Styrverktyg med utvecklingspotential

RAPPORT NR 176b Styrverktyg med utvecklingspotential Uppföljning av investeringar ett outnyttjat styrverktyg [Kortversion av rapport] September 2007 Jonas Fjertorp E-post: Jonas.Fjertorp@fek.lu.se Telefon: 046-222 88 97 Fax: 046-222 42 16 Ett samarbetsprojekt mellan SVENSKT VATTEN UTVECKLING, SVERIGES KOMMUNER OCH LANDSTING, AVFALL SVERIGE OCH INSTITUTET FÖR EKONOMISK FORSKNING VID LUNDS UNIVERSITET

Förord Denna rapport finns i två versioner. Rapport nummer 171a är en fullödig projektrapport från de forskningsprojekt som har bedrivits. Denna rapport har ett större omfång, än den kortversion som du nu läser och som har fått rapportnummer 171b. Kortversionen innehåller inte något som inte också finns i den fullödiga version. Avsikten med kortversionen är att komprimera innehållet till sådant som har bedömts vara av störst intresse ur ett praktiskt perspektiv. Teoretiska moment har t.ex. utelämnats. 2

Innehållsförteckning 1 ETT BORTGLÖMT STYRVERKTYG?... 4 1.1 BETYDELSEFULLA INVESTERINGAR... 4 1.2 STUDIENS UPPLÄGG... 5 1.3 STUDIENS BIDRAG & SLUTSATSER... 6 2 ETT SPRÅK FÖR INVESTERINGAR... 9 2.1 VARFÖR KLASSIFICERA?... 9 2.2 ETT KLASSIFICERINGSSYSTEM... 10 2.3 FÖRDELNING ENLIGT KLASSIFICERINGSSYSTEMET... 11 2.4 ERFARENHETER FRÅN KLASSIFICERINGEN... 17 2.5 ÅSIKTER OM KLASSIFICERINGEN... 17 2.6 VAD KAN KLASSIFICERINGEN ANVÄNDAS TILL?... 21 3 UPPFÖLJNING AV OLIKA INVESTERINGSTYPER... 24 3.1 VILKA INVESTERINGAR ÖNSKAS FÖLJAS UPP?... 24 3.2 MOTIV FÖR UPPFÖLJNING... 25 3.3 UPPFÖLJNINGSSYFTEN... 30 4 ÅSIKTER OM UPPFÖLJNING... 34 4.1 OUTNYTTJAD POTENTIAL... 34 4.2 HÄLSAN TIGER STILL... 35 4.3 TRO & TYCKANDE... 35 4.4 VÄNDA EN ATLANTÅNGARE... 36 4.5 UPPNÅ LEGITIMITET... 37 4.6 OLIKA EKONOMISKA PERSPEKTIV... 37 5 PRAKTIK OCH TEORI HAND I HAND... 38 REFERENSER... 39 3

1 Ett bortglömt styrverktyg? 1.1 Betydelsefulla investeringar Varje år satsas betydande belopp på olika investeringar i infrastruktur, inte minst inom den offentliga sektorn, där de kommunala aktörerna spelar en väsentlig roll för det lokala samhället. Ofta läggs stora resurser ned på att utreda investeringarnas fördelaktighet och förväntade utfall genom utarbetande av kalkyler. Investeringar genomförs i olika syften, ibland för att säkerställa fortsatt drift av en viss funktion, t.ex. utbyte av en gammal pumpstation. I andra situationer kan det handla om att det finns en ambition att åstadkomma något nytt, att utveckla servicen till förmån för brukarna. Det finns således målsättningar och förväntningar av vad som skall åstadkommas genom en investering. Då det finns en tydlig ambition innan investeringen genomförs om vad man vill åstadkomma, är det naturligtvis relevant att fråga sig om förväntningarna infriades. Genom att följa upp och dokumentera kan lärdomar av gamla misstag och framgångar dras inför kommande investeringsbedömningar. Det har visat sig att uppföljningen av investeringar inte är lika välutvecklad som planeringen och förkalkylerna (Fjertorp, 2007a). Möjligen är investeringsuppföljning ett bortglömt styrverktyg? Uppföljningen är viktigt inte minst ur ett generationsväxlingsperspektiv. I takt med att stora delar av personalen förnyas, blir det en utmaning att säkra kompetensen och erfarenhetsöverföringen. För att inte organisationens kompetens ska försvinna med medarbetarna, krävs struktur och rutiner, t.ex. för uppföljning av genomförda investeringar, särskilt med tanke på de stora belopp som det handlar om inom infrastrukturen. Samtidigt är de tillgängliga resurserna för uppföljning begränsade. Det väcker frågan om hur de bäst används? Vilka investeringar är mest angelägna att följa upp? Vad vill vi veta om de investeringar som har genomförts? Kanske ser uppföljningsintresset olika ut beroende av vilka investeringar det handlar om? Redan efter en inledande pilotstudie kring investeringsuppföljning i teknisk verksamhet (Fjertorp, 2007a), stod det klart att olika organisationer använder olika begrepp för sina investeringar. Det är inte heller alltid dessa är varken avsedda eller särskilt lämpliga i uppföljningssammanhang. Det väcker frågan om det finns något lämpligt sätt att gruppera och beskriva olika slags investeringar på? Utan ett enhetligt språk, är det svårt att precisera behovet av uppföljning för ett visst slags investeringar. 4

I denna skrift belyses därför språket som används för att tala om investeringar och ett förslag presenteras på hur investeringar kan benämnas och klassificeras. Därefter belyses olika motiv för att följa upp de olika investeringstyper och de syften som är relaterade till uppföljningen. Slutligen sägs någonting behovet av rutiner och modeller för investeringsuppföljningen. 1.2 Studiens upplägg Underlaget till denna skrift, är hämtat från en rad delstudier som har bedrivits inom området. Den intresserade läsaren kan fördjupa sig i två rapporter (Fjertorp, 2007a & 2007b) från dessa tre delstudier (se www.teknikprogrammet.se). Inledande pilotstudie Till att börja med så belystes investeringsuppföljningen i den kommunaltekniska sektorn i en pilotstudie under hösten 2006. Den skedde genom 24 intervjuer. Bland dessa fanns både kommunalråd, ordföranden för tekniska nämnder eller styrelser samt tjänstemän som ansvarar för eller arbetar med investeringar. Klassificering av investeringar I den andra delstudien behandlades språket för investeringar. En rundringning gjordes för att få en bild av vilka begrepp och sätt att gruppera investeringar som används i praktiken. På detta sätt genomfördes 26 korta, semistrukturerade intervjuer. Personerna fick fritt beskriva hur de benämner och grupperar investeringar, utifrån en inledande beskrivning av forskningsprojektet. Merparten av företrädarna som deltog kom från kommunalteknisk verksamhet och några från annan offentlig verksamhet eller näringslivet. Urvalskriteriet var att det skulle vara investeringstunga verksamheter. Utöver intervjuerna, studerades även sammanställningar av samtliga investeringar i sex tekniska verksamheter under år 2006. Utifrån kartläggningen av praktiken samt en genomförd litteraturstudie, sammanställdes klassificeringssystemet. Klassificeringen prövades därefter i fem organisationer. Detta gjordes genom att samtliga investeringar i respektive organisation klassificerades enligt systemet. I detta arbete var tjänstemän från respektive organisation behjälpiga med att förklara vad investeringarna avsåg samt att föreslå en klass för respektive investering. Under arbetets gång gjordes vissa justeringar av klassificeringssystemet. Uppföljningsintresse I den tredje delstudien undersöktes intresset av att följa upp olika typer av investeringar. Detta skedde genom att både politiker och tjänstemän vid personliga besök fick välja ut tre till fyra investeringar som de ansåg särskilt relevanta att följa upp. Personerna, totalt 13, kom från samma organisationer som klassificeringen gjordes i och var antingen kommunalråd, ordförande i teknisk nämnd eller styrelse, förvaltningschef eller verkställande direktör. De fick även förklara vad de skulle vilja veta om de investeringar de valt ut. Därutöver fick de ta del av en sammanställning 5

utifrån klassificeringssystemet av samtliga investeringar i organisationen under år 2006. Utifrån denna fördes ett samtal kring klassificeringen och de gavs möjlighet att kommentera både de aktuella siffrorna i sammanställningarna samt klassificeringen som sådan. 1.3 Studiens bidrag & slutsatser 1.3.1 Framgångsrik förvaltning Den bild som framträder är att investeringsuppföljning idag är en aktivitet som sker tämligen sparsamt. Visserligen verkar det som om investeringsutgiftens storlek alltid följs upp, men uppföljningen av investeringar handlar ju om så mycket mer! Ytterst handlar det om hur tillgångar förvaltas på ett framgångsrikt sätt. Då investeringar i infrastruktur är kapitalintensiva och ofta tar i anspråk en stor del av organisationernas resurser, finns det mycket att vinna på att följa upp investeringar i större utsträckning än vad som görs idag. Ibland förklaras den begränsade uppföljningen med att resurserna inte räcker till. Att använda de begränsade resurserna till att säkerställa att kommande investeringar är rätt, torde dock vara en lönsam investering i sig självt. Kostnaderna för uppföljningen är snabbt intjänade om en felinvestering kan undvikas. Än större är nyttan om systematiska felinvesteringar upphör. Naturligtvis finns det en gräns för hur mycket uppföljning det är lönsamt att göra, men bedömningen utifrån studien, vilken också stöds av praktiker i sektorn, är att det är en bra bit kvar till den gränsen. Utöver de rent ekonomiska vinsterna med en stringentare uppföljning, kommer så de verksamhetsmässiga. Dessa uppkommer när uppföljningen utvecklas och används som ett verktyg för att styra verksamhetens innehåll och inriktning. Det behöver inte nödvändigtvis användas för att utifrån styra människor, utan torde fungera minst lika väl som ett analysverktyg för ansvariga beslutsfattare. Johanson & Skoog (2007, s.5) sätter fingret på spiken och menar att det egentligen inte handlar så mycket om att mäta och kontrollera, utan snarare om att främja förståelse och mobilisera till framtida handling. Här finns fortfarande mycket att lära för oss alla! 1.3.2 Klassificeringssystem som styrverktyg En av slutsatserna är att det behövs ett bättre språk att arbeta med och för att sortera olika slags investeringar. Det finns mycket att vinna på om det språket är enhetligt och stringent när investeringar ska beskrivas och namnges. Med hjälp av det språk som rapportens föreslagna klassificeringssystem tillhandahåller, ges en bild av organisationens valda strategi. En stor andel nyinvesteringar kan anses ge en bild av en organisation med en expansiv strategi, medan en organisation med liten andel 6

reinvesteringar men stor andel anpassningsinvesteringar, beskriver en annan typ av strategi för att utveckla organisationen. Vad kan egentligen språket användas till? Ett användningsområde är att klassificeringen som sådan kan användas som ett styrverktyg. Verktyget kan användas på olika nivåer. Tänkbara nivåer är t.ex. hela organisationer, enskilda verksamhetsområden eller avgränsade avdelningar. Verksamhetens inriktning kan styras genom att ramar ges för hur stor andel av de tilldelade investeringsresurserna som ska avse ny-, re-, respektive anpassningsinvesteringar. Om så önskas kan naturligtvis ramar sättas även för enskilda klasser, t.ex. miljö- eller säkerhetsfrämjande investeringar. Möjligheten att tillämpa klassificeringssystemet som styrverktyg på olika nivåer, kan i viss utsträckning jämföras med ett annat verktyg, nämligen balanserat styrkort (BSC). Även detta kan tillämpas på flera olika nivåer, ända ner på individnivå. Det må dock vara tveksamt om klassificeringssystemet kan tillämpas på individnivå. 1.3.3 Olika syften för uppföljning av olika investeringar Studien visar att syftena med att följa upp investeringar varierar från person till person. De har dock gemensamma nämnare, som kan relateras till fyra syften med uppföljningen. Det finns anledning att skilja på olika typer av investeringar i uppföljningssammanhang, nämligen ny-, re- respektive anpassningsinvesteringar. Uppföljningen av respektive typ är inom kommunalteknisk verksamhet förknippad med olika kombinationer av syften enligt följande: Investeringstyp Reinvesteringar Nyinvesteringar Anpassningsinvesteringar Syften Ekonomistyrning, lärande Ekonomistyrning, lärande, legitimitet Ekonomistyrning, lärande, legitimitet, demokrati 1.3.4 Behov av anpassad uppföljning Studien visar tydligt att det finns ett behov av att följa upp investeringar. Bilden av att investeringsuppföljning är ett outvecklat styrverktyg får utöver en teoretisk förankring här även bekräftelse från praktiken. Dessutom visar studien att utformningen måste anpassas, beroende av vilken typ av investering det handlar om, ny-, re-, eller anpassningsinvesteringar, eftersom syftet med uppföljningen varierar beroende av viken investeringstyp som följs upp. Beroende på vilka syftena är, ställs olika krav på uppföljnings utformning. Typen av investering med tillhörande uppföljningssyfte och investeringens målsättningar, påverkar vilka krav som ställs på uppföljningens utformning. Dessa påverkar i sin tur hur den aktuella uppföljningen kommer att se ut. 7

Det finns anledning att utforma uppföljningen med eftertanke. Vid studier av beslutsunderlag och slutrapporter från en av de tekniska förvaltningarna, kan man se vikten av att utforma tydliga mål, för att uppföljningen ska bli meningsfull. När alla investeringar följs upp på samma sätt, så finns det en risk att vissa uppgifter fylls i rent pliktskyldigt, utan att de ges någon större innebörd. 1.3.5 Summerande slutsats Studiens slutsatser kan summeras enligt följande: Det finns behov av ett enhetligt språk för investeringar och en stringent utformad uppföljning, som utgår från den aktuella investeringstypen med tillhörande uppföljningssyften och målsättningar. När det gäller uppföljning som ett styrverktyg för investeringar, så finns det ett behov av och utvecklingspotential i följande två delar: rutiner så att uppföljningen sker modeller för hur uppföljningen sker 8

2 Ett språk för investeringar 2.1 Varför klassificera? Varför ska man klassificera överhuvudtaget? En klassificering av investeringar kan ge information om vilken typ av planering, bedömning, drift och uppföljning en investering kräver. Det blir således en hjälp i att avgöra vilka insatser en viss investering behöver. Det är också ett sätt att veta att man talar om samma slags investeringar. I detta fall är den utlösande faktorn för klassificering frågan om olika investeringar ställer olika krav på uppföljningens utformning? Naturligtvis finns det en rad olika begrepp som syftar på investeringar med vissa specifika egenskaper, både i praktiken och i investeringslitteraturen. Den stora mångfalden av begrepp ska ses i ljuset av att investeringar kan vara mycket mångfacetterade och betraktas från olika synvinklar. Det handlar inte bara om att varje investeringsforskare vill bidra med sina egna begrepp, utan det förefaller som att utgångspunkten är vad som är syftet med indelningen.. Man kan fråga sig hur man egentligen ska navigera i den djungel av begrepp som finns att välja på? Ofta utgår indelningarna från ett planeringsperspektiv. Även om det finns många likheter mellan planering och uppföljning, så kan man inte ta för givet att befintliga begrepp är användbara även i uppföljningssammanhang. Intervjuerna kring begreppsanvändningen resulterar i ett antal beskrivningar av investeringskategorier som används i praktiken. I vissa fall handlar det om formella kategorier i organisationerna och i andra fall informella sätt att dela in, tala om och beskriva investeringar. Även vid studier av sammanställningarna av investeringar har det visat sig att investeringar i en och samma organisation skärs på en mängd olika sätt. Det har också visat sig att den benämning som används, ofta är en beskrivning av den enskilda, aktuella investeringen. Benämningen ger vanligen inte någon djupare information om vad investeringen handlar om, mer än det specifika namnet: t.ex. Dalabadet brygga, Vattenledning Lillevång, Cirkulationsplats Södra vägen eller Lekplats Wrangelska. Det finns således inget generellt klassificeringssystem som används för alla investeringar, även om det förekommer vissa mer generella benämningar, t.ex. Reinvestering gatubelysning. I det fallet får man även reda på att det handlar om en reinvestering, vilket är en typ av klass som är mer generell. Namngivningen är ett yttre tecken på den ordning som skapas av ett klassificeringssystem. 9

2.2 Ett klassificeringssystem Kriterier Vilka krav och kriterier kan man ställa på ett klassificeringssystem? En egenskap är generaliserbarheten. Det bör helt enkelt vara ett system som fungerar för alla slags investeringar, om möjligt både i offentlig och privat verksamhet. Samtidigt finns utmaningen kvar att göra klassificeringen tillräckligt specifik, så att det finns en stringens som gör det meningsfullt att använda sig av systemet. Ytterligare en strävan måste vara att det ska vara enkelt att snabbt bestämma var i systemet en investering hör hemma. Det finns också anledning att fundera över tillförlitligheten och objektiviteten. Klasserna behöver vara tydligt definierade, så att det subjektiva inslaget blir så litet som möjligt. Redovisning är dock inte en exakt och objektiv disciplin. Det handlar om att strukturera en verklighet på ett sätt som gör den bakomliggande verksamheten överskådlig och begriplig. I redovisningen ligger således alltid ett visst mått av subjektivitet, som är svår att komma ifrån. Detta återspeglar sig även när man vill klassificera investeringar. Det torde inte vara möjligt att uppnå en högre grad av objektivitet i klassificering av investeringar, än vad som gäller för redovisning i allmänhet. Givetvis utesluter detta inte att man bör sträva efter objektiva klassificeringsdefinitioner, men det torde vara nödvändigt att acceptera ett visst mått av subjektivitet. Slutligen bör klassernas namn peka på några särskilda kännetecken för investeringarna som ingår i klassen. Så är t.ex. inte fallet med Schneiders (1944, s.15f) Investeringar av typ I respektive Investeringar av typ II. Som synes är namn av det slaget inte särskilt informativa. Att ge beskrivande namn gör det också enklare att arbeta med namnen och snabbt kunna relatera en investering till rätt klass. Utifrån dessa kriterier görs här ett försök att sätta samman ett system för att klassificera investeringar. Först delas investeringarna in i tre olika huvudtyper. Inom varje huvudtyp finns sedan ett varierande antal klasser, som specificerar karaktären på investeringarna ytterligare. Förslag på klassificering av investeringar 1) Nyinvesteringar a) Investeringar i ny produkt b) Investeringar i befintlig produkt (volymökning) 2) Reinvesteringar a) Byte till ny, liknande tillgång b) Byte till ny tillgång, enligt nya standarder 3) Anpassningsinvesteringar a) Rationaliseringsinvesteringar b) Funktionsmässiga investeringar c) Miljöfrämjande investeringar 10

d) Säkerhetsinvesteringar e) Imageinvesteringar 2.3 Fördelning enligt klassificeringssystemet Är detta klassificeringssystem användbart? För att pröva det, har samtliga investeringar under år 2006 i fem organisationer klassificerats utifrån det föreslagna klassificeringssystemet. Fyra av organisationerna är kommunala tekniska förvaltningar och den femte är ett kommunalägt samverkansbolag för renhållningsverksamhet. Till varje organisation ges kort bakgrundsinformation. Befolkningsstatistiken i presentationerna är hämtad från databasen Webor (se www.webor.se). Samtliga belopp avser nettoinvesteringen, d.v.s. anläggningsutgiften minus eventuella bidrag eller försäljningsinkomster, t.ex. från försäljning av tomter för bostäder eller industrier som uppkommer det år investeringen genomförs. Trelleborgs kommun Belägen i närheten av Öresundsregionen, har kommunen de senaste åtta åren ökat i befolkningsmängd med 5,7 % upp till 40 320 invånare år 2006. Förvaltningen Kommunal Teknik Trelleborg bedriver den tekniska verksamheten som omfattar gator, parker, va, renhållning samt eldistribution. Exploateringar är en del av denna verksamhet. Trelleborgs kommun Ny produkt Befintlig produkt Liknande tillgång Enligt nya standarder Rationalisering Funktionsmässig Miljöfrämjande Säkerhet Image Diagram 2.1 Klassificering Kommunal Teknik Trelleborg Cirkeldiagrammet visar den procentuella fördelningen av den totala investeringsvolymen för respektive klass. I Trelleborg är det investeringar i befintlig produkt (i detta fall exploateringsområden) som dominerar. Totalt sett utgör 75 % av investeringsvolymen nyinvesteringar. Resten är likartat fördelat mellan re- respektive anpassningsinvesteringar. De funktionsmässiga anpassningsinvesteringarna, 9 %, utgör den största klassen av anpassningsinvesteringar. Därefter kommer imageinvesteringarna med 3 % av den totala investeringsvolymen. Landskrona kommun Den tekniska verksamheten i Landskrona bedrivs av Teknik- och samhällsbyggnadsförvaltningen. Verksamheten omfattar gator, parker, va, elnät, itkommunikation och fjärrvärme. I verksamheten ingår exploateringsfrågor. Kommunen har de senaste åtta åren vuxit stadigt med 7,4 % och hade 40 018 invånare år 2006. 11

Landskrona kommun Ny produkt Befintlig produkt Liknande tillgång Enligt nya standarder Rationalisering Funktionsmässig Miljöfrämjande Säkerhet Image Diagram 2.2 Klassificering Teknik- och samhällsbyggnadsförvaltningen, Landskrona I Landskrona är fördelningen mellan de tre huvudtyperna ungefär likartad, cirka en tredjedel på respektive investeringstyp. Bland nyinvesteringarna är det befintlig produkt som dominerar med 25 % av den totala volymen. Reinvesteringarna har skett i ungefär lika stor utsträckning i liknande tillgångar som i tillgångar enligt ny standard. Det är säkerhetsinvesteringarna som dominerar anpassningsinvesteringarna med 15 % av den totala volymen. Därefter kommer funktionsmässiga med 7 % och image- respektive miljöfrämjande anpassningsinvesteringar med 4 respektive 3 %. Några rationaliseringsinvesteringar har inte identifierats. Lunds kommun I kommunen bor det 103 286 invånare år 2006, vilket är en ökning de senaste åtta åren med 5,4 %. Den tekniska förvaltningen bedriver verksamhet inom gata, park, va, kollektivtrafik samt mark & exploatering. Lunds kommun Ny produkt Befintlig produkt Liknande tillgång Enligt nya standarder Rationalisering Funktionsmässig Miljöfrämjande Säkerhet Image Diagram 2.3 Klassificering tekniska kontoret, Lund I Lund satsar man också en stor andel av investeringsmedlen på nyinvesteringar, primärt på befintliga produkter (exploateringsområden). Andelen uppgår till 46 %. 23 % satsas på reinvesteringar i liknande tillgångar och 31 % på anpassningsinvesteringar. Funktionsmässiga dito utgör 9 %, medan säkerhetsinvesteringarna står för 20 % av den totala investeringsvolymen. Imageinvesteringar förekommer endast sparsamt och uppgår till 2 %. Östra Göinge kommun Kommunen är belägen i nordöstra Skåne och är den minsta i studien. År 2006 uppgick invånarantalet till 13 886 personer. De senaste åtta åren har befolkningen minskat med 4 %. Förvaltningen sysslar med gator, parker, va samt fastighetsförvaltning. Exploateringsfrågor hamnar också på förvaltningens bord. 12

Östra Göinge kommun Ny produkt Befintlig produkt Liknande tillgång Enligt nya standarder Rationalisering Funktionsmässig Miljöfrämjande Säkerhet Image Diagram 2.4 Klassificering tekniska kontoret, Östra Göinge I Östra Göinge har nyinvesteringarna en mer undanskymd plats än i de tre ovanstående kommunerna och uppgår till 23 % av investeringsvolymen. Merparten avser exploateringsområden. Renodlade reinvesteringar utgör endast 3 %, medan det är anpassningsinvesteringarna som står för merparten av volymen, totalt 74 %. De domineras av funktionsmässiga anpassningar, hela 60 %. I denna summa ingår omfattande ombyggnationer av skolor, ett belopp som uppgår till omkring 40 miljoner, vilket är drygt hälften av den totala investeringsvolymen. Av resterande anpassningsinvesteringar, utgör imageinvesteringarna 12 % och rationaliseringsinvesteringarna 2 % av den totala volymen. Nordvästra Skånes Renhållnings AB, NSR NSR ägs av de kommunerna Helsingborg, Ängelholm, Höganäs, Bjuv, Åstorp och Båstad. Bolagets verksamhet är huvudsakligen att svara för kommunernas lagstadgade huvudmannaskap för avfallshanteringen. Utöver detta bedrivs även verksamhet gentemot företag, t.ex. mot bakgrund av producentansvaret för återvinning. Nordvästra Skånes Renhållnings AB, NSR Diagram 2.5 Klassificering NSR Ny produkt Befintlig produkt Liknande tillgång Enligt nya standarder Rationalisering Funktionsmässig Miljöfrämjande Säkerhet Image I NSR går drygt hälften av investeringsmedlen till nyinvesteringar. Befintliga produkter dominerar nästan uteslutande med 52 %. Därefter utgör reinvesteringar enligt nya standarder 25 %. Bland anpassningsinvesteringarna, som totalt utgör 23 %, är det rationaliseringar och miljöfrämjande som står i fokus, 12 % respektive 11 % av den totala investeringsvolymen. 13

Jämförelser mellan organisationerna Överlag visar diagrammen ovan att sättet att använda sina investeringsmedel varierar mellan olika organisationer. Vid jämförelser bör man ha i åtanke att de innehåller olika verksamheter. En av likheterna är dock att de kommuner som växer satsar mycket på investeringar i exploateringsområden. Man kan dock fundera på om de gör det p.g.a. att de växer, eller att de växer p.g.a. att de investerar så stor andel i exploateringar? Östra Göinge, som vill växa, satsar desto mer på sin image, genom det de kallar för byförnyelse. Det handlar om att rusta upp och göra samhällena inbjudande och attraktiva att bo i. Huvudtypernas andel av total investeringsvolym Total investeringsvolym 100% 80% 60% 40% 20% 0% 29% 36% 35% 15% 11% 74% 31% 23% 46% 74% 3% 23% 23% 25% 52% Anpassningsinv. Reinvesteringar Nyinvesteringar Landskrona Trelleborg Lund Östra Göinge NSR Diagram 2.6 Andelen ny-, re- samt anpassningsinvesteringar i de fem organisationerna Förhållandet mellan Östra Göinge kommun och Trelleborg är i princip det omvända när det gäller andelen ny- respektive anpassningsinvesteringar. Trelleborg satsar 74 % av investeringsmedlen på nyinvesteringar, medan Östra Göinge satsar lika stor andel på anpassningsinvesteringar. Överhuvudtaget är det Östra Göinge som skiljer sig mest från de övriga. Utöver att andelen anpassningsinvesteringar är hög, är andelen reinvesteringar väsentligt lägre än i övriga organisationer, vars fördelning i ovanstående diagram inte skiljer sig åt i någon större utsträckning, även om Trelleborg endast har 15 % anpassningsinvesteringar. En förklaring kan möjligen vara att de övriga kommunerna är lite större och har befolkningstillväxt. I Östra Göinge kämpar man däremot med att vända den negativa befolkningsutvecklingen. Det är förmodligen en av förklaringarna till att Östra Göinge har en lägre andel nyinvesteringar. Deras strategi att satsa på byförnyelse, i syfte att göra samhällena mer attraktiva att bo i, syns också i den stora andelen anpassningsinvesteringar, som i viss mån får antas gömma vissa reinvesteringar som man passar på att göra i samband med att anpassningarna görs. NSR är ett kommunalägt bolag och skiljer sig på så vis från kommunerna. Alla ägnar sig dock om kommunalteknisk verksamhet, varför en jämförelse ändå kan vara relevant. 14

Nyinvesteringar 80% Andel av total inv.volym 60% 40% 20% 0% 29% 6% 74% 46% 23% 52% Befintlig produkt Ny produkt Landskrona Trelleborg Lund Östra Göinge NSR Diagram 2.7 Olika klasser av nyinvesteringar i den fem organisationerna I alla fyra kommunerna är det investeringar i befintlig produkt som dominerar nyinvesteringarna. Ny produkt förekommer endast i Landskrona. I NSR finns förvisso investeringar i ny produkt, men i så liten omfattning att det inte syns i ovanstående diagram. Reinvesteringar 40% Andel av total inv.volym 30% 16% 20% 10% 20% 0% Landskrona Trelleborg 8% 3% 1% 21% Lund Östra Göinge 2% 1% NSR 25% Enligt nya standarder Liknande tillgång Diagram 2.8 Andelen reinvesteringar i liknande tillgång respektive enligt ny standard i respektive organisation I NSR görs enbart reinvesteringar enligt ny standard, till skillnad från Landskrona där ungefär hälften av reinvesteringarna sker i liknande tillgång. I Landskrona ingår investeringar i olika slags teknisk verksamhet. En försiktig spekulation är att teknikutvecklingen för de tillgångar, främst maskiner, fordon och annan teknisk utrustning, som används för renhållningsverksamheten utvecklas i större utsträckning än tillgångar i kommunalteknisk verksamhet i allmänhet. En stor grupp reinvesteringar i liknande tillgång är görs i va-nätet. Även om det säkerligen sker teknisk utveckling av ledningar, så anses de dock inte så banbrytande att de anses utgöra ny standard. 15

Andel av total inv.volym Anpassningsinvesteringar 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Landskrona 12% 4% 2% 60% 15% 3% 20% 11% 1% 3% 2% 9% 12% 7% 9% Trelleborg Lund Östra Göinge 2% NSR Image Säkerhet Miljöfrämjande Funktionsmässig Rationalisering Diagram 2.9 Olika klasser av anpassningsinvesteringar i de fem organisationerna Lund och Landskrona utmärker sig något i ovanstående diagram med 15 respektive 20 % säkerhetsinvesteringar. I NSR finns en säkerhetsinvestering med, även om det inte syns i detta diagram. Möjligen kan man tycka att det är anmärkningsvärt att Östra Göinge inte har gjort några säkerhetsinvesteringar, trots den höga andelen anpassningsinvesteringar. Verkligheten är dock inte riktigt som det verkar. Säkerhetsinvesteringar ligger nämligen i viss utsträckning inbakade bland de funktionsmässiga anpassningarna och har i klassificeringsarbetet inte kunnat särskiljas. En orsak till att andelen funktionsmässiga investeringar är så pass hög i Östra Göinge, kan vara att fastighetsskötsel ingår i förvaltningens verksamhet, vilket det inte gör i de övriga förvaltningarna. Ytterligare en sak som kan vara värd att kommentera är att det i princip bara är i NSR som det förekommer rationaliseringsinvesteringar. Som tidigare nämnts, så är det den huvudsakliga orsaken till att en investering genomförts, som ligger till grund för klassificeringen. Det ligger nära till hands att tänka sig att de specifika branschförutsättningar som råder för NSR, kan vara en av förklaringarna till ett starkt fokus på ekonomiska rationaliseringar. Branschen präglas av en avreglering av marknaden. Kommunerna har mer mångfacetterade målsättningar och krav på sig. Man kan därför tänka sig att de är benägna att även lyfta fram andra motiv än rent ekonomiska till att en investering genomförs, även om den mycket väl också kan leda till ekonomisk rationalisering. Slutligen bör nämnas något om imageinvesteringarna. Mest av alla satsar Östra Göinge på imageinvesteringar, 12 % av den totala investeringsvolymen. Därefter kommer Landskrona och Trelleborg, som satsar 4 respektive 3 %. Bland de fyra studerade kommunerna, verkar det som om andelen faller med storleken på kommunen, då Lund endast satsar 2 % av sina investeringsmedel på imageinvesteringar. 16

2.4 Erfarenheter från klassificeringen Det var tämligen enkelt att klassificera investeringarna i de fem organisationerna. Vanligen tog det 30-60 minuter att klassificera samtliga investeringar inom respektive teknisk verksamhet. Det förefaller också som om alla huvudtyper i klassificeringssystemet är relevanta. Det är inte någon typ där inte några eller väldigt få investeringar hör hemma. När det gäller klasserna inom respektive huvudtyp ser det lite annorlunda ut. T.ex. är det inte så många investeringar i ny produkt eller i rationaliseringsinvesteringar. En huvudtanke vid klassificeringen är att det huvudsakliga motivet till att investeringen genomfördes ligger till grund för klassificeringen. Vissa investeringar har inslag av olika typer eller klasser. Med detta sagt att det kan finnas rationaliseringsinvesteringar i de båda verksamheterna, men att det huvudsakliga motivet har varit ett annat och investeringen har därmed placerats i en annan klass. På samma sätt kan det finnas miljöfrämjande eller imageinslag i många investeringar som inte är anpassningsinvesteringar. Miljöfrämjande inslag är t.ex. vanligt när det gäller reinvesteringar enligt ny standard och vid nyinvesteringar. Klassificeringsprincipen är dock den att en investering först och främst placeras i en av huvudtyperna ny-, re- eller anpassningsinvesteringar. Därefter placeras investeringen in i en undergrupp. Det innebär att huvudtyperna har företräde framför undergrupperna. Därmed är t.ex. en reinvestering i ett nytt miljövänligt fordon en reinvestering enligt ny standard och inte en miljöfrämjande anpassningsinvestering. Under intervjun med en av tjänstemännen relaterar han sina val till klassificeringen och prickar in samma klasser som gjorts av undertecknad före intervjun. Han diskuterade förvisso några olika potentiella underklasser att stoppa in en investering i, men det var uppenbart att det handlar om en anpassningsinvestering. Samma överensstämmelse inträffade när en förvaltningschef prickade in de investeringar som han valt ut. Dessa båda exempel tyder på att systemet är enkelt och i de allra flesta fall tydligt att använda. Rubrikerna på typerna och klasserna gör det enkelt att förstå vilka investeringar som hör hemma i respektive huvudtyp och klass. Det förekommer att samma slags investeringar hamnar i olika klasser i systemet. Ett exempel på det är investeringar i lekplatser. Besiktningar av lekredskapen på lekplatser har lett till att åtgärder måste vidtas. I Landskrona klassas de investeringar som detta medför i befintliga lekplatser som säkerhetsinvesteringar. I Trelleborg har man också fått lekplatserna besiktade. Där resonerar man däremot som så att om inte lekplatserna klarar besiktningen, så rivs de. I de fall man har valt att byta lekredskapen, har investeringen därför klassats som reinvestering i tillgång enligt ny standard. Det kan tyckas vara märkligt att samma slags investering hamnar i olika klasser, t.o.m. olika huvudtyper. Förklaringen är dock enkel. Motiven till att investeringarna görs, den utlösande faktorn, skiljer sig. I det ena fallet är orsaken att säkerheten brister och lekplatserna behöver anpassas. I det andra fallet är motivet att lekplatserna är uppslitna. De behöver förnyas. 17

2.5 Åsikter om klassificeringen Ambitionen med detta avsnitt är att ge en bild av hur klassificeringssystemet uppfattas av de praktiker som har tagit del av det. De synpunkter som har förts fram handlar både om systemets praktiska relevans, vad man skulle kunna använda det till och i vissa fall även reflektioner kring de olika klasser som ingår. Flipp eller flopp? Naturligtvis är det, om än inte alldeles enkelt, så åtminstone fullt möjligt, att vid ett skrivbord plita ihop ett klassificeringssystem för investeringar. En fråga som gör sig påmind är om systemet har någon praktisk relevans? Vad anser de personer som arbetar med investeringar om systemet? Klarar det av att fånga upp de aspekter som är väsentliga för att följa upp investeringar, eller är det ett skott in i vallen? Frågan är alltså om systemet är en flipp eller flopp? Låt oss börja med de, för författaren, goda nyheterna! Flera av de vidtalade personerna uttrycker sitt gillande för systemet, låt vara att det är med varierande entusiasm. En av tjänstemännen anser att klassificeringssystemet är relevant. Han menar också att de tre huvudtyperna, nyinvesteringar, reinvesteringar och anpassningsinvesteringar fångar de tre typer av huvudanledningar som finns till att investeringar initieras. En annan tjänsteman instämmer i sin kollegas uttalande och uppger att det absolut är relevant att prata om de olika klasserna i uppföljningssammanhang, även om han inte direkt ser innebörden i underklasserna. Det är till och med så att de pratar i dessa termer utan att tänka på det. Det sker dock inte på det systematiska sätt som klassificeringssystemet innebär. Samma sak anser ytterligare en tjänsteman och känner att det är åt det hållet de måste gå, eftersom det väcks allt fler frågor som kan relateras till de tre huvudtyperna av investeringar. Två av tjänstemännen hör till dem som sedan tidigare tänker i termer av dessa tre huvudgrupper. Även en av politikerna tänker i dessa termer, även om organisationens redovisning är uppbyggd på ett annat sätt. Vid intervjutillfället nämner han till och med nyinvesteringar och reinvesteringar redan innan han sett klassificeringssystemet. I dessa banor har däremot inte alla tänkt tidigare, men det hindrar inte flera från att tycka att systemet verkar vettigt, en uppfattning som både tjänstemän och politiker ansluter sig till. En av de fördelar som lyfts fram är att namnen på klasserna uppfattas som relevanta. En av tjänstemännen lyfter fram problematiken kring att benämna enskilda investeringar på ett logiskt och ändamålsenligt sätt. Ännu en tjänsteman anser att klassificeringen fungerar väl, givet att man accepterar den subjektivitet som råder vid klassificeringen. Han tycker också att det tillför en annan typ av information än den som ges idag av uppdelning utifrån verksamheten. Förvisso verkar det alltså finnas anhängare till klassificeringen. Det finns dock de som inte är lika övertygade. En politiker uppger att de normalt inte ser på investeringarna utifrån denna struktur. (De brukar dela upp dem i självfinansierande eller skattefinansierande.) En annan politiker i samma kommun tycker att 18

klassificeringen till viss del kan vara relevant, men menar att klasserna delvis faller in i varandra. En och samma investering kan klassificeras under olika huvudtyper, menar han. Reinvesteringarna är inte så problematiska, även om de också delvis kan falla in under anpassningsinvesteringarna. Han ser dock inget större problem med detta, eftersom man kan dela upp en investering i en reinvesteringsdel och en anpassningsdel. Även om en av förvaltningscheferna själv är begeistrad i klassificeringen, så ställer han sig något tveksam till huruvida politikerna har något intresse av sammanställningen som sådan, eller om det bara är till det allmänna vetandet. Nämndordföranden i samma kommun bekräftar förvaltningschefens tveksamhet och låter inte helt övertygad om att klassificeringssystemet är användbart. Han tror inte att grupperna är särskilt styrande för uppföljningen. Sammanfattningsvis får man ändå säga att klassificeringen inte har blivit helt avvisad, utan de positiva utlåtandena överväger, även om enstaka person inte direkt ser nyttan. Möjligen kan man fundera på om den positiva inställningen grundar sig i en god uppfostran, snarare än i en användbar klassificering. Tron på uppriktiga svar stöds dock av att personerna tidigare i intervjuerna lyft fram fördelar och användningsområden för systemet. Även tveksamheter kring enskilda benämningar av klasser har förts fram, vilket föranleder antagandet att tveksamhet till systemet som helhet rimligen inte borde ha underlåtits att framföras av artighet. Imageinvesteringar När klassificeringssystemet utvecklades, fanns en grupp av investeringar som handlade om att öka attraktionskraften. Dessa var lite svårplacerade i förhållande till de klasser som andra investeringar gett upphov till. De fick därför en egen klass, som benämndes imageinvesteringar. Samtidigt fanns en medvetenhet om att denna klass kunde vara ett skott från höften. Det verkar dock ha träffat målet! Mot alla antaganden, så är det inte någon som har ifrågasatt klassen imageinvesteringar. Tvärtemot att undvika att tala om dessa investeringar och att placera investeringar i denna klass, så är det dessa investeringar som har lyfts fram allra mest, främst av politiker. De visar ett stort intresse för dessa investeringar och talar gärna om dem, även om de endast utgör någon enstaka procent av den totala investeringsvolymen. Syn på anpassningsinvesteringar Vad gäller anpassningar så menar en tjänsteman att det finns olika nivåer. Även om man gör handikappsanpassningar nu, så handlar det om miniminivåer. När hela kommunen är uppe i den nivån, så börjar man på nästa ambitionsnivå. Han ser därför inte en stor andel anpassningsinvesteringar som ett misslyckande, utan hänvisar till att man väljer olika nivåer redan vid planläggningen. En politiker anser att anpassningsinvesteringarna är någonstans mittemellan tråkigast (reinvesteringar) och roligast (nyinvesteringar). De handlar om att höja kvaliteten på olika sätt. De kan förvisso vara bra på många sätt, men är samtidigt inte de investeringar som engagerar mest, menar han. 19

Som tjänsteman kan man delvis ha en annan uppfattning om anpassningsinvesteringarna: Alltså, anpassningsinvesteringar kan man ju lätt bli lite lite skrämmande på något sätt va. Det är ju ofta att det tvingas fram på något sätt. Att man gör dem som jag sa innan på lakvatten för att spara pengar det är ju naturlig drift va. Men om du gör dem för att myndigheterna har beslutat att nu ska det vara si och så. Han nämner sedan en anläggning de nyligen byggt och som efter ett par år fått krav på sig att minska bullret, vilket tvingar fram ljuddämpande investeringar. Att man måste göra anpassningsinvesteringar anser han tyder på att man har misslyckats med de ursprungliga investeringarna. Ytterligare en tjänsteman intar en skeptisk inställning och säger att om anpassningsinvesteringarna skulle vara en dominerande del, så kan man ju undra vad vi har hållit på med tidigare när vi fattat beslut. Poängen är förvisso inte att alla anpassningsinvesteringar är av ondo, men att det är den typen av åtgärder som ofta kan vara förorsakade av myndighetsutövande och därmed tvingande. Egentligen torde det därmed inte vara själva anpassningen som sådan, som uppfattas vara skrämmande, utan de tvingande investeringarna. En genomgång av de tvingande investeringarna i Landskrona, Trelleborg och NSR, visar att samtliga dessa är anpassningsinvesteringar. Däremot verkar det inte finnas något mönster i vilken klass dessa tillhör, utan det kan handla både om funktionsmässiga, miljöfrämjande och säkerhetshöjande investeringar. Till och med en imageinvestering finns med bland de tvingande. Däremot har ingen tvingande rationaliseringsinvestering påträffats. En av förvaltningscheferna betraktar anpassningsinvesteringarna på ett helt annat sätt. Det förefaller som om han ser dem som en möjlighet att göra någonting nytt. Om det inte finns pengar till nyinvesteringar, så kan man med förhållandevis små medel åstadkomma någonting nytt genom att anpassa befintliga anläggningar. Bland de investeringar som han har initierat, finns ett exempel där så genomgripande anpassningar har gjorts att en annan av de intervjuade i kommunen vill klassificera investeringen som en nyinvestering. Ett av kommunalråden ansluter sig också till den positiva inställningen till anpassningsinvesteringar, eftersom det är något man gärna vill göra för att förbättra. Anpassningar kan också göras i samband med reinvesteringar. Genom att lägga till några extra kronor, kan man få väsentliga förbättringar och uppnå liknande positiva effekter som de signaler av framåtanda som nyinvesteringar anses sända ut. Det finns alltså några olika sätt att betrakta anpassningsinvesteringarna på. Antingen tycker man att de är någonstans mittemellan tråkiga och roliga. Den andra inställningen är att de kan betraktas vara av ondo, särskilt om de är tvingande. Det tredje förhållningssättet är att se dem som en möjlighet att med förhållandevis små medel åstadkomma något som kan uppfattas som en nyinvestering, med alla de positiva värderingar kring kommunens framgångsrikhet som de kan anses föra med sig. 20

2.6 Vad kan klassificeringen användas till? Under arbetets gång har olika potentiella användningsområden visat sig. I vissa fall har de praktiker som har tagit del av systemet haft idéer om vad det kan användas till. I andra fall har de kommit som ett resultat av bearbetning och analys under arbetet med studien. Diskussionsunderlag En sammanställning av investeringar utifrån klassificeringen kan anses ha ett generellt användningsområde. Det ger en bild av hur man prioriterar mellan olika investeringar. Kanske pratar man mycket om miljöinvesteringar, men hur stor andel av investeringsmedlen går egentligen till den typen av åtgärder? Ytterligare en fördel som en förvaltningschef lyfter fram, är att det skapar en möjlighet för beslutsfattare att fundera på vad det är vi håller på med. Uppställningsformen de har för investeringar nu, anser han inte säger så mycket, utan tror att klassificeringen kan öka engagemanget hos beslutsfattarna. Klassificeringen ger helt klart ett bättre informationsvärde och kanske också ett inriktningsbeslut blir bättre om man ser det på detta sätt. Den här lilla brödtexten som du har den förstärker vad du tänker på under anpassningsinvesteringar miljöfrämjande, aha, det förstår ju alla plötsligt då, men det förstår du inte här, säger han och pekar på den sammanställning de använder nu. Att använda klassificeringssystemet tror jag skulle öka värdet, summerar han. En av tjänstemännen anser att systemet hjälper till att få igång en diskussion om underhållsskulden. Avskrivningarna kontra reinvesteringarna är till viss del ett talande mått. Han är dock inne på att den tekniska livslängden vanligen är längre än den ekonomiska. Han pratar också om att det kan finnas företagsekonomiska skäl till att göra en reinvestering i förväg eller skjuta på den. En orsak till att göra den i förväg kan handla om att den nya tekniken sparar energi etc. Sammantaget kan klassificeringssystemet tjäna som underlag i diskussionen mellan t.ex. förvaltning och nämnd. Följande citat från en av politikerna ger en representativ och sammanfattande bild av hur de olika huvudtyperna av investeringar i systemet betraktas. Han börjar med att kommentera klassificeringssystemet i förhållande till den form av investeringssammanställningar som de själva använder: Det här säger ju mer om strategin, övergripande, om jag förstår det rätt. Vad lägger man tyngdpunkten på? Och då kan man säga att nyinvesteringar är ju alltid roligare ur en politisk synvinkel om jag uttrycker mig försiktigt va. Det ger ju så att säga en bild av att det händer något i kommunen. Ofta är det synliga investeringar. Ofta är det också mest politiskt diskuterat eller diskuterat i lokalpressen Vad ska det vara bra för? Varför gör ni sånt? och så vidare. Reinvesteringar är egentligen de tråkigaste, eftersom det handlar om att förvalta sitt kapital bara, på ett visst sätt, och anpassningsinvesteringar är någonstans mittemellan. De handlar egentligen om att man ska försöka höja kvaliteten eller förbättra säkerheten eller ekonomin på något sätt och ofta diskuteras det väldigt internt inom mellan politiker och tjänstemän. Energibesparingar skulle kunna vara sådana De är jättebra, men de engagerar inte allmänheten i någon större utsträckning sådana frågor, utan det är mer för verksamheten där man så att säga tar ett samhällsansvar, ett samhällsekonomiskt ansvar. Det här bör vi 21

göra. Det är klokt och förståndigt. Det är sällan några stora diskussioner om det, om det inte är enorma summor. Avsaknaden av rationaliseringsinvesteringar kan föranleda viss självrannsakan. En av tjänstemännen frågar sig varför de är så dåliga på att hitta möjliga rationaliseringsinvesteringar och genomföra dem: Det känner jag instinktivt att vi kunde bli bättre på. Samtidigt menar han att det handlar om hur man motiverar en investering. Eftersom en investering kan innehålla flera olika element, så kan rationaliseringar gömma sig under reinvesteringar enligt ny standard, eller bakas in t.ex. i miljöfrämjande investeringar. Så var fallet med en av de studerade investeringarna, som handlade om att minska kväveutsläppen. Därför klassificerades den som en miljöfrämjande investeringar. Samtidigt ledde de minskade kväveutsläppen till att kostnaderna för rening i reningsverket minskade kraftigt. Det blev därmed en fråga om en investering både som syftar både till miljöfrämjande och ekonomisk rationalisering. Delegationsgrund Det primära syftet med klassificeringssystemet är att undersöka om olika typer av investeringar ställer olika krav på uppföljningen och hur uppföljningen för respektive investeringstyp utformas. En av de politiker som sedan tidigare tänker i termer av nyinvesteringar och reinvesteringar, ser ett annat användningsområde för systemet. Han menar att det kan användas för att avgöra på vilken nivå beslut om investeringarna bör fattas. Dessa funderingar är han inte ensam om. Nyinvesteringarna handlar om strategiska beslut, t.ex. att börja tillhandahålla en ny tjänst, eller att bygga ut fjärrvärmenätet till nya områden. Det handlar då om principbeslut, som ska fattas av styrelsen eller nämnden. Om man sedan tidigare har bestämt att man ska tillhandahålla en viss service, så är reinvesteringar nödvändiga och därmed en operativ fråga, som tjänstemännen har att fatta beslut om. Politikerns argument för att dela in investeringar i ny- och reinvesteringar handlar alltså om delegation och beslutsinstans. I denna studie handlar argumenten främst om uppföljning. Det kan alltså finnas skäl att göra denna uppdelning både ur ett planerings- och ett uppföljningsperspektiv. Främja uppföljningen En tanke är att klassificeringen kan ligga till grund för vilken typ av mål som sätts och följs upp. Om en investering motiveras med att den är miljöfrämjande, så bör också ett tydligt miljömål sättas upp och även följas upp, inte bara genom att konstatera att investeringen är genomförd, utan även en uppföljning av det faktiska utfallet. Den utvecklade klassificeringen hjälper därmed till att utforma uppföljningen på ett relevant sätt. Det är en stödjande funktion till uppföljningen att klassificera dem. Klassificeringen kan alltså användas som ledstjärna vid utformningen av uppföljningen. Kommunicera med medborgarna Ett av kommunalråden menar att det skulle behövas någon enkel modell för att kunna studera de mer kvalitativa effekterna av investeringar, en modell som också kan användas vid kommunikationen med kommuninvånarna om vad som har åstadkommits med skattepengarna. Intresset att på ett överskådligt sätt kunna visa på 22

vad man åstadkommer i verksamheten, både internt men kanske framförallt gentemot externa intressenter, har framhållits av flera personer. Flera personer reflekterar kring tanken att de nyinvesteringar som görs speglar vad som händer i kommunen som helhet. Det visar på den politiska aktiviteten för medborgarna, skapas något nytt? Klassificeringen gör det ganska enkelt att få en blick över vart pengarna tar vägen. När man ser att nyinvesteringarna utgör t.ex. 75 % av investeringsbudgeten, så kan man förklara varför investeringsbudgeten är så stor som den är: Annars skulle kommunen inte kunna växa. Att inte ha några nyinvesteringar, antyder att kommunen inte utvecklas utan har stagnerat. Det är en av de bilder som sammanställningen anses ge information om. Volymen miljöfrämjande anpassningsinvesteringar eller säkerhetsinvesteringar kan också vara ett talande mått i kommunikationen med medborgarna. I Östra Göinge skulle t.ex. den höga andelen imageinvesteringar kunna användas för att åskådliggöra vad politikerna gör för att vända den negativa befolkningstrenden. Klassificeringen kan alltså tjäna som ett underlag i kommunikationen med medborgarna om vad som åstadkommits. Benchmarking I de jämförelser som har gjorts ovan, kan man se att olika organisationer väljer att använda sina tillgängliga investeringsmedel på olika sätt. I förlängningen kan en gemensam klassificering skapa underlag för benchmarking. Verksamhetsstyrning En tjänsteman spekulerar i att det i olika kommuner kan finnas olika kulturer som gör det lättare att få igenom en viss typ av investering. I vissa fall kan det kanske vara svårt att få fram medel för att reinvestera. Att det kan vara lättare att få igenom en nyinvestering håller kommunalråden med om och en av dem säger att reinvesteringar försöker man ju att undvika samt poängterar även att det gäller att sätta rätt rubrik för att få pengar. Detta instämmer flera andra i och menar att det blir lättare för tjänstemän och andra att motivera en investering om den klassificeras som en nyinvestering eller en miljöfrämjande investering. Det är betydligt svårare att motivera en reinvestering av en sönderkörd bil. Klassificeringen kan alltså användas för att motivera att en viss investering ska genomföras. Kan man få ett investeringsprojekt att klassificeras som nyinvestering, så är den lättare att motivera än en reinvestering. Detta kan tyckas vara ett nästintill manipulativt sätt, men det behöver inte vara något stort problem. Om en investering klassas som nyinvesteringar, så kan de som har det yttersta ansvaret också kräva att mål sätts upp som relaterar till klassificeringen vilka sedan följs upp. Att premiera en viss typ av investeringar är alltså ett sätt att styra verksamheten att fokusera på de målsättningar som man värderar högst. Om man som beslutsfattare är angelägen om att få tillstånd miljöfrämjande investeringar, så kan en positiv särbehandling av sådana investeringsförslag leda till att förslagen anpassas för att i så stor utsträckning som möjligt omfatta miljöfrämjande effekter. 23