Pekplattorna är inte skolans framtid, utan dess nutid. Lärares erfarenheter av projektet Pekplattans Pedagogiska Potential (PPP)

Pekplattorna är inte skolans framtid, utan dess nutid Lärares erfarenheter av projektet Pekplattans Pedagogiska Potential (PPP) Marie Håkans, 32098 Avhandling för pedagogie magisterexamen Pedagogiska fakulteten Åbo Akademi 2013

Abstrakt Författare Årtal Marie Håkans 2013 Arbetets titel Pekplattorna är inte skolans framtid, utan dess nutid Lärares erfarenheter av projektet Pekplattans Pedagogiska Potential (PPP) Opublicerad avhandling i pedagogik för pedagogie magisterexamen. Sidoantal Vasa: Åbo Akademi. Pedagogiska fakulteten 70 Projekt Pekplattans Pedagogiska Potential (PPP) Referat Syftet med avhandlingen är att undersöka lärares erfarenheter av att använda pekplattor i sin undervisning. Undersökningen är kvalitativ till sin karaktär och intervju har använts som undersökningsmetod. Respondenterna är fyra lärare som arbetat inom projektet Pekplattans Pedagogiska potential (PPP) från och med hösten 2011. Genom min undersökning har de fått gett sin synvinkel på att arbeta med pekplattor i skolan. Resultaten av undersökningen tyder på att pekplattor är ett uppskattat verktyg av både elever och lärare. Att pekplattorna har stora användningsmöjligheter och att de lämpar sig väl för undervisning. Lättillgänglighet, mobilitet, snabbhet och användarvänlighet är ord som genomsyrar hela avhandlingen och som kan användas för att peka ut pekplattans styrkor. Med hjälp av pekplattor kan lärare spara både tid och arbetsmoment och tillsammans med eleverna skapa helt nya undervisningsupplevelser. Sökord digitala läromedel, pekdatorer, undervisning, lärare digitaalinen oppimateriaali, taulutietokoneet, opetus, opettajat

Innehåll 1 Inledning och bakgrund till val av ämne... 1 2 En digital vardag i skolan... 5 2.1 Definition av centrala begrepp... 5 2.2 Digital kompetens och digital skolvardag... 6 2.3 Digitala verktyg i undervisningen... 8 2.3.1 Användning av pekplattor... 11 3 Pekplattan som lärarverktyg... 17 3.1 Lärarens digitala kompetens... 17 3.2 Lärare på pekplattor... 21 3.3 Ett projektbaserat arbete... 23 4 Metod... 25 4.1 Syfte och forskningsfrågor... 25 4.2 Forskningsansats och metod... 26 4.3 Val av respondenter och undersökningens genomförande... 29 4.4 Analys och bearbetning av insamlat material... 31 4.5 Etik, tillförlitlighet och trovärdighet... 31 5 Resultatredovisning... 35 5.1 Pekplattan som multimodalt läromedel... 35 5.2 Pekplattan som lärarverktyg... 40 5.2.1 Undervisningsplanering och användning... 40 5.2.2 Eget intresse och tekniskt stöd... 42

5.2.3 Ett projektbaserat arbete... 44 6 Sammanfattande diskussion... 45 6.1 Resultatdiskussion... 45 6.1.1 Pekplattan och pedagogiken... 45 6.1.2 Nya modaliteter i undervisningen... 48 6.1.3 Pekplattan som lärarverktyg... 51 6.2 Metoddiskussion... 55 6.3 Avslutande reflektioner och förslag på fortsatt forskning... 56 Litteratur... 58 Bilaga 1. Intervjufrågor... 63 Bilaga 2. Utdrag ur transkription... 65 Figurer Figur 1 TPACK-modellen... 18

1 Inledning och bakgrund till val av ämne Våren 2012 skrev jag min kandidatavhandling med rubriken med plattan räcker det med ett verktyg En kvalitativ studie om läsning av skönlitteratur på pekplattor i skolan. Syftet med denna avhandling var att ur en IT-pedagogs och ur en läromedelsutvecklares synvinkel undersöka hur pekplattan fungerar som läsverktyg och vad detta verktyg kan tillföra undervisningen. Mitt fokus låg då på läsning och hur pekplattan fungerar som läsverktyg. Digitala verktyg i allmänhet och pekplattor i synnerhet är ett ämnesområde som fortfarande intresserar mig. I min magisteravhandling har jag dock valt att fokusera på lärares upplevelser av att arbeta med pekplattor i undervisningen. Det är läraren som innehar huvudansvar för lektionsplanering och det är upp till läraren att se till att inlärning sker. Att ge elever pekplattor är inget problem, glänsande tekniska prylar mottas knappast med avsky. Det är lärarens inställning till lärande och kunskap som påverkar hur den pedagogiska verksamheten är utformad och inte tillgången till teknik (Alexandersson, Linderoth och Lindö, 2001). Utmaningen är att ge eleverna något mer. Något som de inte kan få med papper och pennor eller traditionella läromedel. Att med hjälp av pekplattor tillföra något till undervisningen. Jag vill därför ta reda på om pekplattor kan göra detta. Tillföra något. Utbildningsstyrelsen stöder påståendet att skolan och eleverna bör ges en möjlighet att ta del av de tekniska verktyg som kan användas i undervisningen. Ett av läroplanens grundläggande temaområden behandlar människan och teknologin. Temaområdets syfte är att eleverna ska få en förståelse för människans förhållande till teknik och vad tekniken har för betydelse i vardagslivet. Som centrala mål nämns att eleven ska lära sig använda informationsteknisk apparatur på ett ansvarsfullt sätt och att de även ska lära sig ta ställning till teknologiska val och fundera på hur framtidens teknologiska samhälle kan se ut. (Utbildningsstyrelsen, 2004, s. 41.) Att 1

använda digitala hjälpmedel hör till många elevers vardag och denna vardag bör även avspeglas i skolan. Även om många elever använder internet och digitala verktyg hemma betyder det inte att de automatiskt är bekanta med hur verktygen kan användas på ett ändamålsenligt sätt. I detta fall för inlärning. Elever bör därför stödas i att utveckla sin digitala kompetens. Digital kompetens bygger på att man kan utnyttja de kommunikativa medel som finns för digital läsning och skrivning och med hjälp av dessa få kunskap och kulturella upplevelser (Iversen Kulbrandstad, 2006, s. 272 273). År 2006 fastslog EU att digital kompetens är en av de åtta nyckelkompetenser som krävs för livslångt lärande (Hylen, 2010, s. 54). Dagens och morgondagens samhälle är föränderligt och vi bör därför lära oss att utnyttja de digitala verktyg som finns (Hylén, 2010, s.6). Stationära och bärbara datorer är ett naturligt och välkänt verktyg i skolorna idag medan pekplattor fortfarande ses som något av en nyhet i skolvärlden. Detta innebär att det är ett aktuellt forskningsområde. (Webb, 2012, s. 6) Vid Pedagogiska fakulteten har man under hösten 2011 inlett projektet Pekplattans Pedagogiska Potential vars mål är att undersöka vad pekplattor kan tillföra undervisningen (lärmiljöer och internationalisering, 2011). Projektet är en del av det övergripande projektet Didaktiska dimensioner i digitalt lärande (DiDiDi). Syftet med DiDiDi är att granska, upptäcka och sprida de lärandepotentialer som ny innovativ digital teknik kan innebära för undervisning och didaktisk utveckling i skola, lärarutbildning, forskning och fortbildning (dididi.fi, 2012). De lärare som använts som respondenter i min undersökning har alla varit verksamma inom projektet och fungerat som laboratorielärare för hur undervisning med och på pekplattor kan se ut. 2

Syftet med denna avhandling är att undersöka lärares erfarenheter av att använda pekplattor i sin undervisning. Utgående från detta syfte har tre forskningsfrågor utformats. 1. Hur fungerar pekplattan som pedagogiskt hjälpmedel i undervisningen? 2. Kan pekplattan tillföra nya modaliteter till undervisningen och i så fall hur? 3. Hur fungerar pekplattan som lärarverktyg? Avhandlingens disposition Avhandlingen består i huvudsak av en litteraturdel och en empirisk del, fördelat på sammanlagt sex kapitel. I de tre första kapitlen presenteras relevanta teorier och litteratur. Metoden för den empiriska undersökningen tas upp i kapitel fyra och i kapitel fem presenteras de resultat som framkommit i undersökningen. Det sjätte och sista kapitlet innehåller en avslutande och sammanfattande diskussion. I det inledande kapitlet presenteras bakgrunden till avhandlingen och redogörs för mitt intresse för detta temaområde. I detta kapitel tas även avhandlingens syfte upp. Kapitlet avslutas med en översikt av avhandlingens disposition. I kapitel två definieras centrala begrepp som är nödvändiga att känna till innan avhandlingen läses. Här presenteras även teorier gällande en digital vardag i skolan och hur och varför man kan ta in digitala verktyg och pekplattor i undervisningen. Begreppet digital kompetens och vad det innebär gås även igenom. I kapitel tre diskuteras pekplattan som lärarverktyg. Vilka kompetenser man som lärare bör ha för att undervisa med och om pekplattor. I detta kapitel redogörs även för arbetet inom projektet Pekplattans Pedagogiska Potential. 3

I kapitel fyra redogörs för undersökningens syfte. I detta kapitel beskrivs även den forskningsmetod som valts samt vilka datainsamlingsmetoder som använts. Jag redogör också för val av respondenter, genomförande av undersökning och hur forskningsmaterialet har bearbetats och analyserats. Slutligen behandlas undersökningens tillförlitlighet och trovärdighet. I kapitel fem redovisas de resultat som framkommit utgående från de utförda forskningsintervjuerna. För att tydliggöra resultatet har forskningsintervjuerna delats in i ett antal delområden och inom dessa presenteras respondenternas utsagor. I kapitel sex tolkas och diskuteras resultaten i relation till den teoretiska referensram som presenterades i kapitel två och tre. Kapitlet inleds med en resultatdiskussion som är uppdelad enligt forskningsfrågorna. Därefter följer en kritisk granskning av undersökningens genomförande och metodval. Avslutningsvis ges förslag till fortsatt forskning inom det aktuella temaområdet. 4

2 En digital vardag i skolan I detta kapitel tas upp och definieras centrala begrepp som används i avhandlingen. Att skriva en avhandling rörande teknik som är aktuell idag, gör att texten redan imorgon kan vara föråldrad. Jag har därför valt att redogöra för vad jag i denna text avser med begrepp som pekplatta och app. Inom detta kapitel presenteras även olika teorier gällande hur man i skolan kan arbeta med digitala verktyg och vad införande av dessa kan ha för betydelse för elever och lärare. 2.1 Definition av centrala begrepp Enligt Helmersson (2011) kan en pekplatta definieras som en pekdator med avancerade funktioner som manövreras genom att man pekar, nuddar eller drar med fingrarna på den tryckkänsliga skärmen. Pekplattor finns i många olika varianter och skärmens storlek kan variera mellan 12 och 25 cm. Gemensamt för plattorna är att de ska vara behändiga att hålla i handen. På en pekplatta är det exempelvis möjligt att surfa på internet, skriva text, redigera bilder, fotografera och skapa film, se på film och utföra andra aktiviteter, som på en dator. För att möjliggöra dessa aktiviteter kan man ladda ner en mängd olika applikationsprogram, appar. Appar kan man hitta och ladda ned gratis eller mot betalning från företag som utvecklat applikationer för pekplattor. (Helmersson, 2011.) En applikation eller app definieras av Nationalencyklopedin som ett datorprogram som är avsett för en viss tillämpning i praktiskt arbete, till skillnad från systemprogram som är avsedda för datorns inre arbete och verktygsprogram för datahantering. (Nationalencyklopedin, 2011.) 5

Pekplattor är ett relativt nytt verktyg med många olika benämningar. Språkrådet rekommenderar att man på svenska använder uttrycket pekdator, alternativt pekplatta. Benämningar som surfplatta, läsplatta och det engelska tablet används även. Pekdator eller pekplatta anses smidigast eftersom termerna övergriper alla sorters pekplattor, oberoende funktion, operativsystem eller varumärke. (Språkrådet, 2011.) Jag har valt att använda termen pekplatta och i avhandlingens empiriska del refereras till en pekplatta av typen ipad 2. En modell utrustad med kamera och videokamera. 2.2 Digital kompetens och digital skolvardag Det talas inte längre om eller hur man ska använda IT i undervisningen. I stället har diskussionerna övergått till vilka metoder som är de bästa och hur lärandet på bästa sätt kan stödas med hjälp av datorer och IT. (Hylén, 2010, s.5.) I den finländska undersökningen, Lasten mediabarometeri 2011, gjord av sällskapet för mediefostran framkom resultat att 79 % av ungdomar mellan sju och elva år använder internet på fritiden. Av alla deltagare använder 40 % internet dagligen eller nästan varje dag (Lasten mediabarometeri, 2012, s. 23) Digitala teknologier utgör en viktig del i dagens samhälle och finns närvarande såväl på arbetsplatser som i privata hemmiljöer. Digitala verktyg har kommit att bli redskap för att representera, lagra och kommunicera mänskliga erfarenheter och kunskaper samt ett medel för att nätverka och samspela socialt. Digitala teknologier är ett naturligt inslag i många ungas liv och de lever i en så kallad medieekologi med smarttelefoner, datorspel och sociala medier. Detta medför ett krav på nya typer av kompetenser och en utvecklad metakunskap och generella kompetenser blir viktigt. (Lindström, 2012.) För att kunna utnyttja de kommunikativa medel som finns för digital läsning och skrivning och med hjälp av dessa få kunskap och kulturella upplevelser krävs digital kompetens (Iversen Kulbrandstad, 2006, s. 272 273). Kunskap kan definieras som en förmåga att använda en uppsättning sociala tecken 6

på ett ändamålsenligt sätt. Med detta som grund kan lärande ses som en ökad eller utvecklad förmåga att använda dessa sociala tecken på ett meningsfullt sätt. Lärarens uppgift blir då att hjälpa eleverna utveckla den kunskap de redan har. (Selander, 2008, s.34.) Att utveckla generella kompetenser och meta-kunskaper är en av skolans utmaningar. Det är både viktigt att utveckla färdigheter kopplade till konkret användning av digitala medier och verktyg men också viktigt att skapa förståelse för hur dessa verktyg kan användas inom skolans läroämnen. Att kunna hantera ett verktyg men också förstå för vilket ändamål verktyget lämpar sig bäst. Digital kompetens innebär även en utvecklad förståelse för informationssökning och hur man hanterar databaser samt en förståelse för vilka begränsningar som kan finnas med de redskap som används. Det vill säga kunskaper och färdigheter i att använda specifika teknologier. (Lindström, 2012.) Vid de digitala verktygens intågande uppstår även frågor gällande syn på kunskap och var gränsen mellan det arbete som ett verktyg gör och den kunskap som användaren har ska dras. Med hjälp av internet och digitala verktyg går det smidigt och enkelt att ta fram information och fakta om nästintill vad som helst. Information som inte är utformad med ett pedagogiskt syfte, som i en lärobok. I de flesta textbehandlingsprogram finns stavningskontroller som både rättar och föreslår grammatikaliska ändringar och med hjälp av ordböcker och uppslagsverk på nätet är det behändigt att slå upp eller översätta obekanta begrepp. Med hjälp av olika appar kan användaren följa med nyheter i realtid, kontrollera platser på kartor och delta i sociala samtal. Programvaror för att lösa problem blir allt mer specialiserade vilket kan leda till att vissa typer av kunskaper och färdigheter blir utdaterade och ses som mindre relevanta. Egenskaper som att kunna saker utantill kan få mindre plats i förhållande till exempelvis färdigheter i informationssökning. (Lindström, 2012.) När det talas om digital kompetens ligger fokus i många fall fortfarande på informationsteknik. Idag borde detta fokus förflyttas till det som på engelska kallas 21st Century skills. Kunskaper som krävs för att kunna arbeta och leva i dagens och morgondagens samhälle. Den mest centrala förmågan inom dessa 7

kunskaper är att, ofta tillsammans med andra, kunna använda sina färdigheter till att skapa något nytt. (Hylén, 2010, s.6.) Det finns många benämningar på den generation barn och ungdomar som är födda i början av 90-talet och senare. Digitala infödingar (Digital natives) är en av dem. Namnet anspelar på att de är uppvuxna med datorer och internet och många menar att detta gör dem till experter på digital teknik och internetanvändning. Denna och liknande benämningar på en hel generation unga har dock börjat ifrågasättas eftersom det anses fel att se på individerna som en homogen grupp. Det finns fortfarande en stor del unga som inte är bekanta med att använda digitala verktyg och en ännu större grupp som inte känner till hur verktygen kan användas på ett pedagogiskt sätt. Det är därför fortfarande viktigt att läraren kan fungera som handledare och at det inte förutsätts att alla unga kan och vet allt om digitala verktyg. (Tallvid, 2010, s.52;hilli, 2012. ) 2.3 Digitala verktyg i undervisningen Teknik per definition har länge varit ett inslag i klassrummen och allt från pennorna det skrivs med till vilken tavla som används kan ses som teknik. Man bör dock göra en differentiering av olika sorters teknik. Om man delar in tekniken i två delar kan den ena karaktäriseras som specifik, stabil och transparent. Exempel på denna sorts teknik är en penna eller en whiteboardtavla. Dessa två är traditionella kända redskap med ett specifikt ändamål och det är lätt att förstå hur de ska användas. Den andra sortens teknik kan däremot karaktäriseras som skiftande och ostabil. Denna sorts teknik kommer i många olika sorters format, uppdateras kontinuerligt och kräver därmed en större förståelse för att hantera än de traditionella redskapen. De flesta moderna digitala verktyg faller under denna kategori. (Koehler & Mishra, 2009, s. 61.) Att kunna bevisa huruvida IT kan bidra till högre skolresultat och effektivare lärande är önskvärt men svårt (Hylén, 2010, s.20). Utvärderingar gällande huruvida digitala 8

medier kan förändra undervisningen visar i allmänhet på långsamma och små förändringar (Lindström, 2012). Studierna bygger ofta på små elevgrupper där eleverna själva uppskattat sitt kunnande. Mätningarna är dessutom ofta gjorda i samband med projektarbeten eller andra specialsituationer där eleverna regelbundet och koncentrerat arbetat med digitala verktyg. För att få trovärdiga resultat borde uppföljningar göras för att se om effekten kvarstår och elevens livssituation och medievardag borde tas i beaktande. (Hylén, 2010, s.20). Hylén nämner två studier som visar statistiskt signifikanta samband mellan hög ITanvändning och förbättrade skolresultat. En OECD-rapport från 2009 visar att de 15- åringar som regelbundet använder IT hemma och i skolan uppvisar högre resultat i matematik än de som inte använder IT hemma. En koreansk studie visar liknande siffror. I denna studie framkommer dock att IT användningen i hemmet spelar en större roll än vad man kan tro. I Sverige använder elever i genomsnitt IT i hemmet 13 timmar per vecka, medan de i skolan endast använder IT en timme i veckan. För att kunna dra direkta samband mellan IT-användning i skolan och skolresultat kan det krävas att mängden IT-användning i skolan ökar. (Hylén, 2010, s.21.) En digitalisering av undervisningen medför nödvändigtvis inte att den reformeras i mer grundläggande avseenden (Lindström, 2012). Även om det är svårt att statistiskt bevisa hur IT kan effektivera skolan och höja elevernas resultat så är det ingen orsak att sluta investera i teknik i skolan. Elever idag lever i en IT-baserad miljö och skolan bör hjälpa eleven att bättre förstå och använda sig av nätsamhället. Trots att de är vana IT-användare betyder det inte automatiskt att de är mogna för att använda tekniken i sitt lärande. Tidigare talade man om en tillgångsklyfta. Att alla elever inte hade tillgång till digitala verktyg. Idag har denna klyfta övergått till en användarklyfta. De flesta har tillgång till datorer och digitala verktyg, men alla är inte lika vana användare av verktygen. (Hylén, 2010, s.22.) Fastän eleverna är vana med att använda digitala verktyg, tekniskt sett, kan många vara ovana med att använda dem på ett pedagogiskt vis. Internet och nätbaserade program erbjuder en ofantlig mängd information och många val och det kan vara svårt att sålla ut vad som är relevant. Detta lyfter fram behovet av tid, reflektion och fördjupning. Nya medier och verktyg kan kännas spännande för både 9

elever och lärare men det är viktigt att också komma ihåg att ta ett steg tillbaka och tillsammans reflektera över varför och hur olika lärresurser används. (Kjällander, 2011, s.260.) Nya möjligheter och redskap för att representera, spara, tillgängligöra och kommunicera mänskliga erfarenheter och kunskaper medför att våra kunskaper och sätt att lära förändras. Digitala resurser ger en möjlighet till uttryck inte enbart i text utan även genom andra typer av representationer som bild, film, ljud och symboler. Detta betyder dock inte automatiskt att den skrivna texten blir oviktig. Text och skriftspråk i olika former är nödvändiga även inom olika former av digitala och sociala medier. (Lindström, 2012.) Digitala verktyg ska dock inte ses som något revolutionerande som i sig kan forma eleverna till kunskapssökare och göra undervisningen bättre. Det är inte första gången som nya medel tas in i skolan. När radion, videobandspelaren och Tv:n slog igenom sågs även de som verktyg för att omforma undervisningen. Dessa redskap har dock inte utvecklats från sina primära användningsområden till pedagogiska verktyg, utan har endast anpassats till undervisning enligt lärarens behov. Datorn faller även den under samma kategori, eftersom den varken i design eller i funktion är anpassad till skolvärlden. Den som väljer att använda datorer i undervisningssyfte måste anpassa sig till de förutsättningar och begränsningar datorn har att ge. (Säljö, 2002, s. 19-21.) Huruvida de digitala verktygen uppfattas som positiva för elevernas, lärarnas och skolans utveckling är viktigt för att verktygen ska integreras i undervisningen (Säljö, 2002, s.21). Det finns ingen direkt definition på vad ett läromedel är men ett sätt att definiera det är något som producerats i syfte att användas för lärande, exempelvis en lärobok. Lärare använder sig dock av mycket annat material utanför läroböckerna och detta material kan benämnas som lärresurser eller lärobjekt. Digitala lärresurser kan vara digitala läromedel, nätbaserade program avsedda för undervisning, nättidningar eller annan information som eleverna tillhandahåller digitalt. (Hylén, 2010, s.67-68.) 10

Digitala lärresurser skiljer sig från traditionella pappersläromedel i flera avseenden. Den största skillnaden är att de digitala i många fall är interaktiva och multimodala. Att en lärresurs är interaktiv betyder att mottagaren med sina val eller svar kan påverka hur innehållet presenteras. (Hylén, 2010, s.68.) Exempel på digitala lärresurser är datorspel och digitala läromedel. Med digitala läromedel avses sammanhållna produktioner som innehåller dels ett lärostoff och dels en metodik. Dessa utformas ofta som komplement eller ersättare till ett tryckt läromedel. Uppslagsverk, lexikon och kartprogram är verktyg som kan användas som lärresurser. Andra exempel är olika sociala programvaror så som bloggar, diskussionsforum på nätet och wikis. Wikis är en form av webbsida som utformas av användaren, men som till skillnad från en blogg är öppen för vem som helst att publicera bild och text. Detta kan vara ett bra verktyg för exempelvis grupparbeten mellan personer som befinner sig på olika platser. (Hylén, 2010, s.68-74.) Ett mål är att läromedlets innehåll ska vara tillräckligt problematiserat. Då kan eleverna förstå och beskriva det digitala läromedlet som en resurs eller ett verktyg för sitt eget lärande i stället för att endast se det som ett instrument som används utan eftertanke. Med hjälp av digitala lärresurser kan eleverna själva designa ramarna för undervisningen. (Kjällander & Selander, 2011, s.256, 260.) 2.3.1 Användning av pekplattor Karen Fasimpaur presenterar i artikeln E-Books in Schools (2004) olika sätt som pekplattors och e-böckers funktioner kan användas i lärsituationer. Eleverna kan använda nätbaserade ordlistor för att snabbt slå upp obekanta ord och med hjälp av dessa kan tröskeln till att fråga läraren eller att gå till bokhyllan och slå upp obekanta ord sänkas. Att ändra storlek på texten kan ses som en obetydlig detalj, men är av stor vikt för läsaren. För personer med nedsatt syn är möjligheten att få större textstorlek en chans att obehindrat kunna läsa samma texter som sina klasskamrater (Fasimpaur, 2004, s. 12). Studier visar även att denna funktion 11

motiverar eleverna till läsning eftersom en större textstorlek ger en känsla av att en sida innehåller färre ord, vilket kan ge en känsla av att det går snabbare att läsa (Larson, 2010, s. 20). För yngre barn som inte har en helt utvecklad finmotorik kan även en pekplatta fungera som ett bra stöd. En pekplatta styrs med fingrarna och kan därför vara lättare att manövrera än den traditionella pennan. Beroende på hur fingrarna dras på pekplattans skärm utförs olika kommandon. Denna teknik kan kallas för Swipeteknik eller touchgestures. Med små rörelser är det möjligt att bläddra, zooma och flytta objekt på skärmen, något som barn och unga lärt sig snabbt och även överfört till traditionella medier. Man kan se små barn som försöker zooma in bilder i en papperstidning eller byta kanal på Tv:n genom att dra fingret över bildrutan. De flesta touch-tekniker är intuitiva vilket innebär att det håller på och skapas ett nytt språk, eller nytt sätt att kommunicera. Man förväntar sig att något ska ske när en viss rörelse utförs. De unga lever i en föreställningsvärld där mycket omkring dem är digitalt. (Folker-Aschan, 2012; Mildner, 2012; Dean, 2011, s.23) Pekplattor kan även användas för att individualisera undervisningen enligt elevers olika inlärningsstilar eller kunskapsnivåer. Många appar är indelade i nivåer, vilket medför att en hel klass kan arbeta med samma app, men svårighetsgraden kan anpassas efter elevens kunskaper (Hylén, 2013, s. 23) De flesta programvaror erbjuder även en funktion att få texten uppläst. Denna funktion kan vara till stor hjälp för elever med en auditiv inlärningsstil, samt direkt stöda elever med nedsatt syn. Elever som är rörelsehindrade kan ha svårt att hålla i en bok och svänga blad. En pekplatta kan hållas i en hand eller enkelt placeras på en bekväm nivå och därför underlätta arbetet. (Blanck, 2010; Hylén, 2013, s.23.) Läsning av e-böcker kan även stöda elevers läsförståelseförmåga samt utveckla deras estetiska förmåga (Larson, 2010, s. 15). Med hjälp av pekplattan kan eleverna också spela in röstmeddelanden, som exempelvis en läseläxa. Läraren kan sedan lyssna på elevens läsning i efterhand eller tillsammans med eleven och även använda ljudfilerna för att utvärdera elevens läsutveckling under en längre tid (Hylén, 2013, s.23). Pekplattans stora mångsidighet är en fördel för undervisningen och något som erbjuder nya 12

undervisningsmetoder. I dag fokuserar man starkt på en individualiserad undervisning och pekplattan kan fungera som ett stort stöd både för lärare och för elever (Larson, 2010, s. 21). En klass kan även uppehålla en så kallad klassblogg där de kan diskutera och kommentera varandras texter och uppgifter. En blogg kan fungera som en direktlänk mellan traditionell text och hypertext eftersom eleverna kan lägga in länkar, videoklipp, musik och kommentarer relaterat till texten. Pekplattan gör att detta arbete blir smidigt eftersom text, uppgifter och blogg finns samlat på samma plats. (Larson, 2008, s. 124.) Ett flertal forskare hävdar att barn automatiskt uppfattar undervisningen som roligare och mer effektiv när de får möjlighet att använda digitala verktyg i skolan (Alexandersson, m.fl., 2001, s. 102). Exempelvis inom ramarna för projektet Intelligent på tangent undersöktes elevers skrivglädje och resultatet blev då att den grupp elever som främst använt datorn som skrivverktyg upplevde skrivandet mer glädjefyllt och motiverat, jämfört med den kontrollgrupp som använt penna och papper för att utföra samma skrivuppgifter (Gädda & Åbacka, 2010,s. 104). Att använda pekplattan som skrivverktyg fungerar utmärkt och eleverna kan snabbt och enkelt skriva texter med hjälp av olika ordbehandlingsprogram. I en undersökning utförd av Hylén (2013) framkommer att lärare anser att elevernas texter blir kortare och mer innehållslösa när de skrivs på pekplattor. På pekplattan finns ett inbyggt skärmbaserat tangentbord som tar upp en stor del av skärmen när det är aktivt, det vill säga när man skriver. Detta kan göra det svårare att skapa sig en helhetsbild av texten och försämrar därmed textens kvalitet. (Hylén, 2013, s.24.) Elever har inte bara visat större läs- och skrivglädje vid användning av pekplattor utan också generellt sett syns en höjning av motivation och arbetsglädje vid användning av pekplattor. Lärare säger att eleverna samarbetar bättre, att klassrumsklimatet förbättrats och att nivåskillnader i elevgruppen suddats ut. Pekplattan ger en större möjlighet till individualisering än traditionella läromedel men fungerar samtidigt bra vid grupparbeten och gemensamma projekt. (Hylén, 13

2013, s.4,11, Dean, 2011, s.22) En faktor som visat sig påverka elevernas motivation och uppskattning är hur motiverad deras lärare är. Om läraren är kunnig och intresserad är elevernas intresse högre än om de är tvungna att lära sig använda programvaror själva. De elever som har tillgång till en egen pekplatta visar även högre motivation än de som delar pekplattor med andra elever. (Hylén, 2013, s.26.) Enligt Tallvid (2010) känner sig en del lärare tveksamma till att ta in pekplattor i undervisningen. De är oroliga att elverna ska se pekplattan som en spelmaskin eller leksak i stället för som ett verktyg för lärande. Många elever har peklattor hemma och därför är det viktigt att läraren är tydlig med på vilket sätt pekplattorna används i skolan. En traditionell lärobok innehåller endast text medan en pekplatta även erbjuder möjligheter att exempelvis surfa på internet, spela spel och lyssna på musik. I de flesta fall är detta en fördel men för elever med koncentrationssvårigheter eller för de som är vana vid att göra flera saker samtidigt när de använder en dator kan det vara svårt att koncentrera sig endast på en uppgift, och vara tvungen att stänga ut de andra funktionerna. (Larson, 2008, s. 123). Exempelvis har man på ett flertal universitet och skolor i USA valt att stänga av tillgången till internet eftersom det anses som störande för undervisningen (Tallvid, 2010, s. 52). En undersökning utförd av Tallvid (2010) visar att en del lärare oroar sig över de inte har full kontroll över vad eleverna sysslar med, men att majoriteten av lärare är nöjda med hur arbetet fungerat. Till en början har eleverna varit ivriga över möjligheten att kunna spela på skoltid men att ivern avtagit i takt med att arbetet fortskridit och eleverna vant sig vid att få använda teknik under lektionstid. (Tallvid, 2010, s. 18.) Denna undersökning har utförts under det så kallade En-till-En projektet. Ett projekt baserat på att alla elever ska ha tillgång till en egen dator både under skoltid och hemma. Undersökningen visade att arbetet hade stora organisatoriska fördelar. Att både lärare och elever lätt kunde hålla ordning på dokument och filer eftersom de sparats på en personlig dator. Lärarna behövde inte heller kopiera upp instruktioner och hålla reda på vem som gjort vilka uppgifter eftersom all information fanns och laddades upp på en gemensam plattform. 14

Många lärare menade även att klassrumsklimatet förbättrats och att eleverna samarbetar bättre efter att projektet inletts. (Tallvid, 2010, s. 19.) Eftersom pekplattan har en platt skärm är det enkelt att samlas runt den och gemensamt titta på och arbeta med något på pekplattan (Hylen, 2013, s.36) En stor pedagogisk fördel är den ständiga tillgången till information. Lärare kan med säkerhet veta att alla har samma förutsättning att hitta användbar information, oberoende vilka böcker som finns att tillgå eller om eleverna har tillgång till dator hemma. Att man inte längre är tvungen att boka datasal eller låta eleverna vänta på en ledig dator är också ett framsteg. (Tallvid, 2010, s. 19.) I jämförelse med en dator är en pekplatta även mycket snabbare i starten. I vanliga fall går mycket tid åt till att starta upp datorer och logga in. Pekplattorna är redo att användas direkt och också enkla att stänga av. Detta kan bidra till att pekplattan oftare kommer till användning än en dator. (Hylén, 2013, s.20.) En del lärare som var verksamma inom detta En-till-En projekt kände sig dock pressade att planera lektioner där digitala verktyg skulle användas i alla situationer och under längre undervisningssekvenser. Denna press avtog dock när arbetet kom igång och lärarna insåg att det inte var nödvändigt att med våld skapa IT-intensiva lektioner. En av de största fördelarna som framkom vid utvärderingen av projektet är att man sett en stor ökning i elevernas prestation och motivation. Eleverna skrev längre texter än tidigare och speciellt de elever som varit lågpresterare arbetade nu mer motiverat och skapade texter av hög kvalitet. Detta tror man beror på att eleverna inte behövde koncentrera sig på handstil utan enkelt kunde producera prydlig text. (Tallvid, 2010, s. 19.) Framgångsrika försök med En-till-En projekt har även gjorts på pekplattor (Claesson, 2012). Den kritik som lärare riktar mot pekplattor gäller främst tekniska aspekter. På en pekplatta lagras elevers arbeten och bilder direkt i de använda apparna. Detta betyder att alla som använder en viss pekplatta kan se vad andra har sparat på den. För att skydda elevernas arbeten från insyn och för risken att de editeras eller raderas av misstag borde det finnas en möjlighet att spara på ett nätverk eller 15

centralt filhanteringssystem. Pekplattor och främst de av typen ipad saknar också tillgång till vissa programvaror för bearbetning av bild, ljud och film. Något som kan upplevas som störande vid visning av exempelvis vissa filmklipp. Lärarna menar ändå att detta är små nackdelar jämfört med de stora användningsmöjligheter som pekplattorna kan erbjuda. (Hylén, 2013, s.42) 16