Foto: Alexis Platoff/INA Agency 1-2. 2008. Implementering ingen impulshandling

Foto: Alexis Platoff/INA Agency 1-2. 2008 Implementering ingen impulshandling

Nya metoder sprider inte sig själva Det här numret av IMS-nytt handlar om implementering, det vill säga de procedurer som används för att införa nya metoder i en verksamhet och som säkerställer att metoderna används som avsett. Många har tidigare trott att nya metoder sprider sig själva tack vare sin överlägsenhet och att den som utbildas i en ny metod också använder den. Idag vet vi bättre, säger Knut Sundell, chef för IMS. Dåliga metoder sprids lika lätt som bra och det är bara ibland som utbildning av personal medför någon varaktig förändring. Metoder som implementeras tenderar också att förändras under implementeringsfasen, något som ofta minskar deras effekter. Därför är det klokt att skilja mellan tre saker: själva metoden och dess relativa effektivitet, kunskapsspridningen som syftar till att informera om metoden och själva implementeringen som är det systematiska arbetet med enskilda arbetsplatser och personer för att få metoden att användas i praktiken. Det här året satsar IMS på att sprida implementeringskunskap. Vi håller bland annat på med en bok om hur man kan lyckas med implementering, berättar Knut Sundell, chef för IMS. Viktig utredning klar Idag är exempelvis evidensbaserad praktik välkänt som idé men har inte realiserats i någon större utsträckning i socialt arbete, fortsätter Knut Sundell. Därför är utredningen Evidensbaserad praktik till nytta för brukaren, så viktig. Utredningen, som letts av Socialstyrelsens förre generaldirektör Kerstin Wigzell, har nyligen lämnat sitt betänkande (s. 19). Där föreslås bland annat att regeringen och Sveriges kommuner och landsting, SKL, ska sluta avtal för att stödja implementering av nya evidensbaserade insatser. Jag är övertygad om att det behövs en regional organisation för att kunna möta det växande intresset för en evidensbaserad praktik, säger Knut Sundell. IMS bidrag handlar främst om att öka intresset för en evidensbaserad praktik och skapa efterfrågan. Det gör vi genom att informera om vad en evidensbaserad praktik innebär och genom att sprida kunskap om bedömningsmetoders och insatsers effekter. Dessutom kommer vi att informera om vad som förbättrar möjligheterna att lyckas med implementering. Bok om implementering För IMS kommer 2008 att innebära en satsning på att sprida implementeringskunskap, berättar Knut Sundell. Bland annat håller vi på att skriva en bok som presenterar den senaste forskningen om hur man ska gå till väga för att lyckas med implementering. Där beskrivs också ett antal lyckade svenska exempel. I höstas arrangerade IMS i samarbete med några andra en stor forskningskonferens om implementering (s. 3). IMS kommer dessutom att hålla tre konferenser om implementeringskunskap som vänder sig till praktiker och beslutsfattare (s. 24). IMS försöker också stötta svensk forskning om implementering, bland annat genom att samarbeta med externa forskare kring att utvärdera delar av implementeringen av riktlinjer kring missbruksvård (ett regeringsuppdrag till IMS, s. 11). Synnöve Ljunggren Foto: Judit Lukács 2 imsnytt 1-2.2008

Eftersökt konferens om implementering En aha-upplevelse. Ett helt nytt område. Den felande länken. Så sa några forskare efter att ha deltagit vid en konferens om implementering hösten 2007. Kunskapen om vilka metoder som fungerar och vilka som rent av skadar har blivit bättre under det senaste decenniet. Däremot är kunskapen om hur man ska få nya metoder att användas i den dagliga verksamheten sämre. Det gäller även forskare. Det var ett av skälen till att IMS tillsammans med tre andra myndigheter anordnade en konferens om implementering hösten 2007. Bland de tolv inbjudna föreläsarna fanns Dean Fixsen och Dwayne Simpson, båda välkända forskare inom implementeringsområdet. Konferensen hölls på Lejondals slott utanför Stockholm den 15 16 oktober 2007. Deltagare var ett 60-tal var speciellt inbjudna forskare och studerande. IMSnytt frågade några av forskarna vad de tyckte om konferensen. Christer Engström, lektor vid Umeå universitet: Konferensen var helt fantastisk. Det har inte funnits något forum för att diskutera implementering i världen tidigare. Det beror på att implementering kopplat till evidensbaserade metoder bara har några år på nacken. Implementeringskunskap är den felande länken mellan forskning och praktik, därför var konferensen så intressant. Maria Bodin, forskare vid STAD-sektionen inom Beroendecentrum, Stockholms Läns Landsting: Implementering var ett nytt område för mig innan jag var med på den här konferensen. I mitt nuvarande jobb sysslar jag enbart med effektutvärderingar. Man har ju ingen nytta av effektiva metoder om man inte lyckas implementera dem, så därför ville jag vara med på konferensen. Är det något som du funnit överraskande eller särskilt intressant när du nu börjat tränga in i implementeringsforskningen? Kanske komplexiteten i implementeringsarbetet. Alla nivåer måste vara med. Det krävs en hel del kunskap om man ska ha en chans att lyckas. Martin Stafström, forskare i folkhälsovetenskap på Lunds universitet: Konferensen blev mycket av en ahaupplevelse för mig. Jag har sysslat med implementeringsforskning sedan 1999 men har inte hittat något att relatera den En konferens på Lejondal slott i höstas var avstampet för IMS satsning på implementeringskunskap 2008. Forskare från olika länder möttes, förmedlade forskningsresultat och utbytte erfarenheter. Foto: Dean Fixsen/Karen Fixsen till. Nu fick jag del av en ny begreppsvärld som jag längtat efter i sju år. Allt låg inte i linje med det jag sysslar med. Jag har till exempel inte jobbat så mycket med manualbaserade metoder men jag fick ändå en hel referensram. Det var också roligt att se att så många sysslar med implementeringsforskning. Vi håller nu på att bilda ett nätverk som jag hoppas kommer att leda till att vi dels kan utveckla forskningen, dels kan utveckla interventionerna så att de blir lättare att implementera. Det räcker ju inte om de enbart fungerar på papperet. Med ett nätverk kan man också kommunicera snabbare med dem som behöver interventioner och lättare anpassa implementeringen av dem. Var det något som du tyckte var speciellt intressant? Min största ta-med-hem-upplevelse var att systematik lönar sig. Genom att arbeta systematiskt och genom att varsamt justera interventionen över tid så kan man lyckas med en implementering. Under implementeringsfasen måste man flytta fokus från interventionen till implementeringsprocessen. Robert Holmberg, biträdande lektor i psykologi vid Lunds universitet: Det var ett bra urval av forskare från flera olika områden. Genom att så många av forskarna kom från USA blev det tydligt att en del av implementeringsproblemen och sätten att arbeta med dem kan se olika ut i USA och Europa/Skandinavien. Implementering behöver därför också diskuteras mot bakgrund av olika typer av system och socialpolitik. Detta är viktigt, inte minst eftersom det handlar om möjligheterna att dra lärdomar av forskningen. Läs forskarnas papers och se deras PowerPoint-presentationer: http://www.socialstyrelsen.se/ims/ implementeringskonferens.htm SLj www imsnytt 1-2.2008

Lång väg från idé till etablerad vana År 1601 visade en engelsk kapten att en liten dos citronsaft dagligen förhindrar skörbjugg, en sjukdom som på den tiden tog många sjömäns liv. Ändå dröjde det hela 194 år innan den engelska flottan införde dagligt intag av C-vitamin i kosten. Då försvann skörbjugg bland sjömän nästan i ett slag. Detta är ett skräckexempel på hur lång tid det kan ta att implementera en ny metod. Det är hämtat ur en sammanställning av vetenskapliga undersökningar om hur innovationer, till exempel nya metoder, introduceras, realiseras och sprids. Författare är Karin Guldbrandsson, som är utredare på Folkhälsoinstititutet. Hur kunde det då ta så lång tid att införa C-vitaminrik kost när metoden var så enkel och så uppenbart effektiv? Jag har inget svar på den frågan, säger Karin Guldbrandsson. Kanske var citroner dyra och svåra att få tag i medan det fanns gott om män som behövde arbete och därför var villiga att gå till sjöss? Exemplet med sjömännen är extremt, säger hon, men faktum är att implementering oftast tar tid och är svårt att lyckas med även nuförtiden. Forskningen om hur en lyckad implementering ska gå till är ännu bristfällig. Det börjar med en idé Implementering är inte en händelse utan Implementering en process, skriver Karin Guldbrandsson i sin rapport. Det börjar med en idé ( Här finns en metod som vi skulle ha nytta av i vår verksamhet ) som följs av planering och förberedelser innan metoden kan börja genomföras. När metoden så småningom har integrerats både praktiskt och organisatoriskt är det dags att utvärdera och göra eventuella anpassningar. Om implementeringen lyckats kommer den nya metoden till slut att ses som självklar, oavsett omorganisationer, personalomsättningar och politiska förändringar. till vardags säger vi t.ex. att vi inför en ny metod, att vi genomför en plan, att vi förverkligar en idé etc. Man har inte enats om någon exakt definition av begreppet implementering. Några forskare* har definierat implementering så här: En sammansättning specifika aktiviteter som har till syfte att få en ny metod eller ett nytt program med kända aspekter att bedrivas i ordinarie verksamhet. * D. Fixsen, SF Naoom, KA Blase, RM Friedman & F. Wallace (2005): Implementation Research: A Synthesis of the Literature. Tampa, Florida: University of South Florida, Louise de la parte Florida mental Health Institute, The National Implementation Research Network. Karin Guldbrandsson, utredare på Folkhälsoinstitutet, har skrivit en ytterst läsvänlig och intressant rapport om vad forskningen säger om konsten att implementera. Behov och relevans Forskning pekar ut vissa komponenter som verkar ha betydelse för implementeringsresultatet. Karin Guldbrandsson har samlat en del av dem i en checklista som ses här intill. Grundläggande är att det ska finnas ett uttalat behov och att den föreslagna metoden är den rätta i sammanhanget, säger hon. Många misslyckade implementeringsförsök beror på att inte ens dessa basala krav är uppfyllda. Om man kan uttrycka behoven specifikt ( Vi behöver en metod för att lära föräldrar att kommunicera bättre med sina barn ) är chansen att lyckas med implementeringen bättre än om behoven är mer vagt uttryckta ( Det verkar som om många av våra klienter har problem med att uppfostra sina barn ). Skilj på implementering och intervention För att kunna utvärdera hur väl implementeringen lyckats är det viktigt att skilja på interventionen och implemen- Foto: Statens folkhälsoinstitut imsnytt 1-2.2008

teringsprocessen. Interventionen kan exempelvis bestå av en ny metod. Denna måste vara väldefinierad, det vill säga man måste veta exakt vilka komponenter den består av. Ta till exempel föräldrastödsprogrammet Komet, säger Karin Guldbrandsson. Det består huvudsakligen av komponenterna: en skriftlig manual, utbildade ledare, elva träffar under elva veckor, inriktning på uppmärksamhet och beröm, videovinjetter, rollspel, hemuppgifter och skriftligt material till föräldrarna. Ett annat kriterium vid implementering är att en metod ska ha synliga fördelar. Metoder som går att testa i liten skala och som snabbt ger synligt resultat är lättare att implementera. Metoden ska också stämma överens med mottagarens värderingar, normer och arbetssätt. Av den orsaken är det ofta svårt att överföra en metod från ett land till ett annat. Det är också bra om metoden är lätt att använda och inte uppfattas som alltför ny eller svår. Villkor för implementering Implementering i sig består av ett antal aktiviteter som syftar till att införa metoden i den dagliga verksamheten. Komponenterna i implementeringen måste också definieras. Det kan röra sig om utbildning av personal, finansiering och anpassning av rutiner. Man bör också klargöra vilka effekter man räknar med att uppnå. Resultatet av själva implementeringen mäts hos de praktiker som ska använda metoden. Man kan till exempel mäta hur många som har fått utbildning i metoden och som därefter använder den. En viktig del i utvärderingen är programföljsamhet, påpekar Karin Guldbrandsson. Med det menas hur väl en metod följs i praktiken. Om vi tänker på Kometprogrammet igen så går det inte att till exempel utesluta videovinjetterna. Då är det inte längre Kometprogrammet. Vissa lokala anpassningar måste ofta göras men det får inte innebära att man tar bort eller förändrar viktiga komponenter. Kriterier för implementering - en checklista Det finns lokalt definierade behov Behov: Den föreslagna metoden kan möta behoven Metod: Metoden är: Relevant Bättre än nuvarande metoder Effektiv (evidensbaserad) Kostnadseffektiv Förenlig med rådande värderingar och attityder Lätt att använda Möjlig att testa i liten skala Möjlig att anpassa till lokala förhållanden utan att förändra de centrala komponenterna Ja Nej Vet inte Kombinerade insatser bäst När en ny metod införs är det en vanlig uppfattning att det räcker med enbart information, utbildning eller träning. Det gör det emellertid inte, visar flera studier. Chansen att nå bra resultat ökar om man till exempel kombinerar riktlinjer med utbildning, praktisk träning och coachning. Till sist nämner Karin Guldbrandsson en komponent som ofta glöms bort i samband med implementering. Feedback! Det är mycket viktigt att få återkommande feedback under implementeringens gång. Att inte få någon respons kan sänka motivationen. Återkoppling från kolleger inom samma profession ger bättre effekt än återkoppling från personer som inte har samma professionella bakgrund. Eventuella risker med metoden kan hanteras Resultaten av metoden går snabbt att observera Kunskap om metoden kan generaliseras till andra områden Användarna har involverats i ett tidigt skede Alla berörda har kunskap om metoden och tillgång till fortlöpande stöd i det dagliga arbetet Det finns resurser i form av tid, pengar och personal Det finns en adekvat och långsiktig budget Det finns system för uppföljning och feedback Det finns en planering för överlämnande till ordinarie verksamhet Illustration: Eva Lindfors Karin Guldbrandsson: Från nyhet till vardagsnytta. Om implementeringens mödosamma konst. Beställ från http://www.fhi.se/shop/ Pris: 50 kr. SLj Läs mer imsnytt 1-2.2008 5

Praktikers erfarenheter av mer eller mindre lyckade implementeringsförsök IMS-nytt ringde upp några praktiker och frågade vad de hade för erfarenheter goda och/eller dåliga av att ha försökt införa en ny metod eller ett nytt arbetssätt. Kjell Jansson, chef för Familjestöd i Spånga-Tensta. Foto: Anna Nordlander Gabriella Andersson, enhetschef för barn och ungdom i Kiruna. Färäldrarna fick den hjälp de behövde och medarbetarna fick konkreta verktyg att jobba med. Vi behövde en metod som var enkel att jobba med Kjell Jansson, chef för Familjestöd (öppenvårdsenheten) i Spånga-Tensta, har både lyckade och mindre lyckade erfarenheter. Ett exempel på en lyckad implementering hos oss är föräldrastödsutbildningen Komet. Den metoden genomsyrar nu hela vårt arbete med föräldrar och barn. Varför ville ni arbeta med Komet? Vi behövde en metod för att kunna utveckla vårt föräldraarbete. På våren 2003 sökte jag på nätet efter olika pedagogiska föräldrastödsprogram och samtidigt bjöd Socialtjänstförvaltningen in till ett informationsmöte om PMT (Parent Management Training) för att se om det fanns något intresse i stadsdelarna för att starta föräldragrupper. Detta utvecklades sedan till Komet. Jag tänkte först att det enbart skulle vara en behandlingsinsats, men insåg snabbt att man också kunde använda metoden i det förebyggande arbetet. Komet för barn 3 11 år används nu nästan enbart förebyggande. Förstärkt föräldra- Komet som behandlingsinsats har sedan utvecklats ur detta och även Komet för tonårsföräldrar. Vad är skälen till att ni lyckades med implementeringen av Komet? Vi såg att metoden gav snabbt resultat. Föräldrarna fick konkret hjälp som de efterfrågade och medarbetarna fick konkreta verktyg att arbeta med, både i grupp och med enskilda familjer. Dessutom hade vi ett starkt stöd från Socialtjänstförvaltningen genom deras metodutveckling och utvärdering av grupp- verksamheterna. Har du något exempel på en misslyckad implementering? Ja, vi försökte med medling mellan brottsoffer och förövare men det kom nästan inga ungdomar till medling. Det berodde på att medlingen inte organisatoriskt hängde ihop med polisens och åklagarens arbetsgång. Rent allmänt tror jag att det måste vara enkelt att jobba med en metod om man ska lyckas införa den i en stadsdel där befolkningsunderlaget inte är så stort. Den får inte vara för smal, riktad till en för snäv målgrupp. Dessutom måste man ha koll på vad som kan påverka utifrån, som i exemplet med medling. Det var personknutet och saknade politikerstöd Gabriella Andersson, enhetschef för barn och ungdom i Kiruna, berättar om ett samarbetsprojekt som upphörde trots att det fungerade bra. I nästan tio år hade vi ett projekt tillsammans med skolan och polisen. Vi arbetade med struliga killar som skolkade mycket. Målsättningen var att de skulle gå i skolan och få godkänt i kärnämnena. Vi ville hjälpa de här killarna att hitta en annan identitet och därför fick de bland annat social träning. Vi jobbade också mycket med föräldrarna, även de som inte var vårdnadshavare, för att de skulle kunna återupprätta sitt föräldra- Foto: Statens folkhälsoinstitut imsnytt 1-2.2008

Foto: Aneby kommun skap och bli delaktiga i sina barns liv. Utgick ni från någon behandlingsteori? Nej, vi utgick inte från någon specifik teori utan från vad vi såg och inte såg. Vi förberedde arbetet noga och fick pengar från länsstyrelsen. I projektet deltog erfarna pedagoger och erfarna socialarbetare och vi anpassade arbetet individuellt efter var och en av killarna. Hur gick det? Jag tycker att vi lyckades. Inte med alla killarna, förstås, men flera av dem. Vi gjorde aldrig någon regelrätt utvärdering, men vi socialsekreterare som var med utvärderade projektet utifrån aspekten samverkan när vi skrev vår D- uppsats. Varför upphörde samarbetet? Det var personknutet. En del av socialsekreterarna som var med har slutat. Ett annat skäl tror jag var att vi aldrig hade skolpolitikernas stöd. De hade uppfattningen att vi satte killarna i obs-klass. Sedan kan det ju också vara så att behov förändras och då måste verksamheterna följa med i den utvecklingen. Vi har fått externt ekonomiskt stöd I Aneby kommun har de just börjat arbeta på ett nytt sätt efter beslut av politikerna. Finansieringen klarar de med externt stöd, berättar Miriam Markusson-Berg, vårdoch omsorgschef i Aneby kommun. Vi har börjat införa balanserad styrning, som ska vara ett stöd i arbetet med att förverkliga översiktsplanens mål. Det innebär bland annat att vi ska arbeta i arbetslag och formulera egna handlingsplaner. Bakom ligger ett politiskt beslut. Målet är att samtliga medarbetare ska bli delaktiga i verksamhetsutvecklingen. Vid all implementering tror jag att det är viktigt att personalen känner att det finns en tilltro till deras förmåga att styra och påverka sin arbetsplats. Lika viktigt är det med ett engagerat ledarskap och att chefen tror på idén. Hur finansierar ni arbetet? Vi har sökt och fått ekonomiskt stöd för implementeringen från Kompetensstegen. Finns det något som inte har fungerat som det borde? Vi har inte kommit igång med handlingsplanerna ordentligt. Dessutom ska det göras årliga uppföljningar genom medarbetarundersökningar, vilket inte alla gjort. Men jag känner mig säker på att vi kommer att lyckas genomföra detta och nå de mål som är uppsatta. Timingen är bra och det finns ett behov I Lerums kommun testar de en ny organisation för att få allmänheten att se socialtjänsten mer som ett serviceorgan än som ett hot, berättar Anette Johannesson, IFO-chef i Lerums kommun. Efter 30 år inom socialt arbete har jag erfarenheter av ett antal förändringsförsök som runnit ut i sanden, men det här tror jag kommer att lyckas. Vi har delat upp Miriam Markusson-Berg, vård och omsorgschef i Aneby kommun. Anette Johannesson, IFO-chef i Lerums kommun. myndighetsdelen och servicedelen. De två delarna är separerade lokalmässigt, vi har alltså olika entréer för service- respektive myndighetsärenden. Tanken är att vi ska bli bättre på förebyggande arbete genom att framstå som mindre byråkratiska. Jag tror på den här förändringen eftersom den ligger i tiden. Varför ville ni förändra? Skälen är en kombination av politiska mål och mina tankar om hur en socialtjänst ska fungera. Jag vill att våra kommuninvånare ska våga söka sig till socialtjänsten i större utsträckning när problemen fortfarande är i sin linda, så att säga. Jag tror att chansen för det ökar om man inte behöver vara rädd för att bli anmäld. Vi vill få bort den hotstämpel som många känner att socialtjänsten har. Vet kommuninvånarna om den här förändringen? Vi har inte nått ut till allmänheten med detta ännu. De som måste gå in via myndighetsentrén känner sig kanske utpekade? Det fanns en sådan oro innan vi gjorde förändringen, men vi har inte uppfattat att människor känner sig stämplade. Den positiva upplevelsen som vi ville förmedla genom våra servicetjänster finns även hos dem som kommer till myndigheten. Hur ska ni dokumentera mötena med dem som söker er för service? Vi håller på att arbeta med det. Klart är att vi måste tänka på ett annat sätt. Foto: Lerums kommun imsnytt 1-2.2008

Att implementera BBIC tog lång tid nödvändig tid I sju år har Socialstyrelsen tillsammans med sju kommuner testat och implementerat ett engelskt system för utredning av barnavårdsärenden till svenska förhållanden. Nu är det dags för en nationell implementering av BBIC, Barns behov i centrum, som är det svenska namnet. Sju år en ganska lång tid för ett utvecklingsprojekt på Socialstyrelsen men det var den tid som krävdes, förklarar Kjerstin Bergman, som varit projektledare. Ofta stannar ju förändrings- och utvecklingsarbete vid det halvgjorda eftersom det inte får ta nödvändig tid. Det verkar saknas en kunskap om att utvecklingsarbete kräver uthållighet och långsiktighet. Målet med projektet var att testa och anpassa det engelska ICS (Integrated Children s System) till svenska förhållanden för att sedan kunna erbjuda landets kommuner ett enhetligt system. Det visade sig att anpassningen till svenska förhållanden krävde ett mer omfattande arbete än förväntat. Handläggning och dokumentation BBIC är ett handläggnings- och dokumentationssystem för utredning, planering och uppföljning i social barnavård. Det består av en uppsättning formulär som spänner över hela ärendegången, från anmälan till uppföljning av insatser som kan vara både placeringar och öppna insatser. BBIC-systemet är alltså inte någon utrednings- eller behandlingsmetod och konkurrerar därför inte med andra sådana metoder. Det är inte heller något standardiserat bedömningsinstrument. BBIC-systemet ger en struktur för att hämta in uppgifter om barn och unga samt dokumentera och följa upp deras behov av insatser. Det utgår från en teoretisk kunskapsbas hämtad från utvecklingsekologi, anknytningsteori, teorier om risk- och skyddsfaktorer etc. Man arbetar utifrån en helhetssyn, som illustreras av den så kallade BBIC-triangeln. De tre sidorna visar barnets behov, föräldrarnas förmåga och faktorer i familj och miljö. För socialtjänsten handlar det om att ta reda på vilka behov barnet har och vilken förmåga föräldrarna har att tillgodose dessa behov samt miljöfaktorernas påverkan. BBIC lanserades som ett svar på forskares och tillsynsmyndigheters kritik mot den sociala barnavården. Kritiken handlade bland annat om bristande barnperspektiv och att utredningarna inte var tillräckligt sakliga och opartiska. Dessutom var enhetligheten mellan kommunerna bristfällig. Medvind De hade medvind när de startade. Timingen var bra, triangeln materialiserade en syn på barn och deras familjer som låg rätt i tiden, i samhället hade man börjat prata mer allmänt om behovet av en mer kunskapsbaserad socialtjänst. Att Socialstyrelsen stod bakom bidrog till projektets legitimitet. Eftersom tidigare erfarenheter visar att det är svårt att genomföra bestående förändringar med hjälp av isolerade projekt, bestämde man sig för att BBIC skulle integreras i de deltagande kommunernas linjeorganisationer. Arbetet skulle ske på hemmaplan för att säkra uthålligheten över tid. BBIC-systemet infördes bit för bit eftersom det var mycket att lära om grundprinciperna, formulär och arbetsformer. Deltagarna från de sju kommunerna såg många positiva effekter i takt med att arbetet fortskred, säger Kjerstin Bergman. De fick ökad kunskap om barns behov, mer struktur och systematik i arbetet och bättre beslutsunderlag. Under projektets gång ökade också efterfrågan från kommuner som stod utanför projektet. och motvind Men det fanns också motstånd. Särskilt från socialsekreterarna, säger Kjerstin Bergman. Flera av dem tyckte I de kommuner som deltog i BBIC-projektet f om att de behövde ändra fokus från vuxna till b skinligheten i arbetet, berättar Kjerstin Bergm ledare. att formulären hindrade deras kreativitet. De tyckte att de givna frågorna och de fasta svarsalternativen i formulären kändes stressande och kontrollerande. Ska Socialstyrelsen bestämma vad vi ska fråga familjerna om? En del tog formulären som pekpinnar: Tror Socialstyrelsen inte att vi har haft barnfokus tidigare? 8 imsnytt 1-2.2008

En del socialsekreterare ansåg också att kontakten eller mötet med familjen blev sämre. Föräldrarna däremot, tyckte oftast tvärtom. Den tydliga strukturen verkade bidra till att de kände sig trygga och till att de bättre förstod vad utredningen gick ut på. Föräldrarna uppskattade också att frågorna i formulären ställdes till alla föräldrar som utreddes, säger Kjerstin Bergman. En intressant sak var att föräldrarna upplevde det som mycket positivt att barnets situation finns med så tydligt i utredningen. Paradoxalt nog verkade det bidra till att de själva kände sig mer bekräftade. anns en medvetenhet arn och öka genoman, som varit projekt- Foto: Judit Lukács Många inblandade Arbetet leddes och samordnades av Socialstyrelsens Individ- och familjeenhet. Till projektet knöts en person med särskild kompetens i mätteknik och frågekonstruktion. Periodvis hade man också särskilda resurser för information och utbildning, IT och administration. Tre forskare medverkade för att göra utvärderingar. Ett vetenskapligt råd med tre barnforskare knöts till projektet, liksom en referensgrupp bestående av representanter från intresseföreningar som i sin tur representerade biologiska föräldrar, familjehem, fosterbarn och socionomer inom familjehemsvården. Dessutom medverkade några unga vuxna med tidigare erfarenheter av vård. De kommuner som deltog var sådana där man upplevde ett stort behov av förändring. De var medvetna om att de behövde ändra fokus från vuxna till barn och öka genomskinligheten i arbetet, berättar Kjerstin Bergman. I ansökan fick de skriva handlingsplaner och ange hur de trodde att BBIC skulle kunna möta deras problem. Kommunerna bildade en projektorganisation där alla som berördes av projektet ingick, till exempel verksamhetschefer och socialsekreterare. I varje kommun valdes ett antal personer ut till utbildare en till fyra, beroende på kommunens storlek som fick särskild utbildning för att sedan i sin tur utbilda kollegor och övriga berörda. Arbetet har varit en process, säger Kjerstin Bergman. Vi har jobbat i projektgrupper och har regelbundet träffat de lokala projektcheferna och utbildarna. Dialogen, öppenheten har varit utmärkande. Vi har hela tiden uppmuntrat projektdeltagarna att komma med synpunkter, inte minst kritik. Mötena har varit viktiga eftersom folk i allmänhet inte mejlar kritik. Samlar man dem och pratar kommer fler och mer nyanserade synpunkter fram. En never-ending story Vilka lärdomar kan dras av arbetet med projektet? Att förankringen är fundamental om en förändring ska överleva, svarar Kjerstin Bergman. I de kommuner där de lyckades bygga in BBIC i befintliga strukturer fick projektet bra genomslag. Och att förändringar tar tid. Den engelska förlagan till BBIC utvecklades under 15 20 år, vi har arbetat i sju år. Men utveckling är en never-ending-story. BBIC-systemet måste vårdas. Det måste revideras och utvecklas i takt med nya villkor och ny kunskap. Man brukar säga att ett arbetssätt ska vara enkelt om implementeringen ska lyckas är BBIC lätt att använda? Nej, svarar Kjerstin Bergman, som själv har lång erfarenhet av socialt arbete. Det är aldrig lätt att utreda men man bör ju inte göra det onödigt svårt. Det är till exempel inte nödvändigt att använda alla formulär och inte heller alla frågor i varje formulär. Man får också tänka på att det inte handlar om socialarbetares behov utan om att sätta barnen i centrum. Finns det några risker med BBIC? Ja, som med de flesta metoder eller arbetssätt. Jag hörde någon säga: Hade de haft BBIC i Vetlanda hade det aldrig hänt. * Så kan man inte tänka. BBIC är ingen garanti mot att göra misstag. Det handlar hela tiden om människor som ibland slarvar eller gör felbedömningar. Nu är det dags för en nationell implementering av BBIC? Ja, många kommuner vill börja använda systemet. Hittills har 256 kommuner utbildats och vi räknar med en implementeringstid på två år. Viktigaste garanten för att det ska lyckas är att de har bra IT-stöd. * Syftar på ett uppmärksammat barnavårdsärende i Vetlanda kommun. Så valdes BBiC-kommunerna ut De fyra kommuner som ingick i en tidigare försöksverksamhet, Dartingtonprojektet, som pågick 1995 97 inbjöds tillsammans med tio andra att anmäla sitt intresse för att delta i BBIC-projektet. De sju som kom med kvalificerade sig bl.a. genom att visa sin tydliga motivation. Luleå, Helsingborg, Linköping, Björklinge-Bälinge kommundelsnämnd (Uppsala), Gunnared stadsdelsnämnd (Göteborg), stadsdelsnämnderna Spånga- Tensta och Rinkeby (Stockholm). Efter något år ersattes Rinkeby av Backa stadsdelsnämnd (Göteborg). Rapporten om BBICprojektet heter Social barnavård i förändring Slutrapport från BBIC-projektet (artikelnummer 2007-110-18). Kan beställas från Socialstyrelsens kundtjänst, 120 88 Stockholm. Rapporten kan också laddas ned från Socialstyrelsens webbplats www.socialstyrelsen.se SLj Läs mer imsnytt 1-2.2008

Metodstödjare hjälper kommuner att implementera De kommuner som vill ha hjälp med att implementera bedömningsinstrumentet ASI i missbruksvården kan få hjälp av särskilt utbildade metodstödjare. Allt för att garantera en långsiktig förankring av ASI i socialtjänstens missbruksvård. Många kommuner funderar på att börja använda ASI-intervjun inom missbruksvården och IMS får ofta förfrågningar om stöd och hjälp i det arbetet. Därför har IMS och Länsstyrelserna gått samman i ett projekt för att testa om metodstödjare kan vara en bra hjälp. Kommuner kan söka medel hos Länsstyrelserna för att kunna anställa en person som ska jobba med implementeringen av ASI. IMS har under 2007 2008 bidragit med utbildningar och stöd för att bygga upp nätverk. Detta har förhoppningsvis medverkat till att det finns regionala nätverk över hela landet som kan förstärka förankringsarbetet och bidra till att ASI används fullt ut. För oss som jobbar i mindre kommuner är bedömningsinstrument något nytt. Frågan är hur man ska hantera kvaliteten och kontinuiteten. För närvarande finns det 25 metodstödjare spridda över hela landet. Metodstödjarna jobbar även som coacher för personal och som stöd för att bygga upp regionala nätverk. Hur arbetet ser ut kan variera mycket beroende på var metodstödjarna finns i landet, om de jobbar i stora eller små kommuner och hur långt man har kommit i processen. Måste börja med organisationen Carina Gyllner är metodstödjare i Sol- lentuna kommun i nordvästra Stockholm, där arbetet med ASI har pågått i flera år. Att vara metodstödjare är inte helt lätt, tycker hon. Sådant som personalomsättning, chefsbyten och omorganisation stör arbetet. För mig som jobbar i en mindre kommun handlar det om att försöka förankra ett nytt sätt att tänka. Bedömningsinstrument är nytt för oss. Svårigheterna för små kommuner är hur de ska hantera kvalitet och kontinuitet. Carina Gyllner är också anställd av FoU-Nordväst och håller på att avsluta en studie av hur kommunerna använder ASI. Hon berättar att hennes syn på implementering har förändrats under arbetets gång. Det preliminära resultatet av min studie visar att organisationen är en förutsättning för hur ASI används. Man kan inte stötta generellt. Vid implementering måste man börja med att undersöka hur organisationen i kommunen ser ut. Var passar ASI bäst in i den strukturen? Vill ha kvar metodstödjarna Lennart Rådenmark, länssamordnare på länsstyrelsen i Västra Götalands län, är en av dem som varit pådrivande för att testa metodstödjare som ett sätt att underlätta implementeringen av bedömningsinstrument. Länsstyrelsernas roll i projektet är att uppmärksamma kommunerna på att det finns behov av metodstöd. Bedömningsinstrument är en av de viktigaste grundbultarna när det gäller att implementera de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård. För att det ska fungera långsiktigt behövs ett bra stöd till chefer och praktiker. Vi i Västra Götaland plus några andra länsstyrelser började samarbeta med IMS för att hitta ett sätt att garantera en långsiktig förankring, berättar Lennart Rådenmark. Lennart Rådenmark ser gärna att metodstödjarna blir kvar. Vi har förlängt projektet med tre år Lennart Rådenmark, länsstyrelsen i Västra Götalands län, tror på idén med metodstödjare. i Västra Götaland men därefter hoppas jag att metodstödjarna ska bli permanenta. Det kommer hela tiden ny personal i kommunerna som behöver stöd. Jenny Lindblom ASI, Addiction Severity Index, är en strukturerad intervju som används för bedömning av alkohol- och narkotikarelaterade problem. Beslut på bättre grunder. En handbok för ASI-användare (artikelnummer 2005-112-1) kan laddas ned från Socialstyrelsens webbplats: www.socialstyrelsen.se Om ASI Foto: Jenny Lindblom 10 imsnytt 1-2.2008

Bedömningsinstrument nödvändiga verktyg i socialt arbete För att minska risken för felaktiga beslut behöver socialarbetare använda sig av bedömningsinstrument. Det hävdar forskaren och före detta socialarbetaren Aron Shlonsky. Aron Shlonsky är docent vid University of Toronto och har en bred kunskap inom socialt arbete, särskilt om frågor kring barn och familj i socialtjänsten. Han är också intresserad av evidensbaserad praktik och har specialiserat sig på bedömnings- och beslutssituationer. För tillfället arbetar Shlonskys team i Kanada med en kunskapsöversikt för att bedöma kvalitén på riskbedömningsinstrument för barn som far illa. I det arbetet deltar också Ulla Jergeby från IMS. I december besökte han IMS och höll en föreläsning. Aron Shlonsky, med sina egna erfarenheter av praktiskt socialt arbete, menar att standardiserade riskbedömningsinstrument är nödvändiga verktyg i arbetet med högriskfall. Forskning visar att det inte räcker att basera beslut enbart på det professionella omdömet. Faktorer som subjektivitet, tidsbrist, problem att sålla bland mycket information gör att vi som socialarbetare ofta begår misstag. Riskbedömningsinstrument kan hjälpa oss att avgöra om det är ett ärende med låg eller hög risk eller bedöma sannolikheten för att det blir problem i Vid bedömningar i svårare barnavårdsärenden måste socialarbetaren ta hjälp av bedömningsinstrument för att minska risken för felaktiga beslut, säger forskaren Aron Shlonsky. Foto: Jenny Lindblom framtiden. På så sätt kan man minska risken för att fatta fel beslut. Enligt Shlonsky är de mest lämpliga riskbedömningsinstrumenten sådana som utgår från forskning och som kan peka på vilka omständigheter som kan förutsäga risk för vissa beteenden. Det minskar risken för subjektiva bedömningar men även dessa bedömningsinstrument har begränsningar. De räcker inte som enda beslutsunderlag, och de kräver utbildning för att kunna användas på rätt sätt. Shlonsky betonar att bedömningsinstrument ska ses som ett komplement som ger stabilitet och ett transparent (synligt) beslutsunderlag. Instrumenten är ett stöd, till exempel när man ska avgöra vilka barn som behöver samhällets insatser och vilka som inte gör det. En riskbedömning är som en väderleksprognos. Prognosen säger att det kommer att regna nästa dag. Den kan vara fel, men eftersom det tidigare har regnat i sextio procent av fallen, kan det vara en bra idé att ta med sig ett paraply. Jenny Lindblom IMS bistår SKL i implementeringsarbete Regeringen avsätter 28 miljoner kronor under 2008 för att stödja implementeringen av Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården. SKL och IMS samarbetar i projektet. Staten och SKL har gjort en överenskommelse om införande av nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården. Överenskommelse gäller för 2008 men utgångspunkten är att arbetet ska vara långsiktigt. SKL ska ta fram en genomförandeplan som bland annat ska ange hur må- len ska uppnås och hur effekterna ska utvärderas. IMS ska stödja SKL i planering och genomförande av utvecklingsarbetet. IMS ska också ansvara för att en extern utvärdering görs av valda delar av implementeringen, medan de kommuner och landsting som deltar ska utvärdera och kvalitetssäkra det egna utvecklingsarbetet. Den externa utvärderingen ska ge kunskap om implementeringsprocessen och om vad som underlättar respektive försvårar när organisationer ska omsätta nya metoder och arbetssätt i sin praktiska verksamhet. Överenskommelsen omfattar kommuner och landsting, men för att uppnå en kunskapsbaserad missbruks- och beroendevård är det viktigt riktlinjerna implementeras i all verksamhet, oavsett om huvudmannen är offentlig eller enskild. Läs mer http://www.socialstyrelsen.se/amnesord/missbruk/riktlinjer/index.htm SLj imsnytt 1-2.2008 11

Komet allt mer spridd metod Implementeringen av Komet ser ut att lyckas. Projektet startade 2003 i liten skala och idag har föräldrar till drygt 1500 barn deltagit. De utvärderingar som hittills gjorts visar ett positivt resultat: nöjda föräldrar och barn som uppvisar ett mer positivt beteende. Komet står för KOmmunikationsME- Tod och är ett manualbaserat föräldraträningsprogram. Det är inget allmänt uppfostringsprogram utan vänder sig till föräldrar som har allvarliga problem med bråkiga och trotsiga barn i åldrarna tre till tio år. Fokus ligger på att bryta negativa beteendemönster genom att förstärka det som barnet gör bra. Större delen av programmet ägnas åt att öka barnets positiva beteenden genom uppmärksamhet och beröm. Bygger på utvärderade program Komet bygger på utvärderade amerikanska program. Det började utvecklas 2002 vid Forsknings- och Utvecklingsenheten i Stockholm på initiativ av Knut Sundell (IMS chef) som då var forskningsledare vid FoU. Därefter övertogs utvecklingsansvaret för Komet av Preventionscentrum, Stockholm. Vi ville testa om det fanns ett intresse inom Stockholms socialtjänst att testa ett föräldraträningsprogram, berättar Charlotte Skawonius, Precens, som är projektledare. Vi gick ut med en förfrågan till alla stadsdelar i Stockholm och fem anmälde sig: Kista, Tensta, Rinkeby, Enskede-Årsta och Maria-Gamla Stan. Projektet finansierades med bidrag från Länsstyrelsen och Kompetensfonden i Stockholm stad. I andra kommuner har Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika finansierat utbildningar för gruppledare och handledare. Lära genom att göra Komet startade i liten skala i två stadsdelar. Två psykologer anställdes för att utbilda och handleda gruppledare. Föräldragrupper startades samtidigt eftersom de som ville gå utbildningen till ledare för föräldragrupper samtidigt måste leda en föräldragrupp. Tanken är att man lär sig bäst genom att leda, säger Charlotte Skawonius. Vi ville dessutom förhindra att någon tog upp en utbildningsplats utan att ha för avsikt att leda grupper. På samma sätt gjorde vi med utbildningen av handledare. De som gick utbildningen handledde egna grupper med gruppledare under utbildning. Det förväntades också att de som utbildade sig till handledare skulle fortsätta att handleda nya deltagare i gruppledarutbildningar senare. Det behövdes en manual på svenska men det fanns inte. Man utgick istället från en amerikansk modell som översattes och anpassades till svenska förhållanden. Rekryteringen av föräldrar skötte stadsdelarna själva. På det viset kunde de bestämma om de ville vända sig till vissa föräldrar eller gå ut mer generellt och informera via dagis, förskolor, skolor och socialtjänsten. Sedan projektet vuxit har det visat sig att mer än hälften av föräldrarna har fått information via skolan. Lätt tillgängligt Komet skulle vara lätt tillgängligt. Det skulle vara möjligt för gruppledare att lära sig leda grupper, materialet skulle inte vara alltför omfattande och det skulle vara begripligt och lätt att använda. Viktigast av allt var att grupperna skulle vara tillgängliga för föräldrar från alla skikt och grupper i samhället, säger Charlotte Skawonius. Komet skulle vara gratis och träffarna skulle ligga på tider när föräldrarna kunde. Det skulle finnas smörgåsar eller någon lättare måltid för de föräldrar som kom direkt från jobbet. 12 imsnytt 1-2.2008

Föräldrar som får utbildning i Komet får lära sig att bryta barnets negativa beteenden genom att ge uppmärksamhet och beröm när barnet gör något bra och att bry sig mindre om barnets negativa beteenden. Personerna på bilden har inget med artikeln att göra. Utvärderats kontinuerligt Flera studier och utvärderingar har gjorts under projektets gång och visat på goda resultat. Redan de första och preliminära undersökningarna som gjordes visade att Komet fungerade, säger Charlotte Skawonius. Den omedelbara responsen från både föräldrar och gruppledare var också mycket positiv. Föräldrar som följde programmet och gjorde hemuppgifterna upplevde stora förbättringar i relationen till barnen. De kunde ge konkreta exempel på förändringar i sitt eget och barnens beteende. Även om Komet bygger på utvärderade program så var det ändå nytt och anpassat till svenska förhållanden. Därför var det viktigt att utvärdera Komet. Det finns ju skillnader, framför allt vad gäller svensk och amerikansk uppfostran och förväntningar på barn. Gruppledarna har fått respons från föräldrarna och kunnat se vad som fungerar och vad som inte fungerar och har gett synpunkter både på innehållet och på uppläggningen av manualen. kommuner i Sverige. Cirka 160 gruppledare har utbildats i Stockholm och 240 i andra kommuner. Drygt 20 handledare har utbildats i Stockholm och runt tio i övriga landet. Hittills har föräldrar till drygt 1500 barn gått utbildningen. Nya utmaningar I och med att föräldraprogrammet har fått en sådan spridning uppstår också nya utmaningar, säger Charlotte Skawonius. Hur ska man upprätthålla kompetensen, programtroheten och kvaliteten? Vi arbetar med att stärka kompetensen hos dem som har utbildats, både handledare och gruppledare. Vi kommer att utveckla arbetssätt för att säkra handledarnas kompetens och programtroheten. Handledarna videofilmar sina träffar med gruppledarna och får handledning av Komet. Vi kommer också att fortsätta med utvärdering och forskning som ger underlag för förbättringar. Det är en pågående process, säger Charlotte Skawonius. SLj Spridits till 30 kommuner Kometprojektet har nu pågått i drygt fyra år. Komet erbjuds idag i Stockholms samtliga stadsdelar och i trettio Foto: Thomas Carlgren/Scanpix www.kometprogrammet.se och www.prevention.se Kling, Å. & Sundell, K. (2006). Komet för föräldrar. En verksamhetsutvärdering av föräldrars deltagande och upplevelse av programmet Komet. http://www.prevention.se/pdf/2006-13.pdf Kling, Å., Sundell, K., Melin, L. & Forster, M. (2006). Komet för föräldrar. En randomiserad effektutvärdering av ett föräldraprogram för barns beteendeproblem. http://www.prevention.se/pdf/2006-14.pdf Läs mer imsnytt 1-2.2008 13

De implementerar kunskap bit för bit För åtta år sedan var Individ- och familjeomsorgen i Bergsjön att likna vid ett söndervittrande hus. Nu står där ett betydligt stabilare bygge. År 2000 var allt ett kaos, berättar Elisabeth Söderberg, chef för Individ- och familjeomsorgen i Bergsjön. JO och Länsstyrelsen hade riktat allvarlig kritik mot handläggningen av barnavårdsärenden. Socialsekreterarnas arbetsmiljö hade länge varit ett ärende för Yrkesinspektionen och det fanns ett misstroende mellan tjänstemän och politiker. Det var svårt att rekrytera personal och kostnaderna ökade kraftigt, särskilt för institutionsvården. Bergsjön är en stadsdel i Göteborg med 15 000 invånare, fördelade på 130 nationaliteter. Det är ett tungt område med hög arbetslöshet, höga ohälsotal och en genomsnittligt låg utbildningsnivå. Idag är situationen betydligt bättre än då, för åtta år sedan, när Elisabeth Söderberg började arbeta i Bergsjön. Vi kan erbjuda våra klienter fler insatser som vi vet är verkningsfulla, berättar hon. Antalet institutionsplaceringar har minskat väsentligt genom att vi i första hand arbetar med hemmaplanslösningar. Kostnaderna för barn- och ungdomsvården har minskat kraftigt, trots våra ökade kostnader för familjehemplaceringar och våra stora satsningar på resurser på hemmaplan. I vilken ända började ni? Det var ju inte möjligt att börja arbeta med metoder utan vi var tvungna att starta med organisationen, svarar Elisabeth Söderberg. Vi såg det som viktigt att ha en nära koppling mellan myndighetsdelen och utförardelen, annars skulle arbetet inte bli effektivt. Förändringsarbetet var som att bygga ett hus, ett IFO-hus. Grunden skulle vara organisation och ledning, därpå kommer en målstyrd verksamhet, en gemensam teoretisk plattform, BBIC och verkningsfulla metoder på hemmaplan. Överst finns familjehemsvård som alternativ till institutionsvård. Tillsammans bildar dessa byggstenar en kunskapsbaserad socialtjänst. IMS-rapporter inspirerat Inspiration hämtades från olika håll, bland annat från Londonstadsdelen Newham, där de lyckats vända en negativ utveckling genom nya arbetssätt och samverkansformer. Under arbetets gång läste de flera forskningsrapporter och omsatte forskningsresultat i arbetet. Foto: Synnöve Ljunggren I vårt förändringsarbete håller vi envist fast vid inriktningen mot att arbeta allt mer forskningsbaserat. Vi utvärderar kontinuerligt och har slutat med ineffektiva insatser, säger Elisabeth Söderberg, chef vid individ- och familjeomsorgen i Bergsjön. 14 imsnytt 1-2.2008

De böcker som varit särskilt betydelsefulla för vårt arbete är Institutionsbehandling av ungdomar, Normbrytande beteende i barndomen och Framgångsrika preventionsprogram för barn och unga. (Samtliga har IMS medverkat till). MST blev vägskäl När det gäller att ta till sig forskningsresultat blev MST (Multisystemisk terapi, en behandlingsmodell med brett anslag, som är ett alternativ till institutionsvård) ett vägskäl, berättar Elisabeth Söderberg. Enligt ett politiskt beslut kom Bergsjön, tillsammans med de tre andra stadsdelarna i nordöstra Göteborg, att inrätta ett gemensamt MST-team. Detta team ingår i den nationella studie som nu pågår. Tack vare införandet av MST-teamet fick vi vara med på föreläsningar om MST men även ta del av annan forskning. Vi blev alltmer intresserade av vad forskningen om barn och unga visade. Till en början var socialsekreterarna oroliga för att vi ändrade inriktning främst av ekonomiska skäl, men i takt med att de fick kunskap från forskningen och stöd och support från ledningen så försvann motståndet. Dessutom byggdes det upp alternativa resurser och därmed fick de andra verktyg än institutionsvård. Bo kvar hemma Idag får barn och ungdomar i större utsträckning möjlighet att bo kvar hemma. I de fall det inte är möjligt sker placeringarna till stor del hos släktingar eller andra personer i familjens nätverk. Familjehemsvården har utvecklats till att alltmer bli ett alternativ till in- IFO-huset i Bergsjön en kunskapsbaserad socialtjänst, kan laddas ned från www.goteborg.se/bergsjon www stitutionsvård också för ungdomar med beteendeproblem, berättar Elisabeth Söderberg. Ibland måste vi förstås ändå använda oss av institutionsvård, men då rör det sig om högriskungdomar för vilka inga andra alternativ är möjliga. Oftast handlar det då om korta behandlingstider på institution, i linje med vad forskningen säger. En kunskapsbaserad socialtjänst Familjehemsvård som alternativ till institutionsvård Verkningsfulla metoder på hemmaplan BBiC Tydlig inriktning kopplad till forskningen Gemensam teoretisk plattform En målstyrd verksamhet Organisation och ledning Bilden är hämtad från IFO-huset i Bergsjön en kunskapsbaserad socialtjänst. Helhetsgrepp En av förklaringarna till att de varit framgångsrika i arbetet med att implementera ett nytt arbetssätt tror Elisabeth Söderberg är att de från början tog ett helhetsgrepp. De har hela tiden arbetat inom den ordinarie verksamheten och inte med tillfälliga sidoprojekt. De har hållit fast vid sin inriktning utan att kompromissa. Dessutom har de noggrant följt upp resultatet av arbetet och har slutat med ineffektiva insatser. Det har varit viktigt för resultatet att personalen har fått kunskap om verkningsfulla metoder och har fått förståelse för inriktningen på vårt arbete. Som incitament för att tänka på hemmaplanslösningar i första hand har vi infört det som ett kriterium vid lönesättning. Personalomsättning försvårar Färdiga är de inte och det kommer de heller aldrig att bli, säger Elisabeth Söderberg. Man behöver allt möjligt stöd, till exempel från IMS och Socialstyrelsen. Det tar tid att förändra, det är trögt och ibland får man som chef agera blåslampa. En faktor som försvårar implementering är personalomsättningen som gör att man får börja om gång på gång. Just nu har vi tack och lov haft en lugnare period men vi har ett bekymmer som vi delar med socialtjänsten över hela landet: De socialarbetare som ansvarar för myndighetsutövningen för barn och unga är de som har minst erfarenhet i yrket. Detta är inte tillfredsställande, tycker jag, eftersom det arbetet är samhällets svåraste uppdrag. Exempel på hemmaplansresurser i Bergsjön: En familjecentral, där mödravårdscentralen, barnavårdscentralen, IFO och öppna förskolan samverkar under samma tak. Föräldrakraft, en föräldrautbildning som erbjuds generellt till familjer med barn i åldrarna 3 12 år. Socialsekreterare på högstadieskolorna, som ingår i de två högskolornas elevvårdsteam. Bekymringssamtal med barn och ungdomar som för första gången är misstänkta för brott. Ett nätverkslag som består av två heltidsanställda personer som enbart arbetar med att arrangera och leda nätverksmöten. Sju familjebehandlare. En ungdomscoach vars uppdrag är att få elever som håller på att straffa ut sig från skolan tillbaka till klassen. Ett MST-team bestående av tre terapeuter och en teamledare. Ett ungdomskollektiv där ungdomar kan erbjudas heldygnsvård. SLj imsnytt 1-2.2008 15