DESIGN FÖR LÄRANDE ETT MULTIMODALT PERSPEKTIV

Transkript

1 EN RESUMÉ AV BOKEN DESIGN FÖR LÄRANDE ETT MULTIMODALT PERSPEKTIV AV STAFFAN SELANDER & GUNTHER KRESS Juni 2011 Cecilia Montén Maria Zevenhoven 1

2 Inledning För att anpassa skolan och undervisningen till den verklighet vi lever i dag och de behov som finns i samhället måste vi utveckla vårt sätt att se på lärande. Detta anser Staffan Selander och Gunther Kress som i sin bok Design för lärande ett multimodalt perspektiv presenterar ett delvis nytt sätt att se på lärande, ett sätt som kompletterar pedagogiska inriktningar som dominerat pedagogiken under de senaste 50 åren, d.v.s. behaviorismen, konstruktivismen och det sociokulturella tänkandet. De tar också upp konkreta sätt på vilka nya verktyg/läromedel/kunskapskanaler kan användas i undervisningen, något som lärare ännu inte gör i så stor utsträckning. Dock har boken ansetts ge svar på ett behov som många pedagoger känner. Här följer en kort resumé av bokens budskap och innehåll samt en del egna reflektioner kring lärande ur ett multimodalt perspektiv. Design för lärande ett multimodalt perspektiv De snabba förändringar som sker i världen i dag och de enorma mängder information som ständigt når oss och som finns tillgänglig för oss, bidrar till att vi lär oss mycket mer utanför traditionella inlärningsmiljöer än vad vi gjorde tidigare. En stor del av inlärningen sker alltså i en informell läromiljö. Informationskanalerna är många och de digitala medierna har påverkat vårt sätt att kommunicera och gjort att informationsflödet blivit ännu snabbare. Denna utveckling innebär också att allt fler kommer till utbildningar med kunskap och erfarenheter som läraren inte kunnat räkna med. Tillgängligheten till information gör att läraren i allt lägre utsträckning har tillgång till de rätta svaren och den senaste informationen inom det område som behandlas. Denna verklighet har förändrat lärarens position och roll väldigt mycket. Lärandet har dessutom förskjutits från en lokal till en global lärmiljö. Tack vare de tekniska kommunikationsmedel som finns tillgängliga idag samt en högre mobilitet får studerande inte bara intryck från sin egen skola, by eller familj utan från hela världen. De behöver heller inte utgöra en lika sociokulturellt homogen grupp som tidigare, utan kan ha väldigt olika bakgrund vilket påverkar deras utgångspunkt och deras förutsättningar för lärande. Deras egen kunskapskultur, d.v.s. hur de uppfattar kunskap och inlärning, kan också variera. Studerandes proximala zon varierar alltså, vilket bör beaktas i utbildningsplaneringen. I vår vardag nås vi ständigt av signaler, tecken och intryck. Den information som når oss kan dock vara väldigt varierande även om den behandlar samma fenomen. Detta beror på att olika yrkes- och 2

3 intressegrupper har allt mer olika synsätt och får allt svårare att förstå varandra. Verkligheten och behoven inom olika yrkesområden är också väldigt olika. Världen är med andra ord rätt splittrad. Frågan är hur man kan planera utbildningen utgående ifrån en sådan verklighet. Hur skall man planera utbildning för en så oförutsägbar framtid som väntar studerande? Tidigare utbildades man dessutom i högre grad för ett specifikt yrke medan man idag kanske kommer att byta karriärsinriktning flera gånger under sitt liv. Författarna menar att studerande bör handledas i att skapa mening och sammanhang i denna verklighet. De bör lära sig att forma en sammanhängande bild av lärande i sig och utveckla sin egen syn på lärande och kompetensutveckling. Selander och Kress anser att skolan borde stödja denna utveckling mer effektivt. De anser att fokus i skolan styrs av en skoldebatt som främst handlar om effektivitet och produktivitet i hopp om att få framgång i internationella jämförelser, jämförelser som främst är ämnesbaserade. Det man inte mäter i dessa är studerandes förmåga att analysera och utveckla kritiskt tänkande, frågan om identitet eller hur man ser sig själv som en lärande individ, yrkesmänniska och samhällsmedborgare, träning i att utveckla kreativa sidor, samverka med andra och lösa problem. Dessa kompetenser är enligt Selander och Kress mycket viktiga i dagens och framtidens samhälle. Samverkan och kommunikation lyfter de fram som mycket viktiga faktorer även för lärandet. Samarbete där studerande kan ha nytta och lära sig av varandras kunskap och erfarenheter gynnar inlärningen. Läraren måste vara ödmjuk inför studerandes tidigare kunskap och öppen för det faktum att relevant information kan fås på annat håll än i klassrummet. Detta bör hon se som en resurs. Hon måste också i allt högre grad söka svaren tillsammans med studerande och åta sig en roll som handledare, utgående ifrån sina egna kunskapsramar. Samverkan med omvärlden är också väldigt viktig. Så som skolan har sett ut hittills har studerande under en lång tid tränats in i en alldeles egen social kultur, ofta med svag koppling till världen utanför. I stället borde läraren sträva efter att på bästa sätt relatera undervisningen till omvärlden. Som alternativ till att arrangera undervisning i ett formellt klassrum borde läraren se möjligheterna att förverkliga undervisningen i olika lärmiljöer. Dessa kan vara både fysiska och virtuella. Inom yrkesutbildningen ingår ju både praktik och teori. På så sätt kommer studerande i kontakt med näringslivet och får prova på sin profession redan under studietiden. Dock ingår praktik och teori ofta i som två separata inslag. Den teoretiska undervisningen är på många håll ganska traditionell. Detta kunde utvecklas med varierande metoder som bygger på en syn på lärande ut ett multimodalt perspektiv. Vi kommer att kort beskriva lärande ur ett multimodalt perspektiv utgående ifrån samma modell som Selander och Kress presenterar i sin bok. Först ser vi det dock nödvändigt att klargöra de viktiga begrepp 3

4 som ingår i deras syn på lärande. Dessa är didaktiskt design, design för lärande, design i lärande, multimodalitet och multimodal kommunikation. Didaktisk design: innebär hur man kan forma sociala processer för att skapa förutsättningar för lärande och hur individen ständigt skapar ny information och utvecklar sin förståelse genom meningsskapande processer. Det här sker inte bara i skolan utan ständigt, var vi än befinner oss. Design för lärande: avser alla arrangemang för lärande som produceras i olika sammanhang (lagar och förordningar, skolbyggnader, undervisningsresurser som läromedel, olika slag av utrustning och hjälpmedel för lärande) Normer och värderingar, bedömnings- och sanktionssystem och ekonomiska ramar utgör en del av designens förutsättningar. Läraren är en designer av undervisningen och en av dem som förfogar över resurserna. Läraren har således en makt och kan behålla kontrollen. Lärmiljön kan också varieras (skola, museum, operationssal, naturen, digital lärmiljö). Ibland kan det vara ändamålsenligt att undervisa genom simulering, dvs i en autentisk eller iscensatt, nästan autentiskt miljö. Design i lärande: innebär att den enskildes lärande uppmärksammas i hela sin innebörd, inte bara i relation till vissa på förhand uppställda mål. Den studerande får delta i designandet av sin egen lärväg. Här kan dras direkta paralleller till AHOT processen, dvs erkännande och godkännande av tidigare erhållen kompetens/kunskap. Vad godkänns, på vilka bedömningsgrunder och med vilka mätinstrument? Genom att låta de studerande delta och prova på att göra saker på riktigt utvecklar denne redan under studietiden en insikt, förståelse och förmåga att handla och kommunicera på ett meningsfullt sätt. Genom att gestalta, klassificera, visualisera och presentera sin förståelse på olika sätt synliggörs lärandet. Det kan vara frågan om muntlig framställning, modeller, filmsnuttar, ljudinspelningar, samspel med andra (drama) etc. På så sätt konkretiseras dels stoffet för den lärande och dels kan man som lärare se på vilket sätt studeranden uppfattat det hela. Multimodalitet: avser resurser av olika slag som finns tillhands för att tolka världen och skapa mening. Föremål, gester, ord och symboler får en innebörd i ett socialt sammanhang. De betyder ingenting i sig. Vi skapar mening genom 4

5 att klassificera världen och relatera den information vi stöter på till vår tidigare erfarenhet. På så sätt skapar vi nya mönster och ny förståelse. Multimodal kommunikation: blir allt viktigare och utmanar skriftspråket som källan till vetande i skolan. Vi måste kunna tillåta andra informationskällor ljud, bild, internet, korta texter all slags informationskällor. Inlärningen är det viktiga. Det här går hand i hand med tillgänglighetsprincipen och tanken om att anpassa undervisningen så att den lämpar sig för olika inlärningsstilar. Utgående ifrån denna modell kommer vi nu att kort beskriva hur Selander och Kress menar att lärande sker, som en kommunikativ, teckenskapande aktivitet. Lärande är en kommunikativ teckenskapande aktivitet. Precis som vi redan nämnt sker inlärning bäst genom samspel och samarbete. Förr såg man kommunikation som en enkel processkedja där budskapet förmedlades till en passiv mottagare. Inom design-teoretiskt tänkande ser man dock kommunikation som en iscensättning av en situation. Lärandekedjan ser ut enligt följande: iscensättning -> tolkning -> representation -> reflektion som leder till inlärning. På sätt och vis kan modellen liknas vid olika konstruktivistiska och socio-konstruktivistiska metoder, såsom problembaserat lärande, undersökande pedagogik etc. Dock är grupparbete inte nödvändigt, men nog interaktion med andra och omvärlden. Så här kunde processen se ut: 1) Studerande indelas i grupper och får en uppgift att lösa 2) Den enskilda studeranden uppfattar problemet på basen av sin tidigare kunskap och erfarenhet. 5

6 3) Gruppen söker information genom de informationskällor och hjälpmedel som står till buds 4) Informationen bearbetas och tolkas i gruppen. Inlärning sker hos individen. 5) Gruppen drar slutsatser. Inlärning sker hos individen. 6) Gruppen presenterar sina resultat. 7) Gruppen får feedback av läraren och eventuellt av andra studerande vilket leder till ytterligare reflektion och inlärning sker. Selanders och Kress budskap är alltså att se lärande utifrån nya perspektiv. Det handlar om ett nytt tänkesätt. I jämförelse med hur man sett på lärande och hur man byggt upp undervisningen i skolan tidigare, uppmanar Selander och Kress att anpassa undervisningen enligt det samhälle och den verklighet vi lever i dag. Allt som kan stödja den studerande i sin inlärningsprocess kan inkluderas i undervisningen och relevant tidigare erhållen kunskap bör kunna tillgodoräknas den studerande förutsatt att denne på något sätt kan synliggöra och bevisa sin kompetens. Att designa lärandet utgående ifrån ett multimodalt perspektiv ger fler individer möjlighet att lära sig och utvecklas utgående ifrån sina egna förutsättningar, sociokulturella som kunskapsmässiga. I och med en variation av metoder, verktyg och lärmiljöer anpassas undervisningen också bättre till studerandes inlärningsstil. Dessutom ger samarbete med andra och koppling till omvärlden mervärde, d.v.s. inlärningen blir mer effektiv i och med att informationen och impulserna kommer från olika håll. Det är inte bara den kunskap som läraren valt ut att förmedla som är det centrala. 6