Charlotta Hedberg FINLANDSSVENSKA ANSIKTEN. Migrationskulturer och livsbanor

Charlotta Hedberg FINLANDSSVENSKA ANSIKTEN Migrationskulturer och livsbanor Migration mellan två länder kan ses som en länk mellan länderna. Länken består av de människor som flyttar, men också av sociala, kulturella och ekonomiska band som etableras mellan länderna. 1 De kontakter som etableras i dag kommer att influera de människor som flyttar i morgon, på samma sätt som tidigare flyttare har påverkats av dem som har flyttat före. På det viset uppstår en historiskt och kulturellt förankrad migrationsström. Migration och kontakter mellan Finland och Sverige har alltid förekommit, något som blir särskilt tydligt när man betraktar den finlandssvenska gruppen. Redan förekomsten av en svensktalande befolkning i Finland vittnar om täta förbindelser mellan länderna, som delvis beror på att Finland historiskt var en del av det svenska riket. Sverige ingår som en del i många finlandssvenskars medvetande och identitet, vilket nutida finlandssvensk migration till Sverige är ett tecken på. Finlandssvenskarna är överrepresenterade i den finländska migrationsstatistiken och det har uppskattats att cirka en femtedel av alla finlandssvenskar är bosatta i Sverige. 2 Att ha svenska som modersmål i Finland innebär i praktiken att vara en del av en minoritetsgrupp med ett begränsat utrymme för det egna språket. Tillsammans med de historiska banden till Sverige, som i dag avspeglar sig i det svenska språket och en kulturell närhet, blir kontakterna till Sverige av stor vikt för att ge den finlandssvenska gruppen större utrymme. Genom de stora migrationsvågorna till Sverige under efterkrigstiden blev de finlandssvenska kontakterna med Sverige påtagligt förstärkta i och med att sociala band mellan släktingar och vänner skapades mellan länderna. Även inom företagsvärlden är kontakterna mellan Sverige och Finland livliga och detta i långt större utsträckning än tidigare. 3 Banden mellan Finland och Sverige är således av både historisk och samtida art. Svenskfinland, det finlandssvenska bosättningsområdet, är 149

CHARLOTTA HEDBERG Figur 1. Svenskfinland och de undersökta kommunerna Esbo, Kimito och Jakobstad. emellertid ett mycket heterogent område med stora skillnader mellan olika regioner. Det här kapitlet ger exempel på sådana migrationskulturer i Svenskfinland som har relevans för migrationsströmmar till Sverige. Det här sker dels genom att finlandssvenska migranters livsbanor diskuteras, dels genom att några finlandssvenska områden ägnas särskild uppmärksamhet. Tre kommuner speglar i texten några av Svenskfinlands lokala ansikten : Det huvudstadsnära Esbo i Nyland, den lantligt präglade skärgårdskommunen Kimito söder om Åbo och, som en representant för svenska Österbotten, småstaden Jakobstad (Figur 1). Med kommunerna som bas analyseras flyttares sociala, ekonomiska och kulturella kontakter med Sverige, liksom skälen till att de lämnat Finland och i vissa fall senare flyttat tillbaka. Upplevelsen av att vara finlandssvensk i Sverige diskuteras också. Det material som huvudsakligen har använts för studien är 28 intervjuer med finlandssvenskar från fallstudiekommunerna som har flyttat till Sverige. Den undersökta tidsperioden är 1976 1999. Utifrån internordiska flyttningsintyg har informanter valts ut med utgångspunkt i tre fak- 150

FINLANDSSVENSKA ANSIKTEN torer: den åldersgrupp som var typisk för flyttning från kommunen, kön samt inflyttningsort i Sverige. Cirka hälften av de intervjuade migranterna har senare flyttat tillbaka till Finland. Intervjuerna har genomförts i syfte att belysa både migrationsförloppet och situationen i in- och utflyttningsorterna. Bilden av hemkommunerna är därför inte en representativ bild av vad finlandssvenskar i allmänhet tycker, utan beskrivs ur migranternas perspektiv. Detta är en poäng i sig, eftersom kapitlet behandlar migration. Samtidigt innebär migration ofta att individer ser hemvana situationer med nya ögon, vilket kan ge en tankeväckande bild av platsen. Vidare behandlar studien endast de generationer som var typiska utflyttare för åren 1976 1999. Det innebär att svaren är påverkade av både hur länge personerna har hunnit bo i Sverige och vilka händelser som tilldragit sig under deras levnadstid. En del av informanterna växte exempelvis upp under de svåra ekonomiska villkoren i Finland efter andra världskriget, däremot är det ingen av dem som själv har deltagit i kriget. ESBO, KIMITO OCH JAKOBSTAD TRE MIGRATIONSKULTURER Lokala minoritetssituationer I kommunerna Esbo, Kimito och Jakobstad finns tre delvis olika migrationskulturer. Läget i Finland, omfattningen av kontakterna med Sverige liksom den finlandssvenska minoritetssituationen skiljer sig åt och påverkar flyttningsmönstret. Den språkliga sammansättningen av svensk- och finskspråkiga skiljer sig på ett avgörande sätt mellan Esbo, Jakobstad och Kimito (Figur 2). I Esbo är finlandssvenskarna i dag i klar minoritet och andelen uppgår till cirka 10 procent. I Kimito och Jakobstads kommuner är den finlandssvenska befolkningen däremot i majoritet, med en andel på dryga 65 procent i Kimito och 55 procent i Jakobstad. Ändå var antalet finlandssvenskar i Esbo år 1999 dubbelt så stort som i Jakobstad (19 800 respektive 10 900 personer) och hela tio gånger större än i Kimito (2 200 personer). 4 Förutsättningarna för det svenska språket skiljer sig således markant mellan kommunerna. Den rådande språksituationen är relativt ny och är nära förbunden med den industriella utvecklingen i Finland under 1900-talet. Vid slutet av 1800-talet var såväl Esbo som Kimito och Jakobstad genuint svenskspråkiga områden, med 80 till 100 procent svenskspråkiga invåna- 151

CHARLOTTA HEDBERG Esbo Kimito Jakobstad 4% 9% 33% 1% 66% 43% 2% 55% Svensk sprœkiga Finsk sprœkiga vriga 87% Figur 2. Den språkliga fördelningen i Esbo, Kimito och Jakobstad 1999. Källa: Finnäs 2001. 100 80 60 Esbo Jakobstad 40 Kimito 20 0 1999 1990 1980 1970 1960 1950 1940 1930 1920 1910 1900 1890 1880 1860 Figur 3. Andelen svenskspråkiga av befolkningen i Esbo, Kimito och Jakobstad. Källor: Finnäs 2001, 2002; Lahti 1987; Villstrand 1987. re. Esbo och Kimito var jordbruks- och fiskebygder som bestod av ett stort antal mindre byar. Jakobstad var en handels- och sjöfartsstad som hade vuxit fram vid kusten i Pedersöre socken och blev egen stad 1652. 5 Finlands industrialisering gav upphov till en omfattande inflyttning från landsbygden till städerna och industriorterna. Eftersom en klar majoritet av inflyttarna var finskspråkiga förändrades förutsättningarna för det svenska språket i centrumområdena. 6 Andelen svenskspråkiga minskade 152

FINLANDSSVENSKA ANSIKTEN ofta på ett mycket dramatiskt sätt, vilket är särskilt märkbart i Esbo (Figur 3). På 1940-talet var ännu hälften av kommunens befolkning svenskspråkig, men under de följande årtiondena minskade andelen så kraftigt att den 2002 utgjorde knappt en tiondel. Den omedelbara närheten till Helsingfors, som under 1900-talet upplevde ett starkt industriellt och befolkningsmässigt uppsving, gjorde att det tidigare agrart präglade Esbo infogades i huvudstadsområdet. Kommunen kom således att bli en del av den allmänna flyttningsrörelsen i Finland mot Helsingfors, med inflyttare som mestadels kom från avlägsna, finskspråkiga delar av landet. 7 Fortfarande på 1970-talet kunde dock centrala delar av kommunen upplevas som landsbygd, med betydande skogsområden, åkrar och betande djur. I dag är det lantliga Esbo avlägset, och numera upplevs kommunen som en del av Stor-Helsingfors. Kommunen ses som ett antal separata bostadsområden utan något egentligt centrumområde och präglas av omfattande pendling till arbetsplatser i huvudstaden. Det har varit vanligt bland informanterna att man flyttat från Helsingfors till Esbo för att få billigare bostäder men också en bättre och mer naturnära boendemiljö än vad som är möjligt i huvudstaden. Ett stort antal forsknings- och utvecklingsintensiva företag är belägna inom kommunens gränser, och den socioekonomiska statusen med avseende på utbildning och inkomst tillhör de högsta i Finland. 8 I Esbo har den stora andelen finsktalande inflyttare gjort att språkmiljön har fått en mycket finsk prägel. Finlandssvenskarna i Esbo har anpassat sig därefter och pratar finska automatiskt ; de flesta behärskar finska språket relativt bra och många är helt tvåspråkiga. Bland informanterna från Esbo räknar sig drygt hälften som finlandssvenska, medan de övriga har en tvåspråkig identitet där man ger den svenska delen en varierande betydelse. Användningsområdet för det svenska språket är i Esbo främst begränsat till hemmet, svenskspråkiga organisationer och serviceinrättningar som skolor och daghem. Trots den dramatiska minskningen av andelen svenskspråkiga i Esbo har antalet samtidigt fördubblats sedan 1940-talet. De flesta informanter anser därför att det går att hitta relativt svenskspråkiga bostads- och arbetsmiljöer i kommunen. En person, återflyttad från Sverige, som har bott i kommunen sedan 1970-talet, menar att språksituationen hela tiden har blivit sämre och sämre. Han har därför medvetet gått in för att använda sig av det svenska språket även på stan och har då upptäckt att det trots allt förvånansvärt ofta går att klara sig, så länge man har kunskap om vart man ska vända sig. På det hela taget 153

CHARLOTTA HEDBERG är det emellertid det finska språket som dominerar i Esbo. Även inom de svenskspråkiga skolorna breder det finska språket ut sig i huvudstadsområdet, till följd av en alltmer utbredd kontakt mellan språkgrupperna och en ökad medvetenhet hos såväl svensk- som finskspråkiga barns föräldrar om fördelen med att behärska båda språken. 9 Trots den finska dominansen förefaller det som att informanterna från Esbo är relativt nöjda med sin situation. Eftersom de flesta behärskar både finska och svenska bra anser de ofta att de har en konkurrensfördel på arbetsmarknaden i förhållande till finnarna. Finlandssvenskhet ses som en positiv egenskap för den enskilde. En del informanter berättar dock att det i Esbo-Helsingforsområdet finns negativa stämningar gentemot finlandssvenskar. De upplever sig sällan vara personligt drabbade eller påverkade av dem, men ur intervjuerna kan en bakgrund av motsättningar mellan språkgrupperna utläsas. Det kan förekomma spänningar mellan grupper av ungdomar; det talas om att man inte ska prata svenska högt på kvällarna i krogmiljöer eller alltför högljutt markera sin grupptillhörighet på stan. Också den gamla föreställningen om finlandssvenskar som bättre folk kan fortfarande skymtas i huvudstadsområdet: Det finns ju vissa släkter i industrin som har makt och pengar, men det är i alla fall inte en realitet på något sätt för hela folkgruppen. Och det kanske har varit det mer tidigare än i dag, men man spelar an på det: alla dessa rikare svenskspråkiga släkten som man vill räkna upp och påpeka hur de på något sätt har makt. Det är lite som med judar i New York. Man vill påstå att de har en makt långt utöver vad deras antal skulle ge dem rätt till. 10 Liksom Esbo upplevde också Jakobstad i industrialiseringens tidiga skede en dramatisk minskning av andelen svenskspråkiga. Det tidigare helt svenskspråkiga Jakobstad blev föremål för en stor inflyttningsvåg, dels av svenskspråkig arbetskraft från grannkommunerna, dels av finskspråkig arbetskraft från inlandet. De senare stannade ofta mer tillfälligt i staden. 11 Mellan 1900 och 1910 minskade andelen svenskspråkiga med hela 30 procentenheter (Figur 3). Därefter har dock andelen stabiliserats kring knappa 60 procent av kommunens befolkning. 12 I de omgivande landsbygdskommunerna är andelen svenskspråkiga omkring 90 procent, vilket förstärker känslan av att gruppen är i majoritet i regionen. Jakobstad beskrivs av flera flyttare som en delad stad. I de västra delarna av staden, som består av villaområden med små, gamla trähus, bor finlands- 154

FINLANDSSVENSKA ANSIKTEN svenskarna. I den östra delen, på vägen mot stadens dominerande industri Oy UPM-Kymmene Ab, bor finnarna i hyreslägenheter eller nybyggda villor. Liksom boendet är också de sociala kontakterna och i viss utsträckning nöjeslokalerna delade mellan språkgrupperna. Således kan man säga att finnar och finlandssvenskar i Jakobstad lever relativt åtskilda, vilket bottnar i historiska skillnader mellan grupperna: Det är klart att det finns alltid [ ] en viss mobbning. Historiskt sett så har det varit att de här svensktalande delarna har varit de rika trakterna. [ ] Om man tittar på Jakobstad, hur folk bor och lever här: Vissa stadsområden är helt utan finskt inflytande man flyttar inte dit om man är finsktalande. Och vissa områden är helt finsktalande och som svensk flyttar man inte dit vad ska man dit och göra? utan det är nog helt segregation på så sätt. [ ] Vi har ju inte heller skolor där vi har bägge språken. De är helt separerade. [ ] Och likadant med skolungdomar, så får du ju alltid dina tillhåll efter plugget, och det är också sådana ställen där man inte blandar språket. Olika typer av ungdomslokaler, de är väldigt åtskilda. [ ] Restauranger, nattklubbar, discon likadant, dit går man när man är svensktalande. 13 En del menar att en viss uppluckring har skett och att den sociala uppdelningen håller på att försvinna genom den ökade tvåspråkigheten i staden. En orsak till detta skulle kunna vara att det finska språket generellt breder ut sig i Svenskfinland. Andra menar dock att segregationen mellan språkgrupperna fortfarande finns kvar. En person upplevde att relationerna mellan svensk- och finskspråkiga i Jakobstad förändrades under slutet av 1980-talet. De finskspråkiga började synas mer: Man märkte efter några år att det hade börjat vända, att det hade blivit mer finsktalande där. För [ ] när man var ute i svängen så märkte [man] att det var lite mer sådana här läger, finnar och vi finlandssvenskar. Man hörde bland vänner att det var mycket tjafs om det här att man säger att I Finland pratar man finska. Jag blev aldrig riktigt attackerad, men vi brukade säga att Du pratar vad du kan, men jag pratar vad jag vill!. [ ] Men jag tror nog att det är mer finsktalande i Jakobstad i dag. 14 Användningsområdet för det svenska språket är alltså betydligt mer omfattande i Jakobstad än i Esbo. Även här behärskar man emellertid mestadels finska så pass väl att man klarar sig, åtminstone inom regionen. På 155

CHARLOTTA HEDBERG arbetsplatser talas finska och svenska sida vid sida, så att finlandssvenskar och finnar talar med varandra på sitt modersmål. Det förväntas dock att man ska behärska finska på arbetsmarknaden generellt, både inom offentliga serviceyrken och inom den privata sektorn. Jämfört med de övriga två kommunerna befinner sig det jordbruksdominerade Kimito i den motsatta änden av Finlands industrialiseringsprocess. Den yngre befolkningens utflyttning till nationella och lokala industricentra har medfört att Kimitos befolkning minskar och har åldrats. Andelen svenskspråkiga i Kimito har också minskat beroende på giftermål över språkgränsen, inflyttning av finskspråkig arbetskraft till större jordbruk samt utplacering av finskspråkiga flyktingar från Karelen i samband med andra världskriget. 15 Minskningen har under 1900-talet inneburit en nedgång från 80 till dryga 60 procent svenskspråkiga, men i Kimito har detta skett successivt snarare än abrupt. Trots att andelen i procent har varit oförändrad under de senaste årtiondena är ändå upplevelsen hos många kimitobor att språkmiljön har blivit mer finsk. Man använder sig mer av det finska språket på stan i dag än man gjorde för 20 år sedan. En informant upplever proportionerna som omvända, med en klar majoritet finskspråkiga, trots att andelen svenskspråkiga i Kimito har varit relativt stabil under hela 1900-talet. Precis som i Jakobstad finns det i Kimito tendenser till ett tudelat samhälle, där finsk- och svenskspråkiga lever sida vid sida, men utan större kontakt med varandra: Det var ju bara svenska som gällde, i princip. Det finns ju många finnar, våra grannar var finnar också. Och det värsta var att de hade två killar som var i min ålder och det kunde ha varit 200 meter mellan oss jag hade ingen kontakt med de där människorna! [ ] Vi åkte i samma skolskjuts, gick nästan i samma skola, samma skolbyggnad och ingenting vi pratade aldrig med varandra. Väldigt märkligt. [ ] Det var alltid som en spärr på finska, just när man kommer från Kimito. [ ] Det var inte så att man kände att man inte ville ha [kontakt], utan det var bara så att man var rädd för språket tror jag. 16 Även i Kimito har det ibland förekommit spänningar mellan språkgrupperna. En informant vittnar om gängslagsmål i Kimito, då finskspråkiga ungdomar från närbelägna fastlandsområden åkte till ön för att söka konflikt. Trots ett visst avstånd mellan språkgrupperna finns det också många undantag där personer umgås över språkgränserna. I synnerhet för de tvåspråkiga är gränserna mindre skarpa. En form av kommunikation 156

FINLANDSSVENSKA ANSIKTEN där svensk- och finskspråkiga pratar med varandra på sitt modersmål har utvecklats också i Kimito: Och det är inte ovanligt att det händer att man pratar svenska med en finne och finnen svarar på finska, för det är motvilja från båda hållen. Man lyckas kommunicera och klara ut problemen. [ ] Det är så få finnar där och man har så lite med dem att göra så jag pratar nog svenska. Man klarar ju sig där. Jag hade ju inte så mycket med finnar att göra, så det var ju om jag skulle till affären eller något byråkratiskt annars hade jag ju inga finnar som vänner. 17 Sammantaget verkar således relationen mellan finsk- och svenskspråkiga i kommunerna vara att språkgrupperna lever sida vid sida, men ofta utan att umgås. Den ökade tvåspråkigheten gör dock att kontaktytorna mellan grupperna ökar med tiden samtidigt som finskan vinner mark på svenskans bekostnad. Många migranter kommenterar att de ogillar den diskussion som förs i det finländska samhället om finlandssvenskars rättigheter, exempelvis i massmedierna och från politiskt håll. Det är samtidigt viktigt att påpeka att många uppfattar att finnar generellt visar stor tolerans mot dem när de försöker prata finska, även i de fall då finlandssvenskarna själva upplever osäkerhet. Däremot kan det brista i finlandssvenskarnas egen attityd mot finnar när dessa försöker prata svenska, tycker vissa. Lokala migrationstraditioner Språksituationen i kommunerna hänger således till stor del samman med de finskspråkigas rörlighet inom Finland. Finlandssvenskarna däremot har genom tiderna haft en starkare tradition av att flytta utomlands än de finskspråkiga. Flyttningsströmmarna har mestadels riktat sig mot Sverige, undantaget årtiondena runt sekelskiftet 1900, då Kanada och USA var huvuddestinationerna. Från och med 1950-talet har Sverige åter blivit den främsta utländska destinationen för finlandssvensk migration. 18 Migrationens omfattning har emellertid varierat stort mellan olika regioner i Svenskfinland. Bland de undersökta områdena är det i synnerhet mellan Esbo å ena sidan och Jakobstad och Kimito å den andra som det finns skillnader i Sverigemigrationens omfattning. I de senare har migration till Sverige varit ett genomgående inslag i historien, även under det Amerikadominerade 1800-talet. 19 Någon liknande tradition har inte funnits i Esbo, vilket bland annat beror på att Esbo tillhör landets tillväxtom- 157

CHARLOTTA HEDBERG 14,0 12,0 10,0 8,0 6,0 4,0 Esbo Jakobstad Kimito Svenskfinland 2,0 0,0 1976 78 1979 81 1982 84 1985 87 1988 90 1991 93 1994 96 1997 99 Figur 4. Andelen migranter av den svenskspråkiga befolkningen i Esbo, Kimito och Jakobstad. Källa: Statistikcentralen 2001. råden. 20 I de av sjöfart präglade Jakobstad och Kimito fanns en maritim kultur med nära band till bland annat Sverige. När arbetslösheten tilltog på landsbygden kunde man dessutom inte, som i Esbo, försörja sig genom att ta arbete i huvudstaden, vilket ökade migrationen från Kimito och Jakobstad. När den starka arbetskraftsutvandringen från Finland inleddes under efterkrigstiden förstärktes tendensen att flytta till Sverige ytterligare, i synnerhet på landsbygden i det svenska Österbotten. Med österbottniska mått mätt var migrationen från Jakobstad på 1950-talet därför relativt modest, medan den i jämförelse med Esbo och Kimito var betydande. 21 Under senare tid har migrationen förändrats till att i allt högre grad utgå från städer i stället för landsbygd. Traditionen att flytta från Österbotten har däremot bestått. Följden av detta har blivit att Jakobstad är en av de kommuner i Svenskfinland som har den högsta migrationen till Sverige under 1970- till 1990-talen (Figur 4). Migrationen från Åbolands skärgårdskommuner har under samma period minskat och Kimito följer där den allmänna tendensen. Minskningen kan dock förklaras med att medelåldern i denna relativa glesbygd har hunnit bli hög, varför en allt mindre andel av befolkningen befinner sig i de åldrar då migration är 158

FINLANDSSVENSKA ANSIKTEN vanligt. Inom åldersgruppen 15 24 år är migrationen från Kimito fortsatt hög, vilket tyder på en fortsatt stark tradition av att flytta till Sverige. 22 Från huvudstadsregionen har det historiskt sett varit mindre vanligt att flytta till Sverige. Trots detta har trenden 1976 1999 varit uppåtgående, främst på grund av en hög flyttningsbenägenhet från Esbo tillsammans med den ännu relativt svenska enklaven Grankulla kommun. Den ökade urbana migrationen från 1960- till 1990-talet antyder att Esbos höga flyttningsandel under 1990-talet jämfört med övriga kommuner i Finland inte är en tillfällighet utan kan vara början på en bestående trend. 23 Vart i Sverige flyttar man? Den finländska migrationen till Sverige har under efterkrigstiden gått till Stockholmsområdet, Bergslagsområdet och till kustområdet längs Bottniska viken. I början av 1970-talet tillkom även Västsverige, särskilt Göteborgstrakten, som ett viktigt inflyttningsområde. Centrala kriterier för valet av inflyttningsort under efterkrigstidens stora migrationsvågor var utbudet av arbetsplatser inom tillverkningsindustrin, och/eller närheten till storstadsregionerna samt avståndet till Finland. 24 Dessa uppgifter gäller både finsk- och svenskspråkiga. Vart i Sverige de finlandssvenska migranterna flyttade under den här tidsperioden vet man inte med säkerhet, men mycket tyder på att deras migration följde det allmänna mönstret. Under perioden 1976 till 1999 har de finlandssvenska flyttningsströmmarna från Esbo, Kimito och Jakobstad till Sverige koncentrerats till ett fåtal orter (Figur 5). Stockholmsområdet framstår som en allt starkare magnet för finlandssvenska migranter med alla de möjligheter som ett svensktalande storstadsområde för med sig i form av arbets- och nöjesutbud. Samtidigt har flyttningarna till industriorterna i Bergslagen så gott som avstannat i takt med att arbetsmarknadsläget och de grupper som väljer att flytta till Sverige förändrats. Vart en person flyttar hänger samman dels med tillgången till lediga bostäder, dels med orsakerna till själva flyttningen. Dessa kommer att diskuteras närmare nedan. För migranterna från Esbo gick flyttlassen 1976 1999 från en huvudstadsregion till en annan. En överväldigande majoritet av migranterna, 63 procent, flyttade till Stockholms län, i första hand till Stockholms kommun. Den dominerande inflyttningsorten bland dem som inte flyttade till Stockholm varierade över tid; på 1970-talet var den typiska destinationen Botkyrka, som är en kommun som karaktäriseras av en hög andel 159

CHARLOTTA HEDBERG Lule Ume Sundsvall Uppsala Stockholm Surahammar Stockholm Gvle Uppsala Stockholm Sm - land utomnordisk invandring och låg socioekonomisk status. 25 På 1980-talet förändrades flyttningsmönstret så att högstatuskommunen Lidingö blev en vanlig ort att flytta till och på 1990-talet Sollentuna, även den en kommun med relativt hög status. Endast en mindre andel av migranterna flyttade till de två övriga storstadslänen, Västra Götalands län (9 %) och Skåne län (8 %). På 1970- och 1990-talen förekommer också migration till Uppsala. Det är således uppenbart att migranter från Esbo var inriktade på de större städerna. Även från Kimito riktade sig strömmen mot Stockholm. 64 procent av migranterna flyttade till Stockholms län, varav majoriteten till Stockholms kommun. Migrationen från Kimito till Stockholm kan ses som en del av den process då unga flyttar från glesbygd till storstadsområden, en process som i detta fall går över en nationell gräns. Vid sidan av migratio- Gteborg Gteborg Malm Lund Esbo Antal flyttare 200 230 31 60 11 30 1 10 Kimito Antal flyttare 25 30 4 7 1 3 Jakobstad Antal flyttare 140 200 21 50 11 20 1 10 Charlotta Hedberg 2003 Figur 5. Finlandssvenska migranters inflyttningsorter 1976 1999. 26 Källa: Internordiska flyttningsintyg från Esbo svenska församling, Kimito församling och Jakobstads svenska församling. 160

FINLANDSSVENSKA ANSIKTEN nen till Stockholm förekom på Kimito en viss utflyttning också till mindre bruksorter som troligtvis utgjorde en efterdyning till arbetskraftsmigrationen under efterkrigstiden. I Bergslagsområdet förekom inflyttning av Kimitobor till bland annat Surahammar och i västra Svealand till vissa industriorter i Gnosjöområdet såsom Gislaved. Migrationsströmmarna från Jakobstad är fördelade på fler områden i Sverige än de som utgår från Kimito och Esbo. Även bland Jakobstadsborna är Stockholm ett vanligt mål, och till Stockholms län flyttade 1976 1999 40 procent av migranterna. Det är emellertid nästan lika vanligt för Jakobstadsbor att flytta till Umeå som att flytta till Stockholm. På 1990- talet, då en i allmänhet starkt Norrlandscentrerad utflyttningstrend utvecklades i Jakobstad, var det till och med vanligare att flytta till Umeå än till Stockholm. En migrant beskriver Umeå som lilla Svenskfinland och menar att det är vanligt att träffa bekanta österbottningar på stan i Umeå. På 1970-talet var också Gävle en vanlig ort att flytta till från Jakobstad; där kom det att etableras en finlandssvensk Jakobstadskoloni. 27 VARFÖR FLYTTAR MAN? Kulturella, ekonomiska och sociala kontakter Finlandssvenska migrationstraditioner och de kraftiga migrationsströmmarna från Finland till Sverige genom tiderna har inneburit att ett stort antal kulturella, ekonomiska och sociala band har etablerats mellan länderna. Kontakterna har i sin tur medfört att nya migrationsbeslut har fattats. Den finlandssvenska migrationen från Finland till Sverige kan delvis betraktas som intern migration, d.v.s. migration som rör sig inom ett land. 28 Migrationen underlättas av att formella hinder saknas för flyttning mellan länderna, men dess omfattning och kontinuitet indikerar framför allt att den finlandssvenska språk- och kultursfären inkluderar även Sverige. Migrationen och kontakterna till Sverige ingår således ofta som en del av den finlandssvenska identiteten, och migranterna berättar att avståndet till Sverige inte kändes långt före flyttningen. Tvärtom upplever de flesta att Sverige och Finland är ganska lika varandra som länder och många menar att avståndet till Sverige känns betydligt kortare än till finskspråkiga orter i Finland. Sverige ses av en inflyttare från Jakobstad som det självklara andrahandsvalet efter Svenskfinland, som är den 161

CHARLOTTA HEDBERG remsa man kan bo på i Finland. 29 Trots att finlandssvenskarna känner samhörighet nästan uteslutande med de svensktalande delarna av Finland, bör det samtidigt påpekas att de ofta känner stor lojalitet mot Finland som nation. De har ofta en tudelad sympati för både Finland och Sverige, som har att göra med att de kulturella och politiska gränserna inte alltid sammanfaller. 30 Närheten till Sverige består enligt migranterna i det förenande språket, liksom även i en gemensam historia och kultur. De regionala skillnaderna är dock stora i detta avseende, och det är i synnerhet migranterna från Jakobstad som uttrycker en stark närhet till Sverige. I deras beskrivningar finns en självklar omedelbarhet i förhållandet till Sverige, och den kulturella närheten till Sverige ses som en egenskap som regionen har. Samtidigt finns en tydlig mental gräns mot de finskspråkiga delarna av Finland och för många även söderut, mot Nyland och Helsingfors, som man uppfattar som betydligt mer avlägsna än Stockholm. Ett flertal av informanterna från Jakobstad menar att flyttningen till Sverige inte var någonting märkvärdigt eftersom landet kändes bekant. En vanlig förklaring är att jakobstadsborna har tillgång till det rikssvenska TV-utbudet: Man vet ju så mycket om Sverige när man är finlandssvensk [ ] i Österbotten. Jag är uppväxt med svenskan och jag kan antagligen mer om Sveriges historia än jag kan om Finlands. Vi fick ju in svensk [TV] under min uppväxt. Och eftersom de pratar finska på de andra kanalerna [ ] och finlandssvenska var mitt modersmål har jag sett alla de här Fem myror är fler än fyra elefanter och hela det kittet. [ ] Svensk television över huvud taget har jag sett på under hela min uppväxt. Så på det viset blir man väldigt van vid Sverige på något sätt. Det kändes väldigt bekant. [ ] Som finlandssvensk, åtminstone om man är österbottning, så känns det lite som det andra moderlandet. 31 Genom svensk TV följer en del jakobstadsbor med i det rikssvenska i stället för det finländska nyhetsutbudet och blir mer insatta i den svenska politiska debatten. Även övrig rikssvensk folkkultur har stor spridning i Österbotten. Man läser rikssvenska veckotidningar, spelar Bingolotto, lyssnar på dansbandsmusik och läser rikssvenska böcker. De personliga kontakterna har blivit utbredda till följd av den omfattande färjetrafiken mellan ett antal svenska och finländska kuststäder: 162

FINLANDSSVENSKA ANSIKTEN De där färjorna har ju säkert gjort sitt. Att man ibland åker över till andra sidan och kollar lite. Jag menar, det var ömsesidigt [ ], man har ju umgåtts. Jag vet att det kom klasser ibland till vår klass från andra sidan och något band kunde det vara. 32 På samma sätt understryker ofta migranterna från Kimito den mentala gränsen mot det finskspråkiga Finland. Vissa känner större närhet till Stockholm än till Helsingfors, delvis på grund av läget. De kulturella kontakterna till Sverige är dock inte lika tydliga i Kimito som i Jakobstad. I berättelserna från Kimito framstår kontakterna till Sverige som mer individuella och nämns mer i förbifarten. De har ofta uppstått genom arbetsplatser på sjön, antingen godstrafiken eller på passagerarbåtarna mellan Finland och Sverige. Den historiska förbindelsen till Sverige är närvarande på Kimito på ett konkret sätt. Man är medveten om förläningen av stora gods på ön till svenska riksherrar och om avlägsna släktband till Sverige: Då när ännu Finland hörde till Sverige [redan] då hade ju de som bor här samband med Sverige. [ ] Här i Kimito är det många släkter som härstammar från Sverige. [ ] Ja, farsans farfarsfars far eller något han har ju kommit därifrån. [ ] Han var från Sverige, minst kapten eller så. De som var i armén fick till gåva jordställen från svenska kronan om de hade varit bra i något krig. 33 Trots att man bott i den relativt tvåspråkiga huvudstadsregionen, beskriver också migranterna från Esbo en kulturell närhet till Sverige, även om den inte är lika starkt betonad som i de övriga två kommunerna. Man nämner inte lika ofta att rikssvensk kultur är en del av den finlandssvenska identiteten, men anser fortfarande att Sverige var ett välbekant land och ett lätt val när flyttningsbeslutet fattades. Det som är utmärkande för migranterna från Esbo är att flytten står i samband med de kontakter som har etablerats inom och mellan företag och andra organisationer. Ekonomiska kontakter har skapats genom export och samarbete mellan olika aktörer. Valet av Sverige som flyttmål blir en naturlig följd av dessa kontakter. En migrant, som är IT-chef, menar att det finns en särskild närhet mellan svenska och finska företag: eftersom kulturellt så mycket i business i allmänhet har att göra med människor och människors kommunikation med varandra. Och 163

CHARLOTTA HEDBERG det finns en absolut starkare närhet mellan finsk och svensk population jämfört med t.ex. norsk, för att inte säga dansk. [ ] Men på något sätt det har inte funnits en sådan negativ attityd mellan Finland och Sverige. Man tycker liksom lite om varandra. Sedan kan man ju slåss i ishockeyrinken, [men] jag tycker att det finns en liten värme, vi har ju hört tillsammans. [ ] Jag tror att det har mycket med historien att göra. [ ] Sverige har ju alltid hjälpt Finland i vad som har hänt så att det har fixat sig. 34 Parallellt med de ekonomiska och kulturella banden finns även betydande sociala band som förenar Sverige med Finland. 35 Nästan alla migranter i studien har känt till andra finlandssvenskar som har flyttat till Sverige före dem själva, och det har utvecklats sociala nätverk mellan länderna. Det är vanligt att migranterna före flytten till Sverige hade en god bild av landet genom att de finlandssvenskar som redan är bosatta där håller nära kontakt med släktingar och vänner i Finland. Å ena sidan skapas en medvetenhet om Sverige genom att man regelbundet reser till Sverige för att hälsa på släktingar och vänner som flyttat dit. Å andra sidan besöker de som flyttat till Sverige ofta Finland. Det finns exempel på migranter som gör det så ofta som en gång i månaden. Efter en längre tid i Sverige tenderar resorna att bli färre, men andra fortsätter att tillbringa större delen av sin lediga tid i Finland. Av dessa är det många som har sommarstugor på hemorten i Finland. De här kontakterna kan i sin tur föra med sig att medvetenheten om Sverige ökar och att andra flyttar efter. Släktingar och vänner bosatta i Sverige kan ha påverkat flyttningsbeslutet och konkret hjälpt till med bostad och arbetsplats. I andra fall har migranterna bara varit avlägset medvetna om att andra bekanta har flyttat till Sverige tidigare. Bara vetskapen om att andra har flyttat före kan emellertid vara en bidragande faktor till att man flyttar själv. Om man ser att andra har klarat av att genomföra en liknande flyttning och de har talat positivt om landet så blir också steget kortare att ta för en själv. Migrationstraditionen i Kimito och Jakobstad har gjort att starkare sociala kontakter har etablerats över riksgränsen än i Esbo. Efterkrigstidens arbetskraftsinriktade migration påverkar i dessa kommuner även dagens flyttningar till Sverige. En del finlandssvenska migranter har fötts och/eller vuxit upp i Sverige, eftersom deras föräldrar flyttade i samband med någon av efterkrigstidens stora flyttningsvågor. Föräldrarna har sedan flyttat tillbaka till Finland, vilket medfört att barnen har tillbringat 164

FINLANDSSVENSKA ANSIKTEN sin uppväxttid dels i Sverige, dels i Finland, och har rört sig mellan många olika orter. När den här generationen, nu bosatt i Finland, ska flytta hemifrån finns erfarenheten av Sverige kvar och några väljer att flytta tillbaka: Jag ville ju till Sverige. Jag hade kvar mina barndomsminnen av Sverige sedan jag var liten och de satt kvar och längtan till Sverige hade nog alltid funnits där. Så det var väldigt självklart för mig, ett självklart val. [ ] Dels var det ju det här med språket. Att alltid bli förstådd överallt och alltid kunna uttrycka sig utan att det skulle kännas jobbigt. Det var ju en lättnad som man såg fram emot. [ ] Sedan hade jag väl den här bilden [av att] Stockholm är en stor stad, före i utvecklingen, mycket nya tankar, mer modernt. 36 En annan migrant, som flyttat från Kimito till bruksorten Surahammar, illustrerar i sin berättelse hur migrationstraditionen har förts vidare under årtionden: Jag tror att redan 1958 så började man utvandra från Finland just hit till Surahammar, allra helst från Kimito vi är ju mycket folk från Kimito som bor i Surahammar. [ ] Man fick höra talas om i Kimito, där det var dåligt med arbetstillfällen, att i Surahammar på bruket behövde man arbetskraft och man behövde inte någon utbildad arbetskraft utan man tog emot nästan vem som helst. [ ] För det fanns ju inte svenskar så det räckte till. 37 Vidare beskriver samma migrant hur den inledande migrationen via sociala nätverk genererade en fortsatt migrationsström till Surahammar: Och sen har det väl vart via bekantas bekanta att vi har hört talas om att [Surahammar] fanns och så kom man hit. [ ] Pappa fick jobb här i Sverige och han fick det tack vare att jag har två morbröder som hade flyttat hit några år tidigare. Och även en faster. [ ] Jag hade en annan farbror som flyttade hit också, 1964, han kom några år efter. 38 Familjen bodde alltså i Surahammar men tillbringade all ledig tid i Kimito, som är den plats vid sidan av Surahammar som migranten refererar till som hemma. Detta medförde att han under en kort period flyttade tillbaka till ön: 165

CHARLOTTA HEDBERG Sedan 1979 ja, jag träffade en flicka hemma i Finland [ ]. Och då kände jag att jag ville flytta hem. [ ] Mitt hem det är Kimito. [ ] Det kommer alltid att vara mitt hem, [ ] så då flyttade jag dit då, till henne. [Men] den här blixtförälskelsen gick väl över [ ] och sedan flyttade jag hem igen. Då flyttade jag hit till Sura. 39 Flyttningen tillbaka till Surahammar förde i sin tur med sig att de finländska myndigheterna upptäckte att han, som ännu var finsk medborgare, inte hade gjort militärtjänsten. Därför tvingades han flytta till Finland för ytterligare ett år, innan han slutligen åter begav sig till Surahammar. I dag skulle han på sätt och vis gärna vilja flytta hem till Kimito, men han är gift med en äkta Sura-tjej och största delen av släkten är numera bosatt i Sverige, vilket har gjort att han stannat kvar. Livsbanor, flyttningsbeslut och migrationskulturer En tydlig skiljelinje går således mellan å ena sidan de socialt förankrade migrationskulturerna i Jakobstad och Kimito och å andra sidan den nya urbana migrationskulturen i Esbo. En ytterligare skillnad mellan kommunerna är den ålder man vanligtvis befinner sig i när man flyttar till Sverige. Migranterna från Kimito och Jakobstad är betydligt yngre än de som flyttar från Esbo. Det här antyder att individer från olika regioner befinner sig i olika faser av sin livsbana när de väljer att flytta till Sverige. Den åldersgrupp man tillhör har vidare betydelse för varför man väljer att flytta, vilket innebär att migrationskulturerna utformas också i anknytning till den fas i den individuella livsbanan som migranterna befinner sig i. 40 När de unga Jakobstads- och Kimitoborna ska flytta till Sverige befinner de sig ofta i den fas av livet då de är på väg att flytta hemifrån. Denna tidpunkt har bland informanterna inträffat något tidigare för Jakobstadsbor, som har flyttat i 20-årsåldern, än bland Kimitoborna, som har varit runt 25 år när de flyttat. Vissa flyttar för att studera, men de flesta som avser att utbilda sig har avslutat sin utbildning i Finland och flyttar till Sverige för att ta sina första steg ut i arbetslivet. När man flyttar till Sverige blir skillnaden jämfört med att bo kvar hemma större, eftersom man flyttar långt bort. De som har utbildat sig före Sverigeflyttningen anser oftast att de under studietiden fortfarande har haft kvar en fot i hemmet. Att flytta till Sverige blir således det första definitiva uppbrottet 166

FINLANDSSVENSKA ANSIKTEN hemifrån. Det upplevs som en lagom stor utmaning att flytta till Sverige. Det blir en möjlighet att få pröva på något nytt och spännande, som samtidigt känns bekant: 41 Det beror väl kanske på om man inte är så fast, för man är inte bunden till någon annan person just vid den tidpunkten. Så vill man passa på kanske att uppleva någonting annat, komma bort och få lite annat perspektiv. [ ] Jag ser det som en fortsättning på studietiden, före det riktigt fasta, slutgiltiga. Det är väl en del av sökandet, att hitta den rätta platsen om det finns någon rätt plats. Jag vet inte, det var en naturlig del jag tänkte aldrig på att det var någonting speciellt, det var bara någonting jag gjorde. 42 De migranter från Kimito och Jakobstad som flyttade under slutet av 1970-talet följde med i den sista stora vågen från Finland till Sverige, lockade av arbetstillfällen, högre löner och den högre materiella standarden i Sverige. Flyttningen sågs som tillfällig och det klassiska var att flytta till Sverige under ett år för att köpa en bil innan man flyttade hem till Finland igen. Även under 1980- och 1990-talen flyttade man till Sverige i ung ålder. Skillnaden är att det nu var vanligare att man fattade sitt beslut individuellt, utan att följa med i en våg av andra jämnåriga. Migranterna var även mer angelägna om att ha en arbetsplats i Sverige redan innan de flyttade, i den mån de hade för avsikt att arbeta i Sverige. Bland migranterna från Jakobstad förekom även flyttning till universitet i Sverige. Vid Umeå universitet har en finlandssvensk koloni bildats, med en finlandssvensk studentnation som har 80 100 aktiva medlemmar. Nationen beräknar att dess medlemmar utgör cirka hälften av de finlandssvenska studenterna vid Umeå universitet. 43 Vid sidan av arbete spelar giftermål och liknande relationer en stor roll. Bland migranterna från Jakobstad och Kimito finns flera exempel på individer som har flyttat från Finland till Sverige på grund av att de har träffat en partner som varit antingen rikssvensk eller en finlandssvensk bosatt i Sverige. Att kontakten har uppstått har varit en följd av både ekonomiskt och personligt samröre mellan länderna, i form av företagssamarbeten och den täta trafiken av nöjeskryssningar över havet. Migrationen från Esbo uppvisar ofta helt andra karaktäristika. Migranterna är många gånger i 40-årsåldern och att flytta till Sverige ses generellt som ett steg i karriären. Det var i synnerhet under 1990-talet, när också migrationen från Esbo ökade, som det blev vanligt att flytta mellan 167

CHARLOTTA HEDBERG och inom företag och andra organisationer, så som militära utbildningsenheter. Tydliga kopplingar finns till den ökade företagssamverkan mellan de nordiska länderna under 1990-talet. Migranterna är ofta högutbildade och arbetar inom forsknings- och utbildningsintensiv industri, exempelvis inom IT-branschen, och flyttningen ses som en möjlighet att avancera inom yrket. Arbetsmarknaden för finlandssvenskar blir större i Sverige, och genom att behärska både det svenska och det finska språket har man en konkurrensfördel gentemot rikssvenskar inom företagssamarbeten mellan Sverige och Finland: Från Helsingfors- och Åbotrakten så tror jag att [migration till Sverige] är ganska allmän. [ ] Man känner att det är ett större område och större möjligheter att söka jobb och att välja och vraka. Och när man inser att det är ju ingen tröskel för att flytta till Sverige på det viset så blir det väl lättare också på något sätt. Och sen då kanske just med företag som har verksamhet i båda länderna, så har man ju en fördel också. [Finlandssvenskar] har ju [ ] en väldig fördel mot dem som de konkurrerar med som är från Sverige. De kan finska också, så de [har] lättare att få jobb den vägen. 44 Trots att karriärmigration var vanligast på 1990-talet bör det påpekas att sådan migration från Esbo förekom även under slutet av 1970-talet, den del av den undersökta tidsperioden som brukar förknippas med lågutbildad arbetskraftsmigration. I storstadsområdena har således kontakter mellan företag i Sverige och Finland förekommit även tidigare, om än i mindre omfattning. Ett finlandssvenskt företag inledde exempelvis en verksamhet i Sverige med kontor i Stockholm och i Göteborg 1978, där en av informanterna var projektchef. Han berättar att man under en längre tid skickade experter inom den verksamheten från Finland till Sverige. En tydlig skiljelinje bland migranterna från Esbo går mellan män och kvinnor. Att flytta för att göra karriär har i regel varit en manlig företeelse, medan kvinnorna från Esbo har varit medföljare. Bland intervjuerna finns endast ett undantag från detta. Såväl männens som kvinnornas berättelser innehåller tal om hur männens karriärer ska förbättras genom att man flyttar till Sverige: Min man fick flytta inom firman. [ ] Det var inte meningen för familjen att flytta och bli kvar, utan det var bra för hans karriär, därför var vi där. Barnen var små och det var lätt att flytta och liksom uppleva det. 45 168

FINLANDSSVENSKA ANSIKTEN Önskan att flytta tillbaka till Finland från Sverige är närvarande hos de flesta migranter, men i olika hög grad. I Esbo finns generellt en mer konkret tidsgräns för hur länge man planerar att stanna i Sverige. Bland dem som inte har ordnat sin anställning på egen hand utformas migrationen i form av temporära kontrakt på ett till två år mellan eller inom företag. Bland återflyttarna är det emellertid vanligt att man inte har haft något egentligt motiv till att flytta tillbaka, utan återflytten har varit ett självklart och oreflekterat led i Sverigevistelsen. För de unga utflyttarna från Kimito och Jakobstad verkar tanken på att flytta tillbaka till Finland vara mer diffus och osäker: Det var den där gränsen att man skulle bo i Sverige ett år och pröva på det och köpa en bil och komma tillbaka. [ ] Men sen så blev det på det viset när vi var då 4 år [i Sverige] att man började tänka om. Man behövde pengar till bostad, lägenhet, att köpa någonting eget att inte är ju bilen hela livet. [ ] Nu har jag ångrat mig efteråt att jag flyttade bort från Sverige. Nog skulle jag ha haft bättre tider i Sverige. 46 I ovanstående exempel valde personen efter stor tvekan slutligen att flytta tillbaka. Bland flyttare från såväl Esbo som Kimito och Jakobstad finns det emellertid många exempel på personer som har stannat kvar i Sverige trots att man inledningsvis haft för avsikt att flytta tillbaka. Många har förändrat sin avsikt med tiden, eftersom man har hunnit rota sig i Sverige; kontrakten går att förlänga, man träffar en partner i Sverige, man blir sämre på att tala finska, o.s.v. De flesta som flyttar tillbaka gör det inom två år. När man har varit bosatt i Sverige i fyra fem år avtar benägenheten att flytta tillbaka betydligt. För det mesta är det saknaden efter släkt och vänner samt att man vill att barnen ska gå i skola i Finland som gör att man flyttar tillbaka. Under tidsperioden 1976 1999 var återflyttningen ungefär lika vanlig bland migranter från Esbo, Kimito och Jakobstad, och drygt 40 procent flyttade tillbaka. Bland de forna Esbo- och Jakobstadsborna var det i synnerhet männen som valde att flytta tillbaka, medan män och kvinnor från Kimito flyttade tillbaka ungefär lika ofta. 47 En person från Kimito beskriver saknaden efter naturen som det avgörande motivet till att flytta tillbaka: Vintern gick ju bra, men på våren På vårarna när man kom ner till Vikingterminalen, solen lyste och sjön var spegelblank, men nej, man fick inte gå ut på sjön och fiska... 48 169

CHARLOTTA HEDBERG Även migranter från Jakobstad kan ibland nämna saknaden efter natur och hav, men ofta är det saknaden efter småstaden som anges som motiv till återflyttningen: Det var för mycket som fattades. [ ] Umgänge går ju att skaffa, men jag är bilfantast. Jag har alltid hållit på med stora amerikanska bilar, kört och skruvat och det var för mycket verkstad liksom allt det där som man hade här som man inte hade då i den lägenheten [i Stockholm]. Storstaden är bra på ett vis, men i lämpliga portioner. 49 Rörligheten hos migranterna varierar både i tid och i rum. För en del migranter är flyttningen till Sverige den enda flyttning över ett längre avstånd man har gjort i sitt liv, medan andra är uppvuxna med att flytta eller har flyttat mycket i vuxen ålder. Att avancera i karriären är ofta förbundet med en livsstil med hög rörlighet. 50 Bland migranterna från Esbo finns emellertid exempel på både rörliga och orörliga individer. Eftersom man redan är bosatt i Finlands huvudstadsområde har det för vissa av Esbos migranter inte varit nödvändigt att flytta över ett längre avstånd. Flyttningen till Sverige har för dem varit det enda längre steget man har tagit och har varit förbundet med ett visst spänningssökande, till skillnad från de mer nyttoinriktade bostadsflyttningar som de har gjort inom huvudstadsområdet. En person som flyttade inom sitt företag från Esbo till Stockholm motiverar detta med att han ville vara kultiverad och internationell. Vid sidan av de mindre rörliga huvudstadsborna finns bland migranterna från Esbo också mycket rörliga individer. En har exempelvis bosatt sig i Stockholm efter att en tid ha arbetat i Bryssel. För henne betyder flyttningen till Stockholm att hon har kommit närmare Åbo, som hon betraktar som sitt hem, samtidigt som hon kan arbeta i en storstad. Också bland dem som flyttade från Jakobstad på 1970-talet förekommer det personer för vilka flyttningen till Sverige var den enda längre flyttning man företagit. Många av dem stannade bara en kortare tid i Sverige innan de flyttade tillbaka. Andra grupper av migranter var rörligare och kunde ha bott på många orter i Svenskfinland eller kortare perioder i andra länder både före och efter vistelsen i Sverige. De som flyttade på 1990-talet var i regel de rörligaste. Det kan ha att göra med en allmänt ökad rörlighet i samhället, men också med att det var andra typer av individer som flyttade till Sverige nu, såsom exempelvis just karriärmigranterna. Som det framgick tidigare fanns även ett antal personer, som varit bosatta i Sverige under en del av sin uppväxttid, bland annat från Kimito. 170

FINLANDSSVENSKA ANSIKTEN Ingen av migranterna hade emellertid varit bosatt i de finskspråkiga delarna av Finland och de flesta finner det svårt att ens föreställa sig ett sådant alternativ. De flesta av migranterna har även uppvisat stor rörlighet inom Sverige. Den bostad som man har anlänt till har varit tillfällig, och därefter har man sökt efter en plats där man trivs. Bland dem som flyttade på 1970- talet och fortfarande bor kvar i Sverige har de flesta, efter en tid i en typisk inflyttningskommun, flyttat vidare till en annan kommun i Sverige. En kvinna flyttade exempelvis först till en hyreslägenhet i Märsta, en ort där det bodde många personer med utländsk bakgrund. Därefter köpte familjen en villa i Bålsta, där de nu har bott i 20 år. Köpet möjliggjordes genom att familjen tog ett bostadslån, vilket är ett tecken på att man bosätter sig i Sverige definitivt, och familjen, som numera har svenskt medborgarskap, förefaller vara mycket väl integrerad i det svenska samhället. Flera av informanterna i Sverige har först bott en kortare tid på en eller två orter, för att därefter bosätta sig på en ort som påminner om hemorten i Finland. En kvinna som är uppvuxen i Ekenäs har efter ett antal år i Stockholm och Märsta slutligen slagit sig ner i Uppsala, som hon tycker påminner om Ekenäs i fråga om byggnadsstilen och atmosfären. Den lantliga miljön på Kimito och Korpo har en kvinna återfunnit i Tyresö, där det är relativt nära till skog och hav. En man från Esbo har efter en tid i Sollentuna köpt ett hus i Kungsängen utanför Stockholm, där det finns mer natur. Han menar att det är viktigt när man flyttar att göra det till hundra procent och att plantera sina tulpaner där man är bosatt. Migrationen och det svenska språket Det är viktigt att ställa sig frågan om språkets och minoritetssituationens betydelse för den finlandssvenska migrationen till Sverige. Migranterna flyttar från ett land där det svenska språket i praktiken befinner sig i minoritetsställning till ett land där deras modersmål är landets huvudspråk. Som det framgår ovan varierar språkförhållandena stort mellan Esbo och de andra två undersökta kommunerna. I Esbo är kunskaperna generellt sett bättre och behovet av dylika kunskaper större än i de övriga kommunerna. Samtidigt finns individuella variationer i fråga om språkkunskaper som kan vara avgörande för migrationsbeslutet. En finlandssvensk som är uppvuxen i Jakobstad eller Kimito behärskar å ena sidan ofta det finska språket sämre än en person som är bosatt i Esbo. Å andra sidan kan upp- 171