Kontaktdriven språkförändring: mekanismer

Kontaktdriven språkförändring: mekanismer

1. Kodväxling 2. Kodalternation 3. Passiv kännedom 4. Förhandling 5. Strategier för andraspråksinlärning 6. Förstaspråksinlärning 7. Medvetna beslut 2

Tre inledande observationer: 1) Det är omöjligt att följa hela utvecklingen av en språkändring, från den första talarens innovation till att den sprids i gruppen. Det är alltså stor skillnad på en människas innovation och en språkändring i en hel grupp. Det gäller båda för intern språkutveckling och vid språkkontakt. 3

2) Det räcker att en person säger något en gång för att det skal vara en möjlig språkändring. Det beror på lingvistiska och sociala faktor om det utvecklas till en språkändring, men möjligheten är där om det har blivit gjord en gång. 4

3) Det finns inga lingvistiska begränsningar för interferens. Vissa ändringar är mera sannolika än andra, och extrema grader av kontaktdriven förändring är ovanliga, men för varje mekanism finns det inte lingvistiska begränsningar, eller om det finns, så verkar de tillsammans så mekanismen som en grupp inte utesluter någon ändring. Som det är i dag, har inga begränsningar kunnat bevisas, även om man har föreslagt begränsningar på till exempel kodväxling. 5

1. Kodväxling Den mest studerade mekanismen: osäkert om det är den viktigaste. Kanske den bara är med synlig och lättare att studera? Kodväxling: bruk av materiale från två (eller flera) språk av en talare i samma situation. Ibland skiljer man på kodväxling och kodblandning: kodblandning föregår inom satsen, medan kodväxling är mellan satser. I denna kurs kodväxling täcker båda betydelserna. 6

Exempel: Yiddish-engelska tvåspråkliga: When I come in I smell the kugel (pudding). Di kinder geen tsu high school. Enkla ord: begrepp som är okända i den ena kulturen, därför ersätts dem med ord från det andra språket. 7

Många olike konversionella funktioner, bland annat: fylla i glapp i vokabuläret, som över som en omskrivning eller eufemism: One is already geshtorbn (dead) man byter när man pratar om en som är associerad med det andra språket: Is warm. Is wool. Dos hot meyn shverster gemakht a long, long time ago. 8

Stärka åsikter om kodväxling: några säger att det inte är någon länk mellan kodväxling och språkförändring andra säger att det är det enda sättet man lånar in morfologiskt material i ett språk. Som vanligt ligger sanningen någon plats mellan dessa två extrema synpunkter. Vi går inte in på teorier och modeller i denna kurs, men det finns flera. 9

Det är solida bevis på en övergång från kodväxling till permanent interferens. Ex. Jeffrey Heath: From code-switching to borrowing: A case study of Moroccan Arabic. De är inte överraskande, då de vanligaste elementen som blir lånat är substantiv och diskursmarkörer, och det är de vanligaste orden som blir lånad, också. 10

Det är också svårt att skilja på kodväxling och lån: Hur många gånger kan ett kodväxlat element förekomma hos en tvåspråkliga? I vissa fall är inte kodväxling en faktor, så det är kanske inte det samma som lån. Kodväxling är i alla fall en viktig faktor i många fall av lexikal och struktural interferens. 11

Det är komplicerat att undersöka övergången från kodväxling till permanent interferens. Olika kriterier har varit föreslagna, och det är svårt, då det i princip är en flytande övergång. Även om det är två skilde saker, så är det ytterpunkt på en skala, och det är svårt att säga när man kryssar gränsen från att vara kodväxling till att vara interferens. 12

Viktiga kriterier: 1) Om enspråkliga som talar bara målspråket använder ett element från källspråket, måste det vara interferens och inte kodväxling: man kan inte kodväxla om man inte kan det andra språket. 2) Kodväxlade element är inte integrerade i målspråkets struktur, medan lånade element är nativiserad. Poplack och Meechan har föreslagig en tredje kategori: nonce borrowing : tillfällig lån. 13

Skillnaden på lånord och tilfällig lån(ord) är alltså bara att det inte är i allmän eller utspridd bruk. Det är inte riktigt etablerad än, men kan bli det om det används flera gånger. Asymmetriskt: om ett element är nativized, och intergrerad i systemet, är det sannolikt en etablerad interferens/lån. om det inte är integrerad i systemet, inkl. fonologi, kan det vara kodväxling, eller ett etablerad lån. Strukturer kan nämligen också bli lånad, så även om elementet inte är integrerad i målspråkets struktur, så kan själva stukturen bli lånad (till exempel: Bach). 14

3) Om ett element från ett annat språk uppträder bara en gång, hos en tvåspråklig talare, är det sannolikt att det handlar om kodväxling. Man kan såklart aldrig veta om det är första och enda gången, men principen är giltig ändå. Om det uppträder väldigt ofta, hos flera talare, är det sannolikt ett lån. Problemet är såklart igen att man inte upptäcker att nånting förekommer om det inte händer ofta. 15

4) Man antar att det finns en begränsning i att man inte kan kodväxla inom ord, till exempel vid att lägga till ett affix från ett annat språk. I sånna fall är det ett lånord, och inte kodväxling, enligt teorin. Här kan man också hitta undantag, eller något som ser ut som undantag, till exempel på Nya Zeeland, där maori suffix läggas till engelska ord som inject, så man får injectngia, to be injected (a maori passive suffix). Andra lånord i maori är integrerad i det fonologiska systemet, men inte detta ord. 16

Hur ser processen där kodväxling blir permanent interferens i målspråket ut? I stora drag: Tänk till exempel att ordet inject blir ett lånord i maori. Om maori inte har ett verb med samma mening, blir ordet helt enkelt lagt till lexikonet, kanske med nativisering av uttalen till maori fonologi. Processen liknar på hur det funkar med nya ord i en enspråklig situation: några kommer på ett nytt ord och börjar bruka det (ex. email), och så sprider det sig eller inte. Om maori redan har ett verb med liknande betydelse, vill inject konkurrera med det gamla ordet ett tag, och sen vinner det (eller inte). Den viktiga principen här är att kodväxlade element följer samma väg till att bli en permanent och integrerad del av målspråket som andra innovationer, inkluderad de som händer internt i ett språk. 17

Hur funkar kodväxling i situationer med och utan bristfällig inlärning? I situationer där bristfällig inlärning inte spelar någon roll, är det klart att kodväxling är en viktig del av processen för inlåning. Man kan se det till exempel vid inlåning av enkeltord, då den typen av kodväxling ör väldigt vanligt. Speciellt om det inte finns något exakt ord för det samma i målspråket är detta vanligt, båda i kodväxling och vid lånord. Strukturell interferens kan också uppstå till följd av kodväxling, till exempel konjunktioner och medföljande konstruktioner. 18

I situationer med språkbyte med bristfällig inlärning, är kodväxling sannolikt inte en viktig faktor. I sådana situationer är det inte så mycket ord som fonologi och strukturer som blir inlånad/överförd, och med tanke på hur vanlig kodväxling av enstaka ord är, så är det lite troligt att kodväxling spelar en stor roll här. Ord som inkorporeras i målspråket i sådana situationer är ofta mera tillfälliga och beror på att man inte kan det aktuella ordet i målspråket, och det blir inget permanent lånord. 19

2. Kodalternation Kodalternation är ett annat vanligt fenomen bland tvåspråkliga: man använder två olika språk, men skillnaden från kodväxling är att det inte förekommer i samma situation/diskurs. Den tvåspråkliga använder olika språk i olika situationer, gärna i samtal med enspråkliga, så kodväxling förekommer inte. Till exempel använder många ett språk hemma och ett annat på jobb, och blandar inte språken. Vid språkdöd kan de få som fortfarande kan prata språket inte prata med så många andra på det språket, men vill använda ett annat språk i de flesta situationer. I vissa sociala grupper är kodväxling inte accepterad, och man har kodalternation, men inte kodväxling. 20

Anekdotiska exempel: Ad Backus, nederländsk-engelska tvåspråklig upptäckte att när han i samtal med båda amerikaner och nederländer hade stor interferens i båda sina språk, även om han bara pratade ett i taget, då amerikanen inte kunde förstå nederländska. Flera forskare har förtald att efter å ha bott utomlands några år, och sen kommer tillbaka till sitt hemland, blir dom komplimenterad för att prata språket väl för en utlänning. 21

Grosjean och Soares: hos tvåspråkliga är inget språk deaktiverad, men de är båda aktiva och man kan få tillgång till båda språken i alla tillfällen, även om man bara pratar ett språk för tillfället. Vi vet inte så mycket om hur kodalternation påverkar lån och språkbytedriven interferens. Men det ser ut till at det är mindre lexikal påverkning vis kodalternation. 22

3. Passiv kännedom Även mindre känd och lite litteratur: Kontaktdriven språkförändring vid passiv kännedom kan uppstå i situationer där en talare kopierar ett drag från ett språk h*n inte kan flytande, men förstår till ett visst mån. Ofta är det tal om språk om är rätt lika och delar mycket vokabulär, kanske även är dialekter. Norrmän använder ibland svenska ord och uttryck, utan att de pratar svenska. Ord som tjänare, eller hur, flicka, kaxigt osv. Som vid kodalternation handlar det om at ett annat språk aktiveras medan man pratar sitt första språk, men det är svårt att bevisa att visa förändringar kommer från passiv kännedom. 23

Andra exempel (anekdoter): danska ändrat ordföljd från Luk venligst døren till Venligst bruk gadedørsnøglen. Karen Anne Jensen menar det kommer av passiv kännedom till engelska, då han som hade gjort skylten inte pratar engelska väl. who/whom i engelska: internt i samma språk, men olika stilnivå. påverkning från African American Vernacular English (AAVE) i vissa grupper (fångar, gängar) taboo, lånad av Kaptein Cook och de andra från tonganska, som de inte kunde (minimal kännedom). 24

Vanligaste situationen för kontaktdriven språkförändring vid passiv kännedom: en språkbytesituation där några drag är adopterad av talare av målspråket (MS) från versionen av målspråket (MS2) som de som byter språk talar. Man utvecklar då ett MS3, med drag från MS2, men talarna av det originella MS lär sig inte MS2, men kan adoptera in drag därifrån via passiv kännedom. Dissa exempel är inte tydligt influerad av bristfällig inlärning; i varje fall matchar det inlånade materialet källspråket rätt bra. Men, det handlar här om inlåning, och inte språkbyte. Generellt finns det för lite data om den här typen av språkförändring till att säga något säkert om det. 25

4. Förhandling Förhandling står i anförselstecken därför att den inte är menad bokstavligen, som en medveten diskussion mellan talare i kontaktsituationer. Det är en omedveten process där talarna förandrar sitt språk A i analogi med vad de tror är mönstren i språk B. Det inkluderar situationer där talarna av språk A inte är flytande i språk B, men också situationer där de pratar båda språken flytande. Om de är tvåspråkliga, vill förändringarna troligen göra A mera lik på B. Om de inte är flytande i det andra språket, är det inte säkert att språken blir mera lika, de beror på om talarna har uppfattat rätt om hur dragen i språk B är. Om båda talare från språk A och B deltar i processen, kan man få två förändrade språk, eller ett helt nytt språk. 26

Klaraste exempel: om två grupper inte har något gemensamt språk, och en pidgin uppstår. När folk försöker att kommunicera, vill de gissa vad de andra vill förstå. Om de gissar fel, vil ordet eller konstruktionen försvinna, men om de har rätt vill de bli en del av det nya pidgin-språket. Speciellt de omarkerade dragen från källspråken är sannolika att bli adopterade i det nya språket. Effekten av förhandling är också tydlig i situationer där en hel grupp byter språk, men inte lär sig målspråket fullständigt (vid bristfällig språkinlärning). De lär sig några drag från målspråket, men inte alla. Deras version av MS, dvs. deras MS2, tar med sig deras fel i deras gissningar om MS1 (originalspråket). I sådana fall blir A-språket deras modersmål som de förändrar till MS2, medan språk B är MS1 (det ursprungliga målspråket). 27

EXEMPEL: Nord i tidigare Jugoslavien (nuvarande Serbien?) bor det en stor grupp som pratar ungerska. De har nu bytt till den lokala dialekten av serbiska (serbo-kroatiska i boken), men med säregna drag: sidan ungerska har fast tryck, trodde de att det nya språket också hade det. Men serbiska har inget fast tryck, det varierar från ord till ord. I denna grupps MS2 har det ändå blivit fast tryck på den näst sista stavelsen, även om det inte finns vare sig i ungerska eller i serbiska. Gruppen som byte språk var stor och välintegrerad, och detta drag är nu gemensamt för alla som pratar denne dialekt av serbiska (MS3). 28

Tvåspråkliga som förhandlar tillpassar drag i sitt språks (A) struktur för att bli mera lik språk Bs struktur. De gör inte fel, och språken blir mera och mera lika. Man kan till exempel tillpassa ordföljden i språket till ett annat språk, som vissa i Montana salish ville göra. Ofta handlar det då inte om att införa en ny struktur, men att använda den parallella strukturen (som är en av flera möjliga) oftare, å analogi med det andra språket. Tvåspråkliga kan manipulera sina språkressurser ganska medvetet för att göra det mera likt ett annat språk. Om det händer i stor grad kan strukturen i språket bli väldigt förändrad. 29

Insikt i processen: lånrutiner. Lånrutiner är för det mesta fonologiska generaliseringar som tvåspråkliga talare gör, medvetet eller ej, även om man inte behöver kunna båda språket perfekt. Man lär sig at där ditt språk har x har mitt språk y och antar att det är giltigt i alla tillfällen. Det är det som oftast inte. Lånrutiner är tillstädes i alla fall av lån, speciellt lånord, men man upptäcker dom inte förrän de ger fel resultat. 30

Exempel: Thompson river salish lånord från chilliwack, i tillägg till kognater. Kognaterna ser annorlunda ut, fonologiskt, så */l/ och */n/ har slåtts ihop i chilliwack, till /l/. Så många ord i thompson som har /n/, har /l/ i chilliwack, men många ord har /l/ i båda språken. I några lånord har det blitt generaliserad så chilliwack k w úk w əls high cranberry blev lånad som k w úk w ns. Men i protospråket så var det ursprungligt en */l/ och inte en */n/. 31

Lånrutiner kan också vara morfologiska, som författaren som gjorde sin egen version av talet 40 på ruska, analogt med serbo-kroatiska och de andra talorden på ruska (četyredesjat i stället för sorok). Fonologisk interferens kan vara ett resultat av att en lånrutin inte appliceras, eller att man slutar att använda den. I siberien yupik eskimo hade man först en regel om att ruska /č/ tillsvarade deras /s/, så čaj te blev först saja, och sen čaj. 32

Förhandling kan föregå båda vid förändringar som är driven av lån och där det handlar om et språkbyte. Det ser ut till att vara en faktor i många olika kontaktsituationer, tillsammans med andra mekanismer, speciellt kodalternation och tvåspråklig inlärning, men också kanske i tvåspråklig förstaspråksinlärning, och i situationer med medveten förändring. 33

5. Strategier för andraspråksinlärning Andraspråksinlärare använder förhandling som en strategi när de skal lära sig det nya språket. Men det finns flera andra strategier: Gap-filling Överföra strukturer från förstaspråket Ignorera delar av stukturen i målspråket 34

Gap-filling: Man använder materiale från sitt eget språk (S1) till att fylla i där man inte kan det i MS. Det kan vara ord, men också strukturer som blir använda på det sättet. Till exempel vill engelsktalande som lär sig franska uttala /r/ på engelska, och inte som på franska (velar/uvular), och /t/ med aspiration, som på engelska, och inte oaspirerad som på franska. Och om en engelskman lär sig tyska, använder dem ofta SVO i bisatser i stället för den tyska strukturen SOV. 35

Överföra strukturer från förstaspråket: Man tar med sig distinktioner och mönster från sitt S1, men använder målspråkets lingvistiska material. till exempel i kushitiska inflytande på semitiska språk i Etiopien (dubbelt prefix vid kausativ vs. enkelt i äldre semitiska och dubbla suffix i kushitiska). 36

Ignorera delar av stukturen i målspråket: Att man aldrig lär sig vissa drag i målspråket är nog den vanligaste strategin. Språket blir så lite förenklad och vissa kategorier fäller bort, t.ex. genusdistinktioner i lättiska dialekter där många har byt från livoniska. 37

6. Förstaspråksinlärning Här finns det häller inte mycket forskning, men experimenter visar att tvåspråklig förstaspråksinlärning är en källa till interferens. Till exempel, barn som växer upp tvåspråkliga på franska och tyska. De blandade aldrig språken eller överförte viktiga system som ordföljd, men de överanvände ordföljdsmönster som var tillåtna i båda språken, men med mera begränsad distribution. Det är ett fall av förhandling. 38

Ett känt exempel från fonologin: en tvåspråklig grupp barn med turkiska föräldrar som växte upp i Tyskland. De lärde ett intonationsmönster som var olika fonetiskt, men hade samma funktion i båda språk. Efter ett tag började de att tillägga de två mönstren olika semantiska betydelser, som inte fants i några av språken i fråga. Svenska-finska tvåspråkliga i Turku (Åbo) har ett prosodiskt system som är har flera kontraster än båda finska och svenska, dvs. de har introducerad extra längdkontraster i båda deras finska och svenska. 39

7. Medvetna beslut Medvetna beslut tror man att bara kan hända om triviala saker som vissa ord, och överflatiska strukturer. Men, det finns mera övergripande ändringar som har händ medvetet, till exempel att man inte skal dela upp infinitiver i engelska, en regel som ursprungligt kom från latin. Den spridde sig snabbt i engelskan på den tiden (1700-talet), men är numera på tillbakagång. Det är ju också kanske inte så djupa förändringar det var tala om. Några har gjort mycket för att förändra språk medvetet, som Johannas Aavik, i Estland, som införde 200 nya ord och flera morfologiska nyskapningar i estiskan t.ex. en morfologisk superlativ). Vissa at dragen han införda var inspirerad av andra språk, men andra var inte det. 40

Ibland kan en liten grupp ändra på språket medvetet, som Uisai, en liten grupp på Bougainville-ön, som reverserade genusmarkeringen sin dialekt (av Buin), för att de ville skilja sig åt från andra grupper. Ett fonologiskt exempel: talare av Ma a, blandspråket i Tanzania: de har bevarad ett fonem som inte är bantu, men kushitiskt, i sitt språk, nämligen en tonlös lateral frikativ /ɬ/. De använder den inte bara i ursprungliga kushitiska ord, men de inför den i bantu-ord just för att visa att de där annorlunda. 41

Ibland förändrar folk på språket för att göra det oförståelig för andra, till exempel rövarspråket eller hemliga språk (bland barn t.ex.). Ibland förändras ord och grammatik i stor grad, till exempel i en dialekt av quechua, lambayeque, där man har ändrat på vokal-konsonantsekvenser vid metates. yawar yawra -taq -tqa kabalta kablata Det finns flera exempel på detta. 42

Michif är ett extremt exempel där man har blandar franska nomenfrasar med cree verbfrasar, i något som måste vara et medvetet försök på att skapa ett blandspråk, eller Mednyj Aleut, ett annat blandspråk, med Aleut lexikon och ruska verbböjningar. Medveten förändring som en mekanism för interferens är inte direkte parallellt med vare sig interferens vid språkbyte eller inlåning. Man kan vara fullkomligt tvåspråklig, och skapa tvåspråkliga blandspråk, men man kan också medvetet ta med sig drag från sitt eget språk i fall med bristfällig inlärning av ett nytt språk. 43

Dissa medvetna beslut visar tydligt varför det är svårt att hitta klara begränsningar på kontaktdriven språkförändring: Talare kan ändra språk på alla områden där de är medvetna om stukturen. Om det är något som talarna er omedvetna om i språkstrukturen, och som därför inte kan ändras medvetet, så är man inte enige om vad det skulle vara. Vi ser också här att generaliseringar baserad på breda sociala faktorer inte är absoluta. Till exempel det som är sagt om sammanhangen mellan interferens med och utan bristfällig inlärning: i några kulturer är det inte accepterad att låna in ord, så det kan finnas språk utan många lånord men med strukturella lån, även om det inte finns bristfällig inlärning. 44

Grad av tvåspråklighet är ofta länkad till grad av interferens: det är ett av dragen för mera intensiva kontaktsituationer. Men inte alltid: några talare av hotade språk/språk under press håller de två språken isär, mens andra har tagit in båda lexikon och strukturer från det dominerande språket (Karelska, Pensylvaniatyska). Så det kan vara individuella skillnader på graden av interferens båda mellan människor i en och samma situation, och såklart mellan språk i likande situationer, också. 45

Två slutpoäng om mekanismer för interferens 1. Frågan om hur det ser ut när flera mekanismer samverkar i en situation: Till exempel förhandling har vi sett fungerar tillsammans med flera andra mekanismer, speciellt kodalternation, andraspråksinlärning och förstaspråksinlärning. Medvetna beslut samverkar kanske med alla de andra mekanismerna, och kodväxling och kodalternation uppträder ofta i samma situation. Passiv kännedom existerar inte tillsammans med kodväxling eller kodalternation, i alla fall inte hos de samma talarna. Men kan kompineras med medvetet beslut och förhandling. Ofta är det svårt att säga vilken exakt mekanism som har producerad en viss sorts av förändring. 46

Det är alltså komplexa fenomen det handlar om: i Kupwar har det blivit rapporterad att kodväxling är vanligt i vissa sociala sammanhang, men inte andra, så båda kodväxling och kodalternation händer. Dessutom är det säkert mycket förhandling, och möjligen medvetna beslut, och dessutom båda första- och andraspråksinlärning. 47

2. Ett fenomen som inte kan sägas vara en speciell mekanism: dubbel markering av några grammatiska kategorier i kontaktdrivna situationer. Ibland är det tillfälligt då en konstruktion blir ersätt med en annan, men ibland blir det ett permanent drag. Detta kan också förekomma vid intern språkutveckling. 48

Till exempel i megleno-rumenska: Rumenska aflu jag hittar och afli du hittar. Man har lagt på Bulgarska suffix med samma betydelse: -m 1.sg och š 2.sg. aflum jag hittar och afliš du hittar. Att de hade samma struktur underlättade överföringen, men den fyllde ingen funktion i målspråket. 49