Panel 2. Språk och kön i skola och utbildning

Panel 2. Språk och kön i skola och utbildning Koordinatorer: Caroline Liberg och Kerstin Nordenstam Inledare: Kerstin Nordenstam (skola, fredag), Kerstin Thelander (utbildning, fredag), Caroline Liberg (skola, lördag). Kerstin Nordenstam: 1. Ann-Carita Evaldsson, Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet. 2. Miriam Eliasson, Arbetslivsinstitutet & Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska institutet. 3. Karolina Wirdenäs, Örebro universitet. 4. Pia Quist, Københavns Universitet. 5. Marie Carlson, Centrum för kulturstudier, Göteborgs universitet. Kerstin Thelander: 6. Anna Vogel, Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet. 7. Lilian Nygren-Junkin, Göteborgs universitet. Caroline Liberg: 8. Åke Pettersson, Lunds universitet. 9. Eva Östlund-Stjärnegårdh, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. 10. Theres Bellander, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. 11. Amelie Hössjer, Institutionen för informationsvetenskap Uppsala universitet. 12. Åsa Brumark, Södertörns högskola. 13. Anne Palmér, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. 1

Ann-Carita Evaldsson, Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet. Situating relational aggression in preadolescent girls talk: Indexing (non-acceptable) behaviors and justifying group exclusion This study explores how five girls in talking about relational troubles index (non-acceptable) behaviors and justify group exclusion. Special attention is given to how relational victimizations or relational aggression are situated in peer talk. Data are drawn from ethnographic research combined with conversation analytic (CA) examination of talk-in-interaction and ethnomethodological concerns for members understanding of social categories (MCA). As will be demonstrated the girls deploy diverse forms of collaborative judgmental work (complaints, accounts, forms of membership categorization work) to define and redefine the significance of offensive behaviors and hold one another accountable to it. Resistance of fault (denials, justifications, recycling, substitutions, counter-denunciations) intensifies the breach and solidifies a negative category membership (bad friend), and eventually a non-membership (friendless), rather than mitigates it. In constructing such categorizationsthe girls justify social exclusion, while strengthening alignments and subordinating the interests of individuals. Overall the analysis demonstrates that the girls provide their own rendering of relational aggression. By acknowledging the complexities of the girls peer talk, this paper addresses the call for research based on direct field methods of youngsters functioning in the natural habitats in which the bulling occurs. (Pellegrini, 1998). Miriam Eliasson, Arbetslivsinstitutet & Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska institutet. Verbal aggression i skolan: konstruktioner av kön i klass 8 Verbal aggression omfattar olika sorters språkliga handlingar som att retas, skällsord, förolämpningar, hån eller hot och är en del av de språkliga interaktionerna mellan elever i skolan. Oftast är det pojkar som är verbalt aggressiva mot flickor och andra pojkar. Detta paper undersöker hur sådana diskursiva praktiker kan ses som en kulturell resurs i konstruktionen av maskuliniteter och femininiteter bland elever i åldern 14-15 år. Konstruktionen av kön pågår ständigt genom språk och handlingar i interaktioner med andra männi- 2

skor och tar sig olika uttryck i olika kontexter. Flickor och pojkar är själva aktiva i skapandet av sina könsidentiteter, snarare än att bli passivt socialiserade in i könsroller. Dessutom bidrar också skolkontexten till att konstruktionen av kön ser ut på ett särskilt sätt. Sådana processer är inte lätt tillgängliga genom exempelvis experimentmetodik. I detta fall har jag valt att följa elevers interaktioner i två 8-klasser på två skolor i Stockholmsområdet genom en kombination av observationer i klassrum och på raster och intervjuer med elever och lärare. Eftersom fokus ligger på hur verbal aggression används i konstruktionen av kön och elevers meningsskapande kring denna språkliga praktik ligger en diskursanalytisk ansats nära till hands (Walkerdine 1990, Parker 1991). Observationerna noterades i anteckningsböcker medan de pågick och strävan var att välja olika positioner i olika klassrum för att i möjligaste mån få med alla elever i klasserna. I varje klass intervjuades sammanlagt två flickor och två pojkar samt klasslärare. Eleverna valdes för att få spridning mellan olika social grupperingar i klasserna samt mellan mer synliga och mer tillbakadragna elever. Verbal aggression kan åstadkommas inte bara genom användningen av skällsord utan även genom indirekta formuleringar, tonfall, kroppsspråk eller gester. Detta innebär svårigheter för en observatör att identifiera mer subtila formuleringar, liksom en viss bias mot användningen av skällsord, som är lättare att identifiera. Observationsmetod innebär alltid svårigheter med vart uppmärksamheten skall riktas. I båda klasserna fanns det några tuffa killar som ofta var högljudda och verbalt aggressiva och för dem verkade den verbala aggressionen vara särskilt väsentlig i konstruktionen av maskuliniteter. Att vissa pojkars verbala aggression var så lättillgänglig får konsekvenser för hur tolkningen av flickors och pojkars handlingar ser ut, och även för den grund som skapas för dessa tolkningar, på bekostnad av flickor och tystare pojkar. Samtidigt var dessa pojkar så påtagliga i klassrummet att övriga elever var tvungna att förhålla sig till dem och deras sätt att vara pojkar. Detta har inte bara konsekvenser för datainsamling utan också för teori. Intervjuerna innehåller elevernas konstruktioner av kön i förhållande till verbal aggression som ämne i samtalen. Vissa teman från observationerna återkommer i intervjuerna, medan andra motsägs. En kombination av metoder breddar möjligheten att fånga upp komplexiteter och nyanser i konstruktionen av kön. 3

Karolina Wirdenäs, Örebro universitet. Att göra det osynliga synligt. Om mönster i unga kvinnors samtal Detta bidrag diskuterar utgångspunkterna i ett planerat projekt där Karolina Wirdenäs, Örebro universitet, Jenny Nilsson, Göteborgs universitet och Susanna Karlsson, Göteborgs universitet ingår. I vårt projekt vill vi uppmärksamma just unga kvinnor och deras samtalsspråk. Det är ovanligt att denna grupps språk undersöks utifrån sina egna villkor, oftast sker det i jämförelse med andra. Det könsrollsmönster som skolan och samhället i stort, bemöter flickor och unga kvinnor med bidrar till att stereotyper reproduceras och cementeras. För att bryta sådana tendenser anser vi att det är av högsta vikt att undersöka hur flickor samtalar spontant, så att det blir möjligt att tydligt visa den mångfald av språkliga mönster som förmodligen används av dem. Att synliggöra de olika sätt som det finns att vara flicka på är alltså en väg att gå för att bryta hämmande och ojämlika villkor. Det språk vi kommer att arbeta med i projektet är alltså talat språk som förekommer flickor emellan. Mer specifikt är det unga kvinnor mellan 16 och 19 (inte längre barn och fortfarande inte riktigt vuxna, en ålder då identitetsskapande är särskilt avgörande). Till vårt förfogande har vi inspelat audiomaterial, men detta kommer att kompletteras med videoinspelningar då även icke-verbala handlingar (gester, blick, mimik osv.) torde kunna vara avgörande för våra undersökningar. För att få en så mångfacetterad bild som möjligt kommer vi att utföra analyser på tre olika språkliga nivåer. En övergripande nivå där man ser på hur samtalsdeltagare förhåller sig till varandra språkligt under samtalets gång, en mellannivå där man fokuserar strukturer och problem i utbytet av turer samt en grundläggande nivå där uppbyggnad av deltagarnas turer blir central. Det vi hoppas visa är alltså att det finns många olika sätt att språkligt vara flicka på och att den norm som flickor förväntas anpassa sig till bl.a. i skolan är allt för snäv. Pia Quist, Københavns Universitet. Når Olav gør være sej I en etnografisk undersøgelse af stilistiske praksisser på et københavnsk gymnasium skilte en gruppe af drenge sig ud som seje. Eller rettere, de mange forskellige stiltræk som nogle af drengene udøvede dagligt, brugtes i præsentationer af seje personae. Den seje persona virker blandt de un- 4

dersøgte unge som en genkendelig type idet den dagligt udtrykkes gennem øvede, kendte stilistiske ressourcer. I mit oplæg skal vi se eksempler på Olavs gøren være sej i samtaler hvor han bruger af en lang række stilistiske ressourcer, sproglige og ikke-sproglige. Bl.a. bruger han slang og bandeord og han signalerer en udpræget anti-skoleattitude alt sammen eksempler på det jeg i min undersøgelse ser som stiltræk der bruges i konstruktioner af maskulinitet. ------------------------------------------------------------------------------------- Marie Carlson, Centrum för kulturstudier, Göteborgs universitet. Talet om den moderna kvinnan. Svenska och turkiska modernitetsperspektiv i SFI-utbildningen Detta bidrag kommer utifrån en diskursanalytisk läsning att diskutera det moderna som självförståelse i svenskundervisning för invandrare. Det empiriska materialet består av intervjuer med utbildare och tolv turkiska kvinnor som studerar SFI, men också av styrdokument och undervisningsmaterial. Turkiska och svenska perspektiv bryts mot varandra i de samtal som pågår. Utbildarna hör hemma i visioner knutna till den svenska modellen präglad av ett rationellt upplysningsförnuft med tro på modernitet och sekularisering. Genom att tala om SFI-utbildningen som en modern kunskapspraktik blir utbildarna själva representanter för det moderna i förhållande till de andra. Men också kursdeltagarna ingår i en kraftfull modernitetsdiskurs såväl i nutid som i förfluten tid. Inte minst gestaltades ett betydande modernitetsprojekt i Turkiet i samband med republikens tillkomst 1923. Olika självbilder bryts mot varandra i SFI-praktiken, men det diskursiva är också knutet till olika maktaspekter. I SFI-utbildningen är det svenska norm dock inte alltid på en medveten och uttalad nivå. Kursdeltagarna interpelleras eller försätts i bestämda positioner av dominerande tal. I SFIdiskursen förekommer till exempel konstruktionen av SFI-eleven, invandraren som byråkratiskt objekt och kanske framför allt den invandrade kvinnan som underordnad, traditionell, passiv och icke-reflexiv. Andra subjektspositioner får ofta träda tillbaka i den sociala interaktionen. Men det förekommer också att kursdeltagarna talar emot bemöter tvingande beteckningar. Dominerande föreställningar i det svenska samhället, delvis förmedlade genom SFI, tycks tvinga kvinnorna till reflexivt motstånd. ------------------------------------------------------------------------------------- 5

Anna Vogel, Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet. Tillträde till festen. Om könsfördelningen av talartid på en högskolekurs. Undersökningens syfte är att ta reda på hur jämställdhetssträvan på universitets- och högskolenivå påverkar lärare och studenter. Med påverkan avses här främst självupplevd påverkan. Jämställdhetssträvan innebär i detta fall att läraren försöker ge kvinnliga och manliga studenter talarutryme som är proportionerligt fördelat, samt att de textexempel som används i undervisningen inte infriar könsstereotypa förväntningar. Här ingår flera frågeställningar: Hur upplever läraren sin roll då manliga studenters talartid ska "kortas ner"och kvinnliga studenters talartid ska förlängas? Hur upplever studenterna detta? Vilka strategier får läraren utveckla för att uppnå sådan balans? Vilken attityd har studenterna till lärarens ambition? Jag har under delkursen Språkbeskrivning i svenska vid Södertörns högskola vårterminen 2005 försökt föra en jämställd pedagogik enligt ovan. Jag har delgivit mina studenter denna strävan. Materialet består av ljudupptagninger, observationer, intervjuer, lärarens loggbok och studentutvärderingar. Resultaten visar att jag initialt upplevde att jag blev begränsad av att "korta ner" männens talartid. Det blev tydligt för mig att jag i vanliga fall vänder mig oftare mot manliga studenter, gärna med humorbetonade kommentarer eller frågor, men också med blicken. Denna iakttagelse är i samklang med Einarsson och Hultman (1984), där författarna beskriver att interaktion med pojkarna oftare innebär humor, och indirekt med Ohlsson (2003), som menar att män skämtar mer i offentliga situationer, men också med Erson (1994) som menar att lärarrollen kan kollidera med en invand roll som könsvarelse. Jag fann det svårare än vad jag hade trott att välja språkliga exempel som inte var präglade av stereotypa förväntningar på könen. Resultaten visar också att de manliga studenterna dominerade talartiden i början av kursen, men att talartidsfördelningen förändrades unders kursens gång, så att fördelningen i slutet av kursen var proportionerlig i förhållande till studentgruppens könssammansättning. De kvinnliga studenterna som blivit inbjudna i samtalet (av mig som lärare) begärde ordet i högre grad under resten av seminariet och vid senare seminarietillfällen, i jämförelse med kvinnliga studenter som inte blivit inbjudan i samtalet. En typ av inbjudan kunde vara att jag som lärare frågade Jag vet att en av er just har varit föräldraledig en längre tid, vem är det? och därefter frågade jag efter specifika språkliga yttranden som studentens tvååring uttalade. 6

Vidare visar resultaten att tre fjärdedelar var svagt positiva eller positiva, medan en fjärdedel var likgiltig eller ställde sig frågande till lärarens ambition. Märk att ingen student, åtminstone inte enligt enkäten, kände sig förfördelad eller tystad. Referenser Einarsson, Jan och Hultman, Thor G. 1984. God morgon pojkar och flickor. Om språk och kön i skolan. Malmö: Liber Förlag Erson, Eva. 1994. Vad innebär det att vara en feministisk lärare? Kvinnovetenskaplig tidskrift 4 Ohlsson, Maria. 2003. Språkbruk, skämt och kön. Teoretiska modeller och sociolingvistiska tillämpningar. (Skrifter utgivna vid institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet. 61) Uppsala: Institutionen för nordiska språk ------------------------------------------------------------------------------------- Lilian Nygren-Junkin, Göteborgs universitet. Språk och kultur kön och karriär I skolans värld möter vi en mångfald olika kulturer, såväl etniska som sociala, och inom dessa finns självfallet båda könen representerade. De(t) språk som används av en individ i skolans miniatyrsamhälle påverkas av denna persons kulturella tillhörighet och/eller identitet. Även könet kan ju påverka vår språkanvändning. De karriärmöjligheter som finns för enskilda elever kan anses kopplade inte bara till färdigheterna i ett eller flera språk utan också till en kulturell bakgrund som kan ge upphov till mer eller mindre uttalade förväntningar från föräldrar, och ibland lärare, på de ungas framtida yrkesval. På gymnasiet ser vi fortfarande, i jämlikhetens Sverige, en mycket traditionell fördelning av flickor och pojkar på de olika utbildningsalternativen, och även på högskolan återfinns denna skillnad. Där är traditionen dessutom förstärkt i så måtto att studenter från icke-akademiska hem fortfarande utgör en minoritet. Till detta kommer den syn på kvinnligt och manligt beteende som präglar flera av de etniska grupper som kommit till Sverige från andra länder eller återfinns bland våra inhemska minoriteter. Med den följer att familjer gör olika prioriteringar baserade på kön och kulturtradition när det gäller utbildning och lämpligt val av karriär. Det är av yttersta vikt att skolan arbetar på ett tydligt sätt med att höja medvetenheten om denna mångfald så att varje elev stärks i sin identitet och rätt att göra egna val för sin framtid. Detta är inte minst angeläget i samarbetet hem skola. Här är det emellertid lika viktigt att inte slentrianmässigt 7

nedvärdera det som vi utifrån ett svenskt/nordiskt perspektiv inte känner igen oss i. Inom skolan bör vi ta fasta på innehåll och arbetsformer som uppmuntrar kritiskt tänkande och utmanar oss, både elever och lärare, till att utforska och utvecklas med en problematiserande syn på majoritetsperspektivet och en öppenhet för de positiva värdena i det som är annorlunda. Självklart måste dessa ligga inom ramen för de mänskliga rättigheterna. Med språket som redskap kan vi genom samtal över kulturgränserna hjälpas åt att redan i skolan bygga broar och finna gemensamma värdegrunder, där ömsesidig respekt för individens frihet att under ansvar forma sitt liv präglar dialogen och genomsyrar arbetet. Inom ramen för ett pågående europeiskt projekt, the Language Educator Awareness Project, har jag utarbetat en didaktisk temamodell med olika språkutvecklande arbetssätt och med fokus på jämställdhet i yrkeslivet. Utifrån ovanstående resonemang skulle det kännas mycket meningsfullt att få bidra till er konferens med en presentation och genomgång av den här tematiska modellen, som jag har kallat just Language and culture gender and jobs, eller på svenska Språk och kultur kön och karriär. Dessa fyra faktorer är intrikat sammanlänkade. Kopplingen mellan språk och kultur är uppenbar, men språk är också makt och därför kan vi med språkets hjälp påverka attityder till såväl köns- som yrkesroller. Aktiviteterna inom min arbetsmodell är avsedda att leda till ett ifrågasättande av det som vi vanemässigt tar för givet. ------------------------------------------------------------------------------------- Åke Pettersson, Lunds universitet. Flickor var flickor, men nu...? Inom ett stort gymnasieprojekt om skrivträning i mitten av 1970-talet undersöktes bland annat könsskillnader i ordval, med innehållslig orientering. Skillnaderna var stora, intressanta och trovärdiga, i linje med andra motsvarande elevspråksstudier under denna tid. 1992 visade en stor internationell enkät om tolvåringars värld i fyra urbaniserade samhällen i Japan, Kina, Kalifornien i USA samt Sverige emellertid tolkbara, varierande och delvis överraskande olikheter både mellan länderna och mellan könen i de olika länderna. Även de interna svenska könsskillnaderna avviker på ett tänkvärt sätt från den bild som 1970-talet gav. I föredraget beskrivs och diskuteras de två bilderna, bland annat med tanke på att 1992 års barn nu är 26 år och aktörer i samma globala värld. 8

Eva Östlund-Stjärnegårdh, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Skönlitteratur i de nationella proven Texturvalet till det nationella provets texthäfte för gymnasiet är en delikat fråga. På ett begränsat antal sidor ska ett tema speglas i skönlitteratur, debattartiklar, krönikor och andra texter samt bilder. Innehållet ska tilltala ungdomar på gymnasiets alla olika program och komvuxstuderande. Oftast är både det skönlitterära inslaget och tidningsmaterialet nytt och aktuellt men temat kan också återfinnas i äldre texter. Provkonstruktörerna har ständigt ögat på varannan damernas i listan över författare/journalister och konstnärer/fotografer. Hundraprocentig jämställdhet kan vi inte uppnå men ambitionen är att nå nästan dit. Däremot har vi nog hittills inte tittat så mycket på huvudpersonernas kön och vilken roll det kan spela för elevernas val. Samma resonemang förs förstås också för ämnesprovet i skolår 9. Det allra tydligaste resultatet i en undersökning av ett antal skrivuppgifter baserade på skönlitteratur är att markant fler kvinnliga än manliga elever väljer dessa uppgifter. Genomgående är det så, oavsett vilka litterära texter som serveras i provets texthäfte. I mitt föredrag vill jag ge några exempel på litteraturbaserade uppgifter och hur eleverna har hanterat dem. Undersökningen har hittills inte gett något entydigt svar på hur stor roll författarens respektive huvudpersonens kön spelar. Parvisa texter har ibland förekommit i provet. Textparet flicka/pojke som börjar skolan av författarna Ninni Holmqvist och John M. Coetzee behandlas av kvinnliga och manliga elever i väldigt lika utsträckning. Situationen att börja i en ny skola kan alla elever identifiera sig med, det tycks inte spela någon större roll om det är en flicka eller en pojke det handlar om. Theres Bellander, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Pojkars och flickors kommunikation via datorbaserade medier Av tradition har datorteknik förknippats med en manlig domän. Att denna tradition är på väg att förändras tyder till exempel Statistiska centralbyråns mätningar från 2005. Inga större skillnader mellan kvinnors och mäns tillgång till och användning av datorbaserade medier har där kunnat skönjas. Den åldersgrupp där skillnaderna mellan könen är minst är ungdomar 16 24 9

år. Unga kvinnor använder således, så väl som unga män, de datorbaserade medierna. Liksom datortekniken har förknippats med en manlig sfär har kommunikation via datorbaserade medier i tidigare forskning främst visat sig tilltala unga kvinnor. Resultaten av mitt avhandlingsarbete som dels baseras på en enkät, genomförd bland 300 svenska ungdomar, dels på djupstudier av tre pojkar och tre flickor, visar att såväl pojkar som flickor dagligen använder datorbaserade medier i kommunikativt syfte. För ungdomar tycks kommunikation i form av gästboksinlägg på nätmötesplatser eller chatt inte ha särskilt mycket med teknikintresse att göra. Att hålla kontakten via Lunarstorm eller MSN är istället en kompletterande umgängesform där kommunikation främst sker mellan vänner som även umgås i verkliga livet. I mitt anförande vid konferensen kommer jag att ge en beskrivning av pojkars och flickors datormedierade kommunikation. Frågor som kommer att behandlas är hur pojkar och flickor använder tekniken, varför de använder den samt vilka de kommunicerar med. Amelie Hössjer, Institutionen för informationsvetenskap Uppsala universitet. Anna, ge mig mera blått! Om sätt att få och ta uppmärksamhet för flickor och pojkar på en konstskola. I skolan har studier visat på en tydlig genusordning mellan flickor och pojkar som skapar sin egen logik (jfr Connell 2003). Denna logik uppträder i många skepnader, men framför allt genom den stora dominans som pojkar ofta ges (Svaleryd 2002). Det handlar om skillnader i talfördelning, men också om strukturer som är relaterade till hur flickor och pojkar agerar när de vill påkalla lärarens uppmärksamhet (Einarsson & Hultman 1984, Einarsson 2003, Gulbrandsen 1994). Flickor förväntas sitta stilla, medan pojkar tillåts en viss rörlighet. Flickor får lära sig att den uppskattning de får inte handlar om vad de gör utan snarare om vad de väljer bort och gör avkall på. Krav som på så sätt uppkommer för flickor från den dolda läroplanen är t.ex. att kunna underordna sig lärares auktoritet, arbeta självständigt, vara uppmärksam, underkuva sig sina egna erfarenheter samt kunna sitta tyst och vänta på sin tur på sin plats. Frågan är vad som händer med sådana strukturer när den vuxne inte har pedagogisk utbildning. I skolan har denna typ av förhållanden uppmärksammats och lett till en ökad medvetenhet bland lärare och lärarutbildare, även om det också har diskuterats vilka effekter som sådana insatser egentligen har fått (Bjerrum Nielsen & Rudberg 1992). Om hur det ser ut i lärandemiljöer utanför skolan där barn ägnar sig åt olika fritidsaktiviteter vet vi 10

tämligen lite (jfr dock Bjerrum Nielsen 2003, 2004). Också denna typ av kontexter spelar emellertid en viktig roll för de identiteter som barn utvecklar. Det rör sig om miljöer vilka har en central plats i barns och ungas liv (jfr BR 2005:49 ff., Nilsson 1998, Tebelius 1999, Tillberg 2001), varför det som utspelar sig där kan antas vara betydande för den konstruktion av kön som sker. Den undersökning som här skall presenteras bygger på etnografiska observationer och videoinspelningar utförda som förberedelse inför ett planerat projekt om kommunikation och lärande i barns schemalagda fritidsaktiviteter (Hössjer 2006 a, 2006 b). Materialet till föredraget kommer från en konstskola för barn mellan 7 och 12 år som arrangeras av ett studieförbund på fritiden och med en konstnär som ledare i en konstnärsateljé. Det som här särskilt skall diskuteras är hur flickor och pojkar verbalt och icke-verbalt söker och får ledarens uppmärksamhet när de arbetar med sitt målande. Detta skall göras utifrån ett genusteoretiskt perspektiv och med utgångspunkt i begrepp hämtade från samtalsanalys (Linell 2005). Vilka deltagarroller utvecklas relaterat till verksamheten och till olika genusdiskurser för flickor och pojkar visavi ledare och barngruppen i stort? Huvuddelen av tiden på konstskolan (1,5 timme/gång) ägnas åt enskilt målande och ett avgörande ansvar faller här på enskilda barn att påkalla ledarens uppmärksamhet när de vill be om hjälp och ta fram material för att kunna gå vidare i sitt målararbete. Åsa Brumark, Södertörns högskola. Klassrådsmötet - arena för normkonflikt och maktkamp Den här presentationen handlar om klassrådet som demokratifrämjande och språkutvecklande aktivitet i ungdomsskolan eller kanske snarare som arena för normkonflikt och maktkamp. Klassrådet introduceras redan på lågstadiet som ett led i skolans demokratifrämjande arbete. Klassrådsmötet, som de flesta elever deltar i ca en gång i veckan under hela sin skoltid, har till uppgift att ge eleverna inflytande över sin skolvardag genom att göra dem delaktiga i processer och beslut som gäller skolans aktiviteter. Men i ett större perspektiv är syftet med klassråd att främja elevernas utveckling som demokratiska och ansvarstagande samhällsmedborgare. På senare år har emellertid frågan väckts bland elever och lärare såväl som bland forskare om klassrådsmötena verkligen leder till ökad demokrati vare sig i eller utanför klassrummet (Skolverket 2000). Observationer (Brumark 2005) tyder för det första på att förhållandevis få elever yttrar sig under ett klassrådsmöte, framför allt i årskurs 9, och att det i samtliga klasser 11

jag studerat är en liten grupp flickor. Klassrådsmötena tycks försätta eleverna i en situation där några få känner till och följer reglerna vilket resulterar i antingen tystnad eller normbrott bland de elever som inte känner till eller accepterar mötesnormerna. Klassrådet är ju en äkta halvofficiell och halvformell situation som liknar de rådsmöten som förekommer i vuxenvärlden och därför uppträder vuxenstyrning och pekpinnar endast sporadiskt under själva mötet. Det leder ofta till en maktkamp mellan vissa elever, som tar över och styr mötet, även om det formellt följer en agenda. Klassrådsmötet riskerar alltså å ena sidan att bli ytterligare ett träningstillfälle för de elever som känner till och accepterar reglerna för det formella registret och å andra sidan att utvecklas till ett forum där endast en liten del av eleverna i klassen kommer med synpunkter som tas på allvar. Något tillspetsat skulle man kunna säga att vissa elever genom maktspråk, vare sig det är förankrat i vuxenvärldens eller i ungdomsvärldens normsystem, bidrar till att ytterligare förstärka den sociala segregation som kan uppstå inom en skolklass. Och den här utvecklingen går att urskilja redan under mellanstadiet. En orsak till denna segregation kan vara en konflikt bland en del elever, framför allt bland tonårspojkar, mellan normsystem, ungdomsvärldens och vuxenvärldens representerat av den formella mötesstrukturen. Inom ramen för klassrådsmötet tycks således en sorts kulturkrock uppstå mellan vuxenoch ungdomsvärldens normer. Man kan alltså ställa sig frågan om klassrådet i allmänhet fungerar som demokratifrämjande aktivitet enligt läroplanens och kursplanens intentioner, vare sig det gäller elevernas kompetensutveckling eller inflytande över skolvardagen. ------------------------------------------------------------------------------------- Anne Palmér, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Att tillhöra klassens minoritet unga kvinnor i manliga gymnasieprogram och unga män i kvinnliga program I dagens gymnasieskola har många program en betydande övervikt av elever med det ena eller andra könet. En gymnasieklass kan därmed vara helt eller nästan enkönad, vilket borde vara en av flera faktorer som påverkar de samtal som förs en sådan klass. Hur agerar unga kvinnor i en klass på Fordonsprogrammet och hur agerar unga män i en Omvårdnadsklass? I mitt föredrag vill jag diskutera samtalssekvenser från mitt avhandlingsarbete med arbetsnamnet Den muntliga kommunikationen i lärandeprocessen. De utvalda sekvenserna kan exempelvis belysa hur en identitet som man eller kvinna kan aktualiseras, förhandlas och bearbetas under samtal i undervisningen. 12