Vägledningssamtal i ett arbetsmarknadspolitiskt projekt

Malmö högskola Studie- och yrkesvägledarutbildningen Individ och samhälle Examensarbete 15 högskolepoäng Vägledningssamtal i ett arbetsmarknadspolitiskt projekt Guidance in a social policy project Ann-Sofie Säbom Studie- och yrkesvägledarutbildningen 180 hp HT 2010-08- 28 Examinator: Jan-Anders Andersson Handledare: Leif Andergren 1

Sammanfattning Syftet med den här studien är att undersöka två vägledares metoder i enskilda samtal med arbetssökande. Den här studien handlar om vägledningssamtal inom ett arbetsmarknadspolitiskt projekt. Det valda arbetsmarknadspolitiska projektet är Jobbgarantin för ungdomar som är ett program som riktar sig till unga arbetslösa. På det utvalda projektet arbetar två stycken vägledare med bland annat enskilda samtal med de unga arbetssökande. Ingen av vägledarna är utbildade till studie- och yrkesvägledare varför jag har försökt ta reda på hur de genomför sina vägledningssamtal. Jag har också försökt se om det finns några likheter eller skillnader i förhållande till de metoder vi använder oss av i studie- och yrkesvägledarutbildningen. För att undersöka det här har jag valt att filma enskilda samtal mellan deltagare och vägledare. Jag har även valt att intervjua vägledarna om deras metoder. För att kunna analysera mitt resultat har jag använt mig av några utvalda teorier som har ingått under utbildningen. De jag har tagit upp är (Hägg & Kuoppa 2007), konstruktivistisk vägledning (Peavy 2002) och även lösningsfokuserad vägledning (Berg & De Jong 2003). Det jag har kommit fram till i resultaten är att det både finns en del likheter och en del skillnader mellan hur vägledarna bedriver samtal och de teorier jag har presenterat. Det finns mycket som tyder på att atmosfären i samtalen är trevlig och att deltagarna öppnar sig. Dock verkar det som att vägledarna saknar en del av de verktyg som kan vara bra att ha i vägledningssituationer för att deltagaren ska vara en aktiv part i samtalet. Nyckelord: Samtalsmetod, Jobbgarantin, ungdomar, arbetsmarknadspolitiskt projekt, arbetssökande och vägledning. 2

Innehållsförteckning 1. Inledning...4 2. Syfte...5 2.1. Forskningsfrågor...5 3. Bakgrund...5 3.1. Jobbgarantin för ungdomar...5 3. 2. Tidigare forskning...6 3.3. Teoretisk modell...7 3.3.1 Vägledning- en begreppsdefinition...7 3.3.2 Samtalsmodeller att använda i vägledning...8 3.3.3 Lösningsfokuserad vägledning...9 3.3.4 Konstruktivistisk vägledning...10 4. Metod...10 4.1. Val av metod...11 4.2 Urval...11 4.3 Genomförande...11 4.4 Validitet och reliabilitet...12 4.5 Etik...12 5. Resultat...13 5.1. Intervjuer...13 5.2. Inspelade samtal...15 5.3. Dokument...18 6. Analys...19 6.1. Inledningen av samtalen...19 6.2. Kartläggning...20 6.2. Vidga perspektiv och sätta upp mål...22 6.3. Handlingsplan och uppföljning...23 6.4. Lösningsfokuserad vägledning...23 7. Slutsats och diskussion...24 8. Slutdiskussion och förslag på vidare forskning...25 Källförteckning...27 Bilaga 1. Checklista...28 Bilaga 2. Deltagarprofilen...29 Bilaga 3. Intervjuguide...32 3

1. Inledning På våren 2009 fick jag möjligheten att komma på praktik till flyktingintroduktionen i två veckor. Efter bara några dagar på introduktionen fick jag även chansen att vara ute på de arbetsmarknadspolitiska projekt som finns på samma ort. Det jag upptäckte på min praktik och det som väckte mitt intresse var att alla som arbetade inom de här områdena kallade sig för vägledare, både på de olika projekten och på flyktingintroduktionen. Ingen av dem som kallade sig vägledare var utbildad till studie- och yrkesvägledare utan de flesta var socionomer eller beteendevetare. På vilket sätt vägleder man då tänkte jag och fick aldrig några direkt tillfredsställande svar och jag blev också nyfiken på vilka metoder de använder sig av i vägledningen. Till det här examensarbetet valde jag därför helt enkelt att utforska saken lite närmare, inte helt utan att ha i åtanke att själv jobba inom liknande område i framtiden. Mitt forskningsobjekt kom att bli ett arbetsmarknadsprojekt som jobbar för arbetslösa ungdomar och där jag upplevde att de flesta samtal kretsade kring valet av studier och yrken och hur vägen dit skulle kunna se ut. På stället jobbar två stycken vägledare vilka jag har intervjuat och även filmat i samband med enskilda samtal för att ta reda på vilka metoder de använder sig av i vägledningssamtalen. 4

2. Syfte Syftet med arbetet är att jag vill undersöka vilka samtalsmetoder/modeller de använder i det valda arbetsmarknadspolitiska projektet. Jag tänkte också jämföra om det finns likheter eller skillnader med de samtalsmetoder som vi använder oss av i studie- och yrkesvägledarutbildningen. 2.1. Forskningsfrågor Hur genomför vägledarna de enskilda samtalen med deltagarna i det arbetsmarknadspolitiska projektet? Finns det likheter/ skillnader med de samtalsmetoder som vi på studie- och yrkesvägledarutbildningen använder? Och vilka är dessa i så fall 3. Bakgrund Jag kommer i den här bakgrunden ge en introduktion till vad jobbgarantin för ungdomar innebär och vad det omfattar. Sedan kommer jag även att redogöra för de teoretiska utgångspunkter som jag har använt i min analys och vad jag har hittat för tidigare forskning på området. 3.1. Jobbgarantin för ungdomar Jobbgarantin för ungdomar är ett arbetsmarknadspolitiskt projekt, följande går att läsa på arbetsförmedlingens hemsida: Syftet med jobbgarantin är att erbjuda ungdomar särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser på ett tidigt stadium för att de så snabbt som möjligt ska få ett arbete eller påbörja eller återgå till en utbildning (www.arbetsformedlingen.se). Jobbgarantin för ungdomar ersatte 2007 de tidigare kommunala ungdomsprogrammen för arbetslösa, då en ny förordning utfärdades av riksdagen. För att bli antagen till jobbgarantin för ungdomar krävs att du har fyllt 16 år men inte är mer än 25, du behöver också vara anmäld som arbetssökande på Arbetsförmedlingen i tre sammanhängande 5

månader. På Jobbgarantin för ungdomar som jag har valt att undersöka, krävs dock att du har gått färdigt gymnasiet för att bli antagen. För att få ersättning som arbetslös kan du inte tacka nej till en plats om du blivit erbjuden en, du måste även närvara under de aktiviteter som anordnas på Jobbgarantin (arbetsformadlingen.se). I förordning (2007:813) om jobbgaranti för ungdomar står det att jobbgarantin ska omfatta: -Fördjupad kartläggning - Studie-och yrkesvägledning - Jobbsökaraktiviteter med coachning Därefter bör aktiviteterna i första stycket kombineras med - Arbetspraktik - Utbildning (www.riksdagen.se) På det utvalda arbetsmarknadspolitiska projektet, får alla deltagare de första veckorna delta i olika aktiviteter som ofta omfattar flera timmar i veckan. De som inte närvarar riskerar att bli av med sin ersättning. De olika aktiviteterna består till exempel av olika sorts föreläsningar, ibland kommer företag ut och presenterar sig för deltagarna och ibland åker även deltagarna ut till företagen på studiebesök. Under den här tiden träffar de även vägledarna för enskilda samtal nästintill regelbundet. 3. 2. Tidigare forskning I det här kapitlet kommer jag att ge exempel på den tidigare forskning som rör ämnet kring mina forskningsfrågor. Tidigare forskning kring vägledningssamtal är bland annat Gunnel Lindhs (1997) Samtalet i studieoch yrkesvägledningsprocessen. I den här studien försöker Lindh finna en större kunskap om studieoch yrkesvägledningssamtal i grundskolan. Författaren filmar här ett antal samtal mellan elever och studie- och yrkesvägledare för att kunna förstå vad det är som händer i samtalen och varför. Det som hon bland annat kommer fram till i studien är att i de flesta samtalen hade vägledaren den största delen av talutrymmet, men hon kom också fram till att när vägledarna använder sig av en 6

systematisk och professionell metod i samtalet underlättar det för den sökande att göra sin röst hörd. Även Anders Lovén har gjort en liknande studie i ämnet vägledningssamtal. I Kvalet inför valet (2000) försöker Lovén bland annat ta reda på elevers förväntningar och uppfattningar både före och efter samtalen och även vägledarens uppfattning av samtalen. Även Lovén (2000) har i sin studie valt att filma vägledningssamtal mellan de sökande och vägledarna. 3.3. Teoretisk modell Jag kommer här att ge exempel på en del av de teorier som vi använt oss och så klart använder oss av på studie- och yrkesvägledarprogrammet som berör vägledningen och dess metodik. Efter som arbetet och tiden är begränsad så har jag valt ut de teorier som jag anser har varit dominerande under utbildningens gång och som berör vägledningsmetodik. 3.3.1 Vägledning- en begreppsdefinition Hägg och Kuoppa (2007 s 30) definierar vägledning och vägledande samtal på följande vis: Vägledning är det samlande begrepp som vi använder för samtal i olika professionella sammanhang. Med vägledande samtal avser vi samtal som förs mellan en professionell person och en eller flera personer. Dessa samtal kan handla om många olika livsituationer och även existentiella frågor. Syftet med samtalen är att hitta ett sätt att hantera möjligheter och svårigheter som är knutna till denna situation. Författarna anser också att vägledning kan knytas till ett större fält en enbart studie- och yrkesvägledning som ofta är förknippat med skolans värld, vilket de anser har varit vanligt att vi gör i Sverige. Lindh (1997) gör skillnad på vägledning i vid bemärkelse och i snäv bemärkelse. I det här arbetet tycker jag att det är mer relevant att fokusera på vägledning i snäv bemärkelse då det enligt Lindh innefattar enskilda samtal eller samtal i grupp mellan en professionell vägledare och en eller flera personer. De här samtalen ska också beröra de val som handlar om till 7

exempel yrke eller utbildning. 3.3.2 Samtalsmodeller att använda i vägledning Hägg och Kuoppa (2007) presenterar en samtalsmodell som bygger på att man går igenom tre faser i vägledningssamtalet. Både Egan (2002) och Peavy (2002) presenterar liknande modeller där de fokuserar på tre faser. Jag har dock valt att fokusera på Hägg och Kuoppas modell som jag anser sammanfattar de två andras mycket bra. Samtalsmodellen kan användas som en grund hos vägledaren för att genomföra ett samtal men som Hägg och Kuoppa (2007) poängterar så finns det inte ett sätt att genomföra ett samtal som passar alla. Faserna är inte heller fasta och under en viss tid. Det kan vara så att en deltagare kanske bara behöver den första fasen medan någon annan behöver alla faserna och under en lång tid. För att underlätta har jag valt att illustrera de tre faserna med hjälp av en bild, (Hägg och Kuoppa 2007 s 43) även om det kan bli så att vägledaren och deltagaren behöver hoppa tillbaka ett eller två steg i vissa situationer: Fas1 Fas 2 Fas 3 Nuvarande situation Önskad situation Vägen till önskad situation Fas 1 I första fasen bör vägledaren sätta sig in i deltagarens situation och försöka förstå den utifrån dennes synvinkel. Enligt författarna är det viktigt i fas ett att vara på deltagarens nivå, vara lyhörd och aldrig döma. Det är viktigt att det riktiga problemet kommer fram i ljuset så att vägledaren inte gör några antaganden. För att kunna sätta sig in i deltagarens problem krävs en noggrann kartläggning och att vägledaren har de färdigheter som kvävs för att deltagaren ska känna att de kan öppna sig och berätta. Färdigheter som behövs i den här fasen är att ställa öppna och tydliga frågor, lyssna aktivt genom att omformulera det deltagaren säger och även göra sammanfattningar för att visa hur man har förstått situationen (Hägg och Kuoppa 2007). Fas 2 I den här fasen är det dags att sätta upp ett mål. Vägledarens uppgift är att få deltagaren att upptäcka vad det finns för möjligheter, det kan också vara bra att ta upp eventuella hinder. Målet ska vara 8

konkret och det ska vara rimligt. Det ska också vara ett mål som deltagaren själv har fått möjligheten att utforma och formulera. Enligt författarna kan det vara bra att vägledaren ställer en hypotes kring det deltagaren har berättat. Deltagaren får sedan möjlighet att ta ställning till om den här hypotesen stämmer eller inte. Det här kan få deltagaren att få ett nytt perspektiv över sin situation. Fas 2 är också den fasen där det är lämpligt att vidga deltagarens vyer. Förmodligen finns det en hel del alternativ som deltagaren inte känner till men som kanske skulle vara lämpliga. Vägledaren kan då försöka få deltagaren att upptäcka dessa. (Hägg och Kuoppa 2007) Fas 3 I den tredje fasen är det dags att göra en handlingsplan det vill säga hur ska jag uppnå det satta målet? Här är det en fördel att vara kreativ. Det är enligt författarna en fördel om klienten själv kommer med i idéer om hur målet ska uppnås. Man kan till exempel spåna och skriva upp ideérna på ett papper och sedan välja det som är möjligt och utesluta det som känns för svårt. Här är det viktigt att vägledaren stöttar deltagaren i att genomföra sina planer. Efter det här följer sedan att vägledaren gör uppföljning med deltagaren och hör vad som har gått bra och vad som har gått mindre bra (Hägg och Kuoppa 2007). Enligt Hägg och Kuoppa (2007) är inledningen på ett samtal väldigt viktig, då första intrycket kan bli bestående för deltagaren. Det är av stor vikt att vägledaren möter deltagaren så att han eller hon kan känna sig trygg och välkommen. För att få struktur på samtalet är det bra att från början gå igenom vad vägledaren kan stå till tjänst med i samtalet och också hur lång tid det kommer att ta. Sätter man ut ramar för samtalet så är det enklare för både vägledaren och deltagaren att disponera tiden. Det blir också enklare att avsluta samtalet. 3.3.3 Lösningsfokuserad vägledning Enligt författarna Insoo Kim Berg och Peter De Jong (2003) så bygger även den lösningsfokuserade samtalsmodellen på olika faser. Det som jag uppfattar skiljer dem åt är att den lösningsfokuserade samtalsmodellen inte fokuserar lika mycket på att kartlägga utan istället fokuserar på att blicka framåt. Den fokuserar också på det som är positivt, det vill säga att man försöker se i tidigare situationer vad det är som fungerar bra och att man sedan försöker använda det för att finna en lösning. 9

3.3.4 Konstruktivistisk vägledning En konstruktivistisk vägledare förutsätter att det finns många olika verkligheter, inte en enda, sann objektiv verklighet (Peavy 2007 s. 38) Med detta menar Peavy att det är viktigt att som vägledare förstå att deltagaren kan se saker ur ett annat perspektiv än den som man själv ser. För att kunna förstå hur deltagaren egentligen ser på saker är kartläggningen viktig, då det är deltagaren själv som är expert på sitt liv. Vägledarens uppgift är då att få vägledaren att berätta sin historia, sedan lyssna utan att döma eller avfärda det deltagaren berättar. Först personen sedan problemet (Peavy 2007 s. 73) Det som Peavy vill föra fram med detta är att det är viktigt att inge förtroende för deltagaren och skapa en trevlig atmosfär. Det är en viktig detalj för att personen i fråga ska våga öppna sig. En metod som Peavy (2007) anser är bra att använda sig av vid ett vägledningstillfälle är att låta deltagaren rita eller skissa upp sin livssituation och bakgrund på papper. Författaren visar ett exempel på hur det kan gå till, jag tänkte förklara det här exemplet då jag tycker det på flera plan illustrerar författarens syn på vägledningssamtalet: Det första deltagaren bör göra i denna övning är att rita upp det som Peavy (2007) kallar för levnadsrum. Med det menar han allt det som finns runt oss och inom oss som formar oss till dem vi är både psykiskt och sociologiskt. Några exempel på det deltagaren kan skriva är sina intressen, vänner, studier och arbete, eller annat som kan vara relevant för det problem som deltagaren har. Peavy (2007) har i sitt exempel valt att rita cirklar och sedan skrivit ett ord i varje. Sedan kan man fortsätta att fylla på kartan med det som är väsentligt. Det kan till exempel vara vad deltagaren har för planer i framtiden, och sedan vägen dit. När kartan sedan är färdigritad så får deltagaren förhoppningsvis lättare att överblicka sin egen livssituation. Det blir även lättare för vägledaren att se hur situationen ser ut för deltagaren samt att det kan bli väldigt konkret när det hamnar på papperet. Deltagaren kan dessutom få med sig sin karta hem som ett redskap för att fortsätta vägledningsprocessen. 4. Metod I det här kapitlet kommer jag redogöra för vilken metod jag har använt mig av för att få svar på 10

mina forskningsfrågor. Längre fram kommer jag även att beskriva hur genomförandet gått till under arbetets gång. 4.1. Val av metod För att ta reda på vilken metod vägledarna använder sig av i de enskilda samtalen på Jobbgarantin för ungdomar så ansåg jag att det var bäst att intervjua vägledarna och sedan även filma fyra samtal mellan vägledare och deltagare. Anledningen till att jag använder mig av intervjuer det vill säga en kvalitativ metod (Dalen 2007) är delvis för att det endast finns två vägledare på Jobbgarantin men också för att jag anser att det är mer lämpligt för min frågeställning. Genom intervjun med öppna frågor så fick vägledarna möjlighet att svara med egna ord vilka metoder de använder sig av i de enskilda samtalen. Vid intervjun använde jag mig av en intervju-guide med endast några få frågor. De flesta frågorna dök upp efter hand som jag intervjuade vägledarna, då jag till exempel bad dem förklara visa saker mer ingående. Som komplement till intervjuerna med de båda vägledarna så spelade jag in samtal som de hade med enskilda deltagare. Här har jag sedan möjlighet att se hur deras metoder fungerar i praktiken. Som hjälp i arbetet med intervjuerna har jag använt mig av Monica Dalen (2007) Intervju som metod. Anledningen till varför jag även valde att filma fyra vägledningssamtal med vägledare och deltagare är för att det blir tydligare hur vägledarnas metoder verkligen fungerar i praktiken. Vid en intervju kan jag endast få vägledarens perspektiv på vägledningssamtalet, när jag filmar kan jag få mitt egna perspektiv på samtalet. Jag kan även få en bild av hur deltagaren reagerar i samtalet. 4.2 Urval De personer som har deltagit i den här undersökningen är sammanlagt sex stycken varav två är vägledare och fyra stycken är deltagare i projektet. Vägledarna som ställde upp i den här undersökningen är de enda personerna i projektet som regelbundet använder sig av vägledning i sitt arbete. Deltagarna som jag har valt är de som frivilligt ville ställa upp när jag frågade hela gruppen vid ett möte. 11

4.3 Genomförande För att kunna genomföra det här arbetet tog jag kontakt med det utvalda projektet och beskrev mitt syfte med arbetet. Båda två var villiga att ställa upp frivilligt och var väl införstådda i vad jag skulle undersöka. Jag var ute flera gånger och spelade först in intervjuer på ljudband och sedan samtal med en videokamera. Intervjuerna har jag transkriberat medan filmerna endast är sammanfattade. De båda kommer att presenteras i resultatdelen dock endast i korta utdrag. De deltagare som har ställt upp har varit införstådda i vad projektet gått ut på. Jag har inte gjort något urval alls när det gäller deltagarna utan tagit de som varit tillgängliga och villiga att ställa upp. Jag har valt att inte utgå alls från deltagarens perspektiv utan bara från vägledarnas då jag anser att det varit mest relevant för den här undersökningen. 4.4 Validitet och reliabilitet Reliabilitet innebär att arbetet är tillförlitligt och att det bygger på ett representativt urval av personer i undersökningen (Thurén 2007). Reliabiliteten för mitt arbete anser jag vara hög, då alla som kallar sig vägledare och som jobbar med enskilda samtal inom projektet är med i undersökningen. Det resultat som jag presenterar gäller enbart det här projektet och behöver inte alls vara gällande andra liknande projekt som även de kallas för Jobbgarantin för ungdomar. Validitet innebär att göra en relevant undersökning förhållande till forskningsfrågorna (Thurén 2007). Validiteten för mitt arbete kan diskuteras. De samtal som genomfördes var tyvärr aldrig det första samtalet som vägledaren hade med deltagaren. Vägledarna själva diskuterade inte samtalen i faser som de teorierna jag använt mig av gör vilket gjorde att jag inte heller kunde ta upp detta med dem för då hade resultatet i undersökningen kunnat påverkas. Det här gjorde att jag inte riktigt kunde hänga med i hur långt de kommit i vägledningsprocessen. Hade alla samtalen varit första samtal tror jag att validiteten hade blivit högre, då alla hade börjat från samma utgångspunkt. Jag tycker trots detta att validiteten är rimlig då jag kunde få en bild av hur samtalen går till. 4.5 Etik För att mitt arbete skulle följa de forskningsetiska principer som finns inom detta område(dalen 12

2007) så har jag inför varje intervju och samtal som genomfördes med de medverkande informerat dem om vad syftet med arbetet är. Jag har bara valt de personer som frivilligt och med samtycke velat ställa upp. Dessutom har jag informerat om att de när som helst kan avbryta undersökningen och att alla uppgifter kommer vara konfidentiella. 5. Resultat I den här delen av arbetet kommer jag presentera det resultat som har kommit fram i intervjuerna och i samtalen. Jag kommer även att presentera det material som vägledarna använder som underlag i vägledningsarbetet. 5.1. Intervjuer Svaren från intervjun sammanfattade: Vägledare nr 1 -Vid det första mötet går de igenom deltagarprofilen tillsammans vägledare- deltagare. Där kartlägger man personuppgifter, vilka utbildningar och arbetslivserfarenheter deltagaren har. Man tar även upp vilka mål och delmål deltagaren har. -Nästa samtal de har är längre och där brukar vägledaren fånga upp vad deltagaren har för planer när det gäller praktik, jobb och utbildning. Om deltagaren inte har så mycket arbetslivserfarenheter så tycker vägledaren att praktik är bra för att få erfarenhet. -Vägledaren jobbar lösningsfokuserat/lösningsbaserat. Enligt vägledaren innebär det att man är där och motiverar deltagaren, även att deltagaren har någon som de kan bolla med. Vägledaren läser även igenom deras CV och ger dem feedback på om det är något som behöver ändras eller inte. De som redan vet vad de vill jobbar de inte lika mycket med utan det är mer att de tar reda på om det är något som de kan hjälpa till med. Så här säger vägledare 1 om de deltagare som inte vet vad de vill göra: 13

Ja...då...alltså man försöker diskutera lite om deras intressen om det är någonting dom kan tänka sig, och även där är praktik jättebra, att som är lite sådär ah veliga, undrar om jag skulle vilja det å så försöker vi ordna praktik då som dom kan va nån vecka på, brukar börja med fyra veckor. Och där får dom känna av yrket då, lite så. En del kan ju va ute på kanske tre olika praktiker för att få detta. Vägledare nr 2 -Det första vägledaren gör är att ta status på deltagaren för att se hur läget är. Om de mår dåligt så kan de prata lite om det. Om de känner att det är själva jobbsökandet som går dåligt så försöker vägledaren se om deltagaren kan vidga sökområdet och söka de jobb som de kanske inte tänkt sig från början. -I fall det är så att deltagaren inte vet vad han eller hon vill göra så brukar vägledaren se till att de tillsammans benar ut vad deltagaren kan tänka sig att göra och inte tänka sig att göra. Även fråga vad deltagaren har för intresse och om de är sociala eller icke sociala med mera. Vägledaren tycker också att det är lämpligt med praktik om de är osäkra. På frågan om hon använder sig av någon metod i samtalet svarar vägledaren att lösningsfokuserat är det närmsta hon kan komma på. Hon beskriver lösningsfokuserad vägledning på följande sätt: Nej, inte som jag kan alltså så. Egentligen handlar det väl, eller det närmsta är väl det här att man tänker lösningsfokuserat. Alltså man tittar inte på alltså vad är problemet det...det tittar man inte på utan vad har du för...okej du har gått den här utbildningen vad har du för nåt mera. Liksom en del har varit aktiva i idrottsföreningar och sånt, "okej vad har du gjort där". Alltså plocka fram allting sånt, jag menar det finns dom som är jätteduktiga på att teckna. Vi har en kille som är...han har visat grejer å han är helt självlärd liksom. Han skulle mycket väl kunna jobba som illustratör, han kan rita vad som helst som man säger till honom å alltså liksom.. Deltagaren brukar få en uppgift att göra till nästa samtal. Vägledaren kommenterar det på följande sätt: Och sen skriver man ju även in då vad, dom får ju lite...alltså dom får ju lite en uppgift till gången efter. Fast det är ju inte sådär liksom att "jaha nu var det ju uppgift här till nästa gång att bla bla bla..." alltså sådär utan det blir tycker jag ganska automatiskt i, alltså i samtalet. 14

Så här säger vägledare 2 att hon brukar göra när deltagaren känner att de har kört fast: Och sen så börjar man så här lite "ja, men kan vi vidga det sökområdet då?" om det nu är så att man har liksom nån som söker inom industri till exempel. Ja men dom har liksom sökt dom har satt in sig på varenda bemanningsföretag dom har liksom ja dom kan inte göra mer där. Å då liksom amen vad kan vi börja titta på i andra hand. Kan vi börja titta liksom lite här på de å oftast så kan ju de bli lite nytänning då, att "ja, jo men de är klart, det kanske vi kan göra å så... Det här säger vägledare 2 om praktiken: Då ser man ändå man får ju ändå en bild av vad dom har varit ute och provat. Utan att dom har jobbat, men dom har varit på den arbetsplatsen. Å det tror jag är ja jag tror faktiskt det är jätteviktigt. 5.2. Inspelade samtal Här nedan kommer utvalda delar från de inspelade samtalen, jag har valt ut det som jag tycker har varit relevant för att få svar på mina forskningsfrågor. Vid alla samtalen sitter deltagaren och vägledaren snett bredvid varandra vid ett bord med likadana stolar. Det är dels uppstyrt för att få med på bild, men de sitter oftast så även i normala fall. Samtal nr 1 med vägledare 1 Deltagaren är en tjej som ska på anställningsintervju samma dag. De har haft några samtal innan och nu ska de mest stämma av hur det har gått med allting. Vägledaren vill även titta på hennes CV. Vägledaren börjar med att fråga hur det har gått med förberedelserna inför kommande anställningsintervju. Deltagaren svarar att det har gått bra att hon läst igenom alla frågorna och vägledaren förtydligar genom att fråga om hon menar att hon förberett sig lite. Deltagaren svarar ja men berättar också att hon glömt något hemma och att hon är stressad. Ett exempel på vad som händer i samtalet: 15

Vägledaren tittar i papperna och frågar om hon sökt något annat jobb. Deltagaren svarar Ur & Penn. Vägledaren antecknar och frågar om hon fått något svar. Deltagaren har inte fått svar och vägledaren antecknar igen. Deltagaren säger något men vägledaren svarar inte direkt på det hon säger utan fortsätter att fråga vad hon ska söka för jobb på det ställe hon ska på intervju. Deltagaren svarar lite olika alternativ och sedan säger hon att hon kommer söka alla de jobb på stället där man inte behöver någon direkt utbildning. Senare i samtalet: Sedan frågar hon om hon funderat något på praktikplats till längre fram. Deltagaren svarar att hon inte har gjort det. Vägledaren: För du har inte haft nåt sommarjobb där... Deltagaren: Nej, jag har sökt men jag har inte fått nåt. Vägledaren: Nej...det är ju alltid nyttigt att komma ut och få lite erfarenhet och så... Deltagaren: Ja... Vägledaren: Det kan man ju få. Man skapar ju även kontakter på en praktikplats. Så jag tycker du kan ta en funderare på vad du kan...vad du vill ha för inriktning i alla fall. Lite vad du tänker dig vad du skulle...det ska ju ge dig nånting också känner jag. Efter ett tag vill vägledaren läsa deltagarens CV, deltagaren sitter tyst under tiden. Vägledaren springer även iväg och kopierar några av hennes papper under samtalet. Samtalet slutar med att de småpratar lite. Sedan måste deltagaren gå till bussen. Samtal nr 2 med vägledare 1 Samtalet börjar med att vägledaren berättar att hon har tittat igenom deltagarens CV och att det såg bra ut de kollar igenom det lite tillsammans och vägledaren säger igen att det ser bra ut. När de suttit med det ett tag frågar vägledaren hur det har gått med jobbsökandet. Deltagaren berättar att hon mest kollat på Internet, men att hon sökt typ alla jobb som varit möjliga. 16

Vägledaren antecknar och frågar om det är från platsbanken, deltagaren svarar ja. Vägledaren frågar om hon såg att ett visst företag sökte 25 säljare, deltagaren svarar ja och vägledaren antecknar igen. Lite senare pratar de om en specifik praktikplats som deltagaren kan tänka sig söka. Efter det försöker de komma på fler ställen som ligger i närheten, vägledaren och deltagaren kommer på några affärer. Efter ett tag kommer de in på även andra områden som hon skulle kunna praktisera inom. Vägledaren kommer med flera förslag till deltagaren. Samtal nr 3 med vägledare 2 Det här samtalet är med en kille som också har varit på samtal med vägledaren tidigare. Vägledaren börjar med att säga att det var på tiden att det blev ett samtal eftersom de blivit uppskjutna hela tiden. Vägledaren frågar sedan om det är bra med deltagaren annars, han svarar ja och efter ett tag säger han att han har lite ont för att han tränat. Vägledaren frågar vad han tränat för något och han berättar om sin träning. Efter ett tag börjar de även prata om deltagarens tandställning, deltagaren pratar länge. Vägledaren frågar efter ett tag hur det gick på Komvux om han ska läsa in några ämnen Deltagaren beskriver då sitt möte med studie- och yrkesvägledaren som jobbar på Komvux, och att han ska börja där. Efter ett tag frågar vägledaren. Vägledaren: Hur känns detta nu då? Deltagaren: Underbart, att få börja plugga o så och för att det ska leda till jobb sen.. Vägledaren: Ja, det kan ju även kännas... Deltagaren: så kan jag stryka det.. Vägledaren: du gör ju något vettigt av tiden med. Vägledaren säger att det är bra att passa på nu när han ändå är så pass ung. Efter det här går de in och pratar om deltagarens papper till försäkringskassan. 17

Samtal 4 vägledare 2 Det här samtalet är med en kille som enligt vägledaren har det mesta klart för sig vad han ska göra. Det är inte heller hans första samtal med vägledaren. Samtalet börjar med att vägledaren konstaterar att deltagaren skulle ha varit på intervju för några dagar sedan. Deltagaren berättar att han missat den för han var sjuk. Vägledaren skriver på ett papper, deltagaren lutar sig tillbaka. Efter ett tag säger vägledaren att hon skriver att han varit sjuk. Efter det pratar de om hur deltagaren mår han är lite förkyld. Vägledaren bläddrar i papper under tiden som deltagaren pratar. Till slut får hon fram hans CV, och hon poängterar att hon inte gjort en endaste markering vilket hon säger är bra. Hon kollar igenom CV:t igen det tar lite tid deltagaren lutar sig framåt mot bordet och försöker titta på CV:t också. Efter ett tag frågar hon vad han har gått på gymnasiet sedan upptäcker hon att det står natur i CV:t och svarar själv på frågan. Hon bläddrar lite och säger sedan att hon kommer att behålla papperna. Lite senare i samtalet: Vägledaren frågar vad det var för någonting. Han svarar att man behövde körkort. De fortsätter sedan att prata lite om hans körkort. Vägledaren antecknar igen samtidigt berättar deltagaren att han ska läsa lite på distans. Vägledaren frågar vad han ska läsa, och när han har svarat så antecknar hon igen. Efter ett tag kommer det en liten sammanfattning: Vägledaren: Mmm...ja men då har du ju att göra...körkortet och plugga lite på distans å... Deltagaren: Jo 5.3. Dokument Jag kommer här att ge en kortfattad beskrivning av de dokument som vägledarna på jobbgarantin för ungdomar använder sig av som hjälp inför och under vägledningssamtalen. Checklista för vägledningssamtal Checklistan innehåller 13 punkter på moment som vägledningssamtalen bör innehålla. Vägledare 2 berättade för mig att hon inte följer checklistan vid varje samtal utan att den mer finns i bakhuvudet 18

som ett litet stöd. När hon letade fram den till mig hade hon inte läst den på länge. Några exempel på punkter som den innehåller: Intervju med deltagarprofil vid första samtalet Kartläggning av utbildningar Uppföljning av mål och delmål Avstämning av deltagarens nuläge Uppdatering av deltagarens handlingsplan Kartläggning av deltagarens önskemål och förväntningar Kartläggning av deltagarens möjligheter och hinder Kartläggning av deltagarens behov av studier Kartläggning av behov/önskemål vad gäller praktik Upprätta överenskommelse om vad deltagare och vägledare ska utföra till nästa vägledningstillfälle Deltagarprofilen Deltagarprofilen är två papper där deltagaren fyller i personuppgifter och tidigare erfarenheter. Först är det namn och personnummer som ska fyllas i sedan är det vilka utbildningar, arbetslivserfarenheter, körkort, praktikplatser och övriga meriter som ska fyllas i. På den andra sidan ska deltagaren fylla i vilka mål och delmål som han eller hon har. Deltagarna ska även svara på om de är villiga att flytta och om de har några förväntningar eller önskemål om praktikplats. 6. Analys Här nedan kommer jag att försöka analysera hur vägledarna på jobbgarantin för ungdomar genomför sina samtal med deltagarna och jag kommer även att analysera de skillnader och likheter som finns jämfört med den litteratur som jag har presenterat i arbetet. 6.1. Inledningen av samtalen Enligt Hägg och Kuoppa (2007) är inledningen i samtalet viktig. Dels för att det skapar en god stämning men också för att sätta tidsramar. Inte i något av de inspelade samtalen satte vägledaren 19

upp några tidsramar. Jag fick inte heller genom intervjun några tecken på att vägledarna brukar sätta upp några tidsramar i inledningen av samtalet. Jag tycker att det märks att de får svårt att avsluta samtalen till exempel slutar samtal nr 1 på följande vis: Efter ett tag vill vägledaren läsa deltagarens CV, deltagaren sitter tyst under tiden. Vägledaren springer även iväg och kopierar några av hennes papper under samtalet. Samtalet slutar med att de småpratar lite. Sedan måste deltagaren gå till bussen. Enligt Peavy (2007) är det relevant att skapa en trevlig atmosfär för att deltagaren ska våga öppna sig inför vägledaren. Vägledare 1 beskriver i intervjun att hon brukar börja samtalet med att ta status på deltagaren, det vill säga att hon brukar se hur de mår och småprata lite. Det märktes även i vägledarens inspelade samtal att hon gjorde på det här sättet. I båda hennes samtal inleder hon med att fråga hur deltagaren mår hon ställer även följdfrågor på det deltagarna berättar. Stämningen blir oftast lite uppsluppen och både hon och deltagaren skrattar mycket i samtalen. 6.2. Kartläggning Några av de likheter som jag funnit är att de gör en noggrann kartläggning av deltagarna, så som Hägg och Kuoppa (2007) beskriver i fas ett. De använder sig till exempel av en så kallad deltagarprofil där de tar reda på deltagarens tidigare yrkes- och utbildningserfarenheter, men de går enligt intervjun med vägledare 2 också igenom intressen och liknande under senare samtal med deltagaren. Vägledare 2 berättar att om deltagarna är osäkra så brukar de gå igenom vad han eller hon är bra på och om de är sociala och så vidare. Checklistan som vägledarna har som ett litet stöd i samtalen är också mycket inriktad på kartläggningen. Den tar till exempel upp att vägledaren ska kartlägga deltagarens önskemål och förväntningar även möjligheter och hinder. Dock svarade vägledare 1 att de arbetar lösningsfokuserat (Berg & De Jong 2003), vilket är den modell som inte förespråkar en riktigt så grundläggande kartläggning som till exempel Hägg och Kuoppas (2007) modell beskriver. Deltagarprofilen som de använder sig flitigt av på Jobbgarantin är endast en liten del av kartläggningen som sker om jag förstår vägledarna rätt. Vägledare 1 säger till exempel att det är i samtalet efter deltagarprofilen är färdigskriven som hon brukar fånga upp vad deltagaren har för planer när det gäller praktik, jobb och utbildning. Den kartläggning som blir i deltagarprofilen är 20

dessutom minimal om jag jämför med den kartläggning som både Peavy (2007) och Hägg och Kuoppa (2007) förespråkar. I de inspelade samtalen anser jag att de märks att de gjort mycket kartläggning. Vägledarna bläddrar ständigt i papperna där all information om deltagaren finns och de antecknar mycket av det som sägs. Med andra ord är det mycket i resultatet som tyder på att vägledarna gör en grundlig kartläggning. Enligt Hägg och Kuoppa (2007) Så tillhör kartläggningen främst fas 1. Peavy (2007) föreslår att man tillsammans med deltagaren ritar eller skissar en bild av sin livssituation för att få ett tydligare perspektiv av hur det ser ut. Vägledaren och deltagaren kan då arbeta tillsammans och fylla i lite var. Deltagaren får också möjlighet att sätta ord på de symboler som representera dennes livssituation. På jobbgarantin fyller deltagaren i det som kallas deltagarprofilen tillsammans med vägledaren. Det som skiljer deltagarprofilen från Peavys (2007) idé anser jag är att det blir mycket mera styrt vad som ska skrivas. Författarens bild kan mer anpassas till den deltagare som är där just vid det tillfället. Det är också så att inte deltagaren själv får med sig den ifyllda deltagarprofilen hem utan att de stannar kvar hos vägledaren efter samtalet. Jag upptäckte också på de inspelade samtalen att det tog upp mycket tid av samtalen när vägledarna ofta antecknade det som deltagaren sagt. Vid de här tillfällena sa inte alltid vägledarna vad de skrev för något heller. Deltagarna blev ofta helt sysslolösa vid de här tillfällena och all energi låg hos vägledaren som antecknade så pennan glödde. Som några exempel sker det här i samtal 4 med vägledare 2: Vägledaren skriver på ett papper, deltagaren lutar sig tillbaka. Efter ett tag säger vägledaren att hon skriver att han varit sjuk. Ett annat exempel är i samtal 2 med vägledare 1: Vägledaren antecknar och frågar om hon fått något svar. Deltagaren har inte fått svar och vägledaren antecknar igen. Peavy (2007) förespråkar som jag beskrivit tidigare att deltagaren själv är aktiv och får fylla i det som är viktigt. Det som vägledaren antecknar anser jag inte tillför något för deltagaren som då är helt inaktiv och oengagerad. Vid de här tillfällena ställer ofta vägledaren slutna frågor. Som exempel sker det här i samtal 1 med vägledare 1: Vägledaren tittar i papperna och frågar om hon sökt något annat jobb. Deltagaren svarar Ur & Penn. Vägledaren antecknar och frågar om hon fått något svar. Deltagaren har inte fått svar och vägledaren antecknar igen Vid det här tillfället får vägledaren oftast ett kort svar som ja eller nej. Ett hjälpmedel i kartläggning är enligt Hägg och Kuoppa (2007) att ställa öppna och tydliga frågor. I samtalen framkommer det att vägledarna ställer både slutna frågor som exemplet 21

ovan men även öppna frågor som i exemplet nedan. Till exempel frågar vägledare 1 vid ett tillfälle hur det gått med jobbsökandet? Vägledare 2 frågar vid ett tillfälle: Hur känns detta nu då? Vid båda dessa tillfällen har deltagaren dessutom öppnat sig och svarat med egna ord. En bra metod för vägledaren att få bekräftat att man förstått deltagaren rätt i deras berättelse är att omformulera det som är sagt. Deltagaren kan då ta ställning till om det stämmer eller inte för att vägledaren ska få en klarare bild av situationen. Som vägledare kan du också sammanfatta det som deltagaren sagt med jämna mellanrum. Detta kan du göra för att dels visa deltagaren hur du har uppfattat deras berättelse men också visa att du lyssnar (Hägg & Kuoppa 2007). Endast en gång i de inspelade samtalen uppfattade jag att det kom en liten sammanfattning: Mmm..ja men då har du ju att göra...körkortet och plugga lite på distans å... Dock uppfattar jag den som väldigt kort och kan knappast kallas en sammanfattning. Inte heller uppfattade jag att någon av vägledaren omformulerade det deltagaren sa. 6.2. Vidga perspektiv och sätta upp mål I fas 2 är det vidga perspektiv som är det relevanta, att få deltagaren att öppna sina ögon för de eventuella hinder och möjligheter som existerar (Hägg & Kuoppa 2007) I checklistan finns det en punkt som heter kartläggning av deltagarens möjligheter och hinder. I deltagarprofilen finns ingen av de här kategorierna med. Inte i något av de inspelade samtalen formulerar vägledaren och deltagaren ett eventuellt mål. Alla deltagaren som medverkar har tidigare fyllt i deltagarprofilen där det finns en kategori som är just mål. I samtal 1 med vägledare 1 frågar vägledaren deltagaren om hon har funderat något på praktikplats. Deltagaren svarar att hon inte har gjort det varpå vägledaren säger att det kan vara bra med praktikplats då man skaffar sig erfarenheter. Hon forsätter sedan att säga att hon kan fundera på vad hon skulle kunna tänka sig praktisera inom. Tidigare i samtalet har deltagaren sagt att hon kan ta vilket jobb som helst förutom sälj-jobb. Vid det här tillfället tycker jag det blir uppenbart att det inte finns något konkret mål att följa. Hägg och Kuoppa (2007) anser att det i fas 2 är väsentligt att sätta upp mål och vidga perspektiv. Om vägledaren skulle följa deras modell anser jag att de borde försöka utforma ett mål i det här läget och dessutom diskutera alternativ för att eventuellt vidga deltagarens vyer. Vägledare 2 beskriver dock i intervjun något som jag tycker kan likställas med att vidga vyer. När 22

deltagarna kommer till henne och berättar att de har kört fast och inte får något jobb, då brukar hon försöka se om det går att vidga deras sökområde. Vid det här tillfället så berättar hon att en del deltagare faktiskt brukar få lite nytändning, och det tycker jag kan tolkas som att de fått lite nya perspektiv. Jag tror därför att vägledaren 2 försöker vidga de vyer som Hägg och Kuoppa (2007) beskriver. Även vägledare 1 försöker i samtal 2 få deltagaren att komma på olika ställen som hon kan göra sin praktik på. En stund i samtalet sitter de båda och kommer på olika alternativ. Tyvärr antecknar inte vägledaren eller deltagaren det som tas upp inte heller sätter de något av alternativen som mål till nästa samtal. Båda vägledarna förespråkar att deltagarna ska gå ut på praktik om de är osäkra på vad de vill göra. Praktik kan då bli ett sätt att vidga vyer genom att deltagarna får se och prova något som de tidigare inte sett. Vägledarna uttrycker även det i intervjuerna, då vägledare 1 tycker det är bra att deltagare som är veliga får komma ut och prova på arbetsplaster medan vägledare 2 uttrycker att hon tycker det är jätteviktigt att de får komma ut på arbetsplatsen och få en bild av den. Så om en deltagare kommer ut på praktik så är det högst troligt att de får en ny förändrad bild av just den arbetsplatsen. Jag anser därför att praktik är ett medel för att vidga perspektiv hos deltagaren. Just vidga perspektiv är en väsentlig del av den andra fasen enligt (Hägg & Kuoppa 2007). Även i förordningen om Jobbgarantin för ungdomar så tas det upp att jobbgarantin ska omfatta praktik för deltagarna. 6.3. Handlingsplan och uppföljning I Cheklistan för vägledningssamtal är den sista punkten att upprätta överenskommelse om vad deltagare och vägledare ska utföra till nästa vägledningstillfälle. Vägledare 2 säger också vid ett tillfälle att deltagaren brukar få en uppgift till gången efter. Dock säger vägledaren även att de inte håller på och frågar så mycket om det utan att det kommer naturligt i samtalet. Enligt Hägg och Kuoppa (2007) så ska uppgifterna följas upp. Det som framkommer i både intervjuerna och de inspelade samtalen är att uppgifterna inte riktigt följs upp. Det verkar mer som att de frågar hur det går med jobbsökandet. Handlingsplanen ska vara konkret och den ska vara möjlig för deltagaren att utföra (Hägg & Kuoppa 2007). 23

6.4. Lösningsfokuserad vägledning Båda vägledarna tar upp att de jobbar lösningsfokuserat. Vägledare 2 beskriver det på följande sätt: Alltså man tittar inte på alltså vad är problemet det...det tittar man inte på utan vad har du för...okej du har gått den här utbildningen vad har du för nåt mera. Liksom en del har varit aktiva i idrottsföreningar och sånt, "okej vad har du gjort där". Alltså plocka fram allting sånt, jag menar det finns dom som är jätteduktiga... Så som jag tolkar det så menar hon att hon försöker se det som är positivt hos deltagaren och det som har fungerat bra för att se vad de har för möjligheter. Jag tycker att detta stämmer bra överens med hur Kim Berg och De Jong (2003) beskriver lösningsfokuserad samtalsmodell. Även de beskriver hur det är viktigt att se det som redan är bra och inte fokusera på problemen för att hitta lösningar. Både vägledare 1 och två berömmer sina deltagare för att de skrivit bra CV:n. Dock tar de inte upp vad det är som är bra, vilket hade kunnat vara bra för att de sedan kan jobba mer på det som är bra helt enligt den lösningsfokuserade modellen. ( Kim Berg och De Jong, 2003) 7. Slutsats och diskussion I den här delen kommer jag att besvara mina forskningsfrågor, utifrån det som jag kommit fram till i analysen. Hur genomför vägledarna de enskilda samtalen med deltagarna i det arbetsmarknadspolitiska projektet? Finns det likheter/ skillnader med de samtalsmetoder som vi på studie- och yrkesvägledarutbildningen använder? Den metod som vägledarna använder sig av i samtalen kan inte kopplas entydigt till någon av de metoder jag presenterade i teoriavsnittet. De själva säger att de försöker jobba lösningsfokuserat. Jag kommer här att beskriva kortfattat hur de genomför sina samtal. Oftast börjar samtalen med en ytlig kartläggning, det vill säga att de går igenom deltagarprofilen. Ingen av vägledarna brukar sätta några tidsramar i början av samtalet. Nästa samtal brukar vägledaren försöka göra en djupare kartläggning av deras tidigare yrkeserfarenheter och liknande, där försöker de även fånga upp vad skulle vilja göra. De sätter även upp delmål eller uppgifter som deltagaren ska göra till gången efter men uppföljningen är inte alltid så noggrann. Vägledarna vill oftast att deltagarna ska försöka 24

komma ut på praktik om de inte riktigt har klart för sig vad de vill göra. Vägledarna tycker det är viktigt att vara ett stöd för deltagarna och de ger feedback på deras CV:n. De svarar ofta på olika frågor och sitter på värdefulla kontakter för deltagarna. Här nedan kommer jag gå igenom de likheter och skillnader som jag kan se i vilka samtalsmetoder som de använder sig av i projektet samt den metod vi använder oss av i utbildningen. De likheter som finns med de teorier jag presenterat är en del. Bland annat använder de sig av kartläggning som fas 1, de använder även en del öppna frågor för att få deltagaren att öppna sig. De jobbar mycket för att få en trevlig atmosfär i samtalen, särskilt vägledare 2 som är noggrann med att fråga deltagarna hur de mår och ställa följdfrågor kring det. Båda vägledarna kommer även till fas 2 där de försöker vidga deltagarens perspektiv bland annat genom praktik. De sätter även upp delmål och en uppgift att göra till nästa samtal. De skillnader som finns i samtalen jämfört med teorierna är bland annat att de i fas 1 väldigt sällan sammanfattar och omformulerar det deltagarna säger. I de inspelade samtalen skedde det endast en gång. Det skiljer sig också på så sätt att vägledarna antecknar väldigt mycket och de låter inte deltagarna vara delaktiga i det här momentet. Flera gånger under alla samtalen sitter deltagarna tysta och väntar på att vägledaren ska skriva klart. De överlåter inte eller kopierar heller anteckningarna till deltagaren utan behåller det för sig själva. Andra skillnader som kom upp är hur de följer upp deltagarnas uppgifter vilket de inte gör särskilt noggrant. De vill inte gärna fråga deltagaren rakt upp och ner utan låter det komma naturligt i samtalet. Jag märkte dock inte att det var så mycket uppföljning i de samtal som jag granskade. Vägledarna på Jobbgarantin för ungdomar säger att de arbetar lösningsfokuserat, vilket framkom i intervjuerna. Dock var det vagt i de inspelade samtalen. Det var någon gång när deltagarna fick beröm för sina CV:n, men de gick aldrig djupare in på vad det var som var bra. För att undersöka det här känner jag att jag hade behövt mer material och allra helst ett inspelat första -samtal. På grund av tidsbegränsning och annat fick jag aldrig möjligheten att spela in ett enskilt samtal som de hade första gången med en deltagare vilket jag tror skulle ha gett en större tyngd i min analys. 8. Slutdiskussion och förslag på vidare forskning I det här kapitlet kommer jag kort redogöra för mina egna reflektioner av undersökningen samt att 25

ta upp förslag på vidare forskning inom området. Det jag kommit fram till är att det finns både en del skillnader och en del likheter med hur de här vägledarna genomför sina samtal jämfört med de teorier jag har valt att presentera. Huruvida det här gör skillnad för hur deltagaren senare väljer, framkommer inte av studien. Det går ju därför inte att dra slutsatsen att någon av metoderna skulle vara bättre än den andra. Min egna tanke efter allt det här nog ändå att det hade funnits stunder när en bra grund i samtalsmetodik kan vara nyttigt. Deltagarna sitter ofta helt sysslolösa vid flera tillfällen i samtalen medan vägledarna förbrilt antecknar och bläddrar i sina papper. De använder sig knappast heller av några omformuleringar eller sammanfattningar. Dock tror jag att många av deltagarna vågar öppna sig för vägledarna på grund av det trevliga sättet som de båda vägledarna har. Jag tror att de kommer långt bara genom att vara intresserade av det deltagarna berättar. En bra samtalsmetod är ju inte allt, precis som de flesta författarna beskriver i sina teorier (Hägg & Kuoppa 2007, Peavy 2000). Dock tycker jag att det är en utmärkt arbetsplats för en utbildad studie- och yrkesvägledare då arbetsuppgifterna till stor del består av vägledningssamtal både enskilt och i grupp. Precis det som jag anser att vår profession är lämpad för, jag är inte heller främmande för att själv jobba inom ett liknande projekt i framtiden. Som vidare forskning hade jag tyckt att det vore intressant att undersöka vad de arbetsmarknadspolitiska projekten gör för de individer som går där. Vad har deltagarna för förväntningar och vad får de för hjälp. Det hade också varit intressant att se om det gör någon skillnad för individen att få möjlighet att prata med en utbildad studie- och yrkesvägledare. Jag är dock medveten om de svårigheter det är att undersöka en sådan sak. Det kan vara väldigt många fler faktorer än ett vägledningssamtal som spelar in på vad individen faktiskt väljer. 26