Handortosens inverkan på dagliga aktiviteter och smärta för personer med reumatisk sjukdom.

Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15Hp Höstterminen 2013 Handortosens inverkan på dagliga aktiviteter och smärta för personer med reumatisk sjukdom. Hand Splints Impact on Daily Activities and Pain for People with Rheumatic Disease. Författare: Monia Viberg & Laura van der Waal Handledare: Anette Erikson

2 SAMMANFATTNING Bakgrund: Reumatism inkluderar reumatoid artrit och artros. De är två av de vanligast förekommande ledsjukdomarna i Sverige och drabbar ofta händerna. Nedsatt rörelseförmåga och smärta till följd av ledsjukdom kan påverka förmågan att utföra dagliga aktiviteter. Handortoser används därför som arbetsterapeutisk behandling och stabiliserar drabbade leder med syfte att öka handfunktionen. Syfte: Syftet med studien var att få en uppfattning om vilken inverkan användning av handortos hade på dagliga aktiviteter och smärta för personer med reumatisk sjukdom. Metod: Studien utfördes utifrån en kvantitativ design i form av en webbenkät-undersökning. Frågorna handlade om tiden före och efter ortosanvändning vid daglig aktvitet där deltagarna skattade sin aktivitetsförmåga och smärtnivå i samband med aktiviteten. Enkäten skickades till ett antal medlemmar från reumatikerförbundet och inklusionskriteriet var att personerna använde sig av en handortos. Sammanlagt ingick 47 deltagare i studien i åldrarna 29 till 83 år. I resultatet analyserades deltagarnas svar angående aktivitetsutförande och smärta vid I-ADL och P-ADL. Resultat: Aktivitetsförmågan visade en förbättring utifrån typvärdet. Majoriteten av deltagarna upplevde minskad smärta i handen i samband med aktivitet efter ortosanvändning jämfört med före. Statistisk analys visade att skillnaden i smärta var signifikant (p-värde <0,001). Slutsats: Sammanfattningsvis hade handortoser en positiv inverkan på dagliga aktiviteter och smärta för personer med reumatisk sjukdom. Sökord: Aktivitet, Handortos, Reumatisk sjukdom.

3 ABSTRACT Background: Rheumatism includes rheumatoid arthritis and osteoarthritis. These are two of the most common joint diseases in Sweden and often affect the hands. Reduced mobility and pain due to joint disease can affect the ability to perform daily activities. Hand splints are therefore used as occupational therapy treatment and stabilize the affected joints in order to increase hand function. Objective: The aim of this study was to gain a perception of which impact the use of hand splints had on daily activities and pain for people with rheumatic disease. Method: The study was based on a quantitative design in the form of an online survey. The questions were about the time before and after use of hand splints at daily activities where participants rated their ability to perform activities and level of pain associated with the activity. The survey was sent to several members from rheumatism association and the inclusion criterion was that people used hand splints. A total of 47 participants were included in the study, aged 29 to 83. In the results were participants' responses analyzed regarding occupational performance and pain in I- ADL and P- ADL. Results: Ability to perform activities indicated an improvement by the type value. The majority of participants experienced decreased pain in the hands associated with activity after using hand splints compared to before. Statistical analysis showed a significant difference in pain (p-value <0.001). Conclusion: The conclusion was that hand splints showed a positive impact on daily activities and pain for people with rheumatic disease. Keywords: Hand splint, Occupation, Rheumatic disease.

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING...2 ABSTRACT...3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING...4 FIGURFÖRTECKNING...5 1. INLEDNING...6 2. BAKGRUND...6 2.1 Reumatoid artrit...6 2.2 Artros...7 2.3 Arbetsterapi och definition av viktiga begrepp...7 2.4 Resultat av tidigare forskning om effekten av en handortos...8 2.5 Sammanfattning till varför ämnet ska studeras...9 3. SYFTE...9 3.1 Frågeställningar...9 4. MATERIAL OCH METODER...9 4.1 Design...9 4.2 Urval... 10 4.3 Datainsamling... 10 4.4 Deltagare... 11 4.5 Databearbetning... 12 5. ETISKA ASPEKTER... 13 6. RESULTAT... 13 6.1 Aktivitetsutförande vid I-ADL... 14 6.2 Smärta vid I-ADL... 15 6.3 Aktivitetsutförande vid personlig vård... 16 6.4 Smärta vid personlig vård... 18 6.5 Aktivitetsutförande vid på- och avklädning... 19 6.6 Smärta vid på- och avklädning... 20 6.7 Sammanfattning av aktivitetsutförande... 21 7. DISKUSSION... 22 7.1 Resultatdiskussion... 22 7.1.1 Aspekter som eventuellt påverkat resultatet... 24 7.2 Metoddiskussion... 25 7.2.1 Motivet till vald metod... 25 7.2.2 Motivet till vald teoretisk referensram... 25 7.2.3 Eventuella problem som har uppstått under datainsamling.... 25 7.2.4 Tillförlitlighets- och trovärdighetsaspekter.... 26 7.2.5 Studiens styrkor och begränsningar.... 27 8 SLUTSATSER... 29 9 TACK... 29 10 REFERENSER... 30 Bilaga 1: Informationsbrev... 32 Bilaga 2: Webbenkät... 33

5 FIGURFÖRTECKNING Figur 1: Aktivitetsutförande före ortosanvändning I-ADL... 14 Figur 2: Aktivitetsutförande efter ortosanvändning I-ADL... 15 Figur 3: Smärta i aktivitetsutförande före ortosavändning vid I-ADL.... 15 Figur 4: Smärta i aktivitetsutförande efter ortosanvändning I-ADL.... 16 Figur 5: Aktivitetsutförande före ortosanvändning personlig vård... 17 Figur 6: Aktivitetsutförande efter ortosanvändning vid personlig vård... 17 Figur 7: Smärta i aktivitetsutförande före ortosanvändning vid personlig vård.... 18 Figur 8: Smärta i aktivitetsutförande efter ortosanvändning personlig vård... 18 Figur 9: Självskattning av aktivitetsutförande före ortosanvändning vid på- och avklädning. 19 Figur 10: Aktivitetsutförande efter ortosanvändning vid på- och avklädning... 19 Figur 11: Smärta i aktivitetsutförande före ortosanvändning vid på- och avklädning... 20 Figur 12: Smärta i aktivitetsutförande efter ortosanvändning vid på - och avklädning... 20

6 1. INLEDNING Cirka 1 miljon människor i Sverige har någon form av reumatisk sjukdom. Reumatism omfattar ungefär 80 olika diagnoser. Två av de vanligaste förekommande diagnoserna är reumatoid artrit (RA) och artros (Reumatikerförbundet, 2013). RA och artros drabbar ofta händerna vilket innebär att arbetsterapeuten får en viktig roll genom att bidra med handortoser. Nedsatt rörelseförmåga och smärta i händerna påverkar förmågan att utföra dagliga aktiviteter (Rantapää Dahlqvist & Jacobsson, 2005; Nordenskiöld, 2005) Ortosbehandlingen används idag genom att stabilisera drabbade leder där syftet är att öka handfunktionen (Beasly, 2012). Men hur påverkar handortoser aktivitetsutförande i det dagliga livet och smärta för patienter med handproblematik? Denna studie är utförd för att bidra med ny kunskap inom området och förhoppningsvis finna svar på den frågan. 2. BAKGRUND 2.1 Reumatoid artrit Reumatoid artrit, också kallad ledgångsreumatism, är en sjukdom där kronisk ledinflammation uppstår vilket med tiden leder till ledförstörelse. Senskida och ledhinna blir inflammerade vilket ger upphov till smärta och stelhet. Inflammationen är vanligast i kroppens småleder och kan börja i handled, knogar (MCP-led) och fingrarnas PIP-led samt framfötternas MTP-leder. Sjukdomen progredierar vanligen genom att drabba fler leder med en symmetrisk utbredning och kan även angripa kroppens större leder, exempelvis armbågsled, höftled och knäled. Ledvärk och stelhet upplevs vara det största bekymret (Rantapää Dahlqvist & Jacobsson, 2005). Vid långvarig sjukdom kan deformiteter, luxationer och felställningar förekomma som beror på muskelförändringar i form av uttänjning, förstörelse och förtviningar. Exempel på sådana felställningar som involverar hand och handled är ulnardeviation, skomakartumme, svanhalsdeformitet och knapphålsdeformitet. Dessa felställningar påverkar handens gripförmåga som påverkar många av livets vardagliga funktioner, exempelvis att knäppa knappar, kamma sig, hålla en penna, hålla i bestick och gripa ett glas (Rantapää Dahlqvist & Jacobsson, 2005). RA kan drabba alla människor i olika åldrar men är vanligast förekommande bland kvinnor, där medianåldern för insjuknandet är 55-60 års ålder. Den kvinnliga dominansen tros ha en hormonell förklaring (Rantapää Dahlqvist & Jacobsson, 2005).

7 2.2 Artros Artros är en icke-inflammatorisk ledsjukdom där ledbrosket bryts ner så att det uppstår friktion mellan ledytorna. Artros drabbar många leder i kroppen, en är vanligast förkommande i fingrarnas PIP- och DIP-leder, men förekommer även i tummens grundled (CMC-1 led). PIP och DIP lederna är de mellan- respektive ytterlederna i fingrarna. Artros i fingerleder är vanligare hos kvinnor än män och kan uppstå redan i medelåldern (Engström-Laurent, Leden, Nived & Sturfelt, 1994). Riskfaktorer är hög belastning av leder, ledskada, genetik, vikt och ålder. Ålder i samband med övervikt ökar risken för artros och specifikt fingerartros (Petersson & Roos, 2005). Symtom på artros är stela fingerleder med smärta i rörelse. Smärtan i en artrosdrabbad led skiljer sig från smärtan som uppstår i en artritdrabbad led. Smärta vid artros kan uppstå när man börjar röra på sig efter man har suttit stilla, när man går upp på morgonen eller när man belastar leden. Smärtan varar under kortare tid än vid artrit och försvinner i vila. Andra symtom är knakande leder, minskad rörlighet, ökad smärta och förändringar i PIP- och DIPleder. Förändringarna kallas Bouchard respektive Heberden artros och sker på grund av osteofytbildning, vilket betyder bildning av benutskott (Engström-Laurent, Leden, Nived & Sturfelt, 1994). Smärtan bidrar till sämre livskvalité på grund av nedsatt funktion i det dagliga livet (Petersson & Roos, 2005). 2.3 Arbetsterapi och definition av viktiga begrepp Arbetsterapeutisk behandling vid reumatiska problem kan innebära bostadsanpassning, hjälpmedelsutprovning och ortosbehandling för att underlätta vardagen för dessa individer (Nordenskiöld, 2005). En handortos är ett ledstöd som används för att minska deformiteter, inflammation, tryck på leder och smärta samt för att öka ledstöd och stabilitet för bättre handfunktion (Beasley, 2012). Handortoser finns i mjuka och hårda varianter av tyg eller plast (Fess, Gettle, Philips & Janson, 2005). Nordenskiöld (2005) hävdar att stabilitet utan smärta är önskvärt för en god handfunktion (s. 322). En handortos är alltså till för att minska smärta och för att öka handfunktion. Aktiviteter i dagligt liv (ADL) innefattar allting en människa gör i sin vardag. Dessa aktiviteter är indelade i personlig ADL (P-ADL) och instrumentell ADL (I-ADL). P-ADL är aktiviteter som rör den egna personen, till exempel personlig vård och på- och avklädning. I- ADL är aktiviteter som rör personens omgivning, till exempel inköp av matvaror och att

8 skriva (Sonn, Frändin & Grimby, 1995). Enligt Kielhofner (2008/2012) är en förutsättning för att ha bra ADL-förmåga att ha bra funktion, tillexempel i händerna. Enligt Bani et al. (2013) är tumbasen en av kroppens viktigaste leder till följd av att den involveras i 45 % av våra dagliga aktiviteter. Handen är således en vital kroppsdel som måste fungera för att man ska kunna utföra sina dagliga aktiviteter. Enligt etiska koden för arbetsterapeuter (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA], 2005) är människan av naturen en aktiv och social varelse som är i behov av en fungerande aktivitetsförmåga, vilket är den förmågan en människa har att utföra de uppgifter som är viktiga för dem. Benämningen aktivitet innebär Människans utförande av meningsfulla och betydelsefulla uppgifter i interaktion/samspel med omgivningen (FSA, 2005, s.14). Detta är vad arbetsterapi handlar om: målet är att alla människor ska kunna utföra det de själva vill trots skada eller sjukdom (FSA, 2005). I detta fall kan det exempelvis vara ortosbehandling på en smärtande eller ömmande led som kan bidra till ökad handfunktion. 2.4 Resultat av tidigare forskning om effekten av en handortos Ett flertal studier visade att ortosanvändning vid reumatoid artrit och artros hade smärtlindrande effekt. En studie jämförde användning av tumbasortoser nattetid och dagtid och visade att det ledde till minskad smärta i tummens CMC-led (Beasley, 2012). En annan studie jämförde två olika handortoser och kom fram till att den prefabricerade ortosen föredrogs framför en handgjord handortos av deltagarna då den mer effektivt reducerade smärta i vila och i aktivitet (Weiss, LaStayo, Mills & Bramlet, 2004). En tredje studie jämförde användning av hårda och mjuka vilo-ortoser där deltagarna föredrog den mjuka eftersom den gav mest smärtlindring. Samma studie visade också att deltagarna fick mindre smärta under dagen genom att använda ortosen nattetid. Deltagarna uppgav att det var lättare att utföra uppgifter när smärtan var mindre (Callinan & Mathiowetz, 1996). Två andra studier kunde inte visa om handortosen bidrog med minskad smärta då författarna ansåg att för lite evidens fanns (Steultjens et al., 2004; Egan et al., 2001). Angående handfunktion visade studien som jämförde två olika tumbasortoser också att det gick lättare att utföra fler dagliga aktiviteter vid användning av den prefabricerade handortosen (Weiss et al., 2004). Studien som jämförde en mjuk och en hård vilo-ortos gjorde motoriska tester på handfunktionen före och efter användning. Resultatet visade inga mätbara förbättringar i handfunktion. Dock var deltagarnas subjektiva upplevelse att deras

9 handfunktion förbättrades (Callinan & Mathiowets, 1996). En studie ansåg att otillräcklig evidens fanns för att dra slutsatser om en arbetsortos hade en positiv effekt på handfunktion (Egan et al., 2001). Enligt Beasley (2012) var det mindre tydligt vad en handortos kunde bidra med gällande handens PIP- och DIP-leder. De ansåg att mer forskning behövdes inom detta område. 2.5 Sammanfattning till varför ämnet ska studeras. Ovannämnda studier fokuserade på smärta och handfunktion, men få studier hittades med fokus på hur ADL-förmågan påverkades. Ett funktionellt test åskådliggör inte hur resultaten påverkar det dagliga livet och enligt FSA (2005) bör hänsyn tas till personens egen upplevelse. Fokus i den här studien ligger därför på vilket sätt deltagarna upplever vilka vardagliga aktiviteter som blir lättare eller svårare att utföra vid användning av en handortos, till exempel att dra i ett blixtlås eller att låsa en dörr. Dessutom anser författarna att det är viktigt att veta hur mycket smärta personen har vid utförandet av en viss aktivitet. Som framtida arbetsterapeuter vore det därför intressant och viktigt att veta hur personernas aktivitetsutförande och smärta var före och efter ortosanvändning för att se vilken effekt handortosen har. 3. SYFTE Syftet med studien är att få en uppfattning om vilken inverkan användning av handortos har på dagliga aktiviteter och smärta för personer med reumatisk sjukdom. 3.1 Frågeställningar Vad har ortosen för effekt på P-ADL och I-ADL förmåga? Vad har ortosen för effekt på smärta? 4. MATERIAL OCH METODER 4.1 Design Studien följer i stora drag en deskriptiv undersökning, som betyder att man beskriver egenskaper hos deltagarna utan att utröna orsak eller verkan (Olsson & Sörensen, 2011). I denna studie har enkätresultatet av ortosanvändning beskrivits utan att värderas. Valet av

10 design gjordes för att få en statistisk bild av förändringar i aktivitetsutförande och smärta vid användning av handortos, samt för att kunna nå till en stor grupp människor. 4.2 Urval Ett obundet slumpmässigt urval gjordes för att passa frågeställningarna och syftet. Ett obundet slumpmässigt urval utifrån en urvalsram görs när urvalsunderlaget är för stort (Olsson & Sörensen, 2011). Med obundet slumpmässigt urval menas att alla har samma chans att komma med i urvalet (Nationalencyklopedin, 2013). Då reumatikerförbundet (urvalsram) var för omfattande för webbenkät via e-brev, gjordes ett obundet slumpmässigt urval. Till urvalet hörde Stockholmsföreningen, Täby, Vallentuna och Danderyd, som är olika föreningar inom reumatikerförbundet. För att öka svarsfrekvensen lades webbenkäten senare ut på reumatikerförbundets Facebooksida för ett obundet slumpmässigt urval från hela förbundet. Inklusionskriterier var att deltagarna använde en handortos i samband med reumatisk handproblematik. 4.3 Datainsamling Informationsbrevet byggde på punkter från Vägledning till forskningspersonsinformation från etikprövningsnämnden (http://www.epn.se). Det inkluderade en förklaring om vad studien innehöll, fördelen av att vara med i studien, etiska aspekter samt vilka personer som behövdes till studien. Kontaktuppgifter fanns med ifall deltagarna hade frågor. Informationsbrevet kan ses i sin helhet i bilaga 1. Enligt Eliasson (2006) ska en enkät utformas med en tydlig struktur och språk utan fackliga termer. Ett strukturerat frågeformulär konstruerades därför med 56 frågor och skapades med en tydlig struktur för att täcka in syftet. Det var noga utformat eftersom det låg till grund för hela studien och gick inte att komplettera i efterhand. Enligt Trost (2012) bygger man en enkät på olika typer av frågor så som sakfrågor, strukturerade frågor och åsiktsfrågor. Frågeformuläret började därför med sakfrågor, exempelvis civilstånd, kön och ålder, sedan följde ett antal strukturerade frågor med fasta svarsalternativ om aktivitetsutförande vid vanligt förekommande P-ADL och I-ADL aktiviteter som inkluderar handen inspirerade från ADL-taxonomin (Törnquist & Sonn,

11 2001). Det fokuserades på enhands- och tvåhandsaktiviteter där man fångade upp olika typer av greppförmåga samt grov- och finmotorik. På så sätt inkluderades handortosens effekt på flera olika dagliga aktiviteter. Efter varje aktivitetsfråga fanns även en fråga om smärta i samband med utförd aktivitet där deltagarna fick skatta smärtan på en skala från 1 till 10, där 1 betydde ingen smärta och 10 betydde värsta tänkbara smärtan. Frågorna var självskattningsfrågor som handlade om tiden före och efter deltagaren hade fått en handortos. Exempel på sådana frågor var: Hur gick det att knäppa knappar? Hur ont hade du vid utförande av ovanstående aktivitet? Syfte var att kunna jämföra och analysera deltagarnas svar enskilt och med varandra. Tre åsiktsfrågor fanns med, två med fasta svarsalternativ och en med öppet svar för att få en förståelse för deltagarens synpunkt på handortosen. Frågeformuläret publicerades i form av en webbenkät. Informationsbrevet med länk till webbenkäten skickades till Stockholms reumatikerförening för att göra en undersökning bland personer som lämnat sin e-postadress till föreningen. Efter telefonkontakt med ansvarig person på Stockholms reumatikerförening, skickades informationsbrevet och webbenkäten till 1017 medlemmar oavsett diagnos. Trost (2012) uppger att man med hjälp av ett påminnelsebrev uppmuntrar personer att svara och därmed får fler svar, därför skickades ett påminnelsebrev 5 dagar senare till personerna. Informationsbrev och webbenkät skickades även till 141 medlemmar från Danderyd, Vallentuna och Täby förening. Dessa medlemmar fick dock inget påminnelsebrev, då ansvarig person ville värna om sina medlemmar och ej skicka flera e-brev. Vidare kontaktades ansvarig person för Reumatikerförbundets Facebooksida för att lägga upp webbenkäten på Facebook. 3336 personer hade tillgång till enkäten via Facebook men fick inget informationsbrev på grund av begränsat teckenområde. Webbenkätens länk delades även med 25 personer på Kristinehamns reumatikerförenings Facebooksida och 79 personer på Skånes reumatikerdistrikts Facebooksida. Facebooksidorna var öppna för allmänheten och var inte medlemsstyrda, därför var det svårt att veta exakt hur många personer som såg enkäten. 4.4 Deltagare Enligt Olsson och Sörensen (2011) betyder externt bortfall att en låg svarsfrekvens förekommer. Externt bortfall förekom i studien då 56 svarade på enkäten av cirka 4600 utskickade. Internt bortfall är de enkäter som man väljer att plocka bort på grund av att enkätsvaren har sådana brister att det inte går att analysera (Olsson & Sörensen, 2011). Det

12 interna bortfallet uppgick till nio svar och berodde på ofullständiga ifyllda enkätsvar som därför inte gick att analysera. Totalt analyserades 47 enkätsvar i studien. Deltagarna bestod av 46 kvinnor och en man i åldrarna 29 till 83 år. 15 deltagare hade artrosliknande diagnoser. 28 deltagare hade artritliknande diagnoser. Två deltagare hade både artrit och artros och två deltagare gick inte att placera i någon diagnoskategori. 4.5 Databearbetning Under databearbetningen användes boken Statistisk verktygslåda (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2003) som innehöll en beskrivning om användning av Statistical Package for the Social Sciences (SPSS) samt olika analysmetoder. Enkätsvaren lades in i SPSS med hjälp av Appendix 2. Guide till SPSS (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2003, s. 409-472). Frågor med ett svar bland fasta svarsalternativ lades in som en kod i form av en siffra. Yrke, diagnos och motivering till hur nöjd deltagaren var med sin handortos lades in som text. Otydliga svar togs bort och kategoriserades som missing. Datakontroll gjordes genom att jämföra enkätsvaren med det som lades in på SPSS och eventuella fel korrigerades. Det som analyserades och jämfördes för att få svar på syftet och frågeställningarna var: - Om deltagarna tyckte att de utförde mer och om det blev lättare att utföra dagliga aktiviteter vid ortosanvändning. - Skillnad i aktivitetsutförande och smärta före och efter ortosanvändning. ADL aktiviteterna delades in i I-ADL och P-ADL där P-ADL delades sedan in i personlig vård och påklädning. I-ADL inkluderade att vrida nyckel, lyfta matkasse och att skriva. Personlig vård inkluderade att kamma håret, sminka sig och att applicera tandkräm på tandborsten. På- och avklädning inkluderade att knäppa knappar, dra i blixtlås och att knyta skorna. Enligt Djurfeldt et al. (2003) ska man börja med att bestämma vilken sorts data man har, vad man vill analysera, hur man ska beräkna det och vilken sorts diagram man kan använda. Vidare skriver Djurfeldt et al. (2003) att typvärdet, fördelningen, medianen och kvartilavstånd analyseras när man har samlat in ordinaldata. Detta betyder att man kan titta på det mest förekommande värdet, variationen per värde, det mittersta värdet och skillnaden mellan kvartiler. Enkätfrågorna i denna studie angående aktivitetsutförande och smärta var

13 ordinaldata. Därför valdes det att analysera utförande av aktivitetsförmåga genom att titta på typvärdet i ett stapeldiagram. Skillnad i smärta valdes att analysera genom att titta på spridningen, medianen och kvartilavstånd i boxplot. Stapeldiagram skapades i excel och boxplot skapades i SPSS. 5. ETISKA ASPEKTER Enligt Olsson och Sörensen (2011) ska en studie vara värderingsfri och hänsyn ska tas till personernas integritet och sekretess. I denna studie skyddades deltagarnas integritet genom att enkätsvaren automatiskt sparades som ett nummer som inte kunna härleda till svarspersonen. Dessutom kunde endast författarna komma åt enkätsvaren via en inloggning och deltagarnas sekretess skyddades på så sätt genom att ingen utomstående kunde komma åt deltagarnas enskilda svar. Svaren värderades inte utan jämfördes och analyserades, studien var därmed värderingsfri. I relationer mellan människor ska hänsyn tas till rättviseprincipen (Olsson & Sörensen, 2011). Detta gjordes då studien behandlade alla deltagare lika där inget bortfall förekom på grund av kön eller ålder, utan endast av oanalyserbara svar. Respekt för deltagarnas integritet och värderingar visades genom att författarna ej värderade deras enskilda svar. Enligt Olsson och Sörensen (2011) ska alla personer få information om vad deltagandet innebär. Ett informationsbrev skickades därför till medlemmarna. Det byggdes på centrala etikprövningsnämnden och utformades för att deltagarna skulle få en klar och tydlig bild av syftet, sekretess, vad som förväntades av dem och varför det var bra att delta i studien (http://www.epn.se). Ett dilemma var att medlemmar som fick webbenkäten via facebook inte fick informationsbrevet. Härmed missade de ovannämnd information. KI:s etiska regler skriver att: De studenter som samlar in empiriska data från personer som rekryteras genom patientorganisationer etc. ska rekrytera sina deltagare genom kontakt med ansvarig person inom organisationen (Lilja, Borell & Tham, 2005) Detta togs i beaktande då författarna förde all kommunikation kring deltagarna med ansvarig person inom varje förbund. 6. RESULTAT Majoriteten av deltagarna upplevde/skattade att handortosen hade effekt på utförande av deras dagliga aktiviteter. Av 47 deltagare beskrev 37 att de utförde fler dagliga aktiviteter samt att

Antal deltagare 14 det blivit lättare att utföra aktiviteterna efter att de hade fått en handortos. Av de resterande deltagarna (n=10) hade fem spridda svar och tre ansåg att de ej utförde fler dagliga aktiviteter än innan och att det inte blivit lättare att utföra aktiviteterna. Två svar sakandes. Nedan följer analyser av deltagarnas svar angående aktivitetsutförande och smärta vid I-ADL och P-ADL. I redogörelse av figur 1, 2, 5, 6, 9 och10 redovisas endast typvärdet. I figur 3, 4, 7, 8, 11 och 12 redovisas spridningen, medianen och kvartil avstånd mellan första och tredje kvartilen. 6.1 Aktivitetsutförande vid I-ADL Nedan följer en redovisning av deltagarnas skattning av aktivitetsutförande och smärta i I- ADL före och efter ortosanvändning. 26 24 22 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Väldigt bra Bra Varken bra eller dåligt Dåligt Väldigt dåligt Ej relevant Figur 1: Aktivitetsutförande före ortosanvändning I-ADL. Missing: 1 Vrida nyckel Lyfta matkasse Skriva Figur 1 visar att 19 deltagare tyckte att det före ortosanvändning gick dåligt att vrida en nyckel för att låsa en dörr. 24 deltagare ansåg att det gick dåligt att lyfta en väska eller matkasse. 21 deltagare tyckte att det gick dåligt att skriva med en penna. Resten av deltagarna hade spridda svar mellan bra och väldigt dåligt.

Antal deltagare 15 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Väldigt bra Bra Varken bra eller dåligt Dåligt Väldigt dåligt Ej relevant Figur 2: Aktivitetsutförande efter ortosanvändning I-ADL. Missing: 0 Vrida nyckel Lyfta matkasse Skriva Figur 2 visar att 18 deltagare tyckte att det efter ortosanvändning gick bra att vrida en nyckel för att låsa en dörr. Svaren för hur det gick att lyfta en väska eller matkasse var jämt spridda mellan bra, varken bra eller dåligt och dåligt. 16 deltagare tyckte att det varken gick bra eller dåligt att skriva med en penna. Resterande deltagare hade spridda svar mellan väldigt bra och väldigt dåligt. 6.2 Smärta vid I-ADL Figur 3: Smärta i aktivitetsutförande före ortosavändning vid I-ADL. Missing: 4 Figur 3 visar att smärta upplevdes vara mellan 1 och 10 på smärtskalan för att skriva med en penna. Medianen låg på 7 och hälften av deltagarna upplevde smärta mellan 5 och 8. Smärta för att lyfta en väska eller matkasse låg mellan 5 och 10 på smärtskalan, varav tre deltagare

16 upplevde en mycket lägre smärta och därmed avvek från resten. Medianen låg på 8 och hälften av deltagarna upplevde smärta mellan 7 och 8,5. Smärta av att vrida en nyckel för att låsa en dörr var spridd mellan 3 och 10, varav en deltagare uppgav 1 och var därför avvikande från resten. Medianen låg på 7 och hälften av deltagarna upplevde smärta mellan 6 och 8 på smärtskalan. Figur 4: Smärta i aktivitetsutförande efter ortosanvändning I-ADL. Missing: 1. Figur 4 visar att smärta av att skriva med en penna låg mellan 1 och 8 på smärtskalan, medianen låg på 5 och hälften av deltagarna upplevde smärta mellan 3 och 7. Smärta av att lyfta en väska eller matkasse var spridd mellan 1 och 10. Medianen låg på 5 och hälften av deltagarna upplevde smärta mellan 3,5 och 7. Smärta av att vrida en nyckel för att låsa en dörr var spridd mellan 1 och 10 och medianen låg på 5. Hälften av deltagarna upplevde smärta mellan 3 och 6 på smärtskalan. 6.3 Aktivitetsutförande vid personlig vård Nedan följer en redovisning av deltagarnas skattning av aktivitetsutförande och smärta vid personlig vård före och efter ortosanvändning.

Antal deltagare Antal deltagare 17 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Väldigt bra Bra Varken bra eller dåligt Dåligt Väldigt dåligt Ej relevant Kamma håret Sminka Tandkräm Figur 5: Aktivitetsutförande före ortosanvändning personlig vård. Missing: 2. Figur 5 visar att 14 deltagare tyckte att det gick bra att kamma håret samt att 14 tyckte att det gick dåligt. På aktiviteten sminka sig svarade 13 deltagare att det varken gick bra eller dåligt och 13 svarade att aktiviteten var ej relevant. 18 deltagare tyckte att det gick dåligt att applicera tandkräm på tandborsten. Resterande deltagares svar var spridda mellan väldigt bra och väldigt dåligt. 24 22 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Väldigt bra Bra Varken bra eller dåligt Dåligt Väldigt dåligt Ej relevant Kamma håret Sminka Tandkräm Figur 6: Aktivitetsutförande efter ortosanvändning vid personlig vård. Missing: 0. Figur 6 visar att 21 deltagare ansåg att det gick bra att kamma håret. 14 deltagare tyckte att det gick bra att sminka sig och 14 tyckte att det var ej relevant. 21 deltagare tyckte att det gick bra att applicera tandkräm på tandborsten. Resterande deltagares svar var spridda mellan väldigt bra och väldigt dåligt samt ej relevant.

18 6.4 Smärta vid personlig vård Figur 7: Smärta i aktivitetsutförande före ortosanvändning vid personlig vård. Missing: 0. Ej relevant: 14. Figur 7 visar att smärtskalan var spridd mellan 1 till 10 på alla tre ovannämnda aktiviteterna samt att medianen låg på 6. I aktiviteten applicera tandkräm på tandborsten skattade hälften av deltagarna att smärtan låg mellan 4 och 7. I aktiviteterna sminka sig och kamma håret skattade deltagarna att smärtan låg mellan 3 och 7. Figur 8: Smärta i aktivitetsutförande efter ortosanvändning personlig vård. Missing: 2. Ej relevant: 18. Figur 8 visar att deltagarna svar var spridda mellan 1och 9 i aktiviteterna applicera tandkräm på tandborsten och sminka sig. där medianen låg på 3 och hälften av deltagarna skattade sin smärta mellan 2 och 5. I aktiviteten kamma håret var svaren spridda mellan 1 och 8 varav ett avvikande svar låg på 9. Medianen låg på 4 och hälften av deltagarna skattade sin smärta mellan 3 och 5.

Antal deltagare Antal deltagare 19 6.5 Aktivitetsutförande vid på- och avklädning Nedan följer en redovisning av deltagarnas skattning av aktivitetsutförande och smärta vid på- och avklädning före och efter ortosanvändning. 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Väldigt bra Bra Varken bra eller dåligt Dåligt Väldigt dåligt Ej relevant Knäppa knappar Dra i blixtlås Knyta skor Figur 9: Självskattning av aktivitetsutförande före ortosanvändning vid på- och avklädning. Missing: 2. Figur 9 visar att 16 deltagare svarade att det gick väldigt dåligt att knäppa knappar. 16 deltagare tyckte att det gick varken bra eller dåligt att dra i blixtlås. I aktiviteten knyta skor var svaren jämnt spridda mellan varken bra eller dåligt, dåligt och väldigt dåligt. Resterande deltagares svar var spridda mellan väldigt bra och väldigt dåligt samt ej relevant. 26 24 22 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Väldigt bra Bra Varken bra eller dåligt Dåligt Väldigt dåligt Ej relevant Knäppa knappar Dra i blixtlås Knyta skor Figur 10: Aktivitetsutförande efter ortosanvändning vid på- och avklädning. Missing: 0.

20 Figur 10 visar att 18 deltagare tyckte att det gick varken bra eller dåligt att knäppa knappar. 21 deltagare tyckte att det gick bra att dra i blixtlås och 23 deltagare tyckte att det gick varken bra eller dåligt att knyta skorna. Resterande deltagares svar var spridda mellan väldigt bra och väldigt dåligt. 6.6 Smärta vid på- och avklädning Figur 11: Smärta i aktivitetsutförande före ortosanvändning vid på- och avklädning. Missing: 0. Ej relevant: 7. Figur 11 visar att deltagarna svar var spridda mellan 1och 10 för aktiviteterna knyta skorna och dra i blixtlås. Medianen för knyta skor låg på 7 och medianen för dra i blixtlås låg på 6. Hälften av deltagarna skattade sin smärta för ovannämnda aktiviteterna mellan 5 och 8. För aktiviteten knäppa knappar var deltagarnas svar spridda mellan 3 och 10 där medianen låg på 7 och hälften av deltagarna skattade sin smärta mellan 6 och 8. Figur 12: Smärta i aktivitetsutförande efter ortosanvändning vid på - och avklädning. Missing: 2.

21 Figur 12 visar att deltagarnas svar var spridda mellan 1 och 9 för aktiviteten knyta skor där hälften av deltagarna skattade sin smärta mellan 2 och 5 med undantag för en deltagare som svarade avvikande och skattade smärtan på 10. För aktiviteten dra i blixtlås var svaren spridda mellan 1 och 8 med undantag från två deltagare som svarat avvikande och skattat 9 och 10 på smärtskalan. Hälften av deltagarna skattade sin smärta mellan 3 och 5. Vid aktiviteten knäppa knappar var svaren spridda mellan 1 och 10 där hälften av deltagarna skattade sin smärta på mellan 3 och 6. Medianen låg på 4 för alla ovannämnda aktiviteter. 6.7 Sammanfattning av aktivitetsutförande Nedan följer en sammanfattning av aktivitetsutförande (I-ADL, P-ADL och på- och avklädning) och ett teckentest på smärtförändring i samband med aktivitetsutförande före och efter ortosanvändning samt p-värde. Tabell 1: Sammanfattning av typvärde för samtliga aktivitetsutförande före och efter ortosanvändning. Aktiviteter Före Efter Förändring Vrida nyckel Dåligt Bra Förbättring Lyfta matkasse Dåligt Dåligt/bra Ingen skillnad/ förbättring Skriva Dåligt Varken bra eller dåligt Förbättring Kamma håret Dåligt/bra Bra Förbättring/ingen skillnad Sminka sig Varken bra eller dåligt Bra Förbättring Tandkräm Dåligt Bra Förbättring Knäppa knappar Väldigt dåligt Varken bra eller dåligt Förbättring Dra i blixtlås Varken bra eller dåligt Bra Förbättring Knyta skor Väldigt dåligt Varken bra eller dåligt Förbättring

22 Tabell 2: Teckentest på smärtförändring i samband med aktivitetsutförande före och efter ortosanvändning samt p-värde. Minskad Ökad smärta Ingen skillnad i P-värde (P) smärta (n) (n) smärta (n) Vrida nyckel 38 3 4 <0,001 Lyfta matkasse 36 0 11 <0,001 Skriva 34 4 7 <0,001 Kamma håret 30 3 9 <0,001 Sminka sig 25 3 5 <0,001 Tandkräm på 35 5 6 <0,001 tandborsten Knäppa 36 2 8 <0,001 knappar Dra i blixtlås 35 1 11 <0,001 Knyta skor 32 2 6 <0,001 Aktivitet 38 1 5 <0,001 Vila 36 5 3 <0,001 Handortosen visade ha en positiv effekt på I-ADL, P-ADL och smärta. Tabell 1 visar nämligen att deltagarna i snitt hade upplevt en förbättring vid samtliga aktivitetsutföranden och tabell 2 visar att majoriteten av deltagarna uppgav minskad smärta efter ortosanvändning. Detta resulterade i ett p-värde mindre än 0,001 som betyder att det fanns en signifikant skillnad i gruppen i form av minskad smärta. De nedersta två raderna omfattar deltagarnas subjektiva smärta i aktivitet och vila före och efter ortosanvändning och visade liknande resultat. 7. DISKUSSION 7.1 Resultatdiskussion Resultatet visade att ortosanvändning hade en positiv effekt på smärta vid reumatisk sjukdom oavsett ortos och diagnos. Studien täckte in flera olika diagnoser, exempelvis artros och RA, som påverkar händerna på olika sett. Diagnoserna skiljer sig från varandra vilket betyder att de behöver olika typer av ortoser som avlastar olika leder. Weiss et al. (2004) och Callinan och Mathiowetz (1996) undersökte effekten på smärta vid användning av olika handortoser och kom fram till att en prefabricerad respektive en mjuk handortos hade mest effekt på att minska smärta. I denna studie gick det dock inte att specificera exakt vilka handortoser som användes eller vilka leder ortoserna skyddade då otydliga svar angående ortostyp förekom. Till exempel angavs typ av ortos som tumme eller med skena. Det intressanta i den här studien är dock att ortosanvändning hade en positiv effekt på smärta, vilket betyder att handortoser har effekt på smärta för människor med reumatiska problem.

23 I likhet med de positiva förbättringarna av smärta upplevde en majoritet av deltagarna förbättringar i P- och I-ADL-utförande. Eftersom enkätstudien ej gav utrymme för objektiva mätvärden bygger resultaten bara på subjektiva upplevelser. Callinan och Mathiowetz (1996) visade att deltagare i en studie upplevde att deras handfunktion förbättrades trots oförändrade mätresultat. De menade alltså att handfunktionen kunde förbättras utan att visa mätbara resultat. Den subjektiva upplevelsen är således av betydelse för personer med handproblematik. Dock får man ha i åtanken att den subjektiva känslan är individuell och kan upplevas olika. Aktivitetsutförande och smärta verkar ha ett samband då aktivitetsutförande har blivit lättare och smärtan har minskad, men den slutsatsen har inte kunnat visas statistiskt. Ovannämnda studier visade resultat i form av mätvärden, denna studies resultat har visat att en handortos bidrar till förbättrad aktivitetsförmåga trots brist på statiska skillnader och mätvärden. Även om resultatet visar att majoriteten av deltagarna upplevde en signifikant skillnad i smärta före och efter ortosanvändning, fanns det deltagare som tyckte att det inte gav någon förbättring eller att ortosen hade förvärrat deras smärta. En deltagare skrev att Den [ortosen] hjälper mig i första hand då jag går med kryckkäppar och hjälper till att belasta handleden på ett jämnare sätt. Smärtmässigt sätt tycker jag inte att den gör någon större nytta på de andra användningsalternativen. Detta är viktigt att ha i åtanken när man ger ut en handortos. Enligt Fisher och Nyman (2011) ska man vid behandling ta hänsyn till personers dagliga liv och syftet med behandlingen. I det här fallet skulle hänsyn ha tagits till syftet med handortosen och i vilka situationer den ska användas. Handortosen ska vara individanpassad. En deltagare beskrev vikten av individanpassning på följande sätt: När vi förstod varandra, jag och arbetsterapeuten, så blev det jättebra. Jag har mina under vila, till exempel när jag sover, eller åker till och från jobbet. Detta illustrerar att resultatet påverkas av hur individanpassad handortosen är. Sammantaget visar resultatet på goda effekter på P- och I-ADL-förmåga, men visade också att en handortos kan begränsa aktivitetsutförande på olika sätt. Nedan följer beskrivande citat från deltagarna under frågan Är du nöjd med din ortos?. Det är ju inte lättare att utföra olika aktiviteter med ortosen på, den är ju lite klumpig. Men själva grejen med ortosen är för mig att jag genom att ha den på, så minskar värken om jag använder ortosen några dagar. Därefter kan jag vara utan ett tag

24 Delvis. Det är svårt att hitta en som sitter skönt, de flesta skaver och gör ont på svullna irriterade leder som ortosen trycker på. Ortosen snarast försämrar finmotoriken, men annan värk när man använder handen dämpas efter som leder och ligament stabiliseras. När man har mycket ont kan det vara skönt att sätta på ortosen som ett skyddande bandage, men inte alltid skönt när man använder handen.(se ovan, skav och tryck på ömma leder.) Ja, men tyvärr känner jag mig ibland låst av dem, och undviker då tyvärr ortoserna p g a detta, även då jag skulle behövt dem p g a av smärtan, t ex vid aktiviteter som smutsar ner dem, blöter ner dem och när man behöver vantar över p g a kyla. Handortosen upplevdes ibland bidra till försämrad finmotorik och nedsatt komfort i vissa aktiviteter. Detta är ett exempel på att alla är olika och har olika behov. Även om resultatet visade en förbättring av aktivitetsförmåga, behöver en klinisk verksam arbetsterapeut ändå ta hänsyn till personen och dennes behov. 7.1.1 Aspekter som eventuellt påverkat resultatet Det finns ett antal aspekter som kan ha påverkat resultatet vilka skulle behöva iakttas för att göra en mer valid studie. Det var okänt om deltagarna tog någon medicin under enkätundersökningen som kan ha påverkat deras dåvarande handfunktion. De kan eventuellt haft mer eller mindre smärta än vanligt vid besvarandet av enkäten. Var det medicinen som påverkade deras svar eller var det ortosen? Det framgick inte heller ifall deltagarna hade bekymmer i andra leder i kroppen som kan ha påverkat deras rörlighet och smärta och därav deras enkätsvar. Om deltagarna hade smärta i hela kroppen kan det då ha varit svårt att avgöra och skatta smärtan endast från handen? Reumatisk smärta kan behandlas med värme eller kyla (Rantapää Dahlqvist & Jacobsson, 2005). Denna faktor har inte fångats upp i enkäten och därför vet författarna inte om detta kan ha påverkat svaren. Var det ortosen som minskade smärtan eller var det värmen eller kylan? Ett antal deltagare uppgav att deras sjukdom gick i skov, vilket betyder att sjukdomen förbättras och försämras periodvis (Nationalencyklopedin, 2013). Om deltagarna besvarade enkäten under eller efter ett skov, framkom inte. Författarna vet därför inte i vilket stadium deltagarna befann sig i under besvarandet av enkäten och detta gjorde det svårt att utröna ifall handfunktionen berodde på ortosen eller ej. Om deltagarna använde hjälpmedel som påverkat deras rörlighet eller förmåga till aktivitetsutförande framgick ej i studien, var det ortosen eller hjälpmedlet som gav effekt? En deltagare beskrev nämligen Angående frågan om upplåsning med nyckel använder jag ett hjälpmedel att hålla i nyckeln. Om detta gällde för övriga deltagare visades inte. I en enkät kan det vara svårt att fråga ifall deltagarna har

25 hjälpmedel då man inte kan specificera vad det innebär. Hur deltagarnas aktivitetsnivå såg ut framgick inte heller i studien. Avsaknaden av kunskap om ovanstående gör det svårt att generalisera resultatet till att gälla en större population. Sammanfattningsvis kan dock konstateras att för deltagarna i studien har ortosanvändning positiva effekter på P-ADL, I-ADL och smärta, givet att den är individanpassad och bekväm att använda. 7.2 Metoddiskussion 7.2.1 Motivet till vald metod En enkätstudie valdes för att ge möjlighet till att se en statistisk skillnad och nå många privatpersoner med reumatiska problem via e-post, det vill säga utan att involvera inskrivna patienter. Kvalitativa intervjuer hade gett möjligheten att gå in på detaljer angående handortosens inverkan på aktivitetsförmåga och smärta. Problemet med en sådan studie är att den bara hade inkluderat ett fåtal personer i en stor sjukdomsgrupp. En littereraturstudie var inte relevant då fåtal studier angående handortosens effekt på ADL-förmåga hittades. 7.2.2 Motivet till vald teoretisk referensram Till den teoretiska referensramen valdes handortos, dagliga livets aktiviteter och aktivitetsförmåga. I denna studie framkom det att flera tidigare studier hade undersökt handortosens inverkan på handen med hjälp av olika mätvärden och att en handortos kan bidra med minskad smärta och ökad handfunktion (Beasley, 2012; Weiss et al., 2004; Steultjens et al., 2004; Egan et al., 2001). Få studier hittades angående handortosens inverkan på dagliga aktiviteter och därför bör studiernas resultat ses utifrån en arbetsterapeutisk synvinkel. Den arbetsterapeutiska synvinkeln är att nedsatt aktivitetsförmåga ska förbättras (FSA, 2005) och att bättre aktivitetsförmåga leder till ett meningsfullt och mer självständigt liv (Kielhofner, 2008/2012). Därför gjordes en undersökning om vilken inverkan en handortos har på dagliga aktiviteter och hur smärta och aktivitetsförmåga påverkas. 7.2.3 Eventuella problem som har uppstått under datainsamling. Att få en hög svarsfrekvens visade sig vara svårt. Troligen hade svarsfrekvensen varit högre om man delade ut enkäten personligen. Enligt Eliasson (2006) erhålls en högre svarsfrekvens om man skapar en relation med personerna. Utan personlig kontakt kan det hända att personer inte känner ansvar och motivation till att svara. Dessutom fick inte alla informationsbrevet och missade därmed vad syftet var och hur svaren kunde ha bidragit till deras behandling.

26 Externt bortfall kan ha berott på flertal orsaker. Enligt Eliasson (2006) ska en enkät ha en lagom längd. Då enkäten bestod av 56 frågor kan den ha varit för lång och eventuellt ha skrämt bort personer. Dock var det nödvändigt att ha med alla frågor för att kunna analysera resultatet från innan och efter ortosanvändning. Eftersom enkäten var begränsad till Googleformat där inget utrymme fanns för rubriker eller förklarande text, kan det eventuellt bidragit till en otydlig utformad enkät. Detta kan undvikits om den utformades i en annan enkätmall. Personer med eventuella språksvårigheter kan ha haft svårt att förstå eller svara rätt på frågorna och därför undvikt att svara. Av de personer som fick informationsbrevet och webbenkäten via e-post, kan brevet hamnat i skräpposten eller skickats till inaktuell e- postadress och därav aldrig kommit fram till mottagaren. Personer som ej var aktiva på Facebook under enkätens gång såg länken till enkäten och kan därför bidragit till få svar. Personer som fått enkäten via Facebook utan informationsbrev fick ingen uppfattning om vikten av deras deltagande och att studien kan ge ökad kunskap om vilken effekt en handortos kan ha, man missade alltså att fånga deras intresse vilket kan ha lett till att en del personer därför valde att inte svara. Av alla personer som hade sett webbenkäten kan det vara så att få personer använde sig av en handortos. Ortosanvändning kan vara mindre vanlig än författarna hade förväntat sig. Internt bortfall kan ha berott på olika saker. Personer som använde sin handortos nattetid kan ha missuppfattat syftet då aktiviteterna var sådana som man utförs dagtid. De har inte svarat på alla frågor och kunde därmed inte inkluderas som deltagare i denna studie. 7.2.4 Tillförlitlighets- och trovärdighetsaspekter. Enligt Olsson och Sörensen (2011) kan inte några generella slutsatser dras när stort externt bortfall förekommer. I denna studie kan därför inga generella slutsatser dras med tanke på enkätens höga externa bortfall. Studiens tillförlitlighet höjdes då enkätresultaten kontrollerades i SPSS under databearbetningen och felaktiga resultat undveks därmed att analyseras. Reliabilitet, det vill säga om mätningen görs på samma sätt på varje deltagare (Olsson & Sörensen, 2011), handlar i denna studie om självskattning av smärta och aktivitetsutförande. Detta kunde till en viss del göras på samma sätt, då det varje gång var deltagarens egen

27 upplevelse. Eftersom smärtnivå och aktivitetsutförande inte är mätbart med något instrument sänker det reliabiliteten. Validitet är om mätinstrument är ämnat att mäta det den ska mäta (Olsson & Sörensen, 2011). Detta handlar i denna studie om formulering av enkätfrågor och svarsalternativ. Författarnas avsikt var att ha tydliga frågor med spridda svarsalternativ som gjorde det möjligt för deltagarna att ge adekvata svar på frågorna vilket leder till högre validitet. Lång ortosanvändning förekom hos enstaka deltagare vilket kan ha medfört svårigheter att skatta smärta och aktivitetsutförande före ortosanvändning. Detta leder till minskad validitet. 7.2.5 Studiens styrkor och begränsningar. Denna studie har ett antal styrkor. Studien ger en bild om handortosens kontribution i det dagliga livet. Den visar nämligen skillnader före och efter i alla parametrar och visar även att majoriteten upplevde en förbättring vid användning av en handortos, oavsett om man vet exakt vad resultatet beror på. Dessutom är p-värdet <0,001 och visar att skillnaden var signifikant, alltså att deltagarna upplevde en skillnad i form av minskad smärta efter ortosanvändning. En del av kunskapen som saknades har härmed hittats. Därtill kommer att deltagarna använde olika typer av handortoser och uppgav olika diagnoser, men majoriteten upplevde minskad smärta och förbättrad aktivitetsförmåga. Det vill säga att det kan vara så att det inte är det viktigaste vilken handortos man använder sig av eller vilken diagnos man har. Denna studie har även ett antal begränsningar. Även om det faktum att olika handortoser och diagnoser ingår i studien är en styrka, kan det också vara en begränsning. En jämförelse av typ av handortos med en viss diagnos kunde nämligen ha visat annorlunda resultat. Det finns möjligen en skillnad i smärta och aktivitetsförmåga beroende på vilken handortos man använder sig av, men då inte tillräckligt med deltagarna fanns kunde en sådan jämförelse inte göras. Det kan vara viktigt vilken handortos en person med en given diagnos har, men i denna studie har många personer som är nöjda med sin handortos svarat. Dock förekom det deltagare som ej var nöjda med sin handortos. Den öppna frågan i enkäten visade att olika handortoser är gjorda för olika ändamål. En deltagare skrev: När jag behöver mer kraft i handen använder jag alltid handortos. Ortosen ger inte så stor hjälp när det gäller finmotoriken. En annan deltagare skrev: Jag är mycket nöjd med mina tre ortoser. En för arbete tex. trädgårdsarbete, en för handarbete tex. stickning och en för natten. Det är tydligt att den ena handortosen bidrar med styrka men inte med finmotorik, men att det finns en

28 annan handortos som kan användas vid handarbete, som är en finmotorisk aktivitet. Då få deltagare ingick i studien vet man inte om fler personer har handortoser som inte är individanpassade. Om fler deltagare ingick i studien hade mer information erhållits om vad personer själva la märke till under den öppna frågan. Det fanns möjligen fler missnöjda personer, men som valde att inte svara och därmed ingick i externt borfall. Ytterligare en begränsning var att enstaka deltagare tycks ha missuppfattat enkätfrågorna. Förhoppningen var att analysera om användning av en handortos nattetid hade en effekt på dagliga aktiviteter, men detta kunde inte göras då de hamnade under internt bortfall. Slutligen ger en enkätstudie inte möjlighet att få en helhetssyn av deltagarna och deras aktivitetsnedsättningar och förbättringar. Dock bygger arbetsterapeutisk behandling på observation för att kunna utröna aktivitetsnedsättning och begränsningar (Fisher & Nyman, 2011). I denna studie har bara själva deltagarnas subjektiva upplevelse analyserats, vilket är ett tecken på att mer studier behövs. 7.3 Förslag på framtida studier Då en del begränsningar fanns behövs fler studier göras för att kunna dra generella slutsatser angående handortosanvändning för personer med reumatisk sjukdom. En kvantitativ studie kan göras med specifik inriktning på diagnos eller typ av handortos med syfte att få reda på vilken typ av handortos som har störst effekt på aktivitetsförmåga och smärta för en given diagnos. Den kvantitativa studien kan kompletteras med en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer för att få en helhetssyn på personer med reumatisk sjukdom. Detta för att få en större förståelse av handortosens inverkan i det dagliga livet, exempelvis med inriktning på vilka aktiviteter som underlättas eller hämmas av ortosanvändning. Ytterligare en kvalitativ studie kan göras för att få fram om det bara är handortosen som påverkar smärta och aktivitetsutförande, eller om andra faktorer som medicinering spelar roll. I denna studie har endast deltagarnas egen upplevelse analyserats. Mer forskning behövs där standardiserade mätningar och kontrollgrupper kompletterar resultatet. Då observation är viktigt inom arbetsterapi bör en studie göras där man observerar vilken inverkan handortosen har på personens vardagliga liv. Observationen bör göras utifrån ett arbetsterapeutiskt synsätt som kompletterar resultaten från personens egen upplevelse och den standardiserade mätningen.