Hej. Niklas heter jag, och detta är min oberoendeförklaring från Scientologikyrkan.

Transkript

1 Hej Niklas heter jag, och detta är min oberoendeförklaring från Scientologikyrkan. Jag vill först säga att det är över 12 år sedan jag lämnade kyrkan. Vissa detaljer minns jag inte exakt, men då nämner jag det flyttade jag ner till Gbg (från en ort ca 10 mil ifrån stan) där jag skulle bo tillfälligt i 6 månader. Jag hade då aldrig hört talas om Scientology, men fann efter ett tag min väg in till orgen, och det blev till att börja med några bokköp. Jag började med Dianetikboken. Efter att mer eller mindre sträckläst den insåg jag att livet skulle ta en rejäl sväng. Jag hoppade genast på HDA (Hubbard Dianetics Auditor Course, en mindre auditörskurs). Jag njöt av att få träffa och lära känna andra scientologer, och det var underbart att gå på kurs, och att överhuvudtaget vistas i orgen. En dag skulle jag attestera på kursen, vilket jag inte ville. Anledningen till det var att jag inte hade fått någon verklighet på materialet jag studerat. Minns jag rätt så fick, och gav jag, två korta sessioner. Detta är nog i sin ordning, men det hade inte hänt någonting alls i sessionerna, varken som auditör eller PC, och därför kändes det inte rätt att avsluta kursen. Jag sa som det var, att jag helt saknade verkligheten på det jag lärt mig, men lät mig till slut övertalas att skriva under. Jag har faktist ingen aning om kyrkan gjorde nåt fel här, men jag fick ett integritetsbrott, och tappade lite av mitt syfte att bli auditör. Så för mig, personligen, kändes det fel. Efter det minns jag att jag tänkte att jag nog skulle vara rätt försiktig med att ta med nån oinvigd kompis till orgen. Min tanke med det var helt enkelt att om någon t.ex inte känner sig säker på om Dianetik fungerar, så är nog risken stor, att den personen drar sig tillbaka efter en kurs som erbjuder "tro och hopp" istället för verklighet. Efter HDA började jag på "Livets med och motgångar". Jag hade berättat att min mamma var allt annat än nöjd med vad jag höll på med, så det verkade som en bra ide. Bra kurs, allt gick smidigt! Sen flyttade jag hem igen som planerat. Sommaren 1998 blev jag arbetslös och flyttade då permanent till Gbg och skrev på för staff. Här hände nu snabbt en grej som jag, särskilt i efterhand, tyckte var vansinnigt fel. Dagen innan jag skrev på staff, nämnde jag att jag var sugen på ett auditeringspaket för kr (ett erbjudande som fanns just då). Då berättade registratorn för mig, att om jag istället gick på staff, skulle jag få auditering som en förmån. Med handen på hjärtat så hade det dock ingenting att göra med att jag dagen efter skrev på. Det enda anledningarna

2 till att jag skrev på var, att jag ville vara en del av de som hjälpte till, plus att jag tänkte att det säkert var rätt spännande att jobba i kyrkan. Sen hade jag ändå inga pengar till att köpa det paketet för heller, mitt bankkonto var inget att skryta med. Det tog emellertid inte lång tid efter jag skrivit under som detta med auditeringspaketet togs upp igen. Registratorn undrade om jag inte var intresserad av att köpa paketet i alla fall. Jag blev lite förvånad med tanke på vad hon sagt innan om att man får auditering gratis som staff. Jag nämnde detta, plus att jag var utan jobb och stämplade och knappt hade några pengar på banken. Det skulle betyda banklån för att göra köpet. Jag hade redan talat om för henne innan att jag, om jag skulle ha en möjlighet att köpa paketet, var tvungen att försöka få igenom ett lån. Jag var motvillig i början, men här tog cykeln fart, och jag fick igenom lånet. Det var ingen annan än jag själv som tog lånet, och det var verkligen inte under tvång. Dock kan man fråga sig om det är OK att pusha en arbetslös staffmedlem till att ta lån för att kunna köpa auditering. Till registratorns försvar ska nämnas att vi gick igenom min ekonomi och mina möjligheter att klara av lånet. Att stämpla och ha skulder såg dock bättre ut på pappret än i verkligheten, vilket gjorde sig påmint senare. Jag var sen över i Köpenhamn och hjälpte till på TU en hel del. Jag hade väldigt roligt där och, igen, fick jag träffa nya spännande människor plus att jag fick en inblick i hur det kunde vara att jobba i SO (jag skrev på SO samma dag som jag skrev på staff). En kväll skulle det vara ett event på orgen i gbg. Joakim (IAS) skulle hålla i det. För att kort sammanfatta eventet: Först blev vi informerade om SP's som sätter käppar i hjulen för Scientology, sen berättade han hur viktigt det var att IAS fick in pengar så dessa SP's kunde hanteras. Rätt som det var ville han att folket på orgen skulle skänka pengar. I början förstod jag inte vad det var frågan om. Skulle man få något tillbaka? Nu tycker jag inte det är nåt fel alls på att skänka pengar i sig, tvärtom, men med tanke på kyrkans priser hur skulle man ha råd med det tänkte jag. Måste dock säga att hans upplägg var smart. Först få det att låta som om hela Scientologys framtid hänger på hur mycket pengar IAS får in, och sen börja fråga efter donationer. Säger du då "jag kan inte ge något", så är det ju som att säga "jag skiter fullständigt i Scientologys framtid". Så upplevde jag det i alla fall. Om nån som läser detta rynkar på näsan och tänker att det visst är viktigt att de får in sina pengar, fråga er då själva vad ni verkligen tycker om dessa event och pressen på att skänka pengar. Ser ni fram emot dem? Blir ni glada när ni hör att det är tiggeri-event på gång? Och ser ni till att aldrig missa ett event så ni får möjlighet att donera? Visst, jag föll för trycket och skänkte pengar jag med. Lite längre fram hölls ytterligare ett IAS-event. Under det eventet "svävade jag ut från mig själv" och tittade på det hela som om jag vore en neutral, oinvigd person. Från det perspektivet såg jag ett dårhus.

3 För att återgå lite till när jag köpte auditeringspaketet, så sa registratorn till mig att jag inte skulle få börja på bron innan min mamma var hanterad. Eftersom jag redan gjort "Livets med och motgångar" och ändå inte lyckats hantera henne fanns det bara två alternativ sa hon. Antingen var jag tvungen att bryta kontakten med henne, alternativt göra PTS/SP-kursen. Eftersom jag hellre hade brytit kontakten med kyrkan än med min mamma (som nu var rätt milt anti) så fick det bli kursen. Den fick jag stå för själv förstås. Här vill jag poängtera att jag fick förklarat för mig att det enda alternativet jag hade för att få börja på bron var, som sagt, att antingen hantera min mamma eller att köpa och göra kursen. Jag gick med på att köpa kursen. Nu hände något som jag inte riktigt greppade i början, eller kanske blundade för. Det kom på tal att jag skulle börja på purif. Det var förvånande, eftersom jag knappt hade börjat på min kurs än som jag var tvungen att göra först (och den kursen är ganska stor). Hur som helst så hamnade jag i ett auditörsrum med burkarna i nävarna, och vi körde runt ämnet mina föräldrar. Det gick snabbt. Jag kände inte att jag hade nån laddning angående mina mamma, och e-metern höll med. Jag började på purif. Det jag inte greppade här var förstås varför jag varit tvungen att köpa PTS/SP-kursen när det tydligen inte var några problem alls att köra på bron utan att ha gjort kursen. Det gick tydligen att på några minuter kolla om jag var "ok" för att börja på bron, men istället såldes en dyr kurs till mig. Undrar om det finns nåt policy som säger att man som staffmedlem måste köpa dyra kurser, som dock ej behöver göras, om man vill gå på bron. Vid ett tillfälle nån gång här kände jag mig rätt pressad ekonomiskt. Jag ringde min gamla arbetsgivare och sa att jag ville komma och jobba en vecka. Jag gjorde det utan ett ord till orgen. När jag kom tillbaka talade jag om vad jag gjort. Jag avslutade purif, och äntligen kunde min auditering börja. Förutom min bekantskap med Hans, som också var på staff, var nog auditeringen det mest spännande jag fick uppleva i kyrkan. Tyvärr blev det inte många sessioner, och om jag minns rätt, blev det sammanlagt endast 5-6 timmar, förmodligen mindre. Jag fick dock några häftiga vinster i den. Anledningen till att det inte blev mer var delvis att min dåliga ekonomi gjorde sig påmind igen, och delvis en känsla av instängdhet på orgen. Jag ringde min gamla arbetsgivare igen som sa att jag var välkommen. Jag stack, återigen, utan ett ord. Min intention då var inte att aldrig komma tillbaka, men så blev det. Jag fick ett jobbigt ARC-brott med min auditör, och även med min vän Hans. Jag jobbade vecka efter vecka och undrade när jag skulle åka tillbaka till kyrkan. Emellertid kände jag mig samtidigt fri för första gången på ett tag. Jag återvände aldrig. Min tid på staff här utspelar sig under endast ca 6 månader. Sista gången jag

4 lämnade orgen var i december (1998). För cirka 3 år sedan gled jag in på New Era Publications hemsida och tittade runt lite. Jag hade kontakt med en tjej där som heter Judith, via deras hemsida, och fick lite råd. Jag beställde (över nätet) en hel del böcker och en föreläsning. Jag gjorde själv ett mistag med min inkorg och betalade dubbla summan av vad jag hade köpt. Jag talade om för Judith vad som hänt, vilket hon snabbt såg och bekräftade. Jag väntade i några veckor på att hon skulle fixa det, men inget hände. Jag skrev till henne några gånger och hon sa att hon snart skulle ordna upp det och se till att pengarna återbetalades. Återigen dröjde det, så jag fortsatte skriva, och undrade varför inget hände. Jag väntade men fick jag inget svar alls. Jag väntade ett tag till (förmodligen några veckor) men ingen hörde av sig. Detta är alltså NEP's officiella kontaktmail, och de slutade helt att kommunicera med mig. Jag skrev till lite olika ställen inom rörelsen för att få löst problemet, men det var segt. Det tog mig ett år innan jag fann någon som var villig att lösa problemet och avsluta den cykeln. Efter detta hamnade Scientologys nätverksamhet i facket "oseriös organisation som man inte ska göra affärer med". En av orsakerna till att skriver denna oberoendeförklaring är att jag tagit upp Scientology igen. Jag har precis varit nere på Ron's org (Free Zone) i Frankfurt och fortsatt min auditering, och det känns smått fantastiskt. Men en annan sak som tilltalar mig är att få detta publicerat INNAN kyrkan brakar ihop. Det känns faktist otroligt bra. Det kommer vara nåt man kan känna sig stolt över framöver. Att man är scientolog betyder inte att man är immun mot manipulation. Det kanske man skulle kunna tro, eftersom scientology har kapaciteten att höja medvetandet hos människor, men jag själv tycker att det är precis tvärtom. Särskilt när man är på staff. Jag har full förståelse för om en staffmedlem skulle skaka på huvudet åt det, men i min mening är man i en situation i kyrkan där man betydligt lättare kan bli offer för manipulation än när man är utanför. Man har tillgång till så mycket information och känner sig otroligt upplyst, men man är samtidigt väldigt instängd och begränsad, i min mening. Jag började helt nyss att snurra runt lite på nätet och kika på saker som rör kyrkan och scientologer. Jag fann snabbt att många av de som antingen lämnat kyrkan eller blivit utsparkade inte alls är emot Scientology. Tvärtom så förstod jag att många av dem gillar och håller med om filosofin. Det var på den vägen jag hittade Ron's Org. Jag tillhör nämligen själv en av de som uppskattar filosofin. Att jag lämnade orgen betyder inte att jag inte tänkt på scientology genom alla år, för det har jag. Hade jag bara vetat att det går utmärkt att få professionell service utanför kyrkan hade jag sökt mig dit för länge, länge sen.

5 Om nån undrar något så går det bra att kontakta mig Niklas Lindgren 23 juli 2011