EXAMENSARBETE. Går empatiutvecklingen att påverka hos barnet?

EXAMENSARBETE 2008:115 Går empatiutvecklingen att påverka hos barnet? Kristina Andersson Ingela Bäcklin Luleå tekniska universitet Lärarutbildning Allmänt utbildningsområde C-nivå Institutionen för Pedagogik och lärande 2008:115 - ISSN: 1652-5299 - ISRN: LTU-LÄR-EX--08/115--SE

Luleå tekniska universitet 2008-09-22 Går empatiutvecklingen att påverka hos barnet? Kristina Andersson Ingela Bäcklin Handledare: Steffan Lind A0010P

Förord: Ett stort tack till de pedagoger som tog sig tid att svara på våra frågor i undersökningen. Våra familjer har också hjälpt till genom att finnas till hands med markservice hemmavid. Ett stort samarbete oss emellan leder till att vi också tackar varandra för en arbetsam men ändå rolig tid. Piteå, Maj 2008 Kristina Andersson och Ingela Bäcklin 2

Abstrakt Vår uppsats handlar om huruvida empati är medfödd eller ej? Hur kan man som pedagog påverka utvecklingen av barns empati? Syftet med vårt arbete var att undersöka i vilken utsträckning dagens professionella pedagoger använder sig av olika metoder för att påverka barns empatiska utveckling. Vi ville även väcka pedagogers medvetenhet angående barns empatiska utveckling. Vi valde att använda oss av kvalitativa intervjuer som kompletterades med litterarturstudier. Vi intervjuade pedagoger inom skola och barnomsorg. Resultatet av vår empiriska studie visar pedagogers uppfattning om empati och att de tror den är medfödd. Förändringar av empati i tidsperspektiv och att det är samhällsklimatet som blivit hårdare inte barnen eller deras empati. Hur pedagogerna arbetar med empati samt resultatet av detta arbete, som visar att det är positivt och viktigt. 3

Innehållsförteckning Förord:...2 Abstrakt...3 Inledning...5 Syfte...5 Bakgrund...6 Styrdokument...6 FN:s barnkonvention...6 Definition av empati...6 Empatisk utveckling...7 Vad är då empati?...12 Metod...14 Val av metod...14 Förförståelse...14 Urval...14 Genomförande av intervjuer...14 Validitet och reliabilitet...15 Analys och tolkning...15 Resultat...16 Tema 1, definition av empati...16 Tema 2, är empati medfött?...16 Tema 3, mindre empati nu än förr?...17 Tema 4, aktivt arbete med empati....17 Tema 5, påverkan av den empatiska processen...18 Tema 6, samarbete mellan skola/föräldrar....19 Diskussion...20 Metodiskussion...20 Kvalitativa Intervjuer...20 Validitet och reliabilitet...20 Resultatdiskussion...21 Tema 1, definition av empati...21 Tema 2, är barns empati medfödd?...22 Tema 3, mindre empati nu än förr?...22 Tema 4, aktivt arbete med empati....22 Tema 5, påverkan av den empatiska processen...22 Tema 6, samarbete mellan skola/föräldrar....23 Vidare forskning...24 Referenser...25 Elektroniska källor:...26 Bilaga 1...27 4

Inledning Vi har valt att undersöka hur barn/elever påverkas i sin empatiska utveckling i mötet med andra människor. Under de år vi har gått vid Luleå Tekniska Universitet, så har vi flertalet gånger arbetat med området värdegrunden i olika kurser. Vi tycker att värdegrundsarbetet är väldigt viktigt för att fostra våra elever till demokratiska, empatiska och ansvarstagande medborgare, som har empati och därmed kan utvecklas att gestalta värdegrunden. Kan dålig empatiutveckling vara en bidragande orsak till att många konflikter i dag är svårhanterliga. Vår uppfattning om barn och ungdomar i dagens samhälle, är att de i många fall verkar sakna empati för varandra och för vuxna. Är det viktigt att pedagogen känner empati för sina elever, spelar det någon roll för elevens lärande? Skolan och framförallt läraren i klassrummet, kan kanske till viss del stävja detta om de medvetet och dagligen arbetar med den emotionella utvecklingen. Vi har även vid våra VFU-perioder (verksamhetsförlagd utbildning) observerat att även små barn kan verka känslokalla. Enligt Piteåtidningen så arbetar en förskola i Täby enligt ett tydligt beteendemönster (Barn & familj en temasida om barn- och familjefrågor. Epost redaktionen@pitea-tidningen.se). På förskolan Sentio i Täby bråkar barnen mer sällan. Enligt Katarina Halvarsson delägare i förskolan Sentio, så är pedagogerna väldigt tydliga i sin roll som vuxna att det aldrig är ok att slåss eller ens förhandlingsbart. Förskolan hämtar stöd ur Lpfö 98 när det gäller barnets förmåga till ansvarskänsla, social handlingsberedskap och förmåga till empati, omtanke att andra utvecklas. Pedagogerna tar direkt tag i situationer där konflikter uppstår genom att diskutera och spela teater. Personalen sätter ihop teater utifrån det aktuella behovet, där pedagogerna åskådliggör känslorna. De barn som vill får sedan spela teater för både personalen och kompisarna. Pedagogerna tycker att detta fungerar bra för att barnet ska försöka få förståelse för den andras sida av saken. Syfte Vår studie syftar till att beskriva pedagogers uppfattningar om empati och hur de arbetar med detta. Syftet sönderfaller i följande två frågeställningar: 1, pedagogers uppfattningar om empati och förändringar av empati? 2, hur pedagoger arbetar med empati och hur det påverkar barnen? 5

Bakgrund Styrdokument I läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94, 2006) är det skrivet: "skall skolan aktivt och medvetet påverka och stimulera eleverna till att omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar och låta dem komma till uttryck i praktisk vardaglig handling." (s.12) "Skolan skall sträva efter att varje elev; respekterar andra människors egenvärde, tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling samt medverkar till att bistå andra människor, kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen." (s.12) "Läraren skall visa respekt för den enskilda eleven och i det vardagliga arbetet utgå från ett demokratiskt förhållningssätt, klargöra och med eleverna diskutera det svenska samhällets värdegrund och dess konsekvenser för det personliga handlandet, öppet redovisa och diskutera skiljaktiga värderingar, uppfattningar och problem." (s.13) I läroplan för förskolan (Lpfö 98) föreskrivs samma som i Lpo-94 och förskolan har därmed samma riktilinjer. FN:s barnkonvention Enligt FN:s barnkonvention ska barnets utbildning syfta till att: "förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör urbefolkningar." (artikel 29 d) Definition av empati Enligt Boniers svenska ordbok (Györki och Sjögren, 1998) så betyder empati att ha inlevelse i en annan persons känslor. Nationalencyklopedin (elektronisk källa, 2007) definierar empati som att kunna leva sig en i känsloläge och behov för en annan person. Enligt Gren (2001) så betyder empati att förstå och kunna fånga upp en annan persons känslor och att sedan kunna använda den förståelsen i sin kontakt med andra personer. 6

Empatisk utveckling Thornberg (2006) tar upp en definition på empati som the involvement of psycological process that make a person have feelings that are more congruent with anothers situation than with his own situation (s.27). Människor anses redan tidigt i livet kunna påbörja en empatiutveckling, att kroppen redan som barn är inställd och förberedd på alla olika känslor. Detta kan ses som ett resultat av evolutionen som försett oss människor med biologiska förutsättningar för empatiskt beteende. Som belägg för detta kan man se att redan små barn visar empatisk larm- eller nödreaktion när någon annan är i nöd eller lidande. Under hela livet ställs människan inför olika situationer, som beroende på hur vi väljer att hantera dessa påverkar vår empatiska förmåga. Beroende på hur varje situation hanteras, kan den empatiska förmågan förstärkas eller i värsta fall försvagas. Enligt Gren (2001) måste du lägga dina egna värderingar åt sidan och se problemet ur den andre personens perspektiv för att kunna ge någon empati. Vad har personen ifråga varit med om? Vad har hon/han för bakgrund? Vilken sorts uppfostran har hon/han fått som kan påverka dennes sätt att uppfatta en viss situation? Exempel: Det kanske inte är självklart att en flicka är glad för sin nya cykel. Alla i hennes omgivning antar att hon är glad, men i själva verket kanske hon är ledsen för att hon fått cykeln av sin pappa och cykeln påminner henne om saknaden av sin far. Goleman (1997) anser att vi lever i en tid där destruktiva impulshandlingar håller på att ta över. Medan de gamla värdegrunderna som man kallade vett och hyfs mer och mer dör ut med äldre generationerna. Detta är ett resultat av vår allt vanligare psykiska ohälsa som vi av olika orsaker drabbas av. Det finns en mycket stor undersökning som visar att den uppväxande generationen över hela världen har fler känslomässiga problem än de tidigare: de är mer ensamma och deprimerade, mer arga och upprörda, mer nervösa och ängsliga, mer impulsiva och aggressiva. Alla människor har ärvt en uppsättning grundkänslor som bestämmer vårt temperament. Detta är bara början på vår emotionella utveckling. De känslomässiga erfarenheter vi gör i hem och skola hjälper till att forma de emotionella kretsarna i hjärnan, vilka är väldigt formbara. Det är beroende på upplevelser i barndomen och tonåren som individen blir mer eller mindre känslomässigt intelligent. Goleman kan tänka sig att framtidens skola rutinmässigt lär ut väsentliga förmågor som själviakttagelse, självkontroll och empati samt konsten att lyssna, samarbeta och lösa konflikter. Enligt Einhorn (2005) så reagerar människor olika i olika situationer och agerar därefter. Därför måste vi ha empatisk förmåga och använda den för att ta rätt beslut om hur vi bör handla, behandla våra medmänniskor. Einhorn menar att moral, etik, respekt, normer och regler, tillsammans med empati är det som styr våra handlingar. Därför bör vi tänka efter och ha de rätta verktygen i innan nämnda områden för att kunna handla och tänka så det blir rätt för våra medmänniskor. Jerlang och Ringsted (1986) menar att "Det är handlingen och därmed användningen av redskapen som har betydelse för människans utveckling. (s.278) Wennberg (2000) hävdar följande; att vara empatisk betyder inte automatiskt att man är trevlig. Empati är att kunna ana en annan människas känslor. I den empatiska processen finns både en 7

känslomässig och kunskapsmässig (kognitiv) del. I denna process drar vi medvetet slutsatser angående hur andra kan tänkas känna och detta bygger vi på våra egna erfarenheter när det gäller känslor i liknande situationer. Det sker en kontinuerlig växelverkan i hjärnan mellan de kognitiva och emotionella delarna av hjärnan. Man ska inte förväxla sympati och empati, empati har ingenting med känslor för en annan person att göra. Inte heller att man tycker synd om någon annan. Att kunna ta ansvar för sina handlingar leder också till att man tar på sig ansvar om något blir fel, man känner sig skyldig. Man kan se kopplingar mellan sina handlingar och det som sker och tack vare detta kan man se konsekvenser av sitt handlande. Kan man detta kan man även lära barn att förstå konsekvenserna av sitt agerande. Vidare så menar Wennberg (2000) att man föds med grunden för empati men det krävs mer för att man ska bli en empatisk person. Redan som spädbarn kan en förmåga skymtas, att förstå andras känslor. Gråter ett spädbarn så börjar flera spädbarn som finns i närheten gråta, detta kallas affektsmitta och bör inte förväxlas med empati, det som skiljer är att spädbarnet inte kan skilja sina egna känslor åt från andras. Först när man bli medveten om sig själv som individ, så kan man skilja sina egna känslor från andras. I samspelet med föräldern som visar förståelse och tillgodoser barnets behov, så utvecklas den första upplevelsen av empati hos barnet. När barnet börjar imitera andra så kommer också en primitiv upplevelse av empati och hur det känns att vara någon annan. Wennberg (2000) skriver att föräldrars egna behov ibland kan hamna i konflikt med barnets. Då kan det hjälpa om föräldern är medveten om detta och kan försöka förklara med ord. För att en förälder ska kunna bära det faktum att man får "stå tillbaka", till förmån för sina barn, så blir det enklare om föräldern kan tala om detta med andra vuxna. Däremot bör man låta barnet få vänta till förmån för andra t.ex. ett syskon, detta för att kunna lära sig sann empati. Då ska föräldern visa sin uppskattning för att barnet står tillbaka och ge beröm så att barnet känner tillfredsställelse för sin empati. Vid sådana tillfällen uppmuntrar föräldern barnet till empati och ger goda förutsättningar för fortsatt utveckling av empati. Höjer (2007) anser att barnets empatiutveckling har olika faser. Dessa faser delan han in i fyra olika faser som han kallar global empati, egocentrisk empati, empati för andras känslor och empati för en annan persons generella tillstånd. Den globala empatin är ex. att spädbarn gråter om det hör ett annat barn gråta och detta kan man se under barnets första levnadsår. Egocentrisk empati infinner sig mellan 12 och 18 månaders ålder och barnet kan börja skilja sig självt från andra och reagerar på andras negativa upplevelser. Att få empati för andras känslor i den tredje fasen kommer när barnet är ca. två till tre år gammalt och kan fortsätta ända fram till skolålder. Denna fas innebär att barnet utvecklar en förmåga där det kan skilja mellan flera olika känslor och barnet blir medvetet om känslor hos andra och reagerar mindre egocentriskt på dessa. I slutet av barndomen och i tonåren så når man fas fyra som innebär empati för en annan persons generella tillstånd och med detta menas att ha en förståelse för en annan persons totala situation ovh hur denna person har det. Vissa kan dessutom reagera starkt på en annan persons tillstånd. igenom olika faser: Att ha emotionell intelligens innebär, att man kan förstå, uttrycka och känna igen känslor hos både andra och sig själv. Människor med denna förmåga är ofta uppskattade för att andra mår bra av att ha dem i sin närhet. Att kunna uppoffra sig för att hjälpa någon annan innebär att man på sikt stärks och det är en känslomässigt intelligent person medveten om. 8

Enligt Holm (2001) så måste man avgränsa empatibegreppet gentemot andra fenomen och psykologiska begrepp som innefattar människors kontakt mellan varandra, för att kunna utröna hur man förhåller sig professionellt. Den innebörd empati som begrepp ges, måste då bli avgörande i betydelse på synen hur man utvecklar och stödjer den empatiska processen. Vidare så fortsätter Holm (2001) att utveckla empatibegreppet utifrån empirisk forskning och resultat, där man mätt empatiprocessen på olika sätt och utifrån olika teorier och indelningar. I denna bok av Holm (2001) kan man utläsa att empati är en process som går att påverka som professionell genom ett medvetet förhållningssätt. I ett kapitel behandlas ämnet att utbilda professionella hjälpare (ex. läkare, psykologer, socionomer och människor i professionell kontakt med andra människor). Mätningarna av empatiprocesser, visar sedan att det går att arbeta och medvetandegöra på olika sätt för att kunna tillgodose hjälpsökarens (ex. patienter, vårdtagare, människor som behöver professionell hjälp av andra människor) behov av både fysisk och psykisk karaktär. Där hjälparen verkar ointresserad av hjälpsökaren och inte förmår att hantera hjälpsökarens känslor, så följer inte hjälpsökaren denne hjälpares råd i samma utsträckning som från den hjälpare som förhåller sig professionellt. Enligt Wennberg (2000) så har empati i förhållandet mellan hjälpare och hjälpsökare i form av visad förståelse utifrån ett professionellt förhållningssätt varit avgörande för att hjälpsökaren ska vara nöjd och känna sig välmående i möjligaste mån. Detta jämförs av Wennberg (2000) med lärare-elev och Wennberg menar på att ett professionellt förhållningssätt hos skolans personal måste finnas för att optimera inlärning hos eleverna. Enligt Sylvander och Ödman (1976) har besvikelser mycket med empati att göra. Många besvikelser vi varit med om beror på omgivningens oförmåga att förstå. Saker som har stor betydelse för barn kan vuxna slå bort med att säga - vilket svammel, eller - vilka dumheter! Saker som för vuxna är oviktiga, kan för barn ha väldigt stor betydelse. Denna förmåga med vuxnas fantasilöshet och oförmåga till empati kan bottna i många orsaker. En orsak till sådana beteenden kan vara egna tidigare besvikelser, vi har en sorts spärr för besvikelser som satt djupa spår i vårt undermedvetna, det glöms bort men ligger ändå kvar och maler. Detta som finns i ens undermedvetna kan visa sig i okänsla att tänka sig in i andra människors upplevelser som ter sig liknande ens egna. Det som vuxna även brukar använda sig av är att med ett aggressivt tonfall säga t.ex. - när jag var barn fick jag minsann och en rationalisering till att; - det bara är nyttigt. Barn ska förstås inte få allt de pekar på, det är nyttigt i viss mån med besvikelser men vi bör tänka oss för vad vi säger så det inte blir allt för okänsligt. I allt om detta talas det om att förstå hur det känns, att ha den fantasi det krävs att sätta sig in i en annan persons situation. En annan orsak som nämns (Sylvander och Ödman.1976) när det gäller empati är att brist för förståelse är oförmågan till öppenhet i kommunikationen. Många gånger hoppas och tror vi att våra vänner ska förstå hur vi känner oss utan att med ord beskriva känslan. Vi vill kanske undvika att den andre ska bli ledsen eller att undvika bråk. Om vi mera öppet vågade berätta om våra önskningar och behov och att omgivningen lika öppet kunde säga ja eller nej och dessutom förklara varför det eventuellt inte går att göra som man önskade så skulle vi ha mer förståelse för varandra. Fahrman (1996) skriver att, i de undersökningar som gjorts beträffande barns förmåga till empatiskt beteende finner man stora variationer mellan barnen. Det är bara en viss del barn som 9

är benägna att trösta, den andra delen orsakar mer upprördhet hos sina kamrater och syskon än tröst. Ett annat beteende barn kan visa är likgiltighet eller att själva bli ledsna. Vad kan dessa skillnader bero på? Moderns beteende visar sig i barnet. Har modern förmågan till empati utvecklar även barnet förmågan till igenkännande och tröst. När syskon bråkar går ofta modern in i konflikten på ett speciellt sätt. Hon lyfter fram de fel som angriparen gör och även vad det kan orsaka hos det andra barnet, moraliska värderingar på vad barnet gör. Hon kan säga t.ex. - Anna är ledsen och gråter, du skulle ha låtit bli att ta hennes docka. - inte snällt att ta hennes docka, så där ska man inte göra. Det går att göra situationen till något positivt genom att leda barnet som gjort fel till att göra något bra för det ledsna barnet. För att öka barnens lust att hjälpa andra är det viktigt att modern har det förhållningssättet att hon förklarar konsekvensen av handlingen. Moderns sätt att förklara varför hon tillrättavisat sitt barn är avgörande för hur barnet handlar i liknande situationer. Barn som blir tillsagda på fel sätt hanterar situationer på ett mindre hjälpsamt sätt. Enligt Holm (1995) så är en nödvändig komponent i professionell hållning empati. Vidare så fortsätter Holm (1995) med att ifrågasätta vad som skulle saknas hos en amatör i jämförelse med en professionell yrkesutövare, skulle det vara någon skillnad dessa emellan. En viktig del som de professionella har är att de genom sin utbildning fått systematisk kunskap, både teoretisk och praktisk sådan. De professionella har även förtroendekunskap som de genom sina erfarenheter i praktiken utövat. Det är svårare att i ord uttrycka en persons färdigheter i den praktiska handlingen men dock en viktig del i det professionella handlandet. Holm (1995) har ett exempel utifrån en forskare vid namn I, Josefson. Denne forskare ger ett exempel från egna erfarenheter, både färdigheter och hinder i ett professionellt förhållningssätt. I, Josefson var i en förskola på besök som mamma. När hon kom in i barngruppen hade barnen just börjat se filmen Hattstugan av Elsa Beskow. Sagan handlar om barn som inte lyssnat till sina föräldrars förmaningar och råkar just därför sätta eld på sitt hem, hattstugan. En saga med ett budskap som ger ångest, vilket många sagor kan göra. När sagan kommer till den punkt där den äldre pojken i syskonskaran tycker att de ska sota skorstenen, den delen i sagan där katastrofen börjar, är det en liten pojke i barngruppen som börjar visa obehag för sagan. Han påpekar till pedagogen att -jag vill inte se det här dumma bandet längre. Det är jättetråkigt. Vi gör nåt annat! Då blir pedagogen irriterad och säger till pojken: -sitt still och var tyst, Kalle. Du ska alltid krångla. Lyckligtvis fanns där en annan pedagog som vände på obehaget och frågade om han tyckte det var otäckt, och tog sedan honom i sitt knä. Genom att ändra attityd mot barnen och lära sig känna igen de känslor de faktiskt kan ha i olika situationer, hjälper vi dem i sin utveckling av empati. (Holm, 1995, s.48) Enligt Webster-Stratton (2004) så är en avgörande faktor för den sociala framgången hos ett barn, att kunna ha förmågan att ta hänsyn till andras behov och känslor. Webster-Stratton (2004) menar att utvecklandet av empati tar många år, dessutom är barn väldigt självcentrerande och egocentriska. Trots detta är det möjligt för pedagogen att främja medvetenheten för andras känslor hos barn. Hon har konkreta förslag i sin bok om vilka slags lekar och hur man kan uttrycka känslor för att lära sig känslospråk. Dessa är gjorda för pedagoger och kan användas för att försöka utveckla den empatiska förmågan hos barn. 10

Webster-Stratton (2004) skriver att våld och aggressivitet ökar världen över hos barn och lagöverträdarna blir allt yngre. Hon uppmanar föräldrar och lärare att ta befälet och skapa ett förhållningssätt för emotionellt och socialt lärande. Detta lärande kan förebygga och reducera aggressivitet samt bygga upp den sociala kompetensen hos barn. Varje pedagog måste själv ta ansvar för sin del och bygga ett nätverk med hjälp av andra pedagoger, föräldrar och socialarbetare, för att påbörja arbetet med ett emotionellt och socialt lärande. Enligt Kohut så måste ett barn ha en empatisk miljö för att klara sig och överleva. För att ett barn skall kunna överleva psykiskt måste det födas in i en empatisk- känslig mänsklig omgivning, på samma sätt som det måste färdas in i en atmosfär som innehåller en optimal mängd syre om det skall kunna överleva i fysisk mening.. (s.88) Vidare att läsa enligt Kohut (1986) föreställ dig ett litet barn som tar sina första stapplande steg, detta barn är helt koncentrerat och helt inne i sin nya upptäckt. Barnet är stolt och känner också att det är viktigt i ögonblicket. I de stapplande försöken att gå är barnet också medvetet om att mamman ser. I den här händelsen är det viktiga att mamman visar sin förtjusning och beundran för att barnet ska känna sig uppmuntrat att fortsätta. Om modern inte bryr sig eller är likgiltig och barnet inte får den uppmärksamhet det behöver kan detta resultera i att barnet inte fortsätter i sina försök och sätter sig i stället ned för att suga på tummen. Om barnet ramlar och tappar koncentrationen och börjar gråta kan det som tidigare kändes som något stort för dem raseras och rädsla och ynklighet tar över. Modern blir i denna situation den allsmäktige hjälparen som ställer allt till rätta, visar med sitt lugn att allt gick bra. I denna funktionella kontakt med modern tar barnet själv sin förra form och fortsätter med sitt. Om barnet ignoreras kan det hända att tummen får bli den tröst de söker efter. Det som också kan vara skadligt i situationer som dessa är att som förälder bli rädd och förskräckt, det förstärker barnets rädsla för att fortsätta med sina försök. Frykholm (2000) skriver om empati, att det negativa lyfts fram mer än det positiva. Det pratas mycket om empati, i många fall frågas det - var har empatin tagit vägen? Det finns många barn idag som har mycket empati, som faktiskt visar medkänsla och bryr sig om någon far illa. Många av dessa barn mår dåligt av detta. Vi vuxna bör därför hjälpa dem, genom att ge dem de stöd de behöver för att fortsätta bry sig. Medkänsla anser uppmuntras inte nog mycket, särskilt inte när det gäller pojkar. Gustafson, (2004) träffar i sitt jobb som skolläkare många barn med medkänsla. Många av dem tar ett stort ansvar de ser till att hjälpa de som har det svårt så att de också ska få må bra. Likt jourhavande socialarbetare kommer de alltid och försöker lösa konflikter, ser till att finnas till hands. Gustafson tycker att skolan inte tänker på vilket stort jobb dessa barn gör, som vuxen bör man ge dessa barn stöd och uppmuntran. Flertalet av dessa barn är flickor, de har inte bara förmågan att känna sig in i andras situation, de jobbar också väldigt mycket för att andra ska ha det så bra som möjligt. Gustafson (2004) har egna barn och känner igen situationen. Barnet har svårt att slappna av när det ska gå och lägga sig, de ligger och tänker på hur de skulle ha gjort i olika situationer där en kompis blivit illa behandlad. Tankarna kan gå till att de känner skuld till att de inte ingrep. När man som förälder känner sig bekymrad och försöker skydda sitt barn från jobbiga situationer är det kanske fel att säga du får inte bry dig så mycket, det är faktiskt inte ditt ansvar. När vi vuxna försöker lösa det på lättaste sättet genom att tona ner hamnar vi en situation av 11

dubbelmoral. Ena dagen tycker vi att det är sån brist på empati när vi sen i denna situation säger: - sköt ditt eget och skit i de andra. Gustafson (2004) menar att barnen som har överflöd av medkänsla bör få veta att de har en jättegod egenskap. De behöver även få prata av sig och berätta vad de känner, de måste få hjälp av vuxna för att förstå vilket som är deras ansvar, barnet får veta vad de kan göra och vad de inte kan göra. Gustafsson (2004) har varit barnläkare i trettiofem år, de senaste åren har han jobbat främst inom skolan. Barnläkaren Gustafsson belyser den sårbarhet och stress som idag är många barns vardag. Han tar även upp de vuxnas sätt att agera, den att ge service och förmåner i stället för närhet och verkligt engagemang. Gustafsson (2004) skriver även om mötets betydelse, det personliga mötet mellan barnet och en vuxen som bryr sig om. Hur ska kvaliteter som verklig empati, ömsesidig respekt och ett äkta, personligt språk utvecklas i vår tid om inte dessa möten blir av? Enligt Gustafsson (2004) är empati en känslomässig kapacitet. Den tycks också vara medfödd. Aktuell forskning inom etologi (läran om djurens beteende), visar att även djur dock mest de som lever i flock, visar empati. Förmågan empati har bevarats och anrikats naturligt både i djur också människosläktet, för att den sociala gemenskapen behöver empatisk förmåga för överlevnad. Om vi inte hjälps åt försvåras det mesta. Gustafsson (2004) anser att det inte finns några pedagogiska mönster för empatiträning som fungerar om inte den vuxne själv har det inom sig. Att empati är medfödd styrks av de observationer som spädbarnsforskare gjort. Ett barn på sju månader kan trösta en ledsen mamma, det viktiga för föräldrarna är dock att förstå barnets språk. Fortsättningsvis för att barnen ska utveckla och förstärka sin empati är det viktigt att barnet omges av empatiska vuxna som har förmågan och kan gestalta vad empati innebär. Vad är då empati? Gustafson (2004) tror att empati är en medfödd kapacitet hos oss alla, det som behövs för att vi ska behålla och utveckla den är näring. Barn behöver i sitt umgänge omges av empatiska människor. Enligt Bergh-Frykholm (2000) så behöver barnen även få växa upp i en familj där inlevelse och förståelse genomsyrar vardagen. Finns detta även i förskolan och skolan med den varma och goda andan av empati så stimuleras förmågan ännu mer. Enligt Kimber (1999) är empati att; förstå och leva sig in i hur andra människor tycker och tänker. Att vara medveten om att människor uttrycker känslor olika, att vara intresserad av andras bekymmer och glädjeämnen, att kunna lyssna aktivt, att känna igen och möta andras behov, att se andras möjligheter och att stötta dem, att se andras möjligheter och att stötta dem. Att kunna möta andras outtalade behov, att förstå det som ligger bakom vad någon känner. Social kompetens är viktig för empatin och innebär; - att i förhållande till andra människor bemästra olika känslor, vårda vänskapen, kunna se och förstå olika sociala situationer och kunna uppföra sig i olika sociala miljöer. Det betyder även att känslorna man har skall användas vid samarbete, 12

förhandlingar, konfliktlösningar och vid hantering av sina medmänniskors känslor, det behövs också olika verktyg för att klara av olika konflikt- och problem situationer. Kimber (1999) delar in EQ i fem områden, att hantera sina känslor, självkännedom, motivation, empati och social kompetens. Den sociala kompetensens grund är empati och vi måste ha självkännedom för att kunna hantera känslor. Emotionell intelligens är lika med att känna igen sina egna och andras känslor, att kunna vara motiverad och att på ett klokt sätt hantera egna och andras känslor. Lindell och Hartikainen (2001) påtalar vikten av att finnas till som förälder eller idrottsledare. Om barnet endast får beröm när denne har presterat något bra, kan detta leda till ett dåligt självförtroende. Om man bara är bra när man lyckas med något kan detta tolkas som att man ingenting är värd som person. Barn måste få känna sig önskade och värdefulla som personer utan att prestera något. De ska känna att det räcker med att bara finnas till. För att barnen ska känna detta måste de få ovillkorlig kärlek. Med detta menas att man säger till barnet - jag älskar dig, vad roligt att se dig idag eller jag är glad att få vara med er osv. Empati anser Lindell och Hartikainen (2001) är något man gör och inte pratar så mycket om. Barn behöver fysisk kontakt, det kan räcka med en lätt beröring när pappan går förbi sin son, en klapp på axeln eller att sitta tätt tillsammans i TV- soffan. Problemet i dagens samhälle är att många barn redan som små är isolerade med TV och dator. Dessa föräldrar försvårar för barnet att lära sig empati genom att nyttja teve och dator som barnvakt. Sammanfattning Flera av författarna tar upp att empati är en medfödd förmåga och att den utvecklas på olika sätt och behöver erfarenhet som ger förståelse för andra personers känslor. Först när barnet hunnit få egna erfarenheter av känslor så kan det utveckla sin empatiska förmåga. Det krävs förståelse för olika situationer och erfarenhet hur det kan kännas i dessa olika situationer. Empati är också något som enligt Webster-Stratton (2004) tenderar att över tid sett, bli mindre synbart och respekten måste finnas och vi som vuxna måsta ta ansvar och visa barnen detta. Goleman (1997) menar att vi lever i en tid av destruktiva handlingar som är impulsiva många gånger och att månda lagbrott beror på detta. Där anser också Goleman att vi vuxna måste ta ansvar och visa barnen hur man tar hänsyn och bryr sig om sina medmänniskor. Alla författarna anser mer eller mindre att vi som vuxna måste påverka barnen i rätt riktning och lära dem respekt och hänsyn genom ord och handling. Genom detta så utvecklas barnens empati på ett bra sätt. Det finns i denna bakgrund inte något som skiljer författarna åt i dessas uppfattningar om empatiutveckling. 13

Metod Val av metod Vi har gjort kvalitativa intervjuer med pedagoger inom förskola/fritids/skola. Kvalitativa intervjuer ger möjlighet till mer personliga infallsvinklar där informanten kan gå djupare in i frågan och ge mer detaljerade svar (Trost, 2005). Den kvalitativa intervjun har som mål att ge nyanserade beskrivningar av olika aspekter hos intervjupersonerna. Det har ofta hävdats att den kvalitativa forskningsintervjun saknar objektivitet eftersom den är så beroende av det mänskliga samspelet som är högst väsentligt vid intervjusituationen. Här menar Kvale (1997) att det finns många olika föreställningar om objektivitet och därför kan den kvalitativa intervjun inte objektivt karaktäriseras som vare sig en objektiv eller en subjektiv metod. I den kvalitativa intervjun sker ett samspel mellan två eller flera personer där både intervjuaren och intervjupersonerna påverkar varandra. För att få innehållsrika intervjusvar valde vi att följa Kvale(1997) som anser att man måste bygga upp förtroende och en trygghet för informanten, tryggheten leder till att informanten kan tala fritt utifrån sina egna känslor och erfarenheter. Vi utförde därför intervjuerna hemma hos pedagogerna så att informanterna ej skulle störas av omgivande verksamhet. Förförståelse Enligt Patel & Davidsson (2003) bör man vara medveten om vilka faktorer som kan påverka intervjun. En intervju är mer personlig och blir grundligare än att ge någon en enkät eftersom risken ökar att frågorna blir mer styrda och svaren därmed svårare att tolka i enkäten.vi hade under flera månaders tid gjort en litteraturstudie och försökt hitta relevant, tidigare forskning på området vi valt. Därmed har vi skaffat oss en bra förförståelse och läst in oss väldigt väl på vårt valda område. Eftersom vårt valda forskningsområde härrör ett mycket individuellt ämne så är det svårt att säga hur mycket vår egen förförståelse eller eventuella personliga erfarenheter inom området, kan ha påverkat intervjuerna. Vi anser dock att vår egen förförståelse eller egna erfarenheter inom området inte har påverkat intervjuerna nämnvärt eftersom informanterna fått ta del av vårt arbetsområde innan intervjuerna genomfördes. Urval Urvalet gjordes genom kontakter vi tidigare gjort genom våra VFU-perioder och genom bekanta. Vi tog kontakt med totalt tio olika pedagoger, ur förskola, fritids och skola för tidigare år, som vi har träffat under våra VFU-perioder. Vår förhoppning var att minst hälften av de vi kontaktade skulle delta i vår intervju och så blev också fallet. Två förskollärare, en fritidspedagog och två lärare, ställde upp på en intervju. Genomförande av intervjuer Vi genomförde kvalitativa intervjuer med en informant vid varje tillfälle i dennes bostad. 14

Informanterna hade i förväg fått ta del av intervjufrågorna, av den anledningen att intervjusvaren då blir mer genomtänkta och innehållsrika. Vid intervjutillfället ställdes frågorna muntligt och skrevs ned via bärbar dator direkt. En av oss forskare ställde frågorna och förde intervjun framåt, den andra av oss forskare skrev ned på datorn i ett dokument. Den av oss som skrev ned intervjun på datorn, behärskar detta väldigt väl och är en snabb skrivare, så därför behövdes inga uppehåll för skrivande i intervjuerna. Trost (2005) hävdar att det finns både fördelar och nackdelar med ljudupptagning vid intervju. En nackdel som Trost nämner är att informantens svar blir hämmade och mindre innehållsrika. Med bakgrund av Trost (2005) och informanternas önskan valde vi att inte använda oss av ljudupptagning vid intervjuerna. Genom att skriva ned informantens svar direkt via bärbar dator, så fick informanten möjlighet att efter intervjun ändra eventuella missförstånd och utveckla sina svar. Validitet och reliabilitet Enligt Malterud (1998) så kan validitet och reliabilitet inte mätas med siffror vid en kvalitativ forskning. I stället beskriver man hur man samlat in och bearbetat data en s.k. inre validitet (intern trovärdighet). Detta gör man genom att beskriva förförståelsen hos författarna och en beskrivning av datainsamling. Vidare bör man beskriva hur urvalet gjorts. Validiteten kan även ökas om informanterna själva kan rätta till eventuella missuppfattningar genom att t.ex. läsa en utskrift som författaren gör efter intervjun. Enligt Malterud (1998) kan reliabiliteten påverkas av instrument som används vid kvalitativ forskning och forskarens kvalitet, vilken till stor del utgörs av forskarens förförståelse och hur mycket datainsamlingen kan tänkas färgas av dennes förförståelse. Förmågan och erfarenheten hos forskaren att göra observationer och intervjuer är också en styrka eller en svaghet beroende på forskarens förmåga i sådana situationer. Forskarens handledning är också en viktig del och vilken erfarenhet och utbildning handledningen faktiskt har. Tekniska instruments kvalitet är också sådant som påverkar och hur forskaren klarar av att använda den tekniska utrustningen. Analys och tolkning Vi har gjort en analys av informanternas svar enligt Svennings (2003) samstämmighetsmetod och olikhetsmetod. Vi först sökte finna mönster i informanternas svar som vi sedan skapat teman av. Därefter har vi inom vart och ett av dessa teman sökt efter likheter och skillnader. Informanterna är verksamma pedagoger men inom olika åldrar på barn och vi letade med grund av detta efter likheter eller skillnader i vår analys av svarsmaterialet. Vi ville få en överskådlig bild av hur informanterna liknar eller skiljer sig åt i sina svar. Enligt Patel och Davidsson (1991) kan man ha en målsättning att hitta mönster i materialet. För att finna detta mönster följde vi Trost (2005) och plockade bort oviktig information i intervjusvaren. Vid detta moment var det noga med att ej ändra innebörden i svaren, utan endast formuleringen och språkvalet justerades. Enligt Kvale (1997) så innbär meningskoncentrering att man komprimerar omfattande intervjutexter som man vill avdela i små meningsenheter för att senare kunna dela in i teman. Denna analys resulterade i en skriftlig sammanställning som redovisas nedan. 15

Resultat Här kommer vi att redovisa svaren från våra intervjuer i form av tematiseringar, där vi visar pedagogernas likadana uppfattningar och svar eller olika uppfattningar och svar. Vi har gjort sex teman av svarsmaterialet där de tre första temana besvarar vår första frågeställning i syftet som lyder: pedagogers uppfattningar om empati och förändringar va empati? Tema 1, tar upp definition av empati och tema 2, huruvida empati är medfödd eller ej, tema 3, tar upp om det är mindre empati nu än förr? Vår andra frågeställning i syftet är hur pedagoger arbetar med empati och hur det påverkar barnen? Denna frågeställning besvaras av tema 4, aktivt arbete med empati. tema 5, påverkan av den empatiska processen och slutligen tema 6, samarbete mellan skola/föräldrar. Vi har intervjuat fem personer, alla är yrkesutövande pedagoger inom skolan. Tema 1, definition av empati. Definitionen empati har alla samma uppfattning om. De tycker att empati är att kunna sätta sig in i hur andra personer känner, att vara medveten om hur ens beteende påverkar andra. Denna fråga kändes nödvändig att ta med för att få en förståelse för hur de tillfrågade pedagogerna uppfattar och definierar empati. Skulle pedagogerna ha haft olika definitioner på empati så skulle kanske alla följande frågor vi ställde ha fått en helt annan innebörd. Tema 2, är empati medfött? En av pedagogerna tycker att det delvis är medfött men att det mesta är miljöbetingat. En tror inte att det är medfött och två svarar att en del är medfött men tror att det mesta man får av empati byggs upp under uppväxten. Fritidspedagogen tror att empati är medfött men behöver stimuleras och ledsagas under uppväxten för att utvecklas till något bra. Pedagogerna har lite olika uppfattningar här men alla utom en anser att empati är medfött. "Jag tror empati är delvis medfött och delvis beroende på hur det ser ut i min hemmiljö, är hemmiljön sund och familjen fungerar normalt så får barnet en bra stimulans i utvecklingen" (Förskollärare) Att fråga om empati är medfött känns relevant eftersom det kan påverka svaren hos varje pedagog mycket. Trots att en av pedagogerna inte tror att empati är medfött så anser denne att det mesta av empati byggs upp under uppväxttiden. Detta gör att uppfattningarna hos pedagogerna fortfarande verkar följas åt, angående påverkan i den empatiska processen. 16

Tema 3, mindre empati nu än förr? Alla pedagogerna tycker att samhället idag är mer egoistiskt och därför blir även barnen det. Mentaliteten som sköt dig själv och skit i andra är ganska utbredd. En av lärarna upplever att barnen inte tänker sig för innan de handlar. Barnen verkar ibland ha fått en uppfostran som hellre går ut på att slå tillbaka än att försöka få slut på bråk och konflikter genom samtal och kommunikation. Det händer att barn säger att deras föräldrar bett dem slå tillbaka och inte ge med sig. Detta känns enligt läraren lite skrämmande och strider helt emot värdegrundens idéer som handlar om bl.a. respekt för andra människor. När barnen får lära sig att slåss i stället för att försöka reda ut konflikter genom kommunikation så anser läraren att arbetet med empati snarare backar än främjas från föräldrarnas håll. Fritidspedagogen tror att det utbredda användandet av datorer och musikspelare som mp3, gör att barnen inte riktigt kan hantera det direkta mötet mellan människor, eftersom man inte får träna detta i samma utsträckning. Barnen kommunicerar fortfarande med varandra men detta sker via chat på datorer och sms via mobiltelefoner. Därför saknas det direkta fysiska mötet mellan barnen och den kommunikationen tenderar att minska i dagens tekniska samhälle. Fritidspedagogen anser också att mp3spelare är något som används i stor utsträckning och även detta användande bidrar till att barnen tappar den direkta kommunikationen i fysisk form. Däremot upplever inte pedagogerna att barnen är känslokalla eller respektlösa. Någon av pedagogerna säger att det är väldigt ovanligt att ett barn verkar vara känslokallt eller helt respektlöst och de gånger detta förekommit så har det handlat om någon form av funktionshinder hos barnet som omöjliggör en normal empatisk utveckling oavsett stimulans eller träning. "Det är inte barnen som är mindre empatiska nu, det beror på att samhällsklimat är hårdare nu än förr. En del barn verkar bli uppmanade av föräldrarna att slå tillbaka om nåt händer i skolan" (En av lågstadielärarna) Nuförtiden talar många om att samhällsklimatet hårdnat och därmed barnen också. Samtidigt som pedagogerna anser att de kan påverka den empatiska processen till stor del så säger de här hur svårt det kan bli med detta arbete. Särskilt om hemmet då inte verkar i samma riktning som skola och barnomsorg. Tema 4, aktivt arbete med empati. Denna fråga besvarades av förskollärarna med ett - ja, dagligen, även fritidspedagogen svarar att det kontinuerligt används vid t.ex. konfliktlösning. En av lärarna hade kill- och tjejgrupper där det pratades om händelser som inträffat. Den andra läraren använde sig av material som Lions quest och gruppen som grogrund, där pratades det även dagligen om känslor och om hur man ska vara mot varandra. Alla pedagogerna anser att detta arbete är mycket viktigt eftersom det lägger grunden till att verkligen kunna förstå en annan människas situation och känslor. Enligt fritidspedagogen så är detta arbete nästan det allra viktigaste och man måste alltid ta sig tid för detta och se till att det verkligen arbetas med. Att kunna sätta ord på känslor menar 17

fritidspedagogen är av avgörande karaktär för att kunna kommunicera. Kommunikationen i sig är nödvändig för en vettig konflikthantering och konflikthanteringen får ofta många positiva lösningar om barnen har mycket empati. När konflikter löses på ett positivt sätt så utvecklas dessutom empatin på ett bra sätt säger fritidspedagogen. Vid denna skola så har man tjej- och killgrupper där en pedagog samtalar vid bestämda tillfällen en gång i veckan, med barnen i deras respektive grupp. När t.ex. tjejgruppen samtalar så är det tjejerna ur en klass som tillsammans med en pedagog tar upp vissa saker som eleverna eller pedagogen anser vara viktiga just då, det kan vara bl.a. konflikter som finns eller incidenter som inträffat efter det senaste samtalstillfället. Här har fritidspedagogen delat med sig av sina erfarenheter och tankar angående empatisk utveckling hos barnen och vi får väldigt bra exempel på hur "känslopratet" kan gå till. Detta är av viktig karaktär för vår studie eftersom vi efterfrågar hur och om pedagoger kan påverka den empatiska processen hos barnen. Tema 5, påverkan av den empatiska processen. En tycker att det går till en viss gräns, tre menar att det går att påverka i mycket hög grad, men även att hemmiljön spelar in i hög grad. En tycker att det blir svårare ju äldre de blir, men att det nog är möjligt att påverka dem genom olika samtal, rollspel och dylikt. Barnen i den skolan får pröva olika rollspel och känna hur det känns att vara i olika känsliga situationer. Det är viktigt att uppmuntra barnens/elevernas empatiska handlande när pedagogerna ser dessa situationer. Alla pedagogerna ansåg att det är mycket viktigt att som pedagog uppmuntra detta. "Självklart så påverkar jag barnens empatiska utveckling! Fast det är minst lika viktigt att föräldrarna medvetet försöker påverka barnet hemma." (En av pedagogerna.) En av förskollärarna förtydligar här hur viktigt det är med uppmuntran från pedagog till barn när en pedagog ser händelser med empatiska handlingar eller empatisk förståelse från ett barn till ett annat. Dessutom anser samma förskollärare att barnen växer enormt i sin självkänsla och i sin empatiska process när uppmuntran eller beröm kommer från en vuxen. Fritidspedagogen anser att den empatiska processen går att påverka i hög grad men att det blir svårare med tiden om barnen inte fått rätt uppmuntran och stöd tidigare t.ex. i sitt hem. Att hemmet också måste arbeta med en empatisk process hos barnen är mycket viktigt, annars blir det svårt för skola och barnomsorg att kunna påverka i lika hög grad. En av lärarna anser också att hemmet är av avgörande karaktär när det gäller den empatiska processen hos barnen. Att enbart skolan ska arbeta för detta är svårt, men med ett samarbete mellan hem och skola så anser läraren att det blir optimalt, förutsatt att barnet då är "friskt", dvs. att barnet inte har något funktionshinder som på något sätt kan påverka empatin. Att ständigt arbeta med olika slags rollspel är en framgångsrik metod och barnen är oftast positivt inställda till dessa övningar, så det brukar inte vara några problem att genomföra dessa. 18

Även här får vi fram väldigt fina exempel på hur de olika pedagogerna menar att de kan påverka den empatiska processen hos barnen genom olika slags övningar. Detta anser vi vara mycket relevant information för vår studie. Tema 6, samarbete mellan skola/föräldrar. En av lärarna brukar ringa hem till föräldrar när något speciellt inträffat och behöver redas upp. Läraren anser att detta är mycket viktigt, som lärare träffar man väldigt sällan föräldrarna därför anser läraren att man bör ta telefonkontakt om något speciellt hänt under skoltid men även att föräldrar bör ta kontakt om något speciellt händer hemma hos barnet. Oftast så ringer föräldrarna till läraren om något speciellt har hänt. Dock sker det mesta av föräldra- lärar kontakt vid utvecklingssamtal och vid föräldramöten. Läraren skulle vilja att det fanns mer tid för denna kontakt eftersom den är så pass viktig. Fritidspedagogen upplever att de flesta föräldrar är stressade och har därför inte tid att prata vid hämtning och lämning. Många föräldrar ringer till fritids och ber personalen skicka hem barnet självt eftersom föräldrarna är alltför stressade för att själva komma in och hämta sitt barn. Detta gäller naturligtvis inte alla men dock ett flertal. Det känns väldigt viktigt att föräldrarna kan ta sig tid för att kunna både berätta om något speciellt inträffat hemma som kan påverka barnet även i skolan och vice versa. Dessvärre så börjar detta bli väldigt ovanligt, föräldrarna har helt enkelt inte tid säger fritidspedagogen. En av förskollärarna tycker det är viktigt med samtal mellan föräldrar/pedagog för att föräldrarna ska kunna fortsätta prata med sina barn hemma om händelser och känslor i samband med bl.a. konflikter. Det fungerar oftast väldigt bra och man nämner sådana saker som känns viktiga när föräldrarna hämtar eller lämnar sina barn. Ibland är det dock av allvarligare slag och då krävs bestämda möten men detta är inte så vanligt säger förskolläraren. "Föräldrarna har inte ens tid att hämta och lämna sina barn. Dom skickar barnen själva och man tappar tillfället att få prata med föräldrarna ifall nånting speciellt har hänt." (Fritidspedagogen) Vi ställde en fråga angående samarbete på skolan/förskolan/fritids som kan tänkas främja barnens empati/medmänsklighet. Det fanns fadderverksamhet på skolorna, som går ut på att äldre barn i högre klasser får ett bestämt barn i en nybörjarklass. Detta barn som är fadder ska ta hand om sitt fadderbarn och se till att fadderbarnet verkar ha det bra på skolan. Om fadderbarnet har bekymmer och ingen vuxen finns i närheten kan de lika gärna söka upp sin utsedda fadder. Man har olika aktiviteter i regel en gång i veckan för att fadder och fadderbarn ska lära känna varandra ordentligt. Detta fungerar bra och tros i viss mån kunna motverka mobbing/kränkning enligt pedagogerna. Det verkar som att kontakten med föräldrarna minskar ju större barnen blir. Fortfarande har man en god kontakt när barnen börjar i skolan men den sker på ett annat sätt. Däremot så känns tidsbristen som något vi ofta hör talas om i många sammanhang. Tyvärr verkar även denna faktor 19