Krav på utrymme för lagring av gödsel från djurhållning (dnr N2015/5206/JM)

Transkript

1 1(6) Regeringen Näringsdepartementet Stockholm Krav på utrymme för lagring av gödsel från djurhållning (dnr N2015/5206/JM) Länsstyrelsen i Västra Götalands län, tillika vattenmyndighet i Västerhavets vattendistrikt, yttrar sig över remissen Generella krav på utrymme för lagring av gödsel från djurhållning på jordbruksföretag eller annan djurhållande verksamhet. Övergripande synpunkter och sammanfattning Länsstyrelsen anser att gällande krav på lagringskapacitet för jordbruksföretag med mer än 10 djurenheter av nöt, hästar, får och getter bör behållas, såväl inom som utanför nitratkänsliga områden. Vid utökning av pågående verksamhet eller vid nyetablering bör dock kraven ökas till minst 8 månaders lagringskapacitet. För jordbruksföretag med 10 djurenheter eller färre bör lagringskapaciteten genomgående fastställas till minst sex månader. I detta sammanhang bör Jordbruksverket fortsatt kunna undanta djurhållning som omfattar högst två djurenheter. Länsstyrelsen anser vidare att generella krav på lagringsutrymme bör gälla viss djurhållning som inte bedrivs på jordbruksföretag. Det är rimligt att hästhållning utgör en sådan verksamhet med anledning av dess stora omfattning. Generella krav bör dock inte föreskriva ett visst antal månaders lagringskapacitet i detta fall. Utformning bör ske enligt remissens alternativ C som kan införlivas i förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket, med anpassning av förordningens rubrik. Ett skäl för generella krav är att kunna skapa enklare och tydligare regler, vilket underlättar för både företag och tillsynsmyndighet. Remissens förslag innebär generella krav som innebär att ett flertal företag behöver bygga ut lagringskapaciteten. Den utökade kapaciteten är en av flera förutsättningar för att möjliggöra tillförsel av växtnäring till mark och gröda på ett sätt som gynnar växtnäringsutnyttjande och begränsar växtnäringsläckage. En risk med förslagen är att de för med sig ytterligare kostnader i verksamheter med begränsade eller inga vinstmarginaler. Svensk mjölkproduktion är en sådan verksamhet. Även om remissens förslag har beaktat en relativt lång period innan reglerna ska träda i kraft, kan de föreslagna kraven leda till ytterligare minskningar av antalet betesdjur i länets skogs- och mellanbygder. Postadress: Göteborg Telefon: (växel) Webbadress: E-post: vastragotaland@lansstyrelsen.se

2 2(6) Synpunkter på remissens frågeställningar 1. Krav på lagringskapacitet för gödsel på djurhållande jordbruksföretag inom nitratkänsliga områden Länsstyrelsen anser att gällande krav på lagringskapacitet för jordbruksföretag med mer än 10 djurenheter bör behållas, inom de känsliga områden som omfattas av 5 i förordningen (SFS 1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket. Inom de delar av de känsliga områdena som omfattas av 5 första stycket 2 i samma förordning, bör lagringskapaciteten därmed fortsatt vara minst 6 månader vid djurhållning med fler än 10 och upp till och med 100 djurenheter av nöt, hästar, får och getter. Länsstyrelsen föreslår dock samtidigt att förordningen utformas så att vid utökning av pågående verksamhet eller vid nyetablering ska kravet ökas till minst 8 månaders lagringskapacitet. Även vid djurhållning med tio djurenheter eller färre bör lagringskapaciteten fortsatt vara minst 6 månader. Jordbruksverket bör fortsatt också kunna undanta djurhållning som omfattar högst två djurenheter. Det finns goda skäl som talar för att lagringsutrymmen som motsvarar övervägande delen av den producerade mängden gödsel under stallperioden ger möjligheter att senare styra gödselspridningen till lämpliga tidpunkter under året. Förutsättningarna förbättras därmed för minskat näringsläckage från gödsel i de vattenmiljöer som finns inom dessa områden. Detta bidrar till möjligheterna att nå både miljömålet Ingen övergödning och kraven inom ramdirektivet för vatten. Samtidigt ökar växtnäringsutnyttjandet i den egna stallgödseln i företagens verksamhet, vilket i sin tur leder till ett minskat behov av att köpa in kompletterande växtnäring. Att införa samma krav enligt remissens förslag skulle också överensstämma med ambitionen att förenkla regelverket för jordbruket. Det skulle också medföra en mer stringent hållning gentemot företagen. Tillsynen skulle också underlättas om kraven på lagringskapaciteten vore de samma. Den föreslagna övergångsperioden fram till den 1 januari 2021ger utrymme för planering. Ovanstående skäl måste dock samtidigt ses i ljuset av de kostnader som utbyggnad av lagringskapaciteten för med sig. Remissens bilaga 1 redovisar den övergripande slutsatsen att en utbyggnad av lagringskapaciteten med två månader, grovt skulle motsvara en kostnad på mellan och kronor per jordbruksföretag. Lönsamheten inom bland annat svensk mjölkproduktionen är idag så pressad att en utbyggnad av lagringskapaciteten i många fall blir svår att finansiera. Risken är stor att företag istället väljer att upphöra med hela eller delar av sin djurhållning. Konsekvensen i dessa fall blir att antalet djur, inte minst betande djur, minskar vilket får konsekvenser för möjligheten att uppnå miljömålen Ett rikt odlingslandskap och Biologisk mångfald.

3 3(6) Vid planerad utökning eller nyetablering av verksamhet är det dock rimligt att kräva minst 8 månaders lagringskapacitet, då dessa situationer ändå kräver att nya gödsellager byggs. En samtidig anpassning till högre lagringskrav blir därmed mindre ekonomiskt kännbar. 2. Krav på lagringskapacitet för gödsel på djurhållande jordbruksföretag inom och utanför nitratkänsliga områden Länsstyrelsen anser att gällande krav på lagringskapacitet för jordbruksföretag med mer än 10 djurenheter bör behållas, utanför de känsliga områden som omfattas av 5 i förordningen (SFS 1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket. Lagringskapaciteten bör därmed fortsatt vara minst 6 månader vid djurhållning med fler än 10 och upp till och med 100 djurenheter av nöt, hästar, får och getter. Länsstyrelsen föreslår dock samtidigt att förordningen utformas så att vid utökning av pågående verksamhet eller vid nyetablering ska kravet ökas till minst 8 månaders lagringskapacitet. Vid djurhållning med tio djurenheter eller färre bör lagringskapaciteten vara minst 6 månader. Jordbruksverket bör fortsatt kunna undanta djurhållning som omfattar högst två djurenheter. Flera skäl överensstämmer med de som redogjordes för under frågeställning 1. Ett av de viktigaste skälen är behovet av en lagringskapacitet som motsvarar den övervägande delen av den producerade gödselmängden under stallperioden. Dessutom har de ökande nederbördsmängderna medfört att den effektiva lagringskapaciteten för gödsel minskar till följd av att mer nederbörd tar plats i lagren. Den ökade nederbörden medför sannolikt också ökade svårigheter att kunna sprida gödsel på planerade tidpunkter, eftersom vissa marker riskerar att bli sönderkörda under blöta förhållanden samtidigt som risken för växtnäringsläckage ökar. Hantering av gödsel är inte bara en bidragande källa till läckage av nitrat utan även fosfor. Med en tillräcklig lagringskapacitet som grund finns goda möjligheter att sprida gödsel med högt växtnäringsutnyttjande och begränsat växtnäringsläckage som resultat. Inför förslaget till åtgärdsprogram inom Västerhavets vattendistrikt har beräkningar visat att förbättrad spridning av stallgödsel skulle kunna bidra till ett minskat fosforläckage med 21 ton fosfor. Det kan ställas i relation till det beräknade totala behovet av minskat fosforläckage med 250 ton i området. Länsstyrelsen är dock tveksam till om hela behovet av utbyggnad av lagringskapacitet ska kunna delfinansieras via investeringsstöden i Landsbygdsprogrammet, så som det beskrivs i departementspromemorian. Vi kan inte se att den budget som finns i Landsbygdsprogrammet kommer att räcka. I Västra Götalands län har vi bland annat redan gjort en geografisk prioritering av medel till områden med störst problem med övergödning. Samtidigt som vi ser goda skäl från både miljö- och regelförenklingssynpunkt, ser vi risken att investeringsbehoven blir så stora att företag med begränsade eller

4 4(6) inga vinstmarginaler väljer att dra ner på eller avsluta sin verksamhet. Svensk mjölkproduktion är exempel på en sådan verksamhet idag. Vid planerad utökning eller nyetablering av verksamhet är det dock rimligt att kräva minst 8 månaders lagringskapacitet, då dessa situationer ändå kräver att nya gödsellager byggs. En samtidig anpassning till högre lagringskrav blir därmed mindre ekonomiskt kännbar. 3. Generella krav på lagringsutrymme för gödsel då djurhållningen inte bedrivs inom ett jordbruksföretag Länsstyrelsen anser att det är rimligt att ställa generella krav på lagringsutrymme för vissa typer av djurhållning även om de inte bedrivs på jordbruksföretag. Det är rimligt att hästhållning utgör en sådan verksamhet. Ur växtnäringssynpunkt är det samma miljöeffekter oavsett om företaget är ett jordbruksföretag eller inte. Hästhållning är ett exempel på verksamhet som omfattar många djur och som finns fördelade på ett stort antal anläggningar utanför jordbruksverksamhet. Det är därför rimligt att ställa samma generella krav på gödsellagring för alla hästföretag av samma storlek det ger en tydligare likabehandling för ett stort antal företag. Att enbart överlåta det till riktad tillsyn och de allmänna hänsynsreglerna kan leda till att verksamheter behandlas olika beroende på i vilken kommun de finns. Det är inte bra, varken för de inspektörer som ska utöva tillsynen eller för hästföretagen. 4. Generella krav på lagringsutrymme för gödsel från hästhållning då verksamheten inte bedrivs inom ett jordbruksföretag Länsstyrelsen anser att generella krav på lagringsutrymmen för gödsel bör gälla enbart hästhållning av de verksamheter som inte är jordbruksverksamheter. Enligt den redovisade statistiken finns ca två tredjedelar av Sveriges hästar på anläggningar som inte är jordbruksföretag och därmed inte omfattas av generella krav på lagringsutrymmen. Enligt departementspromemorian är det inte möjligt att få fram statistik över övriga djurslag som finns utanför jordbruksverksamhet. Vi bedömer ändå att den är betydligt mindre i omfattning än vad hästhållningen omfattar, både sett till antal djur och producerad mängd stallgödsel. Lokalt kan gårdar med övriga djur såsom struts, lamor, minkar och andra djurslag ha en betydande påverkan på närliggande vattenförekomster. Vi anser dock att det är bättre att de berörda kommunerna ställer enskilda villkor i förekommande fall, än att man försöker fånga upp även denna djurhållning med generella regleringar. Hästhållningen har ökat märkbart de senaste åren och har en betydande påverkan på vattenmiljöer lokalt. Det är

5 5(6) därför viktigt att just hästhållning får samma generella krav, oavsett om det rör sig om jordbruksföretag eller inte. 5. Generellt krav på utrymme och med en i bestämmelsen angiven tidsperiod för lagring av den gödsel som produceras i en hästhållande verksamhet Länsstyrelsen anser att ett generellt krav på lagringsutrymmen för gödsel som produceras i hästhållande verksamhet inte ska kombineras med en avgiven tidsperiod. Vi förordar att utformning bör ske enligt remissens alternativ C. Vi anser också att föreskrifter om lagring av gödsel som riktar sig till den som håller hästar utan att vara jordbruksföretag, bör tas in i förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket. Det förutsätter dock att rubriken anpassas. Fördelen är att generella krav inom gödsellagring samlas i en och samma förordning oberoende av om det är ett jordbruksföretag eller inte. Alternativ C skulle ge hästföretagen en rimlig möjlighet att fortsätta med någon form av buffertlagring av gödsel under en mer begränsad tid. Idag kan gödseln exempelvis lagras i en container eller motsvarande, alternativt på en lagringsplatta med viss lagringskapacitet. Samtidigt kan avtal finnas med en entreprenör om att gödseln hämtas med vissa intervall till annan lagring eller direktspridning på tillgänglig mark. Den lösningen fungerar bra för hästföretag då de ofta inte har tillgång till egen spridningsareal. Därmed finns det inget egenvärde i att de istället behöver lagra gödseln själva i 6 månader. Man bör dock vara medveten om att det kan leda till att gödseln lagras i stuka direkt på mark hos de företag som hämtar gödseln. Ur växtnäringssynpunkt ser vi dock inte att det medför någon stor risk för avrinning, då kvävehalten i hästgödsel är relativt låg samtidigt som strömängden är stor. Lösningar med buffertlagring i container fungerar i många fall på ett bra sätt. För många tätortsnära anläggningar är det en lösning som gör att den egna gödselhanteringen kan samordnas med lagringsmöjligheter på en närliggande jordbruksverksamhet som samtidigt kan vara den som producerar foder till hästverksamheten. På det sättet kan växtnäring cirkuleras på ett positivt sätt, med återföring av gödsel till den mark som producerat fodret. Med en angiven tidsperiod som generellt krav skulle sannolikt den fungerande containerlösningen tvingas ersättas av mer utrymmes- och kostnadskrävande anläggningar och som inte självklart skulle fungera lika bra vid tätortsnära anläggningar. Där bedömer vi att det till och med är en fördel om mindre mängder gödsel hanteras, för att minska riskerna för flugor, lukt mm.

6 6(6) 6. Bör överträdelser av föreskrifter om lagring av den gödsel som produceras i en djurhållande verksamhet som inte är ett jordbruksföretag vara sanktionerade och på vilket sätt? Länsstyrelsen anser att överträdelser av bestämmelser om lagring av gödsel bör vara sanktionerade även för djurhållande verksamhet som inte är jordbruksföretag. Dock instämmer vi samtidigt i förslaget att sanktionerna inte ska vara förenade med straff eller miljösanktionsavgift. Vi bedömer att den djurhållning som normalt bedrivs av andra djurhållare än jordbruksföretag är mindre omfattande och mindre intensiv. Det är många privatpersoner som kommer att beröras av krav och att då ha samma typ av sanktioner som för företag känns för långtgående. Det är därför rimligt att eventuella överträdelser normalt får mindre konsekvenser än då överträdelser görs av jordbruksföretag. Det framgår av förslagen att en tillsynsmyndighet kan förelägga eller förbjuda den som inte följer bestämmelserna och att det kan förenas med vite. Detta yttrande har beslutats av länsöverdirektören Lisbeth Schultze, efter föredragning av länsmiljöingenjören Stig Karlsson. I den slutliga handläggningen har även miljöskyddsdirektören Ulrika Samuelsson, lantbrukskonsulenten Kajsa Lycke, vattensamordnaren Karin Olsson samt länsmiljöingenjörerna Gudrun Magnusson och Robert Ernstsson deltagit. I handläggningen i övrigt har utredaren Kristina Sundholm deltagit. Lisbeth Schultze Stig Karlsson Detta beslut har bekräftats digitalt och saknar därför namnunderskrifter