LÄKEMEDEL OCH ÄLDRE
LÄKEMEDEL TILL ÄLDRE De senaste 20 åren har mängden läkemedel till personer äldre än 75 år ökat med nära 70%. Personer på särskilt boende har i genomsnitt 8-10 preparat per person.
ORSAKER TILL ÖKAD LÄKEMEDELSANVÄNDNING Ofta har man flera sjukdomar som idag kan behandlas med läkemedel. Bristande läkarkontinuitet, dvs personen får mediciner utskrivna av flera olika läkare. Får läkemedel för att behandla biverkningar. Får läkemedel som inte längre behövs. Det är ofta lättare att sätta in läkemedel än att sätta ut. Bristande rutiner för uppföljning och omprövning. Viktigt att medicineringen ses över minst 1 gång per år!
Äldre har inte nödvändigtvis läkemedel för många läkemedel men alltför många ordineras olämpliga läkemedel SBU, 2010
FÖRÄNDRAD LÄKEMEDELSOMSÄTTNING Många av de naturliga förändringar som sker i kroppen med ökad ålder påverkar läkemedels verkan i kroppen. Resultatet kan ofta bli att läkemedlet dröjer kvar längre i kroppen. Detta kan medföra att halten byggs upp till för höga nivåer med ökad risk för biverkningar.
KROPPSLIGA FÖRÄNDRINGAR SOM PÅVERKAR OMSÄTTNINGEN AV LÄKEMEDEL Andelen kroppsvatten minskar med åren, vilket innebär att fettlösliga läkemedel, ex lugnande medel och sömnmedel, ligger kvar längre i kroppen. Njurarnas förmågan att utsöndra vattenlösliga läkemedel (ex antibiotika och opioider) minskar med åren. Leverns förmåga att bryta ned läkemedel minskar med ökad ålder. Fettlösliga läkemedel (ex psykofarmaka och opioider) riskerar att ansamlas i kroppen och biverkningarna ökar.
ÖKAD KÄNSLIGHET FÖR LÄKEMEDEL MED STIGANDE ÅLDER Åldrandet innebär också en ökad känslighet för läkemedel pga förändringar i olika regleringssystem i kroppen. Känsligheten för många av de läkemedel som påverkar centrala nervsystemet ökar (främst psykofarmaka och opioder). Detta leder till en ökad risk för dåsighet, minnesstörningar och förvirringstillstånd. Kan också påverka rörelsekontrollen, med risk för muskelsvaghet och fallolyckor.
Med stigande ålder minskar också förmågan att reglera blodtrycket vid bl a kroppsförändringar. Detta leder till en ökad fallrisk vid behandling med blodtryckssänkande medel. Mekanismerna som ska skydda magslemhinnan från magsaft fungerar sämre vid ökad ålder. Detta leder till en ökad risk för magsår vid behandling med läkemedel som irriterar slemhinnan.
LÄKEMEDELSBIVERKNINGAR Biverkan är varje skadlig och oönskad effekt av ett läkemedel som uppkommer vid normal dosering. Alla läkemedel kan ge biverkningar, men alla patienter får inte biverkningar. Det är läkarens ansvar att bedöma läkemedlets nytta i förhållande till biverkningarna. Vilket ansvar har du som undersköterska??
LÄKEMEDELSBIVERKNINGAR HOS ÄLDRE Studier har visat att 10-30% av alla akuta sjukhusinläggningar av äldre beror på läkemedelsbiverkningar. Läkemedelsbiverkningar är vanligare hos äldre än hos yngre personer. Detta beror på ökad känslighet för läkemedel vid ökad ålder, men också att äldre använder många olika läkemedel samtidigt vilka kan påverka varandra (interaktion). Det är också svårare att ta medicinen på rätt sätt om man har många läkemedel och tider att hålla reda på.
Ibland kan biverkningarna bli dramatiska, ex magblödning, svimning och fallolyckor. Men de flesta biverkningar är mindre påtagliga och kanske inte ens upptäcks. Biverkningar kan likna och misstolkas som sjukdomssymtom eller tecken på åldrande. Särskilt hos de personer som själva har svårt att beskriva sina besvär.
VANLIGA BIVERKNINGSSYMTOM ATT OBSERVERA Trötthet, dåsighet Förvirring, minnesstörning Muskelstelhet, krypande känsla i kroppen Blodtrycksfall, yrsel, fall Hosta Muntorrhet Illamående, aptitlöshet, förstoppning, diarré Sömnstörning, mardrömmar
BIVERKNINGAR AV VANLIGA LÄKEMEDEL TILL ÄLDRE Vätskedrivande medel: vätskebrist, muntorrhet, förstoppning, lågt blodtryck, yrsel, huvudvärk. Digitalis (hjärtstimulerande): trötthet, illamående, förvirring, synrubbningar. Blodtryckssänkande medel: blodtrycksfall, yrsel, svimning, fall, förvirring. Opioider (morfinbesläktade smärtstillande): trötthet, yrsel, illamående, förstoppning, förvirring, fall. Antiinflammatoriska medel (NSAID, ASA): magsår, njurpåverkan, förvärrad hjärtsvikt.
Antidepressiva medel: magbesvär, trötthet, yrsel, muntorrhet, huvudvärk. Psykofarmaka (lugnande, sömntabletter): trötthet, dåsighet, yrsel, fall, förvirring. Neuroleptika (mot psykos): stelhet, inre oro, trötthet, muntorrhet, förvirring.
ATT TÄNKA PÅ VID LÄKEMEDELSBEHANDLING AV ÄLDRE Att indikation finns. Symtomen förbättras av behandlingen. Behandlingen ger så få biverkningar som möjligt. Regelbunden utvärdering av behandlingen.
VILKA ÄR DINA UPPGIFTER SOM UNDERSKÖTERSKA? Ta reda på varför personen fått läkemedlet samt vilket effekt som man kan förvänta sig. Ta också reda på vilka biverkningar som den nya medicinen kan ge. Information finns på www.fass.se. Var uppmärksam på förändringar hos personen vid läkemedelsändringar. Detta gäller såväl vid insättande av ny medicin samt om tidigare läkemedel satts ut. Observera att biverkningar av en medicin som personen ätit länge kan komma med ökad ålder. Var noga med att dokumentera och rapportera vidare de förändringar du ser.
LÄKEMEDELSGENOMGÅNG Den medicinskt ansvarige läkaren, sjuksköterskan och vårdtagarens kontaktperson går systematiskt igenom patientens läkemedelsanvändning. Problem som olämpliga läkemedel, feldoseringar, biverkningar och interaktioner kan identifieras och åtgärdas. Flera studier visar att läkemedelsgenomgångar resulterar i förbättrad kvalitet av läkemedelsanvändning.