Svenskan i tvärspråkligt perspektiv. Fonologi. Solveig Malmsten

Transkript

1 Svenskan i tvärspråkligt perspektiv Fonologi Solveig Malmsten

2 Ett språks uttal Fonemsystem Allofoner regionala varieteter assimilationer etc Stavelsestruktur Förhållandet mellan uttal och stavning Intonation

3 Fonemsystem: Vokaler Implikationshierarki: /i/, /a/, /o/ < /i/, /e/, /a/, /o/, /u/ < mellanliggande ljudvärden (t.ex. svenskans /æ/) främre rundade vokaler (t.ex. svenskans /ʉ/) < överrundning (t.ex. svenskans /y/, /ø/) OBS: trots att principerna ovan är universella varierar det exakta ljudvärdet mellan språk svenskans /i/, /e/, /ɛ/, /a/ vs isländskans /i/, /ɪ/, /ɛ/, /a/ svenskans /ʉ/ vs tyskans /ʏ/ (ü)

4 Fonemsystem: konsonanter Markeringshierarki (inte perfekt implikationshierarki): nasaler, tonlösa klusiler, frikativan s < tonande klusiler, fler tonlösa frikativor, r och/eller l, halvvokaler < tonande frikativor, affrikator, fler nasaler, fler frikativor < retroflexer, /θ/, klickljud m.m. Parallell till markeringshierarkin: Barnspråk Barn använder de minst markerade konsonanterna tidigast, jfr pappa, mamma Parallell till markeringshierarkin: Språkhistoria fornsvenska: /k/ hade allofonerna [k] och [ç] i kal och kil nusvenska: /k/ och /ç/ är separata fonem, jfr kör (verb, presens) och kör (substantiv)

5 Andersson s. 21

6 Inlärarstrategier När L2 har ljud som liknar ljud i L1 tolkar fonemen och realisationen som identiska exempel: person med tyska som L1 tror till en början att svenskt /ʉ/ och tyskt /ʏ/ produceras på samma sätt När L2 har fler distinktioner än L1 tolkar ljud som faller inom ramen för ett fonem i L1 som ett och samma fonem exempel: person med arabiska som L1 hör till en början inte skillnad på /æ/ och /ø/ När L2 har färre distinktioner än L1 försöker hitta system bland allofonerna har svårt att avgöra gränsen mellan fonemen

7 Allofoner: regionala varieteter Sydsvenskt [Reu:s] och mellansvenskt [ru:s] betyder båda ros, ergo /r/ har allofonerna [r] och [R] (m.fl.) /u:/ har allofonerna [u:] och [eu:] (m.fl.) Norrländskt [ş] representerar samma fonem som [ʃ] i övriga Sverige Kort /ø/ kan uttalas u-haltigt och kort /ʉ/ ö-haltigt i bl.a. Uppland Jfr avhandlingstiteln När lögnare blir lugnare (Lena Wenner 2010) Ett av resultaten: De som gör mindre skillnad mellan fonemen i sitt eget uttal är bättre på att uppfatta skillnader i andras uttal

8 Allofoner: assimilation Artikulationsstället kan påverkas av efterföljande ljud pannbiff [pam:bɪf:] pannkaka [paŋ:kɑka] anfalla [aɱfal:a] Tonande konsonant kan bli tonlös om efterföljande ljud är tonlöst absolut [apsɔlʉ:t] vagt [vɑ:kt] Kombinationerna /rt/,/rd/, /rs/, /rn/, /rl/ smälter samman till retroflexerna [ʈ], [ɖ], [ʂ], [ɳ], [ɭ] bort [bɔʈ] bord [bu:ɖ] kors [kɔʂ] korn [ku:ɳ] sorl [so:ɭ]

9 Uppgift Besvara uppgift 9 c) i Anderssons bok! Allomorferna är -ler, -lar -ten, -tan, -den, -dan -im, -ım, -üm, -um, -am

10 Uttal vs stavning En förutsättning för korrekt stavning är en korrekt fonologisk analys av ordet men ofta krävs dessutom mera: Ett fonem kan representeras av flera grafem Kort /o/ kan skrivas med både <o> och <å>: lott och stått Ett grafem kan representerar flera fonem /u/ och /o/ kan båda skrivas med <o>: son grisen och son gossebarn Allofoner av två olika fonem kan uttalas lika Kort /e/ och kort /æ/: en och än /ŋ/ och /n/: pangbrud och pannkaka För att välja rätt måste ofta morfologisk kunskap tillämpas stått med <å>, jfr stå en med <e>, jfr ensak, enslig pangbrud och pannkaka med <ng> resp. <nn>, jfr pang och panna I vissa fall krävs rent lexikal kunskap typexempel: och

11 Stavelsestruktur Ansats Olika regler, finns i alla språk Stavelse Rim Kärna Obligatorisk Koda Olika regler, finns i de flesta språk Svenska: Kärnan måste vara vokal I vissa språk kan tonande nasal, lateral eller tremulant vara kärna Tjeckiska krk hals, vlk varg Hockeyspelaren Smrek under Leksandstiden: Smerek, Smerk, Semrek Svenska: Upp till tre K i ansats Skräna, springa, strosa Om tre K är första alltid /s/ Svenska: Upp till åtta (?) K i koda Ernstskts, skälmskt Vid fler än två K sker dock oftast reduktion

12 Markeringsgrad och förenklingsstrategier Implikationshierarki: KV < KKV < KKKV KV < VK < VKK < VKKK etc. Strategier om L2 har mer markerad stavelsestruktur än L1 Strykning: En eller flera konsonanter stryks tills stavelsestukturen motsvarar L1 Epentes: Vokalljud, i regel [ə], sätts in mellan konsonanterna så att man åstadkommer nya stavelsegränser (resyllabifiering)

13 Strykning: sonoritet Sonoritetshierarki: sonoranter (vokaler < halvvokaler < likvidor < nasaler) < obstruenter (frikativor < klusil) Implikationshierarki: koda med sonoranter < koda med obstruenter Tendens: ju mer sonorant koda desto lättare/tidigare lärs målspråksuttalet in mej < hon, hav, mus < lapp Tendens: ju närmare hela stavelsestrukturen följer sonoritetshierarkin, desto lättare/tidigare lärs målspråksuttalet in jfr spegeleffekten: krans och snark finns, men inte rkasn eller nsakr Inte konstigt att Nkomo och Mbeke känns svåra

14 Strykning: ansatsens/kodans längd Finska tillåter endast en konsonant i början av ord Jfr nordiska lånord i finska: ranta strand Jfr namn: Tukholma, Ranska Jfr barnspråk stor skatt [tu:rkat:] Risk i början av ord: sämre begriplighet I slut av ord är strykning vanlig även hos L1- talare! hemskt [hɛmst]

15 Epentes Spanska tillåter inte s+konsonant i början av ord Jfr inlånade ord stop > es.top, snob > es.nob Kan alternativt utnyttja slutvokal i föregående ord för resyllabifiering: lilla snobb [lɪ.las.nob] Jfr övertydligt uttal sträva [sətərɛva], hemskt [hɛməskət] e. dyl.

16 Kontextens betydelse Betoning: Strykningar sker lättare i obetonad stavelse Den exakta kvalitén är svårare att avgöra för inläraren Strykningar stör L1-talaren mindre Men i skrift framträder de, jfr många inlärares problem att hålla isär infinitiv och presens, t.ex. hoppa - hoppar Jfr barnspråk: Peter > Pet (men Åsa > Åta pga grav accent, dvs lite mer tryck på andra stavelsen!), Filippa > Lippa Semantisk tyngd: Strykning drabbar oftare morfem med mindre egen betydelse Går oftast hand i hand med betoning: Roten är betonad, prefix, suffix och böjningsändelser obetonade

17 Utvecklingsgång Ju längre ansats/koda, desto oftare någon form av förenkling/desto senare nås målspråksformen Strykning > epentes > målspråksform [va] > [va.lə] > [val:] [va] > [val.sə] > [vals] Allt mindre risk för missförstånd Mindre krock med svenskans betoningsregler: [səpəˈrɪŋa] går mot regeln att första stavelsen betonas i arvord (och [ˈsəpərɪŋa] skulle bli obegripligt)