Farligt avfall från småföretagare kan insamlingssystemet förbättras? Miljösamverkan Stockholms Län

Transkript

1 Ett samverkansprojekt mellan länets 26 kommuner, Länsstyrelsen och Kommunförbundet Stockholms Län. Farligt avfall från småföretagare kan insamlingssystemet förbättras? Miljösamverkan Stockholms Län

2

3 MILJÖSAMVERKAN 3 (16) Innehåll Innehållsförteckning Förord...4 Bakgrund...5 Syfte/Metodik...5 Mål...5 Problembeskrivning...6 Så fungerar systemet för insamling...6 Svårigheter för småföretagen...6 Problem i tillsynen...7 Undersökningar...8 Metodik...8 Länsstyrelsens transportörsuppgifter...8 Intervjuer av avfallsentreprenörer...8 Enkät till branschorganisationer...9 Diskussion/Slutsats...10 Hur skulle man kunna underlätta för småföretag?...10 Kan/bör kommunen själv bedriva insamlingen?...10 Hur skulle företagen vilja att insamlingen gick till?...10 Skulle man kunna göra det möjligt för företagen att få information om transportörer som har tillstånd att transportera farligt avfall via länsstyrelsens hemsida?...11 Fortsatt arbete...11 Bilagor: Enkät till branschorganisationer...12 Branschorganisation: Svensk Bensinhandel...12 Branschorganisation: Målareförbundet...13 Branschorganisation: Motorbranschens Riksförbund...14 Branschorganisation: Tvätteriförbundet...15 Branschorganisation: Grafiska Fackföreningen...16

4 MILJÖSAMVERKAN 4 (16) Förord Förord Denna rapport sammanfattar fas ett av Projekt Farligt avfall småföretag som startade inom en arbetsgrupp bestående av representanter för avfalls- och miljöförvaltningarna från de tio stockholmskommuner som ingår i SÖRAB 1 och som lyftes över till Miljösamverkan Stockholms Län i september Projektet började som en diskussion om vad som skulle kunna göras för att underlätta för småföretagare att bli kvitt det farliga avfallet. Problemet som uppmärksammats av både miljöinspektörer som har tillsyn på småföretag och de som driver miljöstationer är att småföretagarna ofta inte har avtalat med någon entreprenör om hämtning av det farliga avfallet och då inte heller kan visa upp någon dokumentation över vart avfallet tagit vägen. Arbetsgruppens uppfattning var att företagen ofta upplever det som dyrt och krångligt att bli av med sitt farliga avfall. Sedan miljöbalkens tillkomst har reglerna för hantering av farligt avfall gradvis skärpts. En stor del av tillsynen har inneburit information till småföretagen. Arbetsgruppen kan konstatera att detta ofta inte är tillräckligt för att förmå alla småföretagare att följa lagen. Projektet kom att indelas i två faser. I en första fas kontaktades avfallsentreprenörer och några utvalda branschorganisationer för att höra med dessa om deras syn på nuvarande och tänkbara framtida hämtnings- eller inlämningssystem. I en andra fas skulle länets miljöförvaltningar bedriva en gemensam tillsynskampanj i syfte att informera och även i större utsträckning kräva in dokumentation på hur småföretagen hanterar det farliga avfallet. Den gemensamma tillsynskampanjen, fas två, har tillsvidare skjutits på framtiden på grund av att inte tillräckligt många kommuner kunnat medverka. 1 SÖRAB är ett regionalt avfallsbolag som ägs av kommunerna Danderyd, Järfälla, Lidingö, Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Täby, Upplands-Väsby och Vallentuna. SÖRAB hjälper hushåll och företag att på ett miljöriktigt sätt ta hand om det avfall som uppkommer i regionen.

5 MILJÖSAMVERKAN 5 (16) Bakgrund/Syfte/Mål Bakgrund Inom miljötillsynsområdet finns en allmän uppfattning att små företag ( Uverksamheter såsom t.ex. bilverkstäder och vissa C-verksamheter ) många gånger har svårt att visa vart deras farliga avfall tagit vägen. Det finns anledning att befara att en stor del av det farliga avfallet hamnar i kommunala miljöstationer, släpps ut i avloppsnätet eller dumpas i naturen. Ett annat problem är att det inte finns någon tillförlitlig statistik på farligt avfall från småföretag, mörkertalet kan vara stort. Om avfallet lämnas i de kommunala miljöstationerna är det dessutom kommuninvånarna som får betala för transport och destruktion. Många miljöinspektörer upplever att systemet för insamling av farligt avfall från företag och verksamheter inte motsvarar de behov och önskemål som de mindre företagen och verksamheterna med små mängder farligt avfall har. Syfte/Metodik Syftet med fas ett av projektet var dels att utbyta erfarenheter av hur de små företagens hantering av farligt avfall fungerar och dels att hitta möjligheter att utveckla systemet för insamling. Projektgruppen ville undersöka följande: Hur skulle man kunna underlätta för småföretag? Finns det intresse hos de privata entreprenörerna att komplettera nuvarande insamlingssystem med andra varianter? Hur skulle företagen vilja att insamlingen gick till? Skulle man kunna göra det möjligt för företagen att få information om transportörer som har tillstånd att transportera farligt avfall via Länsstyrelsens hemsida? Projektgruppen beslutade att intervjua några utvalda avfallsentreprenörer och skicka en enkät till utvalda branschorganisationer samt undersöka om det finns möjlighet för länsstyrelsen att lägga ut uppgifter på sin hemsida om vilka entreprenörer som har tillstånd att transportera farligt avfall. Mål Målet med projektet var att ge en översiktsbild av läget när det gäller insamlingssystemen för farligt avfall från småföretagen samt föreslå åtgärder för att förbättra systemen. Målet på längre sikt var att öka antalet småföretag som har en säkerställt god hantering av sitt farliga avfall.

6 MILJÖSAMVERKAN 6 (16) Problembeskrivning Problembeskrivning Så fungerar systemet för insamling Företag och verksamheter ansvarar för sitt eget farliga avfall. I det ansvaret ingår att se till att avfallet transporteras bort av en godkänd transportör till en godkänd mottagare. Företagen kan välja mellan att 1 Anlita en transportör som har tillstånd att transportera farligt avfall. 2 Efter anmälan till länsstyrelsen själva köra sitt eget farliga avfall till en godkänd mottagare. Om man vill transportera större mängder farligt avfall måste man ha tillstånd från länsstyrelsen. Företag och verksamheter får inte lämna sitt farliga avfall till miljöstationerna eller återvinningscentralerna eftersom dessa är avsedda för hushållen och finansieras genom hushållsavfallstaxan. Mindre mängder el-avfall som omfattas av avtalet mellan kommunen och El-kretsen är den enda typ av farligt avfall som företag och verksamheter får lämna till de flesta återvinningscentraler. Företag och verksamheter ska upprätta transportdokument när de överlämnar sitt farliga avfall för borttransport och de ska se till att erhålla en bekräftelse på att avfallet nått fram till en godkänd mottagare. Svårigheter för småföretagen Egentligen är det inte svårt för ett företag eller en verksamhet att bli av med sitt farliga avfall på ett korrekt sätt. De kan kontakta en transportör som har tillstånd att transportera farligt avfall. Vill man hellre köra själv behöver man bara göra en anmälan till länsstyrelsen. Ändå framkommer det inte sällan vid tillsynsbesök att företag och verksamheter med små mängder farligt avfall tycker att systemet inte är anpassat efter deras behov och önskemål. Många vill själva kunna transportera bort sina egna rester av farligt avfall när det passar, kanske på väg hem efter slutfört arbete. Visserligen är det möjligt att själv transportera avfallet till en mottagare men det finns få godkända mottagare i Stockholms län och för många företag och verksamheter ligger de alltför långt bort för att vara realistiska alternativ. Det måste dock tilläggas att under den tid som projektgruppen arbetat har fler mottagningsställen öppnats, med generösare öppettider än tidigare. Det har också skapats fler systemlösningar för specifika branscher. Många tycker att det är märkligt att man får transportera olja, färger, lysrör efter inköp men när dessa produkter blir avfall så är det inte tillåtet längre. Att anlita ett transportföretag för hämtning av en dunk spillolja känns inte rimligt. Det är svårt att ta reda på vilka transportföretag som har tillstånd att transportera olika avfallsslag.

7 MILJÖSAMVERKAN 7 (16) Problembeskrivning Man kan säga att dagens system inte erbjuder tillräckligt många alternativa sätt att hantera det farliga avfallet och att det system som finns upplevs som alltför ambitiöst och därför har svårt att få acceptans hos många småföretag. Problem i tillsynen Tillsynen av småföretags hantering av farligt avfall är viktig, det är tillsynsmyndigheterna överens om. Kunskaperna om vilka regler som gäller och hur man ska hantera farligt avfall kan vara något sämre hos små företag än hos stora företag med egen kompetens inom miljöområdet. Dessutom är antalet små företag stort vilket innebär att den totala mängden farligt avfall från dessa är relativt stor även om varje företags bidrag är litet. Därför är det viktigt att varje litet företag hanterar sitt farliga avfall på ett bra sätt. En del företag med små mängder farligt avfall uppger att de lämnar avfallet till miljöstationerna, avsedda för hushåll. Visserligen blir avfallet väl omhändertaget om det lämnas där men det innebär kostnader för hushållskollektivet, snedvriden konkurrens och brist på dokumentation. För miljöinspektörerna kan det vara problematiskt att bedriva en effektiv tillsyn så länge företagens acceptans för insamlingssystemet är låg. Att inte kunna föreslå andra alternativ till t.ex. en bilreparatör, som kör sin dunk med spillolja till miljöstationen, istället för att anlita en godkänd transportör eller åka till någon av mottagningsanläggningarna är otillfredsställande. Det skulle vara både enklare och mer tillfredsställande att ställa krav på en korrekt hantering och på en bra dokumentation om det fanns möjlighet att hänvisa till flera olika sätt att bli av med det farliga avfallet som bättre motsvarar företagens olika behov och önskemål.

8 MILJÖSAMVERKAN 8 (16) Undersökningar Undersökningar Metodik Projektgruppen har kontaktat avfallsentreprenörer och branschorganisationer för att höra deras syn på småföretagarnas hantering av farligt avfall. Dessutom har Länsstyrelsen i Stockholms län tillfrågats om deras databas över godkända transportörer kan offentliggöras på länsstyrelsens hemsida. Länsstyrelsens transportörsuppgifter Det finns redan olika databaser med godkända transportörer för farligt avfall på Internet, men de publiceras ofta genom olika intresseorganisationers/förbunds hemsidor vilket innebär att de inte omfattar samtliga godkända transportörer och att det kan vara svårt att veta var man ska leta. Det kan också innebära problem för tillsynsmyndigheten att hänvisa till dessa olika databaser och samtidigt vara helt konkurrensneutral. När länsstyrelsen tillfrågades om deras databas över godkända transportörer skulle kunna läggas ut på nätet blev svaret att det idag inte är möjligt pga personuppgiftslagen (PUL). Detta skulle kunna lösas om sökande på tillståndsansökan för transport av farligt avfall kunde välja ifall denne vill läggas ut tillsammans med övriga företag på länsstyrelsens hemsida. Intervjuer av avfallsentreprenörer Projektgruppen diskuterade olika alternativa komplement till de insamlingssystem som finns idag, såsom t.ex. uppställning av mottagningsstationer på kommunernas återvinningscentraler, insamlingsbilar som åker runt i industriområdena enligt schema eller någon form av prenumerationssystem. Kanske finns intresse hos avfallsentreprenörerna att utveckla insamlingssystemet. Fyra stycken avfallsentreprenörer intervjuades där huvudfrågorna fokuserade på för- och nackdelar med dagens insamlingssystem, hur insamlingen av farligt avfall skulle kunna öka och hur man skulle kunna komplettera nuvarande system. Följande synpunkter framkom: Kunderna skulle nog inte gilla att prenumerera på hämtning, de vill vara säkra på att de betalar för rätt mängd. De mindre företagens farliga avfall skulle kanske kunna vara intressant i framtiden. Det är varken dyrt eller krångligt att bli av med farligt avfall. Kampanjvis hämtning i olika områden eller mobil anläggning uppställd på t.ex. återvinningscentraler skulle kanske vara möjligt. Men frågan är om det är affärsmässigt intressant. Informationen om hur företagen måste hantera sitt farliga avfall är brisfällig. Intresset från små transportfirmor är sannolikt lågt eftersom de inte har några egna mellanlager.

9 MILJÖSAMVERKAN 9 (16) Undersökningar Ingen av de intervjuade avfallsentreprenörerna föreslog konkreta åtgärder som man var intresserad av att genomföra. De kände sig också osäkra på om de små företagens farliga avfall är en affärsmässigt bra idé att satsa på. Enkät till branschorganisationer Branschorganisationerna Svensk Bensinhandel, Målareförbundet, Motorbranschens Riksförbund, Tvätteriförbundet och Grafiska Fackföreningen svarade på en utskickad enkät, se bilaga. Av svaren framgår att de certifierade/auktoriserade företagen oftast har kunskaper om hanteringen av farligt avfall. Däremot kan det brista hos de mindre företagen som inte är certifierade. Företagen får sitt avfall hämtat och dokumenterar detta genom att spara fakturor. Rutinerna kan dock se olika ut för företag som är certifierade och de som inte är det. Branschorganisationerna vill gärna fortsätta diskutera frågan om framtida insamlingssystem.

10 MILJÖSAMVERKAN 10 (16) Diskussion/Slutsats Diskussion/Slutsats Med fyra intervjuade avfallsentreprenörer och de utvalda branschorganisationerna kan projektgruppen inte göra anspråk på att ha genomfört en fullständig utredning och därmed inte heller dra alltför säkra slutsatser. Vissa reflektioner utifrån gruppens diskussioner och undersökningar kan dock göras. Hur skulle man kunna underlätta för småföretag? Finns det intresse hos de privata entreprenörerna att komplettera nuvarande insamlingssystem med andra varianter? De intervjuade avfallsentreprenörerna hade inget omedelbart intresse av de små företagens farliga avfall. De var till viss del tveksamma till om detta avfall är affärsmässigt intressant. Projektgruppen kan konstatera att en förutsättning för att det ska bli affärsmässigt intressant är att det finns en efterfrågan och efterfrågan kan ökas genom en effektiviserad tillsyn. För att få en säkrare uppfattning om de privata entreprenörernas inställning skulle fler aktörer behöva intervjuas. Kan/bör kommunen själv bedriva insamlingen? Insamling av företagens farliga avfall, nya innovationer gällande insamlingssystem liksom marknadsföring tillhör marknaden. Projektgruppen har dock diskuterat kommunens möjlighet att själv ordna insamlingssystem i konkurrens med de privata företagen. När projektet pågick hade varje kommun möjlighet att välja om den skulle ha ensamrätt för insamling och behandling av sådant farligt avfall som inte är hushållsavfall så våra diskussioner gällde de kommuner som inte hade monopol. Regeringen har dock helt nyligen fattat beslutat om att avskaffa den kommunala möjligheten till ensamrätt för hantering av sådant farligt avfall som inte är hushållsavfall. Avskaffandet görs genom en ändring av avfallsförordningen som träder ikraft vid utgången av juni Diskussionen om kommunens möjligheter att konkurrera med den privata marknaden är därför än mer aktuell idag. Man skulle t.ex. kunna tänka sig att kommunerna öppnar upp återvinningscentralerna för företagens farliga avfall eller hämtar farligt avfall från småföretagen med samma mobila hämtningssystem som används för hushållens farliga avfall. Om kommunerna skulle tillhandahålla sådana tjänster är det dock viktigt att det sker på marknadsmässiga grunder och att kostnaden inte belastar hushållskollektivet. Det är också viktigt att företagen får den dokumentation som visar att avfallet lämnats till en godkänd mottagare. Huruvida det finns behov eller inte av att kommunerna tar ansvar för insamling av småföretags farliga avfall liksom kommunernas möjligheter att göra det skulle behöva belysas ytterligare. Hur skulle företagen vilja att insamlingen gick till? De tillfrågade branschorganisationerna var intresserade att fortsätta diskussionen i någon form. Det skulle vara önskvärt att föra en dialog med branschorganisationerna.

11 MILJÖSAMVERKAN 11 (16) Diskussion/Slutsats Ett sätt kan vara att tillsammans med dem hitta gemensamma branschriktlinjer som säkerställer hanteringen av farligt avfall och att företagen görs medvetna om att dokumentationen är viktig och att denna kommer att kontrolleras vid de inspektioner tillsynsmyndigheten utför. Skulle man kunna göra det möjligt för företagen att få information om transportörer som har tillstånd att transportera farligt avfall via länsstyrelsens hemsida? Förnyad kontakt med länsstyrelsen skulle behöva tas för att om möjligt förändra tillståndsansökan för transport av farligt avfall och utveckla möjligheterna att lägga ut uppgifter på länsstyrelsens hemsida. Fortsatt arbete Som framgår av ovanstående finns det områden och frågeställningar inom projektets fas ett som skulle kunna utredas ytterligare. Vi skulle t.ex. kunna intervjua fler avfallsentreprenörer för att få en säkrare bild av intresset för de små företagens farliga avfall. Vi skulle kunna föra en fördjupad diskussion med branschorganisationerna. Det finns dock inte tid och resurser att i dagsläget gå vidare med fas ett varför vi har valt att avsluta med de slutsatser vi ändå kunnat dra. Fas två, dvs att länets miljöförvaltningar tillsammans bedriver en tillsynskampanj i syfte att informera och även i större utsträckning kräva in dokumentation av hur småföretagen hanterar det farliga avfallet skulle kunna ske inom Miljösamverkan Stockholms Län. Detta förutsätter att kommunerna prioriterar problemet och tillsammans avsätter resurser för en riktad tillsyn bland småföretagen. Rimligtvis skulle en ökad tillsyn med fokus på kontroll av dokumentationen också öka intresset bland entreprenörerna i och med att fler företag då borde efterfråga deras tjänster.

12 MILJÖSAMVERKAN 12 (16) Bilagor Bilagor: Enkät till branschorganisationer Branschorganisation: Svensk Bensinhandel Kontaktperson: Lennart B Olsson Tfn: Frågor 1 Anser ni att era medlemsföretag har tillräcklig kunskap om hanteringen av farligt avfall? Nej! 2 Anordnar ni utbildningar som behandlar frågor om farligt avfall? Vi undersöker för närvarande möjligheterna att hitta lämplig utbildning. 3 Hur gör era medlemsföretag för att bli av med sitt farliga avfall? På normalt sätt via entreprenörer. 4 Hur dokumenterar era medlemsföretag sin hantering av farligt avfall? Varierar mellan bolagen. Allt ifrån ingenting till ordnad form i särskild pärm. 5 Hur skulle ni vilja att ett framtida insamlingssystem ser ut som underlättar för era medlemsföretag samtidigt som de kan få rätt dokumentation och därmed uppfylla lagkraven? Diskuterar gärna detta direkt med er. 6 Finns det intresse inom er bransch att delta i ett diskussionsmöte rörande dessa frågor? Ja!..

13 MILJÖSAMVERKAN 13 (16) Bilagor Branschorganisation: Målareförbundet Kontaktperson: Tfn: Frågor 1. Anser ni att era medlemsföretag har tillräcklig kunskap om hanteringen av farligt avfall? Målaremästarna har målmedvetet och fokuserat arbetat med att utbilda och handleda medlemsföretagen i miljöfrågor. Ända sedan tidigt 90-tal har organisationen verkat för att höja branschens miljökompetens. Som ett led i detta gjorde Målaremästarna, i mitten av 1990-talet en branschgemensam miljöutredning. Denna resulterade i ca 20 miljösituationer som ett måleriföretag har att hantera. Dessa omfattar bla produktval, hantering av avfall, utsläpp till vatten/luft mm. Målaremästarna utvecklade sedan utifrån detta ett eget branschanpassat miljöledningssystem, baserat på ISO Idag ger detta system måleriföretagen en möjlighet att certifiera sig och erhålla ISO certifikat. En grundförutsättning för att arbeta med Målaremästarnas miljöledningssystem är att företaget är medlem i organisationen och genomgår de av organisationen anordnade utbildningarna i miljöledning. Utbildningen som omfattar fyra dagar behandlar allt från allmän miljökunskap till systemkunskap. Under utbildningen tas självfallet avfallshanteringen upp som en del. Målaremästarna har idag utbildat ca 350 företag i miljöledning. Över hundra företag är idag certifierade. 2. Anordnar ni utbildningar som behandlar frågor om farligt avfall? Ingår i utbildning i miljöledning. (se ovan) 3. Hur gör era medlemsföretag för att bli av med sitt farliga avfall? Avfallet lämnas till godkända företag. 4. Hur dokumenterar era medlemsföretag sin hantering av farligt avfall? Dessa rutiner skiljer sig lite mellan företag. De som är certifierade har dokumentationskrav på sig genom sin certifiering och är således tvungna att föra statistik över sitt avfall, även icke farligt avfall. 5. Hur skulle ni vilja att ett framtida insamlingssystem ser ut som underlättar för era medlemsföretag samtidigt som de kan få rätt dokumentation och därmed uppfylla lagkraven? Denna fråga skulle jag vilja kommunicera med en referensgrupp av medlemsföretag. Jag har ingen spontan idé omförbättring. 6. Finns det intresse inom er bransch att delta i ett diskussionsmöte rörande dessa frågor? Målaremästarna är mycket positiva till att delta i diskussionsmöten kring alla miljörelaterade frågor...

14 MILJÖSAMVERKAN 14 (16) Bilagor Branschorganisation: Motorbranschens Riksförbund Kontaktperson: Bo Ericsson Tfn: Frågor 1. Anser ni att era medlemsföretag har tillräcklig kunskap om hanteringen av farligt avfall? De auktoriserade företagen har kunskap, i mindre oauktoriserade företag kan kunskapen vara bristfällig. 2. Anordnar ni utbildningar som behandlar frågor om farligt avfall? Ja, via inhyrda kunskapsföretag. 3. Hur gör era medlemsföretag för att bli av med sitt farliga avfall? De flesta har avtal med företag som hämtar farligt avfall, exempelvis Ragn Sells. 4. Hur dokumenterar era medlemsföretag sin hantering av farligt avfall? Man spar leveransorderna där det framgår vad som hämtats, mängden dvs. vikt alt liter. I vissa fall dokumentför man ovan nämnt. 5. Hur skulle ni vilja att ett framtida insamlingssystem ser ut som underlättar för era medlemsföretag samtidigt som de kan få rätt dokumentation och därmed uppfylla lagkraven? Kort lathund där det kortfattat framgår vilka uppgifter som myndigheter vill ha in och där man kan skriva ev. leverantör och mängder osv. 6. Finns det intresse inom er bransch att delta i ett diskussionsmöte rörande dessa frågor? Ja..

15 MILJÖSAMVERKAN 15 (16) Bilagor Branschorganisation: Tvätteriförbundet Kontaktperson: Bo Österlund Tfn: Frågor 1. Anser ni att era medlemsföretag har tillräcklig kunskap om hanteringen av farligt avfall? Vi försöker genom våra informationsblad att ständigt uppdatera våra medlemmar om vilka åtgärder de måste vidta när det gäller alla miljöfrågor. I vår T-tvättskola har vi arbetat fram en speciell miljömodul som i stort omfattar de regler som utfärdats genom den nya Miljöbalken. Vi förutsätter därför att våra medlemmar fått kännedom om hur de ska hantera sitt destillationsavfall från kemtvättmaskinerna. 2. Anordnar ni utbildningar som behandlar frågor om farligt avfall? Svar ja genom utbildning i vår T-tvättskola 3. Hur gör era medlemsföretag för att bli av med sitt farliga avfall? Beträffande Stockholmsregionen har vi tillsammans med Ragn Sells Specialavfall AB ordnat en kollektiv hämtning av destillationsavfall. Det sker genom en brevförfrågan från Ragn Sells 4 gånger per år om tvätteriet behöver hämtning av sitt avfall. Alla hämtning hos våra medlemmar listas hos Ragn Sells så vi vid behov kan göra en intern kontroll av våra medlemmar och de mängder som lämnas till destruktion. 4. Hur dokumenterar era medlemsföretag sin hantering av farligt avfall? Dokumentation sker genom transportdokument och fakturor och bevaras i 5 år. 5. Hur skulle ni vilja att ett framtida insamlingssystem ser ut som underlättar för era medlemsföretag samtidigt som de kan få rätt dokumentation och därmed uppfylla lagkraven? Vi ser det nuvarande uppsamlingssystemet som bra fungerande, den enda synpunkten man kan ha är det höga priset för hämtning och destruktion. 6. Finns det intresse inom er bransch att delta i ett diskussionsmöte rörande dessa frågor? Naturligtvis är vi öppna för ett möte eller möten för att ytterligare upprätthålla ett bra samarbete med samtliga myndigheter. Vi vill också tillägga att föra att vara medlem i Tvätteriförbundet kräver vi att våra medlemmar genomgår auktorisationskontroll vart tredje år. Den kontrollen utförs från år 2005 av IFP i Mölndal (tidigare Textilforskningsinstitutet). Besiktningen omfattar allt från ordning i tvätteriet, arbetsmiljö, lösningsmedelsutsläpp, godkända kylkompressorer, ångpannebesiktningar mm. Intresse finns också från ett antal av våra medlemmar att miljöcertifiera sina företag...

16 MILJÖSAMVERKAN 16 (16) Bilagor Branschorganisation: Grafiska Fackföreningen Kontaktperson: Claes Thyrsson Tfn: Frågor 1. Anser ni att era medlemsföretag har tillräcklig kunskap om hanteringen av farligt avfall? Både ja och nej. De certifierade företagen har kunskap. De mindre företagen har mer eller mindre kunskap. 2. Anordnar ni utbildningar som behandlar frågor om farligt avfall? Ja, för våra kollektivanslutna medlemmar. För både skyddsombud och övrigt intresserade. 3. Hur gör era medlemsföretag för att bli av med sitt farliga avfall? Genom hämtning. 4. Hur dokumenterar era medlemsföretag sin hantering av farligt avfall? Dels genom systematiskt arbetsmiljöarbete och som dokumenterade fakturor. 5. Hur skulle ni vilja att ett framtida insamlingssystem ser ut som underlättar för era medlemsföretag samtidigt som de kan få rätt dokumentation och därmed uppfylla lagkraven? Genom en deklaration som visar vad man köpt och vad som används genom produktion och vad som blir avfall. 6. Finns det intresse inom er bransch att delta i ett diskussionsmöte rörande dessa frågor? Ja!..