Metoder för delaktighet och inflytande inom LSS Kortversion och arbetsmaterial 1 Susanne Larsson FoU Södertörns skriftserie nr 135/15
Förord Den här sammanfattningen bygger på ett FoU-projekt som genomförts under våren och sommaren 2014 inom funktionshinderområdet i Södertälje kommun. Projektet syftade till att utveckla arbetet med metoder för brukares delaktighet och inflytande. Sammanfattningen kan användas som stöd vid fortbildning och/eller utveckling av arbetssätt där brukare erbjuds metoder för delaktighet och inflytande. Om inget annat anges finns de verksamheter som presenteras i Södertälje kommun och fotograferat har Marita Johansson, arbetshandledare på Ord- och bildverkstaden, gjort. Tack alla som deltagit och gjort det här möjligt. Södertälje i januari 2015 Susanne Larsson Verksamhetsutvecklare inom Verksamheter för personer med funktionsnedsättning i Södertälje kommun Omslagsbilden visar Jonathan Niemi framför sitt schema. FoU Södertörn och författaren 2015 FoU Södertörns skriftserie 135/15 ISSN 1403-8358 2
Inledning och bakgrund Han hämtade bilden och visade att han ville gå ut! Vi ska skicka ut dagordningen före mötet nu, och lägga till bilder vid punkterna, så att de kan förbereda sig, och se vad mötet ska innehålla Nu när vi skriver upp vad som ska handlas så kan hon själv gå och hämta och lägga i korgen Om det fanns streck man skulle dra, eller glada och sura gubbar skulle jag kunna fylla i mer själv i min genomförandeplan Medarbetare och brukare ovan uttalar sig och påminner om att det spelar roll hur vi arbetar i LSS-verksamhet. Enligt LSS (1993:387), Lagen om Stöd och Service ska insatser utföras så att brukaren får förutsättningar för självständighet, egenmakt, delaktighet och inflytande. Med metoder för brukares delaktighet och inflytande avses här att det talade språket (och kroppsspråket) kompletteras med exempelvis text, bild eller saker för att visa vad som ska hända, vem som ska komma, vad brukaren kan välja mellan etc. Syftet med det här sättet att arbeta är att brukaren lättare ska kunna förstå vad personal vill och menar, och själv få förutsättningar att tala om för personalen vad han/hon vill och menar. Sammanfattningen börjar med ett kort stycke om varför en del brukare behöver att vi som arbetar tar saker, bild eller text till hjälp när vi kommunicerar. Vidare presenteras en kort version av resultatet av det projekt som ligger till grund för det här materialet och i slutet ges en vägledning att arbeta efter om man själv vill utveckla arbetet i sin verksamhet. Allra sist ges exempel på hjälpmedel och sätt att arbete från ett par verksamheter. Vill du läsa mer om olika metoder eller exempel från verksamheter som arbetar med metoder för delaktighet och inflytande kan du fördjupa dig i rapporten Metoder för delaktighet och inflytande inom LSS. Vägledningen är tänkt att användas som en checklista då man vill utveckla arbetet i verksamheten eller som reflektionsmaterial i personalgruppen. Varför behöver vissa brukare text, bilder eller saker? Personer med kognitiv funktionsnedsättning och/eller autismspektrumstörning kan ha svårt att tänka abstrakt, alltså göra sig bilder av vad som ska ske eller vad en information innebär. De kan också ha svårt för att hämta i minnet, sådan som de kanske kan göra om de får hjälp och påminnelser. Det kan vara så att brukaren vet och förstår innebörden av exempelvis en 3
uppgift först när han/hon ser en sak, bild eller person (som har med saken att göra). För vissa kan det vara svårt att hålla en strategi, eller räkna ut vad nästa steg i en händelsekedja är, även om man gjort det många gånger. Många med kognitiv funktionsnedsättning och/eller autismspektrumstörning har också perceptionsstörningar. Det kan innebära att de uppfattar intryck (med olika sinnen så som lukt, smak, hörsel, syn och huden) annorlunda men också att sätta dem i sitt sammanhang. För många är det därför en för svår utmaning att ta verbala instruktioner/information. De kan behöva se, och kanske känna på det som hör till aktiviteten/uppgiften för att förstå, förbereda sig eller välja (Söderman 2005, Mandre, 1999). Förbättringsförslag och resultat i projekt om metoder för delaktighet och inflytande en sammanfattning Fyra verksamheter var med i projektet Metoder för delaktighet och inflytande inom LSS som det här materialet bygger på. De kom fram till olika saker att prova/erbjuda brukaren för att han/hon skulle kunna delta och påverka mer. Nedan redovisas vad varje verksamhet gjorde och hur det gick. Serviceboendet Här bor personer med kognitiv funktionsnedsättning i olika grad (några väldigt lite) och så kallade psykiska tillägg. Det mesta av arbetet som görs grundas på verbalt stöd. Brukaren som personalen ville förbättra arbetet runt frågar mycket, är ofta orolig inför en aktivitet, och börjar vänta långt innan den ska ske. Han behöver visuellt stöd för att förstå tid, se och hålla en struktur och överhuvudtaget få en chans till sammanhang och kommunikation. Förbättringsförslag Personalen bestämmer att det ska sättas upp bild på vilken personal som arbetar inför varje pass och att situationerna städ, handling och dusch ska förtydligas. I städskåpet ska det sättas upp en momentbeskrivning, en lista över vilka moment som ska klaras av då man städar. Personalen ska göra upp med brukaren vilka/vilket moment han tar, och säga att de själva tar resten. I duschen ska ett inplastat bildschema sättas upp med bilder på olika moment som brukaren är van vid, exempelvis: blöt kroppen och håret, ta schampo i håret och tvål på kroppen, duscha bort allt schampo och all tvål, torka kroppen torr och så vidare. Brukaren ska kika på det själv när han duschar, ha det som stöd och personalen bara påminna om att han ska titta på det. 4
Att gå till affären för att handla mat ska kompletteras med att man skriver en handlingslista innan brukaren och personal går iväg. När det görs ska man ta veckobladet från affären där han brukar handla till hjälp. Resultat - I personalgruppen upplever man hur brukaren står vid översikts-schemat, att han pratar om bilderna och klarar mer socialt sen man börjat använda dem. Han kan nu till skillnad mot förut göra två aktiviteter efter varandra och väntar inte lika intensivt och långt innan en aktivitet ska börja. Man anser rent allmänt att ett ökat fokus på brukaren och användandet av bilderna har gjort honom tryggare och gladare. En gång när det varit dags för dusch har brukaren kikat på bildschemat och sagt det här klarar jag lätt som en plätt. En dag hade han valt att äta med personalen som arbetade dag i boendet, efter lunchen gick han in i sin lägenhet, kom ut igen och sa det står att jag ska diska nu. Den ökade förmågan till att vara med i sociala sammanhang syntes, och hade ökat ytterligare. Vid en avstämning med personalgruppen frågar jag om de tycker att de tänker annorlunda om metoder som förtydligar och konkretiserar nu och flera nickar. De berättar spontant att det är kul med bilder, att man inte förstått att han behövt det. Gruppboendet I gruppboendet bor flera brukare med stora behov av struktur, stöd i kommunicerandet och i att härbärgera känslor. Flera av dem har konstaterade eller förmodade diagnoser inom autismspektrumet. Det förekommer en hel del oro, ångest och tvång. Brukaren man vill förbättra arbetet runt får kraftiga utbrott där han både hotar och ger sig på personal och andra boenden. Han gör också illa sig själv. Man uppfattar att brukaren har svår oro på grund av sina kommunikationssvårigheter och att han inte vet vad som ska hända eller hur det går till. Förbättringsförslag - Brukaren ska erbjudas bilder på personalen, så att han vet vilka som arbetar och finns till för honom under respektive pass. Det ska göras en bild-översikt över dagen som visar vad som ska ske, och som ger brukaren bättre förutsättningar att välja. Bilderna på den personal som kommer ska personal på innevarande arbetspass sätta upp tillsammans med brukaren. Och översikten över delar av dagen ska personal och brukaren sätta upp under arbetspasset innan den del av dagen som avses. Bilderna ska förvaras i en pärm i anslutning till schemat. Om förändringar sker, exempelvis att en personal blir sjuk och inte kommer till arbetet, så ska man gå till översikten med brukaren och berätta som det är, be honom ta ner den bild som sitter uppe och sätta upp en på den personal som kommer i stället. Likadant ska man göra om det blir förändringar bland aktiviteter. Resultat När personalen erbjudit bilder och själva använt dem ett tag börjar brukaren själv hämta dem för att visa att han vill något. En utav cheferna som sitter med säger att hon hört att det verkade lite lugnare först, då de använde bilderna mer men att nu, då de vet med sig att de varit sämre på att följa rutinen ett tag, sett en ökning av oro och utagerande igen. 5
Personalen berättar vid ytterligare en avstämning att trots att han är stressad tar han sig tid att stå där vid schemat. På frågan om måendet, och utagerandet så hörs unisont att det blivit bättre. De berättar att de noterat en skillnad i hur de ser på brukaren. Nu när han kommer ut i köket tänker de vad vill han nu? istället för som förut, då man förberedde sig på bråk och mest försökt få ut honom därifrån för att det inte skulle bli utbrott eller bråk. Man hade insett hur det då ofta ledde till en ond cirkel av frustration. Också här är man mer positiv till att konkretisera och förtydliga arbetet mer. Man ser stora vinster i det både för brukaren och för sig själv som personal. Personlig assistans Verksamheten finns till kring en man som på grund av en hjärnskada har svårt med minnet och uthålligheten. Mycket kretsar kring att han vill röka hela tiden, och att han får utbrott när han inte får det. Förbättringsförslag - Det beslutas att personalen, tillsammans med brukaren, ska skriva en kort text som talar om att pengarna bara räcker till ett paket cigaretter om dagen, och max en cigarett i timmen. Texten ska sättas upp i köket och i vardagsrummet. När brukaren ber om cigaretter så ska personalen hänvisa till lappen. De ska också ordna en tavla att skriva upp vad som ska ske och vem som ska arbeta hos honom. Vem som ska arbeta skriver personal upp under arbetspasset innan och säger att de gjort det. De tror inte att han vill skriva själv. I början tänkte de erbjuda brukaren bilder men de övergick till att skriva istället. När det gäller aktiviteter ska personalen dels utgå ifrån tvättider och andra göromål i hemmet, dels höra med brukaren vad han vill göra, så att de kan skriva upp det på tavlan. Resultat - Medarbetarna går först igenom pictogrambilder tillsammans med brukaren för att presentera dem och komma överens om vilka som ska användas i vardagen. De tycker att det är svårt att komma igång. Brukaren är inte intresserad av att delta i exempelvis hushållssysslor eller att berätta vad han vill göra på dagarna. Vid en avstämning med vikarierande gruppchef hörs att medarbetarna bestämt sig för att skriva upp vad som ska ske under dagen i stället. Det gäller vilken personal som kommer följande pass också. Brukaren är fortfarande inte intresserad av att välja aktiviteter eller delta särskilt mycket i hushållsarbetet/att mata katten. Han vill att personal ska komma på vad de ska göra och de tar stöd av reklamblad, turistinformationer etc. Personalen berättar att de upplever att det ändå är till hjälp för brukaren att de skriver upp vem som ska jobba kommande pass. Han frågar lite mindre om det. De säger själva att de, även om brukaren inte visar intresse, är hjälpta av aktivitetsschemat, de stagar upp vardagen och blir något att göra och titta på. Av lappen om rökning blev det inget av. Jag frågar personalgruppen om hur de ser på att arbeta på det här sättet, med att försöka komplettera pratet med brukaren med att skriva upp vissa saker. Personalen säger att de 6
tycker att det är svårt att veta precis hur man ska göra och att brukaren inte är så intresserad men det känns ändå rätt och underlättar något. De är positiva till att fortsätta försöka. Daglig verksamhet I verksamheten finns personer med stora behov av stöd fysiskt, psykiskt och med kommunikation och förståelse. Brukaren man avser att utveckla arbetet kring är i 50- årsåldern, han talar inte, väljer ofta att vara med i en aktivitet på håll, man uppfattar honom som att han nästan inte vill något och att det är svårt att kommunicera med honom, eller erbjuda honom sysselsättning som han tycker om. När han inte tycker om det som görs, kanske inte heller mår bra eller förstår, blir han orolig och gör illa sig själv. Man vet att han har autistiska drag och befinner sig på en tidig utvecklingsnivå. I dagsläget visar personalen inga bilder eller saker när de pratar med brukaren. De upplever att han förstår ändå, ibland, och som sagt, inte vill så mycket. Vi pratar om att det kan vara så att han inte vill, på grund av att han inte förstår och därmed saknar förmåga att föreställa sig vad som ska ske. Förbättringsförslag Personalgruppen ska prova att visa brukaren saker som hör ihop med respektive aktivitet och se om det hjälper honom att förstå vad som ska ske och förbereda sig på det. De tänker att han då kanske inte väljer bort att delta lika ofta. Man hoppas också att det ska göra det möjligt för honom att välja mellan olika saker/aktiviteter så småningom. De utvecklar också en del aktiviteter där brukaren mest följt med förut. De ska till exempel ordna så att han kan duka till sig själv i köket där han tycker om att vara. Resultat - När personalgruppen provat att använda saker för att kommunicera med brukaren ser de skillnad. Brukaren deltar i fler aktiviteter, han är distinkt när han tar muggen eller tallrik för att fika/äta och rullar ibland själv till köket. Övriga objekt som kommit till är; blöjan (för att gå på toaletten), kloss (för att jobba med klossar), boll (för bollhavet), symbol för djungelrummet, skor för att vara inne eller ute och ärtpåsar (för att kasta med). Vissa tar han oftast emot, och håller i när han är på väg till den aktiviteten. Personalen ser det som meningsfullt, som att man träffat rätt att man i högre utsträckning medvetandegör för brukaren vad som ska ske istället för att saker bara händer honom. Man upplever att han mår bättre, deltar mer och har en större känsla av sammanhang. När brukaren har att gå i gåstol eller sitta i arbetsstolen på schemat så ställer man helt enkelt fram den sak det gäller och ger honom tid att visa att han vill. Då hjälper man honom dit han ska. Man har också skrivit rutiner för hur man ska arbeta med sakerna, hur man gör om brukaren inte vill och för dagliga anteckningar över hur det går. Personalens inställning till att använda saker för att kommunicera med brukaren är mycket positiv. De talar om att ha hittat rätt, att han deltar mer och verkar mer tillfreds. 7
Metoder för delaktighet och inflytande utveckla verksamheten Arbeta enligt stegen från a till d och välj ut det som är relevant för arbetet i din/er verksamhet. Använd upplägget som en checklista eller något att inspireras av om du/ni funderar på att utveckla arbetet med metoder för delaktighet och inflytande. Det som presenteras nedan är generell kunskap, i arbetet ska allt anpassas utifrån den brukare det gäller. a) Kunskap om funktionsnedsättningens innebörd De flesta av oss blir mer motiverade att göra något om vi förstår varför. Det ger oss en känsla av sammanhang. Därför, och för att brukare ska få ett adekvat bemötande och goda förutsättningar måste vi som arbetar förstå vad deras funktionsnedsättning innebär. Att förstå hur en person fungerar är en förutsättning för att kunna bemöta och stödja individen att delta, påverka och utvecklas. Se citaten under rubrik ett, en kort redogörelse under rubrik 2 och sök mer kunskap om du behöver (på egen hand, via litteratur- och tipslistan i det här materialet samt rapporten som det bygger på, FoU-rapporten Metoder för delaktighet och inflytande i LSS). b) Syn på brukaren, förhållningssätt och att anpassa miljön Synen på uppdraget i LSS-verksamhet (och övrig socialtjänst) och vårt sätt att förhålla oss till brukaren ska präglas av att vi ger stöd och skapar förutsättningar för delaktighet och inflytande. Detta ska göras med respekt för individen och dennes behov och sätt att fungera. I grundläggande behov ingår att ha en känsla av kontroll, att förstå tid och rum och få en chans att förbereda sig och kunna välja. Vår kompetens och vår värdegrund syns också i hur vi ordnar och förhåller oss till miljön. Det finns kunskap idag om hur exempelvis höga ljud, starkt ljus, många intryck etc. kan innebära för högt ställda krav på personer med perceptionsstörning, koncentrationssvårigheter eller dylikt. Miljön ska organiseras (och bete sig, eftersom vi som personal är en del av miljön) med anpassning utifrån brukares behov (Hejlskov, 2009). c) En uppdaterad genomförandeplan med tillhörande rutiner Säkerställ att brukarens beslut/beställning och genomförandeplan är känd för alla, att brukaren/företrädare varit delaktiga och att dokumenten är aktuella och tydliga ifråga om vad som förväntas och hur insatsen ska utföras. Tydliggör också arbetsfördelning i verksamheten och bestäm hur och hur ofta genomförandeplaner/rutiner ska diskuteras på konferenser och följas upp (de ska följas upp vid behov) (SOSFS 2014:5) men behöver ses över med fasta intervall). Alla som arbetar ska känna till sammanhanget kring beslut, beställning, 8
genomförandeplan, dokumentation och uppföljning liksom vilka samarbetsrutiner som finns mellan handläggare och utförare. Säkerställ att det finns dokumenterade rutiner för hur arbetet ska bedrivas samt att dessa är bekanta för alla i personalgruppen. Är de uppdaterade? Fungerar dokumenterandet så att det som är viktigt för brukaren kommer fram och så att de som arbetar kan göra ett gott arbete? Kan brukaren känna sig trygg, få kontinuitet och möjlighet att påverka? Kan det som skrivs följa brukaren och fungera som grund för nya mål och bedömningar? d) Delaktighet och inflytande i vardagen och i genomförandeplan Vad vill och behöver brukaren veta för att kunna förutse, delta och påverka? Någon vill veta vad som sker under dagen, en annan vilken personal som arbetar och ytterligare någon när det är dags att åka hem. Uppmaningen handlar om att utgå ifrån brukaren, och inte förenkla och tro att alla kan och behöver ha samma slags rutiner, hjälpmedel (för kommunikation) och/eller information. Personer med funktionsnedsättning är lika olika som alla vi andra. Hur man förstår och kommunicerar är väldigt individuellt. En brukare behöver se sina skor för att förstå att han/hon ska gå ut nu, en annan tolkar en bild på skorna, eller bara läsa att han/hon ska gå ut. Vissa kan och behöver information om flera aktiviteter på en gång, för andra är det till mest hjälp om de bara vet om vad som sker nu och sen. Ytterligare andra kan ha ett text- eller bildschema över hela dagen eller veckan. En del brukare läser och skriver. De kan läsa i en almanacka eller skriva in vad som ska ske (i almanackan, telefon/ipad eller dylikt) men behöver kanske hjälp att komma igång. Andra kan ha ett omfattande schema och bara behöva hjälp att gå från en aktivitet till en annan eller att bestämma hur länge man ska hålla på med olika aktiviteter. Ett förenklat men konkret sätt att prova sig fram då man erbjuder brukare visuellt stöd är att undersöka och prova om brukaren vill/behöver ha: Sina egna saker Symboliska saker Bilder Bild och text Text Digitala hjälpmedel med saker, bilder eller text för att förstå vad som avses. En viktig tanke är att vi erbjuder saker/bilder/text för att ge brukaren bättre chanser att förstå vad vi menar, målet är att sakerna/bilderna/texten ska bli brukarens, så att han/hon kan tala om för oss vad han/hon vill. Se gärna olika idéer och lösningar i bilaga. Det är viktigt (och vi uppmanas till det i föreskriften om dokumentation SOSFS 2014:5) att skapa förutsättningar för delaktighet även för brukare som har mycket svårt att förmedla vad 9
de föredrar och vad de menar. Utöver att fråga, be dem visa och göra det med hjälp av konkreta saker kan man (om det inte räcker) göra dem delaktiga genom att samla information via observations- och checklistor över olika situationer. Sammanställningar av dessa (över vad brukare förmedlar, brukar välja och verkar föredra etc.) kan föras in i dokumentation och genomförandeplaner och fungera som underlag vid diskussion, reflektion och arbete med genomförandeplaner. Om brukare verkligen inte kan föra sin egen talan kan detta komplettera ett gott bemötande och samverkan med företrädare. Reflektion: a. Vad innebär brukarens/brukarnas funktionsnedsättning/-ar? b. Hur är miljön anpassad till brukarens behov och funktionsnedsättning? c. Finns det några situationer då ni skulle kunna förbättra brukarens förutsättningar att kunna välja, förbereda sig och förklara för er vad han/hon vill/menar? d. Hur arbetar ni för att brukaren ska kunna välja, förbereda sig och förklara för er vad han/hon vill/menar? e. Är brukarnas genomförandeplaner uppdaterade? Och fungerar arbetet med dokumentationen? f. Hur är brukaren delaktig i arbetet med genomförandeplan och dokumentation i journal? g. Hur svarar du när du får frågan om vad du jobbar med? 10
Bilaga Exempel på metoder och koncept för delaktighet och inflytande I bilagan ges några exempel på metoder eller koncept i arbetet för delaktighet och inflytande samt bilder på olika slags översiktsscheman samt kommunikationshjälpmedel för att välja och planera. En mer utförlig text finns i rapporten TEACCH, Treatment and Education for Autistic Children and Children with related Handicaps TEACCH och den delen som kallas för strukturerad undervisning, där ord, bilder och/eller saker som visar vad som ska ske, i vilken ordning, hur länge, med vem och vad som händer syftar till att ge brukaren en känsla av kontroll och möjlighet att förutse och kommunicera. (Gerland, 2000). Grundtanken i TEACCH är att varje människa vill känna kontroll, och kunna påverka sitt liv. Utöver tanken om en i positiv bemärkelse känsla av kontroll så lyfts också vikten av samverkan fram. De som finns runt personer med behov av stöd måste samverka för personens bästa. Liksom att miljön ska anpassas och att visuella hjälpmedel ska tas fram och anpassas individuellt. Inom TEACCH-programmet ser man att pedagogik och kommunikation är vägen att gå för att ge personer med behov av förtydligande och struktur en fungerande tillvaro där de själva har makt över sitt liv. PFA, Pedagogiskt Förhållnings- och Arbetssätt PFA handlar om att man: 1. Bedömer vad personen behöver för att kunna få använda sina färdigheter och få stöd för sina svårigheter och på så vis få leva ett gott liv utifrån sina önskemål om vad det är. 2. Anpassar miljön efter den unika individens behov och sätt att fungera för att den ska kunna få bli så självständig som den kan. 3. Följer upp den anpassning som gjorts för att se om det som görs är det rätta. I PFA utgår man ifrån att det är miljön som ska anpassas efter brukaren, och inte tvärtom (Gustafsson, Lindström och Löwenborg, 2013). Gustafsson skriver i texten om tillämpning av PFA (2013) att ökad självständighet är ett utav målen. Vidare att användandet av konkreta visuella metoder som ökar förutsättning för kommunikation kan medföra att brukaren kan få 11
uppmärksamhet, styra saker, börja och sluta olika aktiviteter, välja etc. Allt det handlar om inflytande. Utöver självständigheten, anpassning av miljön efter brukarens behov och att den meningsfullhet man talar om ska utgå ifrån brukarens preferenser, understryks vikten av samordning för att ett stödjande arbetssätt ska bli just stödjande. AKK, Alternativ kompletterande kommunikation Syftet med AKK är att hitta andra sätt att kommunicera än att tala, eller att komplettera det verbala språket med saker, bilder, text, digitalt stöd etc. Här ges också exempel på vad som kan komplettera det talade/avsaknaden av tal; saker, bilder eller symboler, och dessa kan arrangeras på pekkartor, i kommunikationsböcker, i talande samtalshjälpmedel eller olika typer av datorer. Om brukaren har motoriska svårigheter kan den få hjälp av blickpekning, pannpinne, en peklampa, att trycka på kontakter med någon annan kroppsdel eller använda särskilda styrsätt till dator. Det ges exempel på hjälpmedel för olika behov som utgår ifrån olika utvecklingsnivåer. Och man påminns om att det också går att arbeta med konkreta föremål, som en sked för att äta, en sko för att gå ut etc. Konkreta föremål beskrivs som lämpliga att använda i kommunikation med personer som är på en tidig utvecklingsnivå eller med mycket små barn. Det kan fungera stödjande både för minnet, för övergångar från oavsiktlig till avsiktlig kommunikation. Vidare att de vanligast förekommande alternativa kommunikationssätten är: tecken som stöd till tal, konkreta föremål, foto, bilder, blissymboler och bokstäver. Bliss är ytterligare ett exempel på sådant som kan komplettera talat språk/avsaknad av språk. Det består av över 5000 grafiska symboler, blisstecken och blissord. Bliss är som teckenspråk ett helt eget språk, med egen syntax och grammatik. ISAAk hänvisar till www.blissymbolics.org och www.spsm.se för den som vill lära mer. Den som använder AKK kan behöva flera olika former av alternativ kommunikation. Ofta blandas flera olika kommunikationssätt beroende på situationen och den kommunikativa utvecklingsnivån. Vissa AKK-användare behöver sina kommunikationshjälpmedel i alla situationer medan andra bara gör det i vissa, t.ex. i skolan eller på daglig verksamhet eller i samtal med okända personer. En del behöver också vissa verktyg för att kunna använda sina hjälpmedel. Det kan vara fråga om kontakter, joystick och lampor av olika slag. 12
13
14
Litteraturförteckning Gerland, G. (2000) Hur man kan förstå och behandla utagerande och självskadande beteende vid autism? en översikt över behandlingsmodeller och relaterade faktorer. Stockholm: Riksföreningen Autism Gustafsson, Ch., Lindström, A. och Löwenborg, K. (2013) Pedagogiskt förhållnings- och arbetssätt. Eskilstuna Kommun och Mälardalens Högskola. http://www.mdh.se/polopoly_fs/1.53746!/menu/general/columncontent/attachment/af%20iv%20pfa.pdf Gustafsson, Ch. (2013) Tillämpning av pedagogiskt förhållnings- och arbetssätt i teorin om salutogenes. Eskilstuna Kommun och Mälardalens Högskola. http://www.mdh.se/polopoly_fs/1.53747!/menu/general/columncontent/attachment/ag%20iv%20pfa.pdf Hejlskov, B. (2009) Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder. Lund: Studentlitteratur. Mandre, E. (1999) Från observation till specialpedagogisk design. Certec. LTH 2:1999. SOSFS 2014:5 Dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS Söderman, L. och Nordlund, M. (2005) Utvecklingsstörning/funktionshinder. Stockholm: Liber AB. 15