han har dessutom utvecklat fungerande behandlingsmodeller på institution som visar goda resultat. Dessa modeller heter FIT, Family Integrated Transitions och ITM, Integrated Treatment Model. Eric Trupins huvudpoäng är att institutionsvistelsen skall användas effektivt. Det gör man genom att arbeta beteendeinriktat med att ge ungdomarna olika typer av färdigheter, samtidigt som det sker ett arbete med ungdomens familj och nätverk. De behandlingsmodeller som används är huvudsakligen kognitiva modeller, som motiverande intervju och genomarbetade belöningssystem. De använder sig också av en modifi erad variant av Dialektisk beteendeterapi (DBT) som har visat sig vara mycket framgångsrik. I arbetet med familjerna både på och utanför institutionen används MST fullt ut. Sammantaget ger dessa insatser möjlighet att påbörja ett kraftfullt förändringsarbete inne på institutionen och skapa förutsättningar för att förändringarna skall vidmakthållas efter hemkomsten. När Eric Trupin efter besöket hos oss åkte vidare till Norge var vi överens om att fortsätta kontakterna och att påbörja ett samarbete kring hur hans behandlingsmodeller kan anpassas och prövas på några Grynings institutioner. Eric var mycket imponerad av hur vi har organiserat institutionsvården i Gryning. Han kände igen mycket av sina egna tankar i det han fi ck höra från oss. Hans refl ektion var att våra förutsättningar att göra ett bra arbete med barn och ungdomar är oändligt mycket bättre än i USA. Inge Olofsson Utvecklingschef inge.olofsson@gryning.se tydliga regler, till exempel att komma i tid, lyssna, delta i rollspel, övningar och diskussioner, räcka upp handen och visa varandra hänsyn. Gruppen bestämmer också konsekvenserna för regelbrott. Några större regelbrott sker sällan eftersom ART är ett mycket uppskattat koncept. De som uteblir från träningar eller bryter mot de överenskomna reglerna riskerar att inte få delta i någon av de mycket populära belöningsaktiviter som anordnas vid väl valda tillfällen. Att belöna ungdomarna när de gör något bra är A och O i ART-träningen. Att få en applåd, en uppmuntrande blick eller kommentar under en ART-träning är värt nog så mycket som belöningen att få delta på en rolig aktivitet. De positiva förstärkningarna betyder framför allt mycket för de ungdomar som fått för lite av detta tidigare - de som av vuxenvärlden mest blivit uppmärksammade för att vara uppkäftiga, bråkiga eller allmänt jobbiga att ha att göra med. Martin Berger Götateamet martin.berger@gryning.se 13

Hur arbetar en ungdomsinstitution inom Gryning för att förhindra smittoeffekter? Som framgår av artikeln på sidan 6 är risken för att ungdomar skall smitta varandra vid placering ett aktuellt tema i debatten om institutionsvård. Bergiusgården är en av Grynings verksamheter som tar emot tonåringar med psykosocial problematik där skolproblem, begynnande kriminalitet och missbruk är förekommande inslag. På institutioner med denna inriktning är det av särskild vikt att ha tillgång till metoder och förhållningssätt som reducerar risken för smittoeffekter. 14 Jag träffar Niklas Galligani som är legitimerad psykolog och institutionschef vid Bergiusgården. Vårt samtal handlar om hur verksamheten arbetar för att motverka att ungdomarna skall påverka varandra och utveckla ytterligare antisociala beteenden under vistelsen. Bedömning av klientens problematik Niklas inleder med att berätta att han lägger ner mycket arbete på att få en klar bild av klientens problematik innan beslut om eventuell inskrivning sker. Niklas har genom sina kunskaper som psykolog möjlighet att sammanställa anamnestiska uppgifter. Han gör en bedömning av den unges problematik samt förändrings- och utvecklingspotential. En viktig del i bedömningen är hur eleven kan tänkas påverka respektive påverkas av den övriga ungdoms gruppen. Kunskaper om drivkrafterna i mänskligt beteende och samspel Niklas menar att det är av avgörande betydelse att de som arbetar med behandling på institution har goda kunskaper om hur det psykologiska samspelet mellan individer kan förstås. Niklas refererar bl.a. till anknytningsteorin och den s.k. affektteorin som anger att känslouttrycken är grundläggande för människans drivkrafter och hennes förmåga att fungera i samspel med andra. Enligt Niklas har grupper och inte minst då ungdomsgrupper, hårda krav för att en individ skall accepteras. Grupper tvingar in den enskilde i ett mönster och kräver anpassning. Individen vill inte hamna utanför flocken utan försöker förstå vad som gäller och tar efter beteenden för att få vara med. Det är dessa krafter som Niklas anser att behandlingspersonalen måste vara vaksam på och kontinuerligt refl ektera över. Högriskungdomar och lågriskungdomar Enligt forskningen är det viktigt att inte blanda högriskungdomar med lågriskungdomar. Detta för att unga med exempelvis utvecklat drogmissbruk och kriminalitet inte skall smitta unga med mindre allvarlig beteendeproblematik. Niklas uttrycker att denna princip kanske är något förenklad. Det är viktigt att inte bara titta på hur en ungdoms meritlista över destruktivt beteende ser ut. Minst lika betydelsefullt är att ta reda på huruvida den unge har ett introvert eller extrovert beteende. Det sistnämnda innebär vanligtvis att den unge har förmåga att klättra i sociala hierarkier. Med utgångspunkt från detta resonemang menar Niklas att det som framförallt bör undvikas är att blanda kraftigt belastade ungdomar som också har förmåga till att få hög status, med andra unga som har mindre avancerad antisocial problematik. Niklas berättar om en situation då ungdomar med olika typer och grad av beteendeproblematik var inskrivna samtidigt och där behandlingsresultatet blev gott. En av de inskrivna eleverna uppvisade på institutionen ett i fl era avseenden positivt socialt beteende. Eleven hade hög status i gruppen och de övriga inskriva, som delvis var att betrakta som högriskungdomar, tog efter hans beteende. Strukturerad vardag och kvalificerade behandlingsmetoder Behandlingspersonalen strävar efter att minimera utrymmet för ostrukturerad samvaro mellan ungdomarna. Vi låter dem inte sitta och hänga för sig själva i soffan framför Tv:n, säger Niklas. När ungdomarna på eftermiddagen kommer hem från skolan har verksamheten alltid minst tre behandlingsassistenter i tjänst. Personalen delar upp ansvaret för ungdomarna och genomför sysslor och individuellt anpassade aktiviteter i mindre konstellationer enligt en planerad struktur. Niklas beskriver att den sociala färdighetsträningen utanför institutionen är viktig. Att ungdomarna får vistas tillsammans med personal i normala och offentliga miljöer har stor betydelse

ungdomarna att kontrollera sina affekter och utveckla konstruktiva mellanmänskliga färdigheter. för att stimulera och uppmuntra accepterat socialt beteende. Niklas nämner vidare att Bergiusgården använder sig av ART. Ungdomarna är ofta impulsiva och aggressiva i sitt samspel med sin omgivning och använder sig av primitiva moraliska resonemang. ART är ett av verktygen i arbetet med att lära Multisystemisk Miljöterapi (MSMT) Niklas berättar att Bergiusgårdens verksamhet är utformad enligt MSMT-modellen vilket bl.a. innebär att boendet på institutionen är förhållandevis kortvarigt och att insatserna sker i nära samarbete med den unges familj och nätverk. Under helger skall ungdomen om möjligt vistas i hemmet och behandlingspersonalen genomför i samband med detta hembesök och arbetar då med hela familjen. Ungdomarnas korta tid på institutionen i kombination med att en del av insatserna sker i den unges hemmiljö bidrar ytterligare till att minska risken för att de unga skall smitta varandra på institutionen. Niklas understryker samtidigt att man skall vara medveten att det i den unges hemmiljö i många fall fi nns en hög smittorisk. Det är därför inte någon generell lösning att endast ge behandlingsinsatser till ungdomar på hemmaplan. När institutionsvården kritiseras med hänvisning till smittorisken kanske man ibland glömmer att det är just i samvaron med kamrater i familjens närområde som det negativa beteendemönstret har utvecklats. I ett sammanhang där vuxna saknat förutsättningar att sätta gränser, ge stöd och vägledning till de unga. En inledande insats med placering på ett behandlingshem med god struktur och hög kvalité kan innebära en möjlighet för den unge att bryta en destruktiv situation och få hjälp att till varata sina resurser och utveckla alternativa beteendemönster, säger avslutningsvis Niklas Galligani. Niels Elvhammar niels.elvhammar@gryning.se Notiser Birkahemmet Göteborgsposten presenterade nyligen Birka hemmets metoder i en artikel som handlar om anknytningsprocesser. Bakgrunden är att forskning riktat uppmärksamhet mot att bristande anknytning mellan barn och föräldrar tycks vara ett ökande problem. I artikeln beskrevs Birkahemmets metoder för att stödja anknytning barn-föräldrar. Birkahemmets metoder har utvecklats under lång tid, i samarbete med bl a psykolog Eva Körner. Claesborg Grynings styrelse fattade i mars beslut om att Claesborg i Skövde skall inrikta sig mot pojkar i åldern XXXX år med neuropsykiatriska och andra funktionshinder. En diskussion hade förts om övergång till ett LSS-boende, men i slutändan kom vi fram till att de ungdomar med funktionshinder i denna ålder som placeras ofta har brister även i hemmiljön. Vanligtvis placeras de enligt SoL eller LVU och Claesborg kommer därför att fortsätta som HVB-hem. Vi kommer att förbereda en flyttning till nya lokaler, som särskilt anpassas för målgruppen. Skolgången är ordnad i anslutning till institutionen och Claesborg kan redan nu ta emot nya elever i den nya målgruppen. 15

Placeringsfunktionen Tel: 031-703 73 48 Barn- och familjebehandlingsenheter Birkahemmet Birkagatan 3, 416 56 Göteborg Tel: 031-25 64 10 Boda familjecentrum Solvarvsgatan 79, 507 40 Borås Tel: 033-41 28 42 Bryggan Tuppfjätsgatan 18, 421 36 Västra Frölunda Tel: 031-47 21 02 Familjecentrum Göteborg Londongatan 1, 418 77 Göteborg Tel: 0705-44 57 54 Hässlehem Solvarvsgatan 77, 507 40 Borås Tel: 033-41 28 40 Kristinedal 662 95 Fengerfors Tel: 0532-230 35 Lyckhem Sparregatan 7, 462 35 Vänersborg Tel: 0521-71 13 46 Solsidan Sturegatan 11, 532 32 Skara Tel: 0511-208 00 Stridsbergsgården Källstorp, 461 59 Trollhättan Tel: 0520-104 30 Trollbacken Olserödsgatan 67 442 42 Kungälv Tel: 0303-187 00 Ungdomsenheter Bergiusgården Box 29, 459 31 Ljungskile Tel: 0522-216 28 Claesborg Box 17, 541 21 Skövde Tel: 0500-48 78 50 Delsjötorp Töpelsgatan 12-14, 416 55 Göteborg Tel: 031-84 42 82 Eriksdals flickhem Eneborgsvägen 2, 541 78 Värsås Tel: 0500-42 03 90 Hagen Box 82, 429 22 Kullavik Tel: 031-93 19 95 Lilla Torp Iskällareliden 6, 416 55 Göteborg Tel: 031-707 31 75 Lillgården Lilla Danska vägen 11, 412 74 Göteborg Tel: 031-40 89 72 Ramnås Sveagatan 21, 504 39 Borås Tel: 033-12 79 60 Snäppan Forstenagatan 49, 461 43 Trollhättan Tel: 0520-197 35 Sparregården Slussvägen 1, 462 54 Vänersborg Tel: 0521-127 64 Tallbacken Box 221, 541 25 Skövde Tel: 0500-48 19 15 Vilgot Vinköl, Blombacka, 532 94 Skara Tel: 0511-37 55 43 Missbrukarvård Lärjeholm Lärjeholmsvägen 12, 415 25 Göteborg Tel: 031-48 04 60 Strandgården, Ljungskile Arödsvägen 1, 459 30 Ljungskile Tel: 0522-290 96/97 Boende enligt LSS Kinnegatan Kinnegatan 27, 531 32 Lidköping Tel: 0510-204 88 Familjehemsverksamheten Familjehem Göteborg Box 5154, 402 26 Göteborg Tel: 031-703 73 47 Familjehem Vänersborg Box 306, 462 23 Vänersborg Tel: 0521-27 56 06 Familjehemsresursen, Skövde Villagatan 7, 541 50 Skövde Tel: 0500-38 18 46 Övriga verksamheter Familjecentrum Göteborg, öppenvård Kometgatan 17, 415 20 Göteborg Tel: 031-26 10 13 MST Hisingen Pipblåsargatan 5B, 412 67 Göteborg Tel: 031-83 17 28 MST vid Vänern Kungsladugårdsvägen 4, 462 54 Vänersborg Tel: 0521-169 40 Götateamet Östra sjukhuset PK Huset Unga vuxna avd 368, 416 85 Göteborg Tel: 031-19 83 80 MTFC Box 5154, 402 26 Göteborg Tel: 0705-145 505 Grynings familjeteam Fabriksgatan 4, 531 30 Lidköping Tel: 0510-232 12 Resursteamet i Göteborg Lillatorpsgatan 15, 416 55 Göteborg Tel: 031-83 26 60 Resursteamet i Alingsås Sunnerövägen 3, 441 35 Alingsås Tel: 0322-197 20 Skyddsboendet Tel: 070-201 98 61, 070-244 33 33 Gryning Vård AB, Box 5154, Gårdavägen 2, 402 26 Göteborg, Tel: 031-703 39 50, Fax: 031-703 73 49 www.gryning.se