Vattenvård i lantbruket Vad gör svenska lantbrukare för att sjöar, åar, hav och grundvattnet ska bli renare?
Vattenvård i lantbruket Odling av livsmedel, och foder till djuren, medför att det lakas ut kväve och fosfor från åkrarna. Läckaget från hela den svenska åkermarken beräknas svara för cirka hälften av kväve- och fosfortillförseln från land till vatten. Även rester av växtskyddsmedel kan påträffas i vattendragen. Medvetenheten om detta är stor inom lantbruksnäringen och ett systematiskt arbete med vattenvård pågår sedan 1980-talet. Lagstiftning, EU-medel, rådgivning, utbildning, FoU och miljöövervakning är de viktigaste delarna i arbetet. Vattenvårdsfrågan i lantbruket är långt ifrån löst men vi är en god bit på väg och är i flera avseenden internationella föregångare. Vad som görs och vad detta har lett till kan du läsa om i detta häfte. 1980-talet Regler om lagringskapacitet för gödsel 1988 Riksdagen beslutar om ett åtgärds-- program mot växtnäringsläckage 1992 Regler om vintergrön mark 1995 Medlem i EU, miljöersättning för våtmarker, fånggrödor, skyddszoner samt Nitratdirektivets regler med utpekande av nitratkänsliga områden 1997 Skärpta krav på skyddsavstånd vid bekämpning 1985 1990 1995 1980-talet Regler om spridningsareal 1984 Skatt på kväve i handelsgödsel 1990 Utbildningskrav för dem som hanterar växtskyddsmedel 1994 Regler om tidpunkt för spridning av gödsel 1995 Regler om täckning av gödselbehållare 1996 Regler om snabb nedbrukning av gödsel 1997 Säkert Växtskydd startar 2 FOTO OMSLAG och ovan LRF/Ester Sorri, Övriga Stockbyte, Comstock Images
30 års arbete med vattenvård Diskussionen om miljötillståndet i Laholmsbukten och Ringsjön i mitten av 1980-talet var ett startskott för ett mer systematiskt arbete med att minska näringsläckaget, det vill säga att minska övergödningen. Eller vattenvård som det också kallas. Under 1980-talet lades grunderna för en bättre hushållning med kväve och fosfor. Gödselbehållare byggdes till en kostnad av mellan 5 och 8 miljarder kronor. Regler stiftades om att det måste råda balans mellan mängden gödsel på gården, det vill säga antalet djur och ytan åkermark att sprida gödseln på. I mitten på 1990-talet blev Sverige medlem i EU. Då började Nitratdirektivets regler att gälla samtidigt som vi fick tillgång till EU-ersättningar för konkreta vattenvårdande åtgärder. På 2000-talet startade vattenvårdskampanjen Greppa Näringen och det fortsatta arbetet kommer att präglas av EUs vattendirektiv. Vad har allt detta lett till? Förutom ökad medvetenhet och ökad kunskap hos lantbrukare har; Kväveutlakningen minskat med ca 25 000 ton sedan 1985, vilket motsvarar drygt 30 procent. Fosforförlusterna minskat med 9 procent sedan 1995. Vattnet i bäckar och åar i odlingslandskapet har blivit renare. Källa: SLU och Naturvårdsverket 2003 Utökade känsliga områden 2009 Vattendirektivets första åtgärdsprogram beslutas 2013 Regeringen beslutar om handlingsplan för hållbart växtskydd 2015 Vattendirektivets andra åtgärdsprogram beslutas 2000 2005 2010 2015 2020 2001 Greppa Näringen startar 2005 Översyn av regler för djurtäthet, övergångstid 2007 Baltic Sea Action Plan undertecknas 2012 Greppa Näringen har gjort 40 000 miljörådgivningar 2015 Nytt Landsbygdsprogram startar 2021 Mål om god ekologisk status i vattendirektivet 3
Östersjön och Västerhavet Att minska näringsläckaget för att sedan minska tillförseln av kväve och fosfor till havet och därigenom algblomningar och arealen döda bottnar är en av de viktigaste drivkrafterna. En undersökning från Sveriges Lantbruksuniversitet av utsläpp till Östersjön från de olika ländernas jordbruk visar att det svenska jordbruket läcker minst näringsämnen av alla länder räknat per person. Redan 1999 startade LRF Baltic Farmers Forum on Environment för att öka engagemanget för Östersjön bland bondeorganisationer i länderna runt Östersjön. Genom detta nätverk före t räds Östersjöregionens två miljoner lantbrukare inom det miljöarbete som leds av internationella miljömyndigheten Helcom. LRF har tagit en stark ledarroll när det gäller att höja vattenvårdskunskapen inom lantbruksnäringen runt Östersjön. Genom flaggskeppsprojektet Baltic Deal (www.balticdeal.eu) inom EUs Östersjöregionstrategi har LRF tillsammans med andra bondeorganisationer och rådgivningsaktörer runt Östersjön bildat ett nätverk med över 110 demogårdar och bidragit till att miljörådgivning liknande Greppa Näringen tagit ett rejält kliv framåt i många länder, bl a Polen. En gemensam åtgärdsdatabas med 50-talet åtgärder har sammanställts. Planer finns för en fortsättning, där ambitionen är att öka antal samarbetspartners och att även inkludera Ryssland. Dessa insatser medverkar kraftfullt till att minska de stora skillnaderna som finns mellan länderna i deras arbete med växtnäringsminskningar och övergödning. LRF anser att det är viktigt att lantbrukarna i de nya EU-länderna ges finansiellt stöd och kunskapsstöd för att komma ikapp. Det är bra både för miljön och för rättvisare konkurrens. 4
EUs Vattendirektiv Införandet av EUs Ramdirektiv för vatten förändrar vattenvården för alla länder i EU för lång tid framöver. LRF tycker att syftet är bra med att ha en större systematik och ett kostnadseffektivare arbete. LRF medverkar genom att utbilda lantbrukare, att ta fram studiecirklar, att bemanna Vattenråd och att genomföra vattendialoger och vattendragsvandringar, med mera. Införandet av vattendirektivet är långt ifrån problemfritt och de åtgärder som ska genomföras kommer att kosta stora belopp. LRF önskar därför att det ska finnas en tydlig roll för de folkvalda att medverka till att göra de svåra avvägningarna mellan mål för vattenvård och villkor för företagande. LRF efterlyser en större efterfrågan från myndigheter på den lokala kunskap som boende vid vatten har. Deras kunskap behöver tas tillvara. Vattenkvalitetsmål är ofta satta av experter och det används formuleringar som få förstår och som inte skapar delaktighet. Att prata med varandra istället för om varandra är fortfarande viktigt för att åstadkomma renare vatten. Foto LRF/Ester Sorri 5
Vattenskyddsområden för dricksvatten Att arbeta för ett rent och friskt dricksvatten är självklart. Genom kampanjerna Greppa Näringen och Säkert Växtskydd utbildar LRF lantbrukare i vattenskyddsområden för att minska risken att växt - skyddsmedel läcker. Sedan tidigare finns krav på att gå så kallade behörighetskurser för att få använda dessa medel för att nämna ett par exempel på pågående arbete inom lantbruket. Trots gemensam grundläggande syn på värdet av dricksvatten är införandet av vattenskyddsområden ofta konfliktfyllt. Lantbrukare upplever ofta att de inte blir lyssnade till utan att kommunen lämnar över processen inklusive ansvaret för dialogen till tekniska konsulter. Likaså lämnas oftast ingen ersättning för det intrång och inkomstbortfall som drabbar en lantbrukare i vattenskyddsområde. Att en enskild person ska bära kostnaden för skyddet av dricksvatten för många tusen människor är inte rimligt. LRF förordar att kommunerna i sina restriktioner oftare utgår från de faktiska problem som finns i en vattentäkt istället från schabloner. LRF tror också att de avtalsmodeller som används i många andra EU-länder, så kallade cooperative agreements, ger ett starkare vattenskydd och skapar mer delaktighet hos de närboende. 6 Foto Rolf Skogsberg
Lagstiftning Riksdagen beslutade 1988 om ett särskilt åtgärdsprogram mot växtnäringsläckage från åkermark. Lagstiftning är en av byggstenarna i programmet. Lagregleringen innebär både förbud mot vissa åtgärder på åkrarna och påbud om att göra andra åtgärder. Sverige var tidigt ute med regler på detta område och har fort farande bland de strängaste reglerna i EU. De viktigaste delarna i lagstift ningen är: Förbud att sprida gödsel från djuren under delar av höst- och vinterhalvåret. Förbud mot att sprida mer fosfor med djurens gödsel än vad som förs bort med grödan vid skörd. Balans ska alltså råda. Begränsningen är 22 kg fosfor per hektar. Minst halva åkermarken i södra Sverige måste vara vintergrön för att fånga upp näringen i marken. Lagringsbehållare för djurens gödsel måste ha en minsta kapacitet om 6-10 månaders lagring beroende på djurslag och djurantal. Utspridd stallgödsel ska myllas ner inom fyra timmar i Sydsverige för att minska ammoniakavgången. Flytgödselbehållare ska vara täckta för att minska läckage av ammoniak. Utbildning, dokumentation och skyddszoner vid vatten är lagkrav vid växtskyddsarbete för att minska oönskad spridning av bekämpningsmedel. I Sveriges bönders Miljöhusesyn finns miljölagstiftningen samlad. 7
Odling av fånggröda Miljöersättningar för vattenvård Inom EU kan lantbrukare få ersättning för att göra frivilliga vattenvårdsåtgärder som går utöver vad lagen kräver. Exempel på sådana miljöersättningar som finns i Sverige är: Plöjning på våren Odling av fånggröda är den åtgärd som har störst omfattning. Fånggröda är en växtlighet, ofta ett gräs, som är kvar på åkern efter skörd. Den tar upp kvävet som frigörs naturligt ur marken på hösten och minskar risken för utlakning. Plöjning av jorden på våren istället för på hösten minskar också läckaget. Skyddszoner längs vattendrag Skyddszoner längs vattendrag har blivit en vanlig åtgärd. Idag finns det cirka 1 000 mil, det vill säga cirka ett kvarts varv runt jorden. Att anlägga våtmarker som kväve- och fosforfälla. Våtmarker är även bra för den biologiska mångfalden. Anläggning av våtmarker 8 Foto Greppa Näringen/Erik Karlsson, Sveriges Riksbank, Stockbyte
Foto Greppa Näringen/Erik Karlsson Rådgivning och utbildning Under ett växtodlingsår fattar lantbrukaren hundratals beslut som direkt eller indirekt påverkar vattenkvaliteten i liten eller stor utsträckning. Alla dessa beslut kan inte detaljstyras med lagstiftning eller påverkas med miljöersättningar. Därför är lantbrukarens kunskap en hörnsten i vattenvården. Att känna till hur olika vardagsåtgärder i växt odling och djurhållning påverkar vattenkvaliteten är viktigt. Rådgivningskampanjen Greppa Näringen har pågått sedan 2000 och här erbjuds lantbrukarna rådgivning om växtnäringsbalanser, utfodring, våtmarker, växtskydd och numera även klimatrådgivning. Kampanjen syftar till att läckaget av näringsämnen och förekomsten av bekämpningsmedel i vatten ska minska. Likaså en minskning av läckaget av klimatpåverkande gaser. Det är frivilligt att vara med men intresset har varit stort bland lantbrukarna. Omkring 200 rådgivare har genomfört cirka 45 000 hembesök för att vid köksbordet, ute i fält och i stallet gå igenom åtgärder som kan göras. Arbetet finansieras av EU, svenska staten och av lantbrukarna själva. Kampanjen genomförs av Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och ett stort antal rådgivningsföretag. Läs mer på www.greppa.nu 9
Forskning och utveckling om lantbrukets vattenvård Hur stor andel av den fosfor som rinner i ett vattendrag kommer från jorderosion i kanterna på vattendraget och hur stor andel har eroderats från matjorden på åkermarken på grund av odlingen? Hur mycket minskar kväveutlakningen om man plöjer en fånggröda på våren jämfört med på hösten? Är så kallad reglerad dränering ett effektivt sätt att minska kväveutlakningen? Det är exempel på frågor som studeras av forskare med ekonomiskt stöd från lantbrukarna själva. Genom en unik modell för finansiering dras en liten del av det pris bonden får betalt för sin produkt av kvarnen eller mejeriet och läggs i en fond i Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF). Under de senaste åren har cirka 50 miljoner kronor betalats ut för att forska om hur livsmedel kan produceras med så liten påverkan på miljön som möjligt. Många frågor har besvarats men många återstår. Foto överst Kasper Dudzik, nederst Yara AB 10
Miljöövervakning Hur mår vattnet i odlingsland skapet? För att svara på den frågan tas vattenprover regelbundet. Sedan 1970-talet tar utvalda lantbrukare prov på dräneringsvattnet från åkrarna. Det har de gjort varannan vecka sedan cirka 30 år. Det har gett ovärderlig kunskap om hur väder, olika jordar och odlingsåtgärder påverkar näringsläckaget. Sedan 1990- talet tas också vattenprover regelbundet i ett antal bäckar i odlingslandskapet. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) är datavärdar för dessa mätningar. En så kallad trend - analys av vattenanalyser från 74 jordbruksbäckar visar statistiskt säkerställda minskningar av både kväve- och fosforkoncentrationerna. En viktig förklaring är de miljöåtgärder som lantbrukarna gjort i avrinningsområdena. Vattnet i odlingslandskapet har med andra ord blivit renare. Åtgärder på åkrarna kan ofta avläsas i dräneringsrören efter några månader medan det kan ta lång tid innan det sker större ändringar i vattendragen i landskapet. Foto ovan katarina kyllmar, t v lena granell 11
Konkreta resultat av de viktigaste åtgärderna för renare vatten LRF SEPt 2013 Allt mer av djurens gödsel brukas ner snabbare i jorden. Det minskar avgången av ammoniakkväve till luften, vilket i sin tur minskar kvävenedfallet. Flytgödsel och urin från djuren sprids allt mer med så kallade släpslangar. Det minskar avgången av ammoniakkväve och därmed kvävenedfallet. Allt fler lagringsbehållare för flytgödsel och urin från djuren är övertäckta vilket minskar avgången av ammoniakkväve. Allt mer av gödseln från djuren hanteras som flytgödsel istället för som fastgödsel. Det minskar avgången av ammoniakkväve. Fosforgödslingen med handelsgödsel ligger på samma nivå som i början av 1900-talet enligt SCB. Den är i stort sett i balans med det som förs bort med skörden för landet. Enligt en rapport från OECD har bara Medelhavsländerna och Österrike bättre kvävebalans för åkermarken än Sverige. Kväveutlakningen har minskat med cirka 25 000 ton eller 30 procent sedan 1985. Delmålet i Ingen övergödning om minskade utsläpp av ammoniak har för jordbrukets del nåtts fem år före tidtabellen. Målet skulle nås till 2010. Minskade kväve- och fosforhalter rapporteras från flera jordbruksbäckar i miljöövervakningen och är statistiskt säkra trender. En studie visar att av Östersjöländerna har Sverige det lägsta kväve och fosforläckaget från jordbruket per capita. Allt fler lantbrukare har bättre rutiner vid kemisk bekämpning vilket minskar risken för rester i vattendrag. Källor: OECD, Naturvårdsverket, SCB och SLU Vattenvård och vattnet som produktionsresurs är en av de miljöfrågor som LRF arbetar mest med. Om du vill veta mer kontakta oss som arbetar med vattenfrågor på LRF på telefon 0771 573 573. Denna publikation kan beställas via info@distributionsservice.se eller per tel 08-550 949 80. Uppge best. nr. 420 70. Telefon 0771-573 573. www.lrf.se Part-financed by the European Union (European Regional Development Fund)