Inst. för lingvistik & filologi, Uppsala universitet Pétur Helgason VT Vokaler

Transkript

1 Vokaler Vokalbildningens dimensioner Vokalfyrsidingen ~ vokalrymden. Vokalfyrsidingen representerar på ett ganska abstrakt sätt den rymd inom vilken alla vokalartikulationer som är möjliga för en människa att producera får plats. Man tänker sig gärna att en punkt i en vokalfyrsiding refererar till tungkroppens högsta punkt i munhålan. I själva verket är kopplingen mellan vokalfyrsidingen och artikulation ganska svår att precisera. Öppningsgrad fyra grader i höjdled. Vokalrymden delas upp i fyra delar i höjdled enligt bilden till höger. Termen öppningsgrad syftar på hur mycket munhålan är öppen eller stängd. Öppningsgraden styrs först och främst av käken (sänkt käke låg vokal). Tungan kan pressas nedåt mot mungolvet vilket också bidrar till vokalsänkning. Vokaler kan höjas genom att man bildar en puckel med tungan. Tungläge tre grader från främre till bakre. Vokalrymden delas upp i tre delar i sidled enligt bilden till höger. I främre vokaler är tungkroppspuckeln i främre delen av munhålan. I bakre vokaler är tungkroppspuckeln i bakre delen av munhålan. I centrala vokaler är tungkroppspuckeln centralt i munhålan. Olika muskler ansvarar för hur långt fram/bak puckeln bildas. Tungan kan pressas nedåt mot mungolvet vilket bidrar till vokalsänkning. Rundning av eller på. Vokaler anses vara antingen rundade eller orundade. Rundning är lätt att känna igen på putande läppar i ɑ Sidan 1 (av 5)

2 Vokalrymdens avgränsning i artikulationen Vokalrymden har fyra hörnvokaler. Hörnvokalerna markerar vokalrymdens gränser Om hörnvokalerna överartikuleras blir röret för smalt och turbulens uppstår resultatet är en frikativa. Den främre låga vokalen [a] kan dock inte överartikuleras på detta sätt. i ʝ i hög 6 främre a a * låg ɯ ɣ bakre A ɑ ʕ Tips för att göra [ɯ]! Gör först ett kraftigt [u] och småle sedan utan att ändra tungans läge. Då gör du en bakre, hög, orundad vokal. OBS! Oftast använder fonetiker symbolen [a] för att ange en central, mellanlåg orundad vokal (ungefär som a-et i mall eller pass i svenskan), även de som följer IPA:s konventioner. Principiellt är detta fel. Symbolen [a] i IPA är avsedd för främre, låga orundade vokaler. Det ljudvärde i svenskan som närmast beskriver IPA:s [a] är vokalen i ord som här, är, kär, o.s.v., fast IPA:s [a] bör vara ännu lägre. Säg är med färg av /a/, så kommer du ganska nära IPA:s [a]. Kardinalvokaler Kardinalvokaler hänvisar till ljudpercept snarare än artikulationer. Inspelningar av Daniel Jones gjorda 1956 används fortfarande som referens. Kardinalvokalerna 1-4 menas vara på i jämna avstånd från varandra perceptuellt. e Detta gäller även kardinalvokalerna 5-8. Avstånden mellan kardinalvokaler är dock inte förankrade i perceptionsläran. E Observera att kardinalvokalerna 1-5 är orundade, men 6-8 är rundade. a u o O A Andra typer av kontraster i vokalsystem Långa vs. korta vokaler I många språk är långa och korta vokaler olika fonem (t.ex. finska och japanska). o sika svin vs. siika sik (fisk). Monoftonger vs. diftonger Diftonger är vokaler som har en inbyggd dynamik i klangen. o Skånskan är berömd för sina diftonger: ål, sot, lat. o Fast även i mellansvenskan finns det diftongerade vokaler. Sidan 2 (av 5)

3 Rotiska vokaler Rotiska vokaler blir till genom att tungspetsen böjs bakåt när vokalen bildas. o Känt från amerikansk engelska: t.ex. bird [bɚd]/[bɝd] fågel. Nasala vs. orala vokaler Om passagen upp till näshålan (den velofaryngala passagen) är öppen när en vokal produceras blir vokalen nasalerad. Det är mycket vanligt i de flesta språk att vokaler blir något nasalerade om en nasal ligger intill vokalen. I en del språk finns det en fonemisk kontrast mellan nasala och orala vokaler, t.ex. i franska och i det svenska älvdalsmålet. o fr. coton [kɔtɔ ] bomull Klangfärg och formanter Klangen för en vokal avgörs av placeringen av s.k. formanter. Formanter är resonanser som uppstår i talröret. Frekvensen för resonanserna avgörs av talrörets form och längd. Mäns talrör är (i genomsnitt) ca % längre än kvinnors talrör. Detta gör att formantfrekvenserna för män är ca % lägre än för kvinnor. Gränser för formantvärden Första formanten rör sig inom området Hz för vuxna talare. Andra formanten rör sig inom området Hz för vuxna talare. Spektrogrammen på nästa sida visar formantlägen för kardinalvokaler (talare: PH). Främre, höga vokaler, t.ex. [i] o F1 är låg och avståndet till F2 är stort. Främre, låga vokaler, t.ex. [a] o F1 är hög och avståndet till F2 är relativt litet, fast F1 och F2 kan urskiljas tydligt. Bakre, låga vokaler, t.ex. [ɑ] o F1 är ganska hög och avståndet till F2 är mycket litet så att F1 och F2 flyter ihop. Bakre, höga vokaler, t.ex. [u] o F1 är låg och avståndet till F2 är mycket litet så att F1 och F2 flyter ihop. o Notera att i bakre, rundade vokaler är formanter ovanför 1000 Hz mycket dämpade. Central mellanvokal [ə] schwa Vokalen [ə] kallas även för neutralvokal, för dess artikulation är helt neutral. Typiska formantvärden för schwa hos kvinnliga och manliga talare. Kvinnlig talare Manlig talare F1 570 Hz 500 Hz F Hz 1500 Hz F Hz 2500 Hz Sidan 3 (av 5)

4 [i] [e] [ɛ] [a] [ɑ] [ɔ] [o] [u] Sidan 4 (av 5)

5 Svenskans ordboksvokaler Ordbokstranskription av vokaler i svenska följer samma principer som konsonanter. Fonemiska kontraster prioriteras Allofonisk variation i /ø:/ och /ɛ:/ tar man dock också hänsyn till: bita [ˈbiːta] bitter [ˈbɪtːɛr] lek [ˈleːk] elva [ˈɛlva] säl [ˈsɛːl] säll [ˈsɛlː] ära [ˈæːra] ärrad [ˈɛrːad] tal [ˈtʰɑːl] tall [ˈtʰalː] lysa [ˈlyːsa] lykta [ˈlʏkta] rök [ˈrøːk] dröm [ˈdrø mː] röra [ˈrœːra] dörr [ˈdø rː]/[ˈdɵrː] ful [ˈfʉ ːl] full [ˈfɵlː] Mora [ˈmuːra] lom [ˈlʊmː] moln [ˈmoːln] kolla [ˈkʰɔlːa] fågel [ˈfoːɡɛl] mått [ˈmɔtː] Observera att olika författare använder olika symboler. Engstrand använder [œ] där Helgason och Elert använder [ø ]. Engstrand använder [œ ] där Helgason och Elert använder [œ]. Engstrand använder [ə] för obetonat /e/, där Helgason använder [ɛ]. Om man ska tillämpa ordbokstranskription är det viktigast att man är konsekvent. Man får välja en uppsättning (t.ex. Engstrand, Elert, Helgason eller Norstedts) och hålla sig till den. Standardiserade vokalbeskrivningar Termer som hänvisar till öppningsgrad, tungläge och rundning erfordras alltid. [i] främre, hög, orundad vokal [ɪ] främre, hög, orundad vokal [y] främre, hög, rundad vokal [ɛ] främre, mellanlåg, orundad vokal [ə] central, mellanhög, orundad vokal [ɵ] central, mellanhög, rundad vokal [ɐ] central, mellanlåg, orundad vokal [ɔ] bakre, mellanlåg, rundad vokal [ʊ] bakre, hög, rundad vokal Termer som hänvisar till nasalering, längd eller roticitet används när den relevanta symbolen finns med. [ɛ ] främre, mellanlåg, orundad, nasal vokal [ɚ] central, mellanhög, orundad, rotisk vokal [ɔː] lång, bakre, mellanlåg, rundad vokal Sidan 5 (av 5)