Lågtröskelstöd till familjer

Lågtröskelstöd till familjer Ett sätt att stärka föräldraskapet Eva Åstrand Svenska Österbottens anhörigförening Projektet "För utvecklande av anhörigstödet, främjande av psykisk hälsa samt förebyggande av psykisk ohälsa i svenska Österbotten 2010-2012

Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er men inte från er. Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte. Ni kan ge dem er kärlek, men inte era tankar ty de har sina egna tankar. Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar. Ty deras själar vistas i morgondagens hus som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar. Sträva att efterlikna dem, men försök inte att göra dem lika er. Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt. Ni är de bågar från vilka era barn sänds ut som levande pilar. Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer er med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt. Låt er i glädje böjas i Bågskyttens hand. Ty liksom Han älskar pilen som flyger älskar Han också den båge som är stadig." -Kahlil Gibran-

Innehållsförteckning 1. INLEDNING..1 2. Utgångspunkter en kontextuell beskrivning av arbetet..2 2.1 Syfte...3 2.2 Familjestöd som lågtröskelstöd och förebyggande arbete.5 2.3 Familjepolitiken i Finland..6 3. Teoretiska begrepp.7 3.1 Familj och föräldraskap..7 3.2 Empowerment och salutogenes..8 3.3 EQ känslomässig intelligens..10 4. Den empiriska undersökningen...12 4.1 Föräldrarnas uppfattningar om behov av stöd i uppfostringsfrågor.13 4.2 Familjestödjarnas uppfattningar om familjestödssamtalen..18 4.3 Föräldrarnas erfarenheter av stödsamtalen...23 5. Avslutande diskussion..24 Referenser...27 Bilagor

1. Inledning Föreliggande rapport är en redogörelse för hur Svenska Österbottens anhörigförening r.f. har genomfört familjestöd som en del av projektet "För utvecklande av anhörigstödet, främjande av psykisk hälsa samt förebyggande av psykisk ohälsa i svenska Österbotten 2010-2012. Jag började arbeta på föreningen i april 2010 som projekt- och verksamhetsledare för föreningen. Inom föreningen arbetar för nuvarande två deltidsanställda, två timanställda och familjestödet som jag kommer att beskriva förverkligas förutom med våra timanställda, genom köptjänster från två familjeterapeuter. En del av mitt arbete inom SÖAF r.f. har bestått av att utveckla familjestödet i österbottniska lågstadieskolor, i föreliggande arbete kommer jag således att beskriva det familjestöd som genomförts samt hur föräldrarna och familjestödjarna förhåller sig till detta. Begreppet familjestödjarna används genomgående istället för familjeterapeuter eftersom det inte är terapi som stödet går ut på utan uttryckligen lågtröskelstöd genom stödsamtal. Tre av de fyra familjestödjare som hållit stödsamtalen är utbildade familjeterapeuter och den fjärde går för närvarande en familjeterapeututbildning. Svenska Österbottens anhörigförening SÖAF r.f. är medlem i Psykosociala förbundet r.f. (FSPC) samt i Omaiset mielenterveystyön tukena keskusliitto. Föreningen, som för närvarande har 164 medlemmar, erbjuder i första hand svenskspråkigt anhörigstöd till personer som lider av psykisk ohälsa. Till verksamheten hör bland annat anhörigträffar, temakvällar, självhjälpsgrupper, föreläsningar, seminarier, läger och rekreation, arbete som främjar en positiv mental hälsa samt förebyggande arbete. Föreningen vill även minska fördomar mot psykisk ohälsa i samhället. Föreningen grundades 1996 i Vörå av ett antal anhöriga som hade drabbats av psykisk ohälsa i familjen och verkade på ideell basis fram till år 2007. 2007 beviljades föreningen understöd från Penningautomatföreningen (RAY) för tiden 1.4.2007 31.12.2009 för ett utvecklingsprojekt kallat Stödjande av psykiskt sjukas anhöriga i svenska Österbotten. Detta möjliggjorde att föreningen kunde anställa en verksamhetsledare som koordinerar, verkställer och utvecklar verksamheten. 1

På initiativ av samarbetsgruppen kring barn och ungdom i Oravais kommun startades inom utvecklingsprojektet ett pilotprojekt om förebyggande familjearbete i skolor 2009. Målsättningen med pilotprojektet var att skapa en tvärsektoriell modell för familjestödjande arbete inom kommunen. Svenska Österbottens anhörigförening SÖAF r.f. ansökte 2009 om fortsatt finansiering av verksamheten och blev beviljat medel för 2010-2011. Den nya projektplanen omfattar anhörigverksamheten, men även en satsning på stödjande av familjer. År 2011 ansöktes om förlängning på projektet och projektmedel beviljades av Ray även för år 2012. Övriga finansiärer är ett 10-tal stiftelser och fonder i Österbotten. 2. Utgångspunkter en kontextuell beskrivning av arbetet Det stöd som samhället erbjuder föräldrar bör ha som utgångspunkt att föräldrar älskar och vill sina barns bästa, det är den kraften som skall tillvaratas och stöttas. Varje förälder har huvudansvaret för att få barnet att växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse (FN:s barnkonvention). I FN:s barnkonvention har också slagits fast att Familjen, såsom den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling och välfärd bör ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället. För att stöda familjer och barn i tid behövs förändringar av tjänsternas uppbyggnad. Enligt Aula (2011) löser inte pengar alla problem (även om resurserna dock inte är tillräckliga) utan tjänsterna måste ledas bättre som helhet och efterlyser mer och ett tätare sektoröverskridande samarbete. Hon anser också att när tjänsterna utvecklas så skall man dra nytta av barnens och ungdomarnas egna erfarenheter. Tjänsterna skall bättre utvecklas så att de bättre beaktar barnens bästa. Det barn bäst behöver är att det finns någon i deras vardagsmiljö som det är enkelt att kontakta och tala med om sina tankar och det gäller både glädjeämnen och bekymmer. Naturligtvis är föräldrarna de allra viktigaste människorna för barnen och de unga och därmed behövs stödinsatser gällande fostran i större grad än vad som nu erbjuds. Aula sätter fokus i sin årsbok 2011; Mot ett barnvänligt Finland. Med detta menar hon att det finns information om barnens rättigheter både för vuxna och barnen. Barnens och ungdomarnas erfarenheter utnyttjas då tjänsterna utvecklas och barn-, ungdoms- och familjepolitiken inom olika 2

förvaltningsområden leds systematiskt på såväl statligt som kommunal nivå. Man skall också ta reda på hur besluten påverkar barnen redan på förhand och hela tiden arbeta med barnens bästa i tankarna. Barnombudsmannens vision är en god barndom för alla. Med detta menar Aula (2011) en mer vuxennärvaro och mindre ensamhet. Mer lek och mindre prestation. Mer förebyggande tjänster och stöd i ett tidigt skede. Och mer möjlighet för barnen att delta och bli hörda. 2.1 Syfte Mitt syfte med föreliggande studie är att beskriva föräldraskap och familjestödjande verksamhet dels ur ett teoretiskt perspektiv och dels ur ett praktiskt perspektiv. I teoridelen tas fasta på teorier som beskriver hur man kan stärka föräldrar i deras fostransroll. Centrala frågeställningar kommer att vara; - Hur stärka föräldrar i deras fostransroll? - På vilket sätt kan föräldrar stöda barns psykiska utveckling? I resultatdelen kommer jag att ta fasta på frågor som; - Föräldrars uppfattning om att få stöd genom det projekt som genomförs av Svenska Österbottens anhörigförening - Vilka typer av problem/utmaningar upplever de föräldrar som deltagit i projektet att föräldraskapet har idag? Gällande vilka frågor kring fostran önskar föräldrarna få stöd? - Vad beskriver familjestödjarna att de vill åstadkomma med samtalen? - Hur beskriver de att de arbetar för att uppnå målsättningarna? - Vilken typ av problematik har familjeterapeuterna stött på i familjesamtalen? I det aktuella sammanhanget finns ett grundantagande, enligt vilket stöd till familjer och föräldrar resulterar i någon form av stärkt föräldraskap och fördjupad kunskap om barns behov och rättigheter. Insatserna genom familjestöd skall bidra till att stärka föräldrar i sin föräldraroll och bygga på deras kompetens och kraft. 3

Föräldrar utvecklar med andra ord någon form av starkare tilltro i sin roll som föräldrar och detta gynnar såväl det enskilda barnet som hela familjen. Det övergripande syftet med den teoretiska delen i föreliggande arbete är att öka förståelsen för stärkt föräldraskap, viktiga begrepp är bl.a. empowerment och salutogenes. Eftersom en stor del av föräldrarna som deltagit i stödsamtalen tagit upp gränssättning som en svår utmaning kommer jag också att ge en kort teoretisk beskrivning av gränser och gränssättning. Den empiriska delen tar fasta på fostran och föräldraskap ur ett föräldraperspektiv och ett professionellt perspektiv (familjestödjare). Det hade kunnat vara värdefullt att även intervjua enskilda lärare och rektorer i de utvalda skolorna, men det ger inte studien utrymme för i det här skedet. Som tidigare nämnts startade familjestödet som en del av projektet Stödjande av psykiskt sjukas anhöriga i svenska Österbotten. Initiativet kom från samarbetsgruppen i Oravais och från början deltog tre skolor i projektet. Vid den tid när jag anställdes av föreningen skulle piloteringen utvidgas och i dagsläget är ytterligare sex skolor med i projektet. Konkret har det gått till så att jag har kontaktat rektorerna på de skolor vi har valt ut och berättat om familjestödet. Skolorna har vi valt ut i samråd med familjestödjarna och personal inom hälso- och socialvård. Samtliga rektorer har förhållit sig mycket positiva till att ta emot möjligheten till familjestöd och ofta uttryckt det som att all hjälp som är möjlig att få är välkommen. Familjestödet har heller inte inneburit något ekonomiskt ansvar utan det enda vi har behövt från skolornas sida är en möjlighet att få komma och träffa föräldrarna och informera om vad familjestödet innebär. I en del av skolorna har också rektorerna hjälpt med att ordna med ett utrymme där de enskilda samtalen senare ägt rum. Informationen till föräldrarna har genomförts i samband med att skolorna ordnat föräldramöten. Familjestödjarna har informerat om tillvägagångssättet och syftet med familjestödssamtalen. Därefter har föräldrarna fyllt i en enkät (bilaga 1) och på denna även skrivit sina kontaktuppgifter ifall att de vill bli kontaktade efteråt. Bland de sex lågstadieskolor som ingår i den empiriska undersökningen som presenteras i föreliggande arbete har totalt 390 föräldrar besvarat enkäten och i den empiriska delen av arbetet redogörs för de svar som föräldrarna gett. 4

2.2 Familjestöd som lågtröskelstöd och förebyggande arbete Familjestödet är uttryckligen ett lågtröskelstöd och målsättningen är att arbeta förebyggande. Barnombudet Maria Kaisa Aula efterlyser mera stöd för föräldrar i uppfostringsfrågor. Aula uttrycker en förhoppning om att föräldrarna skulle få en ökad tillgång till professionell hjälp i vardagliga problem med uppfostrandet av barnen (2010). Aula uttrycker vidare en oro över att det i Finland så gott som helt saknas lågtröskelstöd för familjer. Rådgivningsbyråerna är till för barn i 0-6 års ålder och i skolorna diskuteras ofta endast barnens problem medan ett konkret stöd till föräldrarna saknas. Vardagliga problem kan utvecklas till allvarliga problem om de inte tas itu med i tid och detta förorsakar onödigt lidande och blir dyrt för samhället. Få har idag möjlighet att få konkreta uppfostringsråd eller diskutera föräldraskap med professionella rådgivare. Detta har Svenska Österbottens anhörigförening tack vare ekonomiskt stöd från penningautomatföreningen RAY, kommuner och i samarbete med skolorna haft möjlighet att göra något åt. Vår förhoppning är att vi genom vårt projekt har hos några familjer löst vardagliga problem i tid innan de blivit allvarliga. Här kan jag finna kopplingar till ett salutogent perspektiv, d.v.s. genom ett salutogent synsätt och tänkande och bygga upp stöd utgående från detta synsätt kan det mänskliga lidandet och samhällskostnaderna minskas avsevärt och det kan främja en positiv utveckling hos barn. Det är också vetenskapligt bevisat att stöd till föräldrar som bidrar till att utveckla ett gott samspel mellan föräldrar och barn minskar psykisk ohälsa och andra hälsoproblem. Familjestödet som genomförts inom SÖAF s projekt kan liknas vid en hjälp till självhjälp som säkerligen alla någon gång kan känna behov av och som kan förebygga att små problem växer till stora problem. Det är ett stöd som skall komplettera den offentliga servicen, d.v.s. det skall inte vara den typ av stöd som social- och hälsovårdssektorn skall stå för. Davidsson (2008) i verket Föräldrastöd en vinst för alla, konstaterar att det kan låta paradoxalt att trots att dagens föräldrar troligen är mer välinformerade än någon föräldrageneration hittills så känner sig många ändå osäkra i sin roll som förälder. Detta kan förklaras med att information inte leder självklart till kunskap och tro på sig själv, tvärtom kan för mycket information få motsatt effekt. Detta är även annars ett allmänt 5

samhällsproblem i det informationssamhälle som vi lever i, det är svårt att gallra och veta vad som är säkert beprövat och vad som är allmänt tyckande. Detta kan i sin tur leda till osäkerhet och beslutsångest över att hur man kan välja rätt sätt. Davidsson (2008) konstaterar vidare att varje barn, varje familj är unik och behoven för dessa är olika utifrån bomiljö, hur stödet från släktingar och vänner ser ut etc. och om så många behov som möjligt skall kunna tillgodoses behövs ett brett utbud av olika stödformer. Eftersom behoven är så mångskiftande finns det ingen enda saliggörande metod som passar för varje barn och varje familj i varje situation. Men med beprövad erfarenhet och forskning som bas kan föräldrar få svar många frågor som gäller barns utveckling och behov i olika åldrar. 2.3 Familjepolitiken i Finland Familjepolitiken i Finland har som mål att ge barnen en trygg och säker uppväxtmiljö och säkerställa att föräldrarna har materiella och mentala möjligheter att uppfostra barnen, vilket betyder att samhället stöder föräldraskapet och familjens samhörighet. Dagens föräldrar belastas av ökade krav på effektivitet i arbetet samt en ökad osäkerhet över kontinuitet i anställningsförhållanden. Faktorer som stress, brådska och eller arbetslöshet försvårar livet för barnfamiljer. En av de stora utmaningarna för familjepolitiken i Finland är att jämka samman förvärvsarbete och familjeliv (Rönkä&Kinnunen, 2002). Bland de tjänster som riktas till barnfamiljer har satsningarna på olika dagvårdssystem varit det som prioriterats mest inom familjepolitiken sedan 1970-talet. I de flesta familjer förvärvsarbetar båda föräldrarna och även småbarnsmammor, därmed krävs en fungerande och säker dagvård. Finlands första barnombudsman tillträdde i september 2005. Barnombudsmannens uppgift är att stärka barnens ställning och rättigheter i det finländska samhället. Den uppgiften har sin grund i FN:s konvention om barnets rättigheter (Familjepolitiken i Finland, 2006). 6

3. Teoretiska utgångspunkter Att ta sig an och beskriva föräldraskap ur en teoretisk utgångspunkt är en utmaning. I dagens samhälle finns en uppsjö av böcker kring föräldraskap och teorierna är många. Det ena tv programmet efter det andra tar upp uppfostringsmetoder och begrepp som curlingförälder, låt gå förälder, auktoritär förälder, tillåtande förälder, försummande förälder etc. florerar i media. Det är förståeligt att de flesta föräldrar upplever stunder av vilsenhet i denna djungel. En lycklig barndom är säkert vad alla föräldrar önskar sina barn, men även en lycklig barndom betyder inte frånvaro av påfrestningar. Livet i sig innebär svårigheter, lidande och motgång och just då är det kanske extra behövligt med stöd utifrån och på så sätt stärka sitt föräldraskap. Stöd utifrån kan betyda att rådfråga professionella, att samtala med personer som besitter expertkunskap för att själv kunna stärka sig som förälder och få en annan syn på det svåra. Eftersom jag beskriver lågtröskelstöd till familjer med barn i lågstadieåldern i den empiriska delen blir min teoretiska utgångspunkt åtminstone stärkande av föräldraskap. Detta kan hänföras till begrepp som empowerment, men jag kan också se att förankringen är salutogen eftersom den förankringen väljer att ta vara på människans inneboende resurser istället för hinder. I fråga om hur föräldrar kan stöda barns psykiska utveckling kommer jag in på begreppet EQ känslans intelligens. D.v.s. att föräldrarna även måste kunna prata med barnen och vägleda dem i konsten att handskas med sina känslor om de skall utvecklas till emotionellt intelligenta personer. Eftersom många föräldrar som deltagit i familjestödssamtalen har nämnt gränser och gränssättning som en stor utmaning i föräldraskapet har jag valt att kort beskriva gränser och gränssättning ur ett teoretiskt perspektiv. 3.1 Familj och föräldraskap Det viktigaste som barn har är sina föräldrar. Hur föräldrarna förhåller sig till barnet och sitt föräldraskap är avgörande för hur det mår och utvecklas. Även om en förälder oftast är expert på sitt eget barn och vanligtvis vet bäst vad barnet behöver känner många föräldrar sig osäkra i sitt föräldraskap. Även om föräldrar medvetet inte utsätter sitt barn för stress kan det finnas flera orsaker till att det blir så. Samhällets snabba förändring kan orsaka stress, vi hinner inte med både arbete och familj och ständigt hålla oss uppdaterade. 7

Otrygghet i arbetslivet, ensamförsörjande föräldrar och föräldrarnas egen stress är några fler av de orsaker som kan göra att barnet i sin tur utsätts för stress (Ellneby, 1999). Förälder som känslomässig ledsagare Som mamma och pappa är man sitt barns främsta ledsagare känslomässigt, d.v.s. genom att själv älska barnet och genom att hjälpa barnet att förstå sina känslor i olika situationer. Ibland kan det vara svårt som förälder att se att det egna barnet har problem. Det kan i sin tur medföra att vi inte klarar av att lyssna på vad barnet försöker tala om för oss. Detta kan i sin tur leda till att barnet känner skuld över att det kräver mer än det får. Behov som blir otillfredsställda kan bidra till att barnet får svårt att behärska sina känslor och att det istället försöker bråka eller skrika sig till att få sina behov tillfredsställda. Barn som känner sig sett och bekräftat kan lättare behärska sina impulser (Ellneby, 1999). Ellneby (1999) konstaterar vidare att samspelet mellan barn och föräldrar stärks om föräldern väljer att se barnets negativa känsloreaktioner som ett tillfälle till närhet och vägledning, istället för att uppleva barnets ilska som ett hot mot oss vuxna. I de stunder när barnet är som mest argt eller ledsen behöver de oss vuxna mest. Som förälder är det bästa sättet att hjälpa sitt barn att förstå sina känslor att stanna upp och ge sig tid att lyssna, visa barnet medkänsla och också sätta ord på det som barnet ger uttryck för. 3.2 Empowerment och salutogenes Empowerment är ett begrepp som introducerades i USA och i ordet ingår power som betyder styrka, kraft och makt. Begreppet empowerment för också tankarna till egenskaper såsom självtillit, delaktighet, kompetens och samarbete. Det är ett begrepp som betonar vikten av att stödja personer som befinner sig i en utsatt situation (Askheim & Starrin, 2007). Enligt (Beresford & Craft, 1993) i verket Mentalvårdsstrategi 2010-2015 är empowerment att aktivera personens egna resurser och en process där människan själv ger innebörd åt olika saker, drar sina egna slutsatser och diskuterar beslut med andra aktörer. En förutsättning för empowerment är att aktörerna bl.a. lär sig samarbete, möjliggör nya idéer, bara talar för sig själv och inte kommer med s.k. allmängiltiga uttalanden. 8

Det lägger också vikt vid att betrakta människor som aktörer själva då det är de själva som vet vad problemet är. Det är då föräldrarna som bestämmer och de som tar de beslut som skall fattas. Genom detta kan föräldrarna bli stärkta i sitt föräldraskap (Askheim & Starrin, 2007). I det här sammanhanget vill jag gärna dra en parallell till det som kom fram i resultatdelen i samtal med familjestödjarna. De beskriver det som att förädlarna själva har svaren och lösningarna på problemen, de behöver oftast bara bli stärkt i sin tilltro till att de har lösningarna själva. Salutogenes Sociologen Aaron Antonovsky myntade begreppet salutogenes. Begreppet salutogenes kommer från salus (lat.) som betyder hälsa och från genes (grek.) som betyder ursprung eller uppkomst. Konkret betyder det att fokusera på vad som stärker människan och behåller människans hälsa, istället för att inrikta sig på vad som gör människan sjuk. Det salutogena perspektivet fokuserar således på vilka faktorer som vidmakthåller hälsa än vad som orsakar sjukdom. Vidare så förklarar Antonovsky att hälsa och ohälsa skall inte ses som ett motsatsförhållande mellan två poler utan ser människans situation som en linje där varje människa befinner sig i rörelse mellan hälsa och sjukdom (Antonovsky, 2005). Antonovsky (2005) skriver också om känslan av sammanhang ; KASAM. KASAM är en livshållning som hjälper människan att förstå sin situation och som gör att de kan hantera de problem livet för med sig. Sammanhang i tillvaron kan upplevas när den är begriplig, hanterlig och meningsfull. Dessa tre sammanvävda begrepp skapar KASAM. Begripligt innebär att jag förstår varför något sker med mig och det gäller både upplevelser inom mig själv och det som händer i min omgivning. Hanterbar; jag har de resurser jag behöver för att klara av en situation och jag kan själv påverka det som sker. Slutligen begreppet meningsfull som innebär att jag känner mig delaktig och motiverad och att man ser det meningsfulla även i svåra upplevelser. Cederblad (1996) redovisar ytterligare tio individfaktorer som fungerar som ett skydd mot stress och ohälsa. Dessa är god social kapacitet, positivt självförtroende, självständighet, framgångsrik coping (sätt att klara det, hur mänskan klarar av att lösa problem och kriser), intelligens och kreativitet, utveckling av speciella intressen, inre kontroll, impulskontroll, hög aktivitet och energi samt optimism och framtidstro. Många av dessa faktorer har ett 9

barn möjlighet att utveckla med hjälp av föräldrarna som vägledare. T.ex. den sociala kapaciteten utvecklas ur det tidiga samspelet med föräldrarna och påverkas genom hela livet i kontakt med andra människor. Tydliga gränser Ett barn som inte har tydliga gränser och osäker över vad som gäller i familjen kan känna sig stressat av att inte veta vilka förväntningar som finns och vad som är tillåtet och inte tillåtet att göra. Det i sin tur kan leda till att barnet konstant testar var gränserna går, ofta med konflikter som följd. Många föräldrar brottas med att sätta gränser och det kan vara svårt att bemöta barn som uttrycker både ilska och besvikelse. Ofta ligger svårigheten i att man som förälder inte vågar sätta stop utan att hämma och begränsa barnets frihet och självständighetsutveckling (Ellenby, 1996). För att kunna sätta gränser krävs det en förståelse för barnets utveckling och behov. Barn som inte får fasta gränser, fortsätter ofta med att testa gränserna tills det möter på motstånd. Enligt Ellneby (1996) begränsar inte realistiska gränser barnet. När barnet får realistiska gränser får det också möjlighet att pröva sina förutsättningar. När barnet känner till både förutsättningar och förväntningar skapar det trygghet för barnet. Barn som får utvecklas med hjälp av ett rimligt motstånd är också senare till stor hjälp för dem i vuxna livet. Det ger en emotionell och social mognad som behövs för att senare i livet kunna samspela med egna barn, sin partner, arbetskamrater etc. Ellneby (1996) konstaterar att barn mår bäst av att föräldrar kan visa på tydliga gränser med en frihet som är anpassad till hur gammalt barnet är. När barnen blir bemötta med kärleksfulla gränser och ett varmt engagemang kan barnen när de blir äldre naturligt diskutera och ta del i beslut som rör barnet och familjen som helhet. 3.3 EQ känslomässig intelligens Begreppet känslomässig intelligens, EQ, har främst uppmärksammats av Daniel Goleman (1997) i boken Känslans intelligens. I boken bygger han vidare på bl.a. Howard Gardners beskrivning av våra nio intelligenser (lingvistisk, musikalisk, visuell, kinestetisk, social, självkännedom, logisk-matematisk, naturintelligens och existentiell intelligens). Av alla 10

våra intelligenser anser Goleman att EQ kommer att vara mycket betydande i ett framtida samhälle både gällande den personliga utvecklingen och utveckling i arbetslivet. En människa som är känslomässigt intelligent har enligt Goleman fem egenskaper: 1. Jag har självkännedom och kan observera mig själv och känna igen de olika känslor jag upplever. 2. Jag har förmåga att handskas med mina känslor och förstår orsaken till varför jag känner som jag gör. 3. Jag har förmåga att motivera mig själv och kan kanalisera känslorna så att de gagnar mina syften. 4. Jag är lyhörd inför andras känslor och behov och kan förstå olika människors sätt att känna och uppleva saker, dvs känna empati. 5. Jag kan handskas med andra människors känslomässiga reaktioner och samspela med andra människor, dvs. relationskompetens. Att stöda sitt barn för att utveckla den emotionella intelligensen John Gottman (1997) har forskat länge inom området emotionell intelligens och har följt med hundratals barnfamiljer för att undersöka vad EQ innebär i praktiken. Gottmans forskning visar att det inte räcker med kärlek från föräldrarnas sida för att barnen skall växa upp till trygga och ansvarskännande individer med mod att göra egna val i livet. Gottman menar att föräldrarna även måste kunna prata med barnen och vägleda dem i konsten att handskas med sina känslor om de skall utvecklas till emotionellt intelligenta personer. Gottman (1997) har identifierat egenskaper hos en grupp föräldrar som på ett bra sätt kan hjälpa sina barn att handskas med jobbiga känslor. Det är de föräldrar som inte drar sig undan barnen när de är ledsna eller arga, utan som istället utnyttjar dessa stunder för att komma nära sitt barn. Föräldrarna respekterar barnets känsla och försöker inte förringa den. Föräldrarna försöker inte heller genast hitta en lösning på problemet åt barnet och talar inte heller om hur barnet bör känna. Gottman har identifierat fem steg som föräldrar, som är bra känslomässiga vägledare använder sig av. Dessa fem steg är: 11

Föräldrarna uppmärksammar det som barnet känner. Föräldrarna ser denhär känslan som en möjlighet till närhet och vägledning. Föräldrarna lyssnar inkännande och bekräftar de känslor som barnet känner. Föräldrarna hjälper barnet att sätta ord på sina känslor. Föräldrarna sätter gränser samtidigt som del tillsammans med barnet prövar olika strategier för att lösa problemet. Grunden för den emotionella vägledningen är det känslomässiga bandet mellan barnet och föräldern och den förståelse och empati som föräldern kan visa. Det viktigaste är att vara närvarande och finnas till hands när det behövs. Det kräver både tid och en vilja att lyssna. 4. Den empiriska undersökningen Datainsamlingen Det material som finns insamlat genom enkäterna har riktats till föräldrarna i alla de nio utvalda skolor som deltagit i projektet. I de tre första skolorna där materialet samlades in var jag ännu inte anställd. Jag har valt att inte ta med de tre skolorna i redovisningen främst för att redovisningen av svaren på de enkäterna ser något annorlunda ut än den redovisning som förts på de sex skolor som därefter kommit med i projektet. Således återstår sex Österbottniska lågstadieskolor med ett elevantal på mellan 50-225 elever. Bland de sex lågstadieskolor som presenteras i den empiriska undersökningen har totalt 390 föräldrar besvarat enkäten. Enkätundersökningen består i huvudsak av fasta svarsalternativ, men i slutet av enkäten har även föräldrarna haft möjlighet att ge sin åsikt i form av övriga kommentarer. För att bibehålla anonymiteten så nämner jag inte vilka skolor som resultaten kommer ifrån utan jag har valt att benämna skolorna A (122 respondenter), B (52 respondenter),c (111 respondenter), D (23 respondenter), E (18 respondenter) och F (64 respondenter). Jag har valt att inte redovisa för fråga 1 i enkäten eftersom den tydligt har tolkats så olika av respondenterna och därmed inte kan visa på ett tillförlitligt resultat. För att ytterligare få fram en bild av hur familjestödet har uppfattats har jag också samlat in information genom personliga intervjuer riktade till de fyra familjestödjare som hållit familjestödssamtalen. 12

4.1 Föräldrarnas uppfattningar om behov av stöd i uppfostringsfrågor 100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % A B C D E F Nej Ja Figur 1. Föräldrarnas behov av handledning/stöd gällande uppfostringsfrågor. Resultatet visar att minst 26% och högst 46% av de tillfrågade föräldrarna säger sig ha upplevt behov av handledning eller stöd gällande uppfostringsfrågor. Omkring hälften bland samtliga tillfrågade upplever sig således inte ha behov av stöd i uppfostringsfrågor. 13

100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % A B C D E F Nej ja Figur 2. Föräldrarnas behov av handledning/stöd gällande gränsdragning. Gällande föräldrarnas behov av stöd i fråga om gränsdragning visar resultatet att bland föräldrarna i två av skolorna har närapå hälften (43% respektive 46%) av de tillfrågade upplevt behov av handledning eller stöd gällande gränsdragning. I skola C och D är det upplevda behovet minst, d.v.s. andelen 30% respektive 26%. 100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % A B C D E F Nej Ja Figur 3. Föräldrarnas behov av handledning/stöd gällande kommunikation. 14

Resultatet i fråga om föräldrarna har upplevt behov av handledning eller stöd gällande kommunikation fördelar sig ganska jämt mellan skolorna. I skola F är det upplevda behovet störst där 45% av de tillfrågade har känt behov av stöd gällande kommunikation. I skola D är det upplevda behovet minst där 22% uppgav att de upplevt behov av stöd. 100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % A B C D E F Nej Ja Figur 4. Föräldrarnas behov av handledning/stöd gällande relationerna mellan föräldrar och barn. Gällande det upplevda behovet av handledning eller stöd i fråga om relationerna mellan föräldrar och barn varierar resultatet ganska kraftigt från skola till skola. I skola D svarade endast 14% av föräldrarna att de upplevt behov av stöd i föräldra-barn relationen, medan i skola C har hälften av respondenterna upplevt behov av stöd. 15

100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % A B C D E F Nej Ja Figur 5. Föräldrarnas behov av handledning/stöd gällande relationerna mellan föräldrarna. Även i frågan gällande behov av handledning eller stöd i fråga om relationen mellan föräldrarna varierar resultatet ganska kraftigt. I skola D upplever endast 10% av respondenterna att de haft behov av stöd i relationen mellan föräldrarna, medan i skola B upplever nästan hälften av respondentera behov av stöd. 100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % A B C D E F Nej Ja Figur 6. Föräldrarnas behov av handledning/stöd gällande relationerna mellan barnen. 16

Gällande det upplevda behovet av stöd i fråga om relationerna mellan barnen varierar inte resultatet så kraftigt mellan skolorna, men fortfarande är det upplevda behovet av stöd minst i skola D. Vid ett samtal med rektorn i skola D fick jag den uppfattningen att det bland skolans familjer finns ett stort behov av stöd i föräldraskap och i olika frågor i relationen till detta i skola D. 100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % A B C D E F Nej Ja Figur 7. Föräldrarnas behov av handledning/stöd gällande oro över ert barn. I frågan gällande om man i familjen någon gång upplevt behov av handledning/stöd gällande oro över ert barn varierar resultatet mycket kraftigt. I skola D upplever endast 14% av respondenterna att de haft behov av stöd i relationen mellan föräldrarna, medan i skola E upplever över hälften (60%) av respondentera behov av stöd. Till sist i enkäten hade föräldrarna möjlighet att ge egna kommenterarer, tankar eller förslag angående familjestödet. Totalt 138 kommentarer kom fram i enkäterna, skola A (54 st.), B (19 st.), C (17 st.), D (7 st.), E (12 st.) och F (29 st.) och samtliga var positiva i förhållande till projektet. Kommentarerna visar också att familjerna behöver stöd av utomstående. Resultatet belyses genom ett urval av kommentarer från föräldrarna. I samtliga skolor har föräldrarna kommenterarat betydelsen av att det finns möjlighet att få stöd. Jätte bra att sånt finns! Känns tryggt att man har den här möjligheten att få stöd! Bra att 17

vi hjälper barn och familjer. Jättefint initiativ. Ett bra sätt att nå föräldrar och barn, har själv funderat på glappet mellan rådgivning och skola. Bra att penningautomatföreningen satsar på ett sånt här projekt, det behövs. Några nämner den låga tröskeln för kontakt som en positiv sak. Tröskeln känns ej för hög att våga ta kontakt vid behov. Stödpersonerna verkade kunniga och sympatiska, så ifall problem uppstår är tröskeln för kontakt mycket låg. Tröskeln lägre att söka hjälp via projektet än att söka via t.ex. familjerådgivningar, hvc eller psykolog. En annan kommentar som gavs var betydelsen av att få vara anonym och att servicen är avgiftsfri. Bra att det har satsats ett projekt där man kan vara anonym och inga journalanteckningar görs. Fint att det är avgiftsfritt och anonymt, så att alla familjer, oberoende av samhällsklass, kan delta. Några nämner vikten av att få prata med någon utomstående om man inte har ett eget nätverk. Säkert mycket bra om man inte har ett eget nätverk av folk att fråga eller inte får hjälp därifrån. Jag tycker att det är bra att det finns ett sånt här projekt ifall man behöver någon utomstående att prata med. 4.2 Familjestödjarnas uppfattningar om familjestödssamtalen Totalt 35 familjer i de utvalda skolorna har bokat tid till familjestödjarna. Antalet samtal per familj har varierat från ett samtal till högst fem samtal. Samtalen har ägt rum i ett utrymme som inte har någon koppling till skolan (t.ex. i ett hvc utrymme eller på SÖAF s kontor). Samtalen har hållits av två familjeterapeuter och föräldrarna har själva valt om de har kommit ensamma, båda föräldrarna eller föräldrarna med barnen. Målgruppen som familjestödjarna har vänt sig till Målgruppen har i första hand bestått av föräldrar som har barn i lågstadieåldern, i vissa fall har båda föräldrarna varit med och i vissa fall har föräldrarna tillsammans med barnen varit deltagit. I de samtal där barnen varit med beskriver familjestödjarna att de försökt få med 18

barnen i samtalet från början. I de fall där barnen varit med har föräldrarna ibland blivit förvånade över hur mycket barnen har att komma med. Vilken roll beskriver familjestödjarna att de har? Familjestödjarna ser sig i första hand som att vara bollplank, lyssna reflektera, visa på alternativ. Som utomstående kan de se på saken på ett sätt som föräldrarna kanske inte tänkt på. En familjestödjare uttrycker det som att Vänner säger inte alltid vad de tycker utan det som de tror att föräldrarna vill höra, som utomstående är man mer neutral och kan fråga dumma frågor. En annan familjestödjare uttrycker det som Att försöka få reda på var skon klämmer, d.v.s. att hjälpa dem att hitta en lösning på problemet och få dem och komma vidare, oftast finns det brister i kommunikationen mellan föräldrarna. Familjestödjarna uttrycker också att de har en iakttagande roll, de försöker se hur familjemedlemmarna samverkar med varandra och på så vis bilda sig en uppfattning om familjedynamiken. Samtliga familjestödjare uttrycker att det är bra att arbeta i par, de beskriver att de arbetar på olika sätt och att de kompletterar varandra bra. Familjestödjarna ser sig inte direkt som experter utan uttrycker att Varje förälder expert på sina barn. Familjestödjarna påpekar att de besitter expertiskunskap genom sina utbildningar och arbetserfarenhet, men ändå är det viktigt att inte framstå som expert. Familjestödjarna uttrycker det som att de kan ha kunskap att ge föräldrarna stöd att de reagerar på rätt sätt. Föräldrarna behöver bekräftelse på att de gör rätt eller inte gör rätt. Föräldrarnas och barnens roll i samtalen Familjestödjarna uttrycker att det är föräldrarna och barnen som har huvudrollen, det är deras liv det handlar om och det är deras liv som är i blickpunkten. Samtliga familjestödjare framhåller att det är mycket värdefullt att ha barnen med, en familjestödjare konstaterar att hon inte slutar att förvåna sig över hur kloka barnen är. Barnen kan oftast hitta bra svar och lösningar bara man frågar dem och lyssnar på dem. En familjestödjare lyfter fram att föräldrarna har med sina roller och sina modeller från den egna barndomen och är då van att lösa problem på ett visst sätt. Via samtalen kan man då finna nya lösningar och kan få stöd av 19

andra vuxna för att hitta förändringar i vardagsbeteende. Familjestödjarna uttrycker att det är viktigt att alla som deltar i samtalet får samma utrymme. Om barnet eller barnen är med kan de vara mer lyssnande i början och iaktta varför de träffas. Barnen har ett otroligt kroppsspråk och det är värdefullt att ha med barnet som detektiver i letandet av nya lösningar. Då är föräldern också mera lyssnande och barnen kan få bekräftelse via föräldrarna genom att de uttrycker att barnen har rätt. Detta kan vara mycket värdefullt för barnet att höra eftersom barnet aldrig säger något ont om sina föräldrar. Målet med samtalen Målet med samtalen beskriver familjestödjarna som att hjälpa familjen att hitta fungerande lösningar, så att de kan hantera sin situation, sin vardag och sitt liv. Kommunikationen är viktigast, att kunna kommunicera och ta sig tid att vara tillsammans. Det är också bra att det reserverats en och en halvtimme tid för samtalen, då är föräldrarna tvungna att sitta kvar även om det blir jobbigt. Målet med samtalen är vidare att lära sig nya modeller att så här kan man också fungera hemma. Att lära sig lösa konflikter och inte undvika dem. En familjestödjare nämner att föräldrarna ibland är modfällda och då kan målet med samtalen vara att inge hopp och tro till att det går att lösa problemen, att familjen upplever att de får stöd i att lösa problemen. En annan av familjestödjarna berättar att målet med samtalen är föräldrarna skall inse att barnens beteende inte är problem, utan en reaktion på något. Då gäller det att hitta verktygen för att få kommunikationen att fungera i framtiden. Genom att lyssna på barnen och de uttryck som barnen använder går det att komma fram till vad det är barnet reagerar på. Vilken problematik har familjestödjarna mött? Problem med disponering av tiden, föräldrarna känner sig stressade och har inte tid, inte tid att disponera tiden, tv och datoranvändning, gränsdragning, att våga vara vuxen. Problem med gränsdragning kan delvis handla om att få dåligt samvete, föräldrarna orkar och vill inte ta konflikterna när de har långa arbetsdagar och familjen har lite tid tillsammans. 20

Sällan har föräldrarna tänkt på att t.ex. sömnsvårigheter kan vara en reaktion på att barnet fått för lite uppmärksamhet och att barnet då söker omsorg, närhet och bekräftelse nattetid. Familjestödjarna har också mött på relationsproblem, funderingar kring skilsmässa, vårdnadstvister, och kommunikationsproblem. Föräldrarna har även haft problem gällande gränsdragning kring hemkomsttider eller att föräldrarna har olika linjer när gäller uppfostran. Familjestödjarna har också mött på föräldrarnas svårighet att släppa taget när barnen blir större och på så vis bromsar den naturliga utvecklingen hos barnet. I viss mån har de också stött på oro kring skolframgång och oro över att inte räcka till som förälder. Vilka vinster kan familjen få av stödsamtalen? Genom att kommunikationen börjar fungera bättre i familjen får man ett öppnare samtalsklimat och det känns tryggt att prata om allting. Föräldrarna ger ibland barnet dubbla budskap utan att tänka efter, t.ex. genom att säga till barnet att de ska berätta allt men sedan orkar inte föräldern bekräfta och lyssna till svåra känslor och saker för att man som förälder själv blir upprörd. Dubbla budskap kan bli väldigt förvirrande för barn och om man som förälder säger till sitt barn att det kan berätta allt skall man som förälder kunna ta emot och bekräfta alla känslor också. Samtalen kan hjälpa att börja se på varandra med nya ögon, att få nya insikter och mod att testa nya lösningar. Samtalen kan ge tilltro till att det går att göra förändringar men med den insikten att man måste börja med sig själv. Genom samtalen kan man inse att skall man bryta ett mönster måste man inse sin egen andel och vad man kan göra själv åt situationen. Problemet kan också kanske finnas kvar i ngn form, men genom att föräldrarna ser på problemet på ett annat sätt, leder det inte till konflikt på samma sätt. En av familjestödjarna uttrycker vinsten i form av att genom samtalen så får föräldrarna bekräftat att de inte är annorlunda, att det är vanligt med problem och att det hör till vardagen. Vinsten kan också vara rent ekonomisk, det är lättare att svänga en båt i tid och att arbeta förebyggande. Eventuella risker med samtalen Familjestödjarna ser inga direkta risker med samtalen. Det kan komma upp större problem, men då är det bra att det kommer fram för att problemen har då redan funnits och då skall 21

de komma upp till ytan för att lösas. Tanken med familjestödet är också att ifall att större och allvarligare problem kommer fram så skall familjestödjarna hänvisa familjen vidare till rätt instans, vilket de också gjort. De finns de familjer som hänvisats vidare till barnpsykiatrisk vård och då har stödsamtalen bestått av stöd och handledning av familjestödjarna i form av förberedelse. Familjestödjarna har förberett familjen på vad barnpsykiatrisk vård innebär, vart de skall ta kontakt och på så sätt hjälpt dem vidare. Vilka verktyg vill familjestödjarna ge till dagens föräldrar? En av familjestödjarna ger rådet att om man som förälder märker att man har svårt att hantera olika känslor som barnet visar, så gör man klokt i som förälder att försöka ta reda på varför. Det är viktigt att ta reda på varför du som förälder gör som du gör, eftersom barnet tar modell av det. Ett så enkelt men nog så viktigt råd som att alltid se sitt barn i ögonen när det talar till dig nämner en av familjestödjarna. Som förälder skall man veta att när jag går och sova så har jag sett mitt barn i ögonen när det talat till mig. Familjestödjarna nämner också vikten av att våga sätta gränser, att kommunicera och våga vara vuxen. Att lära barnen att problem hör livet till och att de går att lösa, livet är inte problemfritt. Tro på att man som vuxen kan en hel del som barnen inte kan och att man som vuxen vågar ta det ansvaret. Att våga lita på att man kan som förälder. Och att även stå ut med att se sitt barn besviket och ledsen. En god och fungerande kommunikation är A och O. Att tycka om sina barn som de är, visa och säga det till sina barn, även om barnen inte presterar något. Att ge varandra omsorg och kärlek, både i tankar, i ord och i gärningar. Som förälder skall man komma ihåg att man alltid är förebild för sitt barn, barn gör inte som du säger utan de gör som du gör. Ta ditt ansvar som förälder; ta dig tid att umgås med barnen och var närvarande på riktigt. Tiden är kort när du har den möjligheten, sen när barnen är i tonåren finns inte det behovet på samma sätt. Nedanstående figur ger en översikt över familjestödjarnas uppfattningar om stödsamtalen. 22

Familjestödjarnas roll - Bollplank - Lyssna - Visa på alternativ - Iakttagande - Besitter expertkunskap Typ av problematik - Disponering av tid - Gräns för tv- och datoranvändning - Våga vara vuxen - Gränssättning i allmänhet - Sömnsvårigheter hos barnet - Relationsproblem - Vårdnadstvister Barnens och föräldrarnas roll - Huvudroll i samtalen - Barnen detektiver - Har ofta lösningarna själva, handlar om att ställa rätt frågor Vinster med samtalen - Öppnare samtalsklimat - Se på varandra med nya ögon - Få nya insikter - Mod att testa nya lösningar - Bryta mönster - Kostnadseffektivt att arbeta förebyggande Mål med samtalen - Hitta fungerande lösningar - Stärka kommunikationen i familjen - Inge hopp och tro om att det finns en lösning på problemet - Lära sig lösa konflikter Verktyg till föräldrarna - Se ditt barn i ögonen när du talar till barnet - Ge omsorg och kärlek i tankar, ord och gärningar - Vara närvarande - Ta dig tid att umgås på riktigt Figur 8. Översikt över familjestödjarnas uppfattningar om stödsamtalen. 4.3 Föräldrarnas erfarenheter av stödsamtalen Som jag konstaterade tidigare har anonymiteten varit en central faktor i familjestödet och vi har hela tiden strävat efter att bibehålla denna. Därför har utvärderingen till de föräldrar som bokat tid till familjestödjarna skett i form av enkätundersökning. Familjestödjarna har delat ut enkäterna efter samtalen och även gett med färdigt frankerade kuvert. Enkäterna till de familjer som deltagit i stödsamtalen började delas ut först under 2011. Det största problemet med enkäter är att bortfallet ofta blir rätt stort. Så visade det sig också vara i det här fallet. Bland de 15 familjer som blanketten delats ut till har fem blanketter returnerats, detta material är för litet för att jag skall kunna dra några giltiga slutsatser men det ger i alla fall en bild av vilken uppfattning respondenterna har om familjestödssamtalen. Utvärdering av familjestödssamtalen 23

I enkäten (bilaga 3) frågade vi i fråga ett; Hade du/ni nytta av samtalen med familjehandledarna. Fyra av de fem som svarat hade mycket nytta av samtalen med familjestödjarna medan en respondent har svarat ganska mycket. I följande fråga, frågade vi hur många gånger de träffat familjehandledarna och om antalet besök var lämpligt, för få eller för många. En bland respondenterna hade träffat familjestödjarna fem gånger, en respondent hade träffat dem tre gånger och resten hade träffat dem två gånger. Samtliga respondenter tyckte att antalet träffar var lämpligt många. I fråga tre frågade vi efter vad som var bäst med projektet. Samtliga respondenter nämner att få prata ut och att få professionell vägledning och tips. En av respondenterna nämner betydelsen av att hela familjen kunde delta. Tre respondenter nämner anonymiteten och att det var låg tröskel till stödsamtalen som bäst med projektet. I fråga fyra bad vi respondenterna beskriva vilket sätt familjen haft nytta av familjestödsprojektet. En respondent konstaterar att familjen fick ny vägledning att gå vidare och kunna hålla sämjan i familjen. En respondent värdesatte att det fanns möjlighet att diskutera både med en kvinna och en man och att de tyckte att barnen också blev hörda och förstådda. En familj beskrev att de fick idéer om konkreta förändringar. En annan respondent nämner vikten av att få hjälp och stöd av en utomstående person när man inte fått situationen under kontroll i hemmet och att hjälpen kändes professionell. I fråga fem frågade vi efter vad som kunde ha gjorts annorlunda. En respondent svarade att det borde finnas något knep för att få med alla parter (båda föräldrarna hade deltagit utan barnen). En respondent tyckte att utrymmena inte var ändamålsenliga och en respondent funderade att eventuellt hembesök hade varit bättre. (Detta är dock möjligt och familjestödjarna har också gjort hembesök när det efterfrågats, egen anmärkn.) Samtliga respondenter svarade jakande på huruvida denhär typen av stöd behövs i den egna kommunen och ordnat av tredje sektorn. 5. Avslutande diskussion Det projektrapport som jag har skrivit om är en studie som handlar om lågtröskelstöd och förebyggande arbete till familjer. Det övergripande syftet i studien är att beskriva 24

familjestödjande verksamhet dels ur ett teoretiskt perspektiv och dels ur ett empiriskt perspektiv. I studien ges också en övergripande beskrivning av centrala begrepp i anslutning till området samt att familjestödet sätts in i ett sammanhang genom en beskrivning av familjepolitiken i Finland. Det fjärde kapitlet utgör tyngdpunkten i den empiriska delen i studien. Här behandlas föräldrarnas uppfattningar om behov av stöd i uppfostringsfrågor, familjestödjarnas uppfattningar om familjestödssamtalen samt föräldrarnas erfarenheter av stödsamtalen. Vid datainsamlingen har jag använt mig av både enkäter och personliga intervjuer. Både i teorin och i den empiriska undersökningen lyfts vikten av att ha tid för barnen fram. Barn behöver sina föräldrar och de behöver närvarande föräldrar som har tid att finnas till hands när det behövs. Det som barn bäst behöver är att det finns någon i deras vardagsmiljö som det är enkelt att tala med om sina tankar, både när det gäller glädje och bekymmer. Finlands barnomskyddsman Aula efterlyser i sin årsbok 2011 mer vuxennärvaro och mindre ensamhet. Även om detta är ett mål i familjepolitiken i dagens Finland kan det vara svårt att förverkliga i praktiken. Faktorer som stress, arbetslöshet, korta anställningsförhållanden, ökade krav på effektivitet etc. försvårar livet för barnfamiljer. Allt mer talas det också om en s.k. nyhjälpslöshet bland dagens föräldrar och såväl den teoretiska som den empiriska undersökningen i min studie visar på ett uttalat behov av stöd i föräldraskapsfrågor. Dagens föräldrar skulle behöva få en ökad tillgång till professionellt stöd i vardagliga problem som har att göra med fostrandet av barnen. I den empiriska undersökningen kommer det också fram att det är just stöd i vardagliga problem som efterfrågas. T.ex. såsom disponering av tid, gränssättning, våga vara vuxen och sömnsvårigheter hos barnen för att nämna några. Utvärderingen i samtalen visar att familjerna fick idéer om konkreta förändringar och uppskattade att få hjälp och stöd av en utomstående person när man inte fått situationen under kontroll i hemmet. D.v.s. det handlar om empowerment (att aktivera personens egna resurser) och en process där människan själv ger innebörd åt olika saker, drar sina egna slutsatser och diskuterar beslut med andra aktörer. 25